Ur hästträningssynpunkt är det inte speciellt upplyftande med en "grön jul" själv vill jag ha ett decimeter tjockt lager packad snö att köra på under vintertid. Å andra sidan så har jag bara en halt häst att köra, så det blir inte speciellt mycket tränat på allvar ändå.

Hibbitt är inte speciellt bra i sin högra bakkota, han har fått som en förhårdnad gall-liknande utväxt på sidan om kotsenbenen och den förbryllar mig en hel del. Den försvinner nästan helt när man kör eller medicinerar. Men annars framträder den klart synbar oavsett tid på dygnet och vaf man har gjort. Har haft bandagerat några nätter nu och då ser det skapligt ut på morgonen efter, men när jag kör så är han glad och pigg och vill gärna springa, men sparar på benet när det bär iväg, så jag vet inte riktigt vad jag ska tro. Vesslan kommer ut efter jul men verkar inte direkt optimistisk när vi har pratat i telefon om den senaste skadan.

Men i brist på annnat så är det väl bara att trula på tills lille Parkin ska igång.

Parkin har förövrigt ett par "kusiner" (avkommor till La Bigis halvsyster Cassandra Rio), en av dem har jag nämnt förut här på bloggen, Re Panderosa och henne kan man gärna nämna igen. Förutom att hon finns på bild i Travrondens julnummer under Årjängs årskrönika, så har hon redan som tvååring sprungit fantastiska 14,9 då hon blev tvåa i Breeders Crown för tvååringar på Åby förra veckan. Han har en del att brås på alltså...

Jag har även varit i väg och kört ett provlopp sedan senast med min jobbarkompis Bysses fransos, Saint Pierre. En häst jag körde en hel del tidigare i våras när jag körde in min nya körlicens. Han har varit i från ett tag men vi har nu kört ett par lugna jobb tillsammans med en av hans andra hästar och nu ansåg vi det dags att vässa tilll honom lite inför en eventuell start.

I onsdags, den 20/12 var vi så nere på Bergsåker och testade av ett 25-provlopp. Två provstarter sedan lopp. Hästen är stor och vinglig så jag valde att volta från tredjespår i "provarna" och tog sedan första spår i den giltiga starten och förvånande nog så kunde han försvara ledningen i en riktig lusöppning.

Ingen kom heller upp och kände på oss överhuvudtaget trots att vi varvade på mesiga 29 första 1000 metrarna (jag hade tappat bort klockan i stallet och fick köra på "känn" samt förlita mig varvtiderna i högtalaren), vilket i sin tur innebar att jag kunde gasa på lite utan att bränna sluttiden, så jag ökade tempot efterhand och drog faktiskt i från hela fältet och "vann" väl loppet på prick 1,25 med 30-40 meter efter en slutrunda på 20,4 enligt speakern.

Inte så tokigt gjort, men vi hade också ändrat lite i utselningen och satt dit en "murphy-bländare" för höger öga, för att få honom att räta upp huvudet (som han gärna vrider åt vänster) samt utrustat honom med ett "entöms-bett" för att lättare hålla honom rak och det funkade rätt så bra även om han ändå är lite väl fransk i sin löpstil...

Ett jobb till nästa vecka sedan så lutar det åt start på Solänget den 3 januari.

Förhoppningsvis så kör jag.

Men God Jul alltså.

Det var samma rutiner som vanligt, förutom att den här gången hade jag en betydligt snällare häst. Det var inga stora problem den gången med Hibbitt heller i och för sig, det var väl lastningen inför hemresan som hade en del att önska, men nu var det lugna gatan på riktigt.

Man blir nästan orolig att det är något fel någonstans eftersom lille Parkin är så oerhört cool. Att han fick lämna mamma hemma och åka i väg själv för första gången, det bekom honom mindre än morsan (som var mer hispig än vanligt när vi for iväg, trots att de varit avskilda både nattetid och dagtid ett par veckor åtminstone).

Med lite assistans av mitt speciella "lastningsrep" var det inga problem att lasta på honom heller. Väl på plats stod han kvar i finkan i lugn och ro och käkade hö tills det var dags att fara trots att det var första gången han åkte ensam.
Väl på plats, följde han med mig in i ett nytt och främmande stall utan problem, och stod obekymrad uppställd i gången för att synas och frysmärkas av frysmärkarna utan att visa minsta lilla antydan till att bli bråkig, inte ens vid själva märkningen brydde han sig speciellt.

Han är en cool katt den lille.

Dessutom kan jag numera stoltsera med att kalla mig ägare till "en svart hingst", något som är drömmen för de flesta romantiker

Det var i alla fall den färg som skulle registreras på honom enligt frysmärkarna även om de hittade en del vita strån i svansen som tyder på en med åldern tilltagande stickelhårighet.

Snygg är han i alla fall.

Nu är "identifikationsnuffrorna" på plats

De senaste åren har jag dessutom inte haft någon startbar häst heller. Senast jag hade någon ute på vintern var väl Hibbitts morsa, Monette Wange och då pratar vi slutet av 1990-talet.

Om, jag säger OM Hibbitt håller ihop lite längre den här gången (den senaste blödningen verkar vara nära full läkning nu (ta i trä), en viss svullnad finns där dagen efter jobb men annars är det ganska OK, så försöker jag mig väl på lite startande i vinter.

Med lite tur, något jag förövrigt saknat hittills i år vad det gäller travet, så hinner jag få honom i hyfsad form innan kvalet går ut den 4 januari.

Att 8 månader går så fort tror man inte.

Annars blir det lugna gatan på riktigt.

Inga löpkörningar, inga snabbjobb och inga provlopp att rapportera om.

En bild på fölet Parkin och hans dräktiga mor La Bigi kan jag i alla fall visa upp.

Man börjar nästan fundera över det här med om spåren verkligen lottas, sådan här otur med spåren kan inte bara vara slumpen.

Vi avvaktar och ser vad som sker. Tråkigt nog så har Hibbitt blivit sämre igen. Och jag vet inte riktigt vad jag ska tro om honom i dagsläget.

Svall upp lite i högerbakkota och ömmade en aning i gaffelbandet för ett par veckor sedan och har fått ta det ganska lugnt sedan dess.

Bättre nu och första riktiga testet i dag. Kändes hyfsad i form men är inte riktigt hundraprocentig i travet ännu, känns dock inte som en riktig hälta utan mer som en "urbogning". Kanske jag kan få hit Agge Engblom någon dag om han är skaplig i benen, hörde rykten om att han skulle ha slutat "dra" hästar men ska väl ta och slå honom en signal bara hästen är OK i övrigt efter dagens intervallkörning...

Annars kan också meddelas att La Bigi, mitt fölsto, har en ostartad syster som heter Cassandra Rio. Hon har fyra avkommor, (två i startbar ålder) varav den som är två år i år, Re Panderosa (e Re Super Express) verkar vara något alldeles extra. Hon startade i veckan och vann för Årjängstränaren Per Ludvig Nilsen på Färjestad på 17,5k. Hyfsat va?

Vi får väl hoppas att Biggan kan lämna något liknande...

Lille Parkin, Biggans förtfödde, fick förövrigt flytta till en egen box i förrgår och fixar detta galant. Han får dock vara med morsan på dagarna en månad till åtminstone.

På körfronten är den annars lugna gatan, inte konstigt med tanke på mina resultat ;-)

Såg att det var amatörlopp på Östersund den 10 november. Med lite tur så är jag väl kanske med där med nån.

Vi hörs.

Bollnäs tisdag:
Hibbitt hade ett på förhand uselt läge med 12:e spår på ett kortkopp. Kom iväg lite sent men hamnade i femte inner. Ut ett spår i rygg på en häst som dock stannade till när jag räknade med draghjälp, så det var bara att ge sig ut ett spår till för att gå förbi, men då fick Åke Sundberg fart på sitt ök och vi kunde krypa tillbaka i rygg på denne igen genom sista kurvan, ut ett spår till i fjärde in på upploppet och vi var väl 5-6:a någonstans då han rumplade till och tappade rytmen. Ställde sig snabbt igen men då var han redan diskad. Orsaken kan ha varit mjölksyra, men det kan även ha varit att han fastnade i knäkappan (som vi upptäckte att han rivit upp när han kom in i stallet) eller så berodde det på kusken.

Solänget onsdag:
Thuli Hallen missade jag starten med något och han tog dessutom en hejdundrades galopp direkt, och det har definitivt inte han råd med. Lufsade på själv där bakom de andra i sakta mak på den något tunga banan. Ingen galopp registrerades på honom men han kom ändå i mål långt bakom de övriga och var klart distanserad.

Brienne var lugn och fin före och i värmningen. Uppträdde dock väldigt nervöst i defileringen och hoppade kråka mellan defileringsvolten och måldomartornet, men rätade till sig sen och förhoppningarna steg lite. Bra även i provstarten, men när det blev allvar så brann det till. Voltade snällt ända tills kommandoordet "ett" och vi skulle vända upp, då reste hon sig rakt upp på bakbenen och var på väg över Micael Melanders nummer 5, jag lyckades dock ställa ner henne på rätt spår och då starten väl gick blev det "fyrfotagalopp" i fullt tävlingstempo, hon ställde sig efter 50 meter men flög rakt upp igen direkt, sedan var den dagen förstörd. Ställde sig vis tornet och lufsade med runt en bra bit bakom fältet så att hon skulle få ett jobb i alla fall, då jag räknat med att jag var diskad, vilket vi inte var, varpå vi också blev distanserade eftersom måldomarna tydligen missade längden alla galopper...

Inga lyckade travdagar alltså.

Men vi tar väl nya tag.

I och för sig så har jag varit utan körlicens 2000-2006 men ändå. En ganska kraftig ökning hur man än ser det.

Kul ska det bli även om segerchanserna (precis som vanligt när jag ska ut och köra) inte är mycket att hurra över. På tisdagen ska min gamle vän Hibbitt göra comeback efter dryga tre års frånvaro från travovalerna. Vi tar en tur till Bollnäs som är en av tre banor som ligger knappa 18 mil från Matfors.

Spår 12 voltstart i ett kortlopp är inget direkt lysande läge, men eftersom det var tredje anmälningen i rad jag fick spår 12 (spårförbehåll tidigare) så tänkte jag att det är lika bra att starta oavsett spår så jag hinner med i alla fall ett lopp, medan han är hel och dessutom innan han faller ur formen.

Hästen är en absolut topphäst i grunden, men han har varit borta alldeles för länge för att det ska gå att ha några förhoppningar. Kan vi smyga med till en slant och han fortfarande är hel när vi kommer i mål så är jag mer än nöjd.

Onsdag är jag enbart "catchdriver". Då ska jag på en ny 18-mila resa, nu till Solänget.

Min kompis Örjan startar sin nordis Thuli Hallen i första loppet. 2140 meter och vi har spår 7. Hästen är lite för otränad ännu som det känns och dessutom ganska tjurig och galopplysten, men har ändå viss fart, framförallt i början av loppen om han håller sig till rätt gångart, så tanken är väl att jag provar en bit för att se vad som händer. Han är balanserad efter konstens alla regler och har en hel del "extra utrustning" och även om han fortfarande är stänkrädd så blir det bättre och bättre. Kanske han snart fixar att gå i ryggar också. Vad det gäller chanserna så är det väl ganska obefintliga. En "sluttid" är en framgång som jag ser det.

Jag kör även min arbetskompis Erik Remnehags ena häst Brienne i det avslutande P21-loppet, som är öppet för alla kuskar, därav min chans att få köra.

Brienne har spår 4 och har ännu inte tjänat en krona på fem starter. Körde henne för första gången i tisdags i ett snabbjobb och hon var kanske lite väl pigg i ett för henne lite för svagt tempo, då hon agerade pacer åt Eriks tvååringe supertalang Redgauntlet som fick hålla huvudet först hela vägen i ett 1640 meters heat som inleddes efter 1.27 första varvet och sedan avslutades efter raska 20 de sista 500 metrarna. Hon hade en kortare galopp 700-800 meter kvar då hon generades av att Redgauntlet klev ner aningen snävt framför oss då hästarna bytte positioner. Brienne var så pass pigg att jag låg raklång och drog mest hela tiden, förutom den allra sista biten på upploppet då jag kunde räta upp mig lite grann. En skojig och gåvillig häst var det, även om hon kanske var lite väl vinglig och kanske hon kan bli svår att hålla på benen hela vägen. Tufft lopp då hon har minst pengar på sig men kanske hon kan tjäna sin första peng i alla fall.

Erik har två hästar i loppet på Solänget och den andra hästen , Briennes storasyster Chandrika körs av en "riktig" catchdriver, Umeåproffset Ove A Lindqvist från bricka 1.

Chandrika körde jag i ett licenslopp i våras och är en "bättre" travare än sin lillasyster men verkar sakna den rätta inställningen, men hon kan ändå vara en riktig rysare här om hon har vaknat på rätt sida.

Som sagt mina förhoppningar är inte så stora men kul för mig med lite löpkörning är det i alla fall.

Hoppas nerverna håller bara ;-)

På återhörande.

Sedan senaste bloggen har jag hunnit med att köra ett till provlopp med mer än godkänt resultat.

Hade på förhand bestämt att jag skulle köra snällt i loppet och istället "stå på" rejält sista biten. Så blev det också.

I ett sju hästars fält innebar det att jag från spår två inte hade några stora problem med att hitta andra ytter, där jag sedan satt tills utgången på sista kurvan, då jag vred ut i tredjespår när hästarna försökte bakifrån. Med ett speedryck rundade vi lätt den i dödens, men kopplade aldrig riktigt grepp på ledarhästen (Miljonos Kronos) som röck undan i början av upploppet eller den som slank ut från rygg ledaren (Triakel). Alla tre på linje över mållinjen.

Till min fördel ska sägas att det var full körning på de två invändiga vars kuskar både skrek för full hals och drev på för fullt hela upploppet ner, medan jag satt i det närmaste still, förutom då att jag petade ur rycktussarna 50 kvar ungefär. Alla tre på linje som sagt med mig som trea, men jag tror ändå Hibbitt avgjort utan drivning om han inte haft en murphybländare för vänster öga. Nu såg han inte riktigt var de andra var och trodde väl att han var först.

Förre delägaren Stefan var på plats och tyckte att det hela sett bra ut. Och att det gått väldigt fort sista biten, och även om sluttiden bara blev straxt under 21 så lämnade vi tre på linje övriga hästar med ett "bösshåll" över upploppet, i alla fall lät det så på Stefan.

Själv hade jag fullt upp med att titta framåt och åt sidan så jag såg aldrig några andra än de två jag hade innanför mig över upploppet.

Även om det såg bra ut så är det ändå svårt att veta vad min "gamling" klarar av i lopp när han inte startat på tre år.

Ska man dra någon sorts slutsatser om nuvarande status för min häst från det här provloppets slutskede, så kan ju i alla fall nämnas att veckan efter vann Triakel på 15,9ak medan Miljonos Kronos var oplacerad på 16,0/1640 meter.

Nu kan det väl bli annat med hårdare tempo i ett riktigt lopp men vi får väl prova så får vi se.

Hade räknar med att starta den 20:e på Bergsåkers lunchtrav, men som vanligt (det känns i alla fall så, även om det bara är de två senaste gångerna) så fick vi spår 12 bakom bilen och det är ett spår jag inte gärna vill ha i nuläget då hästen trots allt har 440 startpoäng som i värsta fall endast räcker i två starter sedan är det slut om jag inte får nya vill säga.

Nästa försök till start blir istället den 26:e på Bollnäs.

Kortlopp, för alla hästar med ett tillägg vid 395 000 kronor. Anmälningar dit på onsdag. Spårförbehåll på 4 och 11 så nog borde jag bli med. Sedan om vi räcker någon vart och att Hibbitt dessutom "håller ihop" är en annan fråga.

Eventuellt startar även Thuli Hallen den dagen.

Övrigt att notera: Himen Tabac vars ägare jag körde in licens med skrällde och vann i Bollnäs förra veckan. Kul. Tvåa i det loppet var en av mina gamla läromästare Bengt-Åke "Fisken" Eriksson som sedan kritiserades grovt i Travronden för att han vinglade till på upploppet och bytte spår med sin Väskinge Björn och därmed släppte fram just Himen Tabac på innerspåret och därmed förlorade "Fisken" loppet med nosen.

Tufft.

Min hovslagare Janne Falk var även han ute och tjänade en dryg femhundring på sin 12-åring King of Rock'nroll som spurtade starkt till en femteplats på 17,7 i ett comebacklöp på Hagmyren.

Det var för övrigt första gången hästen gick barfota i karriären.

Den IQ-befriade ägaren av denna blogg tyckte att spårförbehåll på spår 7,8 och 12 skulle kunna vara lämpligt.

Att det inte brukar vara speciellt många anmälda i såna här lopp det "glömdes bort" och att de allra bästa hästarna inte heller kanske anmäler till såna här lopp det förbisågs gärna.

Dum som en pära, alltså.

Så nu sitter jag där och får inte vara med eftersom jag lottades till spår 12. Det var endast 12 anmälda hästar till loppet varav Hibbitt hade den näst högsta poängen.

Inga "underdjur" med här alltså.

Att detta skulle ha blivit ett oerhört lämpligt första lopp efter tre års frånvaro, oavsett startspår, det lyckades jag förtränga och nu står jag där med min tvättade hals och missar chansen till en mjukstart i comebacken för min gamle kämpe. Nu blir det ett tuffare första lopp trots att jag hade haft chansen om jag inte varit så "smart"

Dumt så det förslår.

Jag känner mig oerhört korkad.

Usch...

Provlopp på lördag istället.

Det vill sig inte riktigt när det gäller att komma igång. Den här gången kom vi i alla fall så pass långt som i programmet, alltid något.

Vi tar nya tag den 12 och hoppas på bättre förutsättningar då.

Lille Parkin fick sina hovar verkade i går kväll och har börjat fatta det här med att stå fastspänd i kättingar trots att han bara är 3 månader. Lite bökig är han naturligtvis men i går provade han inte att komma löss överhuvudtaget trots att det tog sin lilla tid att verka hovarna på alla fyra fötterna.

Sista framhoven tog dock betydligt kortare tid att färdigställa då jag råkade raspa mig själv över ringfingertoppen när han röck till och ett ymnigt blodflöde uppstod.

Hästen var därmed gladare än jag när det hela var klart.

Å andra sidan var chanserna på förhand med Thuli Halllen mindre än minimala att ens få pengar, så det var inte så konstigt att det slutade som det gjorde. Det var ändå ganska skoj att vara tillbaka i selen igen. Och på tisdag är det nog dags igen.

Comebackdags för gamlingen Hibbitt om allt vill sig väl. Körde provlopp i onsdags och han vann loppet som han brukar (lätt motstånd, i och för sig) på 21,4/2140 meter efter 16 sista 500. Kändes lite seg, men det var första banjobbet sedan kvalloppet i början av maj så han är inte direkt hårt jobbad.

Är anmäld till ett autokortlopp i Östersund den 29:e och hamnade i ett sanslöst hårt gäng och inget önskeläge heller med flera startsnabba innanför men känns han bara fräsch så far vi väl upp ändå även om det är osannolikt att han ska kunna göra just något efter 3 års frånvaro.

Fölet Parkin skrämde mig rejält häromdagen.

Jag stod och verkade hovarna på hans mamma La Bigi ute i stallgången och Parkin fick vara kvar inne i boxen, och se det gillades inte av den mammsjuka krabaten. När jag var klar med bakhovarna och nästan var klar med frambenen då smålar det till bakom ryggen på mig. När jag vänder mig om reser sig Parkin upp från golvet ute i stallgången. Några sekunder tidigare var han inne i en box. Den lille hästrackaren, som bara är 1.17 hög i mankhöjd (jag var tvingad att mäta honom efter den insatsen), har tagit sats och hoppat över boxdörren som är 1,50 hög.

Hur det hela gick till vet jag inte, eftersom jag stod med ryggen till, men det var en hel del hårtussar fastsatta på boxkanten, så jag förmodar att han fick främre delen av kroppen över kanten och sedan så vägde resten över av tyngdkraften. Att han inte bröt nacken eller skavde av sig manligheten är helt otroligt. Han var lite spak ett tag i alla fall, även om det inte märktes några andra fel på honom.

Blir det inget på travet så kan han ju alltid bli hopphäst...

Annars är jag på gång att göra "riktig" sulkycomeback. På tisdag är det dags för den lille "knubbsälen" Thuli Hallen att göra tävlingsdebut och jag har fått förtroendet i vagnen. Körde provlopp i dag och spetsade från fjärdespår, hoppade och fick dödens resten av loppet, hoppade igen i slutsvängen men var på linje med de två första i mål, gick 46 hela vägen med ett 43 varv til slut. Var väl inte helt slutkörd, men behöver nog både vara stabilare och 5-6 sekunder snabbare om han ska få några pengar på tisdag. Kul ändå.

Hibbitt var fin i åtta intervaller i lite tuffare tempo i fredags, äntligen fräsch i vänster framknä, efter sju sorger och åtta bedrövelser (veterinärerna blir min ruin, tre sprutor adequan har det tagit). Nu blir det provlopp på onsdag och funkar det då så startar vi troligen veckan där på (ta i trä, är det väl bäst att tillägga).

Gårdagen var ett sådant tillfälle när det var provlopp på Bergsåker och då jag fick känna på en ny bekantskap.

En av mina jobbarkompisar har ett antal välstammade hästar som han fött upp och tävlar med. Han hade en riktigt bra häst för några år sedan som hette Self Protector. På senare år har Montagnard stått för brödpengarna till stallet. Dessa båda är dock borta nu och just nu väntar han på att det ska lossna igen.

Som det verkar ska han väl inte behöva vänta så länge till.

De två senaste i raden av de fyra han just nu tränar är två fuxhingstar. De två bröderna är oerhört vackra och mamman är en Giant Chill-märr (som han också fött upp själv på ett Nevele Pride-sto som inköptes på en auktion för drygt tio år sedan). Den äldste av dem är 3 år och efter Yankee Mustang och har imponerat på mig sedan han var riktigt ung, men tyvärr så har han problem med andningen och är opererad i halsen. Den hästen är oerhört snygg men verkar ha svårt att komma igen efter ingreppet.

Den andre är en tvååring efter Gidde Palema, vid namn Redgauntlet. Det var han som skulle gå i kortvagn för första gången i lördags.

Hästen var en verkligt trevlig bekantskap ska jag säga. Hade gått runt 30-31 i långvagn tidigare men eftersom premielopp väntar så var det dags för kortvagnsdebut. Med lämpliga proffs på Solänget och V75 så fick jag chansen och det ska sägas att det är verkligt roligt att få känna på såna fina hästar som amatörkusk.

Redgauntlet skötte debuten för sulky och provloppet utan anmärkningar, men blev lite nyfiken på den bakre fållan i voltningen som det verkade. Han stannade till på kommandot "klart" och gick istället för att springa i volten, inte så lyckat som voltledare, men när vi bara var två i volten så gick det att lösa bra ändå och vi kom ändå i väg ganska bra utan att ställa till något.

Fuxen traskade sedan runt i 35-tempoloppet, med sällskap utvändigt utan bekymmer. Han avslutade med ett 32-varv ganska okörd och hade en hel del sparat.

Den 17 augusti blir det premielopp med John Östman i vagnen. Det går säkert bra.

Värre var det sedan när vi väl var hemma efter travet och såg att Hibbitts hage var tom och det övre röret på hagen låg nere. Han hade passat på att rymma ur hagen vid 18-tiden. Grannens son såg honom gå förbi utanför sitt fönster. Som tur var öppnade grannarna stalldörren och efter några varv runt omkring på gården så spramng han in i stallet. Verkade inte vara någon större fara men svullen i senskidorna vänster fram samt ett blodigt jack i karleden vänster fram samt ett på ryggen, dessutom en mystisk svullnad runt manken, möjligen har han stått och gnuggat på röret med ryggen för att få det att lossna.

Efter behandling med kylspray, blåspray och socatyl verkar han hyfsad i kväll. Vi får väl se hur det utvecklar sig. Det verkar i alla fall som om han gett sig fan på att inte bli fräsch nog för att starta igen.

Det känns i alla fall så...

Annars har det hänt en del annat de senaste dagarna. La Bigi och fölet Parkin är hemma igen. Var och hämtade dem i tisdagskväll eftersom det var dags för hjärtljudskoll på onsdagen. Tyckte att Biggan börjat tunna ur lite väl mycket och då hon dessutom såg ut att vara glad över att vara hemma igen så hade jag inte hjärta att fara upp med dem på betet igen.

Mörkt på kvällarna och om jag dessutom måste stödutfodra dem där, hade det blivit lite väl "bängligt", så nu är de hemma igen.

Biggan står nu här i hagen med huvudet ömsom i gräset och ömsom i en hög med hö och försöker äta upp sig igen. Med kraftfoder både morgon och kväll hoppas jag att hon tar sig ganska snart, det gäller dock att passa sig eftersom det inte är bra att "överutfodra" avmagrade hästar. Går det för snabbt finns risk att magen säckar ihop.

Parkin fick framhovarna verkade i morse, något jag fixade med hjälp av min icke hästvana sambo Anette som höll i fölet, som dock underkastade sig behandlingen på ett ganska bra sätt, bakhovarna kan jag nog behöva mer hjälp med.

Hibbitt fick komam ut på en lättare motionsrunda på 45 minuter eftersom han är nybehandlad. Han verkade nöjd med tillvaron.

Visst ja, I Biggans mage kunde man se hjärtljuden av ett föl i magen även den här gången. Vi får väl hoppas att det fortsätter så.

Vissa prioriterar proffstränarna, medan andra behandlar alla mer eller mindre lika.

På ATG-kliniken i Bergsåker har man en av landets bästa veterinärer i klinikchefen Catharina Fischerström, men vad hjälper detta en amatör som mig när man sällan eller aldrig kan få henne att titta på en häst?

Dyrt och omständligt är det på Bergsåkerskliniken och dessutom långa väntetider. Att man allt som oftast får vänta trots att man är där i tid drar också ner betyget.

Bäst just nu (förutom alltid lika tjänstvillige husveterinären Kjelle Wessla då förstås) tycker jag det är på Hälsinglands djurklinik.
Professionellt bemötande och aldrig något "extraväntande" när man beställt tid.

Hibbitt på Hälsinglands djurklinik. Här får han Adequan i framkotan av veterinär Nord med assistent

I dag öppnade Hudikkliniken igen efter semestern och i morse ringde jag för att boka tid och fick komma redan samma eftermiddag. Snabbt och bra.

Veterinär Mats Nord tog emot Hibbitt och mig redan före utsatt tid och kollade då upp senaste gaffelbandsblödningen med ultraljud samt gjorde böjprov på hela hästen.

Gaffelbandsblödningen var läkt och så för dens skull var det bara att köra på efter planeringen som innebär start den 29 på Östersund, vilket var skönt och något jag hade redan hade på känn med tanke på hur senan känts efter träningen på slutet.

Jag hade även på känn att vi återigen skulle kunna hitta en hälta någonstans i vänster framben. Tidigare i våras behandlades han i kotan där, men han har fortfarande varit lite entömd och avlastat vänster fram en aning så när Veterinär Nord hittade en styvt 1-gradig hälta både i vänster framknä och kota så blev jag inte direkt förvånad.

Nord rekommenderade adequan och vila i tio dagar. och så fick det bli.

Vi får väl se om han blir lite fräschare nu.

I går gick min "licensloppspartner" Joskin, (precis som jag varnat för i förra bloggen), nytt automedelrekord på Hagmyren som 4:a i Dagens Dubbel 2 med Henrik Svensson i vagnen.

Henke som förövrigt skrällde till rejält och körde in 100 000 kronor åt proffskollegan Lars Wikström med dennes Saddle Brook i DD1 till 88 gånger pengarna när han slog av topphästen Bellman Töll från rygg på ledaren.

Henke är i form!

Bergsåker lördag morgon och snabbjobb med Joskin som vilat efter behandling och inte startat på en månad.

Trampade sönder en bakhov tidigare i veckan och Striden (ägaren) ville att jag skulle fixa till detta. Med tidsbrist och i kombination med att jag inte är världens bäste hovslagare fick han nöja sig med en verkad hov och sko. Bära eller brista, då ordinarie hovslagare var sjukskriven och den på smedjan i Bergsåker inte kunde komma förrän en vecka senare hade han knappast något val.

Otroligt nog så sprang hästen som ett skållat troll i lördagens banjobb trots att bakfötterna var olika stora. I värmningen klockades han till en avslutande trehundring efter pigga 10 när jag släppte av honom. (Själv hade jag 13,3 sista 500). En värmning som bestod av tre bakvarv + 1600 meter varav det första rätvarvet i 30-tempo. Det efterföljande heatet, efter att han varit ut och pustat en stund i stallet, var av typen rejäl "ögonöppnare" och gubbarna som bevakar värmningar och provlopp snackade med Striden om att "Det där, det var en riktig genomkörare" efter att de beskådat en pigg häst ensam gå 16,5/1640 meter med ett avslutande varv på 14,2. Startar i morgon (30/7) på DD på Hagmyren med Henrik Svensson i jollen. Bör rimligen vara bättre än tipsen.

Nästa uppdrag för min del under lördagen var provlopp med nordisen Thuli Hallen som skulle gå i 45-tempoloppet, den här gången i modevagn och med quick-hitchkoppling för första gången. Ett prov som slog väl ut. Vi var fyra hästar på tillägg på de två hästar som skulle gå 1,35. Vi spetsade ur bakre fållan och hängde faktiskt på 35-hästarna första 500 metrarna till en för hans del snabb öppning på i underkant 40-tempo. Tappade fart eftersom och var väldigt trött till slut men kom i mål som tvåa på 1,45 blankt, efter att ha blivit upphunnen av en av antagonisterna som större delen av loppet legat 20-30 meter efter men kom i kapp oss på upploppet när min häst höll på att svimma. Höll ändå i hop travet bra den här gången även om han var oroväckande trött i mål. Kombinationen kort vila efter värmningen (i princip ingen) samt aningen dåligt tränat var troligen orsaken.

Väl hemma igen så var det dags för intervall träning med Hibbitt. I rockard den här gången eftersom skalmen på min speedcart gick av senast vi var ute. Hade kunnat gå illa men nu gick det bra, som tur var. Hibbitt fin och förhoppningsvis så har gaffelbandsblödningen läkt ut. Hudikkliniken öppnar på måndag och då hoppas jag på att få en en snabb tid där.

Hibbitt har annars varit i "proffsträning" en vecka. Vi for på semester i måndags och lämnade då Hibbitt hos Henke. Han kände på honom i onsdags och tyckte att det verkade ok och att an kändes bra.

Hibbitt verkade ha trivts men hade inget emot att fara hem när vi hämtade honom i går. Lätta intervaller väntar honom i morgon.

För övrigt finns inga amatörloppköärningar i sikte men väl ett kval.

På torsdag på Bergsåker ska Thuli Hallen göra sitt tredje försök att kvala in och då gör jag "smygcomeback" i tävlingsvagnen. Ska klara 1.45 och det hoppas jag han gör även om han har en tendens att hetsa upp sig när det är allvar som det verkar.

Skoj ändå efter 10 års frånvaro i kuskbranschen.

Mer rapporter kommer.

Efter tio års frånvaro från riktig "löpkörning" är suget stort, men det verkar dröja ytterligare innan jag svingar mig upp i "tävlingsjollen" igen.
Henke Svensson har lovat mig amatörloppskörningar efter det att jag gjorde i ordning hans hemsida, men med (alltför?) få Amatörlopp häromkring kombinerat med att hans hästar verkar vara i fel klass, så ser det inte direkt ljust ut på den fronten heller.

Joskin och Saint Pierre är också de i "fel klasser" för amatörloppen, dessutom så är de på "renovering" just nu.

Om några år hoppas jag ha det bättre förspänt på körfronten. Fölet Parkin ser jättefin ut och är klok som en pudel. Var hem en sväng från betet i går för att de skulle på dräktighetskoll i dag och mamman La Bigi verkar vara dräktig igen. Hjärtljudskoll väntar dock inom ett par veckor för ett säkrare besked.

När de vuxit till sig så borde jag ha körhästar så det räcker om de duger vill säga...

Körhästar har några av mina licenskörningskollegor i alla fall. Några av dem har varit ute och luftat sina nya kördresser.

Det var extra skoj att se att Mikael Sundberg fick skrälla till hela 19 gånger pengarna på Hoting i sin första framträdande som tävlingskusk nu i fredags. Hästen var hans och sambon Susannes Highlite som han även kört i licensloppen.

Grattis Micke!

Ska sanningen fram så är jag lite avundsjuk, med tanke på att jag fortfarande inte vunnit ännu trots 40-talet försök, i en annan tid, men ändå ;-)

Under lördagen körde jag Thuli Hallen i provlopp. Si och så i travet. Testade med boots och lindande bakben. Lindade bakben gillade han inte och innebar ett fyrfotasprång rakt upp och en kospark mot fotsteget när vi skulle gå ur stallet. Som tur var hade jag ännu inte satt mig upp i vagnen, för då hade jag nog varit enbent nu.

I loppet hoppade han direkt, men ställde sig och behöll ledningen. Gristravade en bit och travade riktigt en bit, så där höll han på mest hela loppet. Kördes i ledningen 10-15 meter före de andra och landade på idealtiden 1.45. Var först i mål med nöd och näppe då utvändige Troll Kalle felade med grepp precis före mål. Synd att det inte är några pengar i provloppen, det körs oftatst som om det är det ändå...

Men travet lämnar en hel del att önska. Mitt förslag var "längre tår fram", vi får väl se hur det blir med det.

Biggan och Parkin är på Rösåsens stuteri. Biggan ska semineras med Jolly Rocket. Hämtar dem i mitten av nästa vecka sedan hem en kort sväng för hovvård innan det blir bete för dem i Nedansjö under junli och augusti.

Hibbitt tränas i motionstempo och utan speeder varannan dag ungefär. Det skadade gaffelbanden bak sväller inte (Ta i Trä), så vi får väl se när det blir ett återbesök på Hudikkliniken.

Biggan och Parkin ser fina ut i hagen där de går. På onsdag far vi upp till Rösåsens stuteri för ombetäckning. Näste partner blir Jolly Rocket, som var det billigaste att välja på med de blodskriterier jag satt upp inför en eventuell ny betäckning. Har väl inte rosat marknaden ännu och förhoppningarna om framtida stordåd av hans avkommor är säkert obefintliga. Äldsta kullen är tre i år, men var ju själv en fin häst. Och som en bekant till mig brukar säga, "de lämnar ju alltid nån som springer..." Vi får väl se om det blir jag som får den då.

I morgonbitti far jag eventuellt ner på Bergsåker och kör provlopp med Örjan Westerlunds Thuli Hallen. Han har kvalat två gånger i vår utan att lyckas. Linda Hedin har kört. Första gången missade han tiden och andra gången blev han rapporterad. Nu får vi se om han är bättre i morgon.

Lilla fölet Parkin är klok som en pudel så ung han är. Han kan redan nu gå på kommandon (Hjälpligt i alla fall), backa, stå still och man kan lyfta alla hovar på honom samt att han står still när man tar av och på grimman, oavsett om han är mitt inne i hagen eller i stallet.. Osannolikt morsk och orädd.
Han är helt enkelt exemplarisk så här långt (ta i trä). Han är lite "småbitig" men det får man försöka vänja av honom med.

Mamma La Bigi har läkt ihop hon med som det ser ut. Efter en nervös tillvaro som mamma i början, låter hon nu oftast fölungen sköta sig själv. Ibland gnäggar hon för att se var han är, men hon har blivit förvånansvärt cool bara sedan han föddes. Nästa vecka åker vi iväg på betäckning igen. Nästa partner blir Jolly Rocket. Kanske ingen direkt "super hingst" men ett kul val för mig då hans moderstam, inte alltför långt bak i tiden, kommer ur samma linje som Hibbitts. Dessutom är det till ett vettigt pris.

Löpkörning verkar dröja. Jag trodde att jag skulle kunna bli aktuell för något amatörlopp nu i dagarna, men än så väntar jag på comebacken i tävlingsbågen. Henke (Henrik Svensson) har lovat mig några uppsittningar framöver så vi får väl se när det blir av. Nu när jag gjort en hemsida åt honom så räknar jag med en hel del styrningar i framtiden ;-)

Hej

Han gillar när man kliar honom och då trycker han sig mot en och bara njuter. Kul, men man får väl passa sig för att skämma bort honom allt för mycket. Då får man nog problem längre fram...

Hibbitt har varit mer eller mindre halt sedan kvalet och i dag var jag till Hudiksvall och lyste igenom höger bakben med ultraljud, och mina misstankar befarades naturligtvis. Veterinär Nord fann en blödning i gaffelbandet. Tur i oturen var att blödningen bedömdes ligga någonstans mellan "medium och liten" i storlek. Men den innebär ändå åtminstone två månaders konvalescens från tempoträning. Därefter ny undersökning någongång i augusti för att se om läkningsprocessen lyckats, innan man kan börja träna på riktigt igen.

Det vill sig inte med honom.

Under måndagen körde jag mitt sista licenslopp. Eftersom jag inte trodde att jag skulle kunna komma ifrån till de två sista loppen frågade jag förra omgången om jag var klar med körningen och om det var OK för mig att göra det teoretiska provet redan nu.

Det var det.

Licensloppet körde jag i alla fall med en häst som heter Chandrika som jag lånat av en arbetskompis och jag hade väl ingen lyckad dag som kusk ska jag villigt erkänna. Efter två halvlyckade starter från åttonde spår så inledde vi den giltiga starten med en rejäl startgunga. Jag lyckades inte få henne att ta tag i grejerna när vi skulle vända upp, utan vi blev i det närmaste stillastående en bra stund innan hon hittade benen och ville gå i väg i trav.

Den här hästen har haft för vana att stanna helt till slut om hon blir ensam, men nu höll hon i alla fall farten hela vägen trots att hon fick genomförda hela loppet (som var på korta 1640 meter) på betryggande avstånd från övriga.

Tråkigt både för ägaren och för mig, men eftersom det regnat en hel del så kunde jag i alla fall glädja mig åt att jag i alla fall inte blev så "skitig" inne i fältet. Inget ont som inte har något gott med sig alltså.

Efter loppet gjorde jag det skriftliga provet och med endast "ett halvt fel" på 42 frågor så blev jag godkänd.

Och idag kan jag ta ut körlicens igen. Det var ett tag sedan sist men kul är det.

Senast jag körde lopp var 1996. Det är otroligt nog tio år sedan nu. Den här gången tänker jag inte sätta mig i samma situation igen så att jag tappar den för att jag kör för lite, även om det inte ser så där riktigt lovande ut de närmsta åren.

Nyss hade jag en starthäst - men ingen körlicens - Nu är det precis tvärtom...

Men så är det i travbranschen, det går upp och ner.

Hej

Biggans föl var äntligen född.

Efter ett par nätters vakande så ledsnade jag i går kväll och gick då och la mig efter en sista titt i stallet vid midnatt, då var allt lugnt och harmoniskt. Några timmar senare födde hon ändå. Så är det med hästar. De lurar en.

Fölet var i alla fall torrt och fint och tog sig upp själv med lite assistans, men det hade nog redan varit uppe och ätit en gång eftersom ena juvret på Biggan var blött. Efter att fölet ätit en gång under min översyn (och även skitit ur sig lite "träckbollar") så tog jag först ut Biggan själv en sväng i hagen för att hon skulle få rasa av sig lite och dra ihop livmodern och "rena sig" lite, de brukar göra det av ängslan för fölet som är kvar inne i stallet. Sedan gick jag in med henne en sväng i boxen igen, innan jag och den äldsta dottern Amanda tog ut dem i hagen. Det blev lite puffande i rumpan för att få den lille på rätt väg och lite uppmuntrande och "halvängsliga" gnäggningar från den oroliga modern, men det gick ändå väldigt bra. Sedan var de ute i hagen tills vid 19-tiden.

Man nästan såg hur han utvecklades eftersom under dagen. Från att ha varit halvslö, vinglig och osäker förvandlades han till en pigg och alert skuttburk som hoppade och gjorde små krumbukter mellan vilopuser och måltider.

Biggan som man tyckt varit lite "halvkorkad" har visat sig vara "den bästa av mödrar" och har hittills varit helt suverän som mamma. Den bästa av dem jag haft föl efter i alla fall.

Senaste det föddes något föl här, var 1997, då Hibbitt föddes, nu stod han och såg brydd ut i boxen bredvid.

Det har nu fötts fyra föl föl här genom åren. Konstigt nog så har alla varit hingstar, 1989, 1991, 1997 och så nu 2006.

Den här kommer att döpas till Parkin i enlighet med mitt Wolves-tema då jag döper hästarna efter gamla fotbollsspelare från Wolverhampton på 70-talet.

Parkin - en dag gammal

Det höll ändå på att spricka.

Ingen ville ställa upp med någon häst. En del skulle starta, en del var halta, en del hade inga lämpliga och det var det ena med det femte.

Det fanns lika många bortförklaringar som det fanns skäl till att inte låna ut en häst. En del trovärdiga - andra inte, men det är ju upp till var och en om de vill ställa upp och låna ut hästar. Det är bara synd att man såna här gånger inte kommer ihåg namnen på dem man själv hjälpt med hästar tidigare...

Som tur var så löste det sig ändå till sist, men det satt hårt åt.

När jag inte hade någon häst vid anmälningstidens slut klockan 14.00 så hade jag ställt in mig på att det skulle bli att stå på sidan och titta på när de andra vände upp bakom startbilen den här gången. Men otroligt nog så är det inte över förrän den feta damen sjungit.

Precis när jag diskat klart, efter att jag och barnen ätit och klockan började närmna sig 17.00 så ringde en amatörkollega, Lars Näslund som jag pratat med tidigare under dagen och vars 10-åriga vallack, Concord Millpond brukar lånas ut till en en kurs i "travridning" på måndagar.

Han meddelade att man ställt in kvällens övningar i travridning och erbjöd mig att låna hästen, nu när den blivit ledig
"Jag vet hur det är att köra in licens och vara utan häst", sa han.

Efter att ha ringt till en av de utbildningsansvariga, som lovade att jag fick vara med ändå, trots att anmälningstriden varit ute sedan länge, "Det är ju enda autostartsloppet", så ringde jag upp Lasse Näslund, den räddande ängeln som jag tycker ska ha en stor eloge för att han ställde up.

"Vad glad jag blir. Jag kommer på direkten" sa jag till honom.

17.30 var Concord Millpond och jag på plats på Bergsåker och loppet som sådant blev inga problem.
Eftersom vi nu var 13 ekipage så delades loppet i två, så att alla fick "känna på" att vara bakom vingen. Bra beslut tyckte jag.
Vi fick bricka ett och kunde inte hänga med bilen i starten, men vi tog oss i mål som fyra i rygg på de tre som var i linje över mål. Hästen var lugn och snäll och gjorde som tio-åriga vallacker oftast brukar, han hängde med utan att bjuda till alltför mycket. Jag påminde honom inte heller något utan han fick springa mer eller mindre som han ville på upploppet. Det fanns liksom ingen anledning att agera på annat vis.

Nu återstår tre omgångar av licensloppen, jag kommer att köra nästa vecka och göra teoriprovet efter loppet. sedan har jag väl min körlicens tillbaka snart hoppas jag.

Jag blev faktiskt erbjuden en uppsittning i ett amatörlopp på Bergsåker till torsdagens trav, av en bekant som trodde jag fortfarande hade körlicensen kvar.

Så en viss efterfrågan finns det tydligen även på dåliga kuskar.

Nej skämt åsido. Det var i alla fall väldigt roligt att få en förfrågan även om jag tvingades jag tacka nej. Hästen hette Timonella och hade en trea i raden, så det hade varit skoj.

Om ett par veckor kan jag i alla fall tacka ja till liknade förfrågningar, men då brukar de å andra sidan lysa med sin frånvaro...

På hemmafronten är det lugnt även om jag väntar föl vilken dag som helst. La Bigi verkar dock tämligen ovetande om att det är något i görningen i hennes mage. Trots droppande och sprängfyllt juver de senaste dagrana så är hon i princip som vanligt. Jag har tvingats ta semester från mina två nattskift denna vecka för att vara beredd om något skulle hända men hon visar inga antydningar till en stundande fölning trots alla de yttre tecken som tyder på att det kan ske när som helst. I natt var jag ut i stallet flera gånger och kollade, men hon stod bekymmersfritt och tuggade hö i sin box varje gång jag kikade in. Det är lite jobbigt det här vakandet, men rätt som det är så är det väl ett föl där...

På återhörande.

Och då står jag där med näsan i kläm. Utan häst.

De jag hittills använd är inte aktuella av olika anledningar.

Hibbitt är alternativet om jag inte får tag i någon, men han känns fortfarande inte hundraprocentig i höger bak, trots "dyröres" massörstjänster i förrgår (väl använda pengar ska sägas, för hon slet hårt i två timmar, annars brukar sånt här gå fort...) och andra åtgärder efter kvalet.

Och med en sån häst är det väl dumt att chansa tycker jag. "Bräcker" han så är det väl kört för all framtid med honom.

Joskin är anmäld till Bergsåker på torsdag och kommer han inte med, så körde jag ju med honom i måndags och Striden vill helst inte köra banjobb med närmare mellanrum än 14 dagar.

Saint Pierre ska ju åtgärdas efter måndagens start och sedan blir väl han borta resten av loppen.

Hoppet står till Henrik Svensson som jag snackade med i morse, tyvärr så såg det inte riktigt ljust ut där heller även om han gärna hade hjälp till. De som kunde ha varit aktuella startar antingen söndag eller tisdag. Så det verkar skita sig även där. Han skulle dock kolla upp under dagen om han glömt någon.

Det ser dock inte allt för lovande ut i nuläget.

Har ni någon häst därute så ring!

Först var det bara tungt att skotta ur i stallet. Bara jobbigt liksom, och så höll det på hela dagen...

Körde Hibbitt här hemma, han var fin i början med blev höger bakhalt efter ett tag. Han höll ihop en halvtimmes värmning och två intervaller i backen sedan var det var bara att fara hem. Konstig hälta som dyker upp så där efter ett tag. Inget synbart direkt, men ömmade lite för tryck på gaffelbandet senare under kvällen och fick ett omslag med arnika och "Back on track" omslag.

Joskin var lite het i värmningen men sedan var han lite trög i licensloppet. Slutade ändå trea efter en för honom halvslak avslutning i 3-4 spår sista 300 metrarna. Gick kanske 15 sista 500 metrarna efter ett inledande 28 varv och en sluttid på 24. Svag.

Samtidigt på Hagmyren fick Saint Pierre sitt "mandomsprov" och klarade sig hyfsat till slut, även om Bysse ringde och var skärrad efter värmningen. "Det här går åt helvete" lät det i luren. "Östman, vill riva av alla skorna utom vänster bak" skrek han och fortsatte "Han tar fan inte ett travsteg". Han var alltsdå lagom glad efter värmningen, som inte är hästens starka sida direkt. Nu löste det sig ändå och han tog sig i mål och fick en tid, vilket var huvudmålet. Att sedan hästen fick ett tungt lopp med tredje spår runt om, utanpå ledarparet är ju knappast hans fel. Och att han ändå orkade i mål på 21,8 tycker jag är godkänt. Att han dessutom fick gå upploppet ner i ensamhet underlättade naturligtvis troligen också att han höll sig på benen när det inte blev något störande "kampmoment".

Får väl se om jag kör den något mer nu när de är igång. Som amatör är man van att det brukar rinna ut i sanden, när de man hjälper väl kommer till start. Men det är väl mestadels licensreglernas fel. Som amatörkusk så får man inte köra hästarna i lopp åt andar än nära anhöriga om man inte kört vansinnigt mycket lopp de senaste 5 åren, så där ligger man i lä. Inte mycket att säga om, men lite tröstlöst är det att hjälpa folk när man sedan inte kan köra loppen, men jag har i alla fall hjälpt dem att komma i gång. Och det är väl bra så. Sedan fick jag ju köra några licenslopp med honom också, och det är ju alltid någonting.

Men det var fortfarande en tråkig dag.

Dessutom så är dräktiga La Bigi ganska nära sitt fölningsdatum, så det gäller att hålla kollen även på henne.

Det brukar dock ordna sig det där med tiden. Det hade dock varit roligt att se ifall "Lille Pierre" lyckas tjäna någon krona, eller i varje fal går felfritt så att han slipper kvala om. John Östman kör och fick lite tips om hur han fungerat för mig i enlighet med kompisen Bysses önskemål. Östman fixar nog det där bättre än mig oavsett mina råd.

Jag hoppas det blir en lyckad dag i alla fall för så många parter som möjligt.

Nordisen Thuli Hallen missade kvalet i torsdags igen. Den här gången klarade han tiden - men blev rapporterad i stället. Inte kul för min ägarkompis Örjan även om kraven på mig inför kommande löplörningar sjunker för varje misslyckande med proffskusk i vagnen.

Alltid något även om det vore roligast om han skulle fungera överhuvudtaget.

Hej

I dag körde jag min kompis Bysses ostartade Saint Pierre i kvällens licenslopp och "gratishästen" blir bättre och bättre även om det inte vill sig för honom den sista biten.

Dagens lopp inleddes från femtespår. Med linjestart hamnar man precis som bakom bilen och vi startade bra precis mitt i banan och med full fart även på alla andra var det svårt att komma ner direkt, Pierre fick fjärdespår en bit in i första kurvan innan jag hittade ner i fjärde invändigt, där vi satt i godan ro. Första 1000 meterna efter 22. Tempot ökade eftersom men Pierre kändes stark. Vi fick lucka invändigt i sista kurvan när man ställde på i spåren och tog oss ganska snabbt framåt i banan och låg gott gåendes som trea när vi svängde in på upploppet, vilket tydligen räckte för Pierres del.

Precis som senast så taktar han ur rejält när det drar i hop sig till slutstrid. Den här gången kunde jag inte parera honom och galoppen kom som ett brev på posten med 150-200 meter kvar och så var den dagen förstörd.

Han är lite feg som det verkar.

Pierre var annars riktigt vass och hade mycket ork sparat i det läget trots att det andra varvet avverkades efter 1.18, även om benen kändes som fler än fyra när jag manande på honom med tömmen på upploppet. Startklar är han som det verkar, då han var på väg att ta in försprånget från ledande Mr Mastery (107.000:- 15,3 a rekord) på upploppet när galoppen kom.

Saint Pierre anmäls antagligen till Hagmyren nästa måndag. Kul.

Också ska jag avsluta med att bjuda på en vinnare till Dannero denna helg, Max Tomali (lopp 11). Var med i licensloppet och enligt kusken så kan han aldrig förlora på lördag! Vi får väl se hur det går med det tipset, hästen har en skaplig rad i alla fall.

Ett annat intressant namn i startlistan från Dannero är Clever Princess, som var en av dem som Hibbitt vände "ut och in" på under provloppet den 26 april.

Hon går ut i V75 avd 2, tro det!

I kväll så var det alltså dags igen. Inga bekymmer den här gången heller trots att han tappade en av sina "halvkilos" motionsskor på framhovarna ungefär 700 meter från mål. Inte ens ett snedsteg tog han, utan fortsatte abara tt susa undan i ledningen, precis som vanligt, är man benägen att säga.

Försvarade spetsen från spå ett, fortsatte i ledningen i jämn tempo och så ett litet ryck i sista kurvan vilket innebar att han tog sig i mål på sluttiden 1.20,5 och det 4-5 längder före övriga deltagare med spetsade öron som var fulla av bomull.
Kusken John Östman som körde hästen för första gången, berömde honom väldigt. Vilket alltid gläder ett ägaröra, även om man får ta en del med en nypa salt när det kommer från dem som lever på att köra hästar, ha ha.

Men på frågan om han var seg så skrattade han bara och sa "Nej, jag har ju tussarna kvar" och fortsatte sedan "Det här är en helt komplett häst - det gäller bara att hålla honom fräsch" sa han och talade om att han var rätt så bra hela vägen men lite entömd sista 400 metrarna.

Nu ska vi träna på lite och smörja, sedan så blir det väl autostartslicenslopp nästa måndag för hans del, om gnu affelbandet klarat kvällens övningar.

Det återstår bara sex gånger nu tills jag har min licens. På måndag är det linjestart-dax. Det kommande licensloppet har dock vållat mig lite huvudbry. Polaren Bysse och grannen Strid ville båda att jag skulle köra deras häst på måndag (jag är inte direkt van att man nästan slåss om mina tjänster, om man säger så) men med tanke på behovet och loppets tempo så fick det bli Saint Pierre (Bysse) på måndag, men jag lovade i stället Striden att köra Joskin på onsdag förmiddag då det är provlopp på Bergsåker, då kan man stå på lite mer med honom än på måndagen, samtidigt som lille Pierre behöver ett till test innan en eventuell start den 18 maj, en dag innan hans kval går ut och då kommer måndagen lämpligt i tiden.

Joskin var förövrigt till Östersund förra veckan och staratde, det blev galopp när körande Henrik Svensson laddade bakom bilen och trots en fin upphämtning blev det inga pengar för hans del.

Nordisen Thuli Hallen som jag brukar köra jobb med, prövade på ett kval under förra veckan men lyckades inte ta sig under stipulerade 1.45 med Linda Hedin i vagnen på en smetig bana. 1.47,7 med galopp blev resultatet på en sekund tung bana. Provar väl igen nästa vecka som det lät på tränaren när han ringde i kväll. Jag antar väl att jag får köra den något lopp när jag väl fått körlicensen tillbaka.

Hej såååå läääääänge som Richard Gere sa i filmen "American Gigolo"

De "allvarligare" felet verkar alltså vara under kontroll (peppar, peppar!) men vänster fram är dock ett orosmoln det med. Visar ingen hälta men var fortfarande entömd senast. Jag tror inte att det är något i munnen utan han får åtgärdas med "specialsalva" fram tills fyra dagar innan start (jag har anmält till kval nästa torsdag). Hoppas salvan fungerar. Hibbitt får gå i hagen tills på söndag, då får han ett lättare motionspass, sedan blir det hagen igen tills på torsdag då kvalet går av stapeln.

Henke vat tänkt att köra men han hade lovat bort sig redan, så jag provar med John Östman i stället. Det är ju ingen svår häst, så det går nog bra oavsett vem som kör.

Det blir dock ingen start förrän jag själv fått tillbaka körlicensen. Något roligt ska väl jag ha också ;-)

Vann loppet gjorde han ändå trots meriterat motstånd. För en gångs skull fick han också känna på hästar av sin egen kaliber. Exempelvis Mack Force (340.000:-) och Clever Princess (ca 180.000:-). Det var ett tag sedan sist. Efter att ha släppt ledningen till Mack Force efter 500 meter så avverkades provloppet efter 20,5. Med avslutande varvet på 1.18 och med sista 500 på 1.16 och tussar kvar i öronen så satte han klorna i ledaren direkt in på upploppet och kopplade greppet, men väntade själv ändå in till sista biten innan han satte huvudet först och det utan drivning.

Den klart smartaste och löpärligaste häst jag kört.

Vi avvaktar morgondagen innan beslut om kval nästa torsdag.

Hej

Det är en bra tid alla dar i veckan med tanke på hur den här hästen "sågats" innan.

Han är dock fortfarande väldigt orolig upploppet ner, men när man inte "härjar" för mycket med honom så blir han bättre gång efter gång. Nu kunde jag mana på honom skaplig mellan 500 och 200 kvar och han svarade rejält utan tendens till galopp. Sista biten in mot mål kändes det dock som om han hade alltför många ben i den snabba avslutningen. Han tog i självmant hela upploppet ner, men vinglade till lite i slutet och det kändes som om han hade fler ben än fyra just då. När jag korrigerade honom bröt han ut ett spår, men utan att gå över i galopp så jag tror att han snart kommer att våga springa hela upploppet ner också, om inte någon "botar" honom från detta med några rejäla dagsedlar...

Saint Pierre har nog fått en hel del i sina dar, trots att han bara är fem år, det märks eftersom han är oerhört orolig för att göra något "fel" sista biten.

Tar man det bara lugnt så kommer det av sig själv. Hoppas att tålamodet får gör verkan och han får "komma" själv utan att bli tvingad.

Då brukar det bli bakslag.

Men då har jag kört färdigt den här hästen i alla fall.

Det är inget licenslopp denna vecka men mina vanliga "lånestryningar" är i full gång: Joskin startar med Henrik Svensson på Östersund nästa vecka. Gick ett 17,5/1640 meter med sällskap för Henke i går och visar lite form. Thule Hallen gick 43/2140 meter för ägaren och skulle testas av Linda Hedin idag. Kvalar med henne nästa torsdag om det går bra.Polaren Bysse tar in Southridgeprincess att gå jobb för John Östman i morgon och min nästa licensloppsstyrning Saint Pierre tränar hemma inför måndagens äventyr. Jag hoppaspå ett bra lopp av honom på måndag.

Mina egna har det väldigt lugnt. Fetknoppen La Bigi är tjockare än någonsin och har bara en styv månad kvar till "nedsläpp". I dag la hon sig i lervällingen och rullade och hon såg inte direkt munter ut när jag skulle ta in henne.

Hibbitt har körts i skritt tre gånger efter behandlingen. Fredag, måndag och idag onsdag har han fått kortare motionstur på mellan en halvtimme och 45 minuter för att röra på sig lite mer än bara gå i hagen.

I dag kördes han dock av en ny förmåga

Ingen av mina barn är speciellt intresserade av hästar, i alla fall inte för tillfället. Den äldre dottern 17-åriga Amanda red på ridskola tills hon var 14-15 år, men tappade sugen och de senaste åren har hon bara ridit här hemma och det inte oftare än vad man kan räkna på ena handens fingrar. Hon brukar ta in hästarna när det behövs och har bra anlag även om hon är ointresserad.

Min yngsta dotter 10-åriga Matilda har hittills varit än mindre intresserad och vill inte gärna börja rida (vilket inte är så konstigt med tanke på att hon lidit av någonslags "höghöjdsskräck" ända sedan hon var spädbarn. Lyfte man upp henne i luften när hon var liten gallskrek och grinade hon).
Hon gillar dock att vara med emellanåt och kolla på och gärna också hjälpa till lite vid intagning ur hagarna. Biggan, som är ganska menlös och snäll mot människor brukar hon få ta in själv när jag är med.

Men ibland så överraskar den yngsta dottern rejält och i dag ville hon faktiskt följa med ut och åka när jag inte skulle "träna" på riktigt. Sagt och gjort, när hon nu ville vara med så fick hon sela själv under mitt överinseende och sedan köra Hibbitt helt själv men med mig som moraliskt stöd brevid i rockarden. Det gick förvånansvärt bra och hästar är fan inte så dumma som en del vill tro.

Virrpannan Hibbitt som allt som oftast hittar på något hyss eller vill sticka iväg en sväng när man är ute, var väldigt snäll och foglig och följde direktiven från henne utan prut.

På kloka hästars vis så verkar det som om han fattade att han skulle tat lugnt när hon körde. Precis som annars "halvgalne" Big Earth gjorde med Amanda när hon var liten i mitten av 1990-talet.

Kloka hästar behöver inte vara bra hästar. Hibbitt är tydligen både och...

Hej

Han var inte direkt imponerad av Hibbitts rörelsemönster, när jag sprang med honom inför Wesslans kritiska ögon. Med tanke på två 22-jobb inom en vecka varav det senaste dagen innan så var inte jag speciellt förvånad. Vem skulle inte vara stel och kantig efter detta.

Vi böjde därefter genom Hibbitt och tittade på en del skavanker, bland annat bulan på vänster bak. Som kunde ha varit ett griffelbensbrott - om Hibbitt nu haft några griffelben kvar i vänster bak. Eftersom de plockades bort i samband med operationen på gaffelbandet 2003 då det var en fraktur på dem borde det inte vara någon skelettskada på dem.
"Konstigt", sa Wesslan, "Det skulle kunna vara ett griffelbensbrott, det ser ut lite som det, men han ömmar ju inget för tryck, det borde han i så fall".
Vi beslutade att inte bry oss speciellt om denna "överbensbula" så länge.

Mer bekymrad var han dock över hältan vänster fram som återkommer då och då. Precis som under senhösten var det en märkbar hälta på framkota efter böjningen, men ingen i knät.

Vi beslutade att behandla denna igen.
"Tror du på det?" sa Wesslans frågande (Han är en "cortison-man" i vanliga fall) när jag undrade om vi kunde spruta med "tuppkam" istället, eftersom det har kortare karens. Bara 14 dagar mot det dubbla för cortison.
Sagt och gjort, tuppkam blev det. Lite dyrare men en snabbare återkomst på banan hoppas jag.
Nu återstår bara vila och eventuell motionskörning för Hibbitt de närmsta 14 dagarna innan Henke Svensson får göra en slutgiltig test inför ett eventuellt kval i maj.

Fölmärren La Bigi blir allt tjockare och ska föla runt den 20 maj. Det närmare sig alltså. Därför fick hon en stelkrampsspruta för att skydda fölet under de första veckorna efter födseln. Det normala är att de föder med två veckors marginal åt endera hållet så det gäller att vara beredd.

Vädret börjar sakta men säkert bli bättre efter en oerhört lång vinter, men frågan är om hagarna hinner torka upp innan fölet föds. I dag snöar det lätt igen.

Men det är plusgrader, alltid något...

Glad Påsk på er få personer som läser detta,

P.S. Skriv gärna också något i gästboken!

Kombinationen Murphybländare och inga sidostänger visade sig inte så lyckad. Trots dessa små missöden så kändes hästen piggare än senast och kopplade lätt grepp odriven och nedövad mitt på upploppet. Brochant var lite trög men vaknade till sista biten efter några "påminnelser" från Henke, men Hibbitt höll sin vana trogen huvudet före den invändige hästen hela vägen in i mål och var inte speciellt berörd den här gången jämfört med senast. Distansen på runt 1.22 även denna gång, med ett avslutande 20-varv.

Hibbitt var som sagt mindre ansträngd efter det här jobbet än det senaste och verkar bli bättre och bättre för varje tempo-jobb. Nu får han antagligen några veckors paus eftersom det väntar en veterinärgenomgång av Leg. Vet. Kjell Westin senare i dag. Han ska kolla överbenet på skenan och gå igenom hästen i övrigt.

Eventuellt sprutas han med tuppkam vänster framkota, eventuellt även i samma bens knä. Symptomen med entömdheten brukar komma därifrån. Att vänster fram brukar ta stryk, det vet vi sedan tidigare. Antagligen på grund av någon sorts överbelastning från bakbenen, troligen efter de två operationerna för lösa benbitar i höger bakkota (diagonal hälta, kallas det väl). Det kan även bero på skadorna i vänster bak, som gör att höger bak får annorlunda belastning, men det vet jag inte. Vid böjprov är det oftast bara vänster fram som brukar gå att böja fram.

Tidigare har han behandlats med cortison, men eftersom det är kortare karens på "Tuppkam" så testar vi antagligen detta nu och kvalar sedan efter ett jobb till. Henke ska dock få testa honom först och se om han har några idéer.

Fölmärren La Bigi ska även hon få en spruta. Hon ska få en stelkrampsvaccination för att skydda fölet de första veckorna efter födseln.

Och där satt vi.

Och hade suttit bra, ända till de sista 100-150 metrarna om inte kusken (jag) kört med huvudet under armen. Istället för att sitta kvar så backade jag mig runt hästen i dödens ungefär samtidigt som denne tappade fart och Erik Nylander stack iväg med ledarhästen. Joskin tappade väl en fyra, fem längder på den manövern men spurtade sedan starkt till andra plats en dryg längd bakom vinnaren efter en fin slutfinish.

Hade jag suttit kvar i rygg 100 meter till så hade luckan kommit som ett brev på posten och jag hade aldrig kunnat förlora.

Men hästen var i alla fall bra ;-)

Det är sånt här man förhoppningsvis lär sig av, tur att det inte var ett "riktigt" lopp!

I morgon kör jag Hibbitt i lag med Henke igen.

När det väl är dags för provloppet och du börjar volta är voltledaren på din fålla ett par längder sen, startkommandona går ändå, men trots detta så lyckas du komma i väg hyfsat över startlinjen, hästen tar några galoppsteg men ställer sig direkt och du är på på väg att ta en rygg på innerspåret utan några större missöden.

Då händer det som inte borde få hända.

Det kommer en kusk utifrån, en kusk som antagligen har fällt ut öronskydden som ett helstängt huvudlag på sig själv, eftersom han enbart tittar rakt framåt när han drar i vänstertömmen och rätt ner i banan och rakt över frambenen på din häst.

Det scenariot blev verklighet i morse.

Och även om jag lyckades dra stopp innan olyckan ärt framme på riktigt, för hade jag hållit fast vid min position så hade hästen stått på huvudet i banan.

trots att jag ändå kunde ta upp kampen efter att ha tappat en hel del mark så var dagen förstörd.

När samme pajaskusk femhundra meter senare gör om samma manöver (fast den här gången drar han i höger tömmen) och går rätt ut från innerspåret och över frambenen på oss när vi avancerar framåt.

Att man fullkomligt kan missa att se andra hästar i ett lopp måste ju tyda på att man har någon allvarlig synrubbning eller är det enbart nonchalans?

Att det kommer en häst utvändigt om dig, nästan jämsides med din axel borde man väl upptäcka?

Kusken som körde på oss flera gånger är en rutinerad amatörkusk som vunnit flera lopp genom åren. Han märkte ingenting och var helt oförstående när vi for av banan när jag påpekade att han borde vara mer uppmärksam.

Själv kunde jag lätt hålla mig för skratt.

Ny galopp, en avtrampad framsko samt ett rejält trampmärke i ena framhoven blev resultatet. Förutom att självförtroendet hos hästen antagligen blev lite rubbat.

Stort fiasko, alltså.

Man kan i alla fall konstatera att kördisciplinen under lördagsprovloppen på Bergsåker är under all kritik hos vissa.

Och då menar jag inte tempot i loppen.

Hej då.

Med en annan häst än Hibbitt kanske det skulle ha gått att ta sig till bättre träningsmöjligheter men med hans aversion mot "Stora fordon" är det inte speciellt lämplig att ge sig ut på de större vägarna...

Då återstår bara "vägen" och den är inte speciellt bra just nu. Men som tur var är den hyfsad på morgonen och i morse han jag med 1,5 mil i varierat tempo med honom. Inte speciellt fort men ändå så pass att andningen kom igång i alla fall. Kändes riktigt bra och tisdagens "Snabbjobb" verkade ha gjort honom gott.

I morgonförmiddag kör jag provlopp på Bergsåker med nordisen Thuli Hallen. Före (och efter detta) ska jag passa på att arbeta nattskift hela helgen.

Kan alltså bli lite sömn, men jag är van...

Vi körde bra många bakvarv innan vi vände upp för att tvååringen skulle få lite sällskap i rätvarvskörningen. Vi körde då straxt under 40/2140 meter, med ett avslutande varv efter 35-kanske. Min "billighetsklocka" imponerades inte av fukten, gruset och snömodden som sprutade upp överallt, utan den la av att fungera, så jag fick ingen riktig tid på detta själv.

Hibbitt kändes OK, men var en antydan till entömd i rätvarven, så jag satte dit en murphybländare på vänster sida efter värmningen. Så har han oftast varit utrustad genom åren.

Den "svårborttrollade" svullnaden i vänster bakben försvann efter värmningen, (då jag körde utan gamasch vänster bak) och kvar fanns endast "bulan", som inte hindrade att jag satte dit gamaschen efter värmningen.

Efter en knapp kvarts vila i stallet var det dags för det "riktiga" heatet. Henke körde Living Alone, hans sambo/lärling/hästskötare Maria-Helena körde Victory Challenge, som den andra hästen hette och så jag själv med Hibbitt. Jag la mig bakom dem, i rygg på Victory Challenge med Henke i dödens, Lugnt tempo men Hibbitt fick kämpa för att hänga med i början. Efter bra precis ett varv felade ledarhästen när han snubblade till, jag upptäckte detta aningen sent men rundande honom utan missöden mer än en liten tempoförlust. Henke väntade in mig lite i kurvan och överlät också innerspåret åt mig. Jag röck ur tussarna ur öronen på Hibbitt på bortre rakan och vi ökade sedan farten något och körde jämsides upploppet ner. Hibbitt var seg men höll nosen före hela vägen utan drivning, och även om inte Henke drev något så visade Hibbitt att huvudet är med, även om inte fysiken är som den borde, i varje fall inte ännu. Han var mer än lovligt seg på 1.22 full väg.

Med tanke på sista månadens strul med träningsförhållanden och skadeuppehåll så kan han behöva några tempojobb.

Inga nya fel syntes idag heller när jag släppte ut honom i hagen. Han sprang runt som vanligt och retade "Biggan" när jag for in till Bergsåker för att köra Saint Pierre.

Den gode Pierre gick i lag med Southridgeprincess som kördes av John Östman. Östman var inte direkt sugen på att köra henne i kortvagn utan ville egentligen ha lite värre grejer, typ en långvagn av järn, för att "kunna göra något..." som han sa, om hon hittade på något jävulskap. Så därför blev det inte så mycket kört i dag. Nu var hon ganska snäll i de två bakvarv och de två rätvarv vi körde, även om hon felade ett par gånger där hon sprang bakom Pierre.

Saint Pierre vinglade och for lite som vanligt när han är ensam. Men jag gillar den här hästen mer och mer, mycket eftersom han verkligen vill göra sitt bästa, även om han inte lyckas fullt ut. Efter "värmningen" så for jag ut ensam igen och körde då ett jobb som avslutandes efter ett 22,5 varv efter ett inledande någonstans mellan 1,27-1,30. Med automatkäk blev han stabilare och när jag drog upp den ett par hack på upploppet så ökade han farten hela vägen med marginell drivning och utan antydan till galopp. Klart bra avslutning även om travet har en del att önska fortfarande.

I dag fyller jag för övrigt år...

I dag är det tisdag och istället för ett licenslopp igår så får Hibbitt ett jobb på Bergsåker idag istället. Snackade med Henke Svensson och han skulle köra fort vid 10-tiden och jag fick lov att köra med dem, vilket är bra så jag får lite sällskap.

I dag startar en av mina kurskamrater på Gävle med sin häst Himen Tabac. Hoppas det går bra för honom. (Han har just upptäckt den här sidan så jag passar på att önska honom lycka till här!)

Hibbitt var lite småsnorig i lördags när jag körde men har inte upptäckt någon feber. I morse hade han 37,6 annars brukar den ligga på 37,5 så det är väldigt marginellt. I kväll får han testa att gå licenslopp, eftersom alternativen på hästar är få. Grannhästen Joskin ställer upp varannan vecka och han körde jag som bekant i måndags, Saint Pierre går jobb på onsdag i lag med stallkamraten Southridgeprincess som jag tidigare bloggade om. Bergsåkersproffset John Östman kör henne och jag kör Pierre är det tänkt.

Mer rapporter senare...

Jag skodde fölmärren La Bigi innan jag gav mig ut och körde Hibbitt och det var sannerligen på tiden. Tur att jag köpt en verktång. Ett måste eftersom jag är så dålig på att bryna mina klingor. Annars har det blivit jobbigt.

I dag var det inte heller lätt att heta Hibbitt och att träna på ett mysko underlag. Ishalka under blötsnö. Eftersom jag ska arbeta de tre närmastedagarna så kan jag inte köra något förrän tidigast lördag, så det vara bara att bita i det sura äpplet och ge oss ut trots väglaget. Som tur är så har han sulor både fram (PG) och bak (kilsulor), vilket underlättar lite då det inte fastnar snö lika lätt som med bara järnskor eller liknande. Det blev ungefär 12-14 kilometers trav i varierande tempo fram och tillbaka efter Storjordenvägen, inte den mest inspirerande turen, men han fick ändå röra på sig lite, mer än bara gå i hagen. Lite svullen i sparkbenet men bara "bulan" kvar när vi kört klart, resten hade försvunnit. Mystiskt men inte ovanligt när det gäller benskador. Jag har provat det mesta tidigare, men får inte riktigt bukt på det här. Kanske tiden läker alla sår som de säger, annars får jag väl ta till cortison om det inte är bättre inom någon vecka. Det var trots allt en rejäl spark som det verkar. Inget halt dock, vilket är tur då han troligast får gå licenslopp nästa måndag.

Saint Pierre är annars alternativet, men han kör jag antagligen mot sin stallkamrat Southridgeprincess på tisdag i stället, Southridgeprincess är en halvknäpp Prince R.S-avkomma som inte är utan talang, men fullkomligt opålitlig. Klarade premielopp och såg jättefin ut i höstas men sedan har det snurrat till bra i kolan på henne även om tendenserna funnits där sedan tidigare. Jag har kört henne några gånger varav vid det senaste (och troligen sista) tillfället så tvärnitade hon mitt i upploppskurvan och satte sig på arslet i 1.30-tempo. Jag höll på att hamna uppe på halsen åt henne. Tur att ingen kom bakom oss, för då hade jag antagligen varit död nu eller legat med helgips på sjukhuset. När hon väl stannat så kastade hon sig rakt av banan och in "bakvägen" mot defileringsvolten. Inte nog med detta så reste hon sig istället rakt upp i luften, när jag skulle försöka styra ut henne på banan igen så att jag drattade ur baklänges, jag höll som tur var kvar ena tömmen i handen (den andra var jag tvungen att släppa för att hon inte skulle slå runt) och kunde ta mig upp på vagnen igen och köra av banan, precis som hon ville. Knäpp häst. Nu har hon fungerat lite bättre efter detta, men då i sällskap med hästar och med helstängt huvudlag. I lördags hade hon tydligen vägrat att volta i ett provlopp igen. Och nu ville ägar-Bysse att vi skulle köra i lag på tisdag och det går väl bra, bara han kör henne själv och jag får köra Pierre.

Kul även att Thuli Hallen-ägaren ringde i kväll och undrade om jag ville testa hästen i ett provlopp nästa lördag, eftersom, som han sa, "han går bra för dig...". Inte varje dag något tycker att jag kör kallblod bra, även om jag tar det hela med en nypa salt. Det är väl närmare sanningen att jag är så billig, det vill säga gratis...

Loppet som sådant föregicks av lång väntan, något som inte alls passade dagens häst, Joskin som var het redan före i värmningen och trivdes inte alls på den decimeter höga "snömodden". Som tur var så sladdades banan innan licensloppen annars hade det inte alls varit speciellt kul. I defileringsvolten tog det också lång tid den här gången och hästar och kuskar blev allt mer frustrerade i väntan på några "sölkorvar" som till slut behagade anlända. Voltningen fungerade hyfsat bra för alla den här gången, även om den första starten fick avbrytas för att man fick fel på startsystemet, Joskin blev dock allt piggare för varje start, men gick i väg bra från sitt fjärdespår. Femman var struken, så jag hade lite bättre plats än vanligt, vilket är en fördel på en så pass stor häst som han är.

När den giltiga starten gick, spetsade vi direkt men släppte sedan i första kurvan till en av springspårshästarna, Stillett. Därefter blev det rygg på ledaren i ett varv i 26-tempo, något som säkert gladde alla, utom mig som började få väl ont i underarmarna. Den i dödens körde sedan till ledningen varvet kvar och jag vek då ut direkt i dödens för att slippa fastna i tredje par inner. Väl i dödens blev Joskin ännu piggare och 600 kvar var det bara att släppa på. Han nästan exploderade en bit och snöt åt sig en tre fyra längders ledning direkt. Han höll försprånget in på upploppet och avslutade rejält upploppet ner och vann lättvindigt med ett par längder tillgodo, själv satt jag med bakvänt spö hela vägen, tussarna sparkade jag ur i utgången av sista sväng, men det betydde nog inte så mycket för farten. Sluttiden 1,22,4 efter ett avslutande 18,5 varv. Hyfsat lopp och inget skäll fick jag heller, men väl krampkänning i underarmarna.
Kanske jag får börja träna, eller så är det bara mina trähänder som gör sig påminda...

Hibbitt är precis tvärtom. När han äter kraftfoder så räcker det att man tittar på honom, för att han ska göra låtsasutfall mot gallret eller åt det håll man står. Eller sparka i väggen bakom sig. Han är lite feg av sig så han gör aldrig något om man själv står inne i boxen hos honom, bara om han tror att han kan komma undan. Han är annars en riktig retsticka och ett exempel på hans ganska lustiga "feghet" är att han aldrig försöker hitta på något med La Bigi om han inte kan komma undan, speciellt när hon lagt sig för att rulla, är han snabbt som ögat där för att bita henne i arslet eller något liknande. När hon väl kliver upp sticker han snabbt därifrån. Nöjd med sig själv. Lika är det när de går in i stallet. De har boxarna bredvid varandra och "Biggan" måste passera Hibbitt i stallgången innan hon kommer till sin box, då passar han ofta på att sticka ut huvudet genom öppningen och ge henne ett tjuvnyp, helst i baken. En riktig luring är vad han är. Som körhästar är det dock en annan femma. Då är det ombytta roller. La Bigi var oerhört het och låg gärna på bettet stenhårt, framförallt den första tiden hos mig, medan Hibbitt är totalt i avsaknad av hetsighet och aldrig är annat än fullkomligt reglerbar på bettet.

De är varandras motpoler också vad det gäller störande element när man är ute och kör dem. Ett möte med en stor väghyvel som plogar en smal vinterväg bekommer exempelvis inte "Biggan" det minsta, hon bryr sig inte trots att hon aldrig ens kördes dövad, medan det oftast räcker för Hibbitt om han ser en traktor som rör sig i närheten av där han är, för att han ska kasta sig i sidled i ett dike och vidare ut 50 meter på en lägde innan han stannar. På travbanan och när man förberedde dem för lopp var dock båda tämligen coola. Hibbitt kunde dock vara väldigt argsint inför och efter loppen, medan Biggan inte reagerade speciellt över huvudtaget.

Nu till kärnan i just dagens blogg. Hibbitt har jag själv fött upp, kört in och grundtränat och skött om i stort sett hela hans liv, medan Biggan varit i proffsträning hos Olle Elfstrand som unghäst, och inledde sin travkarriär redan som tvååring där för att senare hamna i amatörträning i södra Sverige innan hon slutligen hamnade hos mig som mer eller mindre tävlingsless och "utbränd" 10-åring.

Som tävlingshäst så har Hibbitt överlägset varit den bättre av de båda, medan La Bigi inte lyckats speciellt bra trots att hon har den "bästa" stammen av de två, båda har dock startat inom rikstoton, så "Biggan" har också hon, haft sina ljusa stunder (inte i min träning, men ändå).

Nu är ju frågan om miljön eller stammen är avgörande för slutresultatet som tävlingshäst?
Kan miljön och uppväxten spela en större roll än stammen eller vice versa? Är det individen det handlar om eller går det att påverka på något sätt?
Det ska bli intressant att se vilken typ av häst "Biggan" nu lämnar i vår. Kommer miljön att påverka fölet mer än arvsanlagen? Blir det en hetsporre eller en lugn och sansad tävlingshäst (med för all del en del små olater vid sidan av tävlingsbanan).

Den som lever får se, som man brukar säga...

I morgon är det licenslopp igen. Joskin blir hästen den här gången. Nu kör vi bakifrån och tar dem på speed.

Dessutom har jag ont i ryggen nu.

Att lyckas balansera en sån här häst, som trots både stam och förflutet hos "de bästa" ändå inte fungerat, kan ju knappast vara lätt, Om de inte lyckats måste man nog prova någon för proffsen långsökt lösning, så gick i alla fall mina tankar. Det krävdes för det första något som knappast ett proffs skulle ha provat med direkt.
Nu är jag ju ingen Sören Nordin direkt, men min första tanke när jag körde honom senast var ändå att han inte "tordes" trava, möjligen var han rädd för att slå sig. Vidare funderade jag på att eftersom han är stor och kanske lite väl slapp i muskulaturen, så orkade han kanske inte bredda tillräckligt med bakbenen och därav anledningen till att han vinglade både hit och dit för att inte träffas av frambenen senast. Att ändra balansen på framsteget kändes därför som den första åtgärden. Jag hade helst av allt önskat en längre framtå, för att förlänga steglängden, men eftersom hästen har små hovar i förhållande till kroppen och dessutom var ganska hög i trakten, så gick ju inte det, i alla fall inte direkt nu. Bysse hade i alla fall nämnt för hovslagaren att han skulle spara i framtårna.
Eftersom jag först ville försöka ändra framsteget hade det naturliga varit att lägga på ett par boots, men antagligen så har väl alla proffsen säkert redan testat detta, så de kändes som bortkastad tid.
Lösningen som faktiskt visade sig fungera hyfsat, var att lägga på ett par tåvikter. Inte så vanlig metod numera men garanterat något som inget modern proffs skulle testa, därav min chansning och otroligt nog så fungerade detta över förväntan.
Hästens steg blev helt annorlunda och han travade riktigt stabilt och bra, både på rakorna och i svängarna. Genom tåvikten så blev framsteget högre och gör så att hoven viks in mer än tidigare i själva "svävningsfasen". Han var kanske skrämmande nära armbågarna i stället för att vara i vägen för bakbenen, men han travade oerhört förbättrat, riktigt bra de första 1600 meterna jämfört mot förra gången, men när det för honom ovana tempot började göra honom mör mot slutet, så försökte han söka stöd i "käken" utan att få något (han var i det närmaste totalt "okäkad") och rumplade antagligen till därför några gånger, men utan att fela eller vingla. När vi svängde in på upploppet så gick det dock inte att hålla honom i trav längre när han försökte haka på hästarna framför, Utan käkrem så kom galoppen, förmodligen av ren trötthet och mjölksyra.
Ostartade Pierre startade med 20 meters tillägg (tillsammans med bland annat Q.Nalan som spungit in närmare en miljon!) och avverkade första varvet som tredje häst invändigt efter 1.22.5 och låg på ungefär samma fart och plats när han hoppade, kanske även för att försöka hänga på de andras tempoökning sista biten in mot mål. Sluttiden med dubbla galopper på upploppet blev ungefär 1.25.5. Ingen världstid direkt, men med tanke på sättet han travade på, och att han fakstiskt bara fått sex veckors lättare träning sedan oktober, så var det väl inte så dumt. Inte i min bok i alla fall. Det här kan bli skoj framöver.

Fortsättning följer.

Fick en släng av en lindrigare korsförlamning i början av december och sedan i vinter har han tränats och kännts allt bättre även om travet inte varit 100 procentigt med ett av bakbenen, troligen efter korsförlamningen. Nu planerades det ändå för start igen och vips, så fick han en spark på vänster bakben, naturligtvis samma som han opererat för gaffelbandskadan och griffelbensbrott, dessutom har han haft en böjseneskada också där. Svullen och lite halt.

Nu när svullnaden börjat ge med sig så känns i alla fall han ohalt bak, men gissa vad, nu känns han aningen orytmisk i vänster fram i stället igen. Vad säger man...Cirkeln går runt runt utan avbrott.

Väntar han på min körlicens kanske?

Här är i alla fall en liten rapport från vad som hänt hittills.

Första veckan blev jag och Hibbitt påkörda av en lös häst. Precis som vanlig föregicks starterna av mycket vingel. Orutinerade kuskar och en del rätt dumma hästar låg bakom det mesta den här gången. Det brukar dock inte bli några riktiga smällar, men det blev det nu.
När den giltiga starten gick så la vi oss tillrätta i rygg på ledaren. Efter 250 meter blåser man av loppet och högtalarna varnar för "lös häst" - en av tjejerna hade vinglat ner i banan i starten och hästen stannar till var på en annan smackar in i henne bakifrån, båda trillar ur. Hästarna sätter fart framåt på och naturligtvis så prickar en av dem mitt yttre hjul där jag sitter fast på innerspår. En av de andra licenstagarna fanns helt plötsligt innanför mig, utanför banan och jag har ingenstans att ta vägen mer än att hålla i mig och hoppas på det bästa. Pang - och på något konstigt vis satt jag kvar på vagnen, men båda hjulet och skalmen blev sne. Inga skador på någon av oss dock. I montéloppet efter så ramlar två stycken av också. Har aldrig varit med på maken...

Vecka två, faktiskt inga konstigheter Hibbitt är som en dröm och finner sig godvilligt i alla omstarter. Den här gången startade vi 40 meter efter och han var dövad och odriven tvåa i mål på en tid runt 22,5 efter en slutrunda från köposition. Inte helt hundra i aktionen dock, men med PG-beslag och brodd så ska man kanske inte kräva speciellt mycket av en häst som inte startat på några år.

Vecka tre fick jag stryka. Den sura märren La Bigi hade prickat Hibbitt på vänster skenben med en spark och benet svullet och en rejäl bula syndes när svullnaden försvann.

Vecka fyra, var igår. Då lånade jag grannens häst Joskin, en häst straxt under snabbloppsklass och som vanligt när jag har nåt att köra med så hade jag svårt att inte stampa i gasen. Fick en del skäll (eftersom vi kom i mål på 20,4 och idealtiden skulle vara runt 25) konstigt nog inte så mycket av utbildningspersonalen, utan mer av folk runt om banan. Körde ändå sakta i början efter att jag tagit ledningen från spår 2, 28 första 500 och 23 första varvet. 700 kvar fick han dock sticka i väg självmant och då blev det lite tempoökning. Ändå slagen i mål av Q.Nalan (850.000 på kontot). Gjorde inte speciellt mycket för att förhindra detta, vek aldrig fram spöt när han kom farande ute i banan på upploppet. Tog på mig skulden för tempot, inte mycket att säga om. Kom även på att det var dålig taktik att dra undan i alla fall, alltid någon lärdom. Drog ner en del skratt när jag försvarade mig med att "jag slapp bli påkörd bakifrån den här gången"...
Nästa vecka kör jag antagligen Saint Pierre, en herre som alla givit upp med, men som en kompis fått gratis. Då kommer jag i alla fall knappast att köra i från någon, då blir väl "staketkuskarna" nöjda och glada...