Björnes Blogg 2019

 

    Arkiv:  
    Bloggar 2017 Bloggar 2011
    Bloggar 2016 Bloggar 2010
    Bloggar 2015 Bloggar 2009
    Bloggar 2014 Bloggar 2008
    Bloggar 2013 Bloggar 2007
Kommentera gärna här: Tillbaka till startsidan Bloggar 2012 Bloggar 2006

 

Tolfte maj 2019
Hej

Nu är jag tillbaka som en vinnare igen :)

Efter några mindre lyckade försök var det så äntligen dags för Listas Alice att visa lite av sitt kunnande. Motståndet var inte det allra vassaste, men man ska ju ändå passera mållinjen först. Och det gjorde vi. Även om det blev en ren bjudning då ledaren hoppade in i sista sväng och vi fick ta över. Nu tror jag vi vunnit ändå utan att denne hoppade, det blev bara lite enklare då jag bara behövde köra rakt fram istället för att vika ut och runt.

På upploppet lättade jag lite på tömmarna och hon susade undan på lätta hovar till en seger med fem längder, utan att jag behövde göra något mer än att hålla i mig.

Sluttiden blev 19,3/2140 meter med 15 hela sista rundan.

Bra gjort.


Glada miner i stallet efter att Listas Alice vunnit på Hagmyren. Foto: Elisabeth Gådin

Nu hör ju till saken att loppet hade nästan fullföljts en gång tidigare under dagen, men blåstes av precis när vi skulle gå in i sista sväng då en tjej ramlade av och det kom en lös häst in i fältet (allt gick bra och båda var med när loppet kördes om). Då satt jag också i andra ytter med allt sparat och bara väntade på att lfå fritt, och trodde att segerchansen rök då loppet blåstes av.

Turligt nog blev Alice bara bättre av dessa "dubbla värmningar" och så smidig och fin som hon var när vi körde om vårt lopp efter det sista ordinarie loppet har hon nog inte varit. Både i värminingen och i defileringen innan första starten var hon kantig och krånglig och nervös.

Jag fick även göra en provstart för veterinären innan vi fick tillåtelse att vara med.

Turligt nog fick vi starta eftersom hon slappnade av travade riktigt då jag drog på genom svängen.

I loppet funkade hon skapligt i travet, men hon är lite orytmisk i vissa delar av loppet, så det är nog dags för en veterinärkoll.

Och det är väl inte konstigt om hon är lite sliten, med tanke på att hon tränat stenhårt sedan hon kom i november, kvalat och startat fem gånger, och inte behandlats överhuvudtaget mer än att en equiterapeut kollat upp henne några gånger förutom då hon precis kom hit då vi var på genomgång hos PH-vet innan vi körde igång.

Kul även för mig att få vinna lopp igen.

Senast var med Parkes i februari 2017 så det har gått drygt två år. I och för sig körde jag knappt några lopp under 2018 så det känns bra att vara tillbaka både på banan och i vinnarcirkeln.

Det här var min nionde seger som travkusk och min 39:e som hästägare.

Stallets andra häst, Daley fungerar inte och på måndag ringer jag och bokar betäckning för henne. Hoppas att hon tar föl den här gången. Troligtvis får hon åka med till Östersund den 27:e om Alice startar där och så lämnar jag av henne på Överby Stuteri. Det kommer bli dyrt i vanlig ordning, men fjolårets billighetsvariant funkade ju inte, så jag får väl göra "riktigt" i år då.

På återhörande

/Björne

 
 
Tjugotredje april 2019
Hej på er, det var ett par veckor sedan jag skrev något här nu, men det är ungefär som vanligt.

Listas Alice startade på Bergsåker men blev rullig och galopperade på väg till ledningen efter 100 meter och hoppade igen efter 700 meer när hon kom ikapp och blev diskad. Joggade med i loppete bakom efteråt och kändes helt ok i övrigt. Väl i stallet upptäckte jag att jag glömt att sätta på henne bootsen fram.

Klantigt.

Nästa gång händer det inte!

Skodde om till sommarskor runt om, och körde provlopp förra veckan. Ändrade även lite till på utrustningen och det föll väl ut. Gick i ledningen hela vägen och fick stryk med nos precis på mållinjen, men jag satt bara och höll i mig på 19,1/2140 meter och hon avslutande 500 efter 17,5.

Provar igen i ett vanligt lopp på arbetarnas dag, onsdagen den 1 maj under Bergsåkers nästa V75-dag.

Körde även provlopp med Daley samma dag, men hon hoppade kråka i vanlig ordning när det blev loppdags, trots att hon värmt bra. Tråkigt att hon ite ska kunna slappna av och fungera.

Däremot blev det extra roligt i veckan när jag fick besked av B-tränarnas Ordförande Hasse Lindgren att jag ska få åka till Österrike den 7 juli och köra i en internationell kuskkamp för amatörer! Tillsammans

med Mikael M Andersson ska jag alltså representera Sverige mot kuskar från Tyskland, Italien, Österike och Ungern.

Stort!

Vilken ära!

Och definitivt någon som jag knappast trodde skulle kunna hända mig.

Men u gör det det.

Kul som fan.

Dessutom på samma bana som Parkin satte banrekord på, för Rudi Haller 2014 när han vann Die Bader Meile i Sofia Aronssons regi.

Tristare var att det inte går att lita på folk när det gäller hästar.

Jag mer eller mindre skänkte ju bort Willie Carr till en tränare på Bergsåker (Han betalade 200 kronor) för två år sedan, och han lovade då att om han inte fick till honom skulle han ta bort honom och inte sälja honom vidare. Framförallt var det väl för att hästen höll på och reste och lade sig på marken så fort det brann ihop i huvudet på honom, och jag inte ville att någon skulle bli skadad tack vaae hans beteende..

Förra veckan hade han ändå fått nya ägare.

Så mycket var det löftet tydligen värt.

Tråkigt.

Nu får väl hästen det bra ändå där han hamnade, men det är inte så kul när folk inte håller vad de lovat.

Men så ser det ut som det gör i världen också.

Vi hörs

/Björn P

 
 
Sjunde april 2019
Hej.

I torsdags var det dags för den första utflykten för året då det bar iväg till Östersund och Listas Alice andra start. Hade inte tänkt åka längre än till Bergsåker inledningsvis då hon varit så stressad. Men då det bara var sex anmälda till det här loppet kvällen innan så tänkte jag att det är väl bara att prova. Nu blev det ju i alla fall 10 hästar, men det blev ju bra ändå. Anmälde även Daley till kvalet så att Alice kunde värma upp i hennes rygg.

Värmningen gick branär vi höll till inne på skogsbanan, när vi kom ut på rätta banan började dock Daley hoppa kråka och Alice va ju också lite kantig, men det skulle ju ändras lite i balansen på Alice så det oroade ju mig inte så mycket. Daley däremot fick ju en tillsägelse av banveterinären redan efter värmninegn, så hon var det bara att stryka. Hon är svår att komma underfund med den där damen. Kennet Olsson som körde henne i värmningen tyckte att hon var smällfin på skogsbanan men så fort hon kom ut på travbanan fick hon tusen ben..

Vi tränar väl på framåt midsommar och hoppas att hon skärper till sig, annars får hon åka på betäckning igen. Är lite sugen på Kadett C.D. då jag är förtjust i Scarlet Knight men inte har råd med honom.

Alice däremot fungerade utmärkt både före och under loppet. Höll sig skapligt lugn och vi kunde till och med småjogga och skritta lite när det kallades till start. Första spåret är ju perfekt för henne då hon varit snäll att volta men lugnar ner sig i loppet så fort hon får en rygg. Och nu blev det perfektnär jag satte mig i rygg på Daniel Wäjersten och hästen som sedemera vann loppet.

Wäjersten höll sedan kvar oss tillräckligt länge i ryg för att vi inte skulle hinna utmana och de stack undan precis när hästen utanpå kallnade. Alice hann aldrig växla tempo och utgöra något hot på de sista 30 metrarna, men var långt ifrån tom i mål och blev säker tvåa.


Listas Alice tvåa på Östersund i snögloppet. Foto: Skärmdump ATG

Kul som fan att hon fungerade och blev tvåa på 18,8/2140 meter och tjänade därmed 12 500 spänn.

Mycket bra och jag är mycket nöjd.

Efter starten har hon gått i hagen och sett nöjd ut.

Eftersom det är dåligt att träna på kör vi motion i morgon måndag och startar igen på torsdag den 11:e på Bergsåker. Vi har fått spår 2 och hoppas att det blir bra.

Spännande även då det är första gången som hon inte har någon att värma upp bakom. Men det ska sökas utmaningar.

Jag hoppas det funkar.

Kul också att vi möter min uppfödning Willie Carr på torsdag. Han ska dock först ut på Gävle i morgon. Spännande annars med "ekonomiskt intresse" i två hästar i samma lopp :)

För övrigt så välkomnar jag licensändringen som Svensk Travsport genomför till nästa år. Vilket innebär att jag som amatör kan träna upp till fem hästar åt andra om önskemålet finns.

Är det någon som är sugen på att lämna in en häst i träning hos mig så finns kanske den möjligheten nästa år.

Hör av er i såna fall så tittar vi på prisbilden. Garanterat billigare än i proffsträning.

Hej så länge.

 
 
Trettioförsta mars 2019
Det där med att starta gick ju verklige inte bra. Ledsamt och tråkigt men jag kan bara skylla enbart på mig själv.

Alice värmde bra och gjorde det hon skulle i värmningen på ett bra sätt, så jag var väldigt nöjd. Enda missödet var att hon körde upp hoven i skärmen på Daleys speedcarthjul och fastnade lite, varpå hon fick ett litet sår. Dock inget som jag tror störde henne då, även om hon var lite öm efteråt.

Väl inför defileringen var hon helt lugn och fin och lika inför själva starten. Voltade bra och kom iväg på ett lysande sätt. Sedan in i första sväng så blev det bara tok. Jag blev lite ivrig och trots att jag fått en rygg så kunde jag inte hålla mig, utan tyckte att ryggen var för dålig (vilket var helt fel då den låg trea in på upploppet) och vred istället ut hästen för att runda den och ta en annan rygg längre fram. Vilket resulterade i att Alice antagligen trodde det var omstart och bröt ut höger för att följa med de två hästar utanför oss som galopperade och försvann ut i banan.

När jag korrigerade tillbka henne i rätt spår blev hon så stressad att hon började rulla och tappade travet, vilket slutade i galopp mitt i första sväng. När hon sedan skulle komma i rytmen igen och trava så kom det nya hästar bakifrån hela tiden och det fixade hon inte, utan galopperade upprepande gånger. På bortre lång drog hon dock iväg i överljudsfart innan hon hoppade igen, men eftersom vi redan var diskade tog jag upp henne i svängen och utgick. Dessutom kändes det inte särskilt roligt att hon vände ut en bra bit av ändtarmen när hon tog i, och det var ju ett nytt problem att ta tag i...

Tråkigt.

Men det löser sig nog

Tråkigt också var kvalloppet efteråt.

Daley var ju enda hästen och kändes fantastiskt fin ända tills kommandona gick igång. Då blev det som på nålar första varvet och det gick inte att köra fortare än 30. Vilket resulterade i att hon behövde gå underkant 16 andra varvet för att komma under 1.23.0 och det mäktade hon inte med. Hade 20 på klockan sista tusen, och det går ju inte att köra så mycket fortare med henne än så ännu. Men ho kändes stabil andra varvet.

Summerar man det hel så var det en totalt misslyckad travdag.

Tur det är nära hem såna gånger.

Nära hem är det ine från Östersund, men vägen är i det närmaste rak i alla fall. Så vi provar igen med båda två på onsdag.

Alice har fått spår 1 och jag hoppas att både hon och jag kan hålla nerverna i styr och lösa det på bästa sätt, men det är ju inte så säkert. Kör i ryggar den här gången och tar vad jag får, nu när jag ramlat ner från mina "höga hästar". Daley har också fått sällskap med två andra kvalhästar så förhoppningsvis kan det gå den här gången.

Men trav är trav.

Inget går riktigt som man tänkt sig.

Men jag ger inte upp så lätt.

Ha en bra söndag.

Själv ska jag byta framskor på Alice.

 
 
Tjugoandra mars 2019
Nytt blogginlägg. Det mesta rullar på som vanligt. Hästarna känns väldigt fina för dagen. De verkar trivas i varandras sällskap även om Daley blir lite trött på att Alice är lite väl efterhängsen emellanåt.

Men oftast går det bra.

Alice var lite på sin vakt mot människor i början, men har nu lärt sig att vi inte är så farliga och att man ibland kan få morötter, något hon knappt fattade vad det var i början, men som hon nu gärna vill ha om man erbjuder henne såna.


Daley och Listas Alice gillar att få morötter. Foto: Björn Persson ©

Vi har tränat på här hemma och lättat på backträningen lite. Alice gillade inte att springa intervaller när vi vände och joggade tillbaa för nästa intervall upptäckte vi för några veckor sedan då hon vägrade vända upp. Jag fick kliva av och vända henne för hand för att få runt henne. Men med lite assistans av Daley och Kennet, som motade henne runt när vi svängde, botade vi henne från det, men jag vill ändå inte sabba hennes löpglädje, så vi har vi kört lite annorlunda sista veckorna, både för vädrets skull och hästarnas.

Nu på tisdag provar vi att starta. Alice fick bakspår och det blir nog bra att få debutera från en lugnare position. Jag är dock inte riktigt tillfreds med att det är kortlopp, men det är ju inte så mycket att välja på, och det är lite tråkigt att det ska vara så svårt att hitta passande lopp trots att hon aldrig startat.

Nu tror jag ju att vi vinner ändå, men det hade vart bättre om det varit medeldistans, nu när det är 1640 meter kommer hon att få gå väldigt fort för att vara först och hur hon tacklar det efteråt vet man ju aldrig. Jag vet inte riktigt hur banan kommer vara heller, men eftersom hon går med fasta broddar hoppas jag på lite kyla igen, även om jag ser fram emot våren. Lite svårt bara att veta när man törst ta bort brodden helt, men det dröjer nog till miten av april. Fungerar hon inte på brodden på tisdag så får jag väl byta skor till såna med löstagbara broddar, men det tar vi då.

Daley är ju också anmäld till kval. Nu får hon ju ingen draghjälp utan är enda hästen till start, så vi får vl se hur det går. Det var ju bra ändå att kvalet är efteråt, för då kan ju hästarna värma tillsammans, vilket är mycket bra för Alice och mig. Så misslyckas vi i kvalet är det ju inte hela världen. Daley gör ju nytta där ändå.


Daley och Listas Alice fick ta av sig täckena idag och rulla sig lite i snön när det var så fint väder. Kul att de är så blanka och fina. Foto: Björn Persson ©

Sedan ett litet tråkigt besked.

De ringde från travskolan i förra veckan och berättade att Parkin gjort sig illa. Han hade stått på box efter en veterinärbehandling av framknäna och när han efter vila kom ut i hagen igen hade han levt rövare och på något sätt skadat gaffelbandsfästen under framknät och hela benet hade svullnat upp som en klamp.

Svullnaden hade gått ner, men inte helt ännu, och de visste inte hur det skulle bli med honom framöver. Om skadan blivit så allvarlig att de inte kunde ha kvar honom som travskolehäst. Han skulle få vila fram till betet och sedan skulle de bestämma om de ville ha kvar honom.

Jag hoppas han frisknar till, annars får han väl komma hem hit igen i höst...

 
 
Femtonde mars 2019
Hej!

Det blir lite tunnsått med information då det inte är så mycket annat som händer mer än att vi tränat på och väntar på start. Alice är fortfarande pigg och fin. Vann ett provlopp förra lördagen, den andra mars efter ett lopp i tredje invändigt ett varv, därefter andra ytter en bit och så på i tredje från ca 600 kvar. Gick sakta i början, men vi kom imål på 22,3/2140 meter efter att hon avslutat sista varvet efter 17,5.

Roligt också att Daley börjat fungera igen (Ta i trä knack, knack) hon vann också sitt provlopp samma dag efter ett lopp i rygg på ledaren, men det gick betydligt saktare, men hon vann lätt ibra trav på tiden 27,7/2140 meter. Säger inte så mycket, men vi körde ett banjobb i tisdag och då sprang hon ensam 23/2140 meter med ett avslutande varv efter 19,5 så vi ska prova att kvala henne också igen samma dag som Alice debuterar. Hon har inte varit så här fin sedan hon kvalade in i mars som treåring.

Hoppas bara det håller i sig...

När vi kvalar henne samtidigt så löser sig värmningsfrågan för Alice del också då hon kan få värma i rygg på Daley. Två flugor i en smäll.

Annars är allt som vanligt. Får besök av Svensk travsport som ska kolla min verksamhet och hur jag har det med mina hästar i eftermiddag. Kan bli intressant. Eller så icke. Fick ju godkänt på det mesta senast de var här flör fyra år sedan, men nya kvastar sopa ju annorlunda, så vi får väl se vad som sägs.

Hej med er så länge.

 
 
Första mars 2019
Träningen fortgår.

Med små hinder under vägen.

Ena dagen kom Alice in från hagen med ett dubbelt så stort framknä som vanligt. Inte bra alls. Svullna framknän brukar behålla svullnaden lång tid, men rådet från min Euqiterapeut Stefan, var att köpa Hirudoid-salva på apoteket och smörja knät med.

Och det var nog det överlägset bästa tipset jag fått på svullnader någonsin.


Listas Alice med svullet vänster knä. Foto: Björn Persson ©

På två dagar såg knät ut som vanligt. Bra tips till er läsare...

Vädret har också varit gynnsamt hittills. Med en ovanligt mild vinter, med lagomt lite snö. Hästarna verkar ha trivts bra och vissa dagar har de kunnat vara utan täcken i solen.


Listas Alice och Daley njuter av det fina vintervädret och är nog nöjda med att slippa täcket en dag. Foto: Björn Persson ©

Tanken var ju annars start på onsdag.

Men eftersom jag har en sagolik otur i spårlottningen. och eftersom Alice, som är ovanligt lång i kroppen inte gillar snäva vändningar som det verkar, och dessutom är stressad och nervös, så tänkte jag försöka avstå spår fyra och fem. Åtminstone de första starterna och hade satt förbehåll på dessa två i startanmälan.

Dum som jag är trodde jag att oddsen skulle vara på min sida med tanke på att det fanns 10 andra spår tillgängliga.

Men se ICKE så.

Därmed var vi borttagna ur loppet.

Tråkigt och tendenserna känns igen från Parkes-tiden, då jag nästan varje gång jag begärde förbehåll, fick det spår jag inte ville ha. Medan de gånger jag chansade och avstod att lägga in några förbehåll i startanmälan, oftast blev lottade på andra spår.

Mycket konstigt.

Men slumpen ska ju tydligen styra det här. Fan tro det...

Och nu är jag tydligen där igen.

Men det är ju bara att träna på och hoppas att hon fortfarande håller sig någorlunda körbar. Tror dock att problemen hon haft troligen återkommer med våren och brunsten eventuellt ställer till det igen. Men det tar vi den dagen det kommer.

I övrigt har vi kunnat träna på nästan som vanligt.

Inga banjobb, men det var tanken att åka in imorgon och köra ett lättare pass i bakvarv. Men då det nu inte blir start så testar vi väl att köra ett reguljärt provlopp och ser hur hon beter sig då. Åker även ner med Daley som också ska gå provlopp. Hon travar lite sämre igen här hemma, men vi kämpar väl på ett tag till innan eventuell betäckning.

Nästa eventuella start om lotten är på vår sidan blir den 26 mars.

Hej så länge!

 
 
Sextonde februari 2019
Kort rapport om statusen i "Stall Storjorden"

I onsdags var det kvaldags för Listas Alice och det gick bra. Jag hade ju bestämt med Jessika Sidbäck att vi skulle värma tillsammans så jag hade någn rygg att vara i om hon skulle hetsa upp sig för mycket.

Och det funkade riktigt bra med förberedelserna innan. Jag befann mig i rygg mest hela tiden i värmningen och hon blev aldrig riktigt het.

I loppet så hade vi nummer ett, vilket innebar att vi skulle leda defileringen, och det var ju ett vågspel det med. Och hon blev också lite stressad av situationen att komma mitt i banan ensam utan rygg och leda de andra hästarna, men hon hann aldrig bli för alert eftersom jag tog upp henne och lade mig i ryggen på Sidbäcks Lady Hall direkt efter vi passerat mållinjen när jag såg dem komma, sedan höll jag mig bakom henne hela varvet runt och även bakom henne i provstarten.

När det sedan kallades till start såg jag till att komma så sent som möjligt in i volten och därifrån var det sedan inga problem. Vi kom iväg och tog det lugnt och lade oss i rygg på Sidbäck som körde så pass sakta att den tredje hästen i loppet tvingades ta ledningen.

Därefter gick det inte särskilt fort de första 1500 metrarna, runt 24,5 ungefär och med 500 meter kvar tordes jag inte vänta längre då vi hade ca 20 meter upp till ledaren och skulle under 1.23/2140 meter för att klara tiden, utan då vek jag ut henne för att få fart på Sidbäcks häst som såg ut att bromsa, Alice var dock inte intresserad av att stanna utanför henne, utan fortsatte framåt och var på väg att ta sig förbi ledaren, och susa undan när hon plötsligt började bryta lite inåt i början av upploppet så jag fick ta upp henne lite, sedan rullade hon mer och mer, men höll sig i trav en halv längd före tvåan tills hon kommit över mållinjen då hon galoperade.

När vi sedan vände upp efter loppet såg jag att hon tappat vänster framsko. Att springa och hålla sig i trav med tre broddskor och barfota fram är inte det lättaste, när vi joggade tillbaka såg jag att skon låg mitt å upploppet.

Men inkvalad blev hon på tiden 21,9/2140 meter efter att ha den som ledde med tjugo och var en halv längd efter i mål klockats för 14,8 sista 500. Jag tror Alice gick lite snabbare...

Kvalloppet ser ni HÄR


Listas Alice bandagerad och klar för avfärd mot Bergsåker inför kvalet. Foto: Björn Persson ©

Nu återstår det lite fortsatt träning innan vi provar att starta den 6 mars på luchtrav här hemma på Bergsåker. Hennes träningspartner Daley behöver träna lite till och närmast så är planerna att hon ska börja vänj sig vid fler hästar och gå lite provlopp på Bergsåker, när de kör igång i början av mars.

På återhörande

 
 
Åttonde februari 2019
Hej på er.

Vintern tuffar på men vi går mot ljusare och bättre tider, förhoppningsvis. Skönt att januari är över i alla fall. Och vi är ju redan en god bit på väg in i februari. Vi tränar på med hästarna och Listas Alice fungerar nöjaktigt i ryggar numera.

Inte lika hetsig, men ännu inte drypsäker.

Var ner och körde ett banjobb i tisdags och då gick hon 23/2140 meter med ett avslutande varv efter 18 i princip helt okörd.

Hon sprang med två hästar till i banjobbet (Daley med Kennet och Lady Hall med Jessika Sidbäck) Vi satt i rygg på ledaren tills det var 4-500 kvar och sedan när ledarhästens kusk skrek lite på sin häst, blev det full spätta på den här damen. Tror inte jag åkt så fort sista 200 i ett banjobb någon gång tidigare i mitt liv.

Frågan är väl om jag åkt så fort på ett upplopp överhuvudtaget.

Ovan känsla.

Men trevlig.

Mina brukar ju bromsa till slut...

Därför är det väl lika bra att prova att kvala och hoppas att hon sköter sig.

Spår 1 i kvalet på onsdag och bara två till hästar till i loppet, känns ju som bra förutsättningar för att klara kvalet utan allt för mycket stresspåslag..

Hoppas hon håller sig någorlunda lugn bara. Defileringen och provstart kan ju bli lite mycket, men vi får väl se. Jessika Sidbäck som också kvalar har ju lovat mig en rygg att gömma mig bakom..

Daley tappade en sko efter första heatet, så hon gick inget vidare i det andra heatet utan framskor, då hon inte fungerade i kurvorna. För hennes del blir det till att nöta provlopp när dessa kör igång i mars.

Det var allt för den här gången, bara en kort rapport som jag hoppas uppskattas.

Ha det så bra och håll tummarna för oss på onsdag.

För övrigt igår, den 7:e februari så var det fem år sedan min far avled. Det är bara att konstatera att tiden går alldeles för fort.

Sköt om er där ute i verkligheten.

//Björne

 
 
Trettioförsta januari 2019
Tjena.

Hur ar ni det i vinterkylan?

Just nu klockan 9.30 idag är det 23 grader kallt hos mig i Matfors.

Jag hade mina farhågor om att det skulle ha frusit i vattenledningarna i stallet i morse, men det var enbart tappkranen som dock gav med sig lite motvilligt när jag vred på den, och efter att det strilat lite en stund så blev det full fart på flödet, tur att jag brukar täcka den med filtar när det börjar bli för kallt. Jag kan inte heller ha kranen droppande på natten då jag inte har något avlopp i stallet.

I stallet som är på cirka 100 kvadratmeter ochär utan regelbunden uppvärmning men som brukar hålla sig frostfritt i varje fall (jag har en gammal 9 kwh aerotemper hängande i taket som går att köra, med den är jäkligt dyr att ha igång, så den kör jag bara undantagsvis)

Stallet är ju en ombyggd och tillbygd ladugård och är uppdelad i två delar med en liten passage som samanbinder dem. I den första delen står ju de två boxarna tomma och även om hästarna själva är fantastiska värmekällor så blir det lite utkylt emellanåt med bara två hästar i hela stallet. Så idag kommer de inte ut förrän jag skrivit klart det här.

Inte för att kylan bekommer dem något särskilt så länge de har hö ute, men däremot så fryser det gärna till i stallet när det är tomt. Och att stå och tina vattenledningar är inte kul...

Över till annat.

Båda hästarna är annars i bra slag och tränar bra.

Vi var ner på Bergsåker i lördags igen Kennet Olsson och jag och körde på travbanan. Lite snabbare än senast rent tidsmässigt, men samma upplägg. Första heatet i samband med värmningen gick efter 1.30/2140 meter medan det andra heatet gick inledningsvis i ungefär samma tempo, men lite snabbare till slut. Listas Alice i rygg med ett avslutande 23 varv, men veks ut och fick gå utvändigt sista 200 metrarna och försvann sista biten när jag släppte av henne lite. Daley som "drog tåget" kom i mål ett tjugotalet meter efter, men travade bra.

Alice var ungefär som förra gången, men är inte hundra att lita på ännu, även om hon är lättare att köra. Hon är ju utan tvekan kvalklar rent fartmässigt, frågan är väl hur hon beter sig med fler hästar omkring sig? Hade gärna velat testa henne i något provlopp, men dessa börjar ju inte förrän i mars, så jag chansar nog med ett kval ändå innan, med tanke på att det kanske inte är så många med i kvalloppen ännu.

Det är några orosmoln ändå och inte bara plus.

Hon blir väldigt löpsugen om hon är utan rygg någon längre stund. Kan bli lite bökigt att värma henne vettigt utan att sätta henne i rygg på någon. Dessutom ska det ju defileras och så. Vilket bara det kan bli spännande i sig. Men det är ju problem sm ska överkommas.

Också det att det är svårt att få på henne något hull. Hon har ju varit här i drygt två månader och hon äter både hö och kraftfoder bra, men har nu i takt med att hon blivit säker på att få mat, börjat rata olja, kli och betfor, samt de mineraler och tillskott hon glatt sopat i sig tidigare. Möjligen har hon återfått någon form av balans i kroppen och ratar dem därför, eller så blir hon tillräckligt mätt ändå utan att sluka allt som kommer i hennes väg som hon gjorde de första veckorna..

Jag vet inte riktigt.

Jag hoppas naturligtvis att hon ska lägga på sig en 40-50 kilo till, minst, men en del hästar fungerar det inte på.

Hur som helst så är hon fortfarande för mager. Möjligen kan även hon ha magsår eller något. med tanke på att hon fortfarande skakar i bringan och bogen när man ställer henne på stallgången. Hon beter sig inte stressad i övrigt utan står still, men skakar så förbannat i framdelen.

Jag har avmaskat henne igen nu, så får vi se vad som händer. Nästa steg blir väl Gastrogard om hon inte går upp i vikt lite till snart. Jag hatar att se revbenen på hästar. Rent träningsmässigt så kräver hennes träning bra med mat också, så det kan ju vara så att träningen tar allt hon får i sig, men jag tror inte det heller.

Vi får se vad som händer.

Vi kör nytt banjobb på tisdag och testar då hur hon fungerar i sulky. Hon har ju ett så oerhört högt och brett baksteg så jag kan inte köra henne i en vanlig sulky, men jag har en extrabred som jag köpte när jag hade Prevenue men den behövde nya sidostänger, så jag lämnade den till www.grafstroms.se för att låta Benny Grafström sätta dit nya, men då menade han att ena skalmen var rutten, så den skulle behöva bytas ut. Jag väntar på ett prisförslag just nu. Det får ju inte handla om några vansinnesbelopp, för då får jag försöka lösa det på annat sätt. Om vi kommer överrens så skulle den kunna vara klar till tisdag lovade han så att jag kan testa.

Det kan ju vara läge att sätta dit en slaggjord kanske, då jag såg att de förra ägarna haft en sån hela tiden, medan jag ännu inte lagt på henne en sådan när jag bara kört i speedcart med henne hittills. Hon har inte så vitt jag kan bedöma gjort några avancerade "försök" att slå, men man sitter ju sämtre till i en sulky om bakhovarna skulle komma upp...

Ny rapport om detta nästa vecka.

Ha det så bra tills dess.

 
 
Tjugonde januari 2019
Hej igen.

Dags för ett nytt inlägg så här på söndagsmorgonen.

Igår var det dags för Listas Alice att åka ner på Bergsåker och testa av ett lättare banjobb.

Rapporterna från dem jag köpte henne av var att hon pullat stenhårt i ett provlopp, så pass hårt att de fått avbruta och köra av. Därefter hade de inte kört henne överhuvudtaget.

Hon var ju också väldigt stressad och hetsig när hon kom. Nu är hon betydligt bättre men långt ifrån bra. Vi har tränat på att gå i ryggar och sakta men säkert har hon blivit allt bättre, hon lyssnar numera även på vissa kommandon, både verbala och via tömtryckningar. Hon har även gått upp en del i vikt och ser friskare och piggare ut. men ännu ser man en antydan av revbenen på henne. Hon har dock fortfarande god aptit så jag har förhoppning om att hon kommer se riktigt bra ut om bara någon månad.


Revbenen syns fortfarande lite på Listas Alice. Foto: Björn Persson ©

Om vi säger att körbarheten och hur hon betedde sig i vagnen när jag körde henne första gången här hemma var ungefär 25 procent, så är hon ca 75 procent körbar nu. Det fattas såldedes en del, men eftersom hon numera kan skritta någolunda för i princip slaka tömmar här hemma, även mellan "backintervallerna", så tyckte jag det var dags för nästa steg.

Min hjälpreda Kennet Olsson körde Daley och jag lade mig i rygg med Alice.

Vi inledde med att gå en varv runt hagarna och sedan in på banan där vi fortsatte skritta ett par hundra meter tills vi kom till voltkaféet ungefär. Därefter joggade vi tre bakvarv och vände sedan upp och körde i ungefärligt 38-tempo i 2140 meter. Alice var inledningsvis lite hackig i travet och sugen på att rusa iväg, men jag siktade in mig på Kennets hjälm och på att inte dra i henne så mycket. Efterhand så blev hon allt bättre i både trav och uppförande.

Jag har ju en princip som går ut på att inte gärna använda handstropparna.

Jag läste en gång i en text av en gammal amerikansk travtränare (möjligen Russel Sanders) som förbjöd handstroppar vid inkörning. Han menade att hästarna kunde bli förstörda i munnen då kusken blev så oerhört mycket starkare med hjälp av handstroppar.

Det jag läste då har jag tagit till mig, och eftersom jag antagligen inte har lika känsliga händer som en toppkusk får jag försöka hjälpa mig själv lite på travet genom att köra hästar på det här sättet.

Allt sedan dess så undviker jag i möjligaste mån att köra med händerna i handstropparna. Det är väldigt sällan jag gör det mer än i lopp. Ibland måste man ju för att orka med, men jag tror att hästarna blir mindre heta av ett mindre tryck i munnen och när vi tränar Alice på att gå i ryggar försöker jag få henne att springa med så lite tryck som möjligt och gärna nästan slaka tömmar och jag bara styr henne tillbaka bakom hjälmen när hon försöker sätta huvudet bredvid. Jag tycker det fungerat bra hittills och hoppas att hon snart fattat fullt ut att hon ska hålla sig ytterligare en bit bakom ekipaget framför.

När vi värmt for vi in i stallet och lät hästarna pusta ut en tjugo minuter. Daley kändes också bra tyckte Kennet.

Vi for sedan ut igen och körde då ett och ett halvt varv i bakvarv innan vi vände upp. Det var några fler hästar ute på banan och jag kände att Alice blev lite "vaksammare" när hästar närmade sig bakifrån. Men det gck ändå bra och när vi vände upp kändes hon riktigt pigg. Jag släppte ett par längder till Kennet ifrån start för atts e hur hon skulel agera när vi kom upp med fart bakom, men det var inga problem. Hon lade sig tillrätta bakom honom och vi öppnade första varvet på ca 1.30. Alice kändes fin hela tiden. Kennet ökade farten andra varvet och jag följde med kloss i rygg. I sista sväng tog jag ut henne ett spår och lade mig utanför Kennet och Daley.

Jag fick hålla igen bra nog, för det kändes som om jag annars skulle "springa ifrån dem med hela upploppet". Men sista femtio släppte jag av henne och detsa bara PANG så var jag trettio meter före i mål bara genom att lätta på tömmarna. Och hon kändes precis som den häst jag trodde hon var. Bäst av allt var att hon bara saktade in utan att vara särskilt het när jag väl började "hoja" åt henne mitt i kurvan och hon saktade ner snällt lagom till voltkaféet.

Sista varvet på Alice efter1.24 och Daley 1,26. Båda i det närmaste obrukade.

Ett bra jobb och jag tror att hon är i princip kvalklar. Tråkigt att det inte är några provlopp förrän i mars. Men vi får väl prova att kvala ändå. Vi kör nytt jobb nästa lördag, så får vi se om hon fortfarande håller sig så här pass lugn.

Och utan att ta för stora ord i min mun så tror jag att den här hästen är min väg tillbaka till vinnarcirklarna.

Vad har jag gjort med henne hittills då, för att försöka få henne att lugna ner sig. Det är ju inte bara mina fantastiska körhänder (OBS! skämt)

Utrustningsmässigt så har jag lagt till lite grejer eftersom.

Började med att sätta på henne en svansgaffel. Därefter bytte jag ut det tredelade bettet mot ett rakt entömsbett. Spärrgrimma har hon också (men det har jag på nästan alla hästar), därefter på med en halsbygel för att inte kväva henne om hon skulle ta i för mycket, och så den senaste ändringen, som är att jag satt dit en en martingal för att få ner huvudet på henne i vissa lägen. Hon vill köra upp huvudet emellanåt, särskilt när hon har någon framför sig. Förra ägarna hade utrustat henne men springrem såg jag på bilden de hade på annonsen, men då hon inte behöver ha huvudet i samma läge hela tiden, tycker jag att jag får bättre kontakt med henne med en martingal (en martingal är bra grejer, men jag har sällan använt en på någon häst sedan tidigt 1990-tal).


Spärrgrimma, halsbygel, martingal och entömsbett. Foto: Björn Persson ©

Hon har ju tidigare gått med fast huva såg det ut som, själv har jag bara ett par såna där rengöringsgrejer i skumgummi (jag tror dom är för mjölkmaskiner) i öronen på henne. De dövar inte särskilt mycket.

En del hästar är rädda för ljud och blir heta därför, men det känns som om jag behöver ha verbal kontakt med den här damen för att kunna lugna ner henne i vissa lägen. I alla fall än så länge. Det är mycket möjligt att hon kommer behöva en huva när det blir fulla fält i lopp, men jag ser inget behov av det just nu.

Det var en liten rapport.

Hej med er.

 
 
Tolfte januari 2019
Förra veckan fick jag känna på hur det var att sitta upp bakom min gamle vän Parkin igen när han avtackades på Bergsåker.

Att hästen tyckte det var roligt rådde det inga tvivel om. Fotograf Ellinor Kempe lyckades ta ett fantastiskt fint foto av oss när han svävade över marken när han ledde defileringen inför V75-1.

Jag har bytt ut fotot på första sidan till just det.

Kolla gärna på det en gång till.

Fantastisk bild

Och kul att känna en så pigg 13-åring.

Nu är han ju inte i tävlingsform precis, men att han visade sån glädje när vi kom ut på banan hade jag inte trott. Han har det helt klart bra där på Travskolan. De har kontrakt till sommaren, men jag hoppas att de vill ha kvar honom några år till.


Undertecknad i vinnarcirkeln med tavla och blommor efter Parkins avtackning. Foto: Ellinor Kempe ©

Stort tack också till Bergsåker och Bert-Ola Månsson som ordningställt en fin tavla och blommor samt intervjuade mig i vinnarcirkeln om åren när Parkin var som bäst.


Parkin väntar på avtackning. Foto: Björn Persson ©

Här hemma tränar vi på. Min idoge kamrat Kennet Olsson ställer upp varje vecka och kommer och kör Daley ett par gånger i veckan och han säger att hon känns bra mest hela tiden utan attvara perfekt. vi försöker passa in träningspasssen så att jag kan köra Listas Alice samtidigt, så att hon får träna på att gå i ryggar.


Kennet Olsson och jag tar en fika i omklädningsrummet efter torsdagens hästkörning. Foto: Björn Persson, självutlösare ©

Efter en dryg månad med skritt för att få henne att släppa bettet lite och inte pulla så hårt när hon går, så funkar det rätt bra nu och vi har tagit nästa steg i planen. Och det är att lära henne att springa i rygg utan att försöka rusa över den framför, vi har nu kört i två veckor och det går inte perfekt, men bättre och bättre.

Jag har ändrat på utrustningen eftersom och det känns som vi är ordentligt på rätt väg. Vi kör tre vändor i backen upp till masten (ca 700 meter) där Kennet kör före och jag styr Alice så att hon hamnar med nosen i hjälmen på honom. Kommer hon för nära har jag sagt åt honom att försöka "skalla henne" så att hon backar undan med huvudet. Dårefter tar vi upp och skrittar ca 400 meter och joggar sen ungefär lika lång bit tills vi är tillbaka vid backens början där vi kör upp igen.

Första gången hade han ingen hjälm och Alice körde bara upp huvudet och tryckte på i ryggen på honom med bringan så fort jag inte höll igen henne allt som gick. Efter det har han fått ta på sig en hjälm och jag har ändrat lite på utrustningen eftersom, för att förska få henne körbar och få henne att lugna ner sig. Nu pratar vi om en häst som i det närmaste rusade på i blind panik i början. Jag har kört många hästar som varit dumma och heta, men den här damen verkar mer förskräckt, stressad och rädd än hon är dum.

Efter de tre första 700 meters vändorna i backen kör Kennet ner till Kvällsjön och kör intervaller meda jag låter Alice få tre vändor till i backen. Och de första gångerna var det nästan så att hon skenade när hon skulle upp för backen själv, men nu sist var hon faktiskt körbar den sista "vändan" upp til masten. Vilket kändes väldigt bra . Om det var för att hon var helt slut eller börjar fatta att det finns fler lägen i växellådan än "full fart" är svårt attsäga, men vi kör på enligt samma upplägg.

Det var någon som sa åt mig att aldrig köra med henne i trav utan bara skritta. Men jag tycker det är helt fel. Det handlar ju om att lära om henne. Att hon lär sig att det inte bara är full fart utan att man kan växla mellan gå och jogga och springa.

Kör jag bara skritt lär hon sig ju aldrig. Då kommer hon ju att rusa å likadant i evigheters evighet så fort hon ska trava.

Vi får väl se om jag får ordning på henne.

Hon har ju väldigt spänd ryggmuskulatur och är väldigt överbyggd. Då hon dessutom försöker köra upp huvudet hea tiden när hon går i ryggar gör ju att hon naturligtvis får spänningar i ryggslutet. Nu har jag ju varit både till veterinär och haft hit en Equiterapeut som hjälpt till med det här, såjag hopaps det blir bättre. Dessutom har hon ju varit i södra delen av landet och har ju aldrig sett en backe innan, så att bakknäna även de är lite ansträngda har ja i beräkning. men det brukar gå till sig. Jag smörjer lite och ger henne lite olika tillskott för att försöka få till någo sorts kroppslig balans också.

Jag undrar just hur de som hade henne innan mig lyckats förstöra hennes psyke så här? Det här är en fin häst egentligen. Även om man nog inte skulle sätta sig upp bakom henne om man är minsta lilla rädd för att köra häst. För hon är inte så rolig för en "normal" kusk...

Det är som sagt oerhört mycket att jobba med.

Men jag ser guldskålen i änden av regnbågen om jag får till den här hästen.

Annars å har jag även fått hem säsongens första hölass. Jag hade tur i oturen att jag fyllde på rejält med hö i våras till ordinarie pris, för att kunna fodra den numera döda Parkes och Daley över sommaren. När jag tvingades ta bort Parkes och skicka Daley på bete för att hon skulle få sällskap, blev ju höet liggande orört på hövinden ända fram till början av september.


Årets första leverans av "dyrhö". Foto: Björn Persson ©

Men nu börjar det ta slut och min leverantör har ju höjt priset från (i mina ögon) redan halvdyra 3 kronor kilot till 4,70 (plus moms) på grund av sommarens torka, vilket man kan tycka vad man vill om, men han har ju bra hö och levererar efter konstens alla regler, så det är bara att bita i det sura äpplet och vara glad åt de fyra månaders besparing på hö man gjort. 1300 kilo för närmare 8000 spänn är ju annars i svettigaste laget. Och ännu en parameter att ta med sig inför framtida satsningar på travsporten.

Smärtgränsen för "vanliga" människors hästhållning närmar sig allt snabbare. MEN jag kämpar på, precis som jag hoppas ni gör där ute.

Kommentera gärna

/Björne

 
 
Andra januari 2019
Inleder med att önska er alla ett Gott Nytt Travår.

Förra året var som sagt ingen succé för egen del. Jag hoppas att året som komer blir bättre, vilket inte borde vara så svårt. För sämre kan det ju knappast bli.

Förhoppningarna står till Listas Alice som nu börjat acklimatisera sig lite. Regnskållorna är borta (tog två vändor med bakteriedödande medel) och hon börjar få lite hull på kroppen.

Hon har även börjat lugna ner sig lite i körningen. Tog det lugnt den första månaden och lärde henne att skritta för slaka tömmar. Tidigare var hon att jämföra med ett gasreglage, som ökadefarten desto mer man släppte efter. Nu är det dock betydligt bättre på den fronten.

Däremot så är hon väldigt het när hon får springa iväg en bit.

Har släppt av henne lite grann de två senaste turerna, och det är nästan okontrollerbart, så där har jag lite att jobba med. Jag kör dock bara 4-500 meter i stöten och det är brant uppför, och sedan får hon lugna ner sig rejält och gå för slaka tömmar igen, innan hon får springa iväg igen. Fick dessutom gå i ryggar på Daley som Kennet Olsson körde. Nästa gång ska han dock ha hjälm så att vi kan se om det går att "uppfostra" henne så hon sköter sig lite bättre i rygg och inte försöker springa över framförvarande...


Daley och Kennet O. före Listas Alice och undertecknad i backintervaller 31 december 2018. Foto: Anetet Svanberg ©

Jag kan redan nu konstatera att får jag ordning på den här damen så har jag riktigt att åka med framöver...

Daley är väl förhoppningarna inte så stora på. Körde ett banjobb i december där hon travade bra i värmningen, både i bakvarv och rätvarv, men fick tusen ben sen. Hon tränar på och ser fin ut på alla sätt utan att det flyter på riktigt i travet, och dessutom fungerar hon ännu sämre när hon får dåligt fäste. Planen är väl att vi ska väl köra lite provlopp med henne framöver så hon får vänja sig att gå med hästar, men om hon någonsin kommer till start är väl tveksamt.

En fantastiskt fin häst är hon på alla sätt, förutom att hon inte kan trava...Vi betäcker väl om till sommaren och hoppas på bättre resultat än ifjol.


Damerna kollar nyfiket på undertecknad som nyss tömt skitkärran :)

För övrigt så är det V75 på Bergsåker på lördag den 5 januari, och min gamle hjälte, den nyblivna 13-åringen Parkin ska då "avtackas" genom att få leda defileringen inför första V75-loppet.

Jag kör honom i defileringen, vilket ska bli väldigt roligt. Kul att hedra honom och visa upp honom för Bergsåkerspubliken, som förhoppningsvis inte glömt bort honom.

Han är för tillfället utleasad till Bergsåkers Travskola och har det storfint där i kursverksamheten.

Han fick även några fina ord i travprogrammet.


Utdrag ur Sportchefen B-O Månssons krönika i Bergsåkers Travprogram

Det var årets första inlägg.

Hej med er så länge

 
 
Första försöket med bloggandet igen - 16 december 2018
Hej igen alla travvänner.

Jag "smygöpppnar" lite med ett kortare blogginlägg om vad som hänt under det gångna året. Efter nyår kör jag igång bloggandet "på riktigt" igen.

2018 var inget vidare år för mig i travbranschen. Det började redan i vintras med att Parkes började se ful ut i pälsen och inte fungerade som hon skulle i loppen. Kollades upp men hittades inga fel, men fick Gastrogard (magsårsmedicin) utskriven och hon blev bättre i pälsen nästen direkt. Men en morgon stod hon i stallet med koliksymptom. Tempade och kollade puls och när det visade sig vara låg temp (visar på dålig magfunktion) och hög puls (som tyder på stress och värk) kontaktade jag veterinär.

Vi höll sedan på hela dagen utan att lyckas få igång magen på henne, Veterinären tvingades då avlivade henne på eftermiddagen. Tråkigt och ledsamt.

Men då lidande började bli för stort måste man fatta det beslutet.


PARKES 2012-2108

Ekonomiskt kännbart också då jag sagt upp försäkringen på förfallodagen i slutet av april ochhon dör tre veckor senare. Veterinärens insatser gick på straxt under 10 000 samt en destruktionskostnad till ett företag i slakteribranschen som hämtade henne för 6500. Vissa brukar bara gräva ner sina hästar på gården men det är inget jag håller på med.

Därmed så var det bara Daley kvar. Några dagar efter att Parkes dött testade vi ett kvallopp med henne. Hon har ju haft problem med travet i princip sedan hon kvalade in som treåring i mars och aldrig ens gjort en start. Inför kvalet hade hon ändå fungerat nöjaktigt men i själva kbvalloppet fungerade hon inte alls och tog sig i mål på 28, vilket var mer än fem sekunder sämre än vad hon hade blivit godkänd på. Dessutom hoppade hon kråka hela loppet.

Helt meningslöst.

Då beslutade jag mig för att skicka henne på bete för att hon skulle få lite sällskap. Och dessutom skulle jag betäcka henne.

Eftersom jag blir så less på att betala ihjäl mig för att få en häst dräktig så valdde jag att ta en hingst på hemmaplan som betäckte naturligt. Han heter Com Lear Vi var dit tre gånger under sommaren och sista gången var hon dräktig enligt hur man kollade förr - genom att prova henne mot hingsten. När jag i september kollade dräktigheten med blodprov visade sig det inte bättre än att hon inte längre var dräktig.

Tråkigt det med.

Nya tag nästa sommar, men tills dess var det bara att börja träna henne igen då.

Något som min hjälpreda Kennet Olsson gjort med den äran i höst.

På tisdag är det dags för första banjobbet. Travet är inte riktigt hundra nu heller, men han påstår att hon är riktigt bra.

Eftersom jag varit hästlös större delen av året så behövde jag hitta en stallkompis åt Daley. Att ta hem Parkin från travskolan på Bergsåker kändes inte som ett bra alternativ. Han har det absolut bättre där då han aktiveras, hemma skulle han gå och skrota i en hage.

Inte så kul för en häst som är van att göra något, även om han i grunden är lat.

I mitten på oktober hade jag ännu inte hittat någon häst.

Jag hade bjudit på några på ASVT:s internetauktion utan att lyckats köpa någon med min begränsade budget, när jag fick ett erbjudande om att ta över en häst, Tellmeabout Larry som ägarna inte ville ta bort, men som de hade svårt att få riktigt fräsch.

Ville jag chansa så fick jag ta honom gratis, och gick det inte att få ordning på honom så fick jag ta bort honom. Funderade inte så länge utan tog tacksamt emot honom.

Fin häst och jag bokade tid hos veterinär för en riktig genomgång, innan jag skulle börja träna på riktigt. Då det var tre veckors väntetid så körde jag honom i lite lättare träning på hemmaplan och släppte av honom lite några gånger. Oerhört snabb häst som dock visade på en (i mitt tycke) mindre hälta vänster bak.

Lite kortison i bakknät skulle nog fixa det var min tanke.

Väl hos veterinären var det dock dags för nästa bakslag. Veterinären ville göra ett ultraljud på bakknät för han trodde att det var värre än vad jag trodde. Och då han hittade ett avslitet ledband i knät förstod jag att det inte var så myckat att hoppas på. Veterinären berättade att skadan var äldre och att det bildats två bollar av brosk som stärkt upp knäleden, men att hästen aldrig skulle kunna bli haltfri. Han rekommenderade avlivning av djurskyddsskäl. Bara att bita i det sura äpplet och boka tid för slakt.

Mycket tråkigt.

Och synd om hästen som måste ha haft ettexceptionellt löphuvud, som lyckats hålla liv i travkarriären med den smärtan så länge.

Själv var jag alltså åter på ruta ett. Även om hästen var gratis så gjorde ju veterinärräkningen så att det blev ett litet hål i min "Hästinköpskassa" , men det var bara att börja kika på hästar igen.

Efter några dagar dök det upp ett fint foto på Hästnet som fångade mitt intresse. Enligt texten var det en het sak som jag tänkte att den där skulle nog passa mig.

Då det var sent på kvällen mailade jag och frågade om priset och skrev att jag skulle höra av mig dagen efter. Efter lite mailkorrespondens så fick jag via email en faktura på ett som jag ansåg skäligt pris för en ostartad treåring. Jag betalade och hästen anlände med Gunnar Olssons hästtransport

Tyvärr så var hästen inte i det skick jag förväntade mig, men tråkigt nog verkar det som om väldigt många människor, hur trevliga de än verkar, har väldigt svårt att fodra hästar och sköta om sina hästar som de bör. Nåväl, det är ju som det är och jag har sett betydligt värre, men det är ju inte kul med hästar som är fulla med regnskållor och magra som benrangel och utsatta för obefintlig hovvård. Men å andra sidan är det ju tacksammare att börja jobba med problemhästar som ser ut så, än om de kommer hit i topptrim, fina och blanka och ändå inte fungerar.


Listas Alice anläde Storjorden den 22 november.

Listas Alice är dock väldigt snäll.

Och hon äter konstant och har så gjort i den knappa månad som gått sedan hon kom. Och jag öser på med grovfoder så länge hon äter upp. Hon får även Krafft Groov tre gånger om dagen. Förhoppningsvis börjar hon lägga på sig lite kilon eftersom, även om det lär ta ett tag.

Jag har med hjälp av Anna-Maria Forsberg klippt henne för att komma åt regnskållorna och därefter badat henne i Hibiscrub för att döda bakterierna.Jag har även varit till veterinär med henne och han konstaterade då en kramp i en muskel i ryggen samt en liten slitning i ett bakknä därav.

Han behandlade henne och på återbesöket i onsdags var hon nu helt fräsch på alla sätt.

jag har kört henne tre gånger i motion och hon är verkligen het, så det blir ett litet mandomsprov att få till henne, men jag är förhoppningsfull.


Listas Alice ute och promenera den 9:e december 2018.

Jag saknar att köra lopp.

I år har det varit oerhört lite av den varan. Parkes gjorde fyra lopp i vintras innan hon dog. Därefter har jag bara kört ett lopp (I oktober, Omaha Broline, 5:a på nytt rekord över distansen) och två kvallopp med Bambis New Order, en häst som jag hjälpt till med att få ordning på, gick bra inledningsvis och vi trodde vi var rätt ute när han vann provlopp, men väste i halsen när detvar sämre väder, vilket det naturligtvis var när det var dags för kvalen och han fick panik. Bad dem kolla upp honom, och nu är han avlivad pga Struppipning.

Tråkigt.


Provlopp med Bambis New Order.

Och det är väl ungefär så som det sista året varit

Det går ju som sagt upp och ner i den här branschen.

Nu hoppas jag att det är dags att det går uppåt igen.

Med hopp om ett bättre 2019.

Skriv gärna en kommentar om ni tycker det är bra att jag börjar blogga igen.