Björnes Blogg 2019

 

    Arkiv:  
    Bloggar 2017 Bloggar 2011
    Bloggar 2016 Bloggar 2010
    Bloggar 2015 Bloggar 2009
    Bloggar 2014 Bloggar 2008
    Bloggar 2013 Bloggar 2007
Kommentera gärna här: Tillbaka till startsidan Bloggar 2012 Bloggar 2006

 

Tolfte januari 2019
Förra veckan fick jag känna på hur det var att sitta upp bakom min gamle vän Parkin igen när han avtackades på Bergsåker.

Att hästen tyckte det var roligt rådde det inga tvivel om. Fotograf Ellinor Kempe lyckades ta ett fantastiskt fint foto av oss när han svävade över marken när han ledde defileringen inför V75-1.

Jag har bytt ut fotot på första sidan till just det.

Kolla gärna på det en gång till.

Fantastisk bild

Och kul att känna en så pigg 13-åring.

Nu är han ju inte i tävlingsform precis, men att han visade sån glädje när vi kom ut på banan hade jag inte trott. Han har det helt klart bra där på Travskolan. De har kontrakt till sommaren, men jag hoppas att de vill ha kvar honom några år till.


Undertecknad i vinnarcirkeln med tavla och blommor efter Parkins avtackning. Foto: Ellinor Kempe ©

Stort tack också till Bergsåker och Bert-Ola Månsson som ordningställt en fin tavla och blommor samt intervjuade mig i vinnarcirkeln om åren när Parkin var som bäst.


Parkin väntar på avtackning. Foto: Björn Persson ©

Här hemma tränar vi på. Min idoge kamrat Kennet Olsson ställer upp varje vecka och kommer och kör Daley ett par gånger i veckan och han säger att hon känns bra mest hela tiden utan attvara perfekt. vi försöker passa in träningspasssen så att jag kan köra Listas Alice samtidigt, så att hon får träna på att gå i ryggar.


Kennet Olsson och jag tar en fika i omklädningsrummet efter torsdagens hästkörning. Foto: Björn Persson, självutlösare ©

Efter en dryg månad med skritt för att få henne att släppa bettet lite och inte pulla så hårt när hon går, så funkar det rätt bra nu och vi har tagit nästa steg i planen. Och det är att lära henne att springa i rygg utan att försöka rusa över den framför, vi har nu kört i två veckor och det går inte perfekt, men bättre och bättre.

Jag har ändrat på utrustningen eftersom och det känns som vi är ordentligt på rätt väg. Vi kör tre vändor i backen upp till masten (ca 700 meter) där Kennet kör före och jag styr Alice så att hon hamnar med nosen i hjälmen på honom. Kommer hon för nära har jag sagt åt honom att försöka "skalla henne" så att hon backar undan med huvudet. Dårefter tar vi upp och skrittar ca 400 meter och joggar sen ungefär lika lång bit tills vi är tillbaka vid backens början där vi kör upp igen.

Första gången hade han ingen hjälm och Alice körde bara upp huvudet och tryckte på i ryggen på honom med bringan så fort jag inte höll igen henne allt som gick. Efter det har han fått ta på sig en hjälm och jag har ändrat lite på utrustningen eftersom, för att förska få henne körbar och få henne att lugna ner sig. Nu pratar vi om en häst som i det närmaste rusade på i blind panik i början. Jag har kört många hästar som varit dumma och heta, men den här damen verkar mer förskräckt, stressad och rädd än hon är dum.

Efter de tre första 700 meters vändorna i backen kör Kennet ner till Kvällsjön och kör intervaller meda jag låter Alice få tre vändor till i backen. Och de första gångerna var det nästan så att hon skenade när hon skulle upp för backen själv, men nu sist var hon faktiskt körbar den sista "vändan" upp til masten. Vilket kändes väldigt bra . Om det var för att hon var helt slut eller börjar fatta att det finns fler lägen i växellådan än "full fart" är svårt attsäga, men vi kör på enligt samma upplägg.

Det var någon som sa åt mig att aldrig köra med henne i trav utan bara skritta. Men jag tycker det är helt fel. Det handlar ju om att lära om henne. Att hon lär sig att det inte bara är full fart utan att man kan växla mellan gå och jogga och springa.

Kör jag bara skritt lär hon sig ju aldrig. Då kommer hon ju att rusa å likadant i evigheters evighet så fort hon ska trava.

Vi får väl se om jag får ordning på henne.

Hon har ju väldigt spänd ryggmuskulatur och är väldigt överbyggd. Då hon dessutom försöker köra upp huvudet hea tiden när hon går i ryggar gör ju att hon naturligtvis får spänningar i ryggslutet. Nu har jag ju varit både till veterinär och haft hit en Equiterapeut som hjälpt till med det här, såjag hopaps det blir bättre. Dessutom har hon ju varit i södra delen av landet och har ju aldrig sett en backe innan, så att bakknäna även de är lite ansträngda har ja i beräkning. men det brukar gå till sig. Jag smörjer lite och ger henne lite olika tillskott för att försöka få till någo sorts kroppslig balans också.

Jag undrar just hur de som hade henne innan mig lyckats förstöra hennes psyke så här? Det här är en fin häst egentligen. Även om man nog inte skulle sätta sig upp bakom henne om man är minsta lilla rädd för att köra häst. För hon är inte så rolig för en "normal" kusk...

Det är som sagt oerhört mycket att jobba med.

Men jag ser guldskålen i änden av regnbågen om jag får till den här hästen.

Annars å har jag även fått hem säsongens första hölass. Jag hade tur i oturen att jag fyllde på rejält med hö i våras till ordinarie pris, för att kunna fodra den numera döda Parkes och Daley över sommaren. När jag tvingades ta bort Parkes och skicka Daley på bete för att hon skulle få sällskap, blev ju höet liggande orört på hövinden ända fram till början av september.


Årets första leverans av "dyrhö". Foto: Björn Persson ©

Men nu börjar det ta slut och min leverantör har ju höjt priset från (i mina ögon) redan halvdyra 3 kronor kilot till 4,70 (plus moms) på grund av sommarens torka, vilket man kan tycka vad man vill om, men han har ju bra hö och levererar efter konstens alla regler, så det är bara att bita i det sura äpplet och vara glad åt de fyra månaders besparing på hö man gjort. 1300 kilo för närmare 8000 spänn är ju annars i svettigaste laget. Och ännu en parameter att ta med sig inför framtida satsningar på travsporten.

Smärtgränsen för "vanliga" människors hästhållning närmar sig allt snabbare. MEN jag kämpar på, precis som jag hoppas ni gör där ute.

Kommentera gärna

/Björne

 
 
Andra januari 2019
Inleder med att önska er alla ett Gott Nytt Travår.

Förra året var som sagt ingen succé för egen del. Jag hoppas att året som komer blir bättre, vilket inte borde vara så svårt. För sämre kan det ju knappast bli.

Förhoppningarna står till Listas Alice som nu börjat acklimatisera sig lite. Regnskållorna är borta (tog två vändor med bakteriedödande medel) och hon börjar få lite hull på kroppen.

Hon har även börjat lugna ner sig lite i körningen. Tog det lugnt den första månaden och lärde henne att skritta för slaka tömmar. Tidigare var hon att jämföra med ett gasreglage, som ökadefarten desto mer man släppte efter. Nu är det dock betydligt bättre på den fronten.

Däremot så är hon väldigt het när hon får springa iväg en bit.

Har släppt av henne lite grann de två senaste turerna, och det är nästan okontrollerbart, så där har jag lite att jobba med. Jag kör dock bara 4-500 meter i stöten och det är brant uppför, och sedan får hon lugna ner sig rejält och gå för slaka tömmar igen, innan hon får springa iväg igen. Fick dessutom gå i ryggar på Daley som Kennet Olsson körde. Nästa gång ska han dock ha hjälm så att vi kan se om det går att "uppfostra" henne så hon sköter sig lite bättre i rygg och inte försöker springa över framförvarande...


Daley och Kennet O. före Listas Alice och undertecknad i backintervaller 31 december 2018. Foto: Anetet Svanberg ©

Jag kan redan nu konstatera att får jag ordning på den här damen så har jag riktigt att åka med framöver...

Daley är väl förhoppningarna inte så stora på. Körde ett banjobb i december där hon travade bra i värmningen, både i bakvarv och rätvarv, men fick tusen ben sen. Hon tränar på och ser fin ut på alla sätt utan att det flyter på riktigt i travet, och dessutom fungerar hon ännu sämre när hon får dåligt fäste. Planen är väl att vi ska väl köra lite provlopp med henne framöver så hon får vänja sig att gå med hästar, men om hon någonsin kommer till start är väl tveksamt.

En fantastiskt fin häst är hon på alla sätt, förutom att hon inte kan trava...Vi betäcker väl om till sommaren och hoppas på bättre resultat än ifjol.


Damerna kollar nyfiket på undertecknad som nyss tömt skitkärran :)

För övrigt så är det V75 på Bergsåker på lördag den 5 januari, och min gamle hjälte, den nyblivna 13-åringen Parkin ska då "avtackas" genom att få leda defileringen inför första V75-loppet.

Jag kör honom i defileringen, vilket ska bli väldigt roligt. Kul att hedra honom och visa upp honom för Bergsåkerspubliken, som förhoppningsvis inte glömt bort honom.

Han är för tillfället utleasad till Bergsåkers Travskola och har det storfint där i kursverksamheten.

Han fick även några fina ord i travprogrammet.


Utdrag ur Sportchefen B-O Månssons krönika i Bergsåkers Travprogram

Det var årets första inlägg.

Hej med er så länge

 
 
Första försöket med bloggandet igen - 16 december 2018
Hej igen alla travvänner.

Jag "smygöpppnar" lite med ett kortare blogginlägg om vad som hänt under det gångna året. Efter nyår kör jag igång bloggandet "på riktigt" igen.

2018 var inget vidare år för mig i travbranschen. Det började redan i vintras med att Parkes började se ful ut i pälsen och inte fungerade som hon skulle i loppen. Kollades upp men hittades inga fel, men fick Gastrogard (magsårsmedicin) utskriven och hon blev bättre i pälsen nästen direkt. Men en morgon stod hon i stallet med koliksymptom. Tempade och kollade puls och när det visade sig vara låg temp (visar på dålig magfunktion) och hög puls (som tyder på stress och värk) kontaktade jag veterinär.

Vi höll sedan på hela dagen utan att lyckas få igång magen på henne, Veterinären tvingades då avlivade henne på eftermiddagen. Tråkigt och ledsamt.

Men då lidande började bli för stort måste man fatta det beslutet.


PARKES 2012-2108

Ekonomiskt kännbart också då jag sagt upp försäkringen på förfallodagen i slutet av april ochhon dör tre veckor senare. Veterinärens insatser gick på straxt under 10 000 samt en destruktionskostnad till ett företag i slakteribranschen som hämtade henne för 6500. Vissa brukar bara gräva ner sina hästar på gården men det är inget jag håller på med.

Därmed så var det bara Daley kvar. Några dagar efter att Parkes dött testade vi ett kvallopp med henne. Hon har ju haft problem med travet i princip sedan hon kvalade in som treåring i mars och aldrig ens gjort en start. Inför kvalet hade hon ändå fungerat nöjaktigt men i själva kbvalloppet fungerade hon inte alls och tog sig i mål på 28, vilket var mer än fem sekunder sämre än vad hon hade blivit godkänd på. Dessutom hoppade hon kråka hela loppet.

Helt meningslöst.

Då beslutade jag mig för att skicka henne på bete för att hon skulle få lite sällskap. Och dessutom skulle jag betäcka henne.

Eftersom jag blir så less på att betala ihjäl mig för att få en häst dräktig så valdde jag att ta en hingst på hemmaplan som betäckte naturligt. Han heter Com Lear Vi var dit tre gånger under sommaren och sista gången var hon dräktig enligt hur man kollade förr - genom att prova henne mot hingsten. När jag i september kollade dräktigheten med blodprov visade sig det inte bättre än att hon inte längre var dräktig.

Tråkigt det med.

Nya tag nästa sommar, men tills dess var det bara att börja träna henne igen då.

Något som min hjälpreda Kennet Olsson gjort med den äran i höst.

På tisdag är det dags för första banjobbet. Travet är inte riktigt hundra nu heller, men han påstår att hon är riktigt bra.

Eftersom jag varit hästlös större delen av året så behövde jag hitta en stallkompis åt Daley. Att ta hem Parkin från travskolan på Bergsåker kändes inte som ett bra alternativ. Han har det absolut bättre där då han aktiveras, hemma skulle han gå och skrota i en hage.

Inte så kul för en häst som är van att göra något, även om han i grunden är lat.

I mitten på oktober hade jag ännu inte hittat någon häst.

Jag hade bjudit på några på ASVT:s internetauktion utan att lyckats köpa någon med min begränsade budget, när jag fick ett erbjudande om att ta över en häst, Tellmeabout Larry som ägarna inte ville ta bort, men som de hade svårt att få riktigt fräsch.

Ville jag chansa så fick jag ta honom gratis, och gick det inte att få ordning på honom så fick jag ta bort honom. Funderade inte så länge utan tog tacksamt emot honom.

Fin häst och jag bokade tid hos veterinär för en riktig genomgång, innan jag skulle börja träna på riktigt. Då det var tre veckors väntetid så körde jag honom i lite lättare träning på hemmaplan och släppte av honom lite några gånger. Oerhört snabb häst som dock visade på en (i mitt tycke) mindre hälta vänster bak.

Lite kortison i bakknät skulle nog fixa det var min tanke.

Väl hos veterinären var det dock dags för nästa bakslag. Veterinären ville göra ett ultraljud på bakknät för han trodde att det var värre än vad jag trodde. Och då han hittade ett avslitet ledband i knät förstod jag att det inte var så myckat att hoppas på. Veterinären berättade att skadan var äldre och att det bildats två bollar av brosk som stärkt upp knäleden, men att hästen aldrig skulle kunna bli haltfri. Han rekommenderade avlivning av djurskyddsskäl. Bara att bita i det sura äpplet och boka tid för slakt.

Mycket tråkigt.

Och synd om hästen som måste ha haft ettexceptionellt löphuvud, som lyckats hålla liv i travkarriären med den smärtan så länge.

Själv var jag alltså åter på ruta ett. Även om hästen var gratis så gjorde ju veterinärräkningen så att det blev ett litet hål i min "Hästinköpskassa" , men det var bara att börja kika på hästar igen.

Efter några dagar dök det upp ett fint foto på Hästnet som fångade mitt intresse. Enligt texten var det en het sak som jag tänkte att den där skulle nog passa mig.

Då det var sent på kvällen mailade jag och frågade om priset och skrev att jag skulle höra av mig dagen efter. Efter lite mailkorrespondens så fick jag via email en faktura på ett som jag ansåg skäligt pris för en ostartad treåring. Jag betalade och hästen anlände med Gunnar Olssons hästtransport

Tyvärr så var hästen inte i det skick jag förväntade mig, men tråkigt nog verkar det som om väldigt många människor, hur trevliga de än verkar, har väldigt svårt att fodra hästar och sköta om sina hästar som de bör. Nåväl, det är ju som det är och jag har sett betydligt värre, men det är ju inte kul med hästar som är fulla med regnskållor och magra som benrangel och utsatta för obefintlig hovvård. Men å andra sidan är det ju tacksammare att börja jobba med problemhästar som ser ut så, än om de kommer hit i topptrim, fina och blanka och ändå inte fungerar.


Listas Alice anläde Storjorden den 22 november.

Listas Alice är dock väldigt snäll.

Och hon äter konstant och har så gjort i den knappa månad som gått sedan hon kom. Och jag öser på med grovfoder så länge hon äter upp. Hon får även Krafft Groov tre gånger om dagen. Förhoppningsvis börjar hon lägga på sig lite kilon eftersom, även om det lär ta ett tag.

Jag har med hjälp av Anna-Maria Forsberg klippt henne för att komma åt regnskållorna och därefter badat henne i Hibiscrub för att döda bakterierna.Jag har även varit till veterinär med henne och han konstaterade då en kramp i en muskel i ryggen samt en liten slitning i ett bakknä därav.

Han behandlade henne och på återbesöket i onsdags var hon nu helt fräsch på alla sätt.

jag har kört henne tre gånger i motion och hon är verkligen het, så det blir ett litet mandomsprov att få till henne, men jag är förhoppningsfull.


Listas Alice ute och promenera den 9:e december 2018.

Jag saknar att köra lopp.

I år har det varit oerhört lite av den varan. Parkes gjorde fyra lopp i vintras innan hon dog. Därefter har jag bara kört ett lopp (I oktober, Omaha Broline, 5:a på nytt rekord över distansen) och två kvallopp med Bambis New Order, en häst som jag hjälpt till med att få ordning på, gick bra inledningsvis och vi trodde vi var rätt ute när han vann provlopp, men väste i halsen när detvar sämre väder, vilket det naturligtvis var när det var dags för kvalen och han fick panik. Bad dem kolla upp honom, och nu är han avlivad pga Struppipning.

Tråkigt.


Provlopp med Bambis New Order.

Och det är väl ungefär så som det sista året varit

Det går ju som sagt upp och ner i den här branschen.

Nu hoppas jag att det är dags att det går uppåt igen.

Med hopp om ett bättre 2019.

Skriv gärna en kommentar om ni tycker det är bra att jag börjar blogga igen.