Tiden går och vi kämpar på med hästarna. I tisdags var vi till Östersund och både Livi Nationality och Listas Alice skötte sig med den äran. ASlice vann sitt lopp lätt ifrån rygg ledaren och Livi var femma efter att ha blivit grovt störd 800 kvar och med en galop i ingången till sista sväng när han var på frammarsch. Galoppen får jag ta på mig då jag gav honom en lite väl tuff anmaning med spöt, annars tror jag vi vunnit loppet även med honom.

Det lovar i alla fall gott inför framtiden.

Listas Alice vinner lätt i lopp 9 på Östersund. Foto: Skärmdump atg

Livi Nationality avslutar bra till 5:e pris. Foto: Skärmdump atg

Året som gått har varit mitt bästa som kusk både vad det gäller inkörda pengar och vad det gäller antalet segrar, även om jag vann tre lopp även 2013. Inkörda pengar är hittills i år 92 300 krobnor och det är en tusenlapp mer än jag körde in 2016 på lika många starter.

Nu har jag lyckats vinna 11 lopp som kusk. Inte mycket om man jämför med fantastiske Jorma Kontio som här om dagen vann sitt 11 000:e lopp (varav ca 5 000 i Sverige). Å andra sidan har jag inte förlorat lika många lopp som han heller då jag bara kört 309 lopp mot hans 35 000 bara i Sverige

Det finns perspektiv på allt!

Nu blir det antagligen inga mer lopp i år, men redan den tredje januari har vi siktet inställt på start med båda på Bollnästravet.

Tacksam för all hjälp jag har av Kennet Olsson som också fick sin första officiella skötarseger i resultatlistan samt en påse korv och annat från Änge Charkuteri som ofta sponsrar loppen på Östersund.

Fina och goda hederspriser.

Daley trivs bättre nu när hon får en egen hage att gå i. Även om den är mindre än den hon är van vid, så har hon ju ändå sällskap av de andra även om hon går själv och slipper bli jagad av Livi.

Önskar er alla en God Jul redan nu om det inte blir några fler inlägg

Passar på att skriva några rader om vad som händer.

Det snurrar på bra och hästarna känns fina. Har gjort fyra starter sedan senaste inlägget och det har blivit två tredjeplatser en matlapp och en diskning. Nya Livi Nationality har varit oväntat bra. Hade ju inte gått något särskilt tidigare, så det var ju inte så högt ställda förväntningar. Dessutom har det varit lite sökigt för oss med två hästar till start varje gång, men det har ändå löst sig bra.

Mycket packning när vi startat med två hästar. Foto: Björn Persson ©

Jag hade ju bara kört hästen på banan två gånger innan starten i Östersund, men nya balanseringen och den utrustning jag satte på honom fungerade ju bra direkt och förutom startgaloppen där uppe, så har han ju varit som ett lås i loppen. Bra trea i debuten efter 50 meters galopp i starten, därefter slagen på linjen om andra priset på smetig bana på Bergsåker i förrgår, efter ett lopp ensam i andra spår mest hela loppet.

Kan bli bra det här när han får lite fart på benen.

Listas Alice får inte till det riktigt trots att formen sitter där. Ja har ju haft dåliga ryggar mest varje lopp och då går det inte. Fick backa sig sist iför att komma ut på Östersund, och gick ju ruskigt fort när galoppen kom. Ett felande ekipage framför i slutet av sista svängen gick inte ut tillräckligt, och när jag skrek att han skulle ta ut riktigt, tålde hon inte det och så hoppade hon. Ställde sig direkt men var lite i obalans och på upploppet flög hon i luften igen och just då gick det våldsamt fort. Hade lite dåligt fäste bak också och blev nog lite störd av det.

På Bergsåker i tisdags blev det också fel, "som vanligt" är jag benägen att säga. Hamnade i andra ytter in första sväng efter en trevande inledning där hon inte travade hundra i den snabba öppningen. När jag började känna mig nöjd över vår position i loppet mitt i kurvan, så hoppade vår rygg naturligtvis och jag hade att välja på att krypa ner i fjärde inner, eller dödens. Såg att ledaren hade en lucka bakom sig och chansade på att forcera mig framåt och ner i den, men det täpptes till när vi närmade oss, så det var bara att köra framåt och överta ledningen och sedan var det bara att släppa på, då jag inte vare sig såg något på grund av leran på glasögonen eller hade någon särskilt reglerbar häst för dagen.

Inledande 1,14 första varvet på smetig bana och med broddar runt om fixade hon inte i dagsläget. Utan det var tomt i tanken redan mitt i sista sväng. Hon hängde ändå med i klungan in i mål på trötta ben och fick sista pengen då de diskade ettan för trängning.

Bättre lycka nästa gång. Och det är nog bara att inse att de får bli rygglop för hennes del en tid framöver, och bara hoppas på det bästa tills hon lugnar ner sig lite.

Hästarna vilar upp sig dagen efter start. Foto: Björn Persson ©

Vi startar på om allt flyter och poängen räcker. Nästa anmälan är till den 26:e November på Bergsåker. Sedan blir det vaccination och lite träning.

Annars så har hjälpredan Kennet Olsson firats då han fyllt 70 år.

Han har varit en ovärderlig körhjälp de senaste åren och det är jag mycket tacksam för.

Kennet Olsson firas på restaurang på sin 70 års dag. Foto: Björn Persson ©

Det var ett tag sen.

Men här tränas det på.

Den nya hästen Livi Nationality är fin att köra på hemmaplan. Låter lite i näsan ibland (förra ägarna hade kollat men inte hittat något fel, det var inte halsen sa dom, men jag kan ju ha blivit lurad om detta, även om jag inte tror det) men han springer på bra ändå.

Har varit till veterinär, equiterapeut och kollat tänderna (han var lite dåligt "utrustad" med framtänder i överkäken, där ena står på tvären och den andra är borta och det finns inga spår av den heller, så det var nog några år sedan han fick sig en smäll i käften). Har försökt "göda" upp honom lite också, då han är i magraste laget.

Har vunnit ett provlopp på 23,5/2140 meter men var lite väl entömd. Har kört ett jobb till och provat utrustning. Inget som känns hundra riktigt ännu, men vi provar och gör en start på fredag på Östersund. Farten har han, men han åker ut lite i banan om jag släpper vänstertömmen.

Avslutade bra ändå senaste varvet, så vi får väl prova i alla fall. Men han har ju aldrig varit bland de tre, så förhoppningarna är inte större än att vi provar oss fram. Dessutom femte spår i voltstart vilket knappast är ett plus.

Listas Alice har startat några gånger utan att lyckats fullt ut. Har valt fel väg ett par gånger och senast var hon 4:a i linje med tvåan, trean och femman. Hugget som stucket om andra priset. Hade jag varit mer optimistisk i sista sväng hade vi nog varit tvåa. Hon gick dock 14,7/1640 meter autostart och det var ju bra det.

Startar från bakspår på fredag. Även hon på Östersund. Svagt optimistisk är jag då vi fick en bra rygg och det är autostart. Dessutom breddloppsdag, och där ska hon väl kunna räcka till i alla fall. Tycker hon är i bra form igen. Äter bra och ser inte lika spinkig ut som hon gjorde ett tag på förhösten.

Verkar trivas med sin nya kompis.

Daley trivs väl kanske inte lika bra sedan Livi kom in i hagen till henne och Alice, då de andra två funnit varandra och hon blir lite utanför. Lite tråkigt, men blir det föl i vår så får hon ju denne att passa. Det känns dock lite väl långt tills dess.

Så är det i nuläget.

Hej med er.

Nu är jag här igen och delger er av vad som hänt under den senare delen av sommaren och början av hösten. Jag ska villigt erkänna att jag inte varit så flitig vid tangentbordet och skrivit väldigt lite denna blogg i sommar. Jag kan inte lova någon bättringmen jag ska försöka skriva lite någon gång varje månad i alla fall.

Nåväl, jag har ju varit avstängd från löpkörningen under några veckor, och eftersom vi redan hade bokat in en resa till grekiska ö-världen och trevliga lilla ön Karpathos (Tror den är sex mil lång) och då resan kom samtidigt som en del av astängningen så gjorde det ändå inte så mycket att inte få köra lopp just då. Hade dessutom bokat in Parkins gamla skötare Hanna att passa hästarna under vår frånvaro så jag visste att de fick bästa omvårdnaden under tiden.

På Karpathos, där vi varit sju gånger (tror jag) är det trevligt och lugnt.

Lugnt och skönt i Amoopi. Foto: Björn Persson ©

Vi brukar för det mesta hålla oss i semesterbyn Amoopi förutom någon båttur, vilket vi även gjorde denna gång, förutom en tur inte till "huvudstaden" Pigadia och en båtresa till den obebodda (inte helt sant dock, då det bor fyra getter där) "piratön" Saria som ligger knappt hundra meter norr om själva Karpathos.

Vi väntar på käk inne i Pigadia. Foto: Björn Persson ©

Mycket trevlig vecka på det hela, även om det blåste lite mer än normalt på ön.

Vacker miljö på en obebodda ön Saria utanför Karpathos. Foto: Björn Persson ©

Dessutom köpte jag en ny häst dagen innan hemresan. Jag hade tidigare lagt ett bud på en häst jag hittade på en försäljningssda på Facebook, där ett antal hästar bjöds ut av samma ägare. Ägarna var docjk inte intresserade av mitt bud, men skulle höra av sig om de ändrade sig.

Dagen innan vår hemresa (för övrigt fredagen den 13:e av alla dagar) så fick jag ett meddelande på Messenger och ett erbjudande om att köpa hästen som heter Livi Nationality

Livi Nationality har precis anlänt till Storjorden. Foto: Björn Persson ©

De gick ner i pris och jag gick upp en tusenlapp från mitt ursprungliga bud så vara affären i hamn. Vad jag inte hade koll på var, att han startat dagen innan och varit rent usel då också, ha ha.

Men så är det. Jag tyckte ändå att hästen såg ut att ha potential och efter att ha kört honom hemma ett par gånger så tycker jag det känns som en bra affär. Kennet Olsson, min hjälpreda körde honom för första gången igår söndag och var även han nöjd

Men det visar sig väl framtiden. Och dessutom är han en valack. Vilket är bra för då riskera man inte att frestas att betäcka dom efter karriären

Tjänade in en slant på resan hit också då de hade vänligheten att ta med honom till Hudiksvall och Hagmyren i tisdags då de startade en annan häst där.

Blir spoännande hur som helst, och bra för Listas Alice som behöver en träningskompis för att inte "maxa" allt i varje träningspass.

Livi Nationality och Listas Alice på väg ut för första samträningspasse. Kennet Olsson gör sig redo. Foto: Björn Persson ©

Alice körde jag direkt när jag kom hem och ledigheten hade gjort henne gott. Startade i fredags och det häxade hela loppet. Först hoppade hennes rygg från start, sedan körde en häst på mig bakifrån (inga böter för den), sedan när vi satt i slagläge i andra spår åtta undra kvar, kom det ut en från innerspåret och nära på rammade oss (kostade honom 1500 spänn) så jag fick dra allt jag hade i tömmarna för att inte bli påkörd, varpå jag själv skickade ut stackars Lars Magnusson i yttre rymden (Sorry!), På väg in i sista sväng fastnade vi bakom ett gäng "bromsklossar" och jag fick till slut ge mig ner på innerspåret där det var fritt och Alice försökte jaga ikapp och fick i alla fall en matlapp i det närmaste obrukad.

Bara att ta nya tag.

Troligen den 4 oktober, om jag har några lediga dagar kvar att ta ut från jobbet...

Körde även en häst i uttagningen till Amatör-SM (2015 vann jag uttagningen på Bergsåker). Där det även höll på att bli en olycka. Hästarna ett och två satsade våldsamt från start och det innebar gaopp för tvåan som inte hade kol på grejerna ochvinglade än hit än dit och krokade i ettan, och bakom dom var naturligtis vi, som backat ner från fjärde spår. Trean kom förbi på insidan, genom att köra innan för pinnaran medan jag blev kvar bakom, tills jag också kom förbi. Hamnade i sjätte par invändit, och därifrån rckte inte den här hästen. Blev först utan pengar efter en resa hela vägen på innerspåret.

Tråkigt för ägaren, men det är ju som det är.

Hade förtjänat en slant och hade nog gjort så utan incidenten i starten.

nte något mer att rapportera om för stunden.

Hej med er.

Och kommetera gäran, så jag får nåon idikation på att åtminstone någon läser mina rader

Ni tappra följare.

Tre veckor sedan senaste blogginlägget. Dags för en uppdatering. Listas Alice har gjort två starter sedan sist. På Gävle var jag oerhört nöjd efter ett drygt vav, innan det bara blev tok av alltihop. Hamnade direkt i tredje par utvändigt i rygg på favoriten från tråkiga spår 11 bakom bilen. De två i ledningen gasade på 11 första 500 och 13 första varvet, medan vi tassade på enkelt i rygg. 8-900 kvar började favoriten titta lite utåt och jag trodde att han tänkte gå på när någon kom, men när hästarna anföll bakifrån satt han och sov, så jag skrek till åt honom att nu kommer dom och började flytta ut, men då petade Alice till honom på hjälmen när de kom bakifrån och jag vet inte riktigt hur han tänkte för han blev kvar inne i andra spår och tolvan som attackerade försvann framåt och om ledarparet och helt plötsligt blev jag först i tredjespår, vilket inte Alice tyckte var särskilt roligt med 600-700 meter kvar till mål... Hon var stum eller less redan i sista sväng och när jag tog fram spöet vinglade hon ut lite en kort stund så at jag var inne i spåret på den bakom, men jag korrigerade till henne rätt snabbt och han kom om oss utan problem. Vi blev därmed först utan pengar på nytt rekord i och för sig, men hon var orkesmässigt inte riktigt som hon skulle tyckte jag. Men å andra sidan var det första starten på två månader, så jag tänkte att det inte var så mycket att hänga upp sig på när allt blev fel. Favoriten var också klen som fyra, utan att lämna andra spår. Så det blev fel rygg helt enkelt.

Sedan när jag kom till stallet och höll på med avselningen tyckte jag dom ropade på mig i högtalarna.

Gick och frågade när jag lämnade tillbaka vojlocken om måldomaren ropat på mig.

Och det hade han.

Inne i hytten stod han som körde favoriten, Andreas Lövdal soch skyllde på att han inte såg något 700 kvar för att hästen bakom petat ner hjälmen över ögonen på honom. Så när jag tog plats och tittade på löpningsfilmen så tyckte måldomaren att jag stört favoritens kusk. 1000 spänn i böter. Att jag kört snävt 600 kvar när jag gick ut (mycket tveksamt i mina ögon då det där händer mig och andra i nästan varje lopp) sedan på upploppet då jag körde "snävt" mot samma häst som låg snett bakom mig (vilket var en petitess som jag nämde tidigare och inte hindrade honom nämnvärt). Dessutom hade måldomaren gärna gett mig böter för att jag bytte spår lite snabbt när bilen släppte, vilket han dock lät bli. Kan möjligtvis ha handlat om en eller två meter innan startlinjen, dock bytte jag inte spår förrän bilen släppte fältet och det var inte så att jag störde någon eller så.

Atllt som allt renderade mig det här loppet sammanlagt 2 500 kronor i böter. Och då det blev tre förseelser så blev det även avstängning. Vilket i mitt fall innebar tre veckor då jag inte körde så många lopp i fjol!

Så mellan 23 augusti och 13 september är jag avstängd från att köra lopp.

Så kan det gå i travvärlden.

Från att ha tyckt att det endast var ett lopp som alla andra där det gick dåligt resultatmässigt till dryga böter och avstängning för något som man i det närmaste är helt oförstående inför. Varken Björn Goop eller någon annan storfräsare hade fått en krona i böter för samma saker skulle jag vilja påstå.

Men vi är inte alla lika inför lagen. Inte i verkligheten och sannerligen inte i Travvärlden.

Titta gärna på filmen om ni kommer åt den HÄR

Ja ja, jag sopade av mig detta och tog nya tag.

Hade velat hitta ett lopp till åt Alice innan avstängningen trädde i kraft, eftersom jag inte gärna vill leja bort styrningarna på den här hästen. Jag har jobbat hårt med hennes psyke och vi har nått ett visst samförstånd, som gör att hon presterar hela tiden och sköter sig trots att hon för tidigare ägare både skenat, varit okörbar och ställt till det på andra sätt.

Jag vill inte att hon ska pressas över gränsen när hon nu fungerar bra tillsammans med mig. Jag tror säkert att hon är både 30 och 40 metr bättre med en toppkusk, men frågan är till vilket pris? Jag tror ärligt att hon har kapacitet för att springa in en halv miljon även med mig som kusk.

Nåväl. Vi kom med på Hagmyren nio dagar efter och från spår 8 på tillägg var det bara att hoppas på turen.

Hon traskade iväg bra och vi hamnade i fjärde inner, som blev tredje inner efter ett knappt varv. Och om jag inte fått avstängningen och böterna senast på Gävle hade jag nog vunnit det här loppet. Nu tjurade jag på invändigt och satt kvar istället för att gå ut trots att jag hade chansen att gå ut både 900 och 600 kvar. En orsak till att jag satt kvar på bortre långsidan, var också att tvättsvampen som jag satt fast under svansen på henne lossnade och flög bort och då började hon "fjärta" och med rädsla för att tarmen skulle åka ut en bit som den gjort tidigare, innan jag satte dit både sämskinn och tvättsvampen, så valde att sitta kvar och vänta på eventuell lucka på upploppet. Men även denna gången var det en "dålig" favorit som ställde till det för mig. Jag hade koll på att storfavoriten satt utanför oss och hade räknat med att han skulle gå fram och avväpna ledarduon, som var framför mig, men han orkade aldrig fram och vi blev kvar med alla krafterna i behåll innanför honom och bakom de två på start. Jag försökte mig på en "fuling" och sticka Alice huvud på sidan om kusken framför straxt innan mållinjen (En häst som blev tvåa och som de kändes så sköt vi honom framför oss hela upploppet) för att försöka bli trea, men med en nos ifrån och fastlåst blev vi fyra.

Hade jag fått lucka på upploppet hade jag vunnit!

Men ändå Fem tusen in. Det täckte böterna. Och resan och även lite foderomkostnader.

Tack Alice!

Men inget riktigt flyt.

Nu blir det träning och så nytt lopp så fort jag hittar något passande när avstängningsstraffet är avtjänat.

Nyskodd och på G. Men nu blir det tre veckors träning för Listas Alice. Foto: Björn Persson ©

Oflyt och slumpen ställer ju till det ibland.

Och är man inte i rätta flytet så går det inte oavsett hur man gör

Igår gick exempelvis ett andelslag jag varit med på i flera år in med en stotr vinst utan att jag var med.

En jobbarkompis gör det på ATG Tillsammans. Nu vann de 1,5 miljoner fördelat på 97 andelar. Gav närmare 20 000 kronor in på varje andel.

Varför jag inte var med den här gången?

Slumpen och oflyt skulle jag säga.

Jag hade satt begränsning på 100 kronor andelen, och han hade meddelat det på ATG Tillsammans att han höjt insatsen till 200 inför Bergsåkersomgången. Vilket jag inte hade någon koll på innan. Fick därefter ett automatiskt meddelande på mailen att jag inte var med på systemet på lördagens morgon.

Gick då in och ändrade till 200 när jag såg att det var höjt, men brydde mig inte särskilt i övrigt då jag såg att han stängt spelet, vilken han gör när det är fullt.

Förra veckan öppnade han en stund så att de som missat kunde köpa in sig, Då han höjt även den gången, så jag kom med då. Ingen vinst då. Nu ville jag inte besvära honom igen, utan jag tänkte väl som man gör när man missar eller inte väljer att delta; "Att nu vinner de väl när inte jag är med"

Och så blev det.

Stort Grattis till dom som var med, men det är ju så här det är med allt här i livet.

Det handlar bara om flyt och inget annat.

Nu överlever man ju utan de här pengarna.

Men det är lite symptomatiskt hur det är med det mesta.

Gläds dock med spelläggaren Strappa som hade 10 andelar i sitt eget system (plus att jag tror han hade 10 andelar i sin morsas namn också, samt var med på ett annat vinnande system). En halv miljon in i hans plånbok. Inte dåligt! Och "lite" mer än de åtta tusen han drog in på V5 på Dannero i somras när han spikade Alice och mig.

Tror dock inte jag behöver ge honom några mer tips framöver ;)

För övrigt så blev jag i går påvisad ett klipp som visades inför V75-tävlingarna på Bergsåker (Se klippet här från Nyhetsmorgon) Och en fråga från Magnus Eriksson som alltid varit Parkins största fan om det inte var just Parkin som strosade runt i bakgrunden på filmen. Och visst är det så att det är "den gamle" som på linslusens vis dyker upp när Per Skoglund och Mikael Nybrink intervjuar Rikard N Skoglund utan att de vet om att det har en femfaldig V75-vinnare i hagen bakom sig.

Humor

Parkin fyker upp i bakgrunden. Foto: Björn Persson från TV4 ©

Kul!

Och just det ja. Daley ser allt tjockare ut. Hoppas på att det inte bara är fett utan att det kommer ut en liten hingst efter Kadett C.D. någon gång i maj.

Det var allt för denna gång

Hej med er på ett tag då

Men det är ju som det är med den saken.

Nu en liten kortare rapport om vad som är på G närmast.

Listas Alice är igång på bra sätt i träning igen. Har kört kanske lite väl tufft för att hon skulle komma igång efter hennes tre veckor långa sommaruppehåll med betesgång. Men jag hoppas och tror att jag hamnat rätt. Har gått ett banjobb och då kändes hon bra, även om jag körde lite snabbare än "aningen" för fort, mot för vad jag tänkt innan.

Anmälan imorgon måndag till Gävles lunchtävlingar på fredag, den 9:e augusti.

Hoppas på bra läge och en bra insats.

Daley är ju förhoppningsvis fortfarande dräktig. Hon har bara gått i hagen sedan hon kom hem, och frågan är om hon kommer köras så särskilt mycket heller. Har dock verkat och skott henne så möjligehten finns att hålla henne i lite kondition, men hon är ju ganska dum och bråkig att sko, särskilt bak. Vi får väl se hur det blir längre fram, om hon får gå barfota och bara verkas, antagligen är det väl smärta i bakknäna som orsakar detta beteende. Får sedera henne för att överhuvudtaget kunna sko henne och det är ju inte så optimalt...

Båda två fann ju varandra direkt igen, trots att de inte sett varandra på ett par månader. Lagom till hemkomsten hade jag ställt i ordning hagen på "fotbollsplanen" som jag inte använt på några år. Den är ju drygt 600 kvadratmeter med både ängs- och skogsmark och båda damerna verkar trivas ypperligt även i den.

Damerna inne i skogshagen. Foto: Björn Persson ©

Parkin är åter på Travskolan. Var dit en sväng i fredags med morötter åt honom och han såg ut som vanligt. Enligt en av skötarna så skulle han börja köras till veckan igen, så han var i ordning till kursverksamheten drog igång igen i höst. Låter bra så "gammelgubben" har något att göra.

Dessutom fick jag en rolig rapport från Österrike. Hästen jag körde när vi var där, Casanova Venus hade slutat tvåa efter en fin spurt med den utrustning jag föreslog åt honom. Kul.

Det var allt för denna gång.

Hej med er.

Det blir inte så många inlägg, men det händer en del.

Idag fyller exempelvis min sambo Anette 54 år. Vi har varit tillsammans sedan 1987.

Otroligt men sant.

I måndags kom hon och jag för övrigt hem från en resa till Berlin, Tyskland och veckan innan var vi i Österrike.

Vi gillar att resa.

Inte alltid lätt att kombinera med en travverkamhet, men vi brukar lösa det även om det kan bli lite uppehåll i träning och löpkörning.

I Österrike var det dock kombinerad trav och nöjestripp då jag och förre proffstränaren Mikael M Andersson skulle köra "Internationale Amateur Challenge" i Baden. Vi tog med våra respektive på resan och hade en mycket trevlig helg.

Med mycket mat och trevligt umgänge.

Dressen nerpackad för mitt första och kanske sista internationella kuskäventyr. Foto: Björn Persson ©

Vi sammanstrålade i Söderhamn på fredagskvällen, när Micke och hans Kristina lämnat barnen, för gemensam färd mot Arlanda,där vi sedan käkade och sov över innan tidig avfärd med flyg mot Wien.

Väl framme hade vi fem-sex timmar på oss innan vi skulle bli hämtade.

Under väntetiden passade vi på med lite "Sightseeing" i den Österrikiska huvudstaden, vi hade bland annat bokat en guidad tur inne i Spanska Ridskolan.

Dessutom tog Anette med oss på några sevärdheter som hon hittat på nätet.

Vid 16-tiden dök så Sabine Kletterhofer från amatörklubben i Baden upp och hämtade oss.

Spanska Ridskolan i Wien var en upplevelse. Här uppvisningshallen. Foto: Björn Persson ©

Sabine skjutsade oss därefter till ett trevligt pensionat som låg ca 800 meter från travbanan i Baden. Resan tog ca 30 minuter på en fyrfilig motorväg.

Efter att vi fått våra rum väntade en "bankett" med mat och även lottdragning om vilka hästar vi skulle köra.

Förutom Micke och mig själv var det åtta andra kuskar; tre från Tyskland, två från Österrike, två från Ungern samt en Italienska.

Efer att vi ätit nationalrätten (mycket god) schnitzel så lottades det i bokstavsordning. Micke drog spår 10 och jag spår 1. Vilket innebar att Micke fick en bra häst men dåligt spår och jag ett bra spår, med en om det verkade på förhand, dålig häst.

Det var fri bar och det gick åt en och annan öl för oss, men vi tog det förhållandevis lugnt med drickandet.

Mycket trevligt kväll och österrikarna visade prov på fin gästfrihet.

Banketten erbjöd fri bar och nationalrätten Wienerschnitzel. Foto: Björn Persson ©

Dagen efter, på söndagen tog vi en tur på egen hand i Baden och kollade på sevärdheter. Anette hade hittat en del grejer, bland annat så hade Beethoven bott i staden och där skrivit sin "Nionde symfoni"så vi var och kikade på den byggnaden.

På kvällen var det dags för travet.

Innan avresan hade Stina och Micke köpt Sverige-tröjor ått oss. De hade i på oss innnan tävlingarna. Och gästande storkusken, Varennes ständige följeslagare när det begav sig, Gianpaolo Minnucci uppmärksammade oss på stallbacken och kom genast och tog i hand och uppvisade lite av sina kunskaper i det svenska språket och sa "Tjääänare" och "Hur eee leeeget"

Kul upplevelse bara det.

,
Stina och Micke hade köpt Sverigetröjor åt oss. Vilket blev väldigt lyckat Här med Marcel Hawelka ägare till Casanova Venus som jag körde. Foto: Pappa Hawelka ©

Vi kuskar var och letade rätt på "våra" hästar och pratade med ägarna. Därefter bytte vi om medan damerna gick över på publiksidan lagom till loppet. I Österrike måste för övrigt nästan alla hästar ha en professionell tränare som står med namnet, även om det är ägaren som tränar och har ansvaret om något händer. Lite knepigt för oss att förstå, men så var det. dessutom betalades prispengarna ut både till trnaren och ägaren. Något jag kom ihåg från Parkins vinstlopp där.

Min körhäst, en sjuårig valack som hette Casanova Venus (Närmare hälften av alla hästarna i loppen hette "Venus" så det verkade vara en stor uppfödare) hade tjänat ca 68 000 kronor och vunnit ett lopp i livet på 46 starter. medan Mickes tjänat ca 160 000 och vunnit 9 lopp. Varav fyra i fjol.

Efter värmningen ändrade jag lite på utrustningen på min häst, bland annat visade jag hur Murphybländaren och spärrgrimman skulle sitta om de skulle ha någon funktion, dessutom lade jag på ett par boots fram. Egentligen skulle jag velat byta framskor också, men det fick duga med boots. Jag skulle även ha velat komma lite närmare hästen, men det gick inte att ändra på det.

Hästen kändes foglig och snäll i värmningen, men bromsade lite straxt före mål på upploppet när jag körde rätvarv, så jag misstänkte att det inte var någon riktig krigare.

Casanova Venus och Björn P innan loppet. Foto: Macel Hawelka ©

I loppet gick han iväg bra, med tanke på att han aldrig gått felfritt från spår ett bakom bilen.

Det förvånade mig lite att det redan efter hundra meter börjades viftas med piskorna i luften, och körkulturen här var rena "vilda västern" jämfört med hemma. Vi höll oss kvar på innrspåret och efter ett varv flyttade jag ut i slagläge oh lade mig i andra ytter, vilket snart blev tredje ytter när Micke sände från de bakre regionerna.

Kusken framför mig, en tysk tror jag, använde konstant två spår och for fram och tillbaka varje gång jag försökte köra in benen i luckan, så jag fick vänta på att ge marchorder. Hästen kändes riktigt fin och var riktigt på gång in i sista sväng (troligen var han i chock över att han inte fått ett endaste rapp av spöt på hela loppet). Jag väntde på att få lucka invändigt, då jag inte ville ge mig ut i femte pår genom svängen, men precis då kallnade den i dödens tvärt och tysken som tydligen inte visste vilket spår han hade, körde naturligtvis in i hjulet på henne och de hakade ihop precis framför mig så det blev tvärstopp. Jag hann nästan parera och komma igenom på insidan men då gick dom ner i banan och min häst fick sig en törn och galopperade, och så var den dagen över. Jag tror jag kunnat bli 3-4 någonstans om inte den incidenten inträffat.

Lite surt var det när hästen gick så bra. Men det är ju så i trav.

Micke avancerade ju tidigt och ledde nästan ända fram till mållinjen men stannade till på slutet och fick då stryk med en halv längd av ungraren Györgi Pekker som ivrigt drivit sin häst framåt hela loppet utan att den ledsnat.

Det var roligt att köra ett internationellt lopp, men jag kan ju konstatera att standarden på kuskar och körkulturen nere i Europa är helt annat än hemma.

I alla fall på den här nivån.

De svenska kuskarna efter loppet. Foto: Kristina Wimark ©

Österrike var en trevlig upplevelse. Ordning och reda och trevliga människor. Lite gammalags och det mesta stängt på söndagar. Dessutom så får ju vi svenskar en tankeställare om hur det är i övriga världen, när man på oerhört många ställen inte accepterade kort som betalningmetod.

Något att tänka på för oss som snart lever i ett kontantlöst samhälle.

Efter att ha varit hemma några dagar åkte Anette och jag till Tyskland.

Inget trav den här gången utan bara semester.

Efter nära två veckor på resande for med korta avbrott här hemma så hämtade jag Listas Alice och Parkin från betet i måndags. Igår var jag också upp till Brunflo och hämtade hem Daley som betäckts och stått kvar för både 16-dagars och 30-dagars kollen.

Och nu ska hon vara dräktig med Kadett C.D.

Ska bli kul och spännande!

Alla tre hästarna hemma för ett kort möte. Foto: Björn Persson ©

Idag kör jag även igång träningen lite lätt med Alice.

På återhörande.

Hoppas ni läsare har det bra i sommar. Här i Sundsvall är det inte så varmt, runt 14-15 grader mest varje dag. Igår regnade det litet. Inte som det verkar vara just nu i övriga landet och ute i Europa, där det verkar vara riktig värmebölja.

Men för hästarna är det här vädret nog behagligt. Listas Alice är utsläppt på på bete sedan söndag förra veckan och som sällskap fick jag ordna en liten högoddsare.

Detta eftersom Daley inte hann bli klar uppe på Överby Stuteri i Brunflo innan vi åkte iväg på en kortare sväng till Anettes moster i Rättvik,

För att ösa problemet med bara en häst hemma, fick jag ringa travskolan på Bergsåker och "låna hem" Parkin för några veckor.

PARKIN - hemma på ett kort besök efter två år på Travskolan. Foto: Björn Persson ©

Jag hämtade honom på torsdagen när vi kom hem från Stockholm (där vi varit och sett en konsert med Patti Smith) för att de skulle hinna vänja sig vid varandra några dagar innan vi skulle iväg igen.

Båda hästarna var dock inte så imponerade av varandra direkt, och det small bra i boxvägarna första kvällen. Alice vevade på med frambenen och vrålade som om hon bytt kön och blivit en argsint hingst.

Men efter första kvällen med en boxvägg emellan såg båda mer harmoniska ut på morgonsidan, och efter att Parkin tillbringat första timmen i hingsthagen (medan jag körde motion med Alice och därefter tog av henne skorna!) så släppte jag in honom till henne i den stora hagen.

Och det var sedan aldrig något problem.

Efter några dagar hemma här lastade jag båda och körde den knappa milen till Thomas Berglund i Töva, där jag brukar få ha hästarna när jag ska bort under sommaren, och han har dem under god uppsikt. Efter en inledande rymning första dagen, så har de hållit sig inne i hagen sedan dess (Ta i Trä).

Nu är ju ingen av dem särskilt "rymningsbenägna" så troligen var det väl ett oskyldigt missöde, eller om tråden möjligen redan var nedsprungen av något annat djur.

På betet, Parkin äter gräs medan Listas Alice verkar mer intresserad av Thomas Berglunds fyrhjuling än av att äta. Foto: Björn Persson ©

Alice får därmed troligen ca tre veckors total träningsvila, därefter ska hon tränas lite innnan vi är igång och startar igen.

Förhoppningsvis om allt går som det ska så är vi på banan igen i början mitten av augusti. Inte optimalt att ställa av en häst i toppform, men man kan inte både äta och ha kvar kakan. Vill man ut och åka lite oc kolla runt på annat så får man bita i det sura äpplet och välja bort något för stunden.

Men det går det med.

Daley har för övrigt kollats en gång på 16-dagar och verkar vara dräktig, men kollas igen på 30 dagar innan jag hämtar hem henne. Hon är på bete tillsammans med de andra märrarna de har uppe i Brunflo, så det går ingen nöd på henne.

Närmast på reseagendan står en tur till Baden, som ligger ett par mil utanför Wien i Österrike för den "Internationella Kuskutmaningen" som jag och Mikael M Andersson blivit uttagen till att köra. Ska bli väldigt spännande att få köra lopp utomlands. Vi själva ska också på besök på Spanska Ridskolan på lördag förmiddag, därefter är vi bjudna på bankett på travbanan kvällen innan tävlingarna, som går av stapeln på söndag eftermiddag den 7 juli.

Det körs även ett storlopp samma dag med 20 000 euro i sammanlagd prissumma, så tävlingsdagen håller nog bra klass för landet.

Lottningen av vilka hästar vi blir tilldelade sker senare i dag (måndag) oc jag hoppas jag får en hyfsad häst.

Ni kan följa äventyret från den här sidan tror jag https://www.trabenbn.co.at/ och väl där klicka på "RENNENARKIV" och sedan scrollar ni fram rätt dag på rull-listen med datum. Då kommer startlista och sånt fram när den är klar.

Efteråt finns även resultat och video från loppen (Jag vet inte hur snabb uppdateringen är, men dagen efter finns den nog där i alla fall)

På återhörande

Glädjande att kunna skriva att Listas Alice fortsätter att övertyga.

Sedan sist har hon varit riktigt bra som trött fyra på Solänget (16,8am). Detta efter att ha fått forcera framåt till ledningen (i nästan överljudsfart) och släppa tillbaka för att få ett vettigt lopp. Och så seger igen då över kort distans på Dannero i måndags.

Ohotad från ledningen på fina 15,4/1640 voltstart.

Hoppas det håller i sig. Men nu blir det lite rast vila för henne. Jag tränar på lite och sedan, då vi ska bort några omgångar så får hon gå på bete lite med Daley om jag hinner få hem henne från Överby Stuteri i Brunflo vill säga. Med lite flyt så fungerar det.

Vinnarbilden från Girlpowerhb (vinnartavlan beställd) Listas Alice vinner för en nöjd ägare.

Nu kommer jag med ett litet inlägg igen.

Listas Alice kämpar på och fungerar bättre och bättre i loppen. På Hagmyren senast var det smetigt som bara den och vi körde en kortare galopp då jag fick ta upp henne lite hastigt. (Kajsa Frick gick ner på innerspåret när vi kom forsande bakifrån, och hon körde lite saktare än oss...) Därefter blev det ett lopp i tredje inner istället för rygg ledaren från tjugo meters tillägg.

Under loppets gång blev det svårare och svårare för mig att se något, men vi fick väl en halv lucka sista biten och då spurtade hon bra så långt det fanns plats och vi blev 6:a. Hon tjänade därmed ytterligare 2100 spänn.

Många bäckar små...

Nu tar vi nya tag redan på fredag i ett tufft lopp på Solänget. då provar vi autostart för första gången. Hon fick spår 5 och det är väl "medelbra" läge. Precis bakom bilen så vi får väl se hur hon gör när vi ska iväg.

Igår måndag for Kennet Olsson och jag upp med Daley till Överby Stuteri i Brunflo och lämnade henne för betäckning. Hon hade nyss varit brunstig enligt kollen de gjorde och skulle ta ett bakteriprov innan de sprutade igång henne. Vi får väl se hur det går den här gången.

Vi håller tummarna för en liten Kadett C.D. hingst framåt nästa vår.

Hon blir väl där åtminstone tre veckor så att vi vet om hon är dräktig när hon kommer hem.

Sommarens startplaner ska också de ses över men trolign blir det betesgång för båda i slutet på juni och början på juli på grund av mitt resande hit och dit. Svårt att hitta hjälpredor som kan passa hästarna, och jag vill inte lägga allt på Kennet. Dessutom skadar det nog inte med lite bete för hästarna heller.

Vi hörs

Nu är jag tillbaka som en vinnare igen :)

Efter några mindre lyckade försök var det så äntligen dags för Listas Alice att visa lite av sitt kunnande. Motståndet var inte det allra vassaste, men man ska ju ändå passera mållinjen först. Och det gjorde vi. Även om det blev en ren bjudning då ledaren hoppade in i sista sväng och vi fick ta över. Nu tror jag vi vunnit ändå utan att denne hoppade, det blev bara lite enklare då jag bara behövde köra rakt fram istället för att vika ut och runt.

På upploppet lättade jag lite på tömmarna och hon susade undan på lätta hovar till en seger med fem längder, utan att jag behövde göra något mer än att hålla i mig.

Sluttiden blev 19,3/2140 meter med 15 hela sista rundan.

Bra gjort.

Glada miner i stallet efter att Listas Alice vunnit på Hagmyren. Foto: Elisabeth Gådin

Nu hör ju till saken att loppet hade nästan fullföljts en gång tidigare under dagen, men blåstes av precis när vi skulle gå in i sista sväng då en tjej ramlade av och det kom en lös häst in i fältet (allt gick bra och båda var med när loppet kördes om). Då satt jag också i andra ytter med allt sparat och bara väntade på att lfå fritt, och trodde att segerchansen rök då loppet blåstes av.

Turligt nog blev Alice bara bättre av dessa "dubbla värmningar" och så smidig och fin som hon var när vi körde om vårt lopp efter det sista ordinarie loppet har hon nog inte varit. Både i värminingen och i defileringen innan första starten var hon kantig och krånglig och nervös.

Jag fick även göra en provstart för veterinären innan vi fick tillåtelse att vara med.

Turligt nog fick vi starta eftersom hon slappnade av travade riktigt då jag drog på genom svängen.

I loppet funkade hon skapligt i travet, men hon är lite orytmisk i vissa delar av loppet, så det är nog dags för en veterinärkoll.

Och det är väl inte konstigt om hon är lite sliten, med tanke på att hon tränat stenhårt sedan hon kom i november, kvalat och startat fem gånger, och inte behandlats överhuvudtaget mer än att en equiterapeut kollat upp henne några gånger förutom då hon precis kom hit då vi var på genomgång hos PH-vet innan vi körde igång.

Kul även för mig att få vinna lopp igen.

Senast var med Parkes i februari 2017 så det har gått drygt två år. I och för sig körde jag knappt några lopp under 2018 så det känns bra att vara tillbaka både på banan och i vinnarcirkeln.

Det här var min nionde seger som travkusk och min 39:e som hästägare.

Stallets andra häst, Daley fungerar inte och på måndag ringer jag och bokar betäckning för henne. Hoppas att hon tar föl den här gången. Troligtvis får hon åka med till Östersund den 27:e om Alice startar där och så lämnar jag av henne på Överby Stuteri. Det kommer bli dyrt i vanlig ordning, men fjolårets billighetsvariant funkade ju inte, så jag får väl göra "riktigt" i år då.

På återhörande

/Björne

Listas Alice startade på Bergsåker men blev rullig och galopperade på väg till ledningen efter 100 meter och hoppade igen efter 700 meer när hon kom ikapp och blev diskad. Joggade med i loppete bakom efteråt och kändes helt ok i övrigt. Väl i stallet upptäckte jag att jag glömt att sätta på henne bootsen fram.

Klantigt.

Nästa gång händer det inte!

Skodde om till sommarskor runt om, och körde provlopp förra veckan. Ändrade även lite till på utrustningen och det föll väl ut. Gick i ledningen hela vägen och fick stryk med nos precis på mållinjen, men jag satt bara och höll i mig på 19,1/2140 meter och hon avslutande 500 efter 17,5.

Provar igen i ett vanligt lopp på arbetarnas dag, onsdagen den 1 maj under Bergsåkers nästa V75-dag.

Körde även provlopp med Daley samma dag, men hon hoppade kråka i vanlig ordning när det blev loppdags, trots att hon värmt bra. Tråkigt att hon ite ska kunna slappna av och fungera.

Däremot blev det extra roligt i veckan när jag fick besked av B-tränarnas Ordförande Hasse Lindgren att jag ska få åka till Österrike den 7 juli och köra i en internationell kuskkamp för amatörer! Tillsammans

med Mikael M Andersson ska jag alltså representera Sverige mot kuskar från Tyskland, Italien, Österike och Ungern.

Stort!

Vilken ära!

Och definitivt någon som jag knappast trodde skulle kunna hända mig.

Men u gör det det.

Kul som fan.

Dessutom på samma bana som Parkin satte banrekord på, för Rudi Haller 2014 när han vann Die Bader Meile i Sofia Aronssons regi.

Tristare var att det inte går att lita på folk när det gäller hästar.

Jag mer eller mindre skänkte ju bort Willie Carr till en tränare på Bergsåker (Han betalade 200 kronor) för två år sedan, och han lovade då att om han inte fick till honom skulle han ta bort honom och inte sälja honom vidare. Framförallt var det väl för att hästen höll på och reste och lade sig på marken så fort det brann ihop i huvudet på honom, och jag inte ville att någon skulle bli skadad tack vaae hans beteende..

Förra veckan hade han ändå fått nya ägare.

Så mycket var det löftet tydligen värt.

Tråkigt.

Nu får väl hästen det bra ändå där han hamnade, men det är inte så kul när folk inte håller vad de lovat.

Men så ser det ut som det gör i världen också.

Vi hörs

/Björn P

I torsdags var det dags för den första utflykten för året då det bar iväg till Östersund och Listas Alice andra start. Hade inte tänkt åka längre än till Bergsåker inledningsvis då hon varit så stressad. Men då det bara var sex anmälda till det här loppet kvällen innan så tänkte jag att det är väl bara att prova. Nu blev det ju i alla fall 10 hästar, men det blev ju bra ändå. Anmälde även Daley till kvalet så att Alice kunde värma upp i hennes rygg.

Värmningen gick branär vi höll till inne på skogsbanan, när vi kom ut på rätta banan började dock Daley hoppa kråka och Alice va ju också lite kantig, men det skulle ju ändras lite i balansen på Alice så det oroade ju mig inte så mycket. Daley däremot fick ju en tillsägelse av banveterinären redan efter värmninegn, så hon var det bara att stryka. Hon är svår att komma underfund med den där damen. Kennet Olsson som körde henne i värmningen tyckte att hon var smällfin på skogsbanan men så fort hon kom ut på travbanan fick hon tusen ben..

Vi tränar väl på framåt midsommar och hoppas att hon skärper till sig, annars får hon åka på betäckning igen. Är lite sugen på Kadett C.D. då jag är förtjust i Scarlet Knight men inte har råd med honom.

Alice däremot fungerade utmärkt både före och under loppet. Höll sig skapligt lugn och vi kunde till och med småjogga och skritta lite när det kallades till start. Första spåret är ju perfekt för henne då hon varit snäll att volta men lugnar ner sig i loppet så fort hon får en rygg. Och nu blev det perfektnär jag satte mig i rygg på Daniel Wäjersten och hästen som sedemera vann loppet.

Wäjersten höll sedan kvar oss tillräckligt länge i ryg för att vi inte skulle hinna utmana och de stack undan precis när hästen utanpå kallnade. Alice hann aldrig växla tempo och utgöra något hot på de sista 30 metrarna, men var långt ifrån tom i mål och blev säker tvåa.

Listas Alice tvåa på Östersund i snögloppet. Foto: Skärmdump ATG

Kul som fan att hon fungerade och blev tvåa på 18,8/2140 meter och tjänade därmed 12 500 spänn.

Mycket bra och jag är mycket nöjd.

Efter starten har hon gått i hagen och sett nöjd ut.

Eftersom det är dåligt att träna på kör vi motion i morgon måndag och startar igen på torsdag den 11:e på Bergsåker. Vi har fått spår 2 och hoppas att det blir bra.

Spännande även då det är första gången som hon inte har någon att värma upp bakom. Men det ska sökas utmaningar.

Jag hoppas det funkar.

Kul också att vi möter min uppfödning Willie Carr på torsdag. Han ska dock först ut på Gävle i morgon. Spännande annars med "ekonomiskt intresse" i två hästar i samma lopp :)

För övrigt så välkomnar jag licensändringen som Svensk Travsport genomför till nästa år. Vilket innebär att jag som amatör kan träna upp till fem hästar åt andra om önskemålet finns.

Är det någon som är sugen på att lämna in en häst i träning hos mig så finns kanske den möjligheten nästa år.

Hör av er i såna fall så tittar vi på prisbilden. Garanterat billigare än i proffsträning.

Hej så länge.

Alice värmde bra och gjorde det hon skulle i värmningen på ett bra sätt, så jag var väldigt nöjd. Enda missödet var att hon körde upp hoven i skärmen på Daleys speedcarthjul och fastnade lite, varpå hon fick ett litet sår. Dock inget som jag tror störde henne då, även om hon var lite öm efteråt.

Väl inför defileringen var hon helt lugn och fin och lika inför själva starten. Voltade bra och kom iväg på ett lysande sätt. Sedan in i första sväng så blev det bara tok. Jag blev lite ivrig och trots att jag fått en rygg så kunde jag inte hålla mig, utan tyckte att ryggen var för dålig (vilket var helt fel då den låg trea in på upploppet) och vred istället ut hästen för att runda den och ta en annan rygg längre fram. Vilket resulterade i att Alice antagligen trodde det var omstart och bröt ut höger för att följa med de två hästar utanför oss som galopperade och försvann ut i banan.

När jag korrigerade tillbaka henne i rätt spår blev hon så stressad att hon började rulla och tappade travet, vilket slutade i galopp mitt i första sväng. När hon sedan skulle komma i rytmen igen och trava så kom det nya hästar bakifrån hela tiden och det fixade hon inte, utan galopperade upprepande gånger. På bortre lång drog hon dock iväg i överljudsfart innan hon hoppade igen, men eftersom vi redan var diskade tog jag upp henne i svängen och utgick. Dessutom kändes det inte särskilt roligt att hon vände ut en bra bit av ändtarmen när hon tog i, och det var ju ett nytt problem att ta tag i...

Tråkigt.

Men det löser sig nog

Tråkigt också var kvalloppet efteråt.

Daley var ju enda hästen och kändes fantastiskt fin ända tills kommandona gick igång. Då blev det som på nålar första varvet och det gick inte att köra fortare än 30. Vilket resulterade i att hon behövde gå underkant 16 andra varvet för att komma under 1.23.0 och det mäktade hon inte med. Hade 20 på klockan sista tusen, och det går ju inte att köra så mycket fortare med henne än så ännu. Men ho kändes stabil andra varvet.

Summerar man det hel så var det en totalt misslyckad travdag.

Tur det är nära hem såna gånger.

Nära hem är det ine från Östersund, men vägen är i det närmaste rak i alla fall. Så vi provar igen med båda två på onsdag.

Alice har fått spår 1 och jag hoppas att både hon och jag kan hålla nerverna i styr och lösa det på bästa sätt, men det är ju inte så säkert. Kör i ryggar den här gången och tar vad jag får, nu när jag ramlat ner från mina "höga hästar". Daley har också fått sällskap med två andra kvalhästar så förhoppningsvis kan det gå den här gången.

Men trav är trav.

Inget går riktigt som man tänkt sig.

Men jag ger inte upp så lätt.

Ha en bra söndag.

Själv ska jag byta framskor på Alice.

Men oftast går det bra.

Alice var lite på sin vakt mot människor i början, men har nu lärt sig att vi inte är så farliga och att man ibland kan få morötter, något hon knappt fattade vad det var i början, men som hon nu gärna vill ha om man erbjuder henne såna.

Daley och Listas Alice gillar att få morötter. Foto: Björn Persson ©

Vi har tränat på här hemma och lättat på backträningen lite. Alice gillade inte att springa intervaller när vi vände och joggade tillbaa för nästa intervall upptäckte vi för några veckor sedan då hon vägrade vända upp. Jag fick kliva av och vända henne för hand för att få runt henne. Men med lite assistans av Daley och Kennet, som motade henne runt när vi svängde, botade vi henne från det, men jag vill ändå inte sabba hennes löpglädje, så vi har vi kört lite annorlunda sista veckorna, både för vädrets skull och hästarnas.

Nu på tisdag provar vi att starta. Alice fick bakspår och det blir nog bra att få debutera från en lugnare position. Jag är dock inte riktigt tillfreds med att det är kortlopp, men det är ju inte så mycket att välja på, och det är lite tråkigt att det ska vara så svårt att hitta passande lopp trots att hon aldrig startat.

Nu tror jag ju att vi vinner ändå, men det hade vart bättre om det varit medeldistans, nu när det är 1640 meter kommer hon att få gå väldigt fort för att vara först och hur hon tacklar det efteråt vet man ju aldrig. Jag vet inte riktigt hur banan kommer vara heller, men eftersom hon går med fasta broddar hoppas jag på lite kyla igen, även om jag ser fram emot våren. Lite svårt bara att veta när man törst ta bort brodden helt, men det dröjer nog till miten av april. Fungerar hon inte på brodden på tisdag så får jag väl byta skor till såna med löstagbara broddar, men det tar vi då.

Daley är ju också anmäld till kval. Nu får hon ju ingen draghjälp utan är enda hästen till start, så vi får vl se hur det går. Det var ju bra ändå att kvalet är efteråt, för då kan ju hästarna värma tillsammans, vilket är mycket bra för Alice och mig. Så misslyckas vi i kvalet är det ju inte hela världen. Daley gör ju nytta där ändå.

Daley och Listas Alice fick ta av sig täckena idag och rulla sig lite i snön när det var så fint väder. Kul att de är så blanka och fina. Foto: Björn Persson ©

Sedan ett litet tråkigt besked.

De ringde från travskolan i förra veckan och berättade att Parkin gjort sig illa. Han hade stått på box efter en veterinärbehandling av framknäna och när han efter vila kom ut i hagen igen hade han levt rövare och på något sätt skadat gaffelbandsfästen under framknät och hela benet hade svullnat upp som en klamp.

Svullnaden hade gått ner, men inte helt ännu, och de visste inte hur det skulle bli med honom framöver. Om skadan blivit så allvarlig att de inte kunde ha kvar honom som travskolehäst. Han skulle få vila fram till betet och sedan skulle de bestämma om de ville ha kvar honom.

Jag hoppas han frisknar till, annars får han väl komma hem hit igen i höst...

Det blir lite tunnsått med information då det inte är så mycket annat som händer mer än att vi tränat på och väntar på start. Alice är fortfarande pigg och fin. Vann ett provlopp förra lördagen, den andra mars efter ett lopp i tredje invändigt ett varv, därefter andra ytter en bit och så på i tredje från ca 600 kvar. Gick sakta i början, men vi kom imål på 22,3/2140 meter efter att hon avslutat sista varvet efter 17,5.

Roligt också att Daley börjat fungera igen (Ta i trä knack, knack) hon vann också sitt provlopp samma dag efter ett lopp i rygg på ledaren, men det gick betydligt saktare, men hon vann lätt ibra trav på tiden 27,7/2140 meter. Säger inte så mycket, men vi körde ett banjobb i tisdag och då sprang hon ensam 23/2140 meter med ett avslutande varv efter 19,5 så vi ska prova att kvala henne också igen samma dag som Alice debuterar. Hon har inte varit så här fin sedan hon kvalade in i mars som treåring.

Hoppas bara det håller i sig...

När vi kvalar henne samtidigt så löser sig värmningsfrågan för Alice del också då hon kan få värma i rygg på Daley. Två flugor i en smäll.

Annars är allt som vanligt. Får besök av Svensk travsport som ska kolla min verksamhet och hur jag har det med mina hästar i eftermiddag. Kan bli intressant. Eller så icke. Fick ju godkänt på det mesta senast de var här flör fyra år sedan, men nya kvastar sopa ju annorlunda, så vi får väl se vad som sägs.

Hej med er så länge.

Med små hinder under vägen.

Ena dagen kom Alice in från hagen med ett dubbelt så stort framknä som vanligt. Inte bra alls. Svullna framknän brukar behålla svullnaden lång tid, men rådet från min Euqiterapeut Stefan, var att köpa Hirudoid-salva på apoteket och smörja knät med.

Och det var nog det överlägset bästa tipset jag fått på svullnader någonsin.

Listas Alice med svullet vänster knä. Foto: Björn Persson ©

På två dagar såg knät ut som vanligt. Bra tips till er läsare...

Vädret har också varit gynnsamt hittills. Med en ovanligt mild vinter, med lagomt lite snö. Hästarna verkar ha trivts bra och vissa dagar har de kunnat vara utan täcken i solen.

Listas Alice och Daley njuter av det fina vintervädret och är nog nöjda med att slippa täcket en dag. Foto: Björn Persson ©

Tanken var ju annars start på onsdag.

Men eftersom jag har en sagolik otur i spårlottningen. och eftersom Alice, som är ovanligt lång i kroppen inte gillar snäva vändningar som det verkar, och dessutom är stressad och nervös, så tänkte jag försöka avstå spår fyra och fem. Åtminstone de första starterna och hade satt förbehåll på dessa två i startanmälan.

Dum som jag är trodde jag att oddsen skulle vara på min sida med tanke på att det fanns 10 andra spår tillgängliga.

Men se ICKE så.

Därmed var vi borttagna ur loppet.

Tråkigt och tendenserna känns igen från Parkes-tiden, då jag nästan varje gång jag begärde förbehåll, fick det spår jag inte ville ha. Medan de gånger jag chansade och avstod att lägga in några förbehåll i startanmälan, oftast blev lottade på andra spår.

Mycket konstigt.

Men slumpen ska ju tydligen styra det här. Fan tro det...

Och nu är jag tydligen där igen.

Men det är ju bara att träna på och hoppas att hon fortfarande håller sig någorlunda körbar. Tror dock att problemen hon haft troligen återkommer med våren och brunsten eventuellt ställer till det igen. Men det tar vi den dagen det kommer.

I övrigt har vi kunnat träna på nästan som vanligt.

Inga banjobb, men det var tanken att åka in imorgon och köra ett lättare pass i bakvarv. Men då det nu inte blir start så testar vi väl att köra ett reguljärt provlopp och ser hur hon beter sig då. Åker även ner med Daley som också ska gå provlopp. Hon travar lite sämre igen här hemma, men vi kämpar väl på ett tag till innan eventuell betäckning.

Nästa eventuella start om lotten är på vår sidan blir den 26 mars.

Hej så länge!

I onsdags var det kvaldags för Listas Alice och det gick bra. Jag hade ju bestämt med Jessika Sidbäck att vi skulle värma tillsammans så jag hade någn rygg att vara i om hon skulle hetsa upp sig för mycket.

Och det funkade riktigt bra med förberedelserna innan. Jag befann mig i rygg mest hela tiden i värmningen och hon blev aldrig riktigt het.

I loppet så hade vi nummer ett, vilket innebar att vi skulle leda defileringen, och det var ju ett vågspel det med. Och hon blev också lite stressad av situationen att komma mitt i banan ensam utan rygg och leda de andra hästarna, men hon hann aldrig bli för alert eftersom jag tog upp henne och lade mig i ryggen på Sidbäcks Lady Hall direkt efter vi passerat mållinjen när jag såg dem komma, sedan höll jag mig bakom henne hela varvet runt och även bakom henne i provstarten.

När det sedan kallades till start såg jag till att komma så sent som möjligt in i volten och därifrån var det sedan inga problem. Vi kom iväg och tog det lugnt och lade oss i rygg på Sidbäck som körde så pass sakta att den tredje hästen i loppet tvingades ta ledningen.

Därefter gick det inte särskilt fort de första 1500 metrarna, runt 24,5 ungefär och med 500 meter kvar tordes jag inte vänta längre då vi hade ca 20 meter upp till ledaren och skulle under 1.23/2140 meter för att klara tiden, utan då vek jag ut henne för att få fart på Sidbäcks häst som såg ut att bromsa, Alice var dock inte intresserad av att stanna utanför henne, utan fortsatte framåt och var på väg att ta sig förbi ledaren, och susa undan när hon plötsligt började bryta lite inåt i början av upploppet så jag fick ta upp henne lite, sedan rullade hon mer och mer, men höll sig i trav en halv längd före tvåan tills hon kommit över mållinjen då hon galoperade.

När vi sedan vände upp efter loppet såg jag att hon tappat vänster framsko. Att springa och hålla sig i trav med tre broddskor och barfota fram är inte det lättaste, när vi joggade tillbaka såg jag att skon låg mitt å upploppet.

Men inkvalad blev hon på tiden 21,9/2140 meter efter att ha den som ledde med tjugo och var en halv längd efter i mål klockats för 14,8 sista 500. Jag tror Alice gick lite snabbare...

Kvalloppet ser ni HÄR

Listas Alice bandagerad och klar för avfärd mot Bergsåker inför kvalet. Foto: Björn Persson ©

Nu återstår det lite fortsatt träning innan vi provar att starta den 6 mars på luchtrav här hemma på Bergsåker. Hennes träningspartner Daley behöver träna lite till och närmast så är planerna att hon ska börja vänj sig vid fler hästar och gå lite provlopp på Bergsåker, när de kör igång i början av mars.

På återhörande

Vintern tuffar på men vi går mot ljusare och bättre tider, förhoppningsvis. Skönt att januari är över i alla fall. Och vi är ju redan en god bit på väg in i februari. Vi tränar på med hästarna och Listas Alice fungerar nöjaktigt i ryggar numera.

Inte lika hetsig, men ännu inte drypsäker.

Var ner och körde ett banjobb i tisdags och då gick hon 23/2140 meter med ett avslutande varv efter 18 i princip helt okörd.

Hon sprang med två hästar till i banjobbet (Daley med Kennet och Lady Hall med Jessika Sidbäck) Vi satt i rygg på ledaren tills det var 4-500 kvar och sedan när ledarhästens kusk skrek lite på sin häst, blev det full spätta på den här damen. Tror inte jag åkt så fort sista 200 i ett banjobb någon gång tidigare i mitt liv.

Frågan är väl om jag åkt så fort på ett upplopp överhuvudtaget.

Ovan känsla.

Men trevlig.

Mina brukar ju bromsa till slut...

Därför är det väl lika bra att prova att kvala och hoppas att hon sköter sig.

Spår 1 i kvalet på onsdag och bara två till hästar till i loppet, känns ju som bra förutsättningar för att klara kvalet utan allt för mycket stresspåslag..

Hoppas hon håller sig någorlunda lugn bara. Defileringen och provstart kan ju bli lite mycket, men vi får väl se. Jessika Sidbäck som också kvalar har ju lovat mig en rygg att gömma mig bakom..

Daley tappade en sko efter första heatet, så hon gick inget vidare i det andra heatet utan framskor, då hon inte fungerade i kurvorna. För hennes del blir det till att nöta provlopp när dessa kör igång i mars.

Det var allt för den här gången, bara en kort rapport som jag hoppas uppskattas.

Ha det så bra och håll tummarna för oss på onsdag.

För övrigt igår, den 7:e februari så var det fem år sedan min far avled. Det är bara att konstatera att tiden går alldeles för fort.

Sköt om er där ute i verkligheten.

//Björne

Hur ar ni det i vinterkylan?

Just nu klockan 9.30 idag är det 23 grader kallt hos mig i Matfors.

Jag hade mina farhågor om att det skulle ha frusit i vattenledningarna i stallet i morse, men det var enbart tappkranen som dock gav med sig lite motvilligt när jag vred på den, och efter att det strilat lite en stund så blev det full fart på flödet, tur att jag brukar täcka den med filtar när det börjar bli för kallt. Jag kan inte heller ha kranen droppande på natten då jag inte har något avlopp i stallet.

I stallet som är på cirka 100 kvadratmeter ochär utan regelbunden uppvärmning men som brukar hålla sig frostfritt i varje fall (jag har en gammal 9 kwh aerotemper hängande i taket som går att köra, med den är jäkligt dyr att ha igång, så den kör jag bara undantagsvis)

Stallet är ju en ombyggd och tillbygd ladugård och är uppdelad i två delar med en liten passage som samanbinder dem. I den första delen står ju de två boxarna tomma och även om hästarna själva är fantastiska värmekällor så blir det lite utkylt emellanåt med bara två hästar i hela stallet. Så idag kommer de inte ut förrän jag skrivit klart det här.

Inte för att kylan bekommer dem något särskilt så länge de har hö ute, men däremot så fryser det gärna till i stallet när det är tomt. Och att stå och tina vattenledningar är inte kul...

Över till annat.

Båda hästarna är annars i bra slag och tränar bra.

Vi var ner på Bergsåker i lördags igen Kennet Olsson och jag och körde på travbanan. Lite snabbare än senast rent tidsmässigt, men samma upplägg. Första heatet i samband med värmningen gick efter 1.30/2140 meter medan det andra heatet gick inledningsvis i ungefär samma tempo, men lite snabbare till slut. Listas Alice i rygg med ett avslutande 23 varv, men veks ut och fick gå utvändigt sista 200 metrarna och försvann sista biten när jag släppte av henne lite. Daley som "drog tåget" kom i mål ett tjugotalet meter efter, men travade bra.

Alice var ungefär som förra gången, men är inte hundra att lita på ännu, även om hon är lättare att köra. Hon är ju utan tvekan kvalklar rent fartmässigt, frågan är väl hur hon beter sig med fler hästar omkring sig? Hade gärna velat testa henne i något provlopp, men dessa börjar ju inte förrän i mars, så jag chansar nog med ett kval ändå innan, med tanke på att det kanske inte är så många med i kvalloppen ännu.

Det är några orosmoln ändå och inte bara plus.

Hon blir väldigt löpsugen om hon är utan rygg någon längre stund. Kan bli lite bökigt att värma henne vettigt utan att sätta henne i rygg på någon. Dessutom ska det ju defileras och så. Vilket bara det kan bli spännande i sig. Men det är ju problem sm ska överkommas.

Också det att det är svårt att få på henne något hull. Hon har ju varit här i drygt två månader och hon äter både hö och kraftfoder bra, men har nu i takt med att hon blivit säker på att få mat, börjat rata olja, kli och betfor, samt de mineraler och tillskott hon glatt sopat i sig tidigare. Möjligen har hon återfått någon form av balans i kroppen och ratar dem därför, eller så blir hon tillräckligt mätt ändå utan att sluka allt som kommer i hennes väg som hon gjorde de första veckorna..

Jag vet inte riktigt.

Jag hoppas naturligtvis att hon ska lägga på sig en 40-50 kilo till, minst, men en del hästar fungerar det inte på.

Hur som helst så är hon fortfarande för mager. Möjligen kan även hon ha magsår eller något. med tanke på att hon fortfarande skakar i bringan och bogen när man ställer henne på stallgången. Hon beter sig inte stressad i övrigt utan står still, men skakar så förbannat i framdelen.

Jag har avmaskat henne igen nu, så får vi se vad som händer. Nästa steg blir väl Gastrogard om hon inte går upp i vikt lite till snart. Jag hatar att se revbenen på hästar. Rent träningsmässigt så kräver hennes träning bra med mat också, så det kan ju vara så att träningen tar allt hon får i sig, men jag tror inte det heller.

Vi får se vad som händer.

Vi kör nytt banjobb på tisdag och testar då hur hon fungerar i sulky. Hon har ju ett så oerhört högt och brett baksteg så jag kan inte köra henne i en vanlig sulky, men jag har en extrabred som jag köpte när jag hade Prevenue men den behövde nya sidostänger, så jag lämnade den till www.grafstroms.se för att låta Benny Grafström sätta dit nya, men då menade han att ena skalmen var rutten, så den skulle behöva bytas ut. Jag väntar på ett prisförslag just nu. Det får ju inte handla om några vansinnesbelopp, för då får jag försöka lösa det på annat sätt. Om vi kommer överrens så skulle den kunna vara klar till tisdag lovade han så att jag kan testa.

Det kan ju vara läge att sätta dit en slaggjord kanske, då jag såg att de förra ägarna haft en sån hela tiden, medan jag ännu inte lagt på henne en sådan när jag bara kört i speedcart med henne hittills. Hon har inte så vitt jag kan bedöma gjort några avancerade "försök" att slå, men man sitter ju sämtre till i en sulky om bakhovarna skulle komma upp...

Ny rapport om detta nästa vecka.

Ha det så bra tills dess.

Dags för ett nytt inlägg så här på söndagsmorgonen.

Igår var det dags för Listas Alice att åka ner på Bergsåker och testa av ett lättare banjobb.

Rapporterna från dem jag köpte henne av var att hon pullat stenhårt i ett provlopp, så pass hårt att de fått avbruta och köra av. Därefter hade de inte kört henne överhuvudtaget.

Hon var ju också väldigt stressad och hetsig när hon kom. Nu är hon betydligt bättre men långt ifrån bra. Vi har tränat på att gå i ryggar och sakta men säkert har hon blivit allt bättre, hon lyssnar numera även på vissa kommandon, både verbala och via tömtryckningar. Hon har även gått upp en del i vikt och ser friskare och piggare ut. men ännu ser man en antydan av revbenen på henne. Hon har dock fortfarande god aptit så jag har förhoppning om att hon kommer se riktigt bra ut om bara någon månad.

Revbenen syns fortfarande lite på Listas Alice. Foto: Björn Persson ©

Om vi säger att körbarheten och hur hon betedde sig i vagnen när jag körde henne första gången här hemma var ungefär 25 procent, så är hon ca 75 procent körbar nu. Det fattas såldedes en del, men eftersom hon numera kan skritta någolunda för i princip slaka tömmar här hemma, även mellan "backintervallerna", så tyckte jag det var dags för nästa steg.

Min hjälpreda Kennet Olsson körde Daley och jag lade mig i rygg med Alice.

Vi inledde med att gå en varv runt hagarna och sedan in på banan där vi fortsatte skritta ett par hundra meter tills vi kom till voltkaféet ungefär. Därefter joggade vi tre bakvarv och vände sedan upp och körde i ungefärligt 38-tempo i 2140 meter. Alice var inledningsvis lite hackig i travet och sugen på att rusa iväg, men jag siktade in mig på Kennets hjälm och på att inte dra i henne så mycket. Efterhand så blev hon allt bättre i både trav och uppförande.

Jag har ju en princip som går ut på att inte gärna använda handstropparna.

Jag läste en gång i en text av en gammal amerikansk travtränare (möjligen Russel Sanders) som förbjöd handstroppar vid inkörning. Han menade att hästarna kunde bli förstörda i munnen då kusken blev så oerhört mycket starkare med hjälp av handstroppar.

Det jag läste då har jag tagit till mig, och eftersom jag antagligen inte har lika känsliga händer som en toppkusk får jag försöka hjälpa mig själv lite på travet genom att köra hästar på det här sättet.

Allt sedan dess så undviker jag i möjligaste mån att köra med händerna i handstropparna. Det är väldigt sällan jag gör det mer än i lopp. Ibland måste man ju för att orka med, men jag tror att hästarna blir mindre heta av ett mindre tryck i munnen och när vi tränar Alice på att gå i ryggar försöker jag få henne att springa med så lite tryck som möjligt och gärna nästan slaka tömmar och jag bara styr henne tillbaka bakom hjälmen när hon försöker sätta huvudet bredvid. Jag tycker det fungerat bra hittills och hoppas att hon snart fattat fullt ut att hon ska hålla sig ytterligare en bit bakom ekipaget framför.

När vi värmt for vi in i stallet och lät hästarna pusta ut en tjugo minuter. Daley kändes också bra tyckte Kennet.

Vi for sedan ut igen och körde då ett och ett halvt varv i bakvarv innan vi vände upp. Det var några fler hästar ute på banan och jag kände att Alice blev lite "vaksammare" när hästar närmade sig bakifrån. Men det gck ändå bra och när vi vände upp kändes hon riktigt pigg. Jag släppte ett par längder till Kennet ifrån start för atts e hur hon skulel agera när vi kom upp med fart bakom, men det var inga problem. Hon lade sig tillrätta bakom honom och vi öppnade första varvet på ca 1.30. Alice kändes fin hela tiden. Kennet ökade farten andra varvet och jag följde med kloss i rygg. I sista sväng tog jag ut henne ett spår och lade mig utanför Kennet och Daley.

Jag fick hålla igen bra nog, för det kändes som om jag annars skulle "springa ifrån dem med hela upploppet". Men sista femtio släppte jag av henne och detsa bara PANG så var jag trettio meter före i mål bara genom att lätta på tömmarna. Och hon kändes precis som den häst jag trodde hon var. Bäst av allt var att hon bara saktade in utan att vara särskilt het när jag väl började "hoja" åt henne mitt i kurvan och hon saktade ner snällt lagom till voltkaféet.

Sista varvet på Alice efter1.24 och Daley 1,26. Båda i det närmaste obrukade.

Ett bra jobb och jag tror att hon är i princip kvalklar. Tråkigt att det inte är några provlopp förrän i mars. Men vi får väl prova att kvala ändå. Vi kör nytt jobb nästa lördag, så får vi se om hon fortfarande håller sig så här pass lugn.

Och utan att ta för stora ord i min mun så tror jag att den här hästen är min väg tillbaka till vinnarcirklarna.

Vad har jag gjort med henne hittills då, för att försöka få henne att lugna ner sig. Det är ju inte bara mina fantastiska körhänder (OBS! skämt)

Utrustningsmässigt så har jag lagt till lite grejer eftersom.

Började med att sätta på henne en svansgaffel. Därefter bytte jag ut det tredelade bettet mot ett rakt entömsbett. Spärrgrimma har hon också (men det har jag på nästan alla hästar), därefter på med en halsbygel för att inte kväva henne om hon skulle ta i för mycket, och så den senaste ändringen, som är att jag satt dit en en martingal för att få ner huvudet på henne i vissa lägen. Hon vill köra upp huvudet emellanåt, särskilt när hon har någon framför sig. Förra ägarna hade utrustat henne men springrem såg jag på bilden de hade på annonsen, men då hon inte behöver ha huvudet i samma läge hela tiden, tycker jag att jag får bättre kontakt med henne med en martingal (en martingal är bra grejer, men jag har sällan använt en på någon häst sedan tidigt 1990-tal).

Spärrgrimma, halsbygel, martingal och entömsbett. Foto: Björn Persson ©

Hon har ju tidigare gått med fast huva såg det ut som, själv har jag bara ett par såna där rengöringsgrejer i skumgummi (jag tror dom är för mjölkmaskiner) i öronen på henne. De dövar inte särskilt mycket.

En del hästar är rädda för ljud och blir heta därför, men det känns som om jag behöver ha verbal kontakt med den här damen för att kunna lugna ner henne i vissa lägen. I alla fall än så länge. Det är mycket möjligt att hon kommer behöva en huva när det blir fulla fält i lopp, men jag ser inget behov av det just nu.

Det var en liten rapport.

Hej med er.

Att hästen tyckte det var roligt rådde det inga tvivel om. Fotograf Ellinor Kempe lyckades ta ett fantastiskt fint foto av oss när han svävade över marken när han ledde defileringen inför V75-1.

Jag har bytt ut fotot på första sidan till just det.

Kolla gärna på det en gång till.

Fantastisk bild

Och kul att känna en så pigg 13-åring.

Nu är han ju inte i tävlingsform precis, men att han visade sån glädje när vi kom ut på banan hade jag inte trott. Han har det helt klart bra där på Travskolan. De har kontrakt till sommaren, men jag hoppas att de vill ha kvar honom några år till.

Undertecknad i vinnarcirkeln med tavla och blommor efter Parkins avtackning. Foto: Ellinor Kempe ©

Stort tack också till Bergsåker och Bert-Ola Månsson som ordningställt en fin tavla och blommor samt intervjuade mig i vinnarcirkeln om åren när Parkin var som bäst.

Parkin väntar på avtackning. Foto: Björn Persson ©

Här hemma tränar vi på. Min idoge kamrat Kennet Olsson ställer upp varje vecka och kommer och kör Daley ett par gånger i veckan och han säger att hon känns bra mest hela tiden utan attvara perfekt. vi försöker passa in träningspasssen så att jag kan köra Listas Alice samtidigt, så att hon får träna på att gå i ryggar.

Kennet Olsson och jag tar en fika i omklädningsrummet efter torsdagens hästkörning. Foto: Björn Persson, självutlösare ©

Efter en dryg månad med skritt för att få henne att släppa bettet lite och inte pulla så hårt när hon går, så funkar det rätt bra nu och vi har tagit nästa steg i planen. Och det är att lära henne att springa i rygg utan att försöka rusa över den framför, vi har nu kört i två veckor och det går inte perfekt, men bättre och bättre.

Jag har ändrat på utrustningen eftersom och det känns som vi är ordentligt på rätt väg. Vi kör tre vändor i backen upp till masten (ca 700 meter) där Kennet kör före och jag styr Alice så att hon hamnar med nosen i hjälmen på honom. Kommer hon för nära har jag sagt åt honom att försöka "skalla henne" så att hon backar undan med huvudet. Dårefter tar vi upp och skrittar ca 400 meter och joggar sen ungefär lika lång bit tills vi är tillbaka vid backens början där vi kör upp igen.

Första gången hade han ingen hjälm och Alice körde bara upp huvudet och tryckte på i ryggen på honom med bringan så fort jag inte höll igen henne allt som gick. Efter det har han fått ta på sig en hjälm och jag har ändrat lite på utrustningen eftersom, för att förska få henne körbar och få henne att lugna ner sig. Nu pratar vi om en häst som i det närmaste rusade på i blind panik i början. Jag har kört många hästar som varit dumma och heta, men den här damen verkar mer förskräckt, stressad och rädd än hon är dum.

Efter de tre första 700 meters vändorna i backen kör Kennet ner till Kvällsjön och kör intervaller meda jag låter Alice få tre vändor till i backen. Och de första gångerna var det nästan så att hon skenade när hon skulle upp för backen själv, men nu sist var hon faktiskt körbar den sista "vändan" upp til masten. Vilket kändes väldigt bra . Om det var för att hon var helt slut eller börjar fatta att det finns fler lägen i växellådan än "full fart" är svårt attsäga, men vi kör på enligt samma upplägg.

Det var någon som sa åt mig att aldrig köra med henne i trav utan bara skritta. Men jag tycker det är helt fel. Det handlar ju om att lära om henne. Att hon lär sig att det inte bara är full fart utan att man kan växla mellan gå och jogga och springa.

Kör jag bara skritt lär hon sig ju aldrig. Då kommer hon ju att rusa å likadant i evigheters evighet så fort hon ska trava.

Vi får väl se om jag får ordning på henne.

Hon har ju väldigt spänd ryggmuskulatur och är väldigt överbyggd. Då hon dessutom försöker köra upp huvudet hea tiden när hon går i ryggar gör ju att hon naturligtvis får spänningar i ryggslutet. Nu har jag ju varit både till veterinär och haft hit en Equiterapeut som hjälpt till med det här, såjag hopaps det blir bättre. Dessutom har hon ju varit i södra delen av landet och har ju aldrig sett en backe innan, så att bakknäna även de är lite ansträngda har ja i beräkning. men det brukar gå till sig. Jag smörjer lite och ger henne lite olika tillskott för att försöka få till någo sorts kroppslig balans också.

Jag undrar just hur de som hade henne innan mig lyckats förstöra hennes psyke så här? Det här är en fin häst egentligen. Även om man nog inte skulle sätta sig upp bakom henne om man är minsta lilla rädd för att köra häst. För hon är inte så rolig för en "normal" kusk...

Det är som sagt oerhört mycket att jobba med.

Men jag ser guldskålen i änden av regnbågen om jag får till den här hästen.

Annars å har jag även fått hem säsongens första hölass. Jag hade tur i oturen att jag fyllde på rejält med hö i våras till ordinarie pris, för att kunna fodra den numera döda Parkes och Daley över sommaren. När jag tvingades ta bort Parkes och skicka Daley på bete för att hon skulle få sällskap, blev ju höet liggande orört på hövinden ända fram till början av september.

Årets första leverans av "dyrhö". Foto: Björn Persson ©

Men nu börjar det ta slut och min leverantör har ju höjt priset från (i mina ögon) redan halvdyra 3 kronor kilot till 4,70 (plus moms) på grund av sommarens torka, vilket man kan tycka vad man vill om, men han har ju bra hö och levererar efter konstens alla regler, så det är bara att bita i det sura äpplet och vara glad åt de fyra månaders besparing på hö man gjort. 1300 kilo för närmare 8000 spänn är ju annars i svettigaste laget. Och ännu en parameter att ta med sig inför framtida satsningar på travsporten.

Smärtgränsen för "vanliga" människors hästhållning närmar sig allt snabbare. MEN jag kämpar på, precis som jag hoppas ni gör där ute.

Kommentera gärna

/Björne

Förra året var som sagt ingen succé för egen del. Jag hoppas att året som komer blir bättre, vilket inte borde vara så svårt. För sämre kan det ju knappast bli.

Förhoppningarna står till Listas Alice som nu börjat acklimatisera sig lite. Regnskållorna är borta (tog två vändor med bakteriedödande medel) och hon börjar få lite hull på kroppen.

Hon har även börjat lugna ner sig lite i körningen. Tog det lugnt den första månaden och lärde henne att skritta för slaka tömmar. Tidigare var hon att jämföra med ett gasreglage, som ökadefarten desto mer man släppte efter. Nu är det dock betydligt bättre på den fronten.

Däremot så är hon väldigt het när hon får springa iväg en bit.

Har släppt av henne lite grann de två senaste turerna, och det är nästan okontrollerbart, så där har jag lite att jobba med. Jag kör dock bara 4-500 meter i stöten och det är brant uppför, och sedan får hon lugna ner sig rejält och gå för slaka tömmar igen, innan hon får springa iväg igen. Fick dessutom gå i ryggar på Daley som Kennet Olsson körde. Nästa gång ska han dock ha hjälm så att vi kan se om det går att "uppfostra" henne så hon sköter sig lite bättre i rygg och inte försöker springa över framförvarande...

Daley och Kennet O. före Listas Alice och undertecknad i backintervaller 31 december 2018. Foto: Anetet Svanberg ©

Jag kan redan nu konstatera att får jag ordning på den här damen så har jag riktigt att åka med framöver...

Daley är väl förhoppningarna inte så stora på. Körde ett banjobb i december där hon travade bra i värmningen, både i bakvarv och rätvarv, men fick tusen ben sen. Hon tränar på och ser fin ut på alla sätt utan att det flyter på riktigt i travet, och dessutom fungerar hon ännu sämre när hon får dåligt fäste. Planen är väl att vi ska väl köra lite provlopp med henne framöver så hon får vänja sig att gå med hästar, men om hon någonsin kommer till start är väl tveksamt.

En fantastiskt fin häst är hon på alla sätt, förutom att hon inte kan trava...Vi betäcker väl om till sommaren och hoppas på bättre resultat än ifjol.

Damerna kollar nyfiket på undertecknad som nyss tömt skitkärran :)

För övrigt så är det V75 på Bergsåker på lördag den 5 januari, och min gamle hjälte, den nyblivna 13-åringen Parkin ska då "avtackas" genom att få leda defileringen inför första V75-loppet.

Jag kör honom i defileringen, vilket ska bli väldigt roligt. Kul att hedra honom och visa upp honom för Bergsåkerspubliken, som förhoppningsvis inte glömt bort honom.

Han är för tillfället utleasad till Bergsåkers Travskola och har det storfint där i kursverksamheten.

Han fick även några fina ord i travprogrammet.

Utdrag ur Sportchefen B-O Månssons krönika i Bergsåkers Travprogram

Det var årets första inlägg.

Hej med er så länge

Jag "smygöpppnar" lite med ett kortare blogginlägg om vad som hänt under det gångna året. Efter nyår kör jag igång bloggandet "på riktigt" igen.

2018 var inget vidare år för mig i travbranschen. Det började redan i vintras med att Parkes började se ful ut i pälsen och inte fungerade som hon skulle i loppen. Kollades upp men hittades inga fel, men fick Gastrogard (magsårsmedicin) utskriven och hon blev bättre i pälsen nästen direkt. Men en morgon stod hon i stallet med koliksymptom. Tempade och kollade puls och när det visade sig vara låg temp (visar på dålig magfunktion) och hög puls (som tyder på stress och värk) kontaktade jag veterinär.

Vi höll sedan på hela dagen utan att lyckas få igång magen på henne, Veterinären tvingades då avlivade henne på eftermiddagen. Tråkigt och ledsamt.

Men då lidande började bli för stort måste man fatta det beslutet.

PARKES 2012-2108

Ekonomiskt kännbart också då jag sagt upp försäkringen på förfallodagen i slutet av april ochhon dör tre veckor senare. Veterinärens insatser gick på straxt under 10 000 samt en destruktionskostnad till ett företag i slakteribranschen som hämtade henne för 6500. Vissa brukar bara gräva ner sina hästar på gården men det är inget jag håller på med.

Därmed så var det bara Daley kvar. Några dagar efter att Parkes dött testade vi ett kvallopp med henne. Hon har ju haft problem med travet i princip sedan hon kvalade in som treåring i mars och aldrig ens gjort en start. Inför kvalet hade hon ändå fungerat nöjaktigt men i själva kbvalloppet fungerade hon inte alls och tog sig i mål på 28, vilket var mer än fem sekunder sämre än vad hon hade blivit godkänd på. Dessutom hoppade hon kråka hela loppet.

Helt meningslöst.

Då beslutade jag mig för att skicka henne på bete för att hon skulle få lite sällskap. Och dessutom skulle jag betäcka henne.

Eftersom jag blir så less på att betala ihjäl mig för att få en häst dräktig så valdde jag att ta en hingst på hemmaplan som betäckte naturligt. Han heter Com Lear Vi var dit tre gånger under sommaren och sista gången var hon dräktig enligt hur man kollade förr - genom att prova henne mot hingsten. När jag i september kollade dräktigheten med blodprov visade sig det inte bättre än att hon inte längre var dräktig.

Tråkigt det med.

Nya tag nästa sommar, men tills dess var det bara att börja träna henne igen då.

Något som min hjälpreda Kennet Olsson gjort med den äran i höst.

På tisdag är det dags för första banjobbet. Travet är inte riktigt hundra nu heller, men han påstår att hon är riktigt bra.

Eftersom jag varit hästlös större delen av året så behövde jag hitta en stallkompis åt Daley. Att ta hem Parkin från travskolan på Bergsåker kändes inte som ett bra alternativ. Han har det absolut bättre där då han aktiveras, hemma skulle han gå och skrota i en hage.

Inte så kul för en häst som är van att göra något, även om han i grunden är lat.

I mitten på oktober hade jag ännu inte hittat någon häst.

Jag hade bjudit på några på ASVT:s internetauktion utan att lyckats köpa någon med min begränsade budget, när jag fick ett erbjudande om att ta över en häst, Tellmeabout Larry som ägarna inte ville ta bort, men som de hade svårt att få riktigt fräsch.

Ville jag chansa så fick jag ta honom gratis, och gick det inte att få ordning på honom så fick jag ta bort honom. Funderade inte så länge utan tog tacksamt emot honom.

Fin häst och jag bokade tid hos veterinär för en riktig genomgång, innan jag skulle börja träna på riktigt. Då det var tre veckors väntetid så körde jag honom i lite lättare träning på hemmaplan och släppte av honom lite några gånger. Oerhört snabb häst som dock visade på en (i mitt tycke) mindre hälta vänster bak.

Lite kortison i bakknät skulle nog fixa det var min tanke.

Väl hos veterinären var det dock dags för nästa bakslag. Veterinären ville göra ett ultraljud på bakknät för han trodde att det var värre än vad jag trodde. Och då han hittade ett avslitet ledband i knät förstod jag att det inte var så myckat att hoppas på. Veterinären berättade att skadan var äldre och att det bildats två bollar av brosk som stärkt upp knäleden, men att hästen aldrig skulle kunna bli haltfri. Han rekommenderade avlivning av djurskyddsskäl. Bara att bita i det sura äpplet och boka tid för slakt.

Mycket tråkigt.

Och synd om hästen som måste ha haft ettexceptionellt löphuvud, som lyckats hålla liv i travkarriären med den smärtan så länge.

Själv var jag alltså åter på ruta ett. Även om hästen var gratis så gjorde ju veterinärräkningen så att det blev ett litet hål i min "Hästinköpskassa" , men det var bara att börja kika på hästar igen.

Efter några dagar dök det upp ett fint foto på Hästnet som fångade mitt intresse. Enligt texten var det en het sak som jag tänkte att den där skulle nog passa mig.

Då det var sent på kvällen mailade jag och frågade om priset och skrev att jag skulle höra av mig dagen efter. Efter lite mailkorrespondens så fick jag via email en faktura på ett som jag ansåg skäligt pris för en ostartad treåring. Jag betalade och hästen anlände med Gunnar Olssons hästtransport

Tyvärr så var hästen inte i det skick jag förväntade mig, men tråkigt nog verkar det som om väldigt många människor, hur trevliga de än verkar, har väldigt svårt att fodra hästar och sköta om sina hästar som de bör. Nåväl, det är ju som det är och jag har sett betydligt värre, men det är ju inte kul med hästar som är fulla med regnskållor och magra som benrangel och utsatta för obefintlig hovvård. Men å andra sidan är det ju tacksammare att börja jobba med problemhästar som ser ut så, än om de kommer hit i topptrim, fina och blanka och ändå inte fungerar.

Listas Alice anläde Storjorden den 22 november.

Listas Alice är dock väldigt snäll.

Och hon äter konstant och har så gjort i den knappa månad som gått sedan hon kom. Och jag öser på med grovfoder så länge hon äter upp. Hon får även Krafft Groov tre gånger om dagen. Förhoppningsvis börjar hon lägga på sig lite kilon eftersom, även om det lär ta ett tag.

Jag har med hjälp av Anna-Maria Forsberg klippt henne för att komma åt regnskållorna och därefter badat henne i Hibiscrub för att döda bakterierna.Jag har även varit till veterinär med henne och han konstaterade då en kramp i en muskel i ryggen samt en liten slitning i ett bakknä därav.

Han behandlade henne och på återbesöket i onsdags var hon nu helt fräsch på alla sätt.

jag har kört henne tre gånger i motion och hon är verkligen het, så det blir ett litet mandomsprov att få till henne, men jag är förhoppningsfull.

Listas Alice ute och promenera den 9:e december 2018.

Jag saknar att köra lopp.

I år har det varit oerhört lite av den varan. Parkes gjorde fyra lopp i vintras innan hon dog. Därefter har jag bara kört ett lopp (I oktober, Omaha Broline, 5:a på nytt rekord över distansen) och två kvallopp med Bambis New Order, en häst som jag hjälpt till med att få ordning på, gick bra inledningsvis och vi trodde vi var rätt ute när han vann provlopp, men väste i halsen när detvar sämre väder, vilket det naturligtvis var när det var dags för kvalen och han fick panik. Bad dem kolla upp honom, och nu är han avlivad pga Struppipning.

Tråkigt.

Provlopp med Bambis New Order.

Och det är väl ungefär så som det sista året varit

Det går ju som sagt upp och ner i den här branschen.

Nu hoppas jag att det är dags att det går uppåt igen.

Med hopp om ett bättre 2019.

Skriv gärna en kommentar om ni tycker det är bra att jag börjar blogga igen.