Har inte så mycket att skriva om egentligen mer än att jag hoppas på ett resultatmässigt bättre år under 2009 även om jag ändå är rätt nöjd med 2008. Parkin kom ju till start som tvååring, det är det inte så många hästar som gör och han tjänade ju lite pengar. Synd bara att Hibbitt gick sönder igen då han kändes så "nära" sitt gamla jag där i augusti. Och "nyförvärvet" New York City har ju i princip precis kommit och bara hunnit med två starter och bör bli bättre och bättre.

Och att stallet är rejält laddat med fyra hästar i startbar ålder under nästa år känns väldigt positivt. Om alla kommer till start vet jag inte, men det ser rätt bra ut.

Jag hoppas och tror att den första kusksegern ska komma under 2009.

Kansek redan på fredag .

Gott Nytt År till er alla!

Han har ju vilat sig från banjobb sedan den 20 november.

Det var ju tänkt att han skulle starta den 5 december. Men först fick han hög feber ett par dagar utan några övriga symptom och då febern höll i sig, om än lite lägre ett par dagar, så slog jag "startplanerna" ur hågen för den gången. Efter någon veckas extra vila istället så körde jag på med lite tyngre träning några veckor, tills jag kom på andra tankar när jag såg ett lopp för treåringar den 10 januari här på hemmaplan.

Det lär väl inte bli alltför många deltagare hoppas jag även om det är V75 samma dag. Åtta priser så jag hoppas på en slant även om jag får stå 20 meter bakom.

Jag har varit i valet och kvalet, eftersom han känts bara "sådär" här hemma. Jag har inte kunnat sätta fingret på vad, men han har varit lite kantig och jag har försökt komma in på PH-vets klinik utan att lyckas. Jag är inte så förtjust i mottagandet man brukar få på ATG-kliniken och i Hudik, som brukar vara mitt förstaval har man haft A2.

Men nu kan jag skjuta detta på framtiden då han kändes väldigt fin idag. Kanske det bästa hittills sedan kvalet i augusti. Jag körde ints så speciellt fort, ca 1,28 första varvet sedan avslutade vi med ett 24 varv. Men känslan när han bara borrade ner sig och tog i på minsta maning, så har han inte gjort förut så kanske han börjar släppa till lite, eller så har han hört snacket om kastrering

New York City ska starta på fredag här på Bergsåker. Med henne är det så att man nu får hoppas på att hon står på benen i finkan till hon kommer fram till banan, inte att hon står på benen i själva loppet efter förra fadäsen då hon la sig i transporten på väg hem från Östersund. Hon har lite skavanker på benen efter den resan kvar, men annars känns hon skaplig här hemma. Jag hoppas hon inte tappat så mycket sedan den starten. Är hon som på Östersund, och får en vettig resa måste hon ha en skaplig chans på en sudd med pengar.

Nu har hon även blivit klippt.

Hon var oerhört långhårig och tufsig när hon kom till oss och jag har gått och retat mig på detta ett tag. Nu fixade Amandas gamla klasspolare Johanna detta idag, så nu är det i alla fall lite mindre luftmotstånd på fredag, förhoppningsvis kan det göra lite grann även detta.

NEW YORK CITY har fått en ny "look" tills på fredag.

De övriga två hästarna har det också ganska bra. Amanda har ju flyttat hem igen och då har jag fått lite assistans i träningen, och vi har kunnat köra tillsammans. Hon har kört sin delägda Norma en gång och "Newyorken" två gånger. Jag har kört Parkin när hon kört "Newyorken" och när hon körde Norma, fick jag tag "Newyorken". Det har gått bra och det är ju roligare för hästarna.

Pensionären Hibbitt börjar så sakta komma i stämning efter senaste skadan för 4 månader sedan. Senaste veckan har han travat, hoppat och drivit med hagkompisen Parkin i en allt hejdlösare takt inne i hagen och vill gärna komma ut påselad han också som det verkar.

Jag väntar väl till efter nyår innan jag slår på honom ett par skor och testar lite lätt.

Det är väl det man hoppas på varje år. Men alltid är det något som ska göras, någon som ska träffas och det ska göras i ordning en massa mat osv.

I år har jag haft nattskift de två senaste dagarna och före det två dagar dagen och eftersom jag jobbar 12-timmarspass så har det inte blivit så mycket tid över till de julförberedelser som jag brukar vara med om. I år fick sambon ordna det mesta själv, med lite hjälp av barnen (som helst ligger still i soffan) antar jag. Det var skinkgrilljering, klä granen och det vanliga.

Det enda jag gjort i år förutom varit och handlat julklappar, det har varit att tillverka mandelmassegodis (det blev en burk "mozartkulor") med yngsta dottern.

Men nu ska jag bara ut i stallet och "julmocka" sedan ska vi vidare till syrran och äta.

En ganska lugn jul alltså.

Annat var det när Anette och jag just träffats, då flängde jag medelpad runt hela julhelgen till olika personer. Det var Farsan som bodde i Njurunda (2,5 mil härifrån) det var svärföräldrarna som bor i Stöde (3,5 mil) och det var en sväng till farmor i Norrhassel också ett par mil härifrån. Sedan avslutande det hela hos morsan på själva julafton. Det var inte ofta man såg inledningen av Kalle Anka.

Nu är det lite lugnare. Vi har nästan ingen kontakt med svärföräldrarna och Farsan flyttade till Matfors för ett par år sedan efter att ha bott både i Järpen och Hudiksvall sedan han flyttade från Njurunda i början av 2000-talet.

Och min älskade Farmor flyttade först hit till Matfors i en lägenhet, men vistades på ett sjukhem sedan 2001. Nu finns hon inte längre med oss. I lördags fick hon äntligen somna in efter ett par månaders "icke-liv". Jag är glad att hon var någorlunda "medveten" i stort ända tills för ett par månader sedan och jag är oerhört glad över att hon fanns med mig i hela 41 år

Hon kommer att vara oerhört saknad av mig. Och mina "fredagsbesök" till henne behövs inte längre. Det blir väldigt tomt även om man kommer att vänja sig så småningom.

Min älskade lilla farmor avled i lördags den 20 december 2008, 93 år gammal. Här med sina barnbarnsbarn och en par månader gammal Parkin 2006.

Om vi går över till annat så kan jag meddela att New York City kommit med i ett lopp. Den andra januari på Bergsåker. Vi återkommer om detta.

GOD JUL

Det är ungefär som ett referat av Hans G. "Nu kommer dom från alla håll"

Människor som knappt reflekterat över trav överhuvudtaget börjar fundera om det är vanligt att "strömma" hästar inom travsporten.

Vad ska man svara?

Klart är dock att Svanen ligger risigt till även om det snackas om runt om på nätet att vittnena inte har "rent mjöl i påsen" och hämndbegär. Och att en av dem aldrig varit anställd och den andra fått sparken på grund av någon försvunnen mobiltelefon. Sant eller inte.

Se exempelvis denna suveräna blogg http://stefanhagberg.blogspot.com eller varför inte http://www.anders.hesselgren.se/

Synintrycket av de båda vittnena på tv är dock att dom verkar själva tro att dom verkligen sett något.

Olustigt och konkret är det dock, så det går nog inte att sticka huvudet i sanden och ruska bort snacket längre.

Sant eller ej så är det djupt tragiskt för alla inblandade.

Nu går det inte längre läge att skoja om "grisfösare" när man har en trög häst.

Nu är det på allvar...

Vidare så har ATG fått ett nytt avtal med Staten. Sedan tidigare så vet vi alla att Staten inte vill göra något för att återställa skatten något så när för att underlätta för travet som fått stå tillbaka länge. Är det någon som är förvånad?

Tydligen tror man att de stora pengar som delas ut som rekordvinster på spel kommer hästägarna tillgodo. Vad man missar är att om inte bredden också har vettiga prissummor att köra om så försvinner snart basen i travet, och då blir det i slutänden inget spelvärde heller.

Men det är klart den här regeringen har inte gjort så mycket rätt hittills, så det vore väl för mycket begärt att tro att man skulle lyckas få till något vettigt här.

Det känns som om de blå är mer sugna på skatter och monopol än de röda någonsin varit.

Men världen är ju rätt så upp och ner så det är ju inte så konstigt om an tänker efter.

Den sista negativa är mer på det personliga "travplanet". Här går man ut från STC och vill förändra travet. Vi ska starta mer på vintern och det ska anmälas på ett nytt sätt.

Då är ju min fråga till dom som bestämmer om detta nya.

Tror NI att detta kommer att innebära mer hästar och aktiva inom travet?

Jag kan ge er svaret redan nu.

Det kommer ytterligare att avfolka de aktiva ledet eftersom det i praktiken blir för få starttillfällen.

Inom lämpligt avstånd för mig finns en bana som kör varje vecka. Det är Bergsåker och där startar i princip samma hästar varje vecka, eftersom knappt några hästar stryks överhuvudtaget.

Inte fan kan jag väl starta något mer under vintern, om jag inte har någon bana att starta på?

Som amatör och ge sig ut och resa 50 mil tur o retur till Gävle eller 60 mil t o r till Umeå, för att på sin höjd komma med på tillägg och köra om 3000 kronor i första pris, en gång varannan månad är knappast något som skapar fler hästägare.

Nej, det gäller nog att tänka om lite snabbt för STC annars smäller det bara till så står ni där utan hästägare och hästar.

Samtidigt ligger gamla "vinterbanor" i närområdet som Dannero, Solänget och Hagmyren helt i träda fram till mars medan Östersund har fått några strödagar senare i vinter.

Värdelöst, säger jag.

Jag som har en häst med 65000 kronor och ynka 71 poäng är chanslös att komma med när det är över 30 anmälda i varje lopp och ingen tas bort överhuvudtaget.

Ett gigantiskt misslyckande säger jag.

Nej, det är tur jag också har en tvååring som startat i höst. I dom loppen var det aldrig just några hästar så där kom man med i alla fall.

Nu får han starta på i vinter i stället.

Då det är utskrivet några fina STC-lop för treåringar i januari på Bergsåker så får han testa där lite.

Med detta nya tänk och "vinterupplägg" så verkar det ju vara bra och hälsosamt för unghästarna att springa på hårda sommarbanor här i vinter (OBS ironi).

Det lär ge många fina profiler framöver. NOT!

Men, men "Money talks bullshit walks"

Och jag är inte sämre än någon annan. Pengar in föder hästarna svårare än så är det inte.

Man får försöka ta det som bjuds.

Hej.

God Jul förresten.

Hon var ju som bekant väldigt blek på Bergsåker i deebuten för mig.

Igår var hon som en helt annan häst. Vi fick ett lopp i rygg på ledaren, tyvärr så var denne alltför dålig (slutade sist!) så vi blev kvar där bakom alltför länge, eftersom den i dödens också var ungefär lika svag och slutade näst sist, men de lyckades hålla mig kvar där jag var.

Jag lyckades dock tråckla mig ut i början av upploppet, men då var det för sent att kunna göra något åt dem längst fram, men "Newyorken" avslutade rappt och piggt till ett femtepris. Jag hann inte ens rycka i några snören så det var en hel del sparat.

Skönt att hon visade upp andra takter än på Bergsåker. Hon måste ha haft något skit i kroppen då eller så trivs hon inte i ledningen.

Jag hade också ändrat en hel del. Bland annat ny balans och möjligen hade det också viss betydelse. Hon kändes dock helt annorlunda både i värmningen och innan loppet.

De som är intresserade av att se loppet kan gå in på Östersundstravets "gratisvisning" av loppen på sin hemsida här. Välj lopp 11 i rullisten. "Newyorken" har spår 3.

Tyvärr så verkar det som om det ska vara något varje gång. Förra gången blev vi ju rejält påkörda. Den här gången så var det hon själv som ställde till det när vi for hem.

Redan ifrån början började hon "härja" i hästfinkan. Jag stannade flera gånger för att kolla vad som var fel men upptäckte inget. Mer än att hon försökte lägga sig ner.

Av någon anledning trivdes hon inte alls med situationen.

Hur som helst.

Jag har aldrig haft någon häst som lagt sig i en transport någon gång, och jag trodde inte det skulle vara möjligt heller med en rejält fastsatt mellanvägg och dessutom uppbunden med två grimskaft men tror ni inte på fan så hade hon lyckats lagt sig ändå, när jag kom hem.

När jag öppnade framdörren så låg hon där och "väste". Det var ett litet "mixter" innan hon var på benen igen kan jag säga. Det slutade med att jag mer eller mindre fick tippa henne ur finkan, så hon gled ut på baklämmen, inte förrän hon var ute i snön klev hon upp.

Inga benbrott, men hon hade halvt om halvt lyckats trampa av sig båda bakskorna, förutom att hon trampat sig rejält i kronranden vänster bak, ett litet sår på kotan höger bak samt ett mindre balltramp på höger fram. Det såg inte direkt ut som ett slakthus, men det var en hel del blod.

Med lite jodopax och trätjära så var de problemen lösta för stunden.

I morse såg hon ut som vanligt, om än lite stel. Hon hade dock ganska bra matlust och några dagar i hagen gör nog henne gott innan vi försöker hitta ett nytt lopp.

Hur jag ska frakta dit henne återstår dock att se, men det kanske går att hänga på henne en sele av något slag i transporten?

Vi får väl se vad som händer.

För övrigt så har jag satt nytt rekord i år i "inkörda pengar".

Utav sju körda lopp har jag fått pengar i fem. Jag är rätt nöjd med året hittills som är mitt bästa någonsin. 22 200 kronor in (plus 12 000 i premie) är kanske inte så speciellt mycket men det känns allt bättre i loppen.

Så nästa år kommer nog första segern

Inget nytt under solen alltså.

För folk utan insikt om travet blev det naturligtvis en smärre chock.

Och om man dessutom inte försetts med en hälsosam förmåga till kritiskt tänkande blev man naturligtvis förfärade över programmets så kallade "fakta" som dessutom "tillspetsats" med diverse drivningsbilder av den typ som man inte ser alltför ofta i vanliga lopp och som en av huvudpunkterna en veterinär som inte riktigt förstått sin uppgift som banveterinär.

Det är ju omöjligt att gå igenom varje häst minutiöst före loppen, som han verkade vilja. Att hästarna är tillräckligt friska för att starta, det är tränarens ansvar. Banveterinären ska endast bedöma om hästarna travar i provstart och värmning (så att ingen halt häst slinker igenom) och besikta hästarna i efterhand om något inträffat såsom överdriven användning av spö och annat som kan ha inträffat.

För detta har de enligt obekräftade uppgifter ca 5000 spänn per tävlingsdag en inte oansenlig summa pengar som i alla fall tidsmässigt borde räcka till bra många timmars arbete om veterinärerna också vill springa i stallarna före tävlingarna.

Tvååringstävlandet är inte så utbrett som man gör gällande heller. Min egen Parkin har ju startat tre gånger i år och tjänat 21 000 kronor på att springa som fortast 1,24/2140 i konkurrens med ett fåtal medtävlare i loppen. Det är ju inte direkt någon våldsam tid och eftersom det är en kostsam sport att syssla med så tar jag tacksamt emot alla bidrag.

Och jag tror inte han är mer sliten av detta än om han gått provlopp istället som en del andra tvååringar gjort.

Också till Den stora frågan om "Åke och Grisfösaren". Många tycker att Åke Svanstedts uppträdde som han var skyldig och "att han hade något att dölja" eftersom han slängde undan mikrofonen.

För alla som någon gång träffat Åke Svanstedt under en tävlingsdag var hans reaktion förvånansvärt lugn och sansad, med tanke både på hur han är under tävlingsdagar samt på frågeställningen och ettrigheten hos reportern..

Svanstedt är annars, tro det eller ej, trevlig och hjälpsam de få gånger han inte är så stressad. Att "kallprata" med Åke under "arbetstid" var i alla fall smått omöjligt under tiden här i Matfors och jag tror knappast detta förändrats.

Vad det gäller Åke och ström så har det ryktet snurrat i princip hela tiden sedan han började få framgångar i travet.

Jag kan dock säga att Åke Svanstedt behöver ingen ström för att få snurr på en häst. Han är utan konkurrens det bäste kusk jag någonsin anlitat, ingen kunde få sån fart på en häst som han.

Jag hade en egen uppfödning en gång i tiden som hette Big Earth. Den hästen hade jag här hemma i träning från det att han föddes och fram till dess han var 8 år. Han var i det närmaste helt ovillig att springa i lopp. Framförallt när han närmade sig mål. Jag körde honom i säkert 15 lopp och fick pengar bara en gång.

Ändå lyckades han vinna ETT lopp till slut.

Jag kan garantera att inget fuffens hände honom innan den vinsten. Det enda som hände var att Åke Svanstedt körde honom.

Då tog han i.

Det tycker jag säger en hel del om Åke Svanstedt som kusk.

En sån naturbegåvning behöver inte fuska.

För övrigt gör vi ett nytt försök med New York City på söndag. Troligen ny balans. Om det funkar eller ej får vi se.

Hon var tjock i benen ett par dagar efter loppet på Bergsåker, men nu verkar hon OK igen.

Körde intervaller i söndags utan anmärkning så vi testar en gång till.

Parkin är feberfri äntligen, men får vila veckan ut ändå. Var faktiskt lite snorig igår vilket var första tecknet på att han varit sjuk förutom febern.

Norma har fått tänderna raspade samt vargtänderna borttagna. Körde henne idag och det här är en riktig "Tanks" det. Håller hon ihop så ska dom fan i mig få åka...

Loppet i sig blev helt enligt planerna men det hjälpte inte när hon var tom (eller om hon var less) mitt i sista kurvan.

Fick köra lite för att behålla ledningen i början, men fick sedan köra i jämnt tempo, straxt under 19 hela tiden och det är ju inget märkvärdigt, men jag kände tidigt att det inte fanns mycket att köra med, och slutade försöka jaga på henne överhuvudtaget i början av upploppet när jag insåg att vi inte skulle kunna få några pengar.

Som lök på laxen blev vi dessutom grovt påkörd av John Östman (Pikör). Olyckan skedde 50 meter före mål, då Östman kastade ut sin häst ur vår rygg och hästen genast skickade in sitt högra framben i mitt hjul och kilade fast det mellan gaffeln och själva hjulet.

Det blev tvärstopp och "Newyorken" höll på att stå på huvudet, för att inte tala om Pikör som försökte ta sig lös.

Jag drog stopp på min häst (som var berömvärt lugn och stod blickstill medan vi väntade på hjälp) och med tömmarna i vänstra handen och med den högra försökte jag stötta upp Pikör så att han inte skulle lägga sig och bryta av benet som satt fast. Folk strömmade till från alla håll och alla hjälptes åt att först sela lös mig och sedan hjälpa lös Östmans häst. Jag gick iväg med "Newyorken" som föreföll oskadd medan man klippte lös min (lånade) vagn från Pikör.

Östman fick 400 kronor i böter för "Ouppmärksam körning som stört medtävlare", vilket innebär att han får stå för självrisken på Henrik Svenssons vagn som jag lånat eftersom min vanliga sulky är för liten för "Newyorken". Typiskt att det ska bli något strul när man lånar en vagn.

Förutom det sistnämnda vet jag inte riktigt vad jag ska säga. Hästen var alltför dålig tyckte jag. Väl inne i stallet var hon tjock och varm i höger framben, kan ha hänt att hon vrickat sig i krocken eller att det hände nnågot tidigare i loppet, men jag vet inte.

Möjligen orsak till "genomklappningen" kan annars ha varit att juniors (Parkin) feber innebär att någon form av virus fått fotfäste i stallet. Även om jag aldrig tidgare haft några såna problem.

Hon hade kanske aningen förhöjd temperatur (exakt 38º) på morgonen (efter att ha haft täcke på hela natten), vilket inte gjorde mig speciellt oroad, då hon de gånger jag tempat henne sedan hon kom hit legat på 37,9º. I och för sig så har jag ingen riktig koll på hennes normaltemp ännu men runt 37,7 brukar vara normalt.

Dagen efter loppet var hon tvärtjock i alla ben, mest frambenen där hon ömmar rejält på höger. Har haft omslag på nätterna sedan dess. Såg rätt skapligt ut igen ikväll men ömheten i höger ligger kvar även om svullnaden gått ner. Trodde först det var en sena eller ett gaffelband men blir alltmer tveksam då hon inte ömmar speciellt för tryck i upplyft läge.

Vi får väl avvakta några dagar till.

Är det en sena som gått måste jag nog försöka lämna tillbaka henne.

Men sån otur skanjag väl inte behöva ha igen.

Parkins feber har börjat ge med sig. Feberfri på morgnarna senaste två dagrana och börjar få tillbaka matlusten igen. Lite feber på kvällen dock så jag avvaktar tills febern är helt borta innan jag börjar köra honom igen.

En vecka kvar till eventuell start för honom idag. Anmäler nog, men troligen blir det ingen start om han inte hinner gå ett rejält träningspass innan dess, och det utan reaktion naturligtvis. Feber i sig är inget farligt och det som talar till hans fördel är att han inte har några som helst förkylningssymptom. Skall även kolla upp hans mun på tisdag då "Tandsdoktorn" Odrasek kommer hit han ska även kolla upp Norma, men det gör vi hos PH-Vet på måndagen då hon kan behöva bedövas för att acceptera att någon gräver henne i käften...

Och det är på gott och ont kan jag säga. Den gamla hakade upp sig och startade om och så men den här nya är ju rent bedrövlig. Efter att en jobbarkompis kommit hit och hjälpt mig göra säkerhetskopior och få igång det hela funkade allt bra i ungefär en dag, sedan har den konstant jävlats på alla möjliga sätt. Det går inte att installera vissa grejor och allt möjligt småskit händer hela tiden. Det sista var att ljudet (som jag efter mycket om och lyckades få igång) la av utan att jag fick till det igen samt att något som heter "Autorun" slutat fungera (jag tror det är den som ser till att spel och sånt börjar att installeras när man lägger i dvd-skivorna).

Det verkar vara en riktig skitdator alltså, ska ringa supporten i morgon och höra vad jag ska göra. Lutar åt att allt åker ner i kartongen och en tur till Siba när jag får tillräckligt mycket tid över.

Imorgon är det debut för New York City i min regi. Vi går ut i loppet efter lunchtravet imorgon här på hemmaplan. Bra läge men jag vet inte riktigt vad jag ska tro. Jag är inte riktigt hundra nöjd med balansen, men helt klart så kör jag väl till en bit så får vi se hur långt det räcker. Det lär ju bli hård bana och brodd då det redan är -10 här.

Ett annat aber är att Parkin helt oförhappandes fått 40º i feber. Han hade inte ätit upp maten i morse när jag skulle släppa ut dem innan jag for på jobbet. Jag blev lite villrådig och tog tempen och då var den på 39,9º . Han hade inga andra symptom än feber överhuvudtaget men jag lät honom vara inne och släppte ut de andra.

Anette fick ge honom morötter och vatten under dagen och först i kväll när jag haft tid att kolla upp honom fick jag en aning om vad det kan vara.

Jag har haft mina misstankar om att det varit något angående hans tänder ett tag utan att ta tag i problemet. Han har lämnat lite smulor i krubban sista veckan och när jag nu lyckades öppna munnen på honom så var där två nya framtänder som trängt fram i tandköttet och precis som små barn, kan en häst få feber av den inflammationen som blir när tänderna går igenom tandköttet. Det är inte vanligt men jag har en svag minnesbild om att någon av de andra hästarna jag haft hade någon liknade sympton för hundra år sedan.

Jag hoppas det är det som felar honom och då finns det ju hopp om snar bättring även om han fortfarande hade feber ikväll.

Han har fortfarande dålig aptit och rör inget kraftfoder, men tuggar i sig allt hö och dricker även vatten. Jag ska se om jag kontaktar munspecialisten Ondrasek för en eventuell koll. Även Norma skulle behöva kollas i munnen då hon så gott som alltid dräller ut pellets på golvet då hon äter.

Vi får se hur tiden räcker till.

Jag var lite osäker på balans och liknande men jag trodde nog att jag prickat ganska rätt redan innan och som det kändes efter värmningen så hade jag nog hamnat rätt vad det gällde skoning i alla fall. Däremot satte jag på henne en murphybländare på höger sida för att rätta upp huvudet lite på henne. Att en sådan kunde behövas märkte jag efter fyra lugna bakvarv och sedan en provstart på 300 meter i "hiskelig" fart, då hon vred in huvudet lite grann åt vänster. Travet kändes helt okej i alla fall.

Efter värmningen blev det 20-25 minuters vila (då jag passade på att värma min arbetskompis Bysse "nya" häst Giant Flyer som jag även körde 25/2000 meter med sedan).

Väl när det sedan var dags för heatkörning fick jag sällskap av en häst som hette Flash Corn vars ägare gärna ville köra tillsammans med mig. Något jag tyckte verkade bra att få sällskap. Hon hade dock en speedcart och jag en kortvagn så jag antog att det var en bra häst hon hade när jag sa att jag siktade på att köra runt 20 och hon tyckte att det lät OK.

Själv vill jag inte gärna köra några jobb i långvagn då jag dels tycker att jag har svårt att "köra" hästarna när jag sitter så långt ifrån dem och inte heller kan jag använda några sidostänger (som på en sulky). Dels tycker jag inte att man ska köra under 25, om ens det, med speedcarts, då jag upplever det som väl slitsamt för hästarna att gå riktigt fort med något annat än en sulky på en travbana.

Hur som helst.

Jag frågade om hon ville köra invändigt eller utvändigt, och hon tyckte att hon kunde köra utvändigt. Vi voltade två varv (nåja) och stack iväg. "Newyorken" visslade iväg som hon fått en elstöt och sedan såg jag knappt till den andra hästen något mer. Hon öppnade 1,19,3 första tusen, när hon hade lite "pace", men lugnade ner sig lite när den andra backade ner bakom oss en stund (innan hon gav upp och for av). Avslutade sedan i ensam majestät med en 21 runda med lite snabbare den sista biten. Tussar kvar i öronen och med endast påhejade av några diskreta "smackningar" och obetydligt utviket spö.

Ett första jobb efter ca 20,5/2140 meter. Rätt så nöjd var jag med detta. Enda nackdelen att hon "slirade" lite fram i kurvorna med sina flap-skor då jag endast satt i låga tåbrodd. Dessutom var banan alldeles nyhyvlad och lite lös. Förutom detta så trampade hon igenom lite i kotan på vänster bak.

Förhoppningsvis kan jag stärka upp bakkärran ytterligare i vinter så att detta kanske försvinner, men tills dess blir det genomtrampsskydd på. Men det är ju inte konstigt då hon har oerhört långa kotben, precis som Svenne Lindblom (se nedan) vill ha dom.

Nu blir det anmälan torsdag och förhoppningsvis får vi ett vettigt spår. Ska i alla fall bli kul och jag hoppas jag kan fortsätta hålla henne fräsch. De som har ATG-live (och har tålamod att hantera den nya sidan) kan ju kolla in loppet på onsdag.

I morgon kör jag snabbjobb med Parkin. Vädret här har varit så dåligt att det varoit svårt att börja vinterträna ännu, så han får antagligen göra en start till, på Bergsåker den 5/12 om han funkar nöjaktigt i morgon.

För övrigt har jag nu köpt tre andelar i Rixallsvenska hästar. Jag tog en i Kristian Lindberg (hemmabanan) så att jag kan gå på en "Kickoff". Anette fick en andel i "Erik Berglöf". Dessutom köpte jag en i Gävles Erik Lindegren som jag ännu inte registrerat in (jag hade tänkt mig Jocke Lövgren eller Fredrik Persson men båda var slutsålda)

Kul initiativ av Gert Fylking som jag kan rekommendera. Man blir knappast rik på det här "påhittet" för 300 spänn, men skoj tror jag det blir...

Föreläsaren var den i travkretsar välkände Sven Lindblom och då jag ofta handlat "växtmediciner" från hans företag Alyose så var det med spänning jag for på mötet som arrangerades av B-tränarföreningen på Bergsåker (Detta var för övrigt andra gången på 20 år som jag gått på ett B-tränarmöte).

Sven Lindblom är en auktoritet på ämnet exteriör på travhästar och även om jag själv är en "Sören Nordin-man" så är Lindbloms grejer uppbyggda och baserade på mer moderna hästar och travet av idag, vilket han även upplyste om.

Det var intressant att ta del av hans tankar och den folder han sammanställt som finns att skriva ut från hans hemsida.

Mindre skoj att han dömde ut tidiga inslag av Tibur, Ideal du Gazeau och Star's Pride i den moderna travaren.

Men det är väl smällar man får ta att hela stallet består av släktingar till dessa tre.

Å andra sidan gillade han ännu mindre Florida Pro och Pine Chip, vars gemensamma nämnare är hetsporren Arnie Almahurst som förekommer inte bara en gång, utan två gånger på nära håll i lille Parkins stamtavla.

Det känns som om man är rätt ute, heller hur.

Äh, över till annat.

I dag har jag varit fullt igång med att träna hästar.

Mellan 9 och 15 hann jag med alla tre "körhästarna" (en timmes körning vardera) samt det stående inslaget av att mocka ur fyra boxar, förbereda för kvällsmålet och pysslade lite i stallet.

Det är nästan ett heltidsjobb det här med hästar med.

Annars är det lite tråkigt underlag att träna på just nu. Hårt underlag överallt så det blir mest motionskörning.

På lördag börjar jag jobba dagskift igen och på måndag innan nattskiftet blir det första banjobbet för New York City.

Jag återkommer väl med en rapport.

För övrigt så roade jag mig med att kolla inkörda pengar på alla amatörkuskar på Bergsåker. Den statistiken finns här

Hej!

Kul som bara den.

Nu har ju inte Parkin direkt dominerat i loppen, men de tre starterna har givit 21 000:- kronor in. Det är ju i alla fall jag nöjd med. Och då har han inte ens behövt springa snabbare än 24.

Att han "matchats" in perfekt i "rätt" lopp tar jag helt åt mig äran för, även om en hel del tur också varit med i spelet.

I fel lopp har det kanske blivit andra bullar. Jag tror inte han tagit direkt skada av sina så kallade "lopp".

Det enda är väl att han ska "bära" pengarna som treåring. Men klarar han inte av 20 000:- då är det ändå ingen häst...

Här är Tvååringsstatistiken från Bergsåkershästarna.

Och det har man ju inte direkt varit bortskämd med senaste åren.

Sagt och gjort. Så här gick loppet: Parkin gick 24/2140 meter felfritt och fattar ännu ingenting. I dag var jag med i starten och laddade, blev hängade i tredje, innan jag ändå fick backa ner, för att köra fram senare, låg femma mest hela tiden men kom ikapp en häst 500 kvar, när han precis passerat denne och var i början på sista kurvan så blev han helt plötsligt nöjd och saktade ner, samtidigt som en annan häst (körd av Erik Svensson) kom upp utvändigt om oss och passerade utan att junior brydde sig riktigt, men efter lite skrik och några snabba "viftningar med pisken", så blev det full fart (nåja) igen på honom och även om vi inte kom ikapp "Busen" så närmade vi oss honom hela upploppet ner.

Banan var rätt så dålig och jag var den enden som körde utan brodd tror jag. En missräkning möjligen, och han hade kanske kunnat kapa några sekunder och en placering om han inte behövt "harva" omkring utan speciellt mycket fäste.

Men så är det!

Nu har han väl gjort sitt för i år i alla fall.

21 000 insprunget på tre starter är väl bra för en häst som egentligen inte begriper någonting av det hela. Och den prisraden dröjer det väl om han slår om han någonsin gör det.

Men nu är det träning som gäller i vinter så får vi se i mars.

Imorgon kommer för örvrigt veterinär Westin hit och kollar upp New York City så att jag kan få någon typ av "besiktningsprotokoll" på henne, med tanke på alla bulor och svullnader hon var behäftad med när hon kom.

Det är ju dumt om jag skulle få skulden för dem om (eller när) hon ska tillbaka till ägarna nästa höst. Även om ägarna verkar vara "bra folk" känns det tryggare att ha detta dokumenterat "på uti fall" det blir några diskussioner framöver.

Jag tränar dock på, och har nu även skott henne med vinterskor runt om. Jag tror att hon har bra mycket bättre ordning på fötterna nu i alla fall. I träningsväg går hon just nu fartmässigt ganska lugna pass och alternerar "jogging med däck" med temposvaga "intervaller" i en "mördarbacke".

Jag tror att detta skall kunna ge henne rejäl styrka och samtidigt träna bort lite skavanker.

Hon verkar i alla fall trivas med tillvaron och äter upp allt man ger henne. Det enda som är lite konstigt det är att hon inte riktigt verkar gilla att gå i hagen. Hon står mestadels och hänger vid utgången trots att hon har både sällskap samt en hage som väl är 500 meter i omkrets.

Konstigt beteende men hon har väl blivit miljöskadad när hon tydligen mestadels stått på travbanan senaste året.

Om några veckor planerar jag att testa av henne nere på Bergsåker för att se hur hon verkar. Känns det OK så siktar vi på start under lunchtravet här hemma antingen den 26/11 eller 3/12. Det finns P21-lopp båda dagarna.

Norma N.Bell tränas på hon med. Mest gåendes sista veckan då det frusit på rejält här hemma utan någon snö. Är ju lite "yrslig" med munnen för tillfället och skuttar till emellanåt. Bara det blir snö så kan man köra på lite rejälare.

Det tror jag blir bra.

Hibbitt går i hagen och mopsar sig. Statusen för senaste skadan är lika. Ingen speciell bättring alltså. Däremot är humöret hans lite väl mycket på topp. I eftermiddags när jag släppte ut Parkin till honom i hagen när vi kom hem från Hagmyren, så skulle gamlingen upp på bakbenen och "veva till" Parkin med frambenen som värsta hingsten, "Junior" pep iväg som en avlöning och då blev han naturligtvis nöjd den gamle valacken.

Hästar...

Till sist kan jag meddela att det återstår ynka 950 kronor i "intränade pengar" för hästar på min träningslista innan jag når "milstolpen" en halv miljon.

Det handlar då inte om på ett år, utan under hela min livstid

Haha

Alltid något!

Förutsättningarna innan var ju ganska bra med endast fem startanmälda hästar. När sedan Svante Båth strök en så var det bara fyra kvar och det innebar att bara jag tog mig i mål så hade jag 7500:- som i en liten ask.

Men nu var det ju så att jultomten i form av Ulf Eriksson körde en galopp som etta i upploppsfinishen med Merci Beaucoup och diskades, varvid jag slutade trea istället för fyra.

Kul.

Parkin kändes annars riktigt bra, men rullade över i galopp mitt i första kurvan när han fick grussprut på sig. Han gillar inte detta, men har varit allt bättre på slutet, men nu var det regnsmetigt på banan och det räckte för att han skulle börja skifta för att komma undan och sedan låg jag och körde 20-30 meter bakom fältet (precis som sist) efter galoppen.

Skillnaden mot då var att den här gången behövde jag knappt peta på honom, utan han sprang på själv. Nu var jag ju inte så sugen på att jaga på honom något för att komma ikapp heller eftersom jag hade pengar ändå.

Det blir väl annat när han måste "tävla" om pengarna.

Men det blir väl inte förrän nästa år det!

New York City har jag kört tre gånger här hemma. Har en lite konstig stil och är väldigt "bred" i aktionen, men verkar "gåvillig" och glad i alla fall.

Hon känns dock lite "flidd" och har små "förslitningsskador" så som ifyllda senskidor och liknande både här och där. Hon är även lite "entömd" och flyttar över bakkärran lite åt höger när hon börjar springa.

Det är ju inga "gigantiska" bekymmer som jag ser det, men ändå lite tråkigt med hästar som är i det här skicket trots att dom inte är äldre än så här, men det är väl inte så mycket att säga om då hon inte är precis "rättställd" heller.

Det är ju som det är.

Får se om jag får till henne.

Förutom en "balanseringsprocedur" så är det väl styrketräning i backe som kommer att gälla framöver. Jag kör en "snabbvariant" först och testar ett lopp i slutet av november.

Går inte det får det bli lite tuffare i vinter. Då åker arbetsselen och däckena fram...

Norma tränas på hon med. Förutom att hon körs här hemma så har hon även hunnit fara iväg på ett pass "samträning" (precis som Parkin var ifjol höst) hos Erik Remnehag och hans ettåring Mission Bell.

Detta skötte hon suveränt bra och vore det inte för hennes felaktiga benställning (som förr heller senare troligen ställer till det för henne) så skulle jag säga att hon är en mycket "värre" häst än storebror Parkin.

Fantastisk rytm och kraft och det är en skön känsla att sitta bakom henne när hon drar iväg en bit.

Erik's häst är också väldigt fin.

Men jag tror att det blir ombytta roller nästa år, då är det nog min häst och inte hans som har huvudet före i snabbjobben.

På återhörande!

Det gick snabbare än jag förväntat och trott.

Det började med igår då jag skulle kolla upp transporter från Romme. Gunnar Olssons Hästtransporter som jag brukar anlita om och när jag köper någon häst utifrån sa sig "aldrig köra dit". Rådet jag fick var att kolla med någon av tränarna som startde på banan. Nu var goda råd dyra, eftersom Romme körde samma kväll sedan inte förrän om 14 dagar och då lunchtrav. Som tur var fick jag tag i "Bergharn" mitt på dagen och han lovade att hon fick åka med i hans buss hem efter tävlingarna.

Så klockan 01.50 ringde Bergahrns chaufför Bengt Flodin och meddelade: "om en kvart är vi hemma".

Jag var förvarnade och hade ställt med "finkan" så jag behövde bara slänga på mig kläderna och sticka iväg. En halvtimme senare var hästen på plats här hemma och jag i säng igen.

Snabba ryck.

Började sedan jobba klockan 6 på fabriken, så hon fick vara inne och vila upp sig lite tills jag kom hem vid 14-tiden (offrade 4 timmar komp)då jag släppte ut henne i en egen hage.

I morgon får hon och "boxgrannen" Norma bekanta sig även utomhus.

NORMA N.BELL är intresserad av sin nya boxgranne NEW YORK CITY

De andra fick vara ute hela dagen, men då känner dom till hagarna även i mörktet. Parkin blev väl mest till sig i trasorna när den nya "märrn" kom ut och viftade med "snabeln" lite grann, men annars var det lugnt.

Parkin ska för övrigt starta på fredag. Det blev bara fem hästar anmälda så jag har goda förhoppningar om att få med mig en slant. Vad är det man säger: "bara galopp emot"

I det här fallet är det väl endast en "diskning" som kan förhindra mig att köra in 6000 kronor på fredag.

Jag tackar STC för "socialbidraget".

För att vara helt säker skulle hon kontakta några veterinärer som var mer experter på hästar för att se om någon kunde reda ut begreppen. Till slut så kunde distriktsveterinärerna komma med ett svar och det var precis så, att unghästar i träning kunde ha ett förhöjt värde utan att det gjorde något om det andra muskelvärdet (ASAT) var normalt.

Därför blev det provlopp i onsdags för Parkin. Körde straxt under 23/2140 meter från tredje inner. Tappade ett par längder vid varvningen då den framför hoppade.

Kom igen bra, men kom aldrig riktigt i kontakt med de tre fyra första förrän på upploppet, då han tog ikapp 2-3 längder på den närmast framförvarande och hann även sticka huvudet före denne på insidan precis på mållinjen, samt fortsätta "hålla ut" en tredje häst som kom bakifrån genom kurvan efter målgången.

Första gången han visade prov på lite "tävlingsinstinkt"

Nu får vi se om det blir start på Östersund nästa fredag.

Tidsmässigt borde han gå framåt, men man vet ju aldrig.

Han räcker ju egentligen inte ännu, men jag kan inte motstå chansen att få in lite "socialbidrag" i form av 5000 för en 8:e plats om det blir lite hästar anmälda vill säga

Dessutom kan jag meddela att jag har en till häst på gång. Jag har ju funderat på att köpa en starthäst men eftersom kassan bara tillåter i princip "avskräde" så har jag fått tag på en leasinghäst. Ett femårigt sto som är helsyster med Between The Sheets.

Kontraktet på henne kommer idag eller på måndag och ska bara fyllas i så skickas hon väl upp hit sedan. Ska bli spännande.

Det är väl ingen större stjärna det heller, men verkar vara en stabil tävlingshäst, men med en lite nedåtgående formkurva.

Hoppas jag kan vända den uppåt.

Om inte så blir det ju lite varmare i stallet i vinter i alla fall...

Här finns info om henne på travsport.se

Norma N.Bell är i full gång med träningen. Sedan inledningen av månaden oktober har hennes träningspass uttökats med mer och mer "löpning". I början var det si och så med hur länge hon kunde hålla sig i trav. Nu mer är hon riktigt duktig och rytmisk och fin även om hon är lite "yrslig" emellanåt och "okynnes" galopperar.

I fredags fick hon skor på fötterna för första gången och det funkade bra. Både att sko henne och hur hon rörde sig därefter. En klar förbättring.

Min kompis och tidigare hovslagare Janne Falk kom och hjälpte mig som vanligt när Norma ska verkas eller som nu skos (eftersom hon är lite tjurig av sig har vi behövt vara två tidigare och jag ville inte chansa nu heller).

Hon har en egenskap som gör att jag tror hon kan komma att bli en riktigt bra häst (om hennes svagheter i benen håller vill säga) och det är att från det att du "smackat" en gång åt henne så springer hon tills dess att du tar igen henne (inte som sin late storebror Parkin alltså).

Parkin har börjat tränas lite tuffare igen eftersom han varit pigg i hagen och ätit riktigt bra på slutet igen.

I morgon kommer Veterinär Westin hit för ett nytt blodprov. Är det bra kör jag provlopp på onsdag. Är han bra då blir det sedan start på Östersund den 24/10.

Men SEN så blir det i alla fall riktig vinterträning för hans del.

Hibbitt ser lite bättre ut i benet men ändå mer svullen i det en gång klyvda gaffelbandet, än på många år. Detta hindrar dock honom inte nämnvärt att jaga runt som en unghäst i hagen när andan faller på.

Kanske inte så bra för skadan, men hade han alltför ont skulle han knappast hålla på så där...

Någon mer start blir det troligen inte heller. Synd för han var i riktigt bra slag när han "bräckte" den här gången.

Någon ny passande häst har inte dykt upp ännu och "hästköparkontot" är på väg att sina eftersom pengar har en tendens att gå åt när man håller på med hästar .

Men jag kanske kan tillföra lite nya medel dit om "rätt" objekt dyker upp eller så skiter jag i allt och kör på med det jag har.

Vi får se.

Vi hörs.

Det var lite snopet när jag på torsdagen ringde och kollade resultatet från det rutinmässiga blodprovet från i måndags, när beskedet var det att S-CK-värdet (specifikt muskelvärde, tror jag det kallas) var nästan dubbelt så högt som gränsvärdet.

Speciellt brydd blev jag av den upplysningen eftersom jag inte begärt att få en sån analys tagen.

Det var min veterinär, den 85-årige "Kjelle Wessla" som kryssat i raden under (för CK -värdet) istället för ALP (skelettvärdet) som ingår i de fyra analyser jag brukar vilja ha på tvååringarna när jag tar blodprov med 2-3 månaders mellanrum.

Dessa brukar då vara HB - röda blodkroppar, Leukocyter - vita blodkroppar, S-ASAT - allmänt muskelvärde samt ALP - skelettvärdet.

Fyra värden som säger det mesta om hästens fysiska status för tillfället och som är till stor hjälp när man tränar unghästar så att det blir "lagom" och inte för hårt.

Detta med blodprover är något jag hållit på med sedan min första uppfödning 1989, men nästan bara på hästarna under 2- och 3-åringssäsongen.

S-CK-värdet har jag tidigare endast beställt om jag misstänkt en korsförlamning eller något liknande, eller om S-ASAT varit förhöjt för att verkligen säkerställa att det är musklerna som det är fel på och inte levern eller något annat som påverkar S-ASAT värdet som är mer brett än just S-CK.

Men som det visade sig var det tur att Wesslan "kryssat fel" när nu värdet var så mycket högre än normalt. Det konstiga är dock att inte A-SAT-värdet var förhöjt? Labbet påstod att provet var dubbelkollat så då var det väl riktigt då.

Nu är det bara att ta det lugnt ett tag då och ta nya prover nästa vecka för att se vad som händer.

Han har ju inte varit lika pigg och alert i jobben efter kvalet i slutet av förra månaden, så det är möjligt att detta med musklerna var med honom redan under första starten på Östersund då han inte alls var lika fin som i kvalet, även om jag tyckte han kändes skaplig ändå.

Men det är ju så med unghästar. De är inte perfekta jämt.

Jag avvaktar nya prover och tränar på lite lugnare under tiden.

När jag får svaren så bestämmer jag mig för om det blir vinterträning direkt eller om vi provar igen.

Jag har ju lilla Norma N.Bell att sysselsätta mig med också.

Igår fick hon prova på en ny kusk för första gången i livet (något som Parkin aldrig gjort ännu, fast han snart är tre år!) Det var ¼-delsägaren, Amanda, min äldsta dotter som är hemma för första gången sedan hon flyttat till Borås förra månaden som körde henne, medan jag körde Parkin som sällskap åt dem.

Det gick riktigt bra och både kusk och häst skötte sig utmärkt.

I dag så fick Norma för första gången en längre tur på en timme, när jag körde själv.

Hon har fått börja "jogga på" lite grann nu de tre senaste gångerna. Innan dess har hon "grundats" med skritt i nästan två månader.

Det ser hyfsat ut när hon springer, men hon är och stryker sig lite på vänster framskena ibland så det blir senskydd på när vi ska börja springa lite mer.

Hon är även svagare och smalare i den så kallade "böjarmuskulaturen" på högerbenet så det ser lite mystiskt ut bakifrån när man jämför låren även om det inte märks när hon rör sig, mer än att hon blir lite tröttare i den ibland och "stöter i" med den när det blir tungt och hon går, det märks inget när hon springer, i varje fall inte ännu.

Jag har inte bestämt mig om jag ska "snedbalansera" henne där när hon får skor, eller om jag ska avvakta och "träna till det" när hon blir lite äldre och kroppen "gått till sig". Vi får se vad det blir för lösning.

Hon har dock fin rytm när hon travar på och verkar gåvilligare än sin storebror, så håller hon bara ihop så kan det nog bli häst av den här damen också.

Dessutom får hon nu lite extra träning när hon bytt hage och numera blir jagad av sin nya "kompis" Hibbitt som går med henne nu istället för som tidigare med Parkin (som rymde ur hagen två gånger förra veckan då han tydligen inte tyckte att strömmen var tillräckligt avskräckande i den hagen han och Hibbitt delade)

Hibbitt är ju en riktig översittare men bra på att uppfostra småhästar. Han "tuktade" till Parkin rejält och nu verkar han gå in för att jäklas med Norma, även om jag trodde han skulle vara lugnare med henne då han dessutom är skadad. Skadan berör dock inte honom speciellt om han har chansen att leka "jagis". Då speedar han på som den värsta upploppstrid trots att benet fortfarande är tjockt.

Idag verkade jag hovarna på honom och då såg jag att han hade fått ett stort sår i karleden vänster fram.Verkar ha varit en kvist eller nåt som stuckit honom. Såg lite geggigt ut och dessutom hade det blivit lite "svall" under såret. Inte bra. Men jag gjorde rent med Nelex samt en salva jag fått från Alyose.

Får se hur det läker ihop. "Svallkött" brukar inte vara så lätt att få bort, om det ens går.

Travkarriären ser mer och mer ut att vara över för "den gamle"...

Ingen ny häst ännu, men snart är väl priserna nere i min nivå

För övrigt, så har Chandrika som jag lånade fem månader förra året (tränade igång och gjorde fyra starter med 5:a, 4:a, opl och opl) innan hon såldes till Bollnäs, har startat för sin nya ägare. Efter ett fint kval på smått "sensationella" kvaltiden 17,9 så var förhoppningarna stora, men efter en vansinnig styrning av kusken (ut i dödens efter ett varv på innerspår i bra läge, med en märr som inte direkt "bjudit till" förut, dessutom uppanmäld) så blev det en "nolla" och sist i mål på 19,3/2140 meter.

Inget nytt under solen alltså.

Min gode vän Erik lär få vänta på "uppfödarpengar" därifrån ett tag till, synd när man förberett sig så länge.

Vi hörs

Hans-Erik Skoglund fyller 70 år

Hans-Erik var champion fyra gånger på Bergsåker (1966,69,70 och 71)och vann drygt 550 segrar tror jag. Jag kom i kontakt med honom i början av 1990-talet, då jag lämnade in Big Earth på inkörning hos honom. Jag hjälpte honom även då och då med mindre grejor, typ snabbjobb och små ärenden ibland. Jag lärde mig en hel del om just hur man bäst hanterar svåra och dumma hästar av Hans-Erik.

Det var i slutet av hans karriär. HeS, som han ibland kallas, var då lite över 50 och hade sett sina bästa år som travtränare, men hade en drös med kunskaper att dela med sig av till en vetgirig yngling.

Och han var fantastiskt duktig på att köra in unghästar och han hade ett oerhört tålamod med deras olater.

Han "väntade ut" dom som var dumma och vrånga. Och han hetsade aldrig upp sig när de blev besvärliga. Oftast var hästarna väldigt väldresserade när man fick tillbaka dem.

Jag vill gärna tro att just hans sätt att alltid behålla lugnet och inte stressa hästarna är den största lärdomen jag fick från honom under de 4-5 år han höll på efter det att vi träffats för första gången innan han tog ut tränarpensionen vid 55 år.

Han arbetade alltid efter devisen "att våld löser inte några problem".

Han är en trevlig prick som inte längre är så travintresserad. Han dyker upp på Bergsåker emellanåt och det är alltid roligt att snacka bort en stund när man stöter på honom.

Ett av råden jag fick för några år sedan när jag inte träffat honom på 4-5år var: "Björn, har du inte lagt av med det här än? Du har ju haft EN kanon, någon mer får man inte så det är lika bra att lägga av"

Stort grattis på 70-årsdagen Hans-Erik!

För övrigt händer inte så mycket.

Parkin får en ny chans som tävlingshäst på fredag. Bergsåker godkände inte mitt förbehåll (på start endast vid max åtta anmälda hästar) så det är bara att starta.

Nio hästar anmälda så det gäller att komma förbi i alla fall en om jag ska få en "matlapp"

Det finns tvååringslopp lite här och där men jag vill att förutsättningarna ska vara dom "rätta", det vill säga "prisgaranti".

Alltså maximalt åtta startande för att jag ska vara i det närmaste säker på en slant.

Hade anmält med dom förutsättningarna på Hagmyren i söndags men då det blev för många hästar drogs min anmälan bort.

Det är inte det att jag är rädd för att tävla, men jag tycker inte att Parkin är riktigt "klar" som tävlingshäst än utan är mest med för att lära sig och dessutom tjäna lite lätta pengar om det går.

Annars får det lika gärna vara.

Han har tagit loppet på östersund ganska bra tycker jag. Det blev ju inte så hårt direkt med 1,24,2/2140 meter men ändå den näst snabbaste tid han gått i livet. Han har fått det ganska lugnt här hemma sedan dess med sin normala träningsdos sedan juli, bestående av ganska lugna intervaller med två/tre dagars vila emellan men imorgon ska han få ett 1,25:s provlopp på Bergsåker för att vässa till sig lite.

Har hittat tre lopp innan oktobers utgång som kan bli lämpliga, tanken är att han ska få göra två starter innan november om förutsättningarna är dom rätta, se ovan.

Därefter blir det en kortare paus med enbart motion ett par veckor för honom, innan den riktiga vinterträningen börjar.

Hibbitt verkar ha tävlat klart för ett tag som det ser ut.

Kanske för evigt.

Gaffelbandet ser inte speciellt roligt ut på vänster bak. Han är dock pigg och glad och småspringer lite i hagen på eget bevåg så han kan hantera problemen utan större bekymmer, men benet är rejält svullen precis vid tvärbandet så jag har inte så stora förhoppningar på honom, men det har jag sagt förut, så vi får väl se tiden an.

Lilla Norma N.Bell är dock på gång och tränar på att vara körhäst varje dag jag är ledig. Hon har blivit riktigt snaäll men faller tillbaka i gamla synder emellanåt. Det är dock inga större problem. Hon hoppar upp i luften ibland när hon ser något, men annars funkar det överraskande bra. Kör bara i skritt än så länge.

Det gör jag i alla fall september ut precis som planerat.

Jag tittar även på hästannonser.

Eftersom jag är en "småhandlare" med en rätt så tunn plånbok för hästaffärer, så kan det bli svårt att hitta en hyfsad starthäst till ett passande pris, jag har ju ingen direkt brådska, men innan snön kommer hoppas jag att jag har funnit på någon som kan både värma upp stallet och som jag kan träna till lite och få köra lite lopp med så att jag kommer igång.

Jag har inga stora krav, Det behöver inte vara en stjärna men gärna en häst som i alla fall kämpar på i loppen och som inte är äldre än 4-5 år.

Vet ni av någon billig häst till salu enligt ovan, eller kanske är sugen på någon annan "deal" så är det bara att ringa mig på 073-657 67 85

Vi hörs

Björne

Junior slutade sexa (sist i fältet) och fick inte vara med och tävla överhuvudtaget egentligen. Det spelar egentligen ingen roll för han har antagligen inte blivit speciellt mycket längre fram, men när det häxade i princip direkt för oss så ledsnade jag och körde i princip ingenting längre när det återstod 700 meter av loppet.

Jag är ju ingen stjärnkusk, men jag brukar lyckas vara på rätt ställe vid rätt kommandoord i starten, det är något som de så kallade proffsen är sämre på, och oftast utan att bestraffas.

Igår var det Bergsåkerskusken Roger Persson som var ivägen för mig mest hela tiden. I voltningen så går han inte fram i rätt läge med sin häst på spår två utan släpar så mycket att Per Linderoth på spår fyra vänder i princip i mitt spår och jag blir utan plats från femte.

Då åker ettan på illa ledd volt (fast jag tycker nog att det är Persson som ska ha den).

Sedan i den giltiga starten säger Linderoth åt honom (Roger Persson alltså) att han ska gå fram riktigt så att han får plats. Det gör han naturligtvis inte, så det blir lika trångt igen, och då får inte jag riktigt plats utan tvingas vända bakom fyran för att kunna vända och då blir Parkin naturligtvis bekymrad över den oväntat snäva vändningen och bryter ner lite i banan så att vi blir efter i starten.

Det må vara hänt att jag missar starten, jag är som sagt ingen stjärna som kusk.

Men sedan när vi kommer ikapp fältet sitter den där pajasen och kör i halvspår framför mig så att jag aldrig ens kan försöka få kontakt med fältet. Jag kan inte köra upp på insidan för då har halva ekipaget hamnat innanför sargen (och 500 i böter!) och inte heller gå ut i andraspår för då har det blivit tredje spår istället.

Jag skrek åt honom "att för helvete bestäm dig för ett spår" men det sket väl han, i utan vi fick trampa på där bakom i ingenmansland, inte så kul för oss som blev helt utan "pace". När han sedan gav sig iväg framåt efter 7-800 meter så hade vi redan tappat kontakt där bakom och då var det ingen mening med att jaga ihjäl oss längre för det kändes redan kört.

Vi fick kontakt med en galopperande häst i ingången till sista kurvan och jag trodde vi skulle kunna gå om honom, men istället för att "axa" förbi på insidan så bromsade en "sällskapssjuk" Parkin upp och följde med den galopperande hästen ut i banan. När den fick fart under benen igen, så kunde vi inte hänga på riktigt och sedan på upploppet fick Parkin istället springa på i sin egen takt, för att jag inte ville riskera en galopp genom att jaga på honom något extra när jag var chanslös att nå någon bättre placering.

Tidsmässigt blev det sämre tid än kvalet. Hästen var inte heller sig riktigt lik, men å andra sidan var det mycket nytt för en så pass orutinerad häst. 20 mils resa och ny bana och kvällstrav och helt annat än han är van.

Men vi anmäler väl igen och testar en gång till så länge det inte är fler hästar än så här i loppen.

Så över till nyheten om att legenden Sören Nordin gått ur tiden 91 år gammal. Jag har alltid varit en stor beundrare av Sören. Jag har läst hans böcker in i minsta detalj och jag har sett videofilmer när han blistrar hästar och berättar om sitt liv som travtränare.

Det lustiga är att just Parkin som debuterade samma kväll som Sören dog, är uppfödd enligt de metoder med aspbarkspellets som Sören så starkt förordat i sin senaste bok som kom ut i slutet av 1990-talet.

Vi får se om det är ett gott "omen".

Vila i frid Sören Nordin - utan dig och dina ideér hade svensk travsport varit mycket fattigare.

Precis som jag själv och (ett annat Wolves-fan som brukar dyka upp här på gästboken, "Welo" eller Ola Wellskog, som han egentligen heter) är Fredrik rätt så intresserade av trav och vi kom därmed i samspråk om även annat än fotboll.

"Welo" har varit delägare i en riktig kanon som hette Jackhammer och som sprang in nästan 10 miljoner (är såld och är avelshingst i Italien nu). och vet hur det känns att vara med i storloppen, nu är det dags för "Fredde" att känna på hur det är att vara med i toppskiktet med sin andel i Kolgjinis Lass Inspiration som startar i derbyt på söndag.

Själv har jag ännu aldrig haft någon häst av den digniteten ("ännu" får jag väl tillägga )

men jag blev väldigt glad åt det brev som kom med posten idag, se nedan.

Den här tröjan har jag på mig på söndag när jag kollar på derbyt

Tack Fredde och ett stort lycka till!

Jag har varit i Borås ett par dagar den här veckan med grejer till Amanda. Anette och jag bilade ner med fullastad Volvo i måndags stannade till tisdagkväll och var hemma i morse klockan 4.30.

Min gamle granne Striden har flyttat till Hassela men bodde hos sin f.d. sambo i hennes nya lägenhet en natt och kunde därmed sköta hästarna åt mig.

Otroligt schysst gubbe Striden, kan bli svårare framöver att hitta lämplig "hästvakt".

Efter 150 mil i bil på två dagar var jag lagomt seg idag alltså, men körde i alla fall Parkin ca 50 minuter på eftermiddagen i blandat jogg och skritt. Han fick även "lufsa" i backen ett par gånger.

Lämpligt hårt innan tävlingsdebuten som sker redan på fredag i Östersund. Det blev som jag räknat ut på förhand ett litet fält och därmed stor chans att få med mig en rejäl "sudd" hem även om han inte är redo att slåss om någon seger. Men med ett sex hästars fält och nästan garanterad 5000 i sista "matlappen" (om jag fullföljer loppet och ej blir diskad vill säga) så tycker jag bara att jag är korkad om jag inte provar.

Han får väl göra sitt eget lopp bakom de andra om det går för fort. Det blir han inte knäckt av.

Det enda orosmolnet för ett felfritt lopp är väl det att han aldrig varit på en travbana under kvällstid. Han är ju förnuftig så jag hoppas han fixar skuggorna och ljuset.

Hibbitts bakben ser inte så skoj ut efter sista loppet för en dryg vecka sedan. Det är allmänt tjockare än det andra (och då särskilt svullen runt det område av gaffelbandet som klövs 2003), men nu verkar han vara ohalt i alla fall. Han får ändå gå i hagen månaden ut en gång, så får jag se hur det ser ut innan jag kör någonting.

Men det dröjer nog till nästa start - om det blir någon.

Det var tänkt att Norma skulle få sig en tur även hon idag, men då det regnat mest hela dagen så fick hon stå över en dag till. I morgon får hon dock hänga på sig grejorna igen och fortsätta grundträningen.

Vi hörs efter fredagen någon gång med en rapport från Östersund.

För övrigt så har jag lagt ut några gamla lopp jag kört på "körsvenstatistiksidan" om någon skulle vara intresserad...

Parkin imponerade verkligen i kvalet. Jag har som fortast kört 1,26/2140 meter tidigare med ett 22 varv som avslutning. I kvalet, på en regnsmetig bana som bedömdes som en sekund tung travade han distansen efter 23,2/2140. Han avslutade runt 19 sista 500. Detta gjorde han på ett riktigt bra sätt och fler än jag imponerades, även om han var slagen med 20-talet meter av ett gäng äldre hästar.

Framför allt av sättet han kvalade in på.

Med lite tur så har jag en riktig häst här.

Fortsatt matchning av honom är inte bestämd riktigt men om allt blir som jag har tänkt (vilket det sällan blir) ska han få gå ut i ett par, tre tvååringslopp med lite hästar, om han är frisk efter kvalet vill säga. Kanske redan den 5 september på Östersund.

Inga snabbjobb mer i höst tror jag, utan bara intervaller här hemma och så tränar jag på i lagom takt tills i början av november, då blir det ett par veckors hagvila innan uppbyggnadsträningen tar vid inför treåringssäsongen där jag hoppas på tidig start på våren.

Vi får se hur det blir...

Vi får även se hur det blir med gamlingen Hibbitt som var ute på Östersund igår.

Han var inte fräsch som det visade sig och jag skulle väl ha strukit honom istället för att starta.

Men han värmde ur stelheten i vänster bakben och när det var dags för defilering var han ohalt och jag var i valet och kvalet om hur jag skulle göra, tyvärr valde jag fel och startade istället för att stryka och fara hem.

Han blev i och för sig femma, men var entömd i stort sett hela loppet och inte riktigt körbar. Jag smög med där bak och styrde sedan på lite in i sista kurvan. Och han levererade som vanligt en rejäl slutspeed, men mitt på upploppet började han att tappa travet och jag fick ta upp lite, och efter mål var han rejält halt igen.

Han fick ett gipsbandage när vi kom hem och han går på benet, men är märkbart halt. Nu får han väl gå ett par veckor i hagen och läka ihop så får jag ta ställning till fortsättningen sedan.

Han har ju som bekant mer än kattens nio liv.

Det känns oftast ganska bra, men kan bli lite stressigt emellanåt.

Den här veckan är det mycket trav i fokus (både start och kval på gång) men även en flytt. Min äldsta dotter 19-åriga Amanda (och den som är mest intresserade av hästar efter mig i familjen) lämnade Matfors och oss idag för en flytt till Borås där hon ska gå på högskolan i tre år.

Det kändes konstigt när ens förstfödda lämnar boet. Ledsamt men samtidigt är jag glad och stolt över att hon gör något som aldrig gjorde. Det vill säga, packa och dra för att göra något annat. Det är i och för sig en annan tid, men chanserna fanns även för mig.

Som fotbollsspelare fick jag som 16-åring erbjudande om att flytta till en division III-klubb i Hudiksvall, inte så långt bort, bara åtta mil, men jag fegade ur. Skyllde på att jag ville gå klart skolan först och sånt trams. Så det blev aldrig något.

Som nybörjare i travbranschen i mitten av 80-talet fick jag också ett lös förfrågan om jag var intresserad av att åka över till USA som hästskötare. Jimmy Takter behövde folk och en kille som hette S-O Forslin och var från Hälsingland (och den som hade fött upp/ägt den första travhäst jag köpte, Bobby Edition) hade en brorsa som skulle åka över och behövde ha med sig folk.

Men jag fegade ur som vanligt.

Därför är jag glad att dottern tar chansen att göra något annat innan det är för sent.

För egen del får jag fara omkring runt i kring här och köra lite hästar. Inte så dumt det heller. På tisdag ska jag och Hibbitt (om allt går som det ska) fara till Östersund. Gamlingen går ut i ett comebacklöp med 60 meters tillägg. Inte så lätt att plocka metrar men med lite flyt kan han få lite nya startpoäng i alla fall.

Han ser bättre och bättre ut i "gaffelbandsbenet" och är inte halt när jag kör honom, om än lite svullen i benet, så jag räknar med start.

Jag har dock ett litet problem och det är att jag ännu inte fått tag i någon medhjälpare som kan sätta dit huvudstången efter defileringen. Det är som bekant förbjudet att defilera med huvudstång i Sverige och jag behöver den definitivt i loppet, så vi får se om det löser sig. Eventuellt följer Greggan, en gammal kompis som haft några hästar hos mig tidigare med som sällskap (om han hinner hem i tid från jobbet som lastbilschaufför) kanske han kan få dit stången.

Dagen efter testar jag att kvala Parkin på Bergsåkers lunchtrav. Han behöver gå 1,28/2140 meter och det borde han klara, men man vet ju aldrig.

Han verkar i fint slag så jag hoppas det går bra. Jag tror vi har fått spår ett. Jag har inte sett någon lista ännu, men det är väl bara att köra på och kolla klockan.

Skulle vara skoj att kvala in en tvååring. Det har jag aldrig gjort förut.

Parkins yngre halvsyster Norma rullar det på med också. Jag körde henne sex dagar i rad innan jag måste jobba dagskift tre dagar förra veckan och då fick hon paus tills idag. Sista passet gick hon till och med utan slaggjord och det gick bra även om den var tillbaka tills idag. Hon känns fin men jag gillar inte riktigt hur hon rör sina framhovar. Senskydd är bara förnamnet på vad jag tror behövs framöver. Nu kör jag bara skritt fram till slutet av september för att "grunda" lite och då behövs inga skydd, men det ska bli intressant att se hur hon rör sig och var hon slår sig när hon ska börja springa sen.

Men det är en senare fråga.

Vi hörs.

Provloppet gick rätt så bra. Han gick inte så fort som jag räknat med, men fick en tråkig resa i dödens mest hela tiden. Mycket beroende på att han visade på lite "dumtag" invändigt. Han har ju slagit ett par gånger när han var mindre och ofostrad, men har ju aldrig visat några såna tendenser sedan i januari kanske. Men nu var det dags. Och även om han aldrig slog ut så markerade han rejält två gånger i fullt trav, och då är det inte roligt kan jag säga, om man inte har någon slaggjord och sitter i kortvagn.

Det hela började i provstarten då jag tog ledningen och sedan höll igen honom lite och lät några andra komma förbi efter ca 4-500 meter när vi körde mot ny start i rätvarv.

Då "hyttade" han åt mig första gången.

Jag ruskade om honom lite med tömmarna och skällde på honom lite och sedan var det bra, trodde jag. När sedan starten gick körde jag en bit, och tog sedan upp och la mig i rygg ledaren. När det täpptes till och vi satt inneslutna i fältet efter ca 500 meter i loppet tjurade han till och hoppade upp med bakbenen, i fullt trav, och tänkte skicka på mig en "tvåfotare".

Jag han dock vara med så inget hände (han galopperade inte ens) mer än att vi tappade en position och hamnade i tredje par invändigt i stället för att vi stannade kvar i rygg på ledaren.

Där ville jag dock inte sitta kvar med tanke på hur han burit sig åt (att bli urslagen i 30-tempo mitt i ett fält är ingenting man vill råka ut för) så när jag hade chansen så flyttade jag ut honom ett spår och fram i dödens istället, då blev han mer intresserad och försökte sig inte på några mer hyss.

Jag började massera ledaren 7-800 kvar för att jag ville få till ett rejält slutvarv (rent tidsmässigt om jag ska kvala nästa gång) och kopplade lite grepp i början av upploppet, men då det kom ett par stycken utvändigt hade han inget svar och gav sig även lite mot ledaren sista biten men höll ändå farten skapligt. Det gick 1,26 sista varvet.

Efter en inledning på 1.30 så var det väl inte så märkvärdigt med en sluttid på lite drygt 1,28/2140 meter och jag hade hoppats på en bättre tid med tanke på förra gången, då han gick fortare sista varvet trots lite dåligt trav i kurvorna.

I dag var han ju skodd som han ska vara och travade dessutom perfekt.

Vi får se hur det blir med kvalandet den 27 augusti. Oavsett så blir det slaggjord nästa gång på banan i alla fall

Jag körde även en annan häst under dagens provloppsomgång, hon hette Scarlet Dirt och med henne var jag tvåa i "frifartsloppet". Detta efter att fått dödens från start, övertagit ledningen efter 400 meter och sedan släppt hundratalet meter senare. Därefter rygg ledaren tills det återstod 500 meter, då jag röck bomullen och vek ut. Hon tog sig upp jämsides men sedan började hon vifta med svansen. Hon höll dock farten skapligt och vi landade på 21,5/2140 meter ungefär efter ett lopp i jämnt tempo.

Ägaren ringde mig i veckan och hade hört att jag brukade kunna hjälpa andra amatörer med provlopp och sånt och undrade om jag ville hjälpa honom och köra ett provlopp.

Även om man inte är någon Jorma Kontio direkt så är det alltid roligt att få förfrågningar av den här typen. Dessutom verkade han och hans familj vara glada och nöjda med min insats (som väl inte var så mycket att skryta med om man ska vara ärlig, hästen var lättkörd, om än lite het och uppträdde ungefär som de flesta andra nioåriga märrar med 100 000 på sig).

Annars så är det väl nästan som vanligt här hemma.

Förutom då att Norma har kommit hem från betet. Jag och ungarna var och hämtade henne i tisdags och efter att hon fått vila ut en dag, så har det varit körning i dagarna tre. Det har gått överraskande bra och hon verkar ha lugnat sig lite under sommaren. Även om stresstendenserna finns kvar, så är det som natt och dag jämfört med i våras. Benen verkar också ha rätat till sig ytterligare och hon har fin rytm när hon rör sig i hagen så kanske det kan bli häst av den här damen också.

"Oldboy" Hibbitt däremot blir jag inte riktigt klok på. Har kört två gånger till sedan förra bloggen och han är så gott som ohalt under träningen och han går sina intervaller godvilligt, men vänster bakben är tjockt som en "vedklabb" varje morgon innan han fått röra på sig.

Det är inte lymfangit och det finns inga sår eller något sånt. Han är inte öm någonstans på benet heller trots lite värmeutveckling, så jag tror att det antagligen kan vara en inflammation i det opererade gaffelbandet eftersom han är varm precis där.

Han har haft såna förut när han kommit igång bra med träningen. De är lite luriga och inte så lätta att få bukt med. Sist försvann den först efter en gammaldags "Blistring", trots behandling med Opticortenbollar och liknande.

Jag brukar sällan "blistra" hästarna, men en av få gånger då jag tycker det kan ge resultat är när senor och ligament har fått typ en "kronisk" inflammation som inte vill ge med sig på annat sätt.

Genom blistringen skapar man en "ny" akut inflammation som förhoppningsvis tar med sig den "kroniska" när läkningsprocessen sätts igång.

Nu har jag testat detta och får avvakta några dagar för att se resultatet. Nästa gång han ska köras är på tisdag, funkar det då är det anmälan på onsdag.

Vi får väl se vad som händer.

7 gånger har han haft sällskap av annan häst, 4 gånger har han sprungit ensam och 5 gånger har han gått provlopp (inklusive premieloppet).

Detta fördelat på 4 besök i mars, 3 vardera i april, maj och juni. En gång i juli (i slutet) samt nu två banjobb i augusti.

I går sprang han sitt snabbaste jobb hittills och det går väl enligt planerna.

Då gick han 1,26/2140 meter.

Det avslutande varvet gick efter exakt 1,22. En rätt så bra tid för en tvååring i min bok, ändå blev han i princip "frånåkt" med 20 meter av sparringpartnern Penny Share som bara stack iväg i sista kurvan trots att han gick som ett "skållat troll" upploppet ner.

Parkin var inte bottnad på något vis (även om han naturligtvis inte var helt okörd) men hade faktiskt lite problem med accellerationen och var nära att galoppera i kurvorna vid ett par tillfällen vilket aldrig hänt tidigare.

Han skiftade ett par gånger i travet men felade aldrig riktigt och jag tror han kunnat följa henne bättre annars.

Det var egentligen dags att sko honom och jag borde ha gjort det någon dag innan, det var faktiskt lite slött av mig. Så jag tror att jag får ta på mig detta då jag tror att problemen i kurvorna berodde på att bakskorna var tämligen blankslitna och att han därmed inte fick riktigt det fäste som han skulle haft då han annars går med falsade bakskor.

Han verkade fräsch och fin annars, så jag tror inte det är något sådant.

Men det är ju ändå frågan om det är bra eller inte att träna tvååringar i de här tiderna?

Vi får väl se, det brukar ge sig.

Han har dock oerhört lätt för sig och sköter sig exemplariskt på banan även om han fortfarande springer med "handbromsen" i lite så det känns som om han inte blir knäckt så lätt.

Och det är ju tur

Nu ska jag sko honom i morgon. Sedan blir det intervaller här hemma närmaste veckan. Sedan tror jag att jag kör ett jobb och sedan kvalar in honom i slutet av månaden.

Jag tror dock inte det blir någon start i "brådrasket" men då har jag ju till april på mig om jag hittar ett vettigt lopp...

Det är nog en bit kvar tills han går de 17,5 som denna veckas tvååringspremiär på Bergsåker krävde för vinst.

Gamlingen Hibbitt har gått intervaller vid två tillfällen sedan starten förra fredagen och allt har verkat bra. Igår hände dock något med honom när han gått sex av sina sju intervaller. I backen på återväg mot startpositionen (i skritt) rumplade han till lite när han skulle börja jogga igen och blev då direkt tvärhalt på höger bak.

Jag avbröt och for hem direkt. Men har inte hittat vare sig värme, ömhet eller någon svullnad någonstans på det benet (eller på något av de andra heller för den delen), så jag vet inte riktigt vad jag ska tro. Han kanske vrickade sig eller sträckte sig på något vis.

Konstigt är det men inte oväntat.

De som följer den här bloggen vet ju att han är gjord av socker.

Han har dock sett ut ungefär som vanligt i hagen idag och har sprungit av sig själv och så då och då, så det behöver ju inte vara så allvarligt.

Jag far väl ut en sväng med honom på tisdag igen och ser hur det verkar.

När hästen var sex år gjorde han dock sig så illa att ingen trodde att han någonsin skulle komma tillbaka. Själv har jag också tvekat många gånger.

Mot alla odds så visade "den gamle" i fredags, fem år senare att han fortfarande har lite "spring i bena" kvar och att han inte är helt slut.

Nu blev det inga pengar in.

Men efter att ha spetsat, släppt ledningen i första sväng och oturligt nog bli dragen allt längre bak så att han var sist in på upploppet och sedan leta lucka hela vägen in mot mål och spurtslå fyra hästar hästar direkt när han äntligen hittar ut och får chansen.

Tyder på att det finns lite kvar.

Att springa 16,4 vilket är sju tiondelar från hans personliga rekord i andra loppet på fem år är egentligen ofattbart och jag kan inte vara annat än nöjd.

Loppet ser ni här

Den här hästen hade varit miljonär om han fått vara frisk det är jag helt övertygad om.

Jag hoppas han håller ihop nu ett tag.

Då kan jag få lite skoj jag med.

Om jag kommer med något mer.

Det kostade ju 400 poäng senast

Jag hoppas jag kan hålla det hemlligt för honom, annars fixar han väl en ny skada innan fredagen.

Det är egentligen helt osannolikt att han är startklar (han är ju inte som förr i och för, sig men ändå) det har ju häxat så otroligt mycket för den här hästen och i ärlighetens namn så i ni fall av tio så är ju en sån här häst "lim" sedan länge.

Hans sjukjournal skulle knäcka vem som helst:

Det började med en gaffelbandsoperation vänster bak då man även fick ta bort griffelbenen 2003, sedan blev det en böjseneskada i samma ben hösten 2004. Frisk igen på vårkanten. Därefter kval innan framhälta i kot- respektive knäled under sommaren. Ingen start. Sedan en spark på skenbenet vänster bak vintern 2006 vilket gav en bula och lång vila (bulan är fortfarande kvar men mindre i omfång), som lök på laxen en ny blödning i det opererade gaffelbandet i kvalloppet 2006. Frisk igen på tre månader och efter anmälan till flera lopp utan något vettigt spår så startade jag ändå från omöjligt läge under hösten. Visade då 1.12/200 meter av de sista 300 innan galopp. Ny blödning i ett gaffelband under träning ett par veckor senare (dubbelsidig den här gången och nyheten var att det var på höger bakben den här gången). Kvalade på vårkanten 2007 men då gick senaste skadan upp igen och då gav jag i princip upp.Vilade i nio månader efter detta och pensionerades (temporärt som det verkar)

Var dock pigg i hagen och jagade sin nya kompis Parkin hela sommaren och hösten 2007 varvid han började köras igen i oktober/november. Kvalklar igen i februari och tränades då för start.
Kändes i bra form men då fanns inga lopp som passade förrän i mitten av maj, veckan innan start var det dags igen, en mindre blödning i yttre böjsenan vänster fram den här gången när jag ska ta in honom från hagen (troligen en översträckning med benet nere i ett hål eller nåt).

Ny vila en månad. Tränad därefter i två. Och nu så är det dags igen.

Jag tror inte på någon som helst chans.

Det är bara skoj att vara med igen. Kanske han kan gå en 17-tid om han är på rätt humör. Huvudsaken är att jag kommer ner på innerspår så han går att styra något så när.

Jag hoppas också att han håller ihop lite så jag får några lopp innanför västen.

Parkin var ner i fredags (25/7) på banan och sprang då 1.27,5/2140 meter med ett avslutande varv på i underkant 26 i sällskap med Penny Share, som var huvudet före i mål.

Han är fortfarande cool och lite lat ute på banan.Yngsta dottern 12-åriga Matilda som var med tyckte det såg roligt ut från sidan:
"Det är precis som han väntar på den andra hästen. Han saktar ner hela tiden och så tar han i igen när den är bredvid"

Det finns alltså sparat.

Om han är cool på banan så är han lite väl stressig både före och efter i stallet. Speciellt om det blir något som frångår rutinerna. Inte bra men han lär sig väl.

Kommer man bara ut ur stallet så är han tvärlugn.

Fortsättning följer.

Hibbitt fick gå provlopp i lördags, bara tre hästar med men han fick ju lite "pace" i alla fall. Gick mestadels rygg ledaren men jag "vek ut" honom när vi svängde in på upploppet och han tog sig snabbt upp utvändigt men kom aldrig förbi med huvudet. Han var i och för sig dövad och jag manade väl inte på honom speciellt heller. Det var mest en test. Det gick väl 21/2140 meter. Jag hade det avslutade varvet efter 17,5 på min klocka. Rätt skapligt med tanke på att tdet var första jobbet sedan maj.

Hästen kändes hyfsad, lite bekymmersamt i kurvorna dock, då fästet på huvudstången jag köpte av "Striden" inte funkade speciellt bra så tillvida att huvudstången inte gav det stöd han såväl behöver i kurvorna.

Jag fixar detta tills det blir start om det blir någon. Om ni inte säger något till Hibbitt så kan det bli start redan den 1 augusti på Bergsåker. Men det är inte värt att säga något åt Hibbitt för då går han väl sönder igen...

Lite varm i böjsenan har han varit, men kändes fin i sina sju intervaller idag. Formen kommer kanske smygande, även om det är orealistiskt att tro något efter så lång tids frånvaro.

Parkin känns också rätt så bra. Är lat men annars springer han på sina intervaller härhemma. Ett banjobb på fredag på Bergsåker tillsammans med Penny Share är planerat, om inget tillstöter.

Inga nya hästar inköpta ännu. Och Norma är kvar på bete.

Det brukar vara trevligt att slippa undan ett tag. Det brukar inte bli så ofta att man kan fara iväg när man har hästar som ska skötas om.

Nu har jag ju tur att min kompis Erik Remnehag har ett stort stall med många boxar och att jag brukar kunna få lämna hästarna där några dagar om det passar. Då får ju dom lite semester också, så i morse for jag iväg med båda två.

Hibbitt och Parkin på semester i Oxsta.

Det innebär att de får vara hemifrån framåt torsdag, fredag och vila upp sig på annan ort.

Hibbitt körde jag igår och Parkin passade jag då på att köra tillsammans med Erik och Penny Share på hans rakbana när jag ändå var på plats. Parkin blir alltid piggare när han har sällsakp och det var riktigt skoj. Vi körde fyra intervaller på ca 600 meter och det gick bra. Penny i ledningen och Parkin bakom i alla fyra. Han hängde på skapligt men hon är lite värre som det känns.

Efter en kvart var pulsen nere i 65 på Parkin och styvt 70-75 på Penny enligt Erik (min pulsmätare tappade jag bort vid senaste banjobbet på Bergsåker).

Det lär som om han tyckte att jag hade vältränat i alla fall efter den mätningen

Kanske är det så!

Norma längst till höger i bild.

Alla märrar såg lite grann "maskmagra" och lite luggslitna ut även om det var bra med bete kvar. Ett par av dem hostade lite, dock inte Norma som kanske fick lite "antibakterier" från ifjol, då hon stod i boxen bredvid brodern Parkin när han kom därifrån. Parkin var även han mer eller mindre snorig och hostig i en dryg månad efter beteshemkomsten, innan det gav med sig, trots avmaskningar, sulfakurer och homeopatisk medicin från Alyose.

Jag tror dock inte det är någon större fara med hästarna där. Norma är dock numret större än de flesta

Anette, Matilda och så "lilla" Norma i förgrunden.

Jag hämtar väl hem Norma i början på augusti och börjar träna på sedan. Kollade även på den lilla fuxan efter Express Lavec som är syster med min gamling Hibbitt och som sägs vara till salu.

Jag är lite sugen på att lägga ett bud på henne just på grund av släktskapet, men då står jag ju där utan starthäst ändå, och även om hon ser bra ut i modellen så är jag lite tveksam till hennes "uppsyn".

Men vi får väl se vad som händer.

Hibbitts lillasyster efter Express Lavec.

Han borde kunna bättre tycker jag men det är väl tråkigt utan sällskap, dessutom ser han ut att ha växt lite grann. Han sprang dock spikrakt och bröt ingenting, utan höll sig i rätt spår hela tiden, så han kan det där med banan nu, förutom att "ta i" då.

Nu tränar jag på hemma ett tag i stället och testar provlopp i början av augusti någon gång.

Hibbitt ser konstigt nog, ganska bra ut i böjsenan på frambenet och körs igen. Det trodde jag inte men den här hästen verkar ha nio liv. En viss konturförändring ser man, men ingen riktig värmeutveckling när jag kört.

Han hade vilat i drygt sex veckor när jag började på igen, men var i full startkondition när senan "rök" i början av maj, så han har troligen inte tappat så mycket i träningsväg, om han nu skulle hålla i hop nu när jag börjat träna på igen.

Körde honom i lättare motion förra veckan, därefter har han fått börja gå korta intervaller igen denna vecka. Tre i måndags morse och han var väldigt pigg och fin på de fem han fick i eftermiddags. På söndag siktar jag in mig på sju. Kör på rejält ett par, tre veckor och är han bara hel så testar jag väl av honom på Bergsåker därefter.

Den här gången ska jag inte tala om för honom om det vankas någon start...

Norma N. Bell är kvar på bete och jag har ännu inte varit och hälsat på. Siktar på en sväng till helgen, men man vet ju aldrig.

Har även kollat in lite "Till Salu-hästar" på nätet. Har sett en del objekt i någorlunda prisklass, men väntar åtminstone till augustis slut innan jag slår till.

Tror jag

I måndags var jag ner och körde snabbjobb med min lilla tvååring. Tanken var att jag skulle köra tillsammans med min arbetskompis Erik. Men eftersom hans båda bilar mer eller mindre lagt av så fick han ställa in och jag fick köra själv.

Det gick det med, men kanske inte lika fort som det var tänkt i "stormen" som rådde den dagen här i Sundsvall. Jag körde runt 1,36 de första 1000 metrarna och sedan 1,28,5 ungefär det avslutande varvet. Sluttid på 32,5 kanske.

Ett snällt jobb.

Eftersom jag hade en fotograf tillgänglig blev det ett filmat jobb, så här nedan kommer Parkins senaste banjobb för de som är intresserade.

Den är väl inte av bästa kvalitet, men alltid något...

Han fick gå två provlopp i maj efter premieloppet och i båda dessa sprang han 28,5/2140 meter. I det första var han riktigt bra men lite trög som trea mål från rygg ledaren.

I det senaste den 31 maj var han inte lika alert men jag körde lika fort dvs 1,28,5 ungefär. Problemet var att då körde dom som galningar sista varvet. Jag försökte inte ens hänga med utan höll min fart i tredje invändigt, men vi blev rejält frånåkta det sista halvvarvet eftersom dom avslutade med ett 24-varv. Parkin avslutade ändå ganska skapligt tycker jag men det kändes att han fått lite lindrigare träning hemmavid.

Det var ändå mest voltningen och startmomentet jag var intresserad av på förhand och det fixade han galant. Han gillar fortfarande inte riktigt att gå i ryggar, men jag ger mig inte utan trular på med detta tills det släpper.

Nu är det nytt banjobb på måndag tillsammans med Penny Share. Det var ett tag sedan dom sprang tillsammans.

Norma N. Bell har åkt iväg på sommarbete och det såg ut att passa henne som handsken. Hon blev alldeles till sig i trasorna av alla hästkompisar och jagade dem för glatta livet. Det var annat än ifjol då henne storebror skulle på hingstbete, då var det han som blev jagad istället.

Det är alltså vitt skilda mentaliteter det handlar om hos de båda syskonen.

Veckorna innan har jag trimmat henne för vagn och det har faktiskt gått bättre och bättre. Jag hoppas hon inte glömt allt när hon kommer hem i augusti. Kansk edet blir travhäst av henne med, även om jag är lite skeptisk vad det gäller hållbarheten.

Förövrigt så såg hon ut att vilja bli bästis med en liten vek fuxa som redan hade en kompis med sig. Det roliga i det hela var att fuxan var en lillasyster till min gamling Hibbitt. Den lilla fuxan var efter Express Lavec och den halvgalna märren Monette Wange som jag köpte från Gotland 1995 och sedan skänkte bort 1999 till delägaren Bosse Nordlinder.

Fuxan var tydligen till salu men jag tror jag står över. Nästa häst blir nog en "klar" starthäst, för några löpkörningar blir jag ju inte erbjuden

Det innebär att tankarna trängs lite i huvudet på en. Jag har aldrig startat en tvååring tidigare, och även om jag tränat alla hästar rätt så skapligt ända från början, har det aldrig varit aktuellt tidigare.

Nu har jag en häst som möjligen skulle kunna starta, och kanske även göra bra ifrån sig redan i år.

Då kommer frågan vad är rätt och vad är fel? Ska jag träna på och spara hästen till nästa år eller ska jag satsa på att komma ut redan i höst?

Senaste jobbet, i lördags veckan efter premieloppet, gick han neddövad 1,28,5/2140 i provlopp som trea i mål av 10 hästar. Eftersom han är trög som fan fick jag jaga på honom mest hela tiden för att få honom att gå upp i rygg, men han var inte speciellt trött i mål som det kändes.

(Jag fick skäll av en travgubbe efteråt som tyckte att jag skulle sluta "jaga" hästen, för då hade jag en stjärna nästa år. Men han trodde nog att jag drev på honom för att han skulle springa fortare än han gjorde, men det var ju inte därför jag satt och petade på honom. Det var för att han skulle gå upp i rygg på den framför).

Han går de här farterna på ett bra sätt som det känns. Han ligger inte på och stressar inget på banan. Som häst känns han ännu inte speciellt speedig men rejäl.

Han växer inte så det knakar och jag hittar inga skavanker på honom mer än de bitmärken Hibbitt åsamkat honom i hagen. Han äter bra hela tiden och han verkar klara banjobben utan bekymmer.

Det är dessa parametrar jag ska ta hänsyn till innan jag bestämmer mig för fortsättningen.

Jag har att välja på att fortsätta träna på som jag gjort hittills och ser vad som händer längre fram och är han startklar framme i augusti/september så startar jag väl.

Alternativ två är att jag tar igen mig lite och "lallar" på istället och siktar in mig på nästa år, vilket ärligt talat känns lite beige när man redan nu är där man är tidsmässigt.

Om man inte provar på nya variabler så lär man sig ju aldrig något nytt heller.

Om jag går ut i en räcka två-åringslopp under hösten, låt oss säga 4-5 stycken och då tjänar ihop lite pengar (det brukar vara 8 priser och få startande, så det är väl inte omöjligt) vad händer då sedan?

Är detta till nackdel för hästen? Det är väl den frågan som jag själv tycker är mest vidkommande. Men är det en bra häst så bär han väl sina pengar ändå.

Men å andra sidan kanske han bryter benet som treåring utan att ha fått in en krona, då är väl det inte speciellt bra det heller?

Jag har varit med om det senare, så jag vet att allt kan hända i den här branschen.

Frågan är om man ska försöka ta det man kan, när man kan. Eller chansa på att vänta för ett bättre utfall. Varje gång jag väntat på något bättre så har det skitit sig, så jag är i valet och kvalet.

Frågan är hur det går nu.

Det enda jag är helt säker på, det är att jag inte ska forcera något. Det blir som det blir.

Förövrigt så är det mest troligt en böjsena som gått på Hibbitt. Lite bättre prognos än gaffelband, men en 4-5 månader tar det i alla fall om jag ska göra ett nytt försök.

Troligast är dock en ny billig starthäst framåt oktober någon gång, eller varför inte en leasinghäst?

Men det sket sig direkt som det verkar. Jag vete fan vad det är för "häxerier" som spelar in på den hästen, för så fort som det ser bra ut dyker det upp något som ställer till det.

Nu har han varit i fint slag sista veckorna. Hann har varit i det närmaste glasklar i benen. Kunnat göra två provlopp med fina avslutningar och varit nere och nosat på 17-tider de sista 1500 metrarna i provloppen. Jag hade haft hem veterinär Westin och givit honom en kortisonspruta i halsen i lagom tid för den här planerade starten och skulle nu bara hålla i gång honom med lätt motion den närmsta veckan innan start.

Vad händer då tror ni.

Jo, när jag kom hem igår från jobbet och ska ta in honom ur hagen är han tvärtjock och varm i vänster FRAMBEN.

I frambenen har han aldrig haft några problem med senor eller liknande tidigare. Nu ömmade han rejält för tryck i senorna och det är ju tamefan OTROLIGT.

Om man åtminstone hade KÖRT sönder honom, hade det väl vare någorlunda acceptabelt, men va fan, i HAGEN ska han väl för i helvete hålla för att vara i.

Han har ju sprungit iden där hagen varje dag ända sedan ifjol vår utan att något hänt. Men NU när jag äntligen lyckats få honom startklar och i bra skick och hittat ett vettigt lopp DÅ händer det något sådant här.

Det kan ju inte bara vara en slump.

Någon måste ju helt klart styra över alla tings jävlighet. Det är ju vad JAG tror i alla fall.

Fan, vad less jag blir.

Även om jag börjar bli van.

Nu står han där med cellonabandage i stallet. Han har varit ute i en liten hage idag och såg ohalt ut men jag klipper inte upp gipset förrän på söndagkväll och kikar, men jag misstänker att nu är det över.

Det innebär med största sannolikhet att det inte blir några lopp körda för mig i sommar...

Och det som andra häst av Tap In:s alla 76 tvååringa avkommor i Sverige (hästar födda 2006).

Känns ganska bra för en liten sketen amatör från Matfors

Själva loppet var som sagt inga bekymmer för Parkin. Han var dock lite väl stressad innan i stallet.

Eftersom kvalet/premieloppet inte gick förrän efter lunchtravets fem lopp, blev det lite lång väntan för honom. Vi var där vid 20 över 11 för att han skulle identifieras. Sedan blev det lång väntan igen innan det var hans tur.

Och det gillade han inte.

Eller om det var så att han inte fattade vad det var frågan om riktigt förrän jag la selen på honom.

Det var mycket mer hästar och folk, nytt stall, samt mer liv i högtalarna än vad han varit van hittills i sitt snart tvååriga hästliv. Och trots bomull i öronen och hö var han i full gång mest hela tiden. Han skrek och han reste på bakbenen och "småhärjade" i princip hela tiden i boxen tills dess att jag tog ut honom på gången och började sela.

Då blev han lugn.

Men då var det tunna nylontäcket dygnsurt av svett och han själv vit i skum. Ungefär som Lugdunum brukar se ut efter uppvärmningen.

När han fått på sig grejorna och vi for ut på stallområdet och körde omkring på slingan runt hagarna (eftersom det inte går att värma på banan på grund av tidsplanering då det är lunchtrav) skulle lopp fyra börja.

Så det blev en lugn värmning runt där utan att vi ens åkte tillbaka in i stallet innan defileringen.

Han skrek lite och joggade på oberörd av vad som hände runt omkring honom där på stallbacken. Helt "cool" och en helt annan häst än inne i stallet tidigare.

I defileringensvolten sprang han och bröt lite för att tiitta på de andra hästarna, men annars var det lugnt och harmoniskt.

Provstarten fixade han också utan problem. När starten väl skulle gå hade vi spår 10 av 10 hästar på start och det var väl helt OK på förhand. Det var 8 varmblod som skulle kvala, spåret innanför mig hade en nordsvensk och 40 bakom stod en montehäst.

Parkin var ensam om att gå premielopp men voltade med kvalhästarna.

När starten skulle gå så sprang 8:an hemåt på kommandot "Klart" och starten avbröts. Vi fick fortsätta volta på, och byta till spår 9:e (då Ulf Eriksson for hem med nummer 8:a).

Det gick det med. Men när starten väl gick hade det voltats många varv och jag fick rappa till honom med spöt ett par gånger för att han skulle fatta att starten gick och att han inte skulle volta ett varv till.Då satte han dock fart och öppningen blev ganska rejäl, innan jag tog igen honom lite och släppte förbi montehästen efter ca 400 meter.

Första varvet på 30,5 ungefär med lite tempominskning andra halvvarvet. Höll samma fart ungefär tills ingången på sista kurvan på andra varvet, då han bröt ut ett halvt spår och jag fick vara efter honom lite, så att han skulle komma på andra tankar.

Det hjälpte inte så mycket utan mitt i kurvan saktade han ner ytterliggare och tog sig även ut i andra spår. Då petade jag till honom ordentligt och ruskade om honom lite och då blev det fullt ös framåt igen.

Straxt före mål tittade jag på klockan och såg att jag var på väg mot ett 1,25 varv och fick då ta igen honom lite sista biten så att jag inte skulle "bränna" tiden och köra för fort.

Jag tror inte jag ska behöver dra stopp på honom över mållinjen någon fler gång.

Efter mål petade jag till honom igen och då fanns det mer kvar. Skönt att veta.

Sluttiden blev 1,31,5 så jag hade kanske kunnat köra lite fortare utan att ta igen men det är synd att chansa.

Efteråt blev det rejäl nedjoggning och han var ganska oberörd efteråt tycker jag.

Han var lika glad som vanligt.

Får se hur det ser ut i morgon.

Men är allt OK så ska jag "korta tårna" lite fram och ta bort sulorna ett tag så hans hovar får lufta sig lite. Sedan blir det vanlig mängdträning, kryddat med ett par 1,30:s provlopp närmsta månaderna.

Är allt som det ska skruvar vi upp tempot lite i augusti igen.

Ska bli roligt att se hur han utvecklas.

Det här är bara ett första steg mot en förhoppningsvis fin tävlingskarriär.

Men kul att köra in lite pengar av betydelse igen, det var ett tag sedan...

Ha det bra.

Han ska då landa på en tid någonstans mellan 1,28 och 1,35.

Lyckas han med detta betalar STC ut en premie på 12 000 kronor till mig som är ägare.

Ganska bra betalt.

MEN hade hästen varit i proffsträning så hade samma prestation betalat 20 000 kronor. 8 000 kronor mer alltså.

Detta är för att stimulera folk att lämna in unghästar i professionell träning. Att prestationen är densamma för A- som för B-tränade hästar, det tar man ingen hänsyn till.

Annars kan man kanske tycka att det är en större prestation av en amatör (som oftast har en annan profession än travet som yrket) än för ett proffs som har detta som jobb.

Men så är det. Det är bara att gilla läget.

Att vara proffstränare i Sverige är inte så lätt. De flesta vill ha hästarna hos de stora tränarna och de små blir därmed lidande. Så även mångfalden inom travet.

Det ser man främst när det är de är dags för de större tävlingarna, som V75 och andra storloppsdagar. Då är det inte så många småhandlare i farten.

Det är på gott och ont naturligtvis.

Många mindre tränare står och faller med unghästarnas vara eller inte vara och det är väl då den här typen av bidrag kan hjälpa upp verksamheten lite.

Så att inte alla hästar hamnar hos Goop, Svanstedt eller Stig H.

För i längden hur kul är det?

Förr fick även proffstränaren pengabidrag (kanske nu med, jag vet inte riktigt?) om hästarna som de tränade placerade sig på en pengaplacering i alla lopp, detta efter en fastställd lista från STC.

Dessa småpengar spelade kanske inte så stor roll för de större tränarna, men för en mindre gjorde det nog en hel del till i rörelsen.

Jag bryr mig egentligen inte, Men lite konstigt känns det att lika prestationer belönas olika.

Prispengar och uppfödarpengar är dock fortfarande lika för alla.

Jag hoppas jag är med och tampas om dem snart istället

Nu har det dock blivit bättre och bättre eftersom. Och jag har blivit allt nöjdare.

Det mesta har gått framåt och tiderna har sänkts planenligt. Kanske aningen snabbare än vad jag tänkt mig.

I fredags var det dags för banbesök igen efter att han bara tränats här hemma de senaste fjorton dagarna. Och som vanligt gjorde han mig inte besviken.

Nu sommarskodd gjorde han sitt bästa jobb någonsin. I alla fall tempomässigt. Full fokus på att springa och dessutom visade han lite tävlingsinstinkter för första gången över upploppet då det gick riktigt fort och en rejäl kamp häst mot häst.

Första varvet som vanligt efter blygsamma 1.38 (inklusive en kortare galopp på båda vid samma ställe) men sedan gick det undan, vi ökade farten efterhand hela andra varvet och trots en kortare galopp även där som gjorde att vi tappade lite fart mitt på innan det nästan blev full körning in mot mål. Slutvarvet på 1,28 och en rejäl upploppsstrid hela vägen in mot mål.

Lite problem var det dock som ni förstår. Det var att han felade kort på samma ställe som sist, på båda varvet dessutom. Travmässigt är han klockren så det är inget sådant, men det är helt klart något som stör honom precis där traktorns utfart från innerplan ligger.

Jag tror dock att det gått bra om inte Penny, som för en gångs skull fick gå invändigt, trampade ner i ett mjukare parti av banan och bröt ut mot oss precis där.

Det fixade han inte och då felade han till. På nästa varv tvekade han på samma ställe och hoppade igen. Precis som om han förväntade sig att något skulle hända där.

Det kändes i tömmarna att han var på väg att rulla över i galopp, men det gick ändå inte att korrigera till honom när han väl tvekade utan galoppen kom som ett brev på posten.

Jag ska fara in på onsdag igen och köra honom ensam för att se om han gör samma grej igen. Om det är öppet på banan sista april vill säga.

Funkar allt blir det premielopp den 7 maj.

Det gäller att smida medan järnet är varmt.

Norma har fått ofrivillig vila sedan sist på grund av tidsbrist, men det går ingen nöd på henne. Hon ska på bete och ska inte börja tränas förrän i höst så jag har gott om tid. Hon har ju börjat sköta sig på slutet så jag hoppas hon fortsätter med det. Hon är ju så att säga "fullt utrustad" med specialgrejor när jag far ut och det dröjer väl ett tag än innan jag plockar bort extrautrustningen...

Norma körs "fullt utrustad" med både res- och slaggjord...

Hibbitt har överlevt förra veckans provlopp utan några större skavanker som det verkar. Lite uppdatering bara vad det gäller motståndet i provloppet. Vann gjorde Staro Teaspoon (560 000:- insprunget) på 19,7 före Wyatt Boko (133 000:-) och trea var, som ni som läser bloggen redan vet, denne "gamling" som gjort endast en start (2006) på fem år.

Avslutande sista 500 gjorde vinnaren på 15,2. Att Hibbitt ändå tog flera längder på dessa tidigare någorlunda högklassiga starthästar det avslutande "halvvarvet", tyder på att formen är i kommande hos min gamle kämpe.

Nytt provlopp på onsdag (om det är något!) sedan 14 dagars "pollimasande" här hemma innan start på östersund den 16 maj.

Om allt håller vill säga...

Knack, knack, ta i trä...

Jag jobbade ett nattskift på fabriken igår men tog lite kompledigt och kom hem vid kvart över 2 i natt (Proffsen brukar komma hem sent från kvällstävlingar de med och kliva upp tidigt). Sedan var det tidig uppstigning vid 7-draget för att fodra och sedan släppa ut två av hästarna och lasta den tredje som skulle ner på Bergsåker och gå provlopp.

Provloppen började 10.30 och jag for vid kvart över 9. Var nere på Bergsåker vid kvart i tio. Värmde upp gamle Hibbitt och drog sedan av honom framskorna innan provloppet för att slippa brodd fram i alla fall. Lite osnabb ut från start barfota men hamnade ändå i tredje inner. Satt kvar där tills 3-400 meter kvar. Den framför kastade in nödankaret vid 5-600 meter kvar och vi kom inte ut direkt utan drogs bakåt innan det löste sig så att vi kom ut i andra spår straxt innan sista kurvan och vidare ut i tredje in på upploppet. Det var långt fram till ledarparet men "Gamlingen" avslutade anständigt längst ut i banan och blev knapp trea i mål och tog på dem allihop över upploppet, och det fanns faktiskt lite till att kräma ur honom om jag velat driva på honom men jag spar det till "riktiga" lopp.

Första varvet efter 22 och det sista hade jag 17,2 på min klocka.

Hoppas bara gaffelbanden håller ett tag till nu.

Väl hemma igen var det bara att mocka ur stallet, ta ner hö och fylla på föder till kvällen, sedan sela ut "minstingen" Ettåriga Norma som går "intensivkurs" i inkörning.

Efter att ha gjort uppehåll en period då hon var mer i luften än på marken har jag kört henne allt oftare på slutet för att se om det "släpper" för henne, och banne mig så blir det allt stabilare även om hon varje gång vi ska ut ur stallet verkar har stora bekymmer. Då ska hon både "bockhoppa", slå och resa på samma gång, så blir det allt mindre och "snällare" försök.

De senaste två dagarna har jag till och med kunnat köra "åttor" och liknande på lägdarna här bredvid. Tidigare var jag glad om det gick att vända med henne så att jag tog mig hem.

Efter hennes körning var det dags för "pensionsförsäkringen" Parkin att få lufta sig. Körde som vanligt här hemma i måndags, och ska ner på Bergsåker för snabbjobb på fredag med Erik och Penny Share, så det kändes som om det skulle vara rätt med ett snällare motionspass i dag onsdag.

Fyra dagar är lite lång vila på unghästar tycker jag och han är pigg nog som det är numera, i alla fall på banan.

Det har som sagt varit fullt upp med trav för mig (precis som för ett proffs) idag alltså. I morgon är det just ingen körning men det ska "sommarskos" så det är ganska fullt upp ändå, dessutom ska väl däcken på bilar och hästtransport bytas de med.

Tur man har ett jobb så man kan vila ut ibland

För övrigt så körde jag ett kvallopp i fredags. Med en nordsvensk som heter Guli Granat. Väldigt fin häst som varit skadad och borta i tre år. Jag hade kört ett snabbjobb med honom tidigare och då gick han bra. Jag körde då 33 full väg med honom, så jag trodde det skulle gå lätt att kvala.

Men icke.

Inför kvalet drog vi av framskorna (eftersom ägaren inte hittat några skor i rätt storlek som gick att vända på) och om det var detta, att vagnen var för liten, min oförmåga att köra kallblod eller något annat som var orsaken, det vet jag inte. Men hästen travade inte ett steg, och dessutom skulle han slå mig ur vagnen i defileringsvolten.

Gick ändå iväg från start men "tjurade" till när jag la honom i rygg och galopperade innan måldomartornet, ställde sig snabbt men blev allt "buligare" och tyngre efterhand, gick rejält fort ett varv därefter men galopperade igen. Jag lyckades ändå hålla honom i något som liknade trav därefter, så vi blev inte diskade, men väl rapporterade på tiden 38,4. Vilket innebar att han klarade tiden men blev inte godkänd.

Ny kusk nästa gång. Hoppas det går bättre då.

Förhoppningsvis har han bakvända skor fram och en större sulky så han får plats, då går det nog lite bättre.

Jag fick ju i alla fall räkna det som ett lopp till att behålla min licens även om det gick dåligt. Egentligen så skulle jag inte köra hästar åt andra eftersom det oftast går rätt dåligt, men samtidigt så lossnar det väl någon gång också för köra häst det vet jag att jag kan.

Förhoppningsvis är det väl som Olle Carlsson sa, på tal om att jag inte vunnit något lopp:
"Äh, det är väl för att du bara fått köra dåliga hästar"

Vi får hoppas att det är så

I gäststallet på Bergsåker är det dock mycket hästar och mycket att kolla på så där är det lite grann besvärligt men han lär sig väl det med.

Nu var det alltså sulkydebut efter att tidigare gått endast med speedcart. I provloppet som skulle gå i 35-tempo ställdes han mot en 5-åring och en 6-åring samt två montenordisar.

Han voltade snällt flera varv från spår 1. Tog ledningen och släppte efter 3-400 meter och gick sedan med kloss i rygg efter 1.38 första varvet sedan ökade den i ledningen farten vid varvningen och då tappade han en längd och körde upp huvudet lite grann genom kurvan då grusspruten från ledaren träffade honom, det gillade han inte riktigt och bromsade sig i en kortare galopp på ett par steg,han ställde sig dock i trav omedelbart utan några speciella åthävor från min sida och efter lite anmaningar tog han sig närmare igen. Tyvärr så gick den utvändigt och i dödens ner lite i halvspår med det inre hjulet så jag hade ingen riktig plats att köra upp kloss i ryggen på ledaren igen men han avslutade ändå bra och sista varvet gick efter 1,30 och då fanns det lite sparat på det. Efter målgången fick han dock passera dessa båda och sluttiden landade på fina 1,34/2140 meter

Han kändes klart bra och nu är vi faktiskt redan nere på premietider

När det blir vet jag inte men hoppas på maj...

Biggan (La Bigi) har kommit fram lyckligt och väl till Finland i alla fall. Jag fick mail för någon dag sedan att hon stod i en box och mumsade hö och att hon skulle ut i sin egen lilla flock med de andra fyra fölmärrarna.

Tydligen finns det massvis med unga tjejer som gillar att pyssla med hästarna där och det blir ju ett bättre liv för "Biggan" att få nya föl och bli lite bortskämd och ompysslad.

Här hemma har det inte blivit samma uppmärksamhet för henne även om hon fått några klappar här med.

Det var lite sorgligt att fara med henne, men det kändes lättare när hon vid omlastningen utan att tveka traskade in i den nya transporten och direkt ställde sig och mumsade hösilage. Hon har varit (och är) en fin och snäll häst på alla sätt. Om än lite opersonlig under de tre år hon bott här hos oss.

Hon hade innan avresan haft några jobbiga dagar då hon tydligt saknade Norma som flyttat till Erik Remnehag för några dagar för att "glömma bort" morsan.

Norma hade det lättare när hon kom hem efter sitt äventyr. Hon verkade inte sakna mamma direkt. Hon gnäggade lite och kollade var de andra hästarna var och när Parkin tillfälligt fick flytta upp i hagen brevid henne blev hon nöjd och belåten.

Synd bara att hon får gå själv i hagen, men Hibbitt är ju så jäkla arg och bestämd av sig, så jag törst inte låta dem gå i lag så länge han har skor på sig. Dessutom sist jag provade i vintras, då hon ändå hade mamma till hjälp så sprang hon ju rakt ut genom hagen så bräder och trådar flög åt alla håll.

Hon ska ju på bete i sommar så hon lär sig väl att gå med sällskap hon också utan att ta sig ut. Får väl testa i höst igen.

Gamle Hibbitt har fått lite hårdare träning här hemma sedan det misslyckade provloppet för snart två veckor sedan. Jag ska köra på ett tag och testa igen. Det mesta blev fel för honom då och han är ju lite speciell, så det kan ha räckt med detta. Är han likadan i nästa jobb får jag dock ta en allvarlig funderare.

Han känns dock fin och gåvillig i långsamma intervaller i en nyligen ordningställd "mördarbacke" just nu. Får väl se om det gör susen...

Parkin tränar på med vanlig mängdträning. Det smått sinnesjuka vädret här uppe (all snö som saknades i vintras verkar behaga komma nu) har gjort att han fått stå över ett banjobb. Hoppas på bättre väder till helgen, då kör jag provlopp (1,35-tempo) med honom på lördag.

Annars är det som vanligt.

Förutom då att min granne en kilometer bort, Striden, ska sälja sin gård och flytta till lägenhet. Eller rättare sagt det är hans sambo som ska sälja gården. Två bostadshus, stall med 7-8 boxar samt hagar, lite skog och betesmark. Alltsammans lite nedgått men antaligen lättsålt. Tråkigt då Striden är en hjälpsam och bra karl.

Men värst av allt är att till deras gård hör rakbanan jag tränar på under sommaren.

Hoppas jag kan fortsätta med det, annars blir det lite prekärt läge ör mig...

Vi får väl se vad som händer.

Hej!

Parkin är en travsäker och stabil häst som det verkar, inga tendenser till galopper och sådantännu och han springer rätt så rakt i vagnen på innerspåret. Det finns helt klart fart i honom men han vet bara inte riktigt om när han ska bruka den.
Penny däremot är den typen av häst som kan spränga ljudvallen men har lite mer "vildhet" i sig och mer hyss för sig och även om hon också sköter sig så finns det en tendens till hetsighet i henne som Parkin saknar, och det är ju på gott och ont. Erik skulle testa med ett proffs nästa gång som det lät. Vi får se när det blir.

Skodde Parkin igår och fick byta ut "nollorna" fram mot "ettor", hade inga 20x8 så det fick bli 18x6 istället. Hoppas han fixar denna "smärre" balansändring.

Hibbitt var även han med ner på Bergsåker för att gå provlopp. Han var inte på humör och det mesta blev fel för hans del. Lång vila på stallgången efter värmningen och det gillar han inte och sedan när vi gick ut knäckte han huvudstången, så det var bara att bryta av den och ta bort. Väl i loppet bytte jag sedan vinnarhåliet mot andra par ytter efter 5-600 meter och utan huvudstång gick det nästan inte att köra honom i andra spår i kurvorna utan att bryta ihop honom trots att jag flyttade över sidostången nästan till centrum av vagnen. Väl inne på upploppet var han redan less och tog inte i alls utan släppte nästan alla förbi sig. 25 första varvet och 18,5 andra. Ingen märkvärdig tid och han var inte speciellt trött i andningen efteråt heller, jag tror han bara blev less. Möjligen lite ofräsch också men det har han ju varit förut.

Inget kul.

Vi får se om vi tränar på för start eller om jag lägger ner. Visar han att han inte tycker det är kul, är det ingen mening med att köra vidare, det är ju skallen som varit hans starka sida tidigare och utan den blir det inget bra resultat..

Då får han gå i pension istället.

Ska man ändå se lördagens jobb med någorlunda positiva ögon så var det att gaffelbandet höll i alla fall. Och att jag aldrig drog norsken.

Så lite hopp finns ännu! Sedan har det säkert gått bättre om jag stannat kvar i rygg på ledaren.

Norma N. Bell är ju lite som Hibbitt i lynnet, och jag misstänker att det är Tiburblodet som gör sig påminnt i de fallen. På henne märks egensinnet väl nu när hon håller på att köras in. Hon är perfekt framför vagnen när jag väl sitter på men innan.

Ojojoj.

Andra gången jag skulle ut själv med henne var jag glad åt både slagjorden och resgjorden. Grejor som jag aldrig tidigare behövt använda på någon häst vid inkörning kom väl till pass nu. När vi väl svängt ut ur stallet utan problem tog hon fart och försökte både slå och resa på samma gång, jag sprang efter med tömmarna i händerna på blankisen och lyckades hålla mig på fötter tills vi kom ut på gårdsplanen då jag nu knästående fick henne att stanna. Sedan var det bara att kliva på och köra iväg utan problem.

Tredje gången samma visa men nu tog hon inte styrning mot vägen utan stannade inte förrän inne i grannens häck. Efter mycket trulande lyckade jag och Anette (som var ute på gården och kom till undsättning) vända henne åt rätt håll och då var hon hur snäll som helst igen och jag kunde köra som vanligt.

Senast tog jag Amanda till hjälp när jag skulle ut och med henne vid huvudet gick det bättre, även om hon försökte med samma tilltag igen, men nu höll ju Amanda i henne och då hade hon ju inget annat val än att följa med henne.

Det konstiga är att när jag väl satt mig upp och hon känner att jag är där då går det så bra oavsett om vi möter bilar eller folk längst vägen. Det är ur stallet och innan jag klivit på hon vill jävlas. Detta måste jag få henne att sluta med eftersom hon måste kunna gå ut och svänga i 90 grader för att komma ut ur stallet med vagn på, för att jag ska kunna träna henne överhuvudtaget framöver.

När det blir bättre underlag så att jag själv får något fäste hoppas jag det blir lite lättare att lyckas.

Kanske blir det lättare när hennes mamma La Bigi försvunnit. Nu äntligen är det någon som nappat på en av annonserna. Det är en finländsk uppfödare från Vasa som hört av sig och vill köpa henne. Vi har kommit överens om det mesta och han ska nu komma till Bergsåker senast den 9 april för att hämta en hästtransport som han köpt här. I samma veva skulle han ta med sig Biggan till Finland.

Vi får väl se om han dyker upp. Han verkar då väldigt seriös och bifogade även en länk till sin hemsida och allt. Det var ett stort stall och mycket hästskötare och all möjlig verksamhet på gården. Där kommer hon troligtvis att bli väl omhändertagen.

Även om det är lite gruvsamt att skilja på mor och dotter när det är så "tighta" så är det nog den bästa lösningen i längden. Biggan kan få nya föl att ta hand om och Norma måste få chansen att "växa upp" innan det är för sent.

För att vänja dem av varandra, så ska jag skicka Norma upp till Erik några dagar innan finnen kommer för att hämta Biggan. Då hinner hon "sina ur" ordentligt samtidigt som Norma får tankarna på annat med andra hästar. Förhoppningsvis så stannar hon kvar i hagen när hon inte har morsan inom hörhåll. Här hemma har ju inget stoppat henne från att ta sig till mamma.

Det innebär en tom boxplats här på Storjorden, så är det någon där ute som har en gulddivisionare att leasa ut så är det bara att höra av sig

Här kommer bildbeviset...

Tömkörningen är över, nu är det på "riktigt" för Norma...

För övrigt är det 21 år sedan på dagen sedan jag träffade min sambo Anette.

Det ni, slitstark kvinna det .

Jag gick bakom vagnen och "tömkörde" henne de första 1,5 kilometrarna men då det gick bra, så satte jag mig upp på tillbakavägen och körde henne "på riktigt" förutom att Håkan gick snett bakom och höll i ett långt grimskaft.

I morgon testar jag nog att köra henne på egen hand.

Hibbitt och Parkin fick också ett pass med samträning innan Normas lilla utflykt. Håkan körde Hibbitt och jag Parkin, som är betydligt piggare med sällskap. Båda såg och kändes fina.

Hibbitt är ganska fräsch som det verkar, synd bara att det inte finns några passande lopp. Har man 350 000 på sig så ska man tydligen lägga ner eller uppanmäla i nästan snabbloppet för att få ett lopp.

Det i tiden närmast passande lopp om jag vill köra själv och inte resa längre än 25 mil enkel resa (jag räknar då in alla lopp som ska köras från och med mars till och med majs utgång på banorna Bergsåker, Hagmyren, Bollnäs, Dannero, Solänget, Östersund och Gävle) går den 16 maj på Östersund.

Om TVÅ MÅNADER alltså!

Jag vet inte om man ska skratta eller gråta över propositionerna. Jag hinner i alla fall träna på ett tag med gamlingen innan.

Återstår bara att se om han håller ihop tills dess. Trist är det i alla fall.

Parkin har nu varit inne på banan tre gånger. Senast i onsdags när jag testade helstängt huvudlag på honom för att han skulle få lite bättre fokus på att springa istället för att lata sig.

Det gick rätt bra, om inte perfekt då han hade fullt sjå att försöka hitta igen sin sparringpartner på utsidan. Han tog inte i riktigt förrän hon var snett framför honom.

Annars var han mer löpsugen jämfört med de två första banbesöken. Han är fortfarande lite väl lat men jag slapp sitta och jaga på honom så mycket i alla fall den här gången.

Lite mesig som sagt från start tills han hittade igen Penny, men sedan gick det undan på andra varvet då han hakade på i rygg på henne. Saktfärdiga 1.53 de första 1000 metrarna, sedan accellererade han ordentligt och landade så småningom på 1.44/2140 meter efter ett avslutande varv på 1.35, och då gick han som fortast efter målgången.

Det finns fart i den här hästen när han tar i det kan man lätt konstatera.

Nu blir det två pass hemma innan det fjärde banbesöket på onsdag. Då ska jag byta huvudlag igen till ett halvstängt och så ska vi försöka köra lite fortare på första varvet så att vi får en jämnare tid mellan första och andra varvet. Vi siktar väl på runt 1,40 hela vägen.

Lite roligare förutsättningar med honom än med Hibbitt alltså. Kanske det blir premie för honom innan Hibbit kommer ut. Sjukt!

Vad det gäller försäljningen av Biggan går det lite trögt. Några har hört av sig i och för sig, men det går trögt, mest intresserad verkar en tjej från Göteborg vara, hon har både ringt och mailat. Förhoppningsvis slår hon till.

Har lovat i annonsen att hon kan stanna här till sommaren om det kniper, så det är ju ingen panik att få bort henne. Hoppas bara att det dyker upp någon ny ägare då det vore synd om jag måste ta bort henne, när hon nu verkar lämna så fina avkommor.

Men, men det brukar ju lösa sig på något sätt för det mesta, och som sagt jag har ingen panik. Det är långt till sommaren än.

I alla fall här där det kom en decimeter snö i förrgår

Hej

Han är fortfarande lite svullen i operationsbenet. Och sedan jag blistrade på honom lite för att få bort gaffelbandsinflammationen har han fått några små skorpor som spruckit upp och de såren riskerar att bli infekterade, därav också en anledning till att stryka när vädret är som det är.

Sedan spelade även två andra faktorer in i beslutet: 1. Med det hällande regn som varit under natten här i Sundsvall så blir det oerhört smetig och tungsprunget på Bergsåker. Hästar med gaffelbandsskador ska helst ha fast och hård bana för att hålla ihop för inte slå upp blödningar. 2. Att kusken är närsynt och brukar få problem med sikten när glasögonen/linserna är fyllda med lera.

Tyvärr finns det inga vettiga lopp den närmsta tiden så vi får antagligen ta det lugnt ett tag.

Igår var Parkin på besök på travbanan igen. Det gick ganska bra och han sänkte totaltiden med 5-6 sekunder från ca 1.53/2140 meter till 1.48/2140 meter, men är fortfarande ganska ointresserad av att ta i trots sällskap (och att han slapp tussar i öronen den här gången). Lite mer skärpt blev han dock och jag behövde inte driva på honom lika mycket som sist, men ändå mer än vad jag skulle ha önskat.

Förhoppningsvis lär han sig mer och mer. Varven efter 1.53 och 1.44. Dessutom med en (frivillig) tempoökning i hyfsad fart i början av upploppet.

Vi provar igen på måndag.

Det är svagt intresse från folk att köpa La Bigi men annonserna ligger kvar på Blodbanken, Hästnet och Blocket ett tag till.

Inkörningen av Norma N. Bell går trögt. Vädret ställer till det. Blankis överallt. Hon går riktigt bra på egen hand med enbart mig som tömförare bakom nu. Lite bättre underlag så blir det vagn på efter någon dags tömrepetition.

Vi hörs

Vi (Amanda och jag) for hemifrån vid 9-tiden i morse. Då det var -7 grader så var det ingen vits med att fara in för tidigt, bättre att vänta någon timme extra så att banan inte skulle vara för hård.

Jag hade bestämt med arbetskompisen Erik som vi skulle köra tillsammans med att vi skulle vara där vid 10.00.

Jag tog också med gamlingen Hibbitt som efter diverse behandlingar och blistringar efter kvalet skulle få lufsa runt 3-4 bakvarv och sedan vända upp och göra en kortare test av "fräschören" på ca 500 meter för att se om det möjligen skulle kunna gå att anmäla till start.

Sagt och gjort. Lastningen av de två gick bra, och väl nere på Bergsåker så visade "junior" upp sig från sin bästa sida. De andra hästarna där levde rövare och gick an, medan han själv nästan var "coolheten" själv personifierad. I alla fall ett tag tills även han började skrika lite grann, men det var också allt.

När vi började sela Hibbitt, fick Parkin snällt vänta i en box med lite hö och det gick bra. Hibbitt gjorde sitt lilla 500 meters "jobb" på bra sätt, 16 de inledande 300 metrarna och sedan de avslutande 200 under 1.10 fart! förhoppningsvis så får vi spår så att vi kan starta nästa onsdag på lunchtravet (m han är fräsch vill säga).

När det blev Parkins tur var han lite "yrslig" att sela och hade svårt att stå still, men annars inga problem. Väl ute ur gäststallet och ute i friska luften gick det som en dans även om vi fick vänta på Erik en stund.

Vi tog ett varv runt hagarna innan vi for ut på banan, där vi sedan körde tre bakvarv, innan vi for in på innerplan där hästarna fick gå ett varv och pusta ut innan det var dags för rätvarvskörning.

Glömsk som jag är så hade jag glömt bort att ta ur bomullen ur öronen på den även annars late Parkin (jag brukar ha bomull i öronen på hästarna när de åker transport för ljudets skull) och det visade sig ju vara på gott och ont det.

Eftersom han är oerhört lat även annars, så hade det kanske varit på sin plats med lite bättre "ljudbild" för att få fart på honom.

Han gör ju annars allting rätt, springer rakt i vagnen och springer dit man styr honom, är inte rädd för något, skyggar inte och håller på, men, jag förtydligar MEN, han är ju så förbannat BEKVÄM så att man vill spy.

Inte så kul att behöva sitta och jaga hela tiden.

Vi voltade runt två tre varv vid 2140 meter och det gick ju bra för Parkin att volta, sedan satte vi iväg. Jag på innerspår och Erik utanför med Penny Share, det gick väl ungefär 50 meter sedan fick jag börja peta på honom med spöt, för han kunde inte förstå vad det var för mening med att springa fort.

Det innebar att vi varvade på blygsamma 1,59 de första 1000 metrarna. Lite mer drivning och härjningar innebar en sänkning till 1,47 den avslutande kilometern, vilket gav en sluttid på ungerfär 1,53/2140 meter. Ingen av hästarna var speciellt anträngda på detta.

Penny såg helt oberörd ut medan "junior" orkade med att göra ett flertal "hingstgnäggningar" under resans gång.

Skrika gick bra, men att ta i lite det tyckte han inte att han skulle! LAT

Ändå bra uppförande överlag och ändå inte så dåligt jobb tidsmässigt med tanke på att det var första gången på banan. Jag gillar dock inte att behöva sitta och jaga i 2000 meter. I längden kan det vara förödande för psyket på en häst. Hingstar är dock lite tåligare på detta än märrarna som lättare blir sura.

Så lite mindre skrik och mer inställning från hans sida är vad jag hoppas på framöver.

Det gäller bara att poletten ramlar ner och att man skyndar långsamt...

Nytt jobb nästa vecka.

Lite trist är det eftersom jaag gillar både märren och stammen (som i mina ögon är kanon för en liten uppfödare) men eftersom jag bara har fyra boxar i stallet känns det som om jag blir lite väl låst framöver med ännu ett föl.

Trots allt så har jag ju två fina unghästar, som kräver både tid och arbete för att komma till start, dessutom vet man inte om det tar ett år eller tre innan de är klara. Med ännu en unghäst kan det kanske ta flera år innan jag får köra några lopp, det vill jag inte riskera eftersom det är DET som är grejen för mig.

Däremot är jag inte främmande för att köpa en billig starthäst framöver om det skulle dröja med att komma till start med de här två. Det är dock omöjligt att köpa någon så länge stallet är fullt. Hibbitt är ju som sagt "fredad" av ägarinnan Anette så han blir ju kvar så länge han inte lider av någon av sina krämpor, så då återstår bara att sälja eller slakta Biggan.

Tråkigt men kall fakta.

Är det någon som är intresserad är priset diskuterbart.

Gaffelbanden verkade dock ha hållit, ingen speciell värmeutveckling eller tecken på inflammation så här dagarna efter och han har varit pigg och fin i hagen samt ätit ordentligt så det finns inga tecken på att han farit illa av kvalet mentalt heller och men även om han ser skaplig ut i benen så håller jag efter honom ordentligt med Lindbloms arnikablandning några dagar till. I morgon ska jag köra honom lite lätt för att även känna om att allt är OK när han är för vagn.

Roligast av allt är dock att se hästen leva upp när han kommer ner på banan en tävlingsdag. Han kråmar sig och spelar upp hela registret och är allmänt glad och så spänstig att det omöjligt går att tro att han är 11 år. Det är annat än den "grinolleuppsyn" han visar upp här hemma.

Parkin har jag varit ut med idag också och han börjar komma lite mer och mer även om han är rätt så lat av sig. Känns som om det finns viss fart i honom bara han slappnar av lite till när han tar i, nu är det är som om något håller honom tillbaka från att gå för fullt. Om ca två veckor blir det banbesök för hans del.

Med Norma N. Bell går det också framåt om än sakta. Sambon Anette som inte är direkt intresserad av hästar har fått ställa upp de senaste gångerna och det har funkat riktigt bra. Sista gången i torsdag var bästa hittills synd bara att det är så halt så vi fått göra uppehåll i inkörningen nu.

Om nu bakbenen håller för påfrestningarna i övrigt så är i alla fall förutsättningarna vad det gäller väder och banförhållanden bra.

Det är ungefär -8 och klart väder. Lite blåst men annars så är det helt OK.

Fast underlag sägs vara vad gaffelbandsskador bör ha för att hålla. I kväll får vi se om det stämmer om vädret håller i sig.

Han är ju inte helt 100 men det är inte att begära heller. I "framstället" har han vissa besvär. Inga senor dock utan mer från knä/kotleden vänster fram och brukar därav vara lite entömd trots behandlingar, nu senast bara en aning dock och det utan hjälpmedel så jag hoppas det blir bra med en huvudstång i kväll. Stången botar inga hältor men hjälper till att hålla rak kurs.

Ett litet frågetecken är det dock då han har varit lite svullen och "gallig" i bakbenen på morgnarna sedan banjobbet för ett par veckor sedan. Ingen ömhet heller värme från gaffelbanden eller så, mer av typen "överansträngningssvullnad".

Han har dock inte påvisat någon hälta under träningen och är pigg och glad i hagen för övrigt. Han har fått utstå klassiska våtvärmande omslag över nätterna på slutet och har dessutom varit i det närmaste perfekt i benen när jag tagit in honom på kvällen efter att ha varit ute och rört sig i kylan.

Man ska ju komma ihåg att han är gammal med "tävlingshästmått" mätt och även om han inte gjort så många starter så har han tränats en hel del genom åren, så det är kanske inte så konstigt att han inte är alldeles glasklar i benen.

Efter klockan 17 vet vi hur det gick...

Det var med spänd förväntan jag for ner. Skulle benen hålla för ett riktigt jobb? Det var ju, och är en chansning varje gång, även om det är utläkt så är ju senorna naturligtvis mer känsliga för blödningar om de åkt på flera blödningar förut.

Som vanligt inga problem att lasta och fara iväg. När vi klätt på honom sele och vagn (min granne Striden följde med som sällskap) for jag ut och värmde honom. Han var ganska lugn och fin i tre bakvarv. Jag körde på honom en liten bit sista rakan och det kändes bra. Inte som i fornstora dagar, men ändå som om han var fräschare än vid förra kvalet i alla fall. Då var han utrustade med såväl Murphybländare som huvudstång och ett "entömsbett" för att han skulle kunna springa rakt i doseringen.Det behövdes inte nu. Då han gick med öppet huvudlag och det ridhästbett om han haft i träningen här hemma.

Hästen själv verkade vara ivrig att få komma tillbaka ut på banan och stod och stampade inne i stallet efter värmningen. Möjligen irriterades han även av gummidukarna på bakbenen (som troligen kliade lite när han blivit svettig efter värmningen).

I de två provstarter som föregick provloppet kändes både han och jag lite loja. Vi hade tredje respektive fjärde spår i dessa och han gick iväg utan problem. I den giltiga starten fick vi spår två. Vi gick omgående iväg till ledningen utan att behöva ladda något och eftersom han verkar föredra innerspår numera så kändes det bra att sitta där.

Vårt tempo var ganska mediokert och i utgången till första kurvan kom nyblivne proffset Micke M Andersson farande och vi släppte gärna ledningen. Första varvet på 25 i rygg på honom, aningen entömd men inte på långa vägar så mycket som det senaste 1,5 åren, så det var ju ändå positivt. Där satt vi bra resten av loppet. Hade chans att gå ut på bortre rakan men kände mig ändå nöjd även om det såg ut som om ledaren inte hade så mycket att komma med. Dessutom hade såväl Robert Bergh som "Lalle" Söderberg täppt till utvändigt när vi svängde in på upploppet.

Så jag satt där jag satt.

Med bakvänt spö gick det 21 sista varvet, jag vet inte hur fort sista biten gick men jag höll i alla fall ryggen på ledaren med fasta "tussar" i öronen och relativt fräsch i mål och även om det inte fanns så värst mycket sparat så hade jag nog kunnat "jaga" honom förbi åtminstone den i ledningen. Nu blev vi fyra på ca 1.23 och det med krafter kvar.

Inte så tokigt för det första jobbet på ett år.

Han var lite varm i bakbenet efter jobbet och i går kväll. Bandagerad över natten men fortafarande lite svullen, mest på ett nytt ställe, nere vid kotan vänster bak. Jag tror att senorna hållit eftersom han är ohalt och har ätit upp all mat såväl i går kväll som i morse. Det brukar han inte göra när han har ont. Nu får jag fortsätta banagera några dagar och gå i hage framåt söndag, sedan så kör jag väl igen och ser hur det ser ut.

Är allt fortfarande OK så kvalar jag den 15 februari.

Lika bra att få det gjort medan han håller ihop. Att köra honom allt för ofta på travbanan är nog inget att rekommendera. Träna får jag göra hemma.

Parkin körs just nu med vila två dagar och körning tredje dagen. Det verkar funka bra. I mars börjar vi med banjobb i lag med Erik Remnehags 2-års märr. Det ska bli spännande.

Inkörningen av Norma N. Bell går lite på tomgång eftersom jag inte har kommit långt nog med henne för att gå ensam med henne ännu. Förhoppningsvis får jag lite hjälp i morgon och då hoppas jag på att kunna komma igång på allvar sedanr. Hon är ju snäll och så men följer inte tömmarna riktigt ännu, utan går mer dit hon vill än dit jag vill. Med lite grepp om detta så går det nog fort sedan.

Håkan körde gamlingen: "som att köra en bil", sa han och jag körde ynglingen. Det blev en rejäl tur på drygt en timme och visst blev det lite bättre fart på den yngre hästen när han fick sällskap.
Båda skötte sig exemplariskt.

När jag ändå hade lite "kvalificerad" hjälp på plats så passade vi på att tömköra lilla (ja, ja liten och liten, till åren sett i alla fall) Norma.

"lilla" Norma, 8 månader gammal är ute på tömkörningsövningar.

Sedan tidigare har jag varit ute och promenerat med henne lite grann, som längst ungefär 1,5 kilometer. Det har gått skapligt även om hon haft bråttom hem till mamma när vi vänt. Senaste gångerna har hon varit påselad, och det har fungerat även om hon hoppat, slagit och vevat med både fram och bakbenen under våra turer.

Nu satte vi på henne ett par långa tömmar och körde lite vanlig tömkörning, och det gick riktigt bra (kanske för att det var extremt halt och med nästan blankis). Jag ska skynda långsamt framöver men jag räknar med att efter februari ska hon väl vara "körbar".

För övrigt händer inget. Onsdagsprovlopp den 30 januari med Hibbitt är det tänkt (25-tempo för att se om hans ben fixar detta) om inget oförutsett inträffar vill säga.

Ni kan även rösta på den här sidan genom att klicka på den här länken

Hästarna är fortsatt fräscha - ta i trä - gamlingen Hibbitt körde jag i morse. Han körs med två dagars mellanrum. Då får han mestadels jogga på i kuperad terräng. I träningen har jag dock lagt in tempoträning och kör "speeder" på mellan 500 och 1000 meter vid 2-3 tillfällen under träningspassen. Jag törs inte köra konventionella intervaller med honom längre utan hoppas det ska räcka med den här typen av träning. Är han fortfarande hel så räknar jag med ett första banjobb i början av februari.

Den andre körhästen, nyblivne tvååringen Parkin kör jag varannan dag om jag inte jobbar, då kan det bli två till tre dagars vila även för honom. Han är saktmodig som fan när han är ensam och går nästan "fot om fot" om man inte "smackar" på honom lite. Är inte ovillig men lite bekväm. Han joggar också mest på i kuperad terräng även om han får träna på att sträcka ut lite över lite längre sträckor. Och det gör han bra även om det är svårt att bedöma tempot här hemma.
Det var 8-9 år sedan jag tränade en unghäst sist så jag har mer eller mindre glömt hur jag tränade då, så jag hoppas att jag hamnar rätt, även om jag är lite orolig att jag kanske kör på lite för tufft. Han har dock varit för vagn sedan februari i fjol och tränats regelbundet sedan i augusti utan några större komplikationer, så jag tror att vi är på rätt väg, men man vet aldrig. Planerar att börja åka in på Bergsåker i mars.

Båda hästarna körs i speedcart.

Idag var första gången Norma fick gå ut och promenera med en sele.

Lilla Norma är nästa häst att rapportera om. Idag tog jag på henne en sele och ett huvudlag för första gången. Tidsmässigt är jag ungefär lika som med Parkin, även om jag tror att den här damen kan bli lite svårare att uppfostra. Jag ligger ungefär tidsmässigt ett halvår före de allra flesta när det gäller inkörningsbiten av hästar. Jag gör det enbart för att det ska bli lättare för mig senare. Träningsmässigt finns det annars inga fördelar med en tidigare inkörning. Det går ändå inte att "träna" så här unga hästar rent fysiologiskt utan att skada dem. Däremot går det att lära dem vett och etikett när man kör dem. Och det är enligt mitt sätt att se det en fördel om de lärt sig detta innan man börjar träna på riktigt.

Norma skötte sig skapligt under vår promenad på 1,5 kilometer. Det var ingen tömkörning idag, utan jag gick bara och ledde henne. Hon är som hon är och under de första 3-400 metrarna ömsomt slog hon backut och bockhoppade. Jag mötte några kärringar med sparkar och ett par som var ute och promenerade när hon höll på som värst. När hon inte hörde morsan La Bigi (som var kvar i hagen) längre, gick det bättre. Då var hon som ett ljus. På hemvägen råkade vi ut för ett takras med snö precis när vi skulle in och det gillade hon inte direkt. Men annars gick det bra. Vi promenerar väl ett par gånger till sedan börjar vi väl på riktigt i slutet av januari/början av februari.

Hej då!