Det har varit ett händelserikt travår.

Inte kanske så mycket resultatmässigt, men ändå en hel del nya roliga erfarenheter.

Många har ju som vanligt haft åsikter om Parkin och vad som är bäst för honom. Men eftersom det är jag som äger honom utan inblandning av andra, så är det en lättnad att bestämma själv.

Det var fantastiskt trevlig för mig och familjen att göra en avstickare och hälsa på honom utanför Paris.

På besök hos Sofia och Parkin i Frankrike. Foto: Björn Persson ©

Sofia Aronsson som står som leasingtagare och hennes lärling, Satu Liitäinen, båda fantastiskt trevliga och duktiga hästmänniskor, har gjort ett bra arbetet med honom i Frankrike och även hos Rudi Haller där han tillbringade några månader skötte han sig bra på tävlingsbanan och tog ju faktiskt tre regelrätta segrar under sommarens äventyr ute i europa även om han blev fråntagen segern i Ungern, där han diskades efter en trängning.

Han satte ju även nytt banrekord i Österrike så helt slut kan han ju inte vara...

Nu är han i Sverige igen och det här "allmänna" barfotaförbudet är ju lite försvårande för honom och att han ska åstadkomma några strålande resultat i vinter. Han gjorde vad man kunde begära i lördags på V75 efter en passiv styrning från början och att sedan ge sig ut i tredje/fjärdespår genom svängen när man ligger sist i Gulddivisionen, där alla avslutar långt under 10 i normala fall är ju väl mycket begärt, känns ju som om det var dåligt påläst av kusken som får underkänt i min bok. Knappast bra för hästens redan dåliga stridsvilja. Får se hur fortsättningen ser ut. Kan nog bli en sväng till Tyskland igen som det låter, innan han dyker upp hemma här på Storjorden igen i augusti.

Årets resultat för Parkin: 16 2-0-0 172 648 kr 14,0m *12,7ak

På hemmaplan har jag fått förlita mig enbart på Quantum Bond och denne har ökat på siffrorna från fjolåret med mer än det dubbla. Han har även sänkt rekordet på alla distanser.

Med lite tur hade det kunnat vara ännu bättre siffror, men han har ju en tendens att stanna till lite sista biten och det har ju inneburit att han blivit avslagen i ledningen på mållinjen vid två tillfällen och även tappat några andra prisplaceringar på samma sätt.

Min taktik har varit att köra undan för att ha lite marginal, men "experterna" tycker jag ska spara speeden, men de har tydligen missat att upptäcka att han stannar till, även de gånger han får lopp på rulle.

Men det är ju som det är. alla har rätt till en åsikt. Vi kör vårt eget race.

Nästa start på fredag.

Årets resultat för Bonden: 19 0-4-3 48 150 kr 16,6m 15,4ak

Parkes klarade premieloppet i alla fall innan det började strula Foto: Peter Bergström ©

Annars hade jag lite förhoppningar på tvååriga Parkes under för våren då hon visade sig ha oerhört lätt för sig mentalt och redan efter sju banjobb klarade hon premieloppet på 31,3, vilket var tur för sedan har det jävlats å det grövsta för henne.

Hon hade till och från problem med travet och var en period även halt i framknäna och behandlades av veterinär. När hon var fräsch igen och upptränad hann jag köra ett banjobb i augusti innan det blev banomläggning på Bergsåker, sedan blev hon förkyld och efter ännu ett uppehåll och en dryg månads uppträning var det dags för en slagskada på en böjsena. Så har det varit hela året.

Nu har allt läkt ihop igen så jag hoppas 2015.

Årets resultat för Parkes: 0 0-0-0 Premielopp 20.000 kr

Parkins halvsyster Norma fick ett stoföl efter fine (och dyre!) Chocolatier vilket tog det sista av de sparade Parkin-pengarna. Jag hoppas och tror att det blir lyckat med fölet som heter Daley (efter sedvanligt Wolverhampton Wanderers-tema) även om det alltid är en chansning med att föda upp hästar.

2015 gör jag även min sista insats som uppfödare av travhästar på överskådlig tid då jag, för att jag äntligen ska kunna skriva över Prevenue på tjejen som haft henne sedan januari 2012, betäckte henne med Quevert på Micke Demmers förslag efter det att hon inte tog med förstahandsvalet, No Frosting.

Björn Persson och Prevenue efter den första vinsten 2010 Foto: Foto Finish ©

Har ingen aning vad det blir, men det kan ju bli starkt i alla fall med mycket franskt, som jag inte gillar egentligen. Prevenue var ett halvt psykfall när hon kom hit men tog sig, även om det aldrig blev riktigt bra på banorna även om hon bättrade sig rejält hos mig där hon sprang in ca 40 000 kronor och gick 15,5 auto. Hon hade fin talang och jag vann även mitt första lopp med henne så därför vill jag ha ett föl.

Mitt eget år som tränare går det ju att se på "Bondens" siffror. Som kusk såg det lite annorlunda ut, 2013 vann jag tre lopp som kusk, varav ett som lånekusk.

Årets enda seger kom i amatörmatchen mellan Skellefteå och Bergsåker, uppe i Skellefteå där jag vann från Open-stretch med Roger Nilsson-tränade Supplier.

För övrigt är det lite kul att jag är obesegrad i den här kuskmatchen med två segrar på två chanser.

2013 vann jag med den i 37 lopp innan segerlösa Damita på Bergsåker och nu med den här valacken som inte vunnit lopp de senaste två åren. Det var 13 segerlösa lopp innan den här segern.

Ingen av hästarna har vunnit något lopp här i Sverige efter att jag vunnit med dem. Konstigt men smickrande att jag lyckats i alla fall.

Här är årets lopp:

Rätt bra siffror om jag får säga det själv.

Även om det är små pengar så är placeringarna mer än bra. 35 procent på plats är mer än godkänt. Sverigetvåan Ulf Ohlsson har exempelvis 36 procent på plats på sina körningar. Och även om han kör dåliga hästar ibland så kör han betydligt bättre hästar än mig också så jag kan inte vara missnöjd med att ha samma siffror.

Min segerprocenten på fyra procent är dock sämre. Men ändå samma som exempelvis lånekusken Micke Melander! så jag ska inte klaga även om jag höjer målet till nästa år.

Dessutom så har jag bara kört galopp vid fyra tillfällen under året.

Böter har jag fått vid fem tillfällen.
En gång för felaktig drivning (600 kronor). Två gånger för att jag var för tidig över startlinjen (900+1500), och två gånger för att jag inte hållit rakt spår på upploppet (600+600).

Det sammanlagda bötesbeloppet är 4200 kronor

Årets resultat för Björn Persson som kusk: 23 1-4-3 68 850 kr 15,5k 15,4ak Segerprocent: 4%
Årets resultat för Björn Persson som tränare: 19 0-4-3 48 150 kr 16,6m 15,4ak Segerprocent: 0%

Inkört: 2994 kronor per start
Intränat: 2534 kronor per start
Böter: 183 kronor per start.

Björn Persson vinner årets enda seger på Skellefetåtravet. Foto: Skärmdump atg ©

Framtiden då?

Jag hoppas på att 2015 blir mitt allra bästa år hittills.

Förutsättningarna är kanske inte de bästa men jag tror att Bonden kan fortsätta tugga på på samma sätt och jag hoppas att Parkes får vara frisk och att hon kommer ut på banorna.

Dessutom hoppas jag att fler uppmärksammar mina resultat som kusk och att jag får köra lite mer.

Breddtravet har snarare försvårat för mig, än förenklat eftersom jag även tidigare fått köra i alla lopp. Dessutom är det typ ingen som sätter upp mig om de inte "måste", som förut när det var uttagningar till amatör-SM och Amatörlopp fick jag chansen ibland eftersom inga andra körde.

Det är bra att det händer saker, dock lite synd att man inte tänker "hela vägen" lite oftare innan man hittar på något.

Exempelvis "Bergsåkersmästarna" som kördes härom dagen på min hemmabana Bergsåker. Där tre utslagningslopp (ett för lärlingar, ett för amatörer och ett för proffsen) och sedan en final som kördes samma dag.

Bra initiativ.

Men med tanke på hur många som kör av de som verkar på Bergsåker, borde man i mina ögon befrämja och profilera hemmakuskarna i en sån här kuskmatch som heter just "Bergsåkersmästarna".

Nu blev det som vilket utslagningslopp som helst.

Eller vilket travlopp som helst.

Ett lopp i mängden.

Tror att till och med publiken skulle ha kunnat uppbåda lite intresse om det verkligen var en BERGSÅKERSMÄSTARE som korats.

NU slarvar man bort den ypperliga chansen att sätta fokus på alla duktiga kuskar som har Bergsåker som hemmabana.

Men det är inte första gången bra påhitt och idéer slarvats bort på Bergsåker. Inte på andra banor heller kan jag tro. Men jag känner bara till hur det är här.

Ekonomiskt är det tufft i sporten och det vet ALLA typ om och att man skulle försöka göra det billigare för de aktiva. Då höjer exempelvis Bergsåker stallhyrorna vid tävlingsdagarna.

Motsägelsefullt som det mesta inom travet idag.

Desutom verkar de styrande på ST fått någon form av mediapsykos och fattar beslut i tid och otid om allt möjligt som tas upp i medierna, lite som huvudlösa höns yrar de runt och det fattas beslut utan någon egentlig förstudie eller förundersökning om vad som är rätt.

Exempelvis som det här med barfotaförbudet.

Lite mer is i magen skulle önskas.

ÄH. Det var väl detsamma.

Gott Slut och Ett Gott Nytt År på er allihop.

Bästa 2014:

1. Min seger på Skellefteåtravet med låneuppsittningen Supplier. Det är alltid roligast att vinna!

2. Succén och uppmärksamheten runt min deckare "Som man sår får man skörda"

3. Fölet efter Chocolatier.

Sämsta 2014:

1. Att farsan dog den 7 februari bara 67 år gammal. Tungt då och tungt är det fortfarande.

2. Att jag inte lyckades vinna fler lopp.

3. Att Parkin inte lyckats hitta tillbaka på vinnarspåret.

Själv körde jag mitt sista lopp för året i måndags då Bonden gjorde ett riktigt bra lopp och satte nytt rekord för distansen och med startmedtoden, även om han var trött på slutet. Vilket inte var så konstigt då han fick gå på egen hand de sista 800 metrararna av loppet. Vi ledde mellan 700 och 300 kvar då jag klev ut och rundade två framförvarande för att komma ner i rygg på den i dödens. Min plan sprack dock då den i dödens tryckte sig till ledningen istället när jag kom bakifrån så det var bara att stå på framåt istället eftersom han inte tål en meter i dödens utan att ledsna rejält.

Nu blev han ändå fyra och det var mer än godkänt. Han startar igen på Bergsåkers första travdag på året den 2 januari.

Parkin blev även han fyra i Sverige-comebacken på Axevalla. Körande Anders Svanstedt förivrade sig en aning och lämnade andra ytter redan 600 kvar i det lilla fältet och pressade sedan ledande G.H. Nemo ända tills 50 före mål då "Junior" gav upp och stannade till. Tappade tredjeplatsen på linjen, så även om det inte gick speciellt fort så tycker jag ändå det var godkänt då det för hans del aldrig handlar om fysiken utan om psyket.

Han kan fortfarande springa vansinnigt fort om han bara har rätta sugen, men speeden blir allt kortare och två-trehundra meter är nog vad han på sin höjd trivs med i full fart numer och då under gynnsamma förutsättningar dessutom.

På söndag startar han i Gulddivisionen på V75 i Örebro och det är väl en matlapp som gäller vad jag kan tro även om det är ett mediokert gäng. Magnus Jakobsson kör.

Parkes tränar på rätt bra igen men har en spricka i hovväggen som stör lite och gör att jag inte kan sko henne riktigt som jag vill. Travar nöjaktigt för det mesta men kommer nog aldrig att bli samma sköntravare som sin morbror/brorsa men å andra sidan är det inte många som travar som han...

Däremot ser jag fram emot kommande banbesök då hon kan springa riktigt fort när hon tar i. Det är nästan så man blir rädd. Ska bli spännande att se om hon håller ihop.

Då kanske det blir ett hyfsat 2015 också.

UJag återkommer med en årssammanfattning runt nyår.

Ha det så bra i julen och ta det lugnt!

God Jul

Björne

Han var stekhet i början men efter några varv runt hagarna lugnade han ner sig lite men efter att vi för en gångs skull även gjorde ett bakvarv på banan så trodde jag han skulle spränga ljudvallen en bit.

Efter detta blev det en kortare paus inne i stallet och byte av huvudlag till ett helstängt för första gången och det innebar full spätta från det att vi vände upp och hela vägen in i mål. 18,8/2100 meter med broddskor och helt ensam. Problemet var väl att det gick 17,0 de första 1600 meterna sedan gick det lite saktare sista femhundringen och det är ju inte optimalt men han pullade i princip hela första varvet så det är klart att han blev lite seg.

Nu har han det här jobbet i kroppen inför starten på måndag.

Om vi kommer med men det tror jag.

Breddlopp och stängt vid 105 000 Autostart och 2140 meter. Högst 500 poäng. Han har 375 eller något sånt. Men det är klart det blir väl spår 7 eller 8 och då är det väl kört i alla fall.

Skulle vara intressant att se hur startspårs "lottningen" går till ibland...

Quantum Bond nöjd med sig själv efter årets andra banjobb (förutom starterna). Foto: Björn Persson ©

Parkin är anmäld till Axevalla nu på fredag, lopp 4. Sk abli intressant att se hur han sköter sig i vintertid på hemmaplan igen. Bara sex hästar och det vore ju bra om han höll sig före någon av dem i alla fall och fick en slant även om jag misstänker att han stannar väl nu också.

Anders Svanstedt får nu chansen att göra något som pappa Åke aldrig fick.

Det vill säga köra "Junior" :)

Vi håller tummarna!

Var allt för länge sedan jag skrev någonting här, men då det är fullständig stiltje på intressanta saker är det inte lätt att komma på något att skriva om.

Hästarna är i alla fall friska och krya, Bonden hade anmälts till lördagens trav på Bergsåker men kom inte med. 5:e reserv räcker inte långt.

Å andra sidan gör det inte så mycket eftersom klåparna på Folksam och DAG-service kommit fram till att om de inte fått till hästtransporten inom TVÅ ÅR så skulle Folksam lösa in den.

De har ännu inte fått fram uppgifter om reservdelar efter sex veckor, så vi får väl se vad som händer. Jag har hur som helst inte råd att köpa någon ny så vi får väl hoppas de får fingrarna ur...

Veterinär Gunnar Rangul var här igen, tredje besöket på kort tid (Jag bävar för räkningen!) och gav klartecken åt Parkes att börja träna på "riktigt" igen.

Ingenting syntes på senan längre och det var ju bra.

Annars så kan man lugnt kontatera att det är dyrt att avla och att betäckningskostanderna för Prevenue har nu stigit till i runda tal ca 12 000 spänn, och det bara för att få henne dräktig!

Då återstår själva fölavgiften om det nu blir något föl och uppehället fram till dess (Vilket hon som fått henne turligt nog står för hittills)

Det är veterinärer och hingsthållare och stuterier som ska ha betalt, och de tvekar inte att försöka krama ut allt de kan för minimal insats. Exempelvis mellan 80-100 kronor plus moms dagen för att strosa omkring i en jordhage och tugga ensilagehö ur en storbal.

Veterinären som kollade henne och seminerade tog exempelvis ungefär 3500 spänn för det. Medan stuteriet också ville ha en seminavgift på 1500 för samma grej.

Nej, nu får det vara nog.

Nästa år föds sista fölet som jag föder upp. I alla fall under överskådlig tid. Jag börjar ledsna på alla stora kostnader, även om det fortfarande är roligt det här.

Det är även väldigt dyrt med foder. Exempelvis om man vill ge hästarna torrhö och inte syrat ensilage så betalar jag idag 2,90 (plus moms som jag får ligga ute) med per kilo hö till en av mina leverantörer.

Med fyra hästar som delar på ca 40-45 kilo hö per dag så stiger kostnaderna fort. Om man som jag dessutom är lite slarvig och ger dem hellre för mycket än för lite, så får jag skotta ut en hel del på kasa också.

Ingen bra ekonomi.

De småpengar man får in på travet numer läggs inte på hög direkt.

Och även om Parkin fortfarande betalar en del så är det tomt i ladorna. Han startar eventuellt i mitten av månaden som det lät.

Det är dock knapphändigt med informationen numera om jag inte kollar själv. Väntar fortfarande på besked därifrån också om hur det blev med återbetalning av de tyska skattepengar som konfiskerades på prissumman, när han vann därnere i somras.

Jag är glad åt det som varit under "de goda åren", men nu är man nere på samma nivå som alla andra dödliga, men med utgifter som stegras.

Blir det ingen bättre fart framöver blir det till att minska rörelsen.

Men än har jag inte gett upp.

God Jul på er!

Björne

Dessutom håller jag på att skriva på min andra deckare. Jag har väl ungefär 50 sidor kvar på den skulle jag tro, det har gått bättre än jag trott att skriva, hittills i alla fall.

Den kommer troligen inte ut förrän till våren oavsett om jag blir klar tidigare.

Parkin är tillbaka i Sverige igen.

Eftersom han var så genomusel i Bordeaux, trots ett skapligt lopp, även om avancemanget till ledningen varvet från mål kanske var optimistiskt i överkant. (Att han skulle prestera dåligt hade jag på känn med tanke på hur han numer uppträder på längre distanser och då han dessutom alltid tidigare "slutat" springa på hösten (kanske de som har gott minne kommer ihåg att han alltid gjort så), beslutade Sofia Aronsson att det var bättre att ta honom till Sverige.

Tanken är att hon ska tävla med honom nere runt Axevalla i vinter och sedan eventuellt fara söderut igen närmare våren, det var i alla fall så det låter i nuläget.

Hon vet om att hon får bryta kontraktet när hon vill och jag skulle kunna tänka mig att hon även gör så efter några starter med liknande resultat som det i Bordeaux.

Jag hoppas naturligtvis på att han springer som ett skållat troll där nere, även om jag har svårt att tro på det.

Det har ändå varit ett trevligt och roligt upplägg det här senaste året. Inte så många vanliga knegare som lyckats föda upp och äga en häst som vunnit i alla klasser på V75 här i Sverige utom i Guldivisionen, och dessutom tävlat i Frankrike, Tyskland, Österrike och Ungern och även vunnit lopp i de tre sista länderna (Även om han blev diskad för trängning i Ungern).

Det har varit kul och även om det närmar sig slutet nu och det går dåligt för mig och mina hästar överlag så har jag inte gett upp hoppet om att plocka fram ännu en kanon.

Har man inte hoppet så kan man lika gärna lägga ner.Och det tänker jag inte även om det känns som om uppförsbacken är hög just nu.

Bonden tränas för fullt efter hältan och går maximalt antal intervaller igen sedan förra veckan. Känns lika stollig som vanligt så det blir väl start så fort vi hittar lämpligt lopp och jag får låna en hästtransport och kanske en bil, för det går segt att få besked om min egen finka efter mötet med rådjuret för en knapp månad sedan och jag får väl inte min Dacia Duster förrän i januari.

På tvååriga Parkes ser och känns senan allt bättre på. Nästan ingen ifyllnad längre ens på morgonen när hon stått inne. Väntar dock vidare på att jag ska kunan börja köra henne igen.

Hon ser väldigt fin ut i kroppen i alla fall så jag hoppas hon håller ihop framöver.

Lilla Daley har fått sitt hästpass och finns nu även på travsport.se men ännu inte på min tränngslista. Hon har sett fin ut länge men jag är lite orolig över att hon alltmer börjar se ut som Charlie Chaplin i framstället. Det är hovarna som ser ut att vrida sig lite utåt, så det lär ju behövas ordentliga knäkappor den dagen det är dags, även om jag gör vad jag kan för att åtgärda det hela med raspen.

Inte helt idealiskt alltså.

Min gamle kämpe Hibbitt hade samma problem, men han sprang ju ändå som en dröm tills dess att han pajade i ett gaffelband, men den skadan hade inget med framstället att göra, så vi får väl se vad som händer.

Fölmärren Norma är dockl ite brydd över vad som händer. Hon har fått bytt box för första gången i sitt liv nu när jag skiljt av henne och fölet på nätterna. Hon fick ju bo kvar i fölboxen när jag sålde hennes och "Juniors" morsa La Bigi till Finland.

Och nu är hon inte riktig säker på varken var hon ska äta eller skita.

Jag flyttade på henne eftersom det är ju hon som får lämna för platsbrist om/när Parkin kommer hem och för att Daley skulel känna sig bättre i den box hon fötts i när de skiljdes åt.

Jag hoppas på att jag får ge Norma en fin sista betessomma, men kommer Parkin hem akut, kan jag tvingas fatta det här beslutet fort nog då jag inte har mer än fyra boxplatser.

Tråkigt och ledsamt men jag vill inte skänka bort eller sälja henne, för hon är så sliten i kroppen och vintrarna är inte snälla mot henne så det vore grymt att tvinga ur henne fler föl och hon tål ju inte att tränas.

Jag tror hon mår bäst här eller ingenstans.

Vi får se vad som händer.

Lennart Forsgren underhöll på Bergsåker under tisdagskvällen. Foto: Björn Persson ©

Var även på Bergsåker med sambon och lyssnade på Lennart "Kusken" Forsgren och det var en trevlig stund i regi av intresseföreningarna på Bergsåker.

Forsgren är en rolig prick, men till skillnad från några av de andra kuskarna och tränarna som besökt banan vid liknande tillfällen och pratat så lärde man sig ingenting av Forsgren vilket nog inte var meningen heller. Däremot så har ju Forsgren mer humor och det var ju väldigt roligt att lyssna på alla anekdoter från ett långt liv i toppskiktet.

För övrigt så började Forsgren sin bana genom att springa hos en tränare i Gävle som hette Eivin Höglund. Denne Höglund var faktiskt från Matfors ursprungligen och ägde det hus på vänster sida av E14 och som det bara är ruiner kvar av och som ligger vid första infarten österifrån in mot Vattjom.

Att det huset tillhörde Höglund berättade en gång Bengt Sandin för mig. Lite rolig kuriosa som kanske inte många vet idag.

Vi hörs!

Både Bonden och Parkes har fått ta igen sig de senaste veckorna på grund av skador. dessutom passade jag på att vaccinera dem nu när de hade uppehåll.

Bonden är dock haltfri, tror jag.

Han var det i förra veckan i alla fall.

Jag körde honom och testade honom lite grann. Nu har han fått ta igen sig lite till men imorgon blir det en motionstur i alla fall. Eventuell gör han någon start i december.

Parkes var veterinären Gunnar Rangul hit och lyste igenom efter blödningar i frambenet. Och precis som jag misstänkte hittade han en blödning högt uppe på böjsenan, dock var den så liten så den behövdes inga speciella restriktioner.

Man ska ju aldrig säga aldrig men han trodde, att det var ett slag från den andra benet och ingen "riktig" senskada på grund av felbelastning eller något sånt.

Bra det ändå.

Han rekommenderade två till tre veckors vila från träning, sedan skulel han komma och lysa igen.

Blir alltså inget kval eller snabbjobb mer i år.

Det blev precis som jag tänkte i våras när jag körde premieloppet, att jag skulle göra det så fort som möjligt och inte vänta om det skulle kunna börja jävlas. Och så blev det.

Ett enda banjobb för hennes del efter premieloppet, och det i augusti är inget som talar för en tidig treårsstart direkt...

Dessutom har jag varken bil eller hästtransport att åka med ändå så det blir ju lite enklare. De där DAG-service verkar ju inte springa benen av sig för att få till finkan heller, kan man ju lugnt konstatera.

Tre veckor nu som den stått på samma ställe utan att något hänt.

Hur som helst så har båda hästarna blivit vinterskodda i alla fall.

Bonden ser glad ut över de nya vinterskorna. Foto: Björn Persson ©

Parkin startar i Bordeaux över 2600 meter på onsdag och möter där svenskbekantingen Vendi som gått bra i Frankrike.

"Junior" däremot har ju haft det tufft på de franska banorna och så blir det väl även på onsdag. Även om han orkar så verkar han inte trivas speciellt på de längre distanserna på äldre dagar.

Men så är det.

Han har ändå sprungit in nästan 200 000 i år därnere. Lite bättre facit än sista året här hemma.

Så än håller han stilen.

Från och med 1 augusti ska han dock befinna sig på svensk mark.

Och det här på Storjorden.

Det lär väl bli mindre framgångar, men det blir då det!

Men ska det vara så ska det tydligen vara en jäkla massa skit innan det vänder.

I onsdags var det Parkes tur att bli halt. Vi hade kört färdigt intercvallerna och hon hade känt ungefär som vanligt och höll på att träcka ner i lågt jogging-tempo, när hon omotiverat började galoppera istället för att trava på visa ställen. När vi kom hem såg jag anledningen direkt när jag selade av.

En svullnad modell större under det högra framknät. Hon ömmade dessutom för tryck med senan i viloläge, vilket aldrig är ett bra tecken.

Parkes har fått en svullnad på en sena. Foto: Björn Persson ©

Nu vet jag inte om hon hade den innan eller om hon fick den under träningspasset. Jag upptäckte den i alla fall inte när jag selade på henne och då kollar jag alltid benen, så troligen kom den under träningspasset.

Jag vet ännu inte om det är en blödning i en sena eller om det är ett slagskada på senan, vilket är att föredra. Blödningar i senor är ren skit och det brukar sällan bli riktigt bra när de läker ihop.

Jag kylde lite och sedan på med ett gipsbandage. Veterinären Gunnar var på utflykt till Eskilstuna och tittade på Avelshingstar så ahn kunde inte komma förrän till veckan. Vi får väl se när han kollat benet med ultraljud.

Veterinärräkningen stiger med hastigehten av ett skenande tåg.

Men det är ju som det är det.

Det är bara att betala och hoppas på att det vänder snart.

För vänder det gör det alltid.

Bonden däremot var ohalt när Gunnar kom för att kolla honom igen i måndags.

Vi vet ännu inte vad som orsakade hältan, och det är ju ett orosmoln det också.

Det kan ju komma tillbaka om man inte vet vad som är felet.

Nu har jag kört honom två gånger och han är ju omöjlig att jogga med så det fick bli några intervaller idag. Och det syndes inte något.

Intressant att se hur det ser ut imorgon dock.

Fungerar allt som det ska kan det bli start på Bergsåker om 14 dagar.

Jag själv har även jag varit ute på äventyr.

Körde på ett rådjur i måndagsmorse när jag skulle iväg och hämta hö i Kovland.

Oturligt nog så fick jag kast på transporten när jag bromsade och jag "agerade sedan flipperkula" mellan vägräckena innan handsken på finkan gick, av när den vek sig som en fällkniv varpå transporten for åt ett håll och jag åt ett annat.

Det tog stopp mot vägräcket med en rejäl smäll.

Jag kunde ändå köra undan bilen (Volvo är bra såna här gånger!) Men var tvingad att sparka upp dörren för att komma ut. o

Medan jag tittade på förödelsen samtidigt som jag kontaktade polisen för att de skulle ta rätt på rådjuret, passerade ett antal långtradare.

Jag kan ju konstatera att jag inte bara har otur. För det var ju tur att det inte kom någon långtradare medan jag for runt mellan vägräckena.

Då hade jag varit dödens lammunge.

Bilen blev lite krockskadad med inte värre än att det gick att köra därifrån. Foto: Björn Persson ©

En mystisk slump är att det här är den andra bilen i livet jag köpt i Sollefteå. Den förra för ca 20 år sedan. Båda har jag krockat inom loppet av två veckor från inköpet.

Dessutom de enda bilar jag krockat.

Tror inte det blir någon fler bil från Sollefteå!

Hästfinkan hade jag helfördäkrad så den står på verkstad för att få ett omdöme, medan bilen rullar vidare då den bara var halvförsäkrad.

Tur den går i alla fall!

Det blir en hel del merkostnader just nu som det verkar. Då är det tur att Parkin fortsätter att leverera för att hjälpa upp ekonomin.

Fjärdeplaten i Berlin i söndags innebar ca 22 000 på hans konto och 30 procent av det på mitt känns ju bra just nu.

Nästa start låter det som om blir i Bordeaux den 12:e november.

Men det vet man inte. Det kan ändra smycket än!

På återhörande!

Ibland så går något sönder.

Det är så det är här i världen.

Och med tanke på tingens jävlighet så var det inte konstigt att något skulle hända precis nu, när jag berömt hållbarheten hos Quantum Bond om vilken bra häst han varit ur den synvinkeln.

Under de 1,5 år han varit i min vård har det inte hänt i princip någonting som krävt några större veterinära insatser.

Han har varit fräscheten själv.

Men nu har det gåttt riktigt åt fanders som det verkar.

Körde honom i sanden i lördags precis som vanligt.

Det enda ovanliga var att han galopperade i början av de första tre intervallerna, något han inte gjort på länge. De fem avslutande intervallerna var han som vanligt och travade och tog i som han brukar.

När vi for hem så stannade vi till lite för att prata med dottern som kom i sin bil, ingen ovanligt. Det var sedan när vi började gå hem igen som han helt plötslig var blockhalt.

Han stod på tre ben utan att stötta sig på vänster bak när vi kom in i stallet. jag undersökte honom och första tanken var en hovbensfraktur eller om jag hade tur bara en hovböld som dykit upp akut.

Det konstiga var att han hade ingen märkvar värme vare sig i hoven eller någon annanstans för den delen.

Men han vägrade att ställa ner vänster bakben. Det var bara att bandagera på chans och ställa in honom i boxen. Glad och pigg.

Ingen feber och god matlust.

Men han vägrar att använda vänster bak.

Klämde genom hoven på söndagen med en visitertåg. Ingen hovböld eller hovbensfraktur så vitt jag kunde bedöma efter reaktionerna.

På måndagen ringde jag veterinären Gunnar Rangul som kom ut mitt på dagen. han var bergsäker på en fraktur. Men efter att han röntgat igenom hoven, kotan och hasen utan att hitta något, mer än en gammal inkapslad lös benbit, och dessutom bedövat bort hela hoven och hästen var lika halt, så var han väldigt brydd över vad det handlade om.

Bonden kollar in röntgenutrustningen Foto: Björn Persson ©

Och där är vi än, fast det är torsdag nu.

Bonden ser lika glad ut som vanligt trots att han står på boxvila. Hältan har avtagit något och han står på benet men medicineras med Finadyn för att ta bort smärta och eventuell inflammation.

Veterinären kommer ut igen på måndag för att se om han hittar något nytt.

Tråkigt. Men det är väl bara att hopaps på att vi hittar något.

Annars är det nog färdigtävlat är jag rädd.

Jävla skit!

Färdigtävlat verkar det inte vara för Parkin även om man funderat lite vad som händer. Fick sms av Sofia Aronsson att det blir start på söndag i Berlin.

Såg ut att vara ett beskedligt lopp med bara åtta startande hästar och med runt 120 000 kronor i första pris. "Junior" står 20 meter bakom tillsammans med två andra. Men propositionen är nog ändå den bästa någonsin han fått starta i.

Har han inte tappat allt för mycket på sin frånvaro och sjukdom så borde han ses med god chans, om inte Rudolf Haller får för sig att "preja" någon av banan den här gången också ;)

Vi får väl se. Hösten brukar ju inte vara hans bästa årstid, men nu är han ju ute i europa där det är lite annat väder än här.

den enda häst jag har att träna nu är alltså tvååriga Parkes, som är tillbaka i full träning igen efter sin förkylning. Hon känns (Peppar, peppar ta i trä") bättre än någonsin just nu.

Jag hoppas verkligen det håller i sig.

Planen är provlopp för henne nästa lördag (den 1 november) då jag är ledig igen efter två jobbarhelger.

Går det bra där så siktar vi på kval före jul.

Hej då - hoppas det åtminstone går bättre för er än för mig med travandet!

Vi smög med i fjärde par invändigt och sedan i andra ytter för att gå på i sista sväng när den framför kallnade. Blev aningen tidigt, men han kopplade klart grepp i mitten av upploppet och det såg ut att kunna bli seger då en vildsint spurtande häst slog av oss alldeles före mål.

Loppet är utlagt på Youtube via Bergsåkers hemsida, ni kan se loppet HÄR

Surt sa räven.

Men vi kommer igen.

Jag hade tänkt mig redan på måndag då det var ett passande breddlopp på Bergsåker.

MEN eftersom "puckona" som skriver proppar, tydligen tycker att det är bra att hästar med startpoäng som räcker till att komma med på V75 ska kunna fylla på startpoängen ytterliggare i breddlopen. Istället för att vara med i vanliga lopp SÅ kom jag inte med. Breddloppen var väl tänkt för "sämre" hästar och orutinerade kuskar skulle få tävla på lite lättare villkor?

Extra surt att bli första reserv. Så nära men ändå blir han inte med.

Tråkigt för förutsättningarna hade varit perfekta med autostart och stängt vid 100 000, om vi fått hyfsat spår.

Nu blir det ett annat breddlopp på fredag istället mend mycket sämre proposition. Tillägg vid 70 000 och stopp vid 140 000 tror jag, men då är loppet i alla fall stängt vid 500 poäng som breddloppen borde vara jämt.

Men nu står vi så illa till att vi är i det närmaste chanslösa ändå.

Parkin fick skjuta på startplanerna ytterliggare några veckor. tror det är den 26 som gäller, men det är yrigt som fan att få några besked. Sofia har jag inte pratat med sedan Open Trot men Greger brukar ha koll när jag ringer och frågar. Pengarna som hästen sprang in i slutet av juli har dock kommit in på kontot, i alla fall större delen av min del.

Bra så.

Räckte till nästan hela bilreparationen.

Bilar förresten är inte min bästa gren direkt.

Har sålt tillbaka Passaten till Bilhandlaren för lite och ingenting. Halva marknadsvärdet, typ!

Haft annonser överallt men då den inte var i allra bästa skick, trots massiva reparationskostnader så ville ingen ha den.

Sköna bilar att åka i Volkswagen Passat men eftersmaken är surare än de rönnbär som hopar sig i trädtopparna just nu. Jag har förlorat massvis med pengar på de två Passater jag köpt sedan 2010. En mindre sansad person än underteckand skulle utan tvekan förlorat förståndet bara av vetskapen om hur mycket pengar som i princip spolats ner i toaletten.

Hade räckt till en sprillans så här i efterhand.

FY FAN med stora bokstäver.

men det är bara att svälja ner.

I väntan på en ny bil som kommer i januari så har jag köpt en 940 från 1995 att åka omkring i tills dess (yngsta dottern får uppgradera sig från sin 740 tilld en då jag åkt klart i den).

Troligen blir det nog inga långa färder för att starta förrän tidigast i januari skulle jag tro. OM jag inte samåker med någon då, eller något sånt. Vi får se.

Parkes har jag börjat köra igen efter fjorton dagars ofrivillig vila.

Har kännts bättre och bättre och springer hon som hon gjorde idag torsdag, nästa gång vi kommer in på banan, så tror jag inte ett kval innan årsskiftet är uteslutet.

Men det har ju jävlats hela tiden för henne så jag tar inget för givet för hennes del.

Norma och fölet Daley växer och frodas. Första november blir hon fem månader. Snart dags för avvänjning och allt det där. Hej och hå!

Nog med gnäll nu.

Vi hörs

Kanske inte så konstigt då jag åkt på en framgångsvåg rätt länge.

Det mesta som handlar om tur brukar dock jämna ut sig i längden även om en del upplever det som om de går i en ständig uppförsbacke.

Så är det inte och med en positiv framtoning blir det mesta lättare. det är det som gör att man tar sig igenom även de sämre dagarna.

Nu senast så blev Parkes sjuk. Hanna upptäckte att hon var hängig och tempade henne när vi var borta i helgen (i Örebro och levererade grejer till Amanda).

det var 39-graders feber och det innebar vila. Har även hostat och gulsnor i näsborrarna. Nu har det gått en vecka och febern har gett sig, och hostan och snoret har även det gett sig med hjälp av Hippotrim.

Får vila en vecka extra så får vi träna igång igen sen. Tur att premieloppet avklarades i våras, för dsen har det jävlats konstant! Ett banjobb sedan 16 maj är inte mycket om man vill komma ner i tiderna...

Problemet nu är att hon står bredvid Bonden och dessutom går de i samma hage. Han har inte haft någon feber och inte heller visat upp några förkylningssymptom sedan hon blev sjuk. Men det är klart att lite osäkert känns det inför starten på tisdag.

Typiskt när man fått ett vettigt spår.

Eftersom jag lagt ut mer pengar (mest på biljäveln) än jag önskat så känns det ju bra att jag har lite Parkin-pengar att vänta så att jag slipper leva på marginalen.

Nu verkar det dock vara osannolikt struligt att få ut pengarna för segern i Berlin i slutet av juli.

Det skickas handlingar hit och dit enligt Sofia Aronssons "kontaktman" Greger här i Sundsvall, men inga penagr på mitt konto ännu

Vi får väl se när de dyker upp, men det är helt klart så att vi inom svensk travsport ska vara väldigt glada över VÅR organisation vad det gäller utbetalningar av prispengar för ute i Europa är det ren kaos.

Parkin startar för övrigt den 10:e tror jag i Hamburg. Startspår och mer info på måndag på den här sidan. jag tror även det går att se loppet därifrån.

Parkin när han var föl. Söt en va? Foto: Björn Persson ©

Daley tränar på att stå i kättingarna och lyfter hovar. Hon sköter sig rätt så bra även om hon ibland protesterar lite, vilket är helt naturligt.

Det känns dock som om hon lär sig väldigt snabbt, i klass med "junior" är hon helt klart vad det gäller den biten.

Om hon blir lika bra återstår dock att se...

Vi ser framåt, det är bättre än att älta problem.

För övrigt så finns en artikel om min bok i senaste numret av Travtränaren, urklipp finns även på Mediasidan

Kör hårt!

Har inte varit några höjdarveckor direkt på slutet. Parkin skulle ha startat i ett 150 000 kronorslopp i Österrike på söndag med samma hästar som han slog lätt i somras.

Nu följde han istället upp diskningen i Ungern med att bli sjuk. Hostat och haft feber så nu blev det inte ens någon anmälan.

Dålig timing för en häst som i princip aldrig varit sjuk!

Fanns något lopp i Tyskland i början av oktober tror jag.

Bonden har tränat på då han inte kommit med, får se om det blir start den 7 oktober.

Veterinär var här och kollade upp hans mun, som varit ett problem sedan han kom. Något sår på lanerna och lite annat.

Kollade även upp "bullen" på halsen som fölet Daley haft nästan sedan hon föddes. Inget att bekymra sig för trodde han, var något med sköldkörteln som inte var ovanligt, bara placeringen av bullen.

Parkes tränar på och blandar och ger. Ibland känns hon som en rund miljon och ibland INTE.

Får se när banan öppnar igen så ska vi ner och testa.

Sedan så till det som gör en lite sänkt.

Biljäveln.

Jag tror nästan alla pengar jag fått över på Parkins tävlingkarriär gått åt till att laga bilar.

Senast nu efter att någon (troligen någon som inte förstod sig på den elektroniska handbromsen på Lindskrogs parkering när de skulle rekonda bilen) ställt till så att handbromswiren lät som om den hade typ låst sig lite när vi for från Arlanda.

När jag testade att slå av och på handbromsen för att se om den skulle släppa i Tönnebro dök det upp ett larm och sedan fick jag köra omkring med en larmsignal i bilen i en vecka innan den kom till verkstad.

Hämtade bilen i fredags och det kostade 17000 spänn att fixa.

Fan vad jag hatar bilar.

Inte konstigt man känner sig dränerad på energi och sänkt för tillfället.

Imorgon bär det av till Örebro med grejer til Amanda som flyttat ner för att läsa till lärare.

Hanna Svensson sköter stallet och Matilda sköter huset.

Tur man har dem att förlita sig på!

Hej

Sedan senaste bloginlägget har Parkin hunnit bli diskad som solklar etta i Ungern. ca 40 000 kronor i första pris som spreds för vinden av ett rent klantigt tilltag av Rudolf Haller, som troligen vunnit loppet ändå hur det än körts.

Nu kunde han inte hålla sig då tempot sänktes utan sände fram, varpå den i ledningen "tjuvsvarade" när Parkin skulle överta, 600 från mål ungefär. Haller blev förbannad och i princip tvingade ledaren till att släppa genom att trycka in honom en bit in på innerplan. Solklart övergrepp, men av den typen som domarna på exempelvis Oviken aldrig ser (Hände mig en gång där utan åtgärd), men som man nu såg i Ungern. Och agerade på.

Helt rätt men tråkigt. Parkin själv är antagligen lyckligt ovetande, men såg helfin ut då han brisade undan och "vann" odriven med ca 20-25 meter ner till tvåan.

Nya tag i slutet av månaden i Österrike.

Bonden har hunnat med två starter sedan förra gången jag skrev här.

Riktigt bra på nytt rekord (16,6) på Solänget näst senast då han blev trea efter att ha blivit avslagen precis på mållinjen om andrapriset, med minsta möjliga marginal av en vasst spurtande konkurent.

Igår var han ute igen, då på Dannero.

Slutade femma efter väl optimistisk styrning av undertecknad. Två omstarter och han hoppade i båda innan han gick i väg i den giltiga.

Men hoppade ändå en kort bit efter start och hamnade sist. Tidigt avancemang valde jag då fältet drogs ut, men kunde inte komma ner på en gång, utan fick köra lite mot ledaren, som blev lite grinig, innan vi kom ner i rygg. Bonden kämpade ändå på bra och höll tredjeplatsen till början av upploppet, men stumnade sedan och fick släppa två stycken förbi sig.

Vi tar nya tag.

Körde även Gravel Concrete, men han hade ingen av sina bättre dagar. Hade lite svårt med travet. Trots tråkigt utgångsläge, med 20 meters tillägg på 1640 meter, så lyckades jag ge honom ett bra lopp, men ändå så fanns det inget att köra med på slutet. 11-åringen gick ändå 15,5 voltstart.

Semesterveckan på den grekiska ön, Karpathos (som ligger mellan Rhodos och Kreta) var som vanligt trevlig, men gick också som vanligt väldigt fort och nu är vi tillbaka här hemma igen.

Tidigt på plats på stranden. Härlig semestervecka Foto: Björn Persson ©

Hanna Svensson har ju skött hästarna och stallet när vi varit borta. Och hon har varit nöjd med hur de skött sig.

Parkes går nu fem intervaller i backen och enligt Hanna så känns hon riktigt bra. Synd att Bergsåker stänger för banomläggning ett par veckor nu, men vi hinner väl ner och köra ändå, även om det dröjer några veckor. Svullnaderna ovanför kotorna hålls i schack genom omslag och gröngröt. Verkar fungera även om de fortfarande finns där.

Målet är kval innan årsskiftet, i varje fall om vi kan komma ner på banan lite innan vädret blir sämre. Någon tvåårsstart är dock inte planerad för henne. Hennes psyke är lite annorlunda och hon är mer "tävlingsinriktad" än vad "Junior" var och då måste de vara förberedda på att kunna vara med och "tävla" på riktigt redan från början, för att det ska vara någon vits med att starta.

Planerna inför fortsättningen är väl att vi tränar på med både henne och Bonden.

"Farmer" är ju oöm och kämpar på ungefär likartat utan att få till det hundraprocentigt.

Första spår på kortlopp med bilstart vore ju optimalt. Tills vi får de förutsättningarna är det väl bara att starta på

Jag provar att anmäla till Dannero nästa fredag igen.

Vi hörs

Vi pratade även lite om Parkin och de är glada att han får stanna kvar i Frankrike till nästa sommar.

Idag åker jag till Solänget med Bonden. Sista loppet och 5000 spänn i första pris. Men man måste försöka vara med när man kan.

Han känns som vanligt och borde stå på tur för att lyckas. Men han är svår från början för tillfället. Kommer vi iväg så kan det gå.

Parkes känns hyfsad men långt ifrån perfekt. Kan vara växtvärk eller så är det någort fel på hennes framben. Har skott om henne igen nu så jag får se hur det blev alldeles snart då jag ska ut och köra henne när jag skrivit färdigt det här.

Annars är det snart dags för lite ledighet. Anette och jag åker till Grekland en sväng på torsdag och lämnar över hemmet åt Matilda och hästarna på Parkins "gamla" skötare hos Henke, Hanna Svensson som är barnledig och sticker emellan med lite mockning och körning här. Det troligaste är att hästarna får bättre omsorg när jag är borta än annars.

Ha det bra - det ska jag :)

Han trivs ju bra där nere och förtjänstmöjligheterna bedömer jag som större. Det innebär att när det nya kontraktet är påskrivet så blir han kvar i hennes träning fram till 1 augusti 2015.

Fick även ett bud på honom från Tyskland, då någon där ville köpa honom, men det var precis lika ointressant som tidigare.

Hästen är familjens ögonsten och han säljs inte.

Nästa start är planerad till, håll i er nu, Budapest i Ungern. Vi får väl se hur det blir med det. Planerna ändras ju fort därnere. Det är i alla fall ett finallopp i Berlin i slutet på månaden också i planerna.

Imorgon fredag åker jag och Bonden till Östersund. Bra utgångsläge, men tufft att försöka hålla undan 20 meter för hästar som tjänat upp till 250 000 kronor.

Men jag känner mig inte slagen på förhand.

Ingen av hästarna är något underdjur och presterar "Farmer" som han kan så har vi en god chans att vinna det hela ändå.

Nu stack jag ut hakan lite, men senast gick han 17 i 2000 meter efter en 12-öppning i spåren till ledningen. Sedan så "kvällade" han lite tidigt, men 2640 meter är nog inte hans grej.

Det enda orosmolnet är att han hade lite hög puls senast. har känts bra här hemam efteråt dock.

Norma och fölet Daley är hemma igen efter betet. Ska bli spännande att se hur hon utvecklas. Jag har bra "vibbar" vad det gäller framtiden för den här lite vassa damen.

Bättre igen de sista två turerna här hemma och vi kör provlopp på lördag, om jag orkar upp efter kvällsmanglingen på Östersund med Bonden vill säga..

Det är väl det som är det värsta om man skulle ha hållit på med med trav som yrke - Sena kvällar och tidiga morgnar - Nä då är det bättre att sova ut emellanåt...

Vi hörs!

Bonden startade ju på Bergsåker och trots bra lopp vek han ner sig totalt. Möjligen tålde han inte "tömningen" från början, men han får ju "typ" skylla sig själv, då han reste rakt upp i starten, så att vi tappade ett par längder redan innan kör.

När vi väl kom iväg var det inte mycket att välja på mer än pressa sig till ledningen eller nöja sig med dödens, en position som han inte alls tål. Ulf Ohlsson gav sig snällt, när jag helt sonika meddelade honom "annars så bara kör jag, för jag måste ner om jag ska komma i mål" han fick överta igen efter ett halvvarv (och jag tror han var nöjd med det bytet eftersom han sedan vann tämligen lätt) Bonden däremot han kastade in handduken redan 600 kvar och det var väl i det närmaste "nedjoggningstempo" sista biten.

Pulsen var på 114 efter loppet så han var inte riktigt sig lik.

Jag skyller på betetsgången och möjligen på lite känning i ett bakknä. Jag har åtgärdat detta nu och förhoppningen är att det är OK till nästa fredag då jag hoppas komma med i ett lopp på Östersund.

Lika dålig kan han inte vara i alla fall.

Parkin startade i Frankrike igen i onsdags och hade ett för honom omöjligt utgångsläge Han gjorde ett bra lopp för Rudolf Haller, men från 6:e utvändigt är det svårt att ta något även om han spurtade om halva fältet på Enghienbanans långa upplopp och snodde åt sig den sista matlappen värd ca 4500 svenska.

Den närmaste framtiden för hans del återstår att se var den ska tillbringas. Det lutar åt att de behåller honom några extra månader, om det finns lopp så att han har chansen att hålla sig i form tills en final i Tyskland i november, som han kvalat in till. Men inget är bestämt definitivt.

Det kan bli så att han kommer hem hit också.

Parkes tränar på men vi har hållit oss här hemma sedan premieloppet. Hon känns inte riktigt hundra i sanden ä trots att hon är ohalt. Jag har svårt att släppa att de där "sträcksene-bekymren" inte är något att bekymra sig över.

Vi får se vad som händer. Eventuellt blir det ett banbesök nästa lördag.

Norma och fölet Daleys hemfärd från "utedriften" är planerad till på onsdag. Ska bli spännande att börja jobba med henne lite grann i höst och vinter. Hoppas hon inte är lika tjurig som Parkes var...

Inga "lånekusk" uppgifter som väntar för tillfället. Lär väl knappast få någon uppsittning på Open Trot-helgen så det blir väl till att begrunda det hela från sidan.

Det går det med. Och billigare blir det också med tanke på mina frekventa böteslappar.

Hej svejs

Det här är en test för att se att allt fungerar.

Parkin är åter i Frankrike och startar på Enghien på onsdag den 13:e. Bakspår men 2100 meter och kör. Hoppas på framskjuten placering, men hoppas på en smygresa och sen lucka, då upploppet är hela 400 meter.

Tanken är att han kommer hem i början av september, om han inte blir kvar ett år till. Ingenting är omöjligt!

Imorgon startar Bonden på Bergsåker. Lopp 5. 2640 meter och spår 7 med voltstart. Prickar jag från springspåret kan vi få ett bra lopp, men jag är tveksam till både spår och distans. Dessutom fick han ju gå ute på bete fem nätter förra veckan och även om han kändes bra i lördagens träningspass så vet man aldrig om utevistelsen satt ner honom.

Det är ju i alla fall nära hem.

Förra veckan körde jag åt Umeåamatören Gert Olsson och lyckades bli fyra med hans fina valack Gravel Concrete. Hästen stod i över 100 gånger pengarna och det var ett underbetyg åt spelarna.

Jag fick för en omstart, 1500 i böter för att jag var för tidig över startlinjen. Ett solklart fall av justitiemord men eftersom jag börjar bli van att kompetensen hos startfunktionärerna inom travet verkar vara mer eller mindre obefintlig så misstänkte jag att jag skulle ka på omstarten eftersom jag var ca 10 centimeter före hästen innanför på kör.

Det var dock ett solklart fall av "illa ledd volt" på vår volt och jag fick vända på en femöring för att få plats. Den fina hästen jag körde skötte ändå detta utmärkt, alldeles för bra egentligen, eftersom vi då naturligtvis blev aningen tidig.

Jag var bombsäker på att det skulle bli omstart och släppte dumt nog av honom lite precis innan vi passerade fotocellerna. Och därmed så tog de (startpersonalen) den lätta vägen och dömde mig för tjyvstart.

Helt enkelt eftersom de tydligen inte vet hur det blir i en volt när tempot är lågt för att sedan ökas på från kommandot "ett".

Vad som händer är en följdverkan bakåt, som innebär att alla bakom ettan, förvisso är på rätt plats när "två" kommer i högtalarna men däremot på kommandot "kör" så har endast ettan bra utgångsfart, och kan oftast behålla ledningen.

Många av de bästa proffsen lurar startpersonalen ofta på det här viset. Även jag, ska erkännas. Titta på Skellefteåloppet jag vann senast som ett exempel.

Rutinerade kuskar märker vad som händer och kan försöka hinna med och då får även vi på fyra och fem plats att vända, men i ett amatörlopp så hinner oftast inte tvåan med och då är det svårt från fjärdespår att komma iväg med lite fart Det var det som hände enligt vad jag upplevde förra måndagen.

Sedan är det extra surt med böterna i amatörloppen.

Jag kör för fem procent och ingen uppsittningsavgift.

Det innebar att jag körde in 285 kronor åt mig själv. Jag körde in 5700 kronor åt ägaren.

Jag backade alltså 1215 spänn på att köra i ett amatörlopp. För att jag var 10 centimeter för tidigt över startlinjen. Dessutom felaktigt (Subjektiv bedömning av mig).

Bättre att stänga av oss som inte har travet som inkomstkälla när vi felar i de rena amatörloppen. Fungerar det för lärlingar så borde det funka även för oss amatörer.

Även ett annat domslut i samma lopp får mig att fundera över vad de sysslar med där uppe i tornet är att Hasse Bergh får böter för att han ska ha stört mig.

Jag märker aldrig ens av Hasse under hela loppet förutom att han är framför mig, (och att han leder volten dåligt, vilket han själv också tycker) vilket jag talar om när jag ringer upp måldomaren. Där håller de naturligtvis inte med.

Både mina och Hasses böter står fast.

Jag kan helt krasst konstatera att de måste vara halvblinda där uppe i tornet.

Men det är ju inga nyheter men jag börjar bli trött på att BETALA för att köra travlopp.

De verkar ju hitta något varenda gång.

Antingen så är jag värdelös eller så är det dem det är fel på. Jag röstar på det sistnämnda, men det är ju jag det...

Nåväl.

I den giltiga så får jag välja att ta en tappstart för att inte ställa till det för hästägaren som åkt från Ånäset, som ligger mellan Umeå och Skellefteå. Tråkigt för denne om jag blivit utkörd för två omstarter. Nu innebar ju det att jag istället fick köra på chans och invändigt.

Luckan kom väldigt sent. Ungefär när de framför i princip redan var i mål. Men hästen spurtade väldigt bra och vi tog närmare 10-15 meter och slog av en av favoriterna om 4:e priset precis på linjen. Där kan man också konstaera att det är olika på vilka som ska ha böter. Den hästen satt utanför mig hela loppet och kusken satt och vevade med tömmarna och jagade på häststackarn nästan hela loppet utan en enda krona i böter för felaktig drivning.

Hade JAG suttit så där hade jag definitivt fått några tusen till i böter eller en lång avstängning, åter till duktiga Gravel Concrete som var en osedvanligt pigg 11-åring.

Med lopp i andra spår och längre fram från början så är vi med och slåss ända in.

Det tror jag bergsäkert.

Annars är det som vanligt med det mesta.

Fick ett helt gäng gamla travprogram från Bergsker 40-talet för påseende av en kvinna om hittat igen mig på nätet. Mycket bra initiativ att höra av sig till mig som är intresserad av historia.

De som jag inte behåller skickas vidare till Travmuséet i Årjäng senare för arkivering.

Stort tack Agneta Lind!

Vi hörs

Haller och Josef Frantzl delar "stall-länga" med Sofia Aronsson på Harras du Plessis i Chamant och det är därför de har hand om "Junior" under Berlin-meetinget.

Igår vann han igen efter ett våldsamt speedryck (ivrigt påhejad av Haller) mitt i loppet och han vann avstannade ganska lätt på 12,7/1609 meter och belönades med 5000 Euro för segern på Mariendorfs 1200 meters "bakvarvsbana".

Är allt OK med hovarna startar han igen redan på söndag på samma ställe.

Lite tuffare motstånd är det men de ville prova ändå. Sofia hörde av sig genom "kontaktmannen Greger" och frågade om min inställning till att starta så tätt, och rent fysiskt spelar det nog ingen roll för honom med bara två och en halv dags vila.

Men har hovarna tagit stryk då lovade de att stryka.

Nu såg ju banan mjukare ut än banorna här hemma så förhoppningsvis har den inte slitit så mycket på fötterna.

Går allt som det ska blir det återfärd till Frankrike efter "derbyveckan" i Berlin och då har man planerat en avslutande start på äventyret på Enghien-banan den 13:e (tror jag det var) och sedan bär det hemåt mot Sverige.

Parkin vinner andra segern för Rudi Haller. Foto: Skärmdump ©

Troligast anländer han hem till mig på Storjorden i samband med Open Trot-helgen på Bergsåker då Fia troligen startar Organdi D'Or i monteloppet här.

Fortsättningen då får vi se.

Det troligaste är att vi provar att starat på lite här hemma. Han går ju sällan något i min träning, men vad ska man annars göra med en fullt frisk 8-årig valack?

Det får bli som det blir.

I tisdags var jag till Dannero med Bonden och startade i ett vanligt lopp med relativt låg prissumma, 10 000 i första pris.

Det finns nästan inga lopp så vi gick ut där med tillägg och varv egentligen helt bortlottade på förhand med 12:e spår på 20 meters tillägg.

Nu var både jag och hästen i bättre form än vad vi nog trodde och trots en del hinder och två små galoppinslag så blev vi femma i mål. Jag såg dock att Bosse Eklöfs häst snett framför mig galopperade straxt före mål, så jag trodde vi skulle bli fyra. Men då de diskade målettan för trångning så blev vi helt plötsligt uppflyttade till pallplats.

Och Bonden gick nytt rekord för andra loppet i rad.

Faster Sigbritt och andra "följare" blev säkert glada åt att få drygt 8 gånger insatsen på platsspelet.

Nu får Bonden och Parkes en knapp veckas vila och lite betesgång, sedan kör vi för fullt igen.

Fölet Daley växer och hon ser riktigt fin ut.

Jag tror att jag har MINST en kanontravare till på gång

Daley, två månader ser fin ut. Foto: Björn Persson ©

Senaste veckan har varit väldigt bra och det ska bli riktigt spännande att se om söndag och måndag fortsätter i samma anda.

På måndag ska jag köra en fin häst på Bergsåker i B-tränarserien.

Verkligen kul att få chansen bakom Umeåamatören Gert Olssons Gravel Concrete. En häst som vunnit 18 lopp och verkligen vet var mållinjen ligger.

Nu är motståndet i värsta laget men vi kör så får vi se vad som händer...

Hej svejs

Men svårt att skriva när det inte är så mycket att berätta om. Nu har jag i alla fall något att komma med.

Igår var jag med Bergsåkersamatörerna till Skellefteå för att delta i Royal Hästsortsamatörpokal, som är en Amatörkuskmatch som körs för andra året i rad. Ifjol vann jag ju med Damita på hemmaplan och då fick jag stå tillbaka vid "bortamatchen" i augusti och låta andra intresserade amatörer köra.

Nära att missa årets resa också då jag cyklade omkull förra lördagen och slog axel och sträckte nacken lite. Men jag bedömde att det skulle fungera och även om det fortfarande stramar lite i vänster sida av nacken så gick det bra att köra.

I år gick första omgången i Skellefteå och nu fick jag vara med i Skellefteå. Men eftersom jag vann loppet igår, så får vi väl se om jag får "stå över" på hemmaplan i september

Rätt skoj att vara obesegrad i den här kuskmatchen. Nu fick jag chansen att köra en häst Supplier, som hade mycket mental överkapacitet, men då han hade en cysta på en has, stpr som en pingisboll så hade han problem med höger bak och det var inte alldeles lätt för honom att springa i regelrätt trav.

Jag hade kollat in honom på "Lopparkivet" och var lite fundersam innan hur det skulle gå, även om han sett bättre ut i travet i nuvarande regi än tidigare. Tränaren och ägarmaken, Bodenproffset Roger Nilsson menade att hästen var bättre än raden. Men att han bröt ut lite på rakorna. Kurvorna däremot gick bättre.

Och det stämde ju.Och hästen kunde ta sin första seger på två år.

Supplier ger mig min femte kuskseger. Foto: Peter Backlund ©

Körde en bit från början för att se till att vi inte hamnade för långt bak, vilket gjorde att jag och ledaren fick lite avstånd till övriga. Bra placerad i rygg och där satt jag och koncentrerade mig på att se till att vi var med när "Open stretch" närmade sig. Hästen skötte sig utmärkt, men hade en lite kris 500 kvar då han hade lite svårt med travet, men när sista kurvan kom fungerade han bättre igen.

Men när jag "brottade" ner honom på "Stretchen" och sedan skulle rycka av huvan gick snöret av. Tur som jag hade så fick jag tag i snöret igen och kunde rycka lös den riktigt och då spurtade han undan till lätt seger invändigt.

Mycket skönt att lyckas som "Catchdriver"

Gående vinnarbild. Tränaren Roger Nilsson, Supplier och jag efter segern i Royals amatörpokal. Foto: Peter Backlund ©

Trevlig samvaro på kvällen med inblandade kuskar och ägare. Stor eloge till Royals Micke Lindqvist som satasar stort för att stärka oss amatörer.

En riktig eldsjäl.

Hemma har jag börjat träna Parkes igen. Senast var Parkins "gamla" skötare, Hanna Svensson hit och körde henne. Kul att få lite hjälp av Hanna som är en kanontjej och som just nu är barnledig från jobbet hos Henrik Svensson.

Tur för mig

Bonden startar på tisdag på Dannero. Men är bortlottad som vanligt och jag har inga stora förhoppningar, egentligen. Men vi provar väl att runda hela gänget sista 500... "Barfota runt om" är planen.

På tal om Parkin så startar "junior" i Berlin på Mariendorfbanan under torsdag den 31 juli på tyskarnas "Derbywoche". 1609 meter auto. Även om han har startpår 10 så ser det överkomligt ut. 10 000 euro i samlad prissumma, borde innebär runt 5000 E i första pris.

Rudi Haller har haft hästen hos sig i Österrike sedan förra loppet och han kör även nu. Och med förra loppet på näthinnan måste man vara smått optimistisk.

En del är ju lite oroliga över hur han har det så långt hemifrån och går men efter den här bilden så har han det oförskämt bra.

Parkin badar och har det bra i Österrike . Foto: Privat, Rudi Haller ©

HÄR kan ni se ett klipp från när Sofia Aronsson uttalar sig om senaste loppet.

På återhörande.

Det var nästan ett år sedan senaste segern men nu var det dags för Parkin att få vinna igen. Han har fått många tråkiga lopp i Frankrike och jag trodde att han tappat sugen på riktigt, men så igår med lämpligt motstånd i ett av Österrikes största pokalopp (Nu vet jag inte säkert, men de säger det i alla fall) med det ståtliga namnet "50. Internationale Badener Meile" med 7500 Euro i sammanlagd prissumma och med 3700 till vinnaren.

"Junior" fick ett bra lopp i ryggar och tackade för sig i början av upploppet. Såg lite seg ut i mitten av sista sväng, men när han märkte att han skulle rå på ledaren spurtade han som i fornstora dagar till en enkel seger på nya banrekordet 12,7/1609 meter autostart. (En sänkning från 13,4 tror jag)

Och det på en helt odoserad bana. Han har otrolig teknik den lille krigaren.

Nu gick färden vidare mot Tyskland och nästa lopp är nog i Berlin den 31:a

Parkin spänstar undan till seger för Rudolf Haller. Foto: Trabrennverein Baden ©

Bra jobbat av Sofia, Satu och Josefine som alla jobbat med hästen där i Frankrike.

Loppet ser ni genom att klicka HÄR

Parkin fick ihop till ett 6:e pris och 1000 Euro i prispengar på Enghien i lördags efter en lite väl "stygg" inledning med tryck i ledningen första 500 metrarana, sedan invändigt. Såg ut att kunna hålla till tredjeplatsen, men det långa upploppet (och kanske inledningen) gjorde att han vek ner sig sista biten och tappade då tre placeringar. Synd. Han gick 14,2/2140a. Banan bedöms normalt som en sekund tyngre än Vincennes så tiden var helt OK.

Beteshästarna Norma och fölet Daley verkar klara utomhuslivet så bra som man bara kan. Är där och kollar mest varje dag och de verkar trivas med tillvaron.

Norma och Daley dricker vatten. Bra med vattenkopp på betet. Foto: Björn Persson ©

Bonden hoppade precis som väntat i starten. Vi fick lite dåligt med plats i "vändningögonblicket" då tjejen som körde trean vände upp lite väl tidigt, men jag tror han hoppat ändå. Hoppade även en gång till direkt efter att han ställt sig så vi tappade väldigt mycket, men vi körde runt ändå och lyckades få sista matlappen då två andra ekipage hoppade och blev diskade i sista sväng. Gick väl godkänt även om han inte var lika bra som i Bollnäs efter den galoppen.

Startar igen på måndag på Bergsåker från bakspår och tillägg. Kör med skor och hoppas på en slant och laddar för amatörtränarloppet den 17/7.

Kör bort en "nolla" nu så vi har ingen press på oss.

Kör även i uttagningsloppet till Amatör-SM på Bergsåker på måndag och har blivit uppsatt på en häst som heter Shark Bite, vet inget om den mer än vad jag sett på Lopparkivet, men även om hästen enligt statistiken aldrig vunnit på sina 90 starter, så verkar den inte så dum ändå. Kanske är den som mig en "slow-starter", minns att jag körde 124 lopp innan jag vann för första gången så kanske det är dags för den att vinna nu?

Jag skrällde ju i fjol i Royals amatörmatch Bergsåker-Skellefteå och vann med en häst som inte vunnit på de senste 37 starterna så det är kanske dags igen för en ny överraskningseger?

Det var även dags att anmäla till årets Skellefteå-resa och ny amatörmatch fick jag meddelande om från B-tränarföreningens amatörsektion.

Ska bli spännande att se om jag blir framlottad den här gången. Ifjol blev jag ju typ "straffad" för att att jag vann på hemmaplan och fick därmed stå tillbaka för de som inte kört, vilket i och för sig var rättvist.

Jag hoppas på bättre tur nu.

Det finns för övrigt information om kuskmatchen på B-tränarföreningens hemsida. Tyvärr inget om Vilka hästar som vann eller vilken som kört de vinnade ekipagen under förra året, utan mer en "poängsammanställning" om vilken amatörklubb som vunnit "matchen". Personligen skulle jag naturligtvis () gärna sett att vinnande hästar och kuskar fanns med på något sätt, känns lite tråkigt och livlöst som det är nu, men det är ju MIN åsikt...

Bra pris till segrande häst är det också i de här "matcherna", då det varit en fin sele värd 7000 kronor (sponsrad av Micke Lindqvist på Royal), så jag hoppas det blir bra hästar anmälda. Vad vinnarkusken får vet jag inte, själv fick jag som kusk inget till minne av just segern, men däremot så fick alla kuskar en god middag.

Ser fram emot en resa till Skellefteå den 25:e, om lotten går min väg. Kan dock bli lite tight om jag vinner på Bergsåker nu på måndag då amatör-SM finalen går den 26:e på Kalmar...

Men det är väl ingen risk.

Det är väl lika troligt att jag sitter här hemma och dricker öl den helgen, som om jag är på något av de två nämnda ställena. Det är ju inte det sämsta det heller.

Trevlig sommar på er alla där ute...

Bonden startar idag på eftermiddagen och förberedelserna har väl gått som de brukar. Jag har inte kört speciellt tufft med honom sedan senast starten. Hostade dagen efter förra starten, men, "Ta i trä" inget mer efter det som jag hört. Ingen feber och inget snorande så vi får väl se hur det går.

Allt utom spåret är alltså bra, men han är ju bökig att vända upp med i voltstart desto längre ut i banan man kommer så vi får väl se.

Går han i väg måste han kunna vara med dem på linjen.

Parkin startar till helgen påEnghien. Får väl se hur det går. Inga höga förhoppningar men det sägs att han ska få framspår den här gången för ovanlighetens skull och det är ju bättre än att starta sist i princip varje gång.

Norma och fölet Daley har varit ute drygt tio dagar och det verkar som om det går bra trots ett rent ut sagt "jävligt väder" med mycket regn. Dock så har det inte varit speciellt kallt för årstiden så jag hoppas de fortsätter att klara sig bra. Måste nog ta med mig en borste imorgon då de var väldigt skitiga då de nog legat och rullat sig efter senaste regnskuren.

Daley är ett underligt föl. Först kommer hon fram och "föltuggar" sedan sekunderna efter ska hon busa och då reser och vevar hon med frambenen eller så vänder hon om snabbt som attan och provar att skicka iväg en bakutspark mot en.

Det gäller att passa sig. Inte alls lika beskedlig som Parkin och Parkes var, även om Norma själv hade samma tendenser...

Norma och Daley skitiga som få efter oväder och lera. Foto: Matilda Persson ©

Parkes har tränats på sedan premieloppet och den långa väntan på att få tid hos populära TV-veterinären Catharina Fischerström (som även var Parkins "livsmedicus" under Henke-tiden).

Igår var det så dags och hon hittade några hältor i framknäna, så nu är hon behandlad. Förhoppningsvis så fungerar hon bättre i travet när hon blir frisk och kry. Nu väntar fjorton dagars hagvila för hennes del innan återbesök.

Bra gjort att klara premien så bra trots hältan i knäna, även om hon inte kändes helt OK.

u vet jag säkert varför i alla fall.

Parkin startade i måndags i Nancy. Det var bakvarvslopp och 2600 meter. Han startade med 25 meters tillägg och trots att han var snabbast ut från start i bakre "fållan" så hamnade han sist utvändigt! Jag vet inte hur det går till men det körs väldigt konstigt mest hela tiden där nere. Nåväl. Satt still där tilöls näst sista sväng då kusken (i helt rätt läge) styrde på i tredjespår. Tyvärr så blev han genast "utputtad" ett spår till och fjärdespår i 600 meter genom en sväng tär på psyket, om inte annat, så farten ebbade ut sista biten men han blev ändå till slut 6:a (en framför blev diskad för orent trav) och tjänade drygt 6500 kronor.

Han såg lite less ut på slutet. Minst sagt. Och vad är annat att vänta när det hela tiden blir väldigt tufft körda lopp för hans del.

Ska det bli några större framgångar är det nog bara att försöka anmäla till lopp där han får stå start och köra till ledningen - och försöka stanna där.

Bonden och jag var till Solänget i torsdagskväll. Bra spår men ändå osäker på formen då han stått över lite träning och även varit struken för hosta. Även om hanvar lysande för en månad sedan så är det svårt att konservera formen utan lopp.

Nu var han riktigt bra ändå och blev 6:a på näst snabbaste tiden han gått någonsin, 15,6 autostart och kort distans. Vi satt i tredje ytter som byttes ut mot tredje inner efter 5-600 meter. Där satt vi och han höll farten bra inne på upploppet när jag vek ut honom även om det märktes att han saknade lite tempo.

Får han hålla sig pigg och frisk, och vi kommer med igen på max 14 dagar så blir det nog riktigt bra nästa gång.

Norma och fölet Daley flyttade igår iväg på sommarbete. Själv har jag för lite gräsytor för att det ska bli speciellt bra för ett växande föl. Hon är bara 7-8 kilometer härifrån så jag kommer åka till dem med jämna mellanrum och hålla kollen så att allt är bra. Vi får se hur länge de blir ute men 2-3 månader kanske.

Norma och Daley utsläppta på bete. Foto: Björn Persson ©

Uppe i Brunflo är Prevenue betäckt och Anette Nyberg som har henne hade varit och hälsat på. Efter midsommar vet vi om No Frosting har bättre transportsperma än sin helbror Chocolatier som man måste betäcka med på plats.

Spännande hur som helst.

Under nationaldagen blev jag intervjuad angående min debut som deckarförfattare på Litteraturscenen utanför Vängåvan i centrala Sundsvall. En kompis filmade det hela och ställde iordning en film av det hela.

I princip hela intervjun ser ni här

Hej för den här gången!

Men jag har aldrig sett ett föl med längre ben. Ojojoj, kan hon bara hålla reda på dem när det ska springas så har vi nog en 10-travare i hagen ;)

Hon är tyvärr kanske lite lik mamman på höger fram och även lite vinglig i haserna, men jag hoppas hon rätar upp de smågrejerna i takt med att hon rör sig lite mer och får lite styrka i kroppen.

Jag behövde aldrig mata med nappflaska eller sånt som vi fick hålla på med Parkes när hon var nyfödd. Den här långbenta damen fixade allt själv hon.

Namnet följer Wolves-temat och eftersom det här är det dyraste fölet någonsin för egen del, så får hon heta Daley efter Steve Daley som när det begav sig var den dyraste spelaren i England någonsin är han såldes från Wolves till Manchester City i september 1979.

Att han sedan floppade rejält i Manchester City tar jag inte som ett dålig "omen" och han var verkligen bra i Wolves innan, så jag hoppas på att den här damen blir lika bra på travbanorna.

Kolla på Youtube efter honom så ser ni vilken lirare det var.

Första dagen ute för lilla Daley. Foto: Anette Svanberg ©

Bonden har vilat sedan strykningen men ska köras i morgon och verkar allt bra så anmäler jag till Solänget den 12:e.

Parkin startar antagligen i Reims den 9:e. Jag har inte hört något men jag vet väl mer senare i veckan.

Långben och jag. Foto: Anette Svanberg ©

Bonden skulle ha startat i morgon på Solänget men eftersom han hostat till ett par gånger både i förrgår och igår så vågar jag inte chansa. Tror inte det är speciellt allvarligt, kan möjligen vara en reaktion på senaste lasset hö då jag tyckte det kanske dammade lite och det är ju inte bra. Det kan även vara något annat som ställt till det eftersom ingen annan visat någon hosta. Han får hämta igen sig någon dag så provar vi väl igen. Om han inte fortsätter hosta vill säga.

Parkes tränar och jag tror hon blir riktigt bra när hon får växa in i kroppen. Känns väldigt fin när hon sträcker ut. Bara det inte är något allvarligt fel med hennes "svullnader/överben". Dt är fortfarande ett par veckors väntetid kvar till klinikbesök.

Parkin startar omkring den 8:e eller 9:e var har jag inte riktigt kläm på. Än.

Norma har inte fått något föl ännu. Tittade i papperen och den 2 juni beräknas hon föla. Så jag hoppas hon håller ut hela helgen, då jag jobbar nattskift. Juvren har fyllts ut bra nog, men inte spenarna riktigt än och inga vaxtappar. Nu är jag ju väldigt disträ och utrustad med dåligt minne vad det gäller såna här saker, så jag kommer inte ihåg hur det såg ut för två år sedan heller när hon fick Parkes. Vi hoppas på det bästa...

På tal om betäckta ston så åker Prevenue, genom sin "näste ägare" Anette Nybergs försorg iväg till Överby stuteri i helgen och där stannar hon tills hon blivit betäckt med No Frosting som jag bokat. Hoppas det ordnar sig med spermartransporteringen bara eftersom det framkommit olika uppgifter om han skulle ha tranportsperma eller ej. Och även om jag blev lovad det i vintras så vet man ju att löften klan ju brytas.

Jag hoppas på det bästa i varje fall.

Trevlig helg på er.

Väntar på föl men tiden är inte ute förrän 1 juni så det är ju en vecka kvar, kanske.

Båda körhästarna Parkes och Bonden tränar på.

Parkes har fått tid hos Catharina Fischerström på Bergsåkers hästklinik den 13:e så vi tränar väl som vanligt fram tills dess. Sedan får vi se vad hon säger om "bulorna". Tredje veterinären som får chansen att delge mig en åsikt i fallet. Får hoppas att hon vet vad det är frågan om...

Bonden ska anmälas imorgon, till lördagen och ett så kallat breddlopp på Solängets kvällstävlingar.

Får vi vettigt läge och om han håller sig på benen måste det vara toppchans utan att jag sett något motstånd. Känns som han håller formen från sist i träningen och en hög 13-tid över distansen kan jag nästan utlova om det blir fint väder och bra bana.

Elitloppet såg jämnt ut på förhandmen det blev hårdingen, franske Timoko som vann förhållandevis lätt ändå till slut. Tvåa var Panne de Moteur (en häst som Parkin inte nöjde sig med som rygg i Gulddebuten för två år sedan). Snacka om skillnad i utvecklingen.

Utvecklingskurvan brukar sitta i stammen och det här är väl ett tydligt exempel om något...

Nåväl roligt att se toppsport om än bara på datorn.

TV4 visade återigen dåligt omdöme och blåste många av traventusiasterna på festen genom att i sista stund lägga över sändningen på TV12 och istället visa tredjepriasmatchen från ett utvattnat Hockey-VM.

Ett "drag" som ställde framförallt många äldre travintresserade utan datakunskaper riktigt offside.

Dags att byta ut TV4 som ansvariga för travet det har jag tyckt länge, länge.

Såna här beslut får ju knappast mig att byta åsikt. Men annars var det en trevlig tillställning som jag såg via www.maharajah.se tack för det.

Såg tidigare i veckan Tom Alandhs dokumentär "Alltid på en morsdag" om Elitloppet. Bra som vanligt av Alandh som fortfarande håller ställningarna som landets bäste dokumentärfilmare, framföralllt sedan den tragiska bortgången av Malik Bendjelloul, som stod redo att ta över som "etta" efter den fantastiska "Searching for Sugar man" som jag för övrigt såg samma dag den släpptes.

Kanske dyker det upp någon ny dokumentärfilmare i samma klass som de här två vad det lider i vårt lilla land.

Hej svejs

Började i måndags då Bonden startade på Bollnäs. Hade ett på förhand stenhårt lopp så förväntningarna utifrån var inte så stora. Stod i 90 gånger men frågan är hur det gått om han stått på benen. Gick iväg från start, när jag började backa för att komma ner ner i andra spår, hoppade trean innanför oss och när denne vinglade till och touchade i oss så hoppade Bonden all världens väg.

Ställde sig inte i första taget och jag räknade med att vi skulle bli diskade, men när ingetn sa något så körde jag efter fältet när han väl ställde sig. Efter ett halvvarv var vi ikapp och när vi väl kom upp i rygg på fältet så pullade han faktiskt och jag tvingades rundade en av dem. I sista sväng var han ikapp klungan och när jag för sent insåg att han kunde få pengar om jag jagade på honom lite och väl vek fram spöt när det var 20 meter kvar så sköt han ny fart men vi var ändå en längd från sista pengen på nya rekordet 15,4 efter en 150 meters galopp. Gick 13/1300 meter efter flet och är han bara i närheten av lika bra nästa gång och möter vettigt motstånd vinner jag med en mil...

Fortsatte på fredagskvällen med att köra premielopp med tvåårige Parkes. Travade väl inte helt hundra och är väldigt valpig i stilen när hon är oskärpt. Ändå aldrig någon fara för tiden 31,3/2140 känns som om det är en blivande fräsare bara jag får ordning på travet. En vecka efter morbror Parkin i tid och 2 tiondelar snabbare, så likheterna finns där.

Har kollat henne hos veterinär i vintras och ska väl in igen och se om det är något ändå med de där svullnaderna, kan vara någon form av inflammation även om två olika veterinärer säger att det inte är något att bry sig om.

Nu har vi i alla fall arbetsro för resten av året. Och 20 000 kronor på kontot för premien ;)

Parkes på väg av banan efter lyckat premielopp. Foto: Gregoris Mylonopoulus©

Parkin startade även han under fredagen. Såg smällfin ut och jag brukar inte kritisera kuskarna så ofta men frågan är om han inte blev rejält bortkörd igår. Svårt när kuskarna tittar i resultatraden istället för att lyssna på tränarna.

Körordern: "Du får köra hur du vill, bara inte på innerspåret för vi är här för att vinna" borde inte gå att missförstå. När man sedan får ledningen "plättlätt" och ändå lägger sig på rygg och släpper direkt för att sedan sitta fast med "allt kvar" och bara får 700 Euro för en 70-milatripp måste vara tungt för tjejerna.

Nya tag, möjligen i Wien som det lät.

Hej svejs

Dock böter för en tjuvstart och för att jag inte höll rakt spår på upploppet. Samamnlagt 1500 spänn. Ingen av grejerna var speciellt mycket att orda över.

Det var lite struligt i volten på alla tre starter.

Den första hoppade Bonden, den andra voltade vi väldigt många varv eftersom åttan inte lyckades vara på rätt plats. Då bad voltpersonalen mig på spår ett, att ta det lugnt så att åttan hann ikapp och när jag gjorde det då tappade vi lite tempo och istället blev jag lite sen. När jag sedan ökade igen så blev hästen lite ivrig och vi blev naturligtvis för tidig.

I den tredje och giltiga starten gjorde jag som jag skulle och höll rätt tempo i volten hela tiden och lät åttan sköta sig själv (precis som reglementet säger). Däremot tog jag ut volten lite mycket, vilket innebar att jag kom iväg perfekt och tog ledningen utan problem.

Eftersom han blir lite het i ledningen var jag intressead av avlösningdärframme, men jag fick mer eller mindre säga åt den som sedermera vann att hon fick överta om hon bara lyckades komma fram någongång, vilket skedde efter 500 meter. Sedan satt vi där vi satt. Luckan kom lite för sen men han spurtade bra till andra platsen. Han bröt ut lite när jag släppte tömmen lite och skulle rycka ur huvan (Vilket jag för övrigt inte lyckades med) där av upploppsböterna.

Bonden spurtar bra till andrapriset på Dannero. Foto: Skärmdump. Atg.se ©

Ny start på måndag. Autostart och 1640 på Bollnäs. Hyfsat spår men alldeles för tufft lopp. Tror han sänker rekordet till runt 15 med bra lopp, men det räcker inte mer än till pengar, möjligen.

Parkin går ut ikväll på Vincennes. Bakspår - som vanligt. Och tufft lopp - som vanligt. Ny kusk. En tysk som heter Frantzl som delar stall-länga med Sofia Aronsson på anläggningen Harras du Plessis. Han ska ha vunnit ganska mycket lopp och vara bra på att få fart på hästarna enligt ryktet.

Vi får väl se hur det är med den saken.

Det känns som om "Fia" ger "junior" några chanser till innan han skickas hem igen med "svansen mellan benen". Det låter så i alla fall.

Kanske han står här hemma igen inom någon månad.

Parkes kör jag provlopp med imorgon för atts e hur hon tar sig med "ny balans". farten för premielopp har hon men har inte varit helt hundra i travet.

Funkar det inte imorgon blir det väl klinikbesök för att säkerställa att hon åtminstone inte har några såna problem.

Också en liten "Skrytnotis" om min nyligen släppta deckare i Dagbladet för någon vecka sedan:

Hej svejs

Startar med Bonden imorgon på Dannero.

Breddlopp. Känns fin och kan vinna.

Parkes känns bara bra egentligen, men jag har tagit bort stänkskyddet på speedcarten för att kunna kolla lite noggrannare på hur hon travar och sätter ner fötterna. Hon verkar inte halt men hon hinner inte undan riktigt på vänster sida och försöker rädda "platsbristen" genom att flytta över bakdelen och vänster bakben utanför frambenet. Eller genom att fuska och galoppera när det blir lite uppför.

Kan även vara vänster fram som inte hänger med riktigt.

Å andra sidan har jag "tungskott" henne fram för att få till ett bra framsteg, men jag måste nog prova att lätta henne lite eller sätta dit en halvrund framsko för att få bort det här. Om hon nu inte är ofräsch då vill säga. När hon skrittar är hon dock spikrak både i nedslag och i korset.

Hade hon varit äldre hade det blivit bakvända skor fram eller barfota och full gas. Men nu får jag ha lite is i magen.

Är inte lik vare sig Parkin eller Norma i travet. Mer trång i gången bak och känns lite som en linjegångare i nedsättningen och kasnke det är därav problemen med platsbristen uppstår om hon inte får undan frambenen i tid. Blir i såna fall bättre när hon fått rätta styrkan.

Hoppas jag.

Vi, Jag, Anette och yngsta dottern Matilda åkte härifrån på natten till tisdagen och flög på morgonen efter, direkt tilll Paris. Där hämtade Sofia Aronsson oss på Charles De Gaulle-flygplatsen och vi for direkt till stället hon hyr in sig på, Harras du Plessis i lilla Chamant i utkanten av Senlis för att träffa Parkin.

I Senlis hade vi bokat hotel på Ibis Budget. Litet men bra hotell där man mer eller mindre fick sköta sig själv med kodlås.

Parkin gick i en skogshage med en hel del träd och ett flertal kompisar, mest kvinnliga, och han "bossade" runt med alla och var den som bestämde i hagen tydligen.

Såna takter har man inte varit van att se hos honom, men han verkade ha mognat på sig en hel del. Han såg välmående ut och av att han startat dagen innan märktes intet.

Parkin trivs bra hos Sofia Aronsson men han springer inte lika bra. Foto: Björn Persson ©

Sofia var väl lite missnöjd med utfallet hittills och det är inte omöjligt att han kommer hem tidigare än bestämt. Hon tyckte dock mycket om hästen. Hon skulle prova några lopp till och eventuellt ett Montélopp bara för att kolla hur det går, innan hon bestämde sig för hur fortsättningen blir.

Vi fick låna en bil och åkte mellan Parkin och hotellet varje dag förutom en tur till Galopp-meckat Chantilly, som låg i närheten och en sväng till Paris så att man fick se på de historiska monumenten. Jag körde dock bara på A1 till Charles De Gaulle-flygplatsen och vi parkerade där och tog tåg resten av vägen in. Hemresan till Senlis sedan är dock en historia för sig, även om vi till slut kom hem om än efter vissa "irrfärder". De som känner till vilken typ av lokalsinne jag har förstår säkert hur det blev...

Lika bra att kolla på Eiffeltornet om man ändå är på plats. Foto: Björn Persson ©

Sofia försvann redan onsdag mitt på dagen då hon hade flyg att passa för hemresa och Olympiatravet, men vi hann med att bjuda på middag i alla fall på ett trevligt ställe som hon kände till. Trevligt var det.

Två andra svenska tjejer kom istället och när det var dags för hemfärd skjutsade de oss till flyget, mellan körningarna. Trevligt ocksa att samspråka med den svensktalande stallgrannen till Sofia, Jacky Bethouart som var en trevlig prick.

Frankrike var inte ett alls oävet land att fördriva tiden i, även om det var svårt att få tag i någon frukost före 12...

Nattfärd hem och så vid 02.30 på natten mot fredagen var vi åter på Storjorden.

På hemmaplan hade äldsta dottern Amanda tillfälligt flyttat till Storjorden för att sköta om de hemmavarande hästaran och för en gångs skull blev det inga komplikationer heller. Styvfar Börje var med på ett hörn och skötte intagningen på torsdagkväll då Amanda jobbade och det gick bra det med.

Nu är vi hemma och hoppas att det rullar på här också så småningom.

Har fått mer beröm för min bok också.

I Dagbladet var det "Fredaxredaktören" Björn Brånfelt som skrev om boken ui berömmande ton och idag var det Lördagskrönikören (och min favoritförfattare!) Christer Nygren som lovordade "Som man sår får man skörda".

Jag känner mig väldigt stolt och glad över att så många gillar boken.

Det gick väldigt bra och jag fick signera hela 69 böcker på de tre timmar jag satt där. Reaktionerna på Deckaren har också varit väldigt roliga och alla har varit övervägande positiva.

Bland annat så har han som inspirerat mig till att börja skriva, Christer Nygren sms:at och gratulerat.

Boken går för övrigt att beställa billigast via Bokus och Adlibris. Den finns även att beställa via alla bokhandlare.

Mycket roligt och kul att vara bra på någonting

Som travkusk rankas jag inte så högt. Detta är ju ingen nyhet i och för sig och det är som det är. Alla får ju göra som de vill. Det går ju inte att tvinga folk att sätta upp en som kusk bara för att man är tillgänglig.

Nu spelar det väl ingen roll för mig egentligen, även om jag inte riktigt förstår hur man tänker inför sina kuskval ibland.

Exempelvis var det Breddag på Bergsåker i torsdags ooch det klagas allmänt inom travet på att det saknas kuskar till de här loppen.

När man då har samma segerprocent som Ohlsson och Takter under fjolåret, borde man kanske komma i åtanke i alla fall såna här gånger.

Men inte en enda ville använda mig som kusk.

Inget nytt och det är som det är. Jag är inte bitter, men det känns som sagt lite surt att många dömer en på gamla meriter. Att ha kört "skithästar" i 20 år med dåliga resultat uppväger helt klart de senaste fem årens goda kuskresultat.

Jag kanske ÄR dålig. Men det vill jag inte tro. De hästar jag själv köpt och "fått till" borde bevisa motsatsen, då de är såna som varit besvärliga och tokiga tidigare men ändå så kör jag in pengar med dem hela tiden, om än blygsamma småslantar i sammanhanget, men ändå.

Och om man klickar in på min kuskstatistik och så tittar på de "lånehästar" jag kört och deras resultatrader både före och efter mitt inhopp,s å är det väldigt många av dem som gjort sitt "bästa" lopp på länge med mig i sulkyn.

Men det är väl en slump...

Att föda upp och köra in och grundträna V75-vinnare som Hibbitt och Parkin har säkert ingenting med skicklighet att göra heller, utan det är nog "bara tur" att de blev så bra som de blev...

Nåväl jag kör väl vidare med Bonden och hoppas på att Parkes får ordning på sin hovspricka så att hon kan gå premielopp snart.

Det räcker mer än väl åt mig, även om det vore roligt att köra lite fler lopp.

Men som sagt det är väl bara att inse att man får hålla till godo med att köra sina egna hästar även framöver.

I morgon kväll startar "junior" på bakvarvsbanan i Cholet övere 2850 meter. Han möter stallkamraten Orderly, som Sofia Aronsson lämnat ut som klar till sin nästa start (se hemsidan), så i bästa fall kan han väl bli tvåa då , men troligen blir det svårt att få någonting alls, då han dessutom står 25 meter tillägg.

Hittills har han inte lyckats runda de franska styrkefenomenen någon gång tidigare och jag har svårt att tro på något vidare resultat denna gång heller.

Däremot så åker jag, Anette och Matilda ner och hälsar på honom på tisdag. Kortsväng och vi är tillbaka på torsdagkväll. Amanda flyttar hem och sköter om hästarna när vi är borta.

Ska bli roligt att träffa honom igen efter så lång tid. Han har ju varit hemifrån sedan i oktober.

Hej svejs!

I morgon lördag är det boksignering på Spelbutiken här i Matfors.

Vi får väl se om omsättningen går ner på ATG när jag sitter där och säljer böcker och konkurrerar när det är jackpot...

Har även jobbat några dagar på Ortviken igen och gick av nattskiften i morse.

Det blir ju lite eftersatt med träningen ibland när man jobbar skift men jag tycker att det fungerar bra med mitt sätt att träna. Jag var ute och körde både Bonden och Parkes här hemma i onsdags innan jag gick på nattskiften.

Träningsförhållandena är långt i från optimala men den tidiga våren har hjälpt till att tina fram sandbanan borta hos Wikner och det är där vi tränar nu. Bonden har fått fyra pass i den backen och vi pendlat mellan 5-8 intervaller. Han tar i som en tokig precis som vanligt och jag är nästan rädd att ramla ur i kurvorna.

Känns bra och startar på söndag på Bergsåker inom V64. Men det är väl en matlapp man kan hoppas på då han återigen fått spår längst ut på vingen.

Bortlottad igen alltså.

Snart är det lika bra att ge upp det här med trav om de inte gör något åt anmälningarna.

Det är ju helt värdelöst att alltid få de sämsta spåren. Det känns ju inte som om den är riktigt kalibrerad den där slumpgeneratorn som ska dela ut spåren.

Nu har jag fått så kallade dåliga spår de tio senaste loppen jag anmält Bonden i. det är spår 11 och 12 och 7 och 8 när det är auto. När det "bästa" spåret han lottats till under den här perioden är spår 5 på tillägg, då känns det jävligt på ren svenska.

Men men. Vi får väl se vad som händer.

Parkes gick provlopp i lördags och är en oerhört förnuftig häst. 38/2140 meter och perfekt bland hästarna. Tappade fokus och travet lite någon gång, men ändå bättre än senast med avlastningsskon. Gick i mål i ryggar och hade inga problem med farten.

Känns även bra här hemma och nu tränar vi på några veckor till på Storjorden innan vi far in och kör ett 35-provlopp i början av maj kanske. Utan brodd.

Är hon bra i travet och hovsprickan (Ja jag tror det är den) inte ger henne några besvär så är det väl nära premielopp antar jag. Målet är satt innan maj månads utgång.

Men hon har ju till oktober på sig. Har troligen inga som helst problem med att klara tiden redan idag. Men jag vill att hon ska trava bättre innan jag anmäler.

Norma är tjock och Parkin ska till Belgien och Mons där han skulle få ett fin och snällt lopp.

Nu skriver Sofia Aronsson på sin hemsida att troligen så skulle forne elitloppstvåan Rapide Lebel ut i samma lopp. Och det lät ju inte som om det är något lätt lopp att få möta en sjuttonfaldig miljonär...

Det fortsätter som vanligt alltså för "Juniors" del. Tuffa lopp hela tiden...

Bonden skulle ju ha startat i tisdags men kombinationen dåligt spår, lång resa och så ett blödande sår på kotan. Låt vara ett litet sår, men ändå onödigt att starta och även om jag inte tror han lidit så stor skada om jag valt att fara till Bollnäs så är det såna här gånger det är "lättare" att besluta om att stryka än om man haft, säg spår 2 bakom bilen. Då hade det tagit emot mer.

Nåväl, nu fick han startförbud i tio dagar, men är allt ok så provar vi igen på Bergsåker om någon vecka.

Parkes har varit in på Bergsåker och sprang ett 38/2140 meters jobb. Sköter sig bra men visade på framhälta sista 500. Vet inte om det är hoven eller gallorna på skenbenet fram. Var ju till veterinär föär någon månad sedan och han hittade inget trots samma symptom. Känns inte som någon mening med ett nytt besök direkt när han inte hittade något senast.

Parkes och jag på väg av Bergsåkers travbana förra lördagen. Väldigt lik Parkin på mycket. Foto: Gregoris Mylonopoulos ©

Har gjort i ordning ett sjukbeslag med en spång med hjälp av styvfar Börje (som är en hejare på att svetsa) och nu avlastat trampet och den vågräta "hovsprickan" från i vintras, som numera vuxit nedåt och är nere halvvägs mot sulan nu.

Hon har fått prova på att springa med det där "sjukbeslaget" för att se om hon sprang annorlunda, men jag vet inte om det blev just någon skillnad, i alla fall inte på hemmaplan. Kör eventuellt provlopp (1.40-tempo med nordisarna) på lördag med henne för att se hur det ser ut då.

Visar ingen hälta eller ömhet i normala fall. Men gallorna sväller i eftersom när man kör.

Konstigt ställe att ha gallor på.

Mitt fram på båda frambenens skenben. Ingen jag pratar med tror att det är de som orsakar problemen, utan att det är hoven. Den som lever får se.

Bra häst annars. Om hon nu bara kan börja springa obehindrat.

Svårt läge är det.

Parkin ska på en utflykt till Belgien och starta där den 19:e april. Vi hoppas på att det är lättare där. I sammanhanget blygsamma 3000 Euro i förstapris så det är förhoppningsvis inte så tufft.

Jag har annars varit upptagen med att "rodda" runt i kring mitt "boksläpp".

Det har varit korrekturläsanden och besluta om omslag och massvis med emails som flugit fram och tillbaka mellan mig och redaktören Mats på Ultima Esperanza Books i Stockholm, men nu är allt klart och i tisdags fick jag ett tryckt provexemplar av boken. Härlig känsla.

Spännande som tusan.

Boken som är en deckare (med vissa travinslag i) finns att köpa på Bokus, Adlibris och Bokextra för er som handlar på nätet (klicka på länkarna så kommer ni direkt till boken) . I Sundsvall vet jag att Akademibokhandeln Vängåvan beställt några ex av förlaget, så där finns den nog också till försäljning inom några dagar för er som är intresserade.

Min deckardebut! Foto: Björn Persson ©

Jag väntar hem en hög med böcker hem hit också, att försälja av här hemma och jag ska även iväg på "boksignering" på Matfors Spelbutik, i centrala Matfors, lördagen den 12 april mellan 11-14.

Vi hörs!

Parkes var in på Bergsåker i fredags. Värmde fyra bakvarv och sedan in i stallet för att pusta en stund och sätta på ett helstängt huvudlag.

Sedan ställde jag in GPS-mätaren som den skulle vara och så och for ut och körde 1,36,9/2100 meter .

Otroligt bra jobb för att vara tredje gången på en riktig travbana. Bra trav nästan hela vägen (fuskade dock lite i ingången till sista sväng) och "genomsnittstiderna" för varje femhundring var: 1,52,0 - 1,43,4 - 1.30,7 - 1,30,4 med snabbaste uppmätta fart (någonstans på sista 500) efter 25,9.

Rätt bra tycker jag.

Smög i rygg på ett par andra hästar första 500 sedan stannade de så jag fick köra om dem och fortsätta ensam.

Nu blir det troligast "hemmaträning" om vädret håller i sig närmsta veckan och sedan provlopp med 40-tempos nordisarna den 5:e april.

Ska bli spännande att se hur det går.

En sak är jag dock väldigt nöjd med och det är att jag inte tror det här är en sämre häst än Parkin var vid samma tidpunkt. Snarare tvärtom. Håller hon sig frisk och fräsch så tror jag hon blir väldigt bra. Nu kommer hon aldrig att springa in de summor han gjorde, eftersom tanken är väl att jag ska köra den här damen själv också,

Men jag hoppas hon blir bra nog ändå. men det är en lång väg att vandra än det. men kul när hoppet finns i alla fall.

Parkes och Bonden trivs bra tillsammans. De till och med dricker vatten samtidigt ibland. Foto: Björn Persson ©

Bonden anmäls till Bollnäs nästa vecka. Anmälan i morgon onsdag. Hoppas på bra spår kan man ju alltid göra, men hur det blir vet man ju nästan på förhand. Det är ju det som är så tråkigt. Jag hoppas jag har fel bara...

Han känns som vanligt i träningen. Het och bulig.

Fölmärren Norma är tjockare än tidigare men lever rövare i hagen med rejäla rusningar titt som tätt så hon verkar må bra i alla fall. Verkade framhovarna på henne häromdagen och slog på nya skor, det var välbehövligt. Några veckor till så får hon börja gå barfota igen. Fölet beräknas komma i slutet av maj eller början av juni. Ska bli spännande att se hur det går. Ooch vad det blir.

Det blev inget vidare lopp för Quantum Bond i fredags. Hästen och kusken hade ingen av dem sin bästa dag.

Och även om förhoppningarna intevar så stora innan så hade jag trott på en slant i alla fall. Men icke.

Det enda positiva från den kvällen var att jag blivit placerad hos Olle Carlsson då jag skulle sela ut. Alltid trevligt att få tid att snacka med Olle, som jag var hos och körde häst när jag gjorde lumpen och han nyss tagit ut proffslicensen i slutet av 80-talet.

Vi tar nya tag. Troligen den 1 april på Bollnäs. Om vi kommer med.

Parkin är tydligen behandlad i framkotor och framknän fick jag besked om när jag kollade med Sofia Aronsson hur planerna såg ut inför framtiden. Det lär ju ta några veckor innan det blir någon ny start alltså.

Parkes fick en ny tripp till Bergsåker i lördags och skötte sig väldigt bra även denna gång. Bröt lite vid utgången och rullade över i galopp en gång, men annars så var det bara bra. Dessutom så fck hon springa ensam den här gången.

Hon blev dock väldigt rädd för traktorn som vi mötte i bakvarv och jag var inte riktigt säker på om jag skulle bli kvar i sulkyn då, men det hela redde ut sig. När vi sedan skulle köra om den i rätvarv så bromsade hon väldigt men vi tog oss ändå om till slut.

Tidsmässigt vet jag inte säkert hur fort hon sprang å GPS-en inte registrerade tiden och sparade den som jag hade tänkt. Vi pendlade dock i fart mellan 1,55 och 1,35 mest hela tiden. Det var dock snabbare än senast och hon var helt obrukad ändå.

Nu blir nästa tur in med henne på fredag.

Som vanligt blev det dåligt läge (spår 5 på tillägg) och sista loppet på dagen (start ca 21.50) och dessutom är det ett P21 lopp med 5 000 spänn i första pris och lägger man till att jag fick ta en semesterdag också för att kunna fara så förstår jag om en del tycker jag är "dum i huvudet" som åker.

Med bättre förutsättningar hade jag trott på seger men hästen är ju underlig och ojämn i sina prestationer, dessutom är det väl troligt att han galopperar från start.

Skulle han sköta sig så är det ett överkomligt gäng annars, trots att han står lite illa till med tanke på att det är tillägg vid 45 000 och han står lika start med dem som tjänat 125 000 och själv har han bara tjänat 71 000 så det är lite hårt, även om det inte är de bästa hästarna som är med. Men jag tycker ändå han borde ha en bra chans om "pusselbitarna" ramlar rätt den här gången.

Jag får hoppas på en trevlig kvällstur hem bara.

Bonden trivs med tillvaron även när den är upp och ner. Parkes tittar nyfiket på . Foto: Anette Svanberg ©

Det är för övrigt svårt att hitta någonstans att träna på ett vettigt sätt så jag tog med mig Parkes ner på Bergsåker i lördagsmorse för att hon skulle få bekanta sig med banan för första gången.

Gick oväntat bra och det är nog en klokare dam än jag anat det här. Det strulade rejält och det var smockfullt på stallbacken och när vi lastat av så fanns det inga boxplatser lediga. Så vi fick gå omkring bland alla finkor, traktore och andra grejor för att hitta någon banpersonal som kunde öppna fler stall. Det gjorde vi inte men hon följde med mig snällt och beskedligt i grimskaftet tills vi hittade en bekant som hyrde ett eget stall på banan och vi fick tränga in oss där med med honom och hans kompisar.

Den här damen skötte sig exemplariskt och stod som ett ljus när jag selade trots allt liv och rörelse i det lilla stallet där de ungefär samtidigt skulle sela ut tre nordsvenskar som skulle vara med i provlopp senare.

Från stallet till banan var det inga problem och det enda som var ett litet orosmoln inne på banan var att hon gjorde en liten böj direkt när hon såg den lilla träläktaren. En liten korrigering åt vänster med tömmen sedan joggade hon runt två och ett halvt varm utan att hetsa upp sig det minsta eller att hon försöka sticka från banan vid utgången.

Hon fick gå en stund på banan innan jag vände upp bakom några andra unghästar som sprang i rätvarv vid 2140 meters markeringarna och vi sprang sedan bakom dem i två varv på den sammanlagda tiden 1.52/2140 meter. Hon sprang lite på tvären in i doseringen i första kurvan på första varvet, men rättade till sig och hon tappade även travet tiotalet meter med framänden i sista sväng och rullade över i en kortare galopp men rättade till sig och avslutade ungefär 40 sista biten.

Bra och klok häst.

Kan bli något om hon får ordning på benen. Jämför jag med Parkin så sprang de exakt lika fort vid exakt samma tidpunkt. Han var bättre i travet men hon uppträdde klokare på det stora hela.

Ska bli spännande med fortsättningen.

Hur det går för "junior" nere i Frankrike framöver vet jag inte. Men han blir i alla fall kvar därnere antar jag. Han är dock fortfarande anmäld till lopp på Vincenens den 22/3, men om det blir något vet jag inte ännu.

Det har dock dykt upp ett orosmoln över hela alltihop då duktiga och snälla finskan Satu, som varit stationerad på heltid i Sofia Aronssons stall, ramlade av och bröt ryggen i söndags då hon hoppade hinder med några ridhästar på sin lediga dag.

Via SMS-kontakt från sjukhus så säger hon att läkarna sagt att hon ska bli helt återställd, men att det nog kommer att ta lång tid. Jättetråkigt och ledsamt för lilla Satu som verkligen ställt upp och sms:at och fotat och hållit mig á jour med allt de gjort med "junior" de här månaderna.

Vi får väl se hur Fia" löser det hela. Det blir helt klart ett stort avbräck att mista Satu.

Satu kan ni följa på www.petitejockey.blogspot.fr om ni inte kan finska kan ni koppla in google-translate ;)

Höres!

Trist när han har så bra form.

Inga lockande eller passande "proppar" någonstans.

Hade anmält till ett 5000-kronors lopp för hästar närmast upp till 115000 kronor på Bollnäs, bara för att han skulle få ett lopp i kroppen. Men han hade tjänat "för lite" för att komma med så nu blir det inget förrän eventuellt i Gävle den 25:e.

En dryg månads ofrivillig väntan från attt starta. Känns inte så "hippt".

Men det är bara att konstatera att det här med det nya "breddtrav-loppen" slår lite fel ibland och tar bort lopp för medelmåttiga äldre hästar som lyckats komma över mer än 500 startpoäng.

Nu har jag en sexårig häst som har drygt 600 poäng och därmed utestängs han från många lopp han i vanliga fall kunnat vara med i.

Dessutom så är det nu mer än ointressant att åka längre sträckor för att starta när de har form för att köra om i sammanhanget småpengar.

Jag skulle kunna hitta lämpliga lopp på exempelvis Solvalla för Bonden. Men det är närmare 80 mil tur och retur från där jag bor. Och att åka så långt för att köra om 15-20 tusen i första pris, med den resekostnad det ändå blir, när det annars är samma pengar här hemma och ibland mer, speciellt när man inte vinner så ofta, känns långsökt.

Jag borde ju annars vara den typen av hästägare/tränare som skulle gynnas av Breddtravet om man läser på vad man har tänkt sig att det skulle innebära för just "breddtravets"utövare, ändå får jag inte vara med någonstans den här månaden. Trots att jag är en av de kuskar som får köra i alla kategorier. Jag får köra V75 och jag får köra breddtravsloppen.

Men min häst får just nu inte vara med. Känns konstigt. Resultatet på slutet har ju varit bra, men inte så bra att han inte skulle ha några lopp.

Hade Bonden haft sämre resultat så hade jag gynnats istället och fått var med. Men det är kanske det, det hela går ut på, att hästarna ska vara dåliga/ojämna för att få vara med?

Undrar var det här slutar.

Nu blir det ju bättre i april när fler banor kommer igång, så jag får väl hoppas på att formen bibehålls.

Funderar på att åka in på Bergsåker för första gången med Parkes också. Det som gör att jag tvekar är hennes "nickningar" ibland. Veterinären hittade ju inget på böjprov så förhoppningsvis är det av övergående karaktär.

Men det känns lite "stressande" att inte veta vad det beror på riktigt, förmodligen är det hovsprickorna och balltrampet som fortfarande "spökar", men balltrampet är i alla fall idet närmaste helt läkt nu så vi får väl se var det bär.

När hon skärper till sig så är det inga problem med travet och fartmässigt är hon överlägset snabbast "på speed" av mina uppfödningar hittills, Parkin inräknat, och jag försöker hålla igen när hon tar i men det går väldigt FORT ibland. Nu är hon ju också lite senare kommen i träningshänseende än vad han var med tanke på den dåliga vintern för träning och hennes segdragna förkylningshistoria i höstas.

Nackdelen med henne är att det är något "vildsint" över hennes rusningar ibland som inte känns speciellt förtroendeingivande. Risken finns att hon kommer att bli lite "het" vad det lider. Men vi får väl se hur det går med den saken. Hon är ju samtidigt väldigt förnuftig på andra saker.

Passar även på att gratulera min gamle arbetskollega Patric Svensson till ägarsegern med Lillaosåfin på Bergsåker senast. Var väldigt bra som unghäst men nu har det gått tungt i några år innan det äntligen blev en ny seger. Patric har haft en del framgångar på travbanorna (numera under Ingemar Söderberg-flagg).

Lite kuriosa ska jag också bjuda på vad det gäller Patric.

En gång i tiden var han ägare och uppfödare till en ostartad hingst som hette Lucky Edgar och som jag skulle hjälpa honom att träna igång någon gång där i början av 1990-talet. Det blev en kort historia då hästen var ytterst nära att döda mig redan den första veckan här på gården.

Jag var inte helt oförberedd på att något skulle kunna hända och det var väl därför jag klarade mig då han rätt som det var klev upp på bakbenen och vevade med frambenen för att försöka "ta mig" när jag skulle leda ut honom i hagen.

Han prickade mig i bakhuvudet med ena hoven och fick ner mig på marken och när jag låg där i en snödriva försökte han ge sig på mig igen. Jag lyckades dock mota undan honom och få ut honom i hagen ändå och klarade mig ur det hela någorlunda helskinnad, även om jag har ett ärr i bakhuvudet som enda synbara spår av händelsen. Hästen avlivades ganska omgående därefter.

Hästarna Patric har nu verkar betydligt roligare att ha att göra med och det är honom väl unnat att det börjar gå bra igen.

Trav är oftast väldigt mycket hårt arbete utan lön för mödan. Men det är när det går bra som man glömmer allt slit.

Ha det!

Har precis skrivit klart en bok, en deckare som precis blivit färdigredigerad och ska nu iväg till förlaget som hjälper mig med det praktiska. De har sagt att boken är tryckt och klar i mitten av april och finns följdaktligen i alla internetbokhandlar från då någon gång. Spännande är det.

Nu över till travet.

Quantum Bond aka "Bonden" gjorde en fin insats igår då han spurtade nöjaktigt efter att jag bjudit honom ett fint lopp i ryggar mest hela loppet. Trodde att vi skulle vinna när jag vek ut, men han nöjde sig med att enbart sprinta om den som låg framför, sedan segade han sig lite och kände sig nöjd med det. Han var inte trött men han är fortfarande inte riktigt sugen sista biten på upploppet. Nu var andraplatsen klar och han höll ändå farten så jag är mer än nöjd. Dessutom var det ganska tung bana.

Bonden avslutar bra som tvåa på Bergsåker den 26/2-14. Foto: Målfoto - Bergsåker.com ©

Efter att "Bonden" gjort sitt så skyndade jag mig med att bli klar med att spola grejer och häst så att jag skulle hinna med mig. Det tog lite tid men jag kunde se Parkins lopp via mobiltelefonen nere på Bergsåker.

Nu var det inte mycket att se. Han tappade en längd från sitt bakspår när bilen släppte och hamnade sist i 16 hästars fältet. Varvet från mål provade Vercruysse att avancera i tredjespår men det gick ut hästar framför som inte tog sig framåt så han blev kvar i kön hela loppet. Spurtade bra bakom hästar på upploppet men krokade ihop med ett annat ekipage och det blev tvärstopp. Hade inte fått pengar ändå.

Tråkiga lopp för honom mest hela tiden. Synd. Men de tar nya tag där nere. Har även bokat flygresa ner för att hälsa på honom i slutet av april.

Ska bli skoj att återse "Junior".

Hästarna ska tränas och det planeras starter och annat. Igår var jag och hämtade en finka löshö. Det är svårt med att få höet pressat för min senaste leverantör så nu får jag åka och hämta en finka var 14:e dag. Det är en liten tripp på 5-6 mil tur och retur men vill man ha bra torrhö och inte hösilage-balar så är det som det är.

Quantum Bond var inte till sin fördel senast. Varför vet jag inte då allt var bra innan. Men som sagt pulsen var hög efter loppet. Tränar normalt efter det och jag hade tänkt prova igen nu på fredag, men jag kom inte med. Nytt försök på onsdag och Bergsåkers lunchtrav. Voltstart tyvärr och då hänger ju mycket på spåret om vi ska komma iväg.

Parkin gjorde ett bra lopp i Frankrike i helgen men räckte återigen inte till på Vincennes. Fick ett bra lopp i fjärde par invändigt men luckan kom kanske lite för tidigt och spurten som gjorde att han låg 3-4 i mitten av upploppet ebbade ut eller om det var så att Fransoserna fick upp farten mot slutet och ett helt gäng hästar långt ut tog sig förbi precis före linjen. Jag tror det alla hästar från 5:e plats ner till Parkin som var 10/11 gick mellan 13,9-14,1/2700 meter. Formen sitter där som det verkar då hans tid 14,1/2700 meter är bara en tiondel från hans rekord på lång distans. Nu skulle han provas på autostart och 2150 meter på Enghiens travbana nästa onsdag. Vi får väl se hur det går.

Tvåårige Parkes strular det till sig för och hon är fortfarande lite framhalt av sitt gamla "balltramp". Inte roligt att träna halta hästar så nu har hon fått vila en vecka igen. Det är ingen större fara för framtiden men hon är väldigt trycköm. Och tiden går.

Fölmärren Norma är tjock som en boll och det tyder ju på att det är en föl därinne i alla fall. Har god aptit och är relativt pigg med små tjurrusningar i hagen emellanåt.

Min borskänkta dam, Prevenue har jag precis betalt in 2000 plus moms för till bokningsavgiften på No Frosting och även skickat iväg ett mail till Ortsjöns hästgård för att kolla om de skulle få igång sin seminverksamhet under 2014 som de skriver på sidan.

Har dock inte fått något svar ännu trots att det var någon vecka sedan nu, så vi får väl se vad som händer närmare, det är ju ingen brådska. Är ju bara två mil dit genom skogen så det hade ju passat ypperligt istället för att behöva åka 10-20 mil bara för att inseminera henne.

Prevenue- på den tiden hon bodde här hemma. Foto: Björn Persson ©

Ska bli roligt med ett föl efter Prevenue som har en så gedigen stam. Dessutom så vann jag ju mitt första lopp med henne. Bra faktorer, alltså

För de minnesgoda så är hon efter Revenue, som blivit "poppis" igen efter det att USA-sonen Market Share vann Hambletonian för något år sedan, samt att hon har fina syskonen. Bland annat dubble miljonären hingsten Present och de duktiga stona Premula och Premiss.

Kan bli en spännande avkomma från henne till ett rimligt pris tillsammans med Chocolatier-brodern No Frosting

Kämpa på ni där ute!

På fredag den 21 februari (för övrigt min farfar Svens födelsedagsdatum) är det minnesgudstjänst i Attmars församlingshem där pappas gamla konfirmationspräst, Ivar Bylund håller i det hela.

Minnesord efter Benny Persson

Det är omöjligt att säga hur mycket en annan människa betyder för någon. När de finns där tar man dem för givet. Det är först när de är borta som man förstår hur mycket man saknar dem.

Natten till fredagen den 7 februari förändrades tillvaron för alltid då min far Benny Persson somnade in efter en kort tids sjukdom alldeles för tidigt i en ålder av 67 år.

Pappa föddes i Norrhassel men bodde större delen av livet i Njurunda. Han gjorde kortare nedslag i Järpen, Hudiksvall och Matfors på senare år innan han återvände till Njurunda och en lägenhet i Kvissleby där han och hans fru Elise bodde när han avled.

Pappa arbetade som resemontör inom pappersindustrin innan han skadade ryggen och blev förtidspensionerad. Från början av 1990-talet och framåt hade han mycket värk och det slet på honom, vilket märktes de sista åren då han haft svårt att göra allt han ville.

Han roades annars mycket av att läsa böcker, besöka loppisar och ”Second hand-affärer” samt bilhandlare. Förr bytte han bil så ofta han bara kunde. Bilar och motorer kan man nog säga var hans största intresse, något han delade med min bror Andreas.

Pappa hade en oerhört bra sångröst som han ytterst sällan lät någon höra. På min syster Saras bröllop för något år sedan sjöng han dock på kvällen och jag grät som ett litet barn av att höra honom sjunga igen, något jag inte gjort sedan jag var liten, då han sjöng ”Drömmen om Elin” för mig hemma hos farmor och farfar. Sångrösten har gått i arv till min syster Sara, men tyvärr inte till mig.

Min pappa Benny på en bild från min syster Saras bröllop 2012 då han skaffade Mohikanfrisyr . Foto: Malin Lindh ©

Som resultatet av en ungdomsförälskelse, mina föräldrar delade på sig när jag var tre år, har jag levt större delen av mitt liv utan den familjära samvaro med far som mina yngre syskon Andreas och Sara, som växte upp med pappa och deras mor Elise fick.

Jag kan ändå inte klaga då jag inte kunnat få det bättre än jag haft det hos min mor och styvfar. Min far fanns ändå alltid där och jag besökte honom regelbundet under uppväxten. För att inte tala om Farmor och Farfar där jag var väldigt ofta.

Fördelen med att inte bo med pappa var att det blev högtidsstunder när han hämtade mig och man visste aldrig vad som väntade. Och även om jag trivdes bra hemma var det alltid med tårar i ögonen jag lämnade Pappa för hemfärd eftersom jag visste att det kunde dröja innan nästa möte.

En gång när jag var fyra-fem år besökte vi en före detta arbetskamrat till honom som kallades ”Prinsen” då skickade de in mig genom en kiosklucka så att jag fick plocka allt godis jag kunde få med mig.

Vilken unge får vara med om sånt?

Det var hela tiden liknande upplevelser och jag kände mig oerhört privilegierad mest hela tiden när jag var med honom, även om det naturligtvis fanns besvikelser också genom åren.

Den bästa tiden vi hade tillsammans under min uppväxt var nog i de tidiga tonåren då jag var med honom en vecka varje sommar i Skutskär på jobb. Då var det bara han och jag i en husvagn. Han jobbade på dagarna och jag roade mig själv.

På kvällarna for vi och tittade efter böcker i antikvariatsliknade små affärer, eller hälsade på människor han kände.

En gång på hemväg till Sundsvall så stannade vi vid ett hus där det stod kartongvis med böcker utanför. Pappa skickade in mig för att höra om vi fick köpa dem. Det slutade med att jag fick dem allihop, det var över 575 svenska och 125 utländska deckare och västernböcker. Jag kommer ihåg antalet än idag. Vi hade bilen full när vi for hem. Eller den gång han stötte på mig hemma i Matfors i början av 80-talet och han precis vunnit 10 000 på Triss och genast gav mig en tusenlapp.

Det finns hur många minnen som helst.

Min pappa Benny och jag på en bild från slutet av 60-talet.

När jag var 18 arbetade vi tillsammans ett år och det var även det en upplevelse. Min far var en charmig person när han ville det och hade aldrig några problem att få kontakt med människor, men det skulle helst vara på hans villkor.

Jag är oerhört glad och stolt över att han som gav mig min första äventyrsbok och var den som sådde fröet till mitt intresse för att läsa, hann läsa färdigt manuset till den deckare jag skrivit och att han gillade den.

Jag kommer alltid att minnas hur det kändes att bli omfamnad av farsan och känslan av samhörighet och tryggheten i hans famn. Han skojade alltid om att han och jag skulle dela rum på äldreboendet Tunastrand när vi blev äldre.

Man tror ju att ens far alltid ska finnas där, speciellt när han bara är drygt 20 år äldre. Tyvärr blev det inte så.

Vila i frid kära far du kommer aldrig bli bortglömd.

Björn

Bonden bjöds ett fint lopp i andra ytter men var trött redan i sista sväng. Nu hade det gått väldigt fort inledningsvis med en 10-öppning första femhundringen och första varvet efter 15, men han borde ha varit bättre.

Nu hade han hög puls (105) igen efter loppet, precis som han hade några gånger i somras då han var oförklarligt dålig, så förmodligen var det något som satte ner honom. Den som han passerade mållinjen samtidigt som, och som stod i samma stall, hade 92 vid exakt samma tidpunkt och med samma pulsmätare.

Någonting var helt klart fel.

Vi avvaktar och tränar på då det inte syns några fel och tempen är normal. Vi siktar på den 21/2 som nästa startdatum.

Natten till fredagen avled min far efter att ha fått en obotlig sjukdom, en tumör i levern som man inte kunde göra något åt. Läkarna hade trott att han skulle dö redan förra veckan, men han repade sig och vi fick en vecka extra då han var skapligt pigg.

Vilket känns extra bra då jag kunde få träffa honom varje dag och prata om allt möjligt.

Farsan flyttades till Hospice - ett hemtrevligare alternativ för dödsjuka här i Sundsvall - under torsdagen och jag, Anette och Matilda var och hälsade på honom på eftermiddagen där och då var han sämre igen. Han var vid medvetande och vi pratade lite som vanligt även om han var väldigt trött och hade ont igen.

Och redan den första natten på Hospice så ringde hans fru, Elise och berättade att han somnat in lugnt och stilla.

Äldsta dottern Amanda kom hem hit direkt och hämtade mig så att vi kunde sitta en stund vid hans sida.

Jag ska skriva ihop några minnesord längre fram när jag har ork.

Just nu så tror jag inte det går.

Det känns tomt och konstigt att han är borta även om man var förberedd.

Ingenting blir någonsin detsamma igen.

Vila i frid käre far.

Min pappa Benny Persson (1946-2014) på en bild från för drygt tio år sedan. Foto: Björn Persson ©

Greger meddelade att det såg ut som det anmälts osedvanligt tuffa hästar till Bordeaux och att de istället för att ta en kostbar 60-mila tripp på vinst och förlust beslutat sig för att anmäla till Vincennes den 16 februari istället.

Klokt beslut eftersom då kan man även se loppet direkt, tyckte jag.

Inget Bordeaux på söndag för Parkin alltså.

Däremot startar Bonden i V64-3 på Östersund på söndag. Halvknackigt spår, spår 10 bakom bilen på kortlopp är inte idealiskt men betydligt bättre än om vi fått spår långt ut. Vi smyger och tar vad vi får. Har läst på lite och det känns som om Bosse Eköf är sugen på spets med den jag har rygg på och med lite tur kan jag hänga med från början till en bra position i såna fall. Men osvuret är bäst. "Bonden" känns oförändrat bra rent fysiskt. Hur det är med psyket det är ju en "dag för dag-fråga".

En fin slant hoppas jag på i varje fall.

Var till PH-Vet med Parkes också i tisdags. Allmän enomgång, böjprov och tandraspning samt borttagande av vargtänder. Allt helt OK.

Hon hade ett balltramp vänster fram och det var det enda som störde något. Bra betyg annars på kors och muskulatur också, vilket tyder på att vi är på rätt väg.

Dessutom gick det förvånansvärt lätt att lasta. Hade hjälp av äldsta dottern Amanda som kom hem och assisterade sin far vid lastningen och vid besöket hos veterinären.

Tur man har snälla barn :)

Parkes tittar nyfiket bakåt när hon lastats i hästtransporten. Foto: Björn Persson ©

Hästarna tränar på.

Jag har inte skrivit något här på över en vecka. Min biologiske far är döende och ligger på sjukhus så jag har inte haft så stor lust till att skriva något om trav även om det är mitt största intresse.

Min farsa fyllde 67 år i slutet av oktober så det känns lite väl tidigt att han ska behöva dö redan nu, men mot vissa sjukdomar är man maktlös även om han kämpar emot.

Farsan har ju alltid gillat att läsa så jag är glad över att jag han skriva klart manuset till min första deckare och att han hann läsa detta innan det var för sent. Boken är på redigering just nu och trycks troligast i början eller mitten på mars, om någon är intresserad av att veta detta.

Jag gör bara en kort uppdatering om vad som händer med travet så länge. Och ta hand om er själva där ute. Livet är kort nog som det är.

Parkin är i bra form efter senaste loppet enligt Satu som sköter honom i Frankrike. På söndag är det loppdags i Bordeaux, som ligger i södra delen av Frankrike (Förövrigt den stad som Plura och Mauro besökte i lördagens program på TV3), ca 60 mil från Paris, så det blir en liten åktur.

Vet inte hur det går att spela på loppet men kanske genom ett konto hos PMU? Om någon vet hur man spelar till småbanorna i Frankrike så skriv gärna och berätta här.

Bonden tränar på bra och ska också han ut på söndag, Vi satsar på Östersund och V64 om vi kommer med. Ett kortlopp för hästar med högst 90 000. Lite hår men han kan räcka till en bra peng som han känns. Klart under utveckling.

Tvååringen Parkes är dock ett orosmoln. Hon känns bra ibland och dålig ibland, precis som unghästar gör när jag kör henne. Största problemet med henne är dock att hon är ovanligt lättstressad för att vara en av mina hästar. Det räcker med att en skoter åker förbi eller att hon får vara ensam i hagen medan jag kör Bonden (trots att hennes mor är inom synhåll i en annan hage).

Hon går ju samma hage som Bonden i brist på annat sällskap, men det blir hon inte lugnare av. Han gillar ju själv att jaga upp sig i hagen, men för honom är det mest på kul, eftersom han inte är rädd för någonting annars (möjligen då hastiga ljud) medan det inte behövs mycket för att Parkes ska bli svettig och stressig. När hon gick med "filbunken" Parkin tidigare i höstas var hon coolare.

Imorgon ska jag försöka lasta henne och åka till PH-vet för ett böjprov och allmän koll. Var oerört svårlastad senast när jag hämtade henne från betet, så det ska bli spännande (eller inte) att se hur det går nu.

Norma är väl den annars som orsakar minst bekymmer för tillfället. Hon har fått vara utan täcke nu när det varit varmt och man ser att hon blir tjockare och tjockare.

Fölningsdatum är runt 1 juni, så det är ju en stund kvar.

Norma börjar tjockna till av dräktigheten. Foto: Björn Persson ©

Bra insats även av kusken Pierre Vercruysse som verkligen var en positiv överraskning jämfört med de två som kört tidigare. "Färkryss" lyckades hålla "junior" på bettet hela loppet och trots att han körde upp i en vagn och hästen galopperade kort efter några hundra meter (För övrigt bara den tredje galoppen han kostat på sig på 70 starter) så fick han ett i det närmaste perfekt lopp.

Parkin spurtar bra invändigt i Sofia Aronssons gul/röd/vita ägardress till en fin fjärdeplats. Foto: Skärmdump Geny.com

Belöningen blev ca 42 000. Vilket är mer än vad han sprang in i något enskilt lopp under hela fjolåret. Det om något talar väl för att beslutet att skicka honom till Frankrike kan vara rätt, även om det naturligtvis är för tidigt att sia om eventuella framtida framgångar.

Däremot så säger det att det ÄR verkligt bra prispengar i Frankrike. Hade han varit trea haade han tjänat 80 000 kronor. Det är några tusenlappar mer än det numera är om han blir trea i en final av V75 här i Sverige och det har ju visat sig svårare än svårt med tanke på motståndet här hemma.

Väldigt roligt också för Sofia Aronsson med den här framgången, jag tror att hon innan nästan börjat misströsta lite över hur det gått för honom hittills. Vårt avtal gör ju också att det krävs lite prispengar för att det ska vara lönsamt även för henne. Bra jobb av henne och skötaren Satu.

Nu tar vi nya optimistiska tag, och "Fia" skriver även på sin hemsida www.sofiaaronsson.com att hon nu ser fram emot nästa start, som är planerad till Bordeaux den 9 februari. Då blir det bakspår och autostart om man tolkar anmälningslistan rätt.

Ska bli kul med lite "vanlig" distans också efter fyra raka långlopp.

Här hemma ska jag nu ut och köra lite backträning med Bonden som känns som en rund miljon för dagen. Imorgon blir det Parkes tur att få en omgång.

Det har varit kallt några dagar, med uppemot -25 graders kyla men idag visar ter,ometern bara -12, vilket jag hoppas den fortsätter med även i början av veckan då jag arbetar dagspass.

Att vara ute i -25 grader i 12-13 timmar är ingen höjdare för vare sig hästarna eller för mig på grund av frysrisken i stallet, så jag hoppas på att det håller sig runt max -10 måndag/tisdag.

På återhörande.

Har inte pratat med vare sig Sofia Aronsson eller skötaren Satu me, "Fia" skriver på sin hemsida www.sofiaaronsson.com att hon inte tänkt starta men ångrat sig eftersom han är så fruktansvärt tjock och behöver lopp i kroppen inför våren.

Inte så stora förhoppningar då kanske men bra kusk i alla fall, då Pierre Vercruysse ska köra. Loppet går ca 13.50 i morgon och jag tror det sänds på ATG-live.

Här hemma rullar det på Bonden hade jag anmält till V75 (Hårt lopp men det skulle ha varit roligt) men då poängen inte räckte får vi träna lite här hemma istället några veckor. Nästa mål är ett kortlopp på V64 den 9 Februari i Östersund.

Han känns hur som helst "som en rund miljon" så jag hoppas vi får rejäl utdelning snart.

Kort blogg idag då det är annat som tar upp tankarna.

Hej

Tidigare var han lite skakis när vi kom till banorna, men i och med att vi tar det lugnt och fin och hetsar inget så har han sakta men säkert blivit bättre och bättre även på den fronten. Igår stod han och åt hö, lössläppt i boxen på Bergsåker efter värmningen och "han kunde inte bry sig mindre" över var han var någonstans. Känns bra att han är så trygg numer. Han är dock fortfarande lite "störig" i värmningen på banan och innan provstarten, men jag hoppas han bättrar sig även där med tiden.

Igår hade vi dåligt spår igen långt ut bakom bilen och det var bara att försöka backa direkt. Nu ville ju "Bonden" framåt, men efter några hundra meter kunde vi komma ner som sista häst i andra spår utan att han förbrukat så mycket kraft. Där satt vi snällt hela loppet. Tredje loppet i rad nu som jag inte vikit fram spöet ens.

Nu så klättrade han väl inte direkt på hästarna framför, men vi fick aldrig riktigt fritt och alla satt och skrek och jagade sina hästar utom jag. Hade inte Micael Melanders häst vinglat ner och in i vårt spår i början av upploppet så tror jag vi varit betydligt längre fram än som nu när vi blev 7:a.

Är ändå nöjd med att han slog av dem innanför med nosen på linjen när jag väl kunde släppa av honom kort före mål.

Bara några ord där också. Måldomarna är ju väldigt snabba på att bötfälla mig för allt möjligt. Inga böter igår dock (Och det vore ju ännu underligare än vanligt i såna fall). Nu har jag ju lärt mig hur det är, men jag kan ändå inte låta bli att reagera lite.

På måldomarnas översiktsfilm så borde de kunna se det hela ännu tydligare än på "lajven" hur Melanders häst bryter ner och tar upp halva mitt spår när vi kommer in på upploppet. Nu är det ju petitesser men det känns ändå som om det är lättare att välja att "titta bort" när de etablerade kuskarna gör sina smågrejer.

Får jag fritt där så vet jag inte hur många hästar jag kan plocka ner. Nu får jag ju inte ens chansen när han blockerar mig. Hans häst går för drivning redan varvet från mål och han vet att han har en frisk häst bakom sig eftersom Bonden är på hans hjälm nästan hela loppet. Nu kan det ju vara ett olycksfall i arbetet för honom det vet jag inte, men eftersom jag vet att Micke Melander har "en räv bakom örat" så är jag inte lika säker, men det tror fan det att han inte vill att jag ska få chansen.

Det är sånt jag tycker måldomarnämnden ska ha bättre koll på.

Nog om detta nu. Hästen var bra och på söndag så får vi se om jag går ut på hemmaplan igen nästa lördag.

Det innebär i alla fall "hela" nio dagars "startvila" för honom. Kommer vi med på lördag så blir det troligast lite träninguppehåll för honom efter den starten i alla fall.

De övriga hästarna i stallet går det ingen nöd på även om jag inte är helt hundra på Parkes.

Det är lite smågrejer som jag inte blir riktigt klok på. Hon travar för det mesta klockrent. Däremot så knäpper det till i leden ibland när hon lyfter på höger bakben, exempelvis efter att jag tagit på henne gamascherna och hon lyfter på benet av obehag så knäpper det liksom till högt och tydligt. Väldigt konstigt. Det är samma ljud som kan uppstå på människor när de typ "knäpper med knogarna". Det blir bara en gång, och inte varje gång heller. Jag tror inte det är så allvarligt men det är lite underligt.

Hon tränar på som vanligt men hostade till lite idag (för första gången sedan i höstas). Hon är även lite svullen i haserna också och dessa båda grejer i kombination kan vara att hon har mask och det är väl dags att avmaska hästarna också nu igen i januari, senast var väl efter betet.

Det kan i och för sig vara träningsbetingat också svullnaderna i haserna, men så hårt har jag inte kört.

Hon visar ibland även lite framhälta något steg och knixar med huvudet, för att i nästa sekund så är hältan helt borta och hon springer som vanligt. Kan ju vara så att det bara blir jobbigt för henne precis då i snömodden och hon hjälper till på det viset men man vet ju aldrig och med hästar så har jag lärt mig att allt kan hända. Hon har ju ett par överben framåt på kotorna som aldrig besvärat henne tidigare, så det kan ju vara de också, men hon är inte varm någonstans på benen, så jag vet inte riktigt.

En annan anledning som jag kanske tror mest på är att det beror på att hon trampat sönder hornet två gånger på höger framhov och en gång på vänster. De hornskadorna har inte vuxit bort ännu på långa vägar. Och även om det inte är något speciellt tryck och smärta hela tiden så kan det ju inträffa ibland om hon trampar ner på något annorlunda sätt. Som "lök på laxen" skaffade hon sig även ett balltramp på vänster fram förra veckan och det har inte heller riktigt läkt ihop ännu.

Känns inte så akut att åka till veterinären med henne heller ännu, men vi får väl se om några veckor hur det artar sig.

Om Parkin vet jag inte speciellt mycket mer i nuläget än senast. Det låter som säsongsbanorna är nästa mål, även om han fortfarande står kvar på anmälningslistorna till den 23:e. det ska dock korrigeras ett par gånger till så vi får väl se vad som händer.

Fölmärren Norma händer det inte speciellt mycket med. Hon är pigg och glad, speciellt de dagar hon får gå i lilla rörhagen häruppe som sällskap åt Parkes de dagar "Bonden" är och startar. Då är hon pigg värre och "brallar" och hoppar som den värsta unghästen.

Det känns ganska roligt just nu. Och roligare kanske det blir framöver.

Det enda orosmolnet ligger på höfronten. Så länge det snöar så kan mina leverantörer inte pressa och finkan från Indal går åt med en väldig fart.

Så snart är det dags att jag annu mer "nödhö" som det verkar.

Hästen gjorde ändå ett riktigt bra lopp även om han inte vann och han satte ett nytt rekord på 16,8. I och för sig var det första gången han startade på kortlopp, men ändå en bra tid för klassen och årstiden tycker jag. Nu fick vinnaren Quid Jam revansch från i somras då det blev samma löpningsförlopp men den gången höll Bonden undan till segern.

Det löste sig bra annars i det här loppet från femte spår. Han travade lite knixigt från start tyckte jag så jag fick hålla i honom lite och det var lika bra då vi hamnade bra till i andra ytter. Annars kanske vi hamna illa till.

Han knackade lite i travet likadant efter ca 500 meter och när vi körde av banan upptäckte jag varför. Han hade trapat av sig halva höger baksko. Det gjorde att insatsen ändå var mer än godkänt. Att springa med broddskor på en bakhov och med bara en lös halv sko på den andra bakhoven utan att galoppera och dessutom vara med ända in på linjen och strida om segern tyder på bra form.

Hade jag fått sitta still en liten bit till och inte känt mig tvingad att avancera till ledningen redan 6-700 meter kvar när de aviserade attack bakifrån samtidigt som de framför såg trötta ut, tror jag vi vunnit.

Men jag är som sagt helnöjd.

Quantum Bond blir omsprungen precis på mållinjen . Foto: Skärmdump ATG.se

Nu startar vi igen redan på torsdag på Bergsåker. Det är lite många starter på kort tid egentligen men han känns så fin och det finns ganska få lopp på hemmaplan i februari, så jag kör på.

Nu fick vi ju som vanligt uselt läge, med 7:e spår bakom bilen, samtidigt som de bästa hästarna i loppet fick bättre lägen så jag kommer att köra väldigt defensivt, både av den anledningen och på grund av de täta starterna.

Går det bra och han fortfarande känns pigg och harmonisk i huvudet, finns det chans att jag provar att gå ut igen även lördagen därpå. Men det tar jag beslut om senare. Sedan behövs det lite mer poäng också för att komma med där jag har tänkt.

Han är ju inget lejon sista biten, men hur som helst är det en härlig känsla att vrida på i tredjespår med den här hästen. Det var länge sedan jag körde en häst som det gick att göra det med.

Lilla Parkes tränas på för fullt. Det är mängdträning och fartlek som gäller nu när det kommit lite snö. Har lagt på henne 20x8 järnskor på framhovarna igen och travet flyter på riktigt bra.

Har kört en del 800 meters repor i 2-minuters tempo på slutet och på dessa klarar hon lätt av att hålla sig i trav. Hon var tidigare lite hetsig, men nu är hon oftast fin och rätt så körbar. Ibland nyper hon dock i lite och då går det undan. 1.40-tempo drar hon lätt iväg i redan om hon får chansen om man ska tro GPS:en.

Jag är mest intresserad av att bygga upp styrka i henne utan att överdriva. farten har de och den kommer ändå av repetitioner.

Min princip på unghästar är att försöka undvika tunga vagnar och "ren" backträning (eller reguljär intervallträning) innan de är 36 månader. Först då ska skelettet vara färdigutvecklat och alla tillväxtzoner slutna och de tål träningen bättre med mindre skaderisk.

Innan dess får de bara springa i backar om de kommer som ett naturligt inslag i mängdträningen. Det vill säga kommer det en stigning så får de ta den, men jag söker inte aktivt upp backar för att få styrketräning. Den typen av träning inbillar jag mig är skadligt om de kommer för tidigt.

Jag har så få hästar att jag inte har råd att köra sönder dem för att jag har för bråttom med att bygga upp dem. Det brukar gå bra tids nog ändå har jag märkt.

Fick även sms från Satu som sköter Parkin och nu verkar det som om de ändå bestämt sig för att vänta tills i mars/april innan de startar. De hade gett honom akupunktur förra veckan så han har väl fått någon känning i ryggen. Jag upplyste dem tidiagre om att han kunde få lite bekymmer vid korset på vänster sida. Jag vet inte om det är det eller om det bara behandlades ändå. De kör dock intervaller med honom hela tiden som det lät så det är väl ingen stor sak.

Håller på och byter hö hela tiden också. Ingen bra situation för hästarnas framtida form.

Det är väldigt besvärligt att få hit hö som det verkar.

Har två "nya" leverantörer som lovat att komma sedan veckan innan jul men än har ingen av dem kommit hit och nu är även mitt reservlager av hö slut.

Problemenen att leverera beror på allt möjligt. Det har varit stormfällda träd, regnet och nu senast då snöandet som ställt till det.

Senaste partiet blev en ovanligt dyr lösning. Överpris på en hästfinka från Indal av tveksam kvalitet. Inget mögel eller så men ändå lite osäkert hur mycket det är då buntarna varierar kraftigt och om kvaliteten vet man ju inget alls.

Veckan innan blev det hösilage, men då fick jag slänga halva "bollen" då den började mögla. Eftersom åtgången är för dålig på bara tre hästar så hinner den inte ta slut innan det är försent.

Det känns lite hopplöst kan jag säga. Men vi hankar oss fram.

Ha det!

Quantum Bond överraskade med att bli trea på en väldigt tung bana i fredags på Bergsåker och belönades med 7 600 kronor för den insatsen.

Han stökade lite från början när vi vände upp i vanlig ordning, men efter lite pareringar gick han iväg och han fick sedan ett fint lopp i rygg på den som blev tvåa, där vi låg mest hela tiden förutom i sista sväng då jag stannade kvar i andra spår när denne gick ut i tredje.

När jag sedan vek ut på upploppet trodde jag faktiskt att jag skulle vinna för han kändes fantastiskt stark och fin just då, men han "fegade" ur lite när han blev ensam. Sedan blev det inte bättre av att snöret till ryckhuvan gick av när jag försökte få av den mitt på upploppet heller. Han stannade nästan till och bröt ut lite då. Trött var han inte, men han tror inte riktigt på sig själv den sista biten.

Han har väl fått för mycket stryk när han redan varit trött tidigare och sånt sätter sina spår i självförtroendet. Nu körde jag hela loppet med bakvänt spö och gungade lite istället sista biten.

Förhoppningsvis blir han ändå bättre på avslutningarna också framöver..

Det jag är mest oroad över är att han fortfarande är lite halvstirrig i defileringen och i provstarten nu också, men vet man bara vad som väntar så är det lugnt även om det "utifrån" kanske ser konstigt ut.

Nu gör vi ett nytt försök redan på torsdag på Östersund. Han har dock tvingats till ett foderbyte och gått från torrhö till hösilage som är helt annat, så vi får väl se hur det påverkar.

Quantum Bond inledde året med att springa in 7600 kronor genom att bli trea på Bergsåker i fredags. Foto: Björn Persson ©

Parkin tränar på och som det verkar tänker man fortsätta "starta på" på Vincennes. Enligt Sofia Aronssons kontaktman, Greger så är nästa start planerad till den 23:e januari, veckan innan Prix de Amerique. Samma distans och motstånd ungefär som senast. Enligt Satu, skötaren som jag sms:ar med emellanåt, så är allt bra och han tränar som han ska.

Parkes är nybliven tvååring sedan nyårsdagen och hon tränar på. Det är lite svårt att träna som jag vill och hon ligger lite efter vad henens morbror (och mamma med för den delen) låg vid samma tidpunkt. Det hänger dock på vädret och underlaget och det kan man inte göra så mycket åt. Det är bara hoppas på att det blir lite snö snart så att man inte kör sönder henne.

Hon är ganska cool men lite hetsig och gillar inte när det sker överraskningar riktigt. Senast igår kom det en cyklist med någon sorts andningsgrej i ansiktet som lät, i full fart på blankisen på Storjordenvägen precis när vi kommit ifrån gården. Då blev det ett skutt upp i luften och sedan full fart ut på en lägde. Men hon lär sig väl...

På fölmärren Norma växer magen så det knakar och snart så är det halvtid. Ska bli spännande framöver sommaren att se hur det går och vad det blir.

Jag har även bokat Chocolatiers fullbror No Frosting till Prevenue i sommar. Ska också bli spännande att se hur det går.

God fortsättning på er alla!