Tävlingslivet har även det slutat för vår alldeles egen hjälte. En före detta rikstotovinnaren med en segerprocent på 25.

Det vill säga min bästa häst genom tiderna (och mest troligt så får jag aldrig någon liknade heller).

Allas vår egen Hibbitt räknas som 13-åring vid årsskiftet, och då är det slut på riktigt för hans del, även om han inte själv skulle ha något emot att fortsätta.

Utan att överdriva så har den här hästen kunnat ta steget upp i den riktiga eliten om han inte varit så skör. På sina första 30 starter vann han nio lopp. varav ett i rikstoton. Av dessa 30 starter startade han 6 gånger inom V75 i högsta möjliga konkurrens.

Hans rekord är som vinnare 14,2/1640 meter voltstart. Och i segerintervjun säger körande Ulf Ohlsson att det fanns mycket sparat.

Den 13 augusti 2003 i ett lunchlopp tog sagan slut. Då hoppade han av travbanan på tre ben efter att gaffelbandet brustit helt och griffelbenen stack rakt ut ur kotan.

Veterinär Catharina Fischerström på ATG-kliniken opererade och klöv gaffelbandet men gav oss inte mycket hopp om en fortsatt tävlingskarriär.

Jag, HIBBITT, kusken Ulf Ohlsson och Stefan Eriksson i vinnarcirkeln

Men med den enorma löp- och träningsglädje som alltid präglat denna underbara tävlingsindivid så slog han oss alla med häpnad och kom tillbaka i tävlingsform igen. Men efter kvalloppet så började det häxa igen och under åren som gått har fått blödningar i både böjsenor och gaffelbanden runt om istället.

Trots detta gick han 16,4 automedel i comebacken 2008, bara 7 tiondelar från sitt tidigagre rekord bakom bil. Trots att han inte startat regelbundet sedan 2003.

Så han kunde än.

Och även om skadorna förföljt honom så har han alltid läkt ihop och kommit igen.

Och aldrig har han varit gladare än när vi kommit till en travbana.

Han har nästan alltid visat samma inställning som i början av karriären. I våras var han i bättre slag än på länge och gjorde även tre starter och formen var i kommande när han fick en ny blödning i ett gaffelband och då gav vi upp.

Och nu är det slut.

Jag vill tacka Stefan Eriksson och Christine Uppling speciellt, utan er hade det aldrig gått.

Tack än en gång.

Men mest av allt ett stort tack till Hibbitt för alla underbara stunder.

Ett litet missnöje kan jag i denna stund rikta till Bergsåkers hemsida och dess nyhetsreporter Henrik Byström, inte för att han missar att denne, vår "hjälte" avslutar sin karriär.

Men att när han (Byström) ändå håller på och radar upp hästar som pensioneras vid årskiftet, och bland annat framhäver en sådan häst som slitaren Boxgi, (inget ont om den) som tjänat 213 000 på 92 starter och aldrig ens startat inom V75. Och samtidigt inte ens nämner Hibbitt som ändå har en segerprocent i närheten av Bellman Töll, då är det för dåligt påläst.

I skamvrån med dig, Byström!

Denna fantastiska siffra är vad jag erhållit i prispengar från STC under år 2009.

Det är knappt så jag fattar det själv.

I dag på lunchtravet tog Newyorken en fin tredjeplats och 8000 kronor och därmed nådde jag precis över 100 000 kronor inkört under 2009.

I rena prispengar blev det 88 850 kronor samt ett premielopp som gav 12 000 kronor.

Sammanlagt 100 850 kronor intränat av en liten jävla amatörjävel från Matfors.

Som dessutom kört in 98 850 kronor av dom här 100 850 på egen hand.

Dessutom på två hästar som fördelat prispengarna ganska så lika.

Jag kan säga att jag är ganska nöjd med årets siffror. Det är bara en seger som saknas för att jag skulle ha varit fullständigt nöjd.

Jag hopaps på att den kommer nästa år. Frågan är väl om jag kan matcha siffrorna då.

Årsfacit: 36 starter 0 segrar, 3 andrapris och 5 tredjepris

Med dessa siffror säger jag GOD JUL

Det blir hennes 19:e start för året. Hon har tävlat ganska jämnt hela året och snittat straxt över 2000 kronor per start. Det är där med på gränsen att hon burit sina egna kostnader den gångna säsongen.

Det är som sagt dyrt det här med trav. Hon har dock varit billig i drift vad det gäller veterinärkostnader där stannar vi på under 1000-lappen tror jag. Hon har i princip bara vaccinerats.

Sedan så har ju själva resandet till banorna och mina drivningsböter varit den stora boven i dramat vad det gäller biortfallet. Sedan så kostar det ca 300 att starta varje gång med anmälningsavgifter och stallplats på banan.

Jämför man henne med Parkin som ändå varit mer eller mindre fräschast av dem alla så har han sprungit in 44 500 fördelat på 14 starter. Bättre snitt än NYC men istället så skenade hans veterinärkostnader i väg till närmare 15 000 kronor. Det har varit kastrering, blodprover och genomgångar vid några tillfällen som kostats på. Han hamnar då på samma snitt som NYC ungefär efter dessa avdrag.

Värst av alla i kostnadshänseende har dock Norma varit. Hon har tjänat 12 000 kronor på premieloppet. Hon har också haft klippkort hos veterinärerna och behandlats vid tre tillfällen för närmare 10 000 kronor sammanlagt. Lägg till mat och andra omkostnader på henne så blir det mycket röda siffror.

En annan som "går back" här på Storjorden är gamlingen Hibbitt som gjorde tre starter i våras sedan har han gått i hagen. Det blev inga pengar in på honom då. Sedan pensionerades han.

Han har dock inte kostat någonting i veterinärvård men väl ätit en hel del.

Även om han hade de lägsta kostnaderna så är han ju rent ekonomiskt ett enda stort stort minustecken. Å andra sidan är väl han den som tidigare försörjt sig bäst, även om de intäkterna från honom bara generade 25 procent i min ficka.

De pengarna har han dock ätit upp för länge sedan.

Under 2009 sprang mina hästar in 92 850 kronor.

Det är det bästa året på väldigt länge. Ändå har det hela gått minus så det smäller om det.

Men så är det i den här branschen.

Skulle man dessutom lägga in en kostnad för den timtid för den tid man lagt ner på hästarna så snackar vi verkligen om ett Ebberöds Bank.

De som är lite snabba i matte förstår ju att de som håller på med trav gör det inte för pengarnas skull!

God Jul

Det är mer eller mindre slut på tävlingssäsongen för hästarna på Storjorden.

Ingen av dem har varit speciellt bra på slutet om man undantar Newyorkens sista lopp, då hon kändes lite piggare igen och var riktigt skaplig även om det stod i referatet från Bollnästravet: "Andra ytter, för drivning upploppet ner till maxplacering" Att hon öppnade hårt i körning om ledningen och att hon började de första 700 metrarna i dödens berördes aldrig.

Sedan är det väl tveksamt om det ska kallas "drivning" det jag sysslade med upploppet ner när tömmen och spöt satt fast i varandra

Hon fick en liten febersläng dagarna efter loppet men verkar som vanligt igen nu och jag tränar på och anmäleroch hoppas på att vi kommer med någonstans. Hon har ju svårt att sätta nosen först och behöver vara med därframme direkt för att bjuda till, så det är ju lönlöst att gå ut i B-lopp eller från tillägg i ett comebacklöp.

Då är det bättre att stanna hemma tills hon kommer med på en vettig proposition.

Tänkte först anmäla Parkin till Bergsåker den 11:e men struntade i det. Blev mycket hästar och då han visat vikande form de senaste loppen så bryr jag mig inte om att starta något mer.

Tänkte träna på lite hårdare i vinter och hoppas han mognar till lite till nästa säsong.

Han har ju visat att kapacitet finns men verkar inte vilja utnyttja den riktigt.

Vi får se hur det ser ut framöver våren.

De övriga två är det väl inte mycket att orda om. Hibbitt är snart pensionär på riktigt och Normas framtida äventyr velar jag på om fortfarande. Tanken är väl att hon ska köras igång igen så fort det blir snö. Funkar det inte blir det kanske betäckning i sommar istället.

Avslutar med några ord om rättegångarna mot Åke Svanstedt (grisfösaren) och Robert Bergh (drivningen).

Det är olyckligt för travet som folksport när sånt här saker dras upp i media, eftersom många som läser detta förstår inte riktigt vad som händer inom travvärlden och allt får för stora proportioner.

Som jag ser det så finns det troligen inte särskilt många människor som valt detta som yrke/hobby för att man gillar att plåga djur.

De allra flesta, för att inte säga alla håller på för att man gillar hästarna och om man ser till det ekonomiska utfallet så kan man närmast tänka sig att de som håller på för pengarnas skull slutar nog ganska snart.

Angående Svansted och Bergh så är de ett par av landets mest framgångsrika tränare och kuskar och har de använt ej tillåtna metoder så ska de naturligtvis straffas.

Bergharns drivning har jag ju i och för sig sett på film, och den är ju inte snygg. Men hästen ser inte direkt ut som om den är trött. Den är mer tjurig, så jag tror inte den led någon skada av Bergharns försök att få den att ta i lite mer.

Men helt klar så är det inte tillåtet att köra på det där viset men jag har ändå förståelse för att det kan "brinna" ibland när en helt frisk och kry häst inte vill bruka sig.

Felaktig drivning och "grisfösning" är naturligtvis inte tillåtet enligt ett mycket välreglerat travreglemente och travförbundet har klarat av bestraffningarna av såna här saker på egen hand tidigare, utan att det kopplats ihop med rättegång (där det som i fallet Svanstedt inte finns mycket till "bevis" mer än vittnesmål).

Men jag tycker att bestraffningarna ska ske genom de vanliga kanalerna, det vill säga STC och inte ta upp tid för rättsväsendet då brott som dessa ändå ger oerhört svaga straff.

Å ena sidan ska samhället och inte heller vi aktiva acceptera den här typen av brott mot djuren.

Det är naturligtvis bra att det dras fram i ljuset om det hänt något.

Å andra sidan så har ju samhället redan accepterat att vi "våldför" oss på de allra flesta djurarters natur i och med att vi tämjer dem, tränar och tävlar med dem under någon form av "tvång". Med "tvång" menar jag att vi aldrig säkert kan veta vad de vill och trivs med.

Vi kan bara hoppas och anta att de springer för att det är roligt.

Men ärligt talat så tvivlar även jag faktiskt på det ibland.

Björn

I torsdags startade hon på Bollnästravet och blev fyra, en placering som kunnat vara några hack längre fram med lite tur. Vi fick svar om ledningen av blivande Gävletränaren Jenni H Åsberg, från start, därefter dödens i 5-600 meter innan den blivande vinnaren med Tomas Pettersson kom och löste av mig därframme.

Jag fick sitta lugnt kvar i andra par utvändigt ända in på upploppet, innan jag vek ut i tredje spår för att ta upp kampen om en eventuell vinst.

Men då jag skulle sparka lös rycktussarna så lossnade de inte utan de satt kvar i öronen på hästen, så jag fick ta handen till hjälp och då jag röck till i snöret så flög tussarna ur - men även snöret gick av så när vi kom in mitt på upploppet och jag trodde lite på chans så satt helt plötsligt tömmen och spöt "ihoptvinnade" med varandra av det trasiga snöret till rycktussarna.

Varje gång jag försökte röra spöt så drog jag istället hästen i högertömmen. Vilket fick till följd att jag inte kunde "köra på" henne riktigt sista biten, utan jag fick hoppa fram och tillbaka i vagnen istället, vilket gav mig 900 i böter för "felaktig drivning", dessutom så släppte jag ut den blivande trean från invändig position då vi vinglade ut straxt före mål.

Det var synd för hon borde ha varit lite längre fram utan denna fadäs med snöret. Jag tror inte hon vunnit men 2:a kanske.

Vi tappade lite poäng men hästen är i bra slag så vi tränar på och letar lopp.

En som snart får se fram emot lite vinterträning modell hårdare är Parkin som inte stärkte sina aktier direkt på Bergsåker under onsdagen.

Han fick en matlapp med betoning på "fick" (två ekipage diskades för galopp före mål) men agerade ganska geistlöst.

Han vill ju inte gärna ta i bakom hästar och då han inte är någon raket ut (han är inte ens ett tomtebloss) vare sig med eller utan startbil, så hamnade han ju lite dåligt till som femte häst invändigt och när det sedan blev körniong så ville han just ingenting.

Sedan när han inte går upp i rygg riktigt så blir det ju ännu jobbigare att springa avslappnat och sedan är han ju väldigt slö emellanåt, trodde just det skulle bli bättre med goggles men det blev snarare sämre.

Är ett lopp till inplanerat för hans del i år. Den 11:e på Bergsåker är det ett unghästlopp och också sista chansen för hans del att få bra betalt för en matlapp.

Vi går ut där troligats innan vinterträningen tar över. Jag hoppas att han mognar på sig i vinter för nästa år är han fyra år och då är det slut på "lätta" pengar.

Norma vilar på än och av Hibbitts travliv återstår en knapp månad innan han även officiellt blir pensionär.

Parkin debuterar bakom bilen på onsdag. Har provat två gånger i träning och han gillar inte riktigt autostart ännu. Han i princip vägrar att närma sig vingen mer än en längd, om jag inte är längst ut på en kant, då går det bra att gå ända fram.

Nu fick vi första spår så jag hoppas det funkar. Å andra sidan är det "hemmaplan" så det är ju nära hem om det inte går.

Känns annars som vanligt. Testar även en ny utrustningsdetalj på onsdag för att se om det går bättre att gå i ryggar och koncentrera sig på att springa.

Det är ju synd att han inte fattar något. Kapaciteten finns ju och formen verkar sitta där, i alla fall om man ska gå efter hur han känns här hemma.

Det kan ju vara annat när det är allvar.

Newyorken är kvar här ännu och eventuellt så blir hon kvar fram till sommaren i alla fall. Ägarna har föreslagit en "deal" som gör att jag känner att det är värt mödan att träna på.

Hon känns rätt bra i träningen, och även om de senaste loppen inte visar upp något fint resultat så har hon uppträtt bra. Det har dessutom för hennes del varit omöjliga förutsättningar i loppen så jag lägger inte någon speciell vikt vid detta .

På torsdag är det dock som upplagt för henne, och får hon inte en bra placering då blir jag rent ut sagt besviken.

Stallets yngsta dam Norma har fått en viloperiod efter senaste misslyckandet i kvalet. Hon verkar lite missnöjd över den bristande uppmärksamheten. Men hon får tåla sig ett tag.

Får se om jag börjar köra henne lite igen till veckan. Räknar inte med några stordåd ändå, men jag håller igång henne i vinter så får vi se.

Är ju en jättefin häst med rätt inställning men håller hon inte så går det ju inte att hålla på.

Troligast blir det en betäckning i juni om hon inte visar bättring.

Norma hade ingen bra dag alls och det är väl frågan om jag inte ger upp med henne snart.

Hon behandlades ju för knappt två månader sedan - för tredje gången i år - och efter att ha fungerat nöjaktigt ett par jobb inklusive förra kvalet, så var det nu dags för henne att "hoppa kråka" igen.

Det var inte speciellt skoj att sitta bakom henne i dag när hon inte klarade av att springa någonting utan att fuska med travet och rulla över i galopp.

Inte ens i värmningen funkade något vidare.

Helt värdelöst.

I loppet hoppade hon direkt (för övrigt första gången på ett halvår som jag körde galopp med en häst!) och när hon inte travade något vidare sedan heller, så var det bara att utgå redan efter 700 meter.

Övriga hästar är det som vanligt med.

Men tyvärr på något odefinierbart sätt, så känns det som om "stallformen" är på väg nedåt.

Vi får väl se vad vi kan göra för att det ska bli bättre igen.

Enklast är väl att göra en rejäl "utrensning" i stallet, men det är inte så lätt det heller när man inte har just några pengar till "nyinvesteringar".

Det är nog bara att fortsätta kämpa på med "lössen" och försöka få snurr på dom om man ska fortsätta med den här sporten.

Någon gång kanske även jag får chansen att träna en häst med någorlunda "riktiga" förutsättningar att lyckas och inte bara "avskrapet".

Det skulle vara betydligt roligare.

Vi kämpar på. Tids nog så ska det väl ordna sig.

Det vard ock inte en helt värdelös dag. Det finns ju annat än trav. Yngsta dotter Matilda och jag var på konsert med TAKIDA inne i Sundsvall under kvällen och det var riktigt skoj.

Hej

Hästen var inte sig lik.

Inget drag i honom alls. Kanske var det för att jag körde med skor, eller så var det något annat som störde honom. Han for och vinglade och bröt mest hela loppet.

Jag körde väl kanske lite väl optimistiskt, men han hästen var inte bra heller. Han tog väl i lite grann i ungefär 3-400 meter och sedan gav han bara fan.

Ingen hit.

Vi fick ändå en slant så jag får väl inte deppa ihop helt.

Men jag börjar bli lite trött på såna här "misslyckanden".

Roligare för Hovslagar-Janne som lyckades vinna sitt åttonde lopp i karriären med lånestyrning Dagmar B.L. i lägsta nordis-loppet.

Det första vinsten sedan 2001 satt helt klart bra för Janne som är en hygglig kille.

Kommentaren till mig efteråt med ett smil var klockren: "Nu står det 8-0, va"

Vad svararman på det

Jag bryter ihop och kommer igen.

Men först tar jag paus ett par dagar och åker till England.

Vad är det för rubrik? Det är ganska så kryptisk i och för sig.

Men.

Passande tycker jag då jag borde ha en en oerhört god chans att ta min första kuskseger på Hagmyren på onsdag..

Om jag inte strular till det förstås.

Eller om inte Parkin gör det.

Han hoppar ju sällan, men gillar ju inte andra hästar och det verkar som om han går som allra bäst när han inte ser någon annan häst framför sig.

Dyker dom upp i synfältet blir han bara trög och lite ovilllig.

På onsdag är det bara åtta hästar med vilket borde innebära att vi inte kommer för långt efter i början. Han har ju alltid ett stark sista varv och känns rätt bra för tillfället efter behandlingen han fick efter senaste starten.

Förutsättningarna är goda på förhand då han tillsammans med en annan häst, med god marginal, tjänat mest pengar av alla. Han har det bästa rekordet, så allt talar egentligen för oss tycker jag.

Det vore fantastiskt roligt att få vinna en gång.

jag hoppas vi lyckas.

Annars känns det rätt OK med de andra hästarna. Norma gick provlopp i onsdags och skötte det väldigt bra. Ändade både bett och huvudlag från kvalet och det föll väl ut.

Hon gick ca 26/2140 meter med en rejäl avslutning på ca 23/1000 meter i tredje spår. Det var bara äldre hästar med och hon var bara ett par längder efter klungan i mål och avslutade bra från sin position sist invändigt.

Kör ett provlopp till nästa vecka och är allt OK provar vi att kvala igen den 20 November.

Newyorken känns som vanligt. Varken till eller från. Anmäler på och hoppas på bra läge om och när vi kommer med. Jag har sagt upp leasingkontraktet på henne och om ingenting speciellt inträffar så lämnar hon Storjorden lagom till jul.

Det känns lite vemodigt eftersom det är en snäll och fin häst. Hon springer dock in lite för lite pengar bara för att det ska gå runt med henne som leasinghäst.

Hon har dock gett mig många trevliga stunder på travbanorna i år och för det är jag henne tacksam.

Jag hoppas vi kan göra några fina insatser till innan det är slut.

Hibbitt har jag inte skrivit så mycket om på ett tag. Han ser ut som vanligt ungefär. Fortfarande tjock i vänster bakben men verkar helst av allt vilja att man selar på och kör honom.

Det tänker jag dock inte. Han får nöja sig med att vara sällskap. Ska dock bli intressant att se i årets sista travprogram om Bergsåker "tackar av honom" och alla andra hästar som faller för åldersstrecket.

På åyterhörande efter onsdag.

Håll nu tummarna

Maken till dålig vecka har jag inte haft på länge.

Det började i onsdags då Norma misslyckades i kvalet som hon missade tidsmässigt med 0,8 tiondelar. Banan var rätt bra tyckte jag då men tiderna under dagen var ju inte direkt lysande har jag blivit upplyst om i efterhand och med tanke på att man exempelvis i fredags på Östersund där var banan obetydligt sämre gav dom ändå två sekunder till kval- och premiehästarna.

Det sker ju sällan på Bergsåker trots banan hållit allt annat än bra skick den senaste tiden. Nu ska jag ju inte gnälla men hade man bara "gett" oss en sekund även på Bergsåker så hade vi klarat oss.

Nu borde hon ju klarat tiden ändå, men det var ju en sån vecka då det skulle jävlas.

Nu var det ju "nygammalt" grusbeläggning på igen sedan söndagens "missöde" och det är ju ett bakslag om man från Bergsåkers håll "måste" erkänna att banan inte var bra nu heller.

Åter till Östersund och fredagen då.

Newyorken kom äntligen med igen efter en månads ofrivillig startfrånvaro. Varken hon eller jag hade dock någon bra dag och trots att jag tyckte vi kom iväg rätt bra från fjärdespår så var det hästar innanför oss hur vi än sökte oss ner så vi blev kvar i tredjespår nästan hela första varvet, innan vi kom ner i dödens. Inte hennes likör direkt. 4-500 kvar hade vi gjort vårt och hon hissade nödflagg. Hon kändes annars jättefin i värmningen men var sig inte riktigt lik i loppet.

Men troligast så berodde det på löpningen.

Ska kolla tänderna på henne till veckan då hon varit lite dålig på att äta på slutet. Sedan så provar vi väl att komma med igen. Det börjar ju att bli färre banor öppna nu men vi försöker väl igen.

Förra veckan var "fredagsnöjet" roligare då Parkin slutade 3:a.

Det var inte så kul den här gången att lasta och sätta sig och fara 18 mil tillbaka till Matfors en fredagkväll utan att ha fått något med sig hem.

Det är ju ingen tröst att man inte är ensam om att fara hem utan pengar. Det är ändå tråkigt och kostsamt.

Man behöver få in lite mest hela tiden för att få det att gå runt. När man dessutom tagit ut sin näst sista semesterdag för att åka iväg känns det lite extra tungt.

Men det är som sagt dom som har det värre.

Vi tar nya tag och hoppas på att flytet återvänder för det har ju annars varit en bra säsong i stort hittills.

Det är ju egentligen bara en vinst som saknas för att jag ska vara helnöjd.

Men som sagt det kändes inte riktigt bra.

I går tisdag fick jag en återbudstid hos PH-Vet och då kändes det rätt att göra en "genomböjning" av honom. Vi hittade också några små hältor, båda straxt under en grad, i vänster framknä och höger framkota, och dessa behandlades med ett medel som har 14-dagars karens.

Så nu är satsningen mot start den 4 november. Det går treåringslopp både på Hagmyren och Solänget den dagen så någon av dessa banor blir det..

Dagen efter åker jag till England och tittar på fotboll med en av mina barndomskompisar, Peter Bergström. Ska se Wolverhampton-Arsenal, inte så konstigt med tanke på mina uppfödningars som är döpta efter spelare i Wolverhamptons lag från 70-talet.

En av dessa var en centertank som hette Norman Bell. Dennes namne Norma N.Bell provade att kvala i dag på Bergsåker. Det gick inte så bra. Det var en liten chansning som inte gick hem, men det var nära.

Om inte om funnits så har hon nog varit inkvalad nu.

Men marginalerna var inte riktigt på vår sida idag.

Sex hästar på start och Norma från springspår.

Hon är ju väldigt trevande från start, så att börja längst ut kändes ju inte så lyckat på förhand, men jag tänkte att jag går väl ner tidigt så blir det kanske bra i alla fall. Efter en omstart (två felvända hästar) så gick starten.

Vi kom iväg rätt dåligt och inte blev det bättre av att John Östmans häst på femtespår stannade och stod still och hoppade framför oss när vi var på väg ner i banan, så vi fick ta upp och ta ny fart och köra runt denne, men med dessa små hinder så lyckades hon inte öppna bättre än att en av premiehästarna (som startade på 2160 meter), var före oss in i kurvan.

Norma ökade farten eftersom men tvekade och det var inte alldeles lätt att ta sig om denne, men efter 500 meter så var vi om. Först då började det gå att köra henne lite grann. Men första varvet gick inte fortare än 33 kanske. Östman körde om oss och jag ökade så mycket det gick utan att hon skulle takta ur och det gick som på nålar ända fram till upploppet då hon helt plötsligt slappnade av och sprang på riktigt skapligt, men det var så dags då.

Vi missade tiden med åtta tiondelar.

Hon gick 28,8/2140 meter, så det sket sig att klara kvalgränsen.

Men vi tränar väl på en månad så får vi se hur det ser ut sen.

Hon behöver nog gå lite provstarter så att hon inte tappar så mycket från början.

Det är ju ingen panik och nästan konstigt att hon överhuvudtaget lyckats ta sig till kval med tanke på hur hon såg ut som nyfödd.

Norma som nyfödd

Newyorken kom med på Östersund men fick dåligt spår. Spår fyra i voltstart är ju aldrig bra. På plus-sidan ligger dock det faktum att man delade på loppet så det blev lite enklare motstånd än urspungslistan.

Nu är hon ju ingen tiger till slut, men med en bra resa så hoppas jag på en bra slant. Ska göra en utrustningsändring och byta huvudlag till den här gången. Hon har gått med halvstängt sedan i våras, men nu återgår jag till "norsken" igen. Den är dock lite modifierad mot tidigare så vi får väl se hur det slår ut.

Jag hoppas på barfota runt om en sista gång innan banorna blir för hårda.

Kommer vi bara vettigt iväg så får vi se vad som händer.

Hon känns annars rätt bra här hemma.

Om än lite "vimsig"

"Junior" har ju ätit kraftfodret lite dåligt på morgonen i en dryg vecka nu och jag var lite tveksam till formen.

Han var sig heller inte riktigt lik i loppet, då han förvånade med att trava "halvdåligt" i kurvorna och det blev lite väl mycket "köra nordsvensk" över det hela (och dom som känner mig vet att det är ju inte min starka sida att "bära nordisar").

Det kan ha berott på att jag körde barfota också och att det var lite löst i kurvorna. Han tappade exempelvis travet helt 800 kvar och tog även några korta galoppsteg innan hann fann benen. Och så brukar han aldrig göra.

När han väl hittade benen och jag kunde attackera bakifrån från en position som sjätte häst hade jag sånär kommit om alla (utom vinnaren som gjorde ett litet ryck) på rakan innan sista kurvan men kom inte riktigt förbi Peter Erikssons häst innnan kurvan och då fick jag ta upp lite för att han inte skulle galoppera och då rök andra platsen som jag tyckte jag hade på gaffeln. På upploppet var han lite seg men höll farten i alla fall.

Parkin gick bra på rakorna och hade han varit fullt körbar så tror jag faktiskt jag vunnit det här loppet. Får vara nöjd ändå med placeringen.

Nu blir det uppkollning så snart jag får tid hos veterinären.

De som vill se loppet i efterhand kan gå in på www.ostersundstravet.com (och trycka på länken för livetrav och lopp 7) Det är gratis faktiskt

Annars så är det "business as usual" här på Storjorden.

Körde jobb med Norma i måndags, första gången efter behandlingen och det gick bra. Körde ca 1.28/2140 meter på en mystisk bana, med en avslutning på 1,24,5 sista 1000.

Det var riktigt löst framför platserna och stenhårt på stallsidan.

Idag söndag så var banan ännu mer "mystisk" innan tävlingarna, och det var väldigt nära att man tvingades ställa in trots att vädret knappast varit speciellt omskakande för årstiden.

Helt klart så är det något som är galet med underlaget på Bergsåker efter omläggningen och nestor Lasse Lindberg sa innan att det här är det sämsta underlag han kört på någonsin.

Efter att man skrapat av 10-15 centimeter av banan ytlager så kom man igång med tävlingarna en timme efter utsatt tid.

Delar av tränarkåren undersöker Bergsåkers banunderlag

Åter till Norma då.

Jag har faktiskt anmält henne till kval på onsdag.

En liten chansning är det men jag tycker det är lika bra att prova medan hon är någorlunda fräsch. Är banan som idag så är det nog bara att stryka, men är den hård och fast så tror jag på en 25-tid. Inte gångbart att starta på i dagsläget, men går det vägen så har jag ju 8 månader på mig att starta i alla fall.

Newyorken kom ju inte med till onsdagen, mer än 30 anmälda och hon blev 3:e reserv. Vi provar att anmäla i morgon igen. Då är det till Östersund på fredag.

Inte ett optimalt lopp för henne, men kan ju gå bra ändå.

2140 meter voltstart, tillägg vid 100 000 kronor och stängt vid 240 000. Lite hårt men vi hoppas på vettigt spår bara. Brukar vara lite enklare djur på Östersund så kanske vi kan tjäna en slant om vi får chansen att vara med.

Hälsningar

På fredag räknar jag med comeback i vagnen på Östersundstravet.

Det är anmälan på måndag och jag hoppas Parkin kommer med.

Han känns skaplig för tillfället. Har kört ett provlopp sedan senast och då var han hyfsad. Lyckades tillbringa hela loppet i rygg på en häst förutom sista biten då jag vred ut honom lite. Han gillar inte att gå i ryggar och minsta lilla man slappnar av och inte "kör" på honom så tappar han en längd.

Vi får väl se om han lär sig till slut.

Newyorken har också hon ett lopp veckan efter. Lunchtrav på Bergsåker. Hon känns också normal efter senaste starten när Bo Eklöf körde. Nu hoppar jag själv upp igen och oavsett vad man tycker om det, så blir det betydligt billigare i alla fall.

Fick räkningen här om dagen och jagar man matlappar så blir det inte mycket över om man hyr ett proffs.

Inte annars heller för den delen.

Ingen nyhet i och för sig ,men kan ju vara intressant att tala om vad det kostar för dom som ingenting vet.

Bosse körde in 2000 kronor genom att bli 6:a och det kostade mig följande att han körde åt mig:

Uppsittningsavgift på mellanbana 300 kronor
10 Procent på inkörda pengar 200 kronor
Faktureringsavgift 15 kronor
På detta tillkommer momsen 129 kronor

Summa: 644 kronor

Sedan tillkommer anmälningsavgift och boxplats på Bergsåker:

Anmälningsavgift, internet 30 kronor
Gäststallhyra, Bergsåker 200 kronor
På detta tillkommer momsen 52 kronor

Och om man som jag "leasar" hästen så ska ytterliggare en procentsats bort av det inkörda beloppet. Jag leasar ju på 30/70 så den här gången får jag dra bort 600 kronor från de 2000 kronor hon sprang in.

Det innebär att från 6:e platsen på Bergsåker senats fick jag behålla 484 kronor.

Och då har jag inte ens tagit upp resekostnader och eventuell mat.

Det är inte konstigt att intresset för travet minskar när det knappt går ihop ens de starter man får med sig en slant.

Så är det i alla fall.

Men jag ger inte upp

Hej

Vi träffade många trevliga människor med travintresse, bland annat delade vi middagsbord med ett äldre par från Skåne som hade en andel av ca 5000 i Maharajah.

Just detta var ju inte så speciellt, att äga en pytteliten del i en fantastisk häst, däremot deras berättelse om hur de genom lottdragning eller något liknande, blivit utsedda till att representera som ägare i självaste "Derbyt".

En upplevelse och en berättelse om det hela som var utöver det vanliga kan jag säga.

Fantastiskt trevliga människor dessutom. De hade även en andel i Skånes bidrag till Rixallsvenskan, Yoggi Hornline.

Träffade även på några härifrån som var av det trevligare slaget, som jag aldrig träffat förut även Johan Sundberg, Bergsåkers VD var en person som jag aldrig pratat med tidigare men som jag fick ett gott intryck av.

Ångrar som sagt inte att vi for på resan.

Mycket trevligt!

Väl hemma igen så var det start för Newyorken på Bergsåker. Eftersom jag var avstängd och dessutom saknade de 1000 segrar som var minimum för att delta i Kenth Åkerlunds tusenklubbsmatch (hade nog inte blivit inbjuden i alla fall) så hade jag anlitat Bo Eklöf som kusk.

Något som uppmärksammades rejält av Bergsåkers tipsguru Börje Andersson som upplyste publiken via högtalarsystemet om "att det var en klar förbättring att Björn Persson klivit ur vagnen och ersatts med Bosse Eklöf" och att New York City nog kunde vara att räkna med i dagens lopp.

Nu är det ju aldrig så enkelt i trav, som att bara byta kusk så är det klart att vinna lopp, men för egen del så var det roligt att Herr Eklöf inte ville ändra på något innan utan att allt var bra med utrustningen.

Det enda han tyckte efter värmningen var att jag kanske skulle behandla henne i höger bakknä.

Efter loppet som innebar ett sjättepris, så var han mest brydd: "Va fan, hon känns så fin och rejäl, men jag fick ingen fart på henne alls mot slutet"

Välkommen i klubben säger jag bara.

Bosse är en av de tränare jag gillar bäst, och även om han förr i tiden oftat dömde ut hästar och sådant, så har han alltid uppträtt schysst mot mig i loppen och även under alla år hälsat och varit trevlig.

Tyvärr, så har han aldrig lyckats köra in några pengar åt mig förrän nu.

För "Newyorkens" del blir det träning här hemma tills jag är körklar igen. Ingen mening att jaga lopp, framförallt när det inte blir någon märkbar förbättring med andra kuskar.

Parkin har haft ett typ "brännsår" i karleden på ett bakben några veckor och det har irriterat honom lite. Nu verkar det som om det börjar ge med sig och då hopaps jag det blir lite bättre framöver. Annars ska han få gå lite provlopp nu när jag ändå är avstängd för att träna sig att gå i ryggar.

Vi börjar antagligen redan imorgon med detta.

För övrigt så har jag beställt en ny dress.

Eftersom jag är för tjock så klarar jag mig inte en vinter till i min allvädersdress från 1995.

Den kommer jag hädanefter enbart att använda sommartid, eftersom jag knappt får plats i den med mer än ett par kalsonger och en t-shirt på mig.

Och med enbart detta på blir det nog rätt så kallt på vintern.

Den nya dressen var rätt dyr och eftersom jag inte har någon sponsor så vill det till att jag kör in några kronor även i höst. Så det blir ingen vintervila än på ett par månader.

Vi kör på som vanligt en bit in i november, sedan blir det någon veckas vila innan vi ändrar träningsupplägg till "vinterträning". Både hästarna och jag börjar bli lite trött på "grusgropsträningen" nu.

Är det någon som vill dela ut lite sponsorpengar för reklam på en dress så är det bara att hojta till

Hästarna har lämnats över i äldsta dotterns vård, så hon kommer hem och lagar mat åt sin lillasyster samt fixar åt djuren.

Bra att ha vuxna barn.

Vi blir borta en natt eftersom jag har en del i tusendel i Västernorrland bidrag till Rix-allsvenskan, Jane Ås och Anette har en del i Värmlands Sandrone tyckte vi att det skulle passa.

Norma var på klinikbesök igår och fick cortison i höger framkota samt i standardbenet, vänster baknä.

En månad sedan så ser vi hur det blir.

Parkin var inte riktigt hundra på Hagmyren och Newyorken får p+rova ny kusk på fredag på Bergsåker.

Newyorken blev 7:e reserv på Bollnäs där hela 50 hästar anmäldes och 12 fick starta. Otroligt många för att vara en vanlig lunchtravsdag.

Då jag inte vill köra "snabbjobb" på bana med henne och det dröjer ända till den 10 oktober innan min avstängning är avtjänad så innebär det att jag för första gången sedan hon kom hit antagligen får "leja" kusk på henne så att hon får starta på.

Det finns ett bra lopp nästa fredag på Bergsåker. Det är "Kenth Åkerlunds 1000-klubbsmatch" på Bergsåker. Där inbjudna kuskar som vunnit 1000 segrar eller fler får köra de anmälda hästarna.

Det borde ju inte bli sämre i alla fall med tanke på min segerstatistik .

Anmälan på måndag.

Parkin däremot kom med i sitt lopp på Hagmyren. Vi startar på 20 meters tillägg i ett STC-lopp för treåringar. Jag hoppas och tror att han ska kunna hävda sig bra även där.

Han borde ju ha fått lite hårdhet av att möta äldre hästar och av att gå sina "repor" i spåren. Kan jag bara komma vettigt till och inte tappa så mycket på det inledande varvet så hoppas jag på en framskjuten placering.

Då har jag ju något att njuta av under min ofrivilliga frånvaro den kommande tiden.

Men men vi får se vad som händer.

Norma går det väl sämre med. Var inne på Bergsåker och körde i lördags. Funkade inte alls bra och jag tror det är dags för en ny spruta i bakknät. Eller möjligen i båda.

I längden fungerar det ju inte att spruta en häst så här mycket men i det här fallet har jag nog inget val. Tråkigt men ska det gå att göra tävlingshäst av henne är det nog enda chansen. Har fått tid för koll hos PH-vet på tisdag den 22/9, vi får väl se sedan vad som händer.

Är ju annars en fin häst som visar fart.

Den 1 oktober är karriären över helt för gamle Hibbitt då träder STC vaccinationsobligatorium i kraft och alla hästar som ej är vaccinerade får då automatiskt startförbud.

Gamlingen trivs annars skapligt med sin tillvaro som "gårdshäst" här hemma och är oförskämt pigg för sin ålder.

Men hade han inte haft så sköra ben hade han nog föredragit en fortsatt tävlingskarriär istället för att gå här och skrota. I bland visar han upp en viss frustration över tillvaron. En frustration han tar ut på Parkin genom att bita honom så blodvite uppstår.

Ofta sker detta när han varit borta från hagen ett tag för att starta eller något, så man kan ana en viss avundsjuka.

Dom är roliga djuren.

Det gick skapligt för oss, "Junior" och mig.

Även om han var lika lat som vanligt, den gode Parkin så verkar han trivas på Hagmyrens lite mjukare bana. Och han avslutade med en liknande slutrökare som senast vi var där och startade.
Han avslutade rappt och nådde tredjeplatsen precis på linjen efter en spurt som förde honom från en sjunde plats till en tredje på goda 17,0 voltstart.

Vi tog det lugnt från början och jag fick köra slalom mellan galopperande ekipage i starten. När vi väl kom ur första kurvan så var vi med som nionde häst, bakom två eftersläntrare, men kanske 30-40 meter bakom den främre klungan.

Jag hade ju bestämt mig för att köra defensivt inledningsvis, eftersom han fick ett så pass tungt lopp på Bergsåker sist med dödens och tredjespår hela vägen.

Nu blev jag ändå tvingad att göra något 6-700 kvar och det var bara att ge sig av och han svepte de två framförvarande som en vind, men sedan bromsade han upp när en häst i den främre klungan gick ut framför i tredjespår. och då tappade han fart självmant. Men väl inne på upploppet lyckades jag övertala honom att ta sig förbi och det gjorde han med bravur.

Han var ändå chanslös att ta de två första.

Men med tanke på att vi hade ett handikapp på 30-40 meter till ledarnhästen när vi gick in i sista sväng så var det riktigt bra gjort ändå.

Jag har ju en yvig stil när jag driver, det kan jag inte förneka. Och jag har ju en av världens lataste hästar att köra. Torbjörn Jansson provade ju en gång och utgick då felfri med orden: "Dom är ju svår dom här som inte vill springa..."

Att jag då får en avstängning på tre veckor, för en så kallad "tredje gångs förseelse" samt böter (1200 kronor för felaktig drivning) det kan jag ju köpa.

Men att sedan hemmaproffset Per-Åke Holmsten inte får ett dugg i bestraffning för en "finishkörning" - som ser ut att vara minst i samma klass som min - med sista loppets vinnare Bilbo A.U.

Det är ju bara beklämmande.

Men som amatör är man tyvärr ofta helt utlämnad. Och någon likhet inför lagen existerar inte.

Men det är ju inget nytt.

Bara tråkigt.

De som har tillgång till ATG LIVE kan ju jämföra.

Men så är det.

Nu blir det vila från den 23 september till den 10 oktober för "Stall Storjorden".

Jag har faktiskt varit avstängd en gång tidigare i min karriär. Det var för "felaktig nedtagning av galopperande häst". Det var mitt livs tredje körda lopp 1988 då jag störde Östersundstränaren Jan-Ivan Eriksson samt en del andra ekipage i starten.

Så jag har ju klarat mig bra ändå genom åren!

Jag tror och hoppas jag kan komma med i två lopp ändå innan avstängningen träder i kraft.

Den 20:e är det ett treåringslopp på juniors "favoritbana" Hagmyren och dagen efter i Bollnäs på lunchtravet finns det lopp för Newyorken.

Anmälan den 15:e så då får vi se om vi är med.

För övrigt så åker jag och Anette på RIX-kryssning den 23:e.

Ska bli kul!

Avslutar med en rolig grej som hände min faster Sigbritt, som brukar spela plats när jag startar.

I onsdags var hon hos en av mina kusiner i Stockholm och passade sina barnbarn. När hon nu gick in hos ett ATG-ombud och skulle spela på häst 13 i lopp 6 spelade hon fel och spelade plats på häst 13 i lopp 4. När hon kom på detta och ville byta, fick hon inte för ombudet, så hon var tvingad att spela igen eftersom hon ville spela på rätt häst.

Och det var ju tur det för den var tvåa.

Inget jätteodds men Jan-Olov Persson och Komnes Faks gav ju 2,83 på plats.

Att jag sedan med millimetrarna på min sida lyckades komma förbi och bli trea ge 3,76 på plats gjorde ju hennes speldag fulländad.

Det tyckte jag var en bra historia

Det är kanske i längsta laget men det har inte varit så speciellt mycket. Har jobbat som vanligt på fabriken och tränat på. Sedan så startade Newyorken på Bergsåker i fredags.

Hon fick ett optimalt lopp (spetsade och släppte till vinnaren) men passar väl inte riktigt över distansen, även om hon kändes bra ända in i sista svängt, trots jämn 17-tempo de första 2000 metrarna av loppet som var på 2640 meter. Ändå hyfsad tid; 18,4 auto lång och en femte plats i mål.

Hade kanske kunnat hänga med bättre om banan varit av normalt slag, men Bergsåker efter omläggningen verkar inte passa mina hästar.

I alla fall inte om de ska springa barfota, trots att det är tänkt att banan ska gynna barfotakörning.

Ganska hård under ytlagret och trots att det regnat så var den lite stum. "Newyorken" som har lätt för att "trampa igenom" på vänster bak om förutsättningarna inte är perfekta, hade det inte lätt i fredags. Genomtrampningskyddet i läder som jag "tejpat" fast som skydd på bakkotan hade slitits loss och det såg inte speciellt roligt ut på kotan där bandaget suttit.

Jag tror ganska säkert att det påverkade insatsen sista biten.

Men hon är pigg och glad efteråt och ser ut som vanligt annars. Har även passat på att verka hovarna lite och skott om henne, nu då det inte finns några lopp åt henne förrän om möjligen 14 dagar.

Nästa start blir på Hagmyren på onsdag. Dagtrav och ett amatörlopp.Står lite risigt till propositionsmässigt med Parkin men det brukar ju inte spela så stor roll för honom.

Är ju bäst om jag tar det lugnt från början som det verkar och då tappar vi ju ändå.

Är han på rätt humör så räcker han ju i alla fall då kapaciteten finns.

Det är väl frågan mest om inställningen för dagen.

Och om han är riktigt frisk.

Har haft veterinär hemma och kollat hjärtljud och allt möjligt, samt blodprover.

Allt är prima.

Har även kört intervaller två gånger utan några som helst bekymmer. Har haft pulsmätare med mig och kollat av mellan intervallerna utan att något konstigt upptäckts.

Kanske var det falskt alarm.

Hoppas på något tillfälligt och att inget händer på onsdag. Då får jag väl ta till värre undersökningmetoder.

Har även testat en "stänkhuva" eftersom han är lite tråkig bakom hästar och det verkar som om han försöker värja sig mot "stänket".

Huvan fick jag låna av min gamle hovslagare Jan Falk vars bror Lennart sydde den till hästen Wiljon som var stänkrädd utav bara den och endast gick i ledningen. Janne vann ett par lopp med huvan på, bland annat en gång när han gav 30 gånger och jag hade spelat en tia.

Det händer inte så ofta att man får in en 30-oddsare. Man vet aldrig det kanske kan bli en till på onsdag

Hur som helst så ser han ut som en gigantisk fluga på huvudet, men jag tror det blir bra.

Testar den på onsdag i loppet.

"Flugan" Parkin i sin nya stänkhuva

Har inte bestämt mig ännu om det blir barfota eller skor den här gången.

Kändes inte riktigt bra barfota senast, men det var i och för sig på Bergsåker. Hagmyrens bana är lite mjukare och det passar nog "Junior" bättre om han ska gå utan skor.

Nu har jag också verkat hovarna lite sedan senast och eftersom han har lite besvärliga fötter så är jag lite i valet och kvalet.

Kan hända att jag slår på ett par "barfota-skor" istället.

Vi får se.

Vi får hoppas på lite flyt igen.

jag hoppas på att kunna ta ledningen och sedan släppa till någon vettig. Då borde vi kunna få en peng om inte den ofrivilliga "startvilan" varit för lång.

Hon känns i alla fall jättebra i träningen här hemma.

Annat är det med Parkin som också känts bra här hemma men oftast svikit i lopp. Nu i fredags så trodde jag att han skulle dö för mig. Jag köärde intervaller som vanligt och eftersom han visade lite dålig inställning på Bergsåker senast så gasade jag på lite extra i de tre-fyra sista intervallerna.

Det skulle jag nog inte ha gjort.

När vi nästan var färdig med den sjunde och sista intervallen så började han att flåsa mer än vanligt och onormalt hastigt, andningen lät som en trasig "blåsbälg".

Jag var helt säker på att något gått sönder inne i honom.

Jag stannade upp omedelbart och hoppade av vagnen och gick fram till huvudet på honom för att se om han blödde någonstans, eftersom första tanken var att han "sprängt" sig och åkt på en lungblödning eller något kliknande.

Han var i det närmaste "vimmelkantig" men blödde inget, i alla fall inget som syntes just då. Han hämtade igen sig i andningen på någon halvminut när vi gick hemöver och han uppträdde som vanligt.

Väl hemma efter ca 10-12 minuters promenad i sakta mak, så hade han en puls på 93 slag. Den sjönk successivt till mer normala 83 efter ytterligare tio minuters vila.

Jag undersökte hela hästen och hittade faktiskt lite blod, ett typ litet "stänk" långt ut i vänstra näsborren. Jag tog en tjock bomullstuss och tryckte upp i näshålan på honom och snurrade den för att se om han blödde även längre in, men det fanns inget mer blod.

I den andra näsborren fanns inget blod heller.

Han uppträdde annars helt normalt efter träningspasset och hade en temp på 37,9. Inget märkvärdigt eftersom han för det mesta pendlar mellan 37,5-38,0.

Han åt som vanligt med god aptit på kvällen (och även efteråt) och det enda mystiska jag upptäckte i samband med denna incident var att han tryckt fram väldiga mängder vatten natten efter (något han aldrig gjort förut) det var alldeles "dyngblött" i spånet under vattenkoppen på en yta av ca 1 m².

Det hela var väldigt mystiskt. På morgonen när jag släppte ut honom hade han låga 37,4 i temp och visar inga tecken alls på att något hänt.

Jag har frågat en hel del travfolk, och en del har råkat ut för liknade grejer utan att det märkts på undersökningar och liknande efteråt.

Veterinär Westin ska hit och vaccinera Norma på onsdag och då får han lyssna på hjärtljud och ta ett blodprov för att se om det syns något den vägen. Han har ju inte visat upp några förkylningstendenser innan heller.

Det är väldigt otäckt och jag vill ju inte att det ska hända igen eller att han ska tvärdö när man är ute och kör.

Om någon har någon som helst idé om vad som kan ha hänt, så maila gärna eller ring 060.24415@telia.com

Norma var för övrigt in på Bergsåker i torsdags och gick ett snabbjobb.

Det var mycket förberedelser på gång på Bergsåker inför Open Trot och möjligen störde det hennes humör, för hon var inte alls till sin fördel.

Hon bara galopperade varje gång jag vände upp henne i rätvarv.

Jag fick fara in och ta på henne ett helstängt huvudlag, för att till slut överhuvudtaget få runt henne i någorlunda trav. Det var meningen att jag skulle köra ett jobb i lag med Erik Remnehags tvååring men det var lika bra att han fick ge sig iväg efter det femte eller sjätte försöket.

När han försvann så sprang hon efter. Hon galopperade ytterligare en gång när jag släppte på lite på första varvet, medan hon gick felfritt det andra som jag körde efter 28,5.

Det var dock ytterst nära galopp hela tiden och möjligen var hon inte riktigt fräsch heller som det kändes.

Eventuellt är det baknät igen. Det kan även vara lite "växtvärk" eftersom hon ser lite extra överbygd ut i bakpartiet för tillfället. Dessutom så var det länge sedan jag skodde henne, men det är åtgärdat nu.

Kändes hyfsad här hemma igår, men sämre när underlaget var löst. Möjligen måste jag behandla henne även en tredje gång i år. Det känns inte som om det är bra i längden, men vad ska man göra?

Det går ju inte att köra med halta hästar heller.

Norma N. Bells krokben vid födseln

Håller hon inte ihop så får det nog bli en tidig betäckning, för jag tror inte hon nedärver att hon såg ut som en krok när hon föddes.

Det är ju synd för det finns mycket kapacitet i den här damen.

Det är synd bara att det inte får gå på räls någon endaste gång.  

Men så är det.  

Det är bara att kämpa på!

Inget drag i honom vare sig före eller under loppet. Han springer ju ändå en hyfsad tid men varken han eller jag gjorde bra ifrån oss. Hade väl fått pengar ändå om jag snålkört men eftersom han var så bra sist så ville jag ju prova.

Tråkigt var det i alla fall.

Vet inte riktigt vad jag ska hitta på till nästa gång när det som funkade på "myren" senast inte funkade nu.

En jävla latoxe är det ialla fall. Puls på direkt 87 efter loppet, och det är ju inget alls.

Newyorken anmäler jag överallt men kommer inte med. Är andra, första och till och med sjätte reserv till helgens V75 men vad hjälper det.

Synd då hon känns i väldigt fin form.

Möjligen kan vi komma med till den 4:e september på Bergsåker på 2640 meter. Jag vill ju inte starta henne på tillägg eftersom hon inte bjuder till riktigt när hon hamnar för långt bak.

Men vi kämpar på.

På torsdag är det snabbjobb med Norma. Då kör jag i lag med Erik Remnehag och hans tvååring. Kör vi under 1.28/2140 meter så räknar jag med kval inom tre veckor.

Det gäller att "smida medan järnet är varmt"

Det ser lite väl hårt ut, och med tanke på att vi har minst poäng av de som startar så får jag kanske inte ha för stora förhoppningar. även om han faktiskt är tippad som "femtehandare" i Dagbladets spelservice.

Hästen känns bra här hemma efter förra starten då han gjorde ett kanonlopp.

Jag räknar med samma utrustning och hoppas vi kommer till från vårt läge med spår 7 i voltstart. Har svårt att tro att han ska kunna utnyttja "springspåret" då han är lite seg från början (och då jag dessutom oftast missar lite i "tajmingen" från "springen") och även om han är travsäker så kan vi hamna på vingel.

Förhoppningsvis så får vi ändå en vettig position. Annars verkar det som om han är som bäst när han får "tåga på" ute i spåren på egen hand.

Helst utan draghjälp också, då han inte riktigt verkar gilla att gå i rygg.

Bakom hästar känns han bara trög och oinspirerad.

Parkin - trög och oinspirerad bakom hästar!

Hoppas på att vi inte kommer för långt efter bara så att vi har slagläge och kan avancera från någonstans "varvet kvar" till ca 700 meter kvar.

Är han som sist så hoppas jag på en rolig fredagkväll för min del.

På torsdag är det anmälan till Solängets lunchtävlingar nästa onsdag.

Jag hoppas det går att komma med där med Newyorken.

Jag hade några fler liknande propositioner att välja mellan på Bollnäs och Hagmyren åt henne, men då dessa kolliderar än värre med mitt jobb (dagskift lördag och söndag samt nätter måndag och tisdag). Jag har nästan slut på semesterdagar (dessutom så har alla sommarjobbare gått hem för året) och då är det svårt att försöka få ledigt för att köra trav.

Jag får chansa på att jag kommer med uppe i Ö-vik. Även om jag jobbat natten före så funkar det nog. Med lite tur kan jag gå hem vid 02.00 och sova några timmar innan avfärd vid 8.30-9.00 någon gång.

Det är hårt att ha "två" jobb. Men det är ju självvalt så det är bara att bita ihop

Men si det gick inte.

Varken på Bergsåker eller på Gävle räckte poängen till annat än andra reserv. Så det blir nog ingen Open Trot-helg för "Newyorken". Vi sikatr in oss på onsdagen den 26:e på Solänget istället.

Inte någon speciellt bra proposition (högst 125 000) men kanske motståndet är överkomligt. Med vettigt spår så kans det gå ändå då hon känns i fint slag.

Glömde att berätta senast att jag för första gången träffade ägarna till "Newyorken", Pelle och Dennis (samt Pelles dotter) på Gävletravet. De hade nu åkt upp från Dalarna då vi startade på lämpligt avstånd från dem.

Det var trevligt att träffas "In Real Life" och inte bara "per telefon".

Det var även roligt att det gick bra för oss när de var där och tittade på henne. De verkade väldigt nöjda hittills och det känns ju alltid bra att presentera en häst i bra skick.

Som det känns nu så kör vi väl på så länge det går bra.

Annars rullar det på som vanligt. Parkin hoppas jag kommer med på Bergsåker till fredagen. Han känns fin som tusan här hemma. Jag hoppas att vi kan visa upp oss från vår bästa sida

Bara vi kommer med vill säga.

Eftersom jag jobbar nattskift i helgen så blir det inget provlopp för Norma denna vecka. Vilket kan vara bra då hon möjligen kändes lite sliten i senaste träningspasset.

Vi tränar på lite hemma så får vi se när vi tar nästa sväng ner på Bergsåker.

Hon har ju nått årets första delmål och det är ju bra så.

Allt gick som på räls och som jag hoppats på förhand. Spetsade, släppte till en av förhandsfavoriterna. Tyvärr dröjde luckan lite för länge innan den uppenbarade sig för att vi skulle få någon riktig chans på segern. Men hon sköt till bra när hon fick fritt, även om det skulle ha behövts några meter till för att kanske kunna hota vinnaren, även om den gick fort längst ut.

Newyorken längst in på målfotot!

Det känns som om jag "tjänat ihop" till en seger nu snart. Men man vert aldrig vad som händer.

Men det är inte så dumt att bli trea heller!

Nu tappade vi inga poäng när vi bytte en trea mot en ny trea. Desssutom kändes det inte som om det blev något riktigt "lopp" för henne heller när hon fick gå i ryggar hela vägen, vilken innebär at vi kan anmäla till lopp om en styv vecka igen.

Jag får även rikta en tacksamhetens tanke till Ulf Ohlsson som släppte till lagomt med utrymme för oss att hitta ut i på upploppet. Annars vet jag inte var vi slutat då ledaren nästan stannade framför oss

Det kostade dock Ohlsson lite (och det hör ju inte till vanligheterna, se länk), men han klarar sig nog ändå.

Två dagars avstängning och böter fick han "för att ej ha hållit rakt spår på upploppet varav medtävlare haft fördel" (det var för övrigt jag som var "medtävlaren")

Övriga hästar känns det bra med.

Parkin verkar ja tagit loppet på Hagmyre på ett bra sätt och både äter och dricker som en demon. Kändes fin i senaste "backjobbet".

Kan komma ut även han nästa vecka.

Norma gick provlopp i lördags och skötte detta bra, utrustad med öppet huvudlag den här gången men väldigt nerdövad.

Lite trevande från start och tappade en del från början. Fick ett varv som fjärde häst invändigt och öppnade första 1000 på 1,28.

Fick börja avancera efter ett knappt varv när den framför sackade och vi tappade nog 20-30 meter även på på detta, men hon nådde ändå upp utvändigt ledaren i sista sväng.

Hon kunde inte hänga med denne riktigt in i mål och fick släppa en till framför sig precis innan mål, men avslutade andra varvet efter mycket godkända 24,5.

Lite trög kändes hon på upploppet, men å andra sidan har hon aldrig gått så fort som 26,5/2140 meter så jag är rätt så nöjd.

Gamlingen Hibbitt verkar trivas med livet som pensionär och lekledare åt "Junior", och som det går nu finns det ingen anledning att "plåga" honom.

På återhörande

Lille "Junior" eller Parkin som han heter egentligen. Visade att han kanske är en "riktig" häst för första gången.

Det har tagit tid (Ja, ja han är ju bara 3 år men han har varit med länge) för "poletten" att ramla ner. Men kanske det var ett steg i rätt riktning igår i alla fall när han från köplats gav sig iväg i tredje spår vid varvningen och avslutade fint till ett andra pris efter ett slutvarv på 1,14,2.

Inte illa för en "trögbock".

Han har ju tidigare visat att han har alla ingredienser för att bli en riktigt bra häst, förutom storleken och kanske löphuvudet då, men igår visade han i alla fall upp lite av den varan.

Varför det funkade igår? Ja, det kan man väl undra över eftersom han var precis som vanligt första varvet. Trög och oinspirerad. Sedan så drog jag ur tussarna ur öronen och så fällde jag upp skygglapparna (saker jag gjort förut) och sedan ut i tredjespår och då fick han några muntliga tillsägelser sedan så gick det undan.

Han orkade inte ta sig förbi ledaren, även om jag trodde det i ingången till upploppet. Men han orkade inte riktigt förbi utan stumnade till lite istället mot slutet när jag slutade "härja" med honom och bara bevakade andra priset.

Så här stod det i referatet från Hagmyrens sida: "Parkin trög inledning, fram i spåren 1200 kvar, uppe som tvåa i sista sväng, fullföljde bra utan att hota."

Jag gjorde även några andra smärre förändringar mot sista starten då han också gick barfota (fast man inte registrerade det på Solängets sekretariat). Jag klippte av en centimeter på ett par lätta boots som han fick ha fram, eftersom jag tyckte han var lite "rullig" på Solänget.

Dessutom tog jag bort pinnen till käken på honom. (Och även en annan liten detalj som jag behåller för mig själv, även om det inte var något revolutionerande , men några "yrkeshemligheter" måste man ju få ha)

Det var som sagt kul att lyckas. Han gav 7 gånger lite drygt på plats och det var ju synd att inte fler av Hagmyrens tips på "raketen" gått in, för då hade det blivit fina pengar för dom som följt råden med Parkin som avslutande platsspel.

Jag hoppas verkligen faster Sigbritt spelat den här gången också. Hon brukar stötta mina hästar på toton med platsspel och i såna fall fick hon ju igen lite grann den här gången.

Nästa start blir på tisdag. Då blir det "långresa" för mig och Newyorken. Vi gör en tripp till Gävle och deras lunchtrav. Perfekta förutsättningar för oss med kortlopp, spår två och autostart. Jag hoppas på en rejäl slant, men räknar inte med något...

Förövrigt så blir det provlopp med Norma på lördag.

Hej då.

Ingen körhäst och inget hö att lasta in idag. Annars har det varit fullt upp de senaste veckorna med än det ena, än det andra så det har varit lite vilodagar. Men nu börjar det lugna ner sig lite.

Allt hö som jag köpt finns på plats. Antingen här hemma eller i en lada hos bonden jag köper av. Det känns ju bra att ha 10 ton hö betalt klart. Det räcker i normala fall till 3 hästar lite drygt så jag kommer att behöva lite mer längre fram.

I alla fall om jag behåller Newyorken längre än oktober. Det är till 31 oktober leasingkontraktet räcker och det ska i såna fall sägas upp nu i slutet på augusti, annars löper det på med två månader i stöten.

Jag har inte bestämt mig ännu hur jag ska göra. Det är ju en snäll häst att hantera och hon springer ju in lite pengar mest hela tiden - men det kostar ju också. Sedan vet jag inte hur länge jag kan hålla henne fräsch. Hon hade ju lite "skavanker" när hon kom som måste hållas efter.

Annars är jag rätt nöjd med henne även om jag borde ha fått vinna något lopp för att få godkänt av mig själv. Men än har jag inte gett upp .

Det blev ingen start på söndag med henne. Vi provar att anmäla till Gävle istället. Anmälan i morgon.

Jag har inte gett upp med Parkin heller.

Inte Hagmyrens tipster, Mats Persson (Inte släkt) heller, eftersom han tippat honom som "andrahandare" i programmet med följande kommentar: "Parkin är bara tre år, men har visat upp viss talang och det ska bli intressant att se vad han kan åstadkomma".

I lördags körde jag provlopp med honom och det fixade han skapligt även om jag "bommade" starten med 20 meter. Dessutom gick körspöt av, så jag satt där med enbart ett handtag i näven efter 300 meter. Han var lika trög som vanligt, men var ändå med därframme ända till straxt före mål då han stummnade något

Detta trots ett lopp i dödens och tredjespår, samt att han blev "utpuffad" så han nästan for av banan vid ett par tillfällen, först 700 kvar, då Rune Torbjörnsens häst inte tålde mina tillrop och kusken därmed först körde upp i vagn på ledaren Micke M Andersson innan han helt sonika for rätt ut och klippte oss.

När vi hämtat oss och fortsatte framåt, (jag vilt skällande på Torbjörnsen mellan mina "väsningar" på lat-junior) så bröt den idioten ut en gång till på oss precis vid utfarten, ca 350 meter före mål, så det nästan tog tvärstopp. Parkin sög dock tag i grejorna igen och rundade ändå de som var kvar, men kom aldrig ikapp Torbjörnsen, vars häst sprang som aldrig förr på "min" drivning. straxt före mål slank även en till häst om oss.

Jag hade 18 sista varvet ändå trots alla fadäser och ett första varv på 24.

Inget att skryta med direkt men han är ju osannolikt trög och måste visa bättre takter om vi ska få något med oss i morgon även om loppet som sig inte såg direkt oöverkomligt ut.

Jag hoppas vi klarar oss utan böter bara.

Hej

Då var första etappen avklarad i Norma N.Bells "riktiga" travliv.

I kväll så klarade hon av sitt premielopp med glans.

Norma N.Bell - Björn Persson i rygg på Henrik Svensson och Enjoy Me More i premielopp den 31 juli. FOTO: Amanda Persson

Tiden hon skulle springa för att klara sig var mellan 1.28-1.35/2140 meter. Hon sprang hela loppet i rygg på Henke Svensson och hans välstammade "Pixie-barnbarn" Enjoy Me More.

I början på upploppet lyfte jag ut henne ett spår, men körde aldrig på henne något och sluttiden blev fina 1.30.1/2160 meter efter ett avslutande varv på 27,2.

Hon skötte sig utmärkt.

I alla fall på banan.

Innan var det lite si och så med uppförandet, då hon reste rakt upp och höll på att slå över både innan värmningen och innan vi for ut till defileringen.

Det hela gick bra, men kunde ha slutat med förskräckelse.

Hon gillar inte helstängt huvudlag, därav anledningen till att hon reste sig på bakbenen när hon inte såg något. Det går bra när hon väl kommer iväg sedan, då har hon inga hyss för sig.

Men innan varr det inte så skoj och det var bara tur att ingen gjorde illa sig. Tänkte speciellt på hon som kom med barnvagnen och bara befann sig ett par meter ifrån "nedslagsplatsen" och Amanda som befann sig framför henne när hon reste.

Hon reste likadant första gången jag hade helstängt huvudlag på henne, men sedan har hon varit snäll.

Fram till nu vill säga.

Alternativet till helstängt är att hon inte springer runt banan. Så det är inget alternativ i nuläget.

Förhoppningsvis kan jag plocka av det så småningom.

Men jag är nöjd ändå med tanke på hur hon såg ut när hon föddes.


New York City - Björn Persson inför starten på Dannero den 29 juli. FOTO: Amanda Persson

Newyorken skötte sig nöjaktigt i onsdags på lunchtravet men skulle ha behövt sluta lite längre fram. Hade mest otur i loppet tycker jag och hade inget flyt. Hamnade i dödens och när jag trodde avlösningen kom efter 500 meter så kände jag mig ändå nöjd men, då den blev släppt till ledningen så blev det mindre skoj.

Detta löste jag genom att hålla igen lite eftersom och backa tills dess att storfavoriten tordes kliva ut i dödens från tredje par invändigt. Kanske inte helt reglementsenligt kört av mig men jag körde ju för bästa möjlihga placering ändå och från "dödens" har jag knappast fått någonting.

Åkte som vanligt på "drivningsböter" och även om jag är "yvig" i rörelserna så finns det proffs som kör betydligt värre men klarar sig undan.

Gillar inte Dannero överhuvudtaget då det mesta sitter i tjära när man kontaktar dem, vare sig det gäller biljetter eller upplysningar. Att jag får böter där varje gång gör ju inte saken bättre även om jag gillar B-O Månssons blogg (när han väl skriver något).

Får se hur det blir den 9:e då jag tänkte mig dit igen .

Parkin ska få chansen att tjäna ihop lite startpoäng på Hagmyren på onsdag. P21-lopp och 5000 i första pris. Det är annat än unghästloppen det, där matlapparna har samma valör som vinsten i ett P21-lopp.

men så är det. "Levererar" man inte får man inte vara med i de "rätta" loppen.

Provlopp i morgon bitte för att kolla av statusen.

Annars har juli varit en bra månad. 19 000 kronor in på två lopp och ett premielopp.

Det täcker räkningarna i alla fall

Vi hörs

Hej då

Genom livet har jag ständigt haft personer som varit bättre lämpad än mig själv på diverse saker som jag behövt ha hjälp med. Mest har det varit min styvfar Börje som fått ställa upp som en hustomte här i huset sedan första början och hjälpt till med allt möjligt.

Hela huset har även det byggts ut och om sedan vi flyttade hit i slutet av 80-talet. Till det har vi haft mest av allt haft god hjälp av Anettes farbror Tore som är en hejare på att snickra.

Jag har även haft en hel del andra bekanta och kompisar som ställt upp och hjälp till med allt möjligt (och fortfarande har). Det har varit laga bilar, bygga stall, rörmokerier, målat hus och byta tak och och allt möjligt.

Jag har naturligtvis fått betala för en del av det som gjorts, men inte på långa vägar fullt pris på nästan något vilket nästan varit en förutsättning för att få ordning på torpet när man själv inte är vare sig rik eller händig även om jag själv oftast variot med på ett hörn som hantlangare och medhjälpare.

Och alla dom är jag evigt tacksam eftersom utan dom hade det inte blivit speciellt mycket gjort.

Den senaste i raden av insatser här på Storjorden är "nya" stalldörrar som min biologiske far Benny hittade på en recycling firma.

Jag har haft ett stort "kallras" i stallet i säkert 10 år. Var av de senaste 4-5 har jag försökt få tag i en lämplig dörr till ett för mig lämpligt pris så att det ska kunan bli lite lämpligare temperatur inne i stallet på nätterna. Det har stått och vägt runt och under "nollstrecket" i princip hela vintrarna och det har blivit en hel del upptining av vattenledningar kan jag säga.

Nu när jag äntligen fick tag på portar så ställde min lillebror upp och fixade till det hela (Andreas är halvbror med mig på fars sida och är åtta år yngre än mig).

Bra gjort "brorsan"!

Brorsan fånar sig och spelar mallig efter det att han satt in nya stalldörrar här på Storjorden

Det är en oerhört händig kille där inget sitter fast. Han är min motpol i allt. han gilalr att fiska och jaga, är duktig på bilar och snickerier. Saker som jag är i princip helt ointresserad av eller oduglig på.

Det enda vi egentligen har gemensamt förutom farsan (och en syrra - hel för honom och halv för mig), det är att vi trots alla olikheter gillar varandra.

När han var tonåring kom han om inte ofta, så i alla fall då och då, hem till oss för att vila ut lite från alla sysslor som farsan hade på gång åt honom

Det har alltid varit lika roligt att träffa honom.

Andreas eller "Ante" som de flesta säger är och har varit en kille som löser de flesta problem.

Ett par stalldörrar var en "baggis" för honom men värt hur mycket som helst för mig.

Som bonus fixade han till Anettes stora glädje även toadörren (som endast gått att stänga med våld efter det att jag bytte gångjärn på den ifjol).

Än en gång

Tack lillebror

Förövrigt så ser det bra ut inför onsdagens start.

Newyorkens sår har läkt och lymfangiten verkar ha gett med sig. Vi går ut i första lunchdubbeln, så de som vill se oss på tv får leta upp TV4:s lunchtravsändningar.

Eftertsom hon har svårt att sätta nosen först så tror jag på begränsade framgångsmöjligheter. Hon brukar ju bromsa till i ingången på sista sväng, så möjligen kan vi gå in på en plats om vi får ett bra lopp.

Men troligast så blir det väl som bäst en "matlapp".

Det började redan i morse när jag försökte ta reda på om Bergsåkers bana skulle vara öppen eller stängd. Det var missledande uppgifter både här och där och inte ens den officiella sidan www.bergsaker.com gav något riktigt besked.

Inte förrän jag kom på att ringa Ove Svedins stall och fråga en av personalen där. Ove är en av få tränare som bara håller till på banan. Och den ende som har fast telefon till stallet där (man vill inte gärna ringa hem till någon klockan 7.15 på lördag morgon).

"Dom är ute och sladdar banan i alla fall. Återkom om en halvtimme så får du besked" sa kvinnan som svarade hos Ove och på så sätt fick jag vid 7.45 veta att banan skulle hållas öppen.

Det var bara att lasta och åka ner med Norma för att se om hon var i premiemässigt skick efter 7 veckors frånvaro från en travbana.

Värmningen gick bra. Två bakvarv sedan ett 1640 meters heat i hyfsat tempo måste jag säga.

Inledde med 31 första varvet, sedan blev det en "bromsgalopp" då en häst en bit framför oss togs upp och vände tillbaka i bakvarv och Norma antagligen ville hänga med den. När hon ställde sig så avslutade jag med en "femhundring" efter 24,5, innan vi joggade tillbaka in i stallet.

Hon var lite "blåst" efter den värmningen.

Efter ca 25 minuter var det dags för nästa heat.

Det "riktiga" testet och det gick bra.

Körde 31/2140 meter i någorlunda jämn fart, förutom då den sedvanliga krängningen och bromsningsförsöket vid 6-700 meter kvar (det är antagligen för att det är där jag brukar vända upp och köra tillbaka i bakvarv när vi kört klart).

Hon var lite seg på upploppet men hade inga problem med tempot i alla fall.

Hon hänger lite på vänster töm men annars kändes det riktigt bra.

Premie på fredag om allt går som det är tänkt.

Min jobbarpolare Erik kom också ner med en häst, som jag körde åt honom eftersom hans fingrar fortfarande inte är återställda. Penny Share heter hon och var för övrigt sparringpartner åt "Junior" förra året då hon för övrigt "slog" honom i varje jobb, men sedan har det häxat för henne och det här var bara andra jobbet på bana i år.

Körde 24,5/2140 meter med henne med ett avslutande varv efter 1,22. Erik var rätt så nöjd.

Sedan väl hemma vid 11.30 så var det bara att sela ut Newyorken. Körde en sedvanlig "sista träningspass före start-tur" med henne och hon kändes riktigt fin. Såret hade dragit ihop sig och efter träningspasset så hade även svullnaden gått ner helt, vilket tyder på att det är lymfangit hon fått i benet. Ska köra en kortare sväng i morgon också för att få igång cirkulationen i benet. Hon sväller nog i över natten när hon står inne.

I nuläget tror jag inte det är någon fara med onsdagens start.

Efter att ha mockat två boxar och varit in och ätit lite Kalaspuffar, återvänt ut i stallet och mockat de två återstående boxarna så var det dags för "junior" att få sina sju intervaller.

Han kändes "smällfin" och riktigt löpvillig. Siktar på provlopp nästa lördag så får jag se om han "släppt till" på riktigt eller om det bara är här hemma han "bjuder till".

När jag var klar så var klockan 16.00 ungefär, då blev det en dusch och en sväng till affären för att handla, in och laga mat (köttfärssås) som var klar lagom tills det var dags att hämta Anette som slutade jobba klockan 18.

Efter disken blev det sedan rast och vila .

Full dag alltså.

Tog även ett foto på snygge fuxen Nu Pagadi och Erik Adielsson efter segern i torsdags på Bergsåker. Tyvärr så var vädret inte det bästa så kvaliteten blev lite lidande, men jag gillar bilden när Erik sträcker handen i luften och gläds över att de så lätt kapade åt sig 300 000 kronor.

Nu Pagadi - Erik Adielsson vinnare av Norrlands Grand Prix 2009 FOTO: © Björn Persson.

Mer info om nästa start kommer närmare onsdag.

Hej då!

Det var inte så farligt när jag ramlade ur men värken kom efteråt.

Nu känns det bättre och jag är som sagt i full gång igen.

Igår var jag på Bergsåker och provade den nyomlagda banan. Erik Remnehag hade klämt fingrarna så jag hjälpte honom att sela och att värma Redgauntlet inför tävlingarna.

Banan kändes mjuk och fin.

Inget att klaga på alltså, mer än möjligen då att de två "extraspår" man gjort av säkerhetsskäl innanför banmarkeringarna.

Där skulle gruset kunna fått ha en annan färg än själva banan då hästarna lättare skulle få en naturlig avgränsning. Som det var nu så kändes det inte riktigt som om hästarna fattade var banan gick även om de vita pinnarna fanns där.

För egen del så ska jag in med Norma imorgon bitti och testa hur hon fungerar. Är allt tillfredsställande så testar vi premielopp nästa fredag.

Newyorken ska starta på onsdag, lunchtrav på Dannero är det tänkt. Spår 6 bakom bilen, 2140 meter. Men igår så hade hon skurit upp ett nytt sår, på ett bakben den här gången.

Såret hade dragit ihop sig när jag upptäckte det på kvällen, men när jag skulle göra rent det så gick det upp igen och blodet ville inte stoppas upp riktigt, så jag var tvungen att prova med sårpuder, socatylsalva och till sist bomull och ett gasbindebandage innan det gav sig.

Igår kväll såg benet bra ut men i morse var hela benet svullet på utsidan. Jag misstänker att det är lymfangit, det är inte så farligt och brukar gå till sig om hästen rör på sig.

Förr i tiden hade man blandat till en "Burrows-lösning" och svullnaden hade varit borta på en kvart. Men eftersom blyacetat är förbjudet nu för tiden så går inte det.

Inte heller "äkta" kreolin får man använda så möjligheterna är små att få till en snabb lösning. Det är vänta och se som gäller. Jag vill inte köra henne ännu heller med tanke på risken för att såret ska gå upp.

Vi får väl se hur det blir på onsdag. Det är ju ett tag tills dess.

Annars har hon känts väldigt fin i backjobben här hemma trots att alla hästarna gått över till årshö nu. Något som kan sätta ner formen på dem.

Parkin känns fin även han. Men då han knappast är mogen för att gå 16-tider i treåringsloppen så får han avvakta med att starta ett tag till. Känns inte meningsfullt att försöka komma med och han blir ännu mer frånåkt än tidigare och dessutom inte får något med sig hem. Han är ju bara tre år och även om han varit med ett tag så fattar han fortfarande inte speciett mycket av att tävla, även om han känns bra.

Ska köra några provlopp i början av augusti sedan får vi se.

En som jag tror jag pensionerar är dock Hibbitt, som ser fin ut i kroppen och verkar väldigt pigg i hagen, men fortfarande är svullen i ett bakben.

Ingen större fara kanske, men jag har inte skott honom ännu och då han då och då försöker ge på "Junior" en "tjuvspark" så känns det som lite väl riskabelt att sko honom för att jaga matlappar i comebackloppen, om han samtidigt förstör karriären helt för Parkin med en spark på fel ställe.

Då får det hellre vara.

Vi var på semester i Dalarna som sagt och där regnade det hela tiden. Matildas fotbollsgäng lyckades dock bra i vätan på Dalecarlia-cup och vann F-13 gruppen. Klickar ni här så får ni se prisutdelningen där Matilda fick ett specialpris. Kul för en stolt far.

På vägen hem passerade vi nedanstående ekipage någonstans i närheten av Homna.

Vilda västern i nutid!

Nu har jag inte så mycket att skriva om. I augusti så ska jag bestämma mig för om jag vill behålla Newyorken eller om hon ska få gå hem till sina ägare igen i oktober.

Har inte bestämt mig riktigt än.

Å andra sidan så kanske dom säger upp kontraktet också och då gör det sig ju själv.

Det kostar som sagt en del med hästar, och värst är det i juli månad då spån och hö för nästan hela året ska betalas.

Den här månaden fick jag bara en tusenlapp över på lönen, trots att jag bunkrat upp de pengar som Newyorken och Parkin sprang in i maj till hököp.

Det är tur jag inte har några laster och en snäll sambo som kan försörja mig med mat till nästa löneutbetalning i augusti

så det vill till att hästarna springer in lite och hjälper till.

Vi hörs närmare start.

Hej då.

Jag köper ungefär 10 ton av en gubbe som bor 7-8 kilometer härifrån.

Och för att få till detta så får jag lasta och köra hem höbuntarna.

Han torkar och buntar på lägden så det vill till att det är bra väder 3-4 dagar för att det ska funka riktigt bra.

Ibland så går det sämre och då åker jag på att sprätta buntar och göra löshö av det hela. Då blir det ett evigt vändande hemma på hövinden eftersom jag inte har någon tork. Dessutom är det platskrävande och gör att jag inte får in så många buntar som jag vill hemma..

Hittills har vi tagit in ungefär 600 buntar a 6,5 kg vilket är ungefär en tredjedel. Pust och stön

Var på Bergsåker och kikade en sväng igår. Det blir nog tight med tiden för byggarna. Här är en ny filmsnutt.

Hästarna såg nyfiket på när vi kom med hästtransporten för hemfärd. FOTO: © Amanda Persson

Det gick bra att hämta hem hästarna även om det blixtrade, åskade och störtregnade precis när vi skulle hämta hem de två sista (Norma och Newyorken).

Det var nästan lite otäckt när vi såg blixten alldeles bredvid oss då jag hade både Amanda och Matilda med mig. För egen del gör det väl inte så mycket, men det är ju värre om det händer ungarna något!

Det hela avlöpte dock väl även om vi blev blöta in på bara skinnet. Konstigt väder. Det var exempelvis riktigt finväder 3-4 kilometer därifrån.

Nu är de hemma igen!

Efter skoning igår kväll så har jag idag kört både Norma och Parkin. Den förstnämde var "så där" medan "junior" var fullt okej. Dessutom har jag strukit Newyorken från fredagens start på Bollnästravet. Jag hoppas svullnaden lägger sig inom några dagar men det har blivit ett rejält överben.

På återhörande

Hästarna skickade jag ut på bete i Nedansjö hos en tjej som heter Jenny i tisdagsmorse. Det är på samma ställe som Norma och Parkin var när de var föl.

Gamlingen Hibbitt har ju inte varit ute på bete med "övernattning" sedan han var ett år och verkade fullt nöjd när han såg mig idag och gick och ställde sig vid utgången så det lär knappast bli några problem att få med honom hem i morgon.

Hästarna verkar ha trivts där och såg riktigt fina ut. Men imorgon blir det hemfärd, skoning och så tar träningen vid igen.

Hästarna har varit på bete i Nedansjö i en vecka.

Tyvärr så var Newyorken svullen på vänster frambens skenben (där hon även hade ett sår) när jag var dit och kollade i kväll.

Det var ju lite otur då hon är anmäld till Bollnäs på fredag.

Tror inte det blir någon start nu.

Synd då hon var riktigt duktig i måndags på Dagens Dubbel. Vi slutade 5:a och fick 4000 kronor för det. Bra att få in lite höpengar då det är mycket nu. Fick hem spån för 10 000 kronor som ska betalas i slutet av juli samt en hel del hö som ska betalasså det är bra om det kommer in lite.

Hästen var bra, men jag var kanske lite för ivrig och valde att runda den i andra par ytter som stumnade 600 kvar, istället för att hänga på den invändige som sedermera blev trea. Om jag valt invändig resa kanske vi kunnat bli något hack högre upp i prislistan.

Nu blev hon lite trött sista biten, men gick nytt rekord på medeldistans och voltstart och höll ärligt undan med knapp marginal till 6:an och 7:an som tog på oss hela upploppet ner.

Nyblivne 1000-klubbs medlemmen Kenth Åkerlund tycker nog att jag är världens sämsta kusk.

Det var nu andra loppet på kort tid som han blängde på mig och ruskade på huvudet efter loppet.

Han tycker nog att jag vinglar lite väl mycket eftersom han hela tiden säger åt mig att jag ska flytta mig ur hans spår.

Han tycker nog helst att "lallare" som jag inte ska vara med på travet och stjäla pengar av proffsen.

Men det skiter väl jag i.

Jag är ju amatör och han kan ju inte räkna med att jag är lika smidig som ett proffs.

Det lustiga i historien är ju att jag inte fått några böter för hans gnällande, så så farligt kan det inte ha varit. Och jag flyttar ju mig tillbaka om jag märker är på väg att köra ojuste.

Det är ju mer än vad de flesta "proffsen" gör i liknande situationer.

Robert Bergh fick exempelvis 1100 kronor i böter i måndags för att han störde mig efter 150 meter, då han klev rakt ner i andra ytter där jag redan var med Newyorkens framben. Jag tänkte inte så mycket på det, men upptäckte på resultatlistan att domarna sett det och bötfällt honom.

Det var dock betydligt grövre det Tomas Pettersson gjorde mot mig helt ostraffat på Oviken. Undrar hur mycket "Snäll-Kenth" grinat om han blivit utsatt för likande överfall

Jag har alltid upplevt Kenth som en trevlig prick men han verkar lite väl gnällig.

Vi hörs

Bergsåker skulle ha en web-kamera från sin omläggning. Jag har inte hittat den någonstans så därför for jag förbi där en sväng i förmiddags och filmade en liten "snutt". Kvaliteten är kanske inte den bästa men håll till godo

Klicka här för filmen från omläggningen av Bergsåkers travbana.

New York City och Björn Persson - i kväll på en tv nära dig! FOTO: © Stall Bredbyn.

Nu blev det ju inte vilket lopp som helst heller utan det blev det lopp som avslutar V65 omgången och tillika Dagens Dubbel 2 på Hagmyren på måndag.

Kul att köra om lite större pengar.

40 000 kronor i första pris och lite riktig mediabevakning med. TV4+ kör ju alla V65 lopp på kvällarna vid 21.30 så vill man se mig köra lopp så är det bara att knäppa på tv:n på måndag den 6 juli.

Nu är ju inte det kanske så speciellt för många men det är faktiskt första gången jag kör på V65 så för mig är det lite kul.

Nu är ju loppet inte speciellt lätt och vi fick kanske inte ett optimalt spår heller, spår 8 i voltstart är ju ett bakspår men trots allt så är vi ju på innerspår direkt i alla fall.

Hästen känns i alla fall fortsatt fin i träningen men går ju aldrig banjobb utan det är intervaller här hemma som gäller. Nu har hon fått ta det lugnt sedan i söndags då hon gick 6 intervaller i ganska lugnt tempo ch möjligen får hon ett lättare pass i morgon kväll när det är lite svalare, bara så att hon får göra något annat än bara gå i hagen.

Det ska bli spännande i alla fall.

Parkin däremot kom inte med och nu siktar vi på Solänget i slutet av månaden. Synd då han känns väldigt löpsugen här hemma. Kanske han börjar att fatta någonting.

Norma har varit iväg på klinik och veterinären var ganska nöjd eftersom hon bara var ungefär en grad halt på den femgradiga skala som veterinärernma använder sig av.

I vintras var hon tregradigt halt så det har blivit bättre av träning och den behandling han gav i vintras.

Nu blir det skritt och hagvila i 14 dagar sedan börjar vi på lite igen. Karensen går ut i god tid innan det planerade premieloppet den sista juli och det var ju det som var tanken.

Hibbitt tar det fortfarande lugnt men efter hästarnas lilla "veckosemester" i Nedansjö från och med den 7:e och en vecka framöver så ska skorna på och träningen börjas igen för det avslutande månaderna i hans travliv.

Jag vet inte om jag visat er Biggans hingstföl som hon fick i Finland i våras? Här är i alla fall en länk till Parkin och Normas "lillebror" Löten's Wild One

Allt är som vanligt dock.

Problemet är att det inte finns några lopp som passar, eller så kommer vi inte med.

Nu är siktet inställt på nästa måndag för Newyorken och tisdag på Bollnäs för Parkin.

Jag hoppas att i alla fall att Newyorken kommer med. Parkin har ju lite lite poäng också är det ju en "vanligt" lopp och inget treåringslopp och då blir det genast svårare att komma med.

Norma tränar på, men ska på genomgång hos Per Jonsson och PH-Vet eftersom hon känns lite väl ansträngt i baknät. Gick 1,32/2140 meter sista banjobbet innan "banomläggnings-uppehållet" på Bergsåker men var lite väl "entömd" för att jag skulle vara helt nöjd.

Tanken är en ny kortisonsprutning och sedan så är det startkarens på 28 dagar och då är hon ju lämpligt klar för att gå premielopp när Bergsåker öppnar igen.

Det som fattas är väl att hon ska få volta med hästar bara så att hon inte blir helt ställd när det är dags...

Efter nästa veckas eventuella starter så blir det sommarbete en vecka i Nedansjö för hästarna. Det kommer dom att gilla, även om det säkert blir mest ovant för gamlingen Hibbitt som nog inte sovit ute en enda natt på säkert 10 år.

Anledningen till detta är att Matilda ska på fotbollscup i Borlänge och då passar vi andra på att hälsa på Anettes moster och hennes karl under tiden.

De senaste åren har jag lämna hästarna hos Erik Remnehag men i år så är han på Gotland samtidigt som vi är borta så det funkade inte, dessutom så har jag fyra hästar som ska passa in och det blir ju alltid svårare än två.

Det blir nog bra...

För övrigt så undrar jag vart Webbkameran från Bergsåkers banomläggning tog vägen?

Om någon hittar den så kan ni väl meddela mig...

Har'e

Varför är jag inte förvånad?

Från spår 6 bakom bilen vill det till att man har lite tur och kan komma ner vettigt.

Framförallt på 1640 meter som är förhållandevis kort bit att springa.

När så den innanför en, med en obefintlig resultatrad i alla fall tidsmässigt, försvarar sin position som första häst utvändigt så att man blir kvar i tredje spår extra länge, så blir det ännu värre att hitta ett bra slagläge.

Och när man sedan går på den billigaste finten i boken, när man väl når fram till dödens, så får man fan skylla sig själv.

Nästa gång kusken i ledningen säger "Det går för fort, vi kommer aldrig i mål", så ska jag bara hånflina och gasa ännu värre.

Hade jag gjort det i tisdags, så hade jag antagligen fått ledningen eller en tillräckligt stor lucka för att jag skulle kunna krypa ner bakom. Och då har jag garanterat fått en bit av priskakan med mig hem.

Men det är därför man inte ska känna någon när man kör lopp.

Nu var jag ju hos Olle Carlsson och körde häst när jag gjorde lumpen, och det var väl därför på något konstigt sätt som jag inte "gasade" ännu mer när han satt i ledningen.

Men att köra "snällt" och med respekt det håller inte. Hade det varit någon annan än Olle i ledningen så har jag antagligen bara "ställt på".

Det är det jag tycker var så uselt dåligt gjort av mig så jag nästan skäms.

Och det kom jag på i samma veva som jag tog upp Newyorken lite för att tempot skulle bedarra, eller att någon skulle komma och avlösa.

Nu gick det ju bara 1,14 vid varvningen, och 14,5 första 500, och en sån öppning har hon ju klarat tidgare även på 2140 meter, så jag blev nog lite lurad kan man nog säga.

Men som sagt när de väl kom, var det ju bara 7-800 meter kvar och det var så dags då.

Då körde jag med och även om hon inte gillar dödens, så var vi ändå trea-fyra in på upploppet, men sedan så räckte vi inte längre än till att bli först utan pengar.

Lite snopet då Ulf Eriksson störtdök förbi oss på mållinjen och snöt sista pengen för oss, som just precis lyckats ta oss förbi Ulf Ohlsson som var på insidan om oss med minsta möjliga marginal.

Men utan pengar ska jag vara när jag körde så inihelvete dåligt.

Usch!

Hästen gjorde det bra även om hon inte var lika vass som på Dannero. Hon är lite besvärad av bakknäna tror jag, även om det bara är marginellt än så länge.

Nu tappade vi poäng så det dröjer väl innan vi blir med igen om vi inte kommer med på Hagmyren den 7/7.

Nu ska vi fira midsommar istället.

Ha det

Idag åker jag och Newyorken till Östersund och hoppas på en slant. Efter det blir det troligen ett längre uppehåll för det verkar inte finns några lopp som passar. Det bkllev inget i helgen så då kan jag fira midsommar i lugn och ro.

Vi höres

Bengt Adielsson i Expressen efter lördagens V75-krock på Östersund:
"Amatörerna har byggt svensk travsport. Och jag har alltid varit skeptisk till propåer om att begränsa amatörerna rätt att köra lopp. Men är på väg att tänka om. V75 är tävling för eliten där det körs med små, små marginaler. Vad som kan hända när klena amatörer släpps in i sådana getingbon fick vi se i lördags. Jag  höll andan i tre sekunder.
Och var sedan tacksam att inte någon blev liggande på banan när Breezy Broline slog strike".

Mitt mail till Bengt A:

Hej Bengt.

Vill bara säga att jag tycker att det går snabbt att döma folk utan att kolla upp saker och ting, så fort det är en amatör med i leken när något händer. Det tycker jag är tråkigt med tanke på hur många proffs kör i loppen.

Jag känner inte Dick Sjöström och antagligen körde han som en klant just i Östersund. Har svårt att se vad som egentligen händer på ATG-live. Men eftersom han blir dömd så är det väl så.

Du börjar tycka att man ska begränsa amatörernas rätt att köra i "eliten" . Men tittar man på hans statistik på Travsport.se så har karln kört minst 100 lopp de senaste 5 åren och deltagit i ca 30 rikstotolopp innan detta. Det är mer än många proffs gör. Så hur ska man begränsa detta? Ludde ondgör sig över detta också såg jag.Men hur många framben har inte han "tagit" genom åren?   Det går fort att glömma, när man själv blir drabbad. Jag har kört närmare 80 lopp själv sedan mitten av 80-talet fram till nu (Det är inte speciellt mycket, och är antagligen rätt så dålig på att köra) men jag kan säga att många av dom som har travet som yrke är minst lika farliga som vissa amatörer i loppen.  

Det är nästan bara proffsen som hänsynslöst kör rakt över frambenen på en, trots att dom inte har plats och i såna lägen räknar dom tydligen kallt med att en amatör ska "fega ur" och dra stopp, istället för att fortsätta köra dit benen trots att det är hans spår eller position.Det hände mig så sent som förra veckan, då Bollnästränaren Tomas Pettersson klippte mig för att komma ner i rygg ledaren där jag satt fast han inte hade plats. Nu gick det ju bra trots att vi hamnade långt inne på innerplan och höll på att gå omkull, utan åtgärd från måldomarna (Nu var det ju på Oviken, så man får väl ha överseende) men ändå.   Alla kan göra misstag.   Det är bara tråkigt att man alltid "tar chansen" att döma ut någon när det gäller en amatör som kör.  

MVH

Björn Persson, Matfors

Adielsson svarade men jag blev inte mycket klokare av det, brta att han svarade i alla fall. Bra så

"Hej Björn.
Jag förstår din frustration.
Jag har bara kört fem presslopp någon gång kring slutet av sjuttiotalet och tyckte att det var skitroligt.
Och jag har i alla år försvarat amatörernas rätt att köra.
Men . . .
Du berör själv problemmet.
Proffsen kör med mycket små marginaler.
Och har som regel koll.
Problem blir det när någon kommer in i elitserien och kör med små marginaler.
Utan att ha koll.
Ha det bra.
Bengt A."

Nu läste jag precis att Sjöström gått i svaromål på Travnet.se mot Kolgjini. Fortsättning lär följa.

Mer amatörstyrningar åt folket, säger jag bara

Själv ska jag till Östersund på tisdag och starta Newyorken, inget superläge, men samma förutsättningar som på Dannero (spår 6, autostart, kortlopp) när hon gick sitt rekord...

Norma ska in på Bergsåker i morgon och gå sitt sista banjobb på sex veckor då banan stänger för omläggning.

Lite stel såg han ut igår Parkin, men funkar han bra i träningen imorgon så siktar vi på midsommarafton och Hagmyren.

Hej

Det är tacksamt att det är bra pengar i Treåringsloppen.

"Norrlands Ingrid Bengtsson" har slagit till igen som "Fisk-Åke" Eriksson ringde och sa när han gratulerade till pengarna (apropå att åka med och hämta pengar i unghästloppen)

Loppet som sådant blev ganska vettigt kört om man ser till tempot för vår del.

Långsam öppning och snabb avslutning.

Det blev dock lite ryckigt och en hel del galopper på hästar framför som hindade oss lite grann. Vi startade också 20 meter bakom de andra tillsammans med ett till ekipage.

Vi sladdade i kön mest hela tiden.

Jag ville ha ett lugnt upplägg och se om han orkade avsluta bättre på detta vis än i de senaste loppen så det gjorde mig egentligen inte så mycket. Förutom detta med upplägget så hade jag den här gången ändrat en hel del på utrustningen mot tidigare lopp.

Jag tycker att en del av ändringarna blev bra och en del av dem blev mindre bra.

Jag hade på honom ett så kallat "Norskt huvudlag" och det innebar att han genast blev lite mer fokuserad på mina direktiv och mindre intresserad av allt annat när jag "stängde till" på sidorna om ögonen på honom varvet kvar.

Jag testade även en svansgaffel och att köra barfota runt om. Något som den något disträ personalen på Solänget missade att notera, trots att jag kryssade i detta tidigt på dagen (Förövrigt så missade dom även att föra in galopper på tre av hästarna i mitt lopp också).

Barfota körningen funkade inte riktigt bra. Hästen kändes lite rullig när jag körde på, men å andra sidan satte han nytt rekord och avslutade bättre än någonsin tidigare över upploppet (avslutade sista 500 på i underkant 15 och då "körde" vi inget förrän sista 200).

På det stora hela är jag nöjd även om han borde gå upp kloss i rygg på närmaste häst istället för att alltid tappa en halv till en hel längd på närmast framförvarande.

Han kände väl att tålamodet var på upphällningen och försökte bjuda till lite den här gången.

Nu ska vi se om han är fräsch efter det här. Är han det så får han en ny chans på midsommarafton och start bakom bil på Hagmyren.

Övriga hästar är det bra med.

Siktar på start med New York City på tisdag. Alternativen är Bollnäs och Östersund. Eller att vi inte kommer med alls...

Norma är lite stapplig av sig men travar på i träning här hemma. Nytt jobb på bana på torsdag.

Vilar på det gör "oldboy" Hibbitt. Han får väl fortsätta pausa ett tag till så får vi se längre fram.

Hörs

Förra veckan pekade det lite smått åt rätt håll och det gick betdligt bättre än tidigare, och det var första gången som hon sprang runt i rätvarv utan att konstra allt för mycket.

Hon bromsade dock till lite så fort hon mötte hästar i bakvarv och precis före mål bröt hon ut 4-5 spår då hon såg en ganska så stor nyplantering av blommor precis vid mållinjen. Dessutom så tog hon inte styrning, utan var på väg att krocka med Erik Remnehag och Emma Bjerkås som kom i bakvarv.

Det hela avlöpte dock tillfredsställande utan olyckor.

Jag har ju provat både Murphy, 3/4-dels stängt huvudlag och även en sån där stråbländare för att hon inte skulle se så mycket, men det gick inte alls. Har även testat helstängt huvudlag här hemma men rätt som det är så kör hon upp huvudet så att hon nästan tippar över åt sidan. Jag tror hon försöker se "över kanten" på skygglappen så jag har inte vågat testa det nere på Bergsåker.

Nu igår så tog jag dock till det "grova artilleriet". Det blev helstängt huvudlag (för att hon skulle se så lite som möjligt åt sidorna). Och mitt personliga favvo-bett, ett ledat entömsbett (för att hon lättare skulle ta styrning om hon hittade på något) som jag gillar att köra hästar med och som hon aldrig haft förut. Dessutom en spärrgrimma och en springrem (så att hon inte skulle få upp huvudet i luften om hon fick för sig att kika över kanten som hon gjort hemma).

Det hela avlöpte riktigt bra med den utrustningen. Först blev hon lite orolig av att inte se något åt sidorna och provade att resa lite grann. Jag höll mig dock kvar i vagnen och när hon väl började jogga på så funderade hon inte så mycket.

Jag värmde upp med ett bakvarv, sedan lugna 1640 meter i rätvarv. 1,38,0 första 1000 därefter en lite rappare avslutning på 29/500 meter. Inga problem därefter ett till bakvarv och av banan "bakvägen" genom defileringvolten.

En kortare vila på 10-12 minuter innan det var dags för nästa heat. Såg att hon tappat en baksko (den med sulan) i värmningen, men hade varken tid eller grejer att fixa detta , dessutom skulle det vara provlopp och jag hade räknat med att bli klar innan dess.

Det var nbara att köra barfota vänster bak.

Var aningen vingligarei kurvormna än vad hon var i värmningen, utan baksko. Men annars var hon klockren i uppförandet. Inledde med 1,38 första 1000. Sedan så ökade vi takten lite och hon avslutade andra varvet på underkant 1,32.

Det innebar att hon fick en sluttid på ca 1,35/2140 meter.

Det vill säga den exakta premietiden.

Med hur mycket som helst sparat.

Nu gäller det att hon fortsätter sköta sig för det här är en riktig häst. Och jag hoppas att hon håller ihop nu, för det här är en kuse med lite inställning det. Jag kan närmast jämföra henne med Rebel Yell, som jag födde upp i början av 1990-talet och som jag fortfarande vidhåller är den bästa häst jag haft, men som aldrig fick chansen att visa detta då han bröt benet på vintern som fyraåring.

Norma är en ungefär likadan häst, fast lite mer yr.

Nu är det förövrigt bara en vecka kvar tills man klappar igen Bergsåker för banomläggning.

Jag räknar med att hinna ett jobb även nästa vecka. Sedan får man väl lugna sig med banjobb en månad.

Med lite flyt kan det bli premielopp i slutet av juli eller början av augusti.

Parkin ska till Solänget på måndag.

Vi får väl se hur det går. Inga stora förhoppningar på den latoxen. Får en chans till innan det blir "terapi-träning" några månader.

Det vill säga: "Borra fast sig i ryggar i 30-tempo tills han blir tokig", detta för att försöka få honom mer löpvillig.

Det innebär en hel del provlopp efter banomläggningen alltså.

Och Newyorken kom inte med till Bergsåker på onsdag den 10:e. Blev första reserv innan det blev klart. Synd dåjag siktat mot det loppet en längre tid.

Vi får prova den 16:e istället.

Bollnäs eller Östersund. Inte lika bra propositioner som på Bergsåker, men autostart på båda, dock ett kortlopp på den senare banan. Och det är väl där jag startar i första hand.

OM vi kommer med vill säga.

På Bollnäs var det ett amatörlopp.

Annars är det lugnt.

Ovalla - Ovikens travbana i jämtland ligger vackert till och bara 18,5 mil från Matfors.

Parkin har dock lätt att springa på alla banunderlag men trivs normalt bäst när det är hårt. Han är dock helt okänslig för det mesta och galopperar i princip aldrig.

Han kändes skaplig i värmningen trots att vi mötte både traktorer och vattenbilar på den smala banan. Väl i loppet som kom iväg efter en omstart, så kom vi iväg riktigt bra. Hamnade som tredje häst invändigt, men då ingen av de två första ekipagen lyckades hålla sig kvar på innerspår genom första kurvan som var minimalt doserad så var vi hux flux nästan förbi ledaren innan vi kom på rakan då denne fick ordning på spåren och kunde komma ner på innerspår igen.

Rygg ledaren var ju en ganska bra position för oss men det varade inte så länge. Bollnästränaren Tomas Pettersson hade andra tankar och tröck till ledaren en bit så att vi fick släppa en halv längds lucka, och det tyckte Pettwersson räckte för att han skulle få plats att gå ner. Vilket han gjorde trots att jag skrek allt vad jag kunde så "klippte" han frambenen på oss och trängde sig ner på innerspår.

Inte så schysst kört direkt (och vinstgivande då det var han som vann loppet).

Vi hamnade långt innanför sargpinnarna och en halv meter in på innerplan för att inte gå omkull när han körde på oss. Juniors enda styrka som det känns just nu, är att han är i princip 100 procentigt travsäker och inte ens detta fick honom att galoppera. Men vi hamnade ju ganska omöjligt till i tredje invändigt istället.

Där höll vi oss resten av loppet. Vi var 5-6 i sista sväng och gott gåendes när vi svängde in på upploppet efter tre varv, men trots ivriga påhejningar och tillrop så gav han bara upp mitt på upploppet och släppte förbi sig 5-6 hästar utan minsta intresse av att svara.

Han betedde sig som en riktig "skithäst".

Innan starten i april, när han blev så våldsamt trött på upploppet och hade oerhört hög puls har han aldrig gjort så här. Jag märkte inget speciellt av det här beteendet på Östersund senast jag körde honom, då han var avhängd men fick sista pengarna. Han har ju alltid varit lat, men aldrig så här.

Jag förstår nästan Jansson som utgick på Dannero.

Nu får han en chans till på måndag på Solänget. Sedan så tror jag fan i mig att jag säljer honom.

Det är INTE kul att sitta och köra hästar som inte tar i alls.

Att låta någon annan köra honom i lopp, är ju inte heller så kul eftersom jag håller på med det här då jag tycker den biten är den roligaste inom travet.

Nej.

Måndag, först sedan får det bli något beslut.

Här finns förövrigt loppet med löpningskommentarer av "Fisk-Åke" och filmaren Amanda.

Nu ska jag dit med Parkin, som för andra gången i livet ska få möta äldre hästar. Senast han gjorde det blev han oplacerad och dödstrött mitt på upploppet då jag trodde på pengachans.

Nu hoppas jag att han är i bättre slag än då. Men efter loppet på Dannero senast då kusken körde av banan innan loppet var klart eftersom han inte tog i som han skulle, så vet man ju aldrig.

Jag kör så det ryker så får vi se.

Det är ju Elitloppshelg annars i Sverige, och i morgon får vi antagligen se sulkyfenomenet Tim Tetrick vinna Elitloppet med Buck I St Pat.

Tim Tetrick som Bobbleheadfigur. Synd att han inte är på Oviken på tisdag.

Man tror ju att många av kuskarna därborta är tomtar som bara kan köra full fart framåt och sedan dänga på med pisken sista 100 men Tetrick är av annan kaliber. Det framgår klart och tydligt.

I princip alla hästar han fått köra sedan han anlände till Sverige i fredags har sänkt sitt rekord.

Nu är ju förhållandena extremt bra, men ändå.

Det tog Tetrick två lopp att komma in i hur man kör i Sverige innan han vann i sitt tredje försök med en häst som inte var "jättebetrodd" på förhand. Dessutom utan att driva på speciellt.

Jag är imponerad och glad att få se en sån här kille köra här hemma även om det bara är på TV eller via datorn.

Synd att han inte är på Oviken på tisdag. Då hade jag gärna klivit åt sidan

Vi tappade lite i startrusningen från vårt redan från början usla läge, och hamnade sist innan det var färdigt. Jag hade chansen att pröva invändigt men då det såg löst ut på innerspåret så stannade jag kvar som sista häst utvändigt istället.

Loppet genomfördes i ett moderat tempo med tanke på klassen och längden på loppet.

3140 meter är ju rätt långt för ett travlopp.

Och för oss som startade 40 meter bakom så kändes det som om det skulle bli svårt att ta något på slutet. 1100 meter före mål kände jag mig tvingad att avancera och det blev ju därmed ett avslutande varv i tredjespår.

Kanske inte det bästa upplägget för en häst som endast fått pengar då hon startat på tillägg en enda gång på 34 starter.

Hon gick ändå en riktigt bra tid, så det är svårt att klaga på insatsen då hon är klart bättre på kort distans även om hon visade nu att hon också är stark (eller vältränad - vilket som)

Med lite tur så blev det här ändå andra gången i livet hon lyckades knipa en slant från start på tillägg.

Hur som helst så fick vi ut några hästar framför oss när vi vred på, men det gick trögt att ta sig framåt och även om vi avancerade upp till en sjunde plats i sista sväng så sprang en häst om oss i början av upploppet så egentligen skulle vi ha blivit oplacerade.

Men vi flyttades upp en placering då måltvåan galopperade straxt före mål och blev diskad.

Därmed blev vi 7:a istället för 8:a.

Vilket innebar 2000 spänn in på kontot.

Vi tackar och tar emot.

Det är svårt nog att få något, så alla "allmosor" är välkomna .

Nu blir det lite hemträning och uppfräschning ett par veckor innan nästa försök.

Då har jag tänkt att vi skulle gå ut här på hemmaplan under lunchtravet den 10 juni. Autostart och medeldistans.

Känns som om det kan gå rätt bra med rätt utgångsläge om formen håller i sig.

Övriga hästar tränar på, utom Hibbitt som får vila upp sig några veckor och startar nog inte igen förrän det går lite mindre fort i loppen.

Parkin har jag ökat träningsdosen på lite och jag fattar ingenting då han tar i värre än någonsin.

Intresset för att springa som Jansson saknade på Dannero förra lördagen har jag inte märkt något av.

Snarare tvärtom.

Jag ska fara till Oviken med honom nästa tisdag och möta äldre hästar och då stå start för första gången i år (om man räknar bort ett 12:e spår) så får vi väl se om han vill springa bättre än sist.

Efter detta finns även ett 3-åringslopp i Ö-vik knappa veckan senare. Där jagar "Norrlands Ingrid Bengtsson" (som en bekant kallade mig härom veckan) ett nytt socialbidrag.

Norma tränar på här hemma. Känns allt starkare och har faktiskt utsatts för intensiv "rätvarvs-kurvträning" på vår lilla sandbana här hemma de senaste veckorna.

Ska in på Bergsåker i morgon och testa om det funkar i "skarpt läge" också.

På återhörande.

Efter värmningen sa kusken Torbjörn Jansson, en av sveriges mest kända travkuskar, "Han tar inte i så att det knakar den här..."

Han tyckte allt annat var bra och ville inte ändra någonting på utrustningen.

Väl i loppet så såg det riktigt bra ut och jag trodde på pengachans vid varvningen, se Här på en filmsnutt. Men sedan så sket det sig.

800 kvar så tappade han en längd och sedan så styrde Jansson ur fältet för att utgå felfri.

Snopet.

"Dom är svår dom här som inte vill springa" sa Jansson.

Ridå!

Idag fick jag äran att köra det fortaste jag någonsin gjort.

Kilometertiden 1,14,8 (dessutom som trea i loppet).

Oerhört kul.

Vet inte om jag varit med om något roligare någon gång. Att köra så här fort med en häst som man tränat och dessutom kör själv.

Det var ju väldigt roligt med Hibbitt i början av 2000-talet också på V75. Men på ett annat sätt. Då var det ju Stefan Eriksson som skötte det mesta. Och det var proffs som körde.

Nu är jag ju helt ensam bakom prestationen.

Newyorken har känts allt bättre i träningen och trivs som fisken i vattnet här på Storjorden. Det verkar som om vinterträningen gjort sitt för nu har hon satt nytt rekord två lopp i rad.

Idag var hon som sagt riktigt bra.

Backade till tredje utvändigt efter startrusningen och fick gå på själv i tredjespår 600 kvar (Första varvet efter 1,14) när de började röra sig bakifrån. Vek ner sig lite i sista kurvan som femma, men tände om på upploppet efter lite yvig övertalning (som kostade mig 1200:-) och kunde slugga sig fram till en tredje plats.

Fan, vad kul

Imorgon är det Parkin sedan är denna intensiva travvecka över.

Det gick väl si så där. Parkin tjänade 5000:- på att bli 8:a i ett lopp där det kördes rejält igår på Östrersund. Vinnartiden blev 17,2 och det är ju tider som inte han kan springa full väg.

Lyckades sänka rekordet till 19,6 men han gick nog inte fortare än 23 sista 500, för då var han trött efter att ha tagit in sitt tillägg redan efter 2-300 meter och då öppnade dom efter 16/500 så han gick nog på sig mjölksyra lite för tidigt.

Då man strök två redan innan och en blev diskad, så satt jag spänt och höll koll på sista pengen ända in i mål, men den enda kvarvarande hästen var långt bakom, så jag fick ju ihop till hö den här månaden också.

Synd bara att han inte orkar bättre. Det är ju inget roligt att sitta och åka bakom dom andra varje gång.

Jag är nog lite för dålig att hålla koll på tempot i från början och kör alltför ofta bara på, tills vi är i kapp fältet när han startar på tillägg. Då blir han naturligtvis trött fortare än med vilsammare öäppningar.

Hoppas Jansson löser detta bättre på lördag då det är dax igen.

Idag var det Hibbitt som startade och det gick ju inget vidare. Galopp direkt efter 100 meter när han var på väg ner invändigt. Vet inte verför han hoppade.

Han började joxa med huvudet och sedan tappade han rytmen och så var den dagen förstörd. Synd för han har nog kunnat få sista slanten annars idag.

Kanske det var någon sten eller något, han brukar inte vara så känslig men man vet ju aldrig.

Nu får det vara för hans del resten av sommaren. Möjligen någon start i augusti eller något.

På fredag är det nästa försök, då åker jag och Newyorken till Dannero. Ska bli intressant att se om hon "håller" mot bättre motstånd än hon brukar möta. Hoppas på bra lopp och en fin slant.

Hej då.

Jag har aldrig någonsin haft så många starthästar till start samtidigt.

Parkin får starta två gånger, kanske lite tufft men jag vill försöka väcka upp honom lite grann då jag tycker han är lite seg.

Jag kör själv på tisdag på Östersund (Lopp 7, nummer 9) med startspår 1 på tillägg. Tufft gäng såg jag, bland annat Jämtlands obesegrade RIX-häst, Sanity.

Förhoppningsvis blir det en smygresa för vår del, om han hänger med i tempot. Åtta priser men frågan är om jag får något...

På lördag är det proffskusken Torbjörn Jansson som äntrar vagnen bakom "Junior". Förhoppningen är att han ska "väcka upp" honom lite så att han börjar ta i självmant

Det är V75-dag på Dannero och vi får en lång väntan där. Inte förrän i lopp 11 ska vi ut.

Samma läge som på Östersund. Spår 1 på 20 meters tillägg. (Lopp 11, Häst 9)

Torbjörn Jansson kör Parkin på lördag.

Dagen efter att Parkin och jag varit till Östersund ,så är det Oldboy Hibbitt som startar hemma på Bergsåker. Det loppet går på TV4:s lunchsändningar. Jag har inga förhoppningar, men han borde vara bättre än senast. Har bara gått intervaller en gång sedan starten i Östersund och det kändes i och för sig bra. Hade planer på en motionstur imorgon för att kolla statusen, men vi får se...

På fredag så är det dags för Newyorken igen. Dannero den här gången.

Kortlopp och autostart, något som passar henne (Lopp 9 häst 6). Vi har lite för dåligt läge för att jag ska tro på chans, dessutom möter vi bättre hästar än hon är van, men hon känns så oerhört fin i träningen så jag ska inte avråda någon som vill spela, men kom ihåg det är era pengar och inte mina ni spelar med.

Ska mjuka upp henne lite i morgon sedan blir det hagen tills på fredag. Är det lopp jag ser fram emot mest denna vecka.

Norma ska jag sko om bak imorgon innan jag kör motion. Hon återfår sin sula vänster bak. Fram får hon behålla de bakvända skorna ett tag till.

För övrigt så är jag varit lite för tjock för min dress det senaste halvåret. Efter att den sprack i baken för två veckor sedan. Något som tvingade Anette att sätta sig och sy ihop den, så har jag tagit tag i saken och just nu så "snabb-bantar" med en sådan där pulverkur.

Sedan i onsdags har jag gått ner fyra kilo - och inte ätit någonting...

Fortsätter några dagar till så får vi se var det slutar

Det blir inte längre än till fredag i alla fall för då ska vi grilla när jag kommer från Dannero.

Ha det gott!

I tisdags for jag till Bollnästravet med lite förhoppningar om en bra placering.

Efter fyra raka "nollor" så behövde jag köra in en slant igen för att inte självförtroende skulle slå i botten. Nu körde jag ju inte speciellt bra men vi lyckades bli tvåa ändå.

Newyorken gjorde ett riktigt bra lopp och sänkte även sitt rekord över medeldistans. Det nya rekordet lyder på 1,16,6am (det tidigare rekordet låg på 1,17,4)

Loppet som sådant blev kört i hårt tempo. Mest beroende på att jag gick upp och tröck till ledaren efter första 500 metrarna (som gick efter snabba 1,14) och fick köra rejält innan jag kunde överta ledningen ungefär 500 meter senare, efter att vi varvat på 1,15.

Väl i ledningen så saktade jag ner lite grann men vi behöll försprånget med ett par längder fram tills det blev full körning igen i sista kurvan. NYC var lite trög in i kurvan och tappade försprånget direkt, men tände om efter lite övertalning (som för övrigt kostade mig 600 kronor i böter för "felaktig drivning") och höll ledningen ända till 50 kvar. Då favoriten Apollo Frö kunde brisa förbi och vinna med två längder.

Men hon var riktigt bra.

Synd bara att den fina prestationen endast gav 2 500 kronor in.

Den var värd mer tycker jag.

Men förhoppningsvis håller hon formen tills det blir lopp med högre doterade prissummor.

Björne och Newyorken kör finish på Bollnäs i tisdags

Så här stod det i referatet från Bollnästravet: NEW YORK CITY pressade på ledaren och tog över med varvet kvar. Måste ge sig på upploppet, men höll starkt efter tufft lopp.

Det verkar som om hon tagit loppet bra då hon ätit "som en häst" efteråt.

Förhoppningsvis räcker poängen till ett lopp på Dannero nästa fredag. Då är det 500 meter kortare och då vet inte jag var gränsen går, om hon är på samma humör som i tisdags.

De andra hästarna är också på gång efter den kolsvarta aprilmänaden då fyra starter inte gav någonting mer än en jättehög bensinräkning och inget i insprungna pengar.

Parkin ska till Östersund på tisdag. Lopp 7. Startspår 1 på 20 meters tillägg. (Han har nummer 9). Tolv hästar var av det är en hel del duktiga djur. 8 priser att slåss om. Kan bli tufft men vi får väl pröva. Gick ett lättare banjobb idag. Öppnade på 1,33 första varvet. Ökade farten sista 500 som gick efter 1,18.

Kändes lite seg. Men pulsen på 67 efteråt så det verkar som om han inte lider av aprilstarten.

Hibbitt trodde jag skulle få vila från startandet ett tag, men hade turen att komma med igen upptäckte jag alldeles nyss. Hade anmält honom till flera lopp redan för länge sedan, men då han har så lite poäng trodde jag aldrig att han skulle komma med, jag kollade inte ens anmälningslistorna förrän nu.

Och då är han med på lunchtravet nästa onsdag här på Bergsåker.

Spår 5 i lopp 3. Autostart.

Kändes bra i intervaller igår men var lite halt efteråt. Han brukar kunna visa lite hälta när han blir trött i benet. Sitter den kvar nästa gång jag kör så får jag väl stryka, men han såg ut som vanligt i hagen idag så jag hoppas att det inte betyder något.

Tvååriga Norma är ju ett kapitel för sig själv. Klok och fin på banan utom när hon ska springa genom "Nordström-kurvan", då bryter hon rakt ut, oavsett vad jag gör.

Testade en "Holgersson-balans" igår.

Gick inget bättre det heller.

Körde i lag med Henke och han var helt övertygad om att hon ville springa hem och att det var därför hon bryter ut. Det var inget fel på henne i alla fall menade han. Han ska få testa henne någon gång nästa vecka så får vi se om han har några idéer sedan.

Annars är det bra förutom att jag är hungrig och börjar bli lite orkeslös.

Igår började jag en ny diet.

Xtravaganza heter den. Jag ska äta soppor tre gånger om dagen och dricka vatten. Det är allt jag ska äta. Ska testa i fjorton dagar är det tänkt för att se om dressen sitter lite bättre sedan

Vi får se hur länge jag står ut.

Det blev en ny "nolla". Den fjärde i rad. April har varit en "pissmånad" vad det gäller inkörda pengar.

Fyra starter och noll kronor in.

Ingen vidare statistik, alltså.

Hibbitt gjorde vad han kunde men det mesta blev fel. Var med och öppnade i 1,10-tempo för att ändå hamna i dödens. Fick andra ytter efter ett knappt varv (det var så dax då). Varvade på 1,15.

Började tröttna i ingången till sista sväng, ingen att säga om då han knappt är tränad för detta.

Gick ändå 17,3/auto medel, kämpade på bra tills 100 kvar och var rejält trött efteråt.

Hade 109 i puls efter loppet, men var ändå rätt pigg och glad i humöret.

Och benet verkade hålla.

Kändes oerhört fin i travet och var dessutom fullt körbar hela loppet.

Han blir bättre och bättre, så det är bara att fortsätta leta lopp tills formen sitter där.

Det var ju faktiskt otroliga sex år sedan han tävlade regelbundet, så det går ju knappast över en dag att bli i toppslag igen, om någonsin...

Björn och Hibbitt bakom bilen på Östersundstravet igår.
FOTO: © Thomas Hellström.

Alla övriga tränar på.

Norma funkar inte alls i rätvarv. Bryter rakt ut i kurvorna. Får inte undan frambenen i doseringen som det verkar.

Kan köra hur fort som helst i bakvarv men i rätvarv funkar det inte.

Måste försöka hitta en lösning på något sätt för det är inte bra för henne att hålla på och galoppera i rädsla hela tiden.

Sulan på vänster bak kan möjligen störa, men på något vis känns det som om den behövs för att räta upp hennes sneda kors också.

Lösningen borde finnas fram ändå.

Parkin och Newyorken tränar på.

NYC ska ut på tisdag i ett P22-lopp på Bollnäs. Spår 3 autostart.

"Spets och slut" hoppas vi på, skulle vara skönt att bryta den negativa trenden i alla fall. Lutar åt skoryck runt om och halvstängt huvudlag för att få lite tryck. Kändes villig men lite sliten i senaste backjobbet, så nu blir det lite lugnare fram till start.

För "Juniors" del siktar vi på ett unghästlopp den 12 maj i Östersund. Han går intervaller i backen för första gången på ett år nu. Känns bra men inte "super"

Annars är det mesta bra.

Har bytt tillbaka till torr hö och det känns som om hästarna funkar igen här hemma.

Alla har haft vettig puls efter träningspassen senaste veckan.

Har även kunnat börja köra intervaller på "sommarbanan" som nu tinat fram riktigt bra.

Parkin for nog ganska illa av den senaste starten som det verkar. Även om humöret är uppåt på honom har han ätit morgonmålet lite dåligt sedan dess. Nu har jag testat att ge honom musli-foder på morgonen i några dagar nu och nu är det är "sop-rent" i krubban igen.

Känns skaplig i intervallerna, men är ändå den av hästarna som känns "minst" bra i nuläget. "Junior" får även gå ett par färre intervaller ännu än New York City och Hibbitt som just nu är uppe på 7 stycken.

Båda dessa går de sista intervallerna snabbast, så det känns som om dessa både är på väg uppåt i form. Loppet senast gjorde nog "gamlingen" gott. Har anmälts till Östersund nu på onsdag (Lopp 4 och spår 3) och är han bara fin i benen så hoppas jag på en matlapp däruppe. Gick sju intervaller i lördags och kom in med en puls på 93.

Lite högre än när han är i full form men fullt OK ändå.

"Newyorken" har ett amatörlopp på första maj på Bergsåker. Såg att det var många anmälda men hoppas hon kommer med ändå. Anmälan fram till 9 i morgon bitti.

Med vettigt läge blir det nog halvstängt och "skoryck" runt om. Hon kändes strålande i dag och tangerade Hibbitts tidigare "banrekord" på "snabbaste intervall" i backen idag när hon gick sin sjunde och sista intervall.

Hade 83 i puls när vi kom in i stallet.

Känns som om värmen gjort henne gott.

Norma N. Bell betedde sig inte alls som jag förväntat mig i måndags när vi var på Bergsåker. Klockren i bakvarven i sulky för första gången. När vi sedan kom tillbaka in på banan efter en kortare paus i stallet (också det för första gången) så tog hon knappt ett travsteg efter de första 300 metrarna.

Bara galopp och brytningar.

Jag trodde nästan att hon var halt, men då jag vände upp henne vid utfarten och körde på henne en bit i bakvarv på tillbakavägen så var hon klockren igen. Vet inte om det är doseringen som frestar på henne eller om hon bara är tjurig. Senast gick det ju riktigt bra men nu blev det bara "skit".

Åker in i morgon igen och testar. Har blistrat på hennes baknän lite sedan sist. Får se om det blir bättre, eller om hon är lika tokig igen.

Förutom detta är det ganska lugnt.

Yngsta dottern Matilda fyllde tonåring igår.

Hej och hå vad tiden går.

Tre raka nollor i april.

Först Newyorken men det var ju inget speciellt den gången mer än löpningen, sedan var Parkin oplacerad på Bergsåker i fredags även han. Jag trodde jag skulle få pengar i sista sväng men mitt på upploppet tog bensinen slut.

Han blev tvärkall.

Ungefär som Hibbitt i onsdags.

Skillnaden var att Parkin höll ungefär ett par hundra meter längre och han är ju tränad efter konstens alla regler och har aldrig varit så där trött förut.

Tiidsmässigt gick han samma tid som förra starten i januari och då var han inte alls lika vässad som nu.

Jag fattade ingenting.

Han borde ha varit bättre hellre än sämre.

Efter loppet blåste han inte onormalt mycket, men däremot hade en puls på 190 när han kom in i stallet, trots att vi gått ett varv runt hagarna efter loppet.

Inte förrän efter en dryg kvart inne i stallet hade pulsen gått ner till mer normala 72. Det brukar den vara på ett ögonblick efter en banjobb på samma tid.

Dessutom så hostade han till lite grann ett par gånger när jag selade av honom.

Det var något som var fel helt enkelt.

Hibbitt tog jag aldrig pulsen på efter sitt lopp, vilket jag ångra så här i efterhand. Jag trodde att jag tränat lite för dåligt bara även om han aldrig någonsin "kallnat" så där tidigt förut.

Jag har stött och blött detta och det enda jag kan tänka på det är att jag bytte "ute-hö" i slutet av förra månaden.

Jag är ju ingen vän av så kallat hö-silage, men eftersom en av mina höleverantörer som jag brukar köpa 200 kilos rullar med torrhö av (hö som jag förvarar i en "bod" och har lättillgängligt för att ge hästarna i hagen av) hade slut på torrhö och tyckte jag skulle prova inplastat hö istället.

Sagt och gjort så tog jag två såna rullar. När jag öppnade dem hemma och skulle rulla in dom så var det vitmögel på utsidan så jag ringde och sa att dom här får du ta tillbaka.

Eftersom ensilage-rullarna var så tunga att rulla tillbaka i finkan så bad jag en kompis komma och hjälpa mig rulla in dom. Han såg helt oförstående ut när jag skulle lämna tillbaka dom "Det där gör ingenting" sa han. "Det är bara att stryka bort. Hästarna äter inget som är dåligt" sa han.

Dum som jag var så lyssnade jag på honom och rullade in dom där rullarna och började stilla upp dom istället.

Jag gör sådana där idiotiska grejer ibland, oftast av ren lathet eller för att det känns smidigast för stunden även om jag innerst inne vet att det kan bli fel och är mot mina principer..

Då och då får jag ångra detta.

Det är väl en sån gång nu.

Tyvärr.

OM det nu är "blöt-höet" som orsakat detta formfall.

En sak har jag i alla fall bestämt mig för.

Hellre får dom svälta än jag ger sånt där hö någon fler gång.

Det är ju i alla fall slut på det nu, så nu är det torrhö som gäller även ute i hagen.

Hoppas det räcker säsongen ut bara.

Nu finns det inga lopp förrän i början av maj och om det var något fel på grund av ensilage-hö så har dessa förhoppningsvis gett med sig då.

Vi får väl se.

Hej då.

Det som var bra, var i alla fall att han höll i hop i benen och att han fick en "tid", så att nu är han i alla fall startberättigad fram till 15:e december.

Nu är det nya tag idag med Parkin som startar på Bergsåker från ett uselt läge (spår 12 och lopp 3). Han har fått två jobb och nu gått ihagen sedan i lördags. Körde honom en kort sväng igår så att han inte skulle vara för pigg och vilja slå ur mig ur vagnen ikväll.

Nu såg det ut som om han gått omkull i hagen när jag tog in honom. Det är ju lite snö och is kvar där och jag slog på honom sommarskor bak igår kväll.

Det var kanske inte så smart.

Han verkar i det närmaste oskadd. Han hade ett litet blodspår vid ett av stygnen sedan kastrationen, men annars såg det i alla fall OK ut.

Vi får väl se under värmningen om det blivit något annat fel på honom.

Nu blir det lugn med startandet resten av april skulle jag tro eftersom det inte finns lopp åt någon av dem, så jag får försöka hitta någonstans att träna då det är mer än dåligt just nu.

Han ser oförskämt pigg ut i hagen "gamlingen", och jag tycker det ser ut som om han har fullt med energi lagrat i kroppen och det spelar i ögonen på honom.

Även om han saknar jobb i sig så tror jag att han gör en bra insats i morgon även om han är långt ifrån någon toppform.

Det blir barfota runt om och norskt huvudlag. Får jag bara en vettig löpning i rygg på någon av favoriterna när de går, så hoppas jag han kan nå en bra placering, även om det viktigaste är att han får en tid och håller ihop.

Hur som helst så är det en hedershäst som det är en fröjd att köra, framförallt på upploppet när han kastar sig ner i grejorna och det bara går fortare och fortare.

Jag håller tummarna för att han ska vara fräsch imorgon. Och att vädret ska vara fint för på skitig bana är det alltför stor skaderisk för att jag ska riskera någonting.

Allt visas dessutom på TV4 i morgon vid lunchtid.

Björne hoppas på bättre bana än i fredags.
FOTO: © Amanda Persson.

Den andra "spelevinken", hagkompisen Parkin ska ut på fredag och göra debut i tävlingssammanhang som valack.

Han har vilat sedan lördagsjobbet och skulle kanske ha "luftats" lite innan fredagen men jag vet inte om jag hinner. Å andra sidan har han fått 14 timmar per dag i hagen både måndag och tisdag och då står han inte still speciellt mycket.

Har som rapporterats tidigare här gått två banjobb på de senaste två veckorna och känns riktigt bra.

Nu fick han ju ett "pissigt" läge med spår tolv på fredag, men å andra sidan så har han ju startat mest från tillägg förut ,så jag tror inte det gör så mycket. Han brukar ju "komma efter" ifrån början och sedan brukar han få jobba sig ikapp.

Jag tror att han har ett slutvarv på 16 i sig, men placeringen beror nog mycket på hur fort det går från början då han är en riktig slowstarter.

Kommer vi för långt efter så blir det nog svårt att hinna med. Ska i alla fall "sommarsko" honom på torsdag så blir det nog bra.

Newyorken och Norma har också vilat sedan helgen. Hinner jag så måste jag köra i alla fall "lillmärrn" i morgon . Men eftersom jag jobbar natt och börjar 18 så är det lite tveksamt.

I värsta fall får jag köra båda på torsdag när jag vaknat.

Det är lite mycket ibland - men KUL!

Jag var ju ner i måndags och det har jag ju rapporterat om tidigare.

Idag var jag ner igen och testade på med ett litet annat upplägg och det blev genast mycket bättre. Min gamle hovslagare Janne Falk och en annan kille skulle köra några "nordisar" som skulle gå runt 1,45 och jag tänkte att det passar mig bra att hänga med bakom dom.

Och det gjorde det verkligen.

Nu blev hon klart mer intresserad och hade det inte varit för att hon rullat över i galopp ett par gånger när hon tog i lite för mycket så hade jag nog hängt med dom kloss i rygg.

Nu gick hon ändå riktigt bra och höll sig i samma spår hela tiden och efter första varvet på 1,48 (med en lite längre galopp) så avslutade hon med ett slutvarv på 1,38. Även det med en liten "överrullningsgalopp" så landade hon på ca 1,45/2140 meter.

Dessutom i klart godkänt trav. Här kan ni se en liten "snutt" på hur det såg ut.

Även Parkin var med ner och fick gå ett ganska tufft jobb efter ca 1,21/2140 meter med ett avslutande varv på ca 19.

Vi fick sällskap av Hibbitts gamle "följeslagare" Stefan Eriksson som var nere på Bergsåker med Staro Avanti, en inte så tokig häst som det krånglat med en längre tid.

Denne var nu på banan för första gången på nästan ett år och Stefan började bakom mig och lade sig sedan utvändigt mig. Parkin har ju sällan eller aldrig gått i ledningen och var ganska trög där, så det var säkert nyttigt. När Stefans häst hoppade i sista kurvan så sa han åt mig att inte bry mig om honom utan köra undan, och det gjorde jag.

Parkin var lite seg men gick undan i sin ensamhet och ökade hela vägen in emot mål efter lite drivning och hejarop. Jag tror detta var nyttigt för honom inför en eventuell start på fredag.

Lille Parkin håller sig före utvändige Staro Avanti inför sista kurvan i senaste snabbjobbet!
FOTO: © Amanda Persson.

Hibbitt verkar ha tagit måndagens jobb på ett godkänt sätt. Kördes lite lugnt igår och det var helt okej. Dåligt att köra på bara. Är som vanligt lite tjock i gaffelbandsfästet vänster bak men det har han ju varit länge.

Nu är det hage tills starten på onsdag som gäller.

Under skärtorsdagen testade Newyorken på att springa ett stayerlopp på Bergsåker.

Hon gjorde det klart godkänt men fick för dålig rygg för att tjäna några pengar. Spetsade men släppte ledningen i utgången på kurvan till Ulf Ohlsson (som körde en riktig lus som det visade sig) då jag inte gärna ville ha någon ledning. Hade tänkt runda denne om det kom någon bakifrån som var intresserad av ledningen för att få en bättre rygg, men den ende som kom var Bo Landgren och han var nöjd med dödens, så jag blev sittande där jag satt.

När sedan Ohlssons häst stannade efter två och ett halvt varv i jämt 21-tempo så for vi baklänges utan egen förskyllan. jag hade dock lite tur och kom ut ändå ett spår efter några hundra meter men då hamnade jag ju bakom en annan som spillt sitt bästa krut, så in på upploppet var jag redan utan pengar och då hon inte är en häst som passerar speciellt många på ett upplopp, så blev vi till sist andra häst utanför pengarna.

Med bättre ryggar tror jag nog vi kunnat få en bra slant.

Hon var i alla fall inte tröttare än vanligt trots att hon aldrig sprungit så långt i lopp förut.

Nu satsar vi på Östersund den 22:a i stället. Auto och medeldistans.

God fortsättning på Påsken förresten

Det är ofta svårt att träna på ett vettigt sätt här hemma under april månad då underlaget variera å det grövsta. På vissa ställen är det stenhårt och på vissa är det mjuk snö. Det går inte att "köra på" någonstans, så det enda vettiga är att åka in på Bergsåker och köra på en travbana.

Sagt och gjort.

Newyorken ska ju ut och testa på ett riktigt "långlopp" i morgon (3140 meter) så hon behöver jag inte träna något innan dess. Det är förövrigt 1000 meter längre distans än hon någonsin startat på, så det blir en riktig test. Ganska hårt lopp dessutom med bara hon och en till på start, sedan ytterligare två på ett tillägg innan ett koppel hästar med närmare 400 000 kronor på sig står på nästa tillägg. Jag har inga stora förhoppningar på någon bra placering, men jag ville prova hennes ork lite, då jag har känslan av att det mest är mentalt hon blir trött och inte fysiskt.

Svaret på det får jag nog i morgon.

Övriga hästar har dock fått åka in på banan.

Om jag börjar med Parkin så var vi in i torsdags, den 2:a april. Jag körde i lag med Erik Remnehag och Redgauntlet och det gick riktigt bra för den nyblivne valacken. Vi öppnade på 1,24/1000 meter och då kunde inte junior hänga med riktigt i rygg utan sladdade någon eller några längder. Men eftersom han är bekväm och hade tussar i öronen så röck jag ur dem vid varvningen och det var ju medicin det! Efter 500 meter så var vi ikapp och jag låg kvar i rygg genom sista kurvan, då han brukar tappa lite fart där, innan jag vek ut honom när vi kom in på upploppet. Han tog sig upp jämsides och låg där men kom inte förbi i en avslutning som gick efter 15/ sista 500 och 18 sista varvet.

Jag drev inte något speciellt utan det spar vi på...

Ganska bra för ett första jobb på en och en halv månad? Startar antagligen den 17/4 på Bergsåker i ett lopp mot äldre hästar.

I lördags var det så snopna miner hos de två ovanstående hästarna här på Storjorden när de två hästar som "alltid" brukar vara hemma lastades på min gamla Värmlandsvagnen istället för en tripp ner till Bergsåker. Både gamlingen Hibbitt och första gångs besökaren Norma verkade trivas på banan.

Storväxta Norma N. Bell trampade av sig en knäkappa direkt när hon kom in på travbanan för första gången
FOTO: © Amanda Persson

Norma var ut först på banan med jobbarpolaren Bysses tvååriga köttbulle till häst, Villagelecoursdeau. Det blev ett varv runt hagarna, sedan ut på banan, tre bakvarv, in på innerplan för en promenad där innan det blev rätvarvskörning. Det gick sådär.

Hon skötte sig bra som man ska om man är riktigt inkörd, men det blev ändå lite smågrejor.

Hon tappade bland annat en knäkappa direkt, så dottern Amanda fick komma in och ta bort den.

Sedan så hoppade Bysses häst direkt i starten när vi vände upp och det var tydligen mycket att titta på när hon inte hade sällskap, så efter 7-800 meter i "Nordströms-kurvan" så bröt hon ut rejält och galopperade även hon, innan vi kom in på upploppet.

På första upploppet var Bysse ikapp och då gick det bättre ett tag, innan det blev samma manöver varvet senare i samma kurva igen. Hon stod på benen den här gången även om vi var ute i fjärde, femte spår när vi svängde in på upploppet. Upploppet tog hon i bra men tappade intresset när Bysses "bulle" hoppade igen när det blev lite körning.

Hon sprang ungefär på tiden 2,00/2140 meter.

Ungefär vad man kan vänta sig då hon inte förstod riktigt vitsen med att springa i ett spår. Kändes som om det går att sänka rejält om hon kan koncentrera sig.

Kan bli bättre med sällskap hela vägen. Travade ändå godkänt tycker jag även med sulan vänster bak även om hon "småsnubblade" till ibland. Men det tror jag mer beror på att hon är lite väl stor för att hålla i ordning på kroppen i alla lägen när hon inte är fullt ut koncentrerad.

Ändå rätt nöjd.

Rätt nöjd var jag också med gamlingen Hibbitt, som gjorde sitt första banjobb sedan starten i augusti ifjol. Han älskar ju att komma till Bergsåker och har ju öronen framåt i princip hela tiden från det man lastar honom tills det att man far hem.

Han formligen älskar att tävla trots att han är 12 år och mer eller mindre borde vara helt slut med tanke på alla skador han drabbats av.

Körde 2140 meter i sällskap med Bysses andra häst Giant Flyer.

Hibbitt drog iväg med Bysse i rygg. 1,24 första varvet och sedan ökade jag sakta men säkert. Bysse provade att komma upp utvändigt strax före ingången till sista sväng, men då Hibbitt ökade farten så bröt Bysses häst ut och hoppade (galopperat hade han nog gjort ändå). Väl ensam så tyckte han inte att det var lika angeläget att öka farten ännu mer in mot mål utan han höll mer farten och jag lät honom hållas.

Jag körde ändå 18,5 sista varvet och det var väl godkänt med en 22-jobb. Det fanns ju en hel del sparat som han kan ta fram när det är på allvar.

Var lite entömd precis som han brukar, men smidig och fin annars. Var lite varm i "gaffelbandsärret" dagen efter, men benet är som vanligt nu igen. Det vill säga "jämntjock" men inte varmt...

Hibbitt visar att det effektiva travsteget fortfarande finns där när han besökte en travbana för första gången sedan augusti!
FOTO: © Amanda Persson

Nu får han göra en start nästa vecka, om benen håller tills dess vill säga.

Har 20 meters tillägg ,men kan få en bra rygg att gå i om han följer med Juan Carlos (loppet hittar ni här) och förhoppningen är att snyta en liten peng då det är åtta priser.

Viktigast dock att han håller ihop och får en tid så han slipper kvala för femte året i rad

Håller han ihop kanske han kan få en sista sommar på travbanorna.

Vi hörs

Avslutar med en härlig bild som Amanda tog från en av hagarna på Bergsåker:

Vårkänslorna svallar!

FOTO: © Amanda Persson

Det var legendaren Karl-Gustav Holgerssson som var på besök och snackade om hästar.

Holgersson har genom sin bok "Mitt liv och mina hästar" fått en "revival" i Sverige efter att ha varit utlandsbaserad i Tyskland och Italien de senaste 20 åren. Den nu 79-årige "Holger" var under sin tid i Sverige trots framgångar och storloppssegrar sedd lite över axeln.

Det är skönt att känna att han nu får lite av en "upprättelse" för det är en "riktig" hästkarl som vet vad han talar om. För tillfället hjälper han till på Quantum Farms i Lerdala där han kör 6 hästar varje dag.

Otroligt.

K-G Holgersson - levande legend som bnesökte Bergsåker igår.

Föreläsningen som sådan blev allt bättre efterhand och när "Holger" väl fick tala fritt så blev det genast väldigt intressant. För de som inte redan läst boken, så var det säkert nyttigt med den "röda tråd" från boken som konferencieren Börje Anderssons "försökte" använda sig av, men det blev lite styltigt tyckte jag personlig, bättre då när Andersson antagligen upprtäckte detsamma och Holgessons entusiasm kom mer till sin rätt när han själv fick prata på.

Det var roligt att lyssna till alla idéer och lösningar på problem som kunde uppstå.

Jag försökte mig också på att prata med honom själv både före och efter för att få lite råd angående Norma men det var lite svårt eftersom det var många andra som ville prata med honom också. Jag fick i alla fall hans telefonnumemr så att jag kan ringa och konsultera honom på egen hand längre fram.

Han sa att söndagar hade han telefontid

Annars så "löste" han snabbt hästproblemen för både Erik och Bysse, mina jobbarkompisar. Eriks Redgauntlet har ju opererats i halsen men har ändå svårt att få det att fungera. Holger menade att det beror på att de inte tuggar på bettet när det ska köra och det inte blir någon saliv. Spruta på lite askorbinsyra på tungan straxt innan du ska ut och köra så är problemet löst.

Det är sällan man ser Bysse mållös men när han förklarade problemet för Holger med sin häst Giant Flyer som lyfter frambenen olika så säger Holgersson att "då måste han vara efter Giant Chill" då åkte hakan ner på herr Byström.

Tydligen så hade Holgersson haft en som gjorde likadant. Lösningen på den var en halv plastsko på det ben som inte lyftes riktigt (om jag uppfattade saken riktigt) sedan så tog den fem raka.

Otrolig kunskap och jag ser nu fram emot nästa bok - om att köra häst- som beräknas vara klar i oktober.

Passade även på att få en bild tagen - tyvärr lite suddig. FOTO: Hans Lindgren

Annars rullar det på här på Storjorden i efterdyningarna av söndagen. Newyorken åt lite dåligt dagen efter start men nu verkar det vara som vanligt igen.

Siktar på ett 3140 meters lopp på Bergsåker den 9 april. Jag tror att det ska kunna fungera även om hon aldrigt startat på längre distans än 2140 meter även om jag mer ser det som ett test då hon inte verkar bli riktigt trött i loppen, utan det är mest motivationsproblem sista biten.

Ska bli intressant att se.

Parkin ska gå banjobb imorgon för första gången sedan kastreringen. Intressant det med, medan Hibbitt får vänta tills nästa vecka någon gång. Precis som Norma som ska ner på måndag och gå sitt första jobb på bana.

Mycket som händer alltså.

Vi hörs

Det innebar att jag tog min första "andra plats" i ett travlopp någonsin. Och det var en fantastiskt skön känsla när vi passerade mållinjen som klar 2:a.

Nu fattas det bara en seger för att ett av mina största mål ska vara uppfyllt. Det borde närma sig tycker jag

Den som väntar länge och det där...

New York City - Björn Persson värmer upp inför loppet på Solänget i söndags. FOTO: © Håkan Persson, www.stallbredbyn.com

Ett litet "loppreferat" kan jag väl bjuda er på också:

Jag var chanslös att ta ledningen som var planen, och hamnade istället i tredje par inner. Något som jag efter ett par hundra meter bytte mot dödens då den framför såg trög ut och lämnade en liten lucka till ledaren.

Sagt och gjort när jag kom upp utvändigt om "den tröge" så hoppade denne lämpligt nog så jag kunde gå ner på innerspår och försöka hänga på ledarhästen, som öppnade rejält med 18 första 500 och 17,5 första varvet. Jag låg kvar bakom ledaren tills varvningen då jag började misstänka att den snart borde tröttna efter denna rusning.

Jag tittade bakåt då och då under första varvet men det kändes som om tilläggshästarna hade oväntat svårt att hänga med, vid måldomartornet tordes jag inte sitta kvar längre utan gick ut i dödens eftersom jag trodde att de bakifrån var på väg och jag ville inte bli fastlåst. Jag var lite tvekande om jag skulle gå tillbaka när jag var på väg ut, men det tyckte inte Susanne Osterling som snabbt stack in benen innanför mig då jag lämnade innerspåret, så det var bara att "stå på".

Ledaren höll emot genom svängen tills jag ryckte ur rycktussarna och "Newyorken" svarade fint på den manövern och tog över ledningen med knappa 600 meter kvar till mål. Alldeles därefter kom den slutlige vinnaren Queenie Logoj upp utvändigt och pressade hårt på oss genom hela svängen. Per Linderoth som körde, levde rövare genom hela kurvan och efter intensiv drivning så kunde han passera oss och gå ner på innerspår alldeles när vi kom in på upploppet.

Jag "härjade på" jag med bakom "Newyorken" som brukar vara lite trög och oinspirerad på upploppet, eftersom jag inte tänkte vika ner mig den här gången och det gav resultat även om vi inte kunde haka på vinnaren så kändes hon så pass att jag gick ut ett spår på upploppet. Det kändes som om hon kämpade på hela vägen och kunde "hålla i" då det stod och vägde om de bakom skulle hinna ikapp oss om andra platsen.

Jag fick inga böter heller så drivningen var nog juste.

Det där gjorde vi bra båda två.

Speciellt kul att man som enda amatörkusk i loppet lyckas "slå" proffsen och lärlingarna

Nu var ju inte prissumman speciellt hög, bara 1500 inkört men oavsett vilket så var det ändå prestationen jag gläds mest åt.

I morse fick jag även emotta ett email med en gratulation och ett par foton som Håkan Persson på eminenta travsidan www.stallbredbyn.com tagit under tävlingarna på oss.

Kul och mycket uppskattat då det är svårt att fixa bilder själv när man kör. Bilderna är dom ni ser här i bloggen

Stort tack till Håkan.

Profilbild på kusken. FOTO: © Håkan Persson, www.stallbredbyn.com

Det var annars en rätt så arbetsam och slitig helg. Jag jobbade nattskift (12-timmars) fredag, lördag och även söndag. Även om jag " kompade" ut vid fyratiden på söndagmorgonen och inte började förrän vid 21-tiden på söndagen så var jag lite "mosig" under söndagsnatten efter resan till Ö-vik.

Tur att Anette fixade stallet när vi var borta så att det var mockat och iordningställt när vi kom hem. Jag hade sällskap på resan av min tidigare granne Striden som varit i Matfors några veckor hos sin särbo som opererat sig i en fot och av äldsta dottern Amanda som äntligen fick se farsan köra ett vettigt lopp (ha ha ha)

Hann inte köra några hästar heller under lördagen så idag har det varit fullt upp, efter det att ha sovit några timmar mellan 8.30-13 så har det varit full fartdärefter. Var inte klar i stallet förrän vid 19-tiden idag.

Men det går ändå lätt såna här dagar.

Nu hoppas vi på mer placeringar framöver.

Alla hästar körs annars nu här på Storjorden.

Det är bara statusen som varierar.

Hibbitt börjar faktiskt närma sig "snabbjobbsform". Fattas några veckor ännu rent kondirtionsmässigt innan han är "klar", hur det är med hållbarheten i benet vet man tyvärr inte. Det kan bara ett rejält banjobb berätta. Siktar på ett sådant om ca 14 dagar.

För Parkins del så verkar det ha gått riktigt bra med kastrationen. Såret har läkt och han har inte fått någon reaktion som feber eller något. Har kört på lite grann sista dagarna och från och med fredag ska jag kunan köra "som vanligt" enligt veterinärerna.

Han är ju annars en djävulsk klantskalle med sig själv och har ju gjort sig illa med nya revor och sår mest hela vintern, så även igår när nästan allt gammalt läkt ihop så hade han gjort ett nytt blodigt litet hål i höger bakkota.

Rengjorde det när jag tog in honom så jag tror inte det är någon fara. Ska köra honom idag så får vi se om det finns någon hälta.

Halt är däremot inte Norma tror jag ia lla fall. Det är svårt att avgöra då hon nu utrustats med en ganska tjock sula på vänster bak för att räta upp henne lite.

Hon känns lite kantig när hon går, men när hon springer känns det rätt bra.

Kändes som om jag var tvingad att testa något för att inte hamna i samma sist igen. Hon kändes ju så fin i höstas innan hon blev halt och även om jag behandlat henne så finns ju orsaken till hältan kvar, som antagligen är hennes sneda kors. Jag provar med en sula någon månad, och bygger lite så får vi se, jag har ju inte så mycket att förlora. Synd annars på en häst som jag tror skulle ha kunnat bli riktigt bra med tanke på inställningen.

Hon har börjat återfå lite ork efter vinterns ofrivilliga stiltje så känns hon bra åker jag väl in på banan om några veckor även med henne. Jag hoppas att hon blir så pass att hon kan gå ett premielopp i sommar i alla fall.

Vi hörs

Jag har nyss kommit hem med honom och han ser lite moloken ut.

Vi får se om han blir lite lättare att handskas med i stallen på travbanorna framöver nu då.

Att Newyorken har framtiden för sig är väl mindre troligt, men en eller annan krona ska väl även hon kunna tjäna om förutsättningarna är dom rätta.

Det tyckte jag dom var i onsdags. Ändå blev det inte riktigt bra.

Jag hade på förhand planerat ett lopp i rygg på favoriten Molly McGuire och yngre broder Bergh. Nu blev ju upplägget ett annat då Hasse Bergh "tog sin mats ur skolan" precis när huvudstarten kallade till start.

Nu var ju goda råd dyra. Vilken skulle jag släppa till?. För att jag skulle ta ledningen var jag tämligen säker på.

Sagt och gjort.

Pilsnabb start till spets och sedan en titt ut i banan om någon var intresserad. Robert Bergh fanns en liten bit bak med spelfavoriten Lilla Björn och jag lockade fram honom med orden: "Kör till ledningen du Robert, för jag behöver all hjälp jag kan få..."

Svaret: " Det behöver nog jag med..." var ju inte det jag hoppats på när Bergharn körde om mig, och redan efter 800 meter så kom John Östman med den slutliga vinnaren Lorna Frontline och tog över ledningen, varvid jag hamnade i tredje inner.

Med 800 kvar tråcklade jag mig ut i andra spår bakom den i dödens gående Beautiful Chill då "Bergharns" häst började stumna.

Newyorken kunde inte hänga med i rygg på de två första hästarna, men svarade upp Madame Kullers (som återkom efter tidig galopp) genom sista sväng innan hon gav sig mitt på upploppet.

Tog då ut henne ett spår för att se om hon skulle tända om, men när jag röck ner "Norsken" straxt före mål så stannade hon nästan.

Blev ändå fyra på 19,4 am.

Hon fick gå utan rygg i närmare 500 meter och det pallar hon inte rent mentalt.

Trött är hon inte.

Det ska vara draghjälp hela vägen för att hon ska duga.

Nu får hon "mopsa" sig lite här hemma i backen sedan siktar vi på ett nytt P21 lopp i slutet av månaden.

Igår så körde jag Parkin lite lätt (kändes fin) och så gamlingen Hibbitt lite tuffare.

Det är egentligen otroligt att denne 12-åring är så löpglad. Nu har jag kört uppbyggnad i februari och nu i mars har jag börjat med lite långa intervaller och han bara tuggar på. Just nu springer han lite drygt 1,5 mil varje gång, varav drygt hälften av sträckan går han på i rätt bra tempo.

Han är lite kantig men springer rakt och fint och med öronen rätt upp och viljan är det inget fel på.

Jag tror inte på det här egentligen, för det ska inte gå att komma ut till start igen efter alla skador han haft.

Men han verkar ha mer än nio liv så jag vet inte riktigt vad jag ska tro.

Har även kört Norma ett par gånger den här veckan. Hon fick fjorton dagars vila efter behandligen av bakknät och hon är mer än lovligt pigg.

Verkar också som om hältan släckts.

Nu ska man väl inte ropa hej än med tanke på hur hon såg ut i knäleden men jag måste ju ändå träna på för att se vad som händer. Ska försöka undvika backar i alla fall även om det inte är så lätt häruppe i norrland.

På återhörande.

Hade lite bråttom då jag skulle iväg och jobba så jag kollade lite snabbt och strök på lite kylsalva.

I morse när jag skulle släppa ut dom så var han både rejält svullen och varm i kotan samt ömmade för tryck. Det var inte mycket att välja på.

Det var bara att stryka. Han har ju förhoppningsvis en lång karriär framför sig så det är ju knappast läge att chansa något.

Antagligen är det inte något allvarligt, men oturligt.

Synd ändå då det varit mycket "ställande" för att få det att fungera till i morgon.

Min kompis Örjan skulle dra ner en av dem på banan. Jag hade varit och lånat en till hästtransport av Janne Falk och Striden skulle komma ner från Hassela för att hjälpa till inne på Bergsåker så att det skulle flyta med värmningar och utselning och sådant.

Nu blev det till att avbeställa allt sådant.

En häst klarar jag ju förhoppningsvis själv. Får hoppas Newyorken håler sig frisk i alla fall.

Istället så ringde jag Hudikkliniken och tidigarela kasteringen. Nu blir den av nästa torsdag istället. Jag kör ner honom den 11:e och dom fixar allt till den 12:e då jag kan åka och hämta honom.

Sedan är det bara att köra på.

Det fanns en del sparat kan jag säga.

Skillnaden är bara den att när JAG sitter i rygg ledaren blir det ingen lucka, hade jag hetat Kihlström så hade luckan kommit som ett brev på posten, men jag får vara nöjd ändå på något vis.

Även om 600 kronor inte mättar speciellt många.

Det räcker inte ens till soppan till och från Matfors.

New York City sitter fastlåst bakom vinnaren

Igår var jag ner på Bergsåker och det kändes nästan som om jag försökte "sänka" Parkin.

Det mesta blev hur som helst mer eller mindre fel.

Tanken var att testa autostart.

Man får vara med och köra provstarter tillsammans med de som startar på lunchtravet 11.20 på onsdagarna.

Då körs det provlopp innan och det andra (och sista) provloppet startar 10.45, så tanken var att värma efter det och passa på bilen sedan.

Det skulle inte bli så mycket vila mellan värmning och provstart, men det ordnar sig tänkte jag.

Nu hör ju till saken att "Junior" är ju inte världens mest lätthanterliga individ nere på banan innan han fått på sig vagnen.

Dessutom är han hundra gånger sämre om han får vara i ett stort stall med fler hästar, som exempelvis A-stallet på Bergsåker, för övrigt det enda som är tillgängligt såna här dagar för de som inte ska starta.

Det innebar att han (och jag) gjort av med åtskilligt med kraft och energi innan vi till slut gav oss ut. Då var det fortfarande provstarter så vi hann med fyra varv runt hagarna innan vi kom ut på travbanan, där han fick tre bakvarv i ganska så bra tempo.

Av banan och in i stallet.

Klockan 11.05.

Hade varit inne i fem minuter när jag såg bilen for ut mot banan. Snabba ryck och ut ur stallet för jag ville ju inte missa anledningen till att jag farit ner.

Bilen gjorde sig dock ingen brådska väl vid banan så vi fick gå omkring lite.

Väl när bilen började rulla hade junior ingen större lust att gå upp mot vingen. Jag valde femte spår och provade att köra framåt mot bilen, men si det gick inget vidare.

Han nöjde sig med att stanna en halv längd framför.

Trots ivriga maningar och idoga försök så gick det inte att få honom närmare startvingen än så.

När sedan bilen efter ett varv åkte undan fattade han "nada" och till och med nordisarna var snabbare iväg.

Nästa försök då det var den korta varianten gick aningen bättre. Men han ville fortfarande inte fatta något. Och jag blev allt mer grinig som det kändes och så kom då min "hjärnblödning".

När bilen släppte så fortsatte jag och körde ett 2140 meters heat. När det återstod 500 meter var han rejält kall.

Och det var väl inte så konstigt egentligen, efter ca 8-9000 meters körning utan speciellt mycket vila.

Sopm tur var så återfick jag sansen och lät honom springa på i egen takt sista biten utan att driva på något.

Det gick nog inte fortare än max 45 på upploppet.

Och jag ångrade mig bittert.

Jag skulle ha nöjt mig med provstarterna.

Han verkar dock inte ha lidit speciellt mycket mentalt i alla fall, för all mat var uppäten i morse.

Nu återstår att se hur han uppträder på onsdag då han ska göra sin första riktiga "autostart".

Det är mot äldre hästar, så jag har inga stora förhoppningar om några speciella framgångar, men jag vill gärna testa.

Newyorken ska också ut.

Båda har fått bra spår bakom bilen.

Parkin spår 2 och NYC spår 4. Kan hända att det funkar bra med ett andra spår för Parkin.

Vi håller tummarna.

För övrigt så har jag ändå beställt tid för kastrering åt Parkin till den 17 mars på Hudikkliniken. Skulle kosta 4700 krono r inklusive moms.

Kan vara värt pengarna om det hjälper honom att lugna ner sig lite.

Han har två chanser på sig att hjälpa till med räkningen tills dess!

Hon har känts rätt så bra här hemma sedan sista starten, men man vet ju inte. Hon är ju extremt beroende av ryggar som det verkar, men ärligt talat så hittar jag ingen rygg jag vill ha ikväll, så vi får se hur jag kör.

Hon kanske "felar" (som sist hon hade andra spår), och då blir det väl som det blir med löpningsförloppet.

Hon stod i 999 så jag har ju inget direkt tryck vilande på mina axlar i alla fall.

Övriga hästar rullar det på med också, även om det är tråkigt att Norma är koncvalescent.

Hon ser aningen bättre ut i rörelsemönster i hagen i alla fall. Ska börja skritta henne för vagn på torsdag så får vi väl se.

Det gäller väl att skynda långsamt.

Det är ju inte min bästa gren, men ändå...

Parkin känns väldigt fin här hemma. Har börjat köra intervaller med honom i en 450 meters svagt sluttande backe. Han känns startklar och jag ska nog testa autostart med honom den 4/3. Jag planerar att åka in och köra provstarter bakom bilen med honom innan onsdagens lunchtrav för att se vad han tycker om detta.

Funkar det så kör vi på.

Hibbitt försöker jag köra ett par gånger i veckan för att se hur det går med benet. Det är ju tjockt och det är någon sorts benpålagring eller brosk som gör att det är tjockt, men senor och sådant känns ganska bra.

Och han känns i alla fall inte halt i de farter jag kör.

Men å andra sidan så brukar det ju bara smälla till så har han slagit upp en blödning eller något så jag är ju inte direkt överoptimistisk, även om han själv fortfarande verkar gilla det här med träning.

Läser regelbundet Stefan Hagbergs blogg och det är en kille som har goda idéer om mycket, bland annat travsport. Se länk.

Det var väl det jag hade att upplysa om.

Årets utgifter för veterinärkostnader är nu uppe i 11 500 kronor.

Vojne, vojne.

Är det inte det ena så är det det andra.

Igår så var Norma N.Bell på besök hos PH-Vet och Per Jonsson för koll av hältan som jag misstänkte satt i vänster bakknä.

Nu blev jag inte direkt upplivad av Veterinär Jonssons första "prognos" om att "DET HÄR ser inte ALLS bra ut!". När jag tog av henne täcket och började skritta henne längs löpargången.

Helhetsintrycket var tydligen värre än vad jag själv bedömt det till.

Själv har jag ju mer eller mindre "vänjt" mig hennes assymetriska kors. Och eftersom hon travat som en klocka fram till nyår så har jag inte fäst mig speciellt vid detta.

Helt klart så påverkar det hennes sätt att röra sig det har jag ju förstått, men tanken har varit att försöka stärka upp henne med mängdträning (lus då kanske lite mer backar än brukligt på unghästar).

Antagligen så har det blivit sämre när hon fuskat med travet på slutet, men nu åter till veterinärbesöket.

Efter diverse böjningar av bakbenet så framträdde en hälta direkt. Hältan var av det "släpande" slaget och det tyder ju på att den sitter högt, menade Jonsson och det var ju det jag själv också trodde.

Sedan blev det lite teorier om cystor och skelettskador i knät, skador som otvedtydligt betyder slakt och därmed "tack och godnatt" för Norma.

Jag ställde mig lite skeptisk till detta då hon funkat så bra i travet tidigare ,och inget speciellt har hänt mer än att hon just blivit sämre och sämre i travet efter nyår från att tidigare alltid varit klockren.

Men jag är ju ingen veterinär och ingenting är ju omöjligt.

Och helt omöjligt vore det väl inte. Men efter en hel del röntgen-bilder uppifrån och ner längst hela benet, utan att minsta lilla antydan till fel på skelettet hittats, kunde i alla fall detta med slakt turligt nog läggas åt sidan.

Då vidare till nästa steg.

En eventuell ultraljudsundersökning för att titta på menisker, ligamenter och korsband. Eftersom jag är en fattig man och Per Jonsson en förstående veterinär, som dessutom är oerhört intresserad av sitt jobb, så erbjöd han mig en deal på detta.

För att ultraljudet skulle bli av.

Snällt tyckte jag.

Och tur dessutom eftersom då så hittade han direkt det han trodde var felet.

Alla tre delarna av knäleden på vänster bak var kraftigt inflammerade. Antagligen, eller rättare sagt på grund av hennes sneda kors, har slitaget blivit oerhört mycket mer på vänster bak än på höger och detta märktes i knäleden.

Därmed finns det hopp, även om leden såg ut som på en gammal snabbloppare.

Sprutor med kortison i både inre och yttre leden blev det. Lugnt och fint det närmaste fjorton dagar, eventuell skrittkörning. Sedan lite tuffare i fjorton dagar. Blir hon bättre så ökar vi på igen och blir det ingen skillnad så tar vi kontakt igen. Jag skulle hur som helst inte stressa i alla fall, menade han.

Lite hopp om en framtid är det dock även om han ändå var lite skeptisk.

Tyvärr så spricker tvåårsplanerna och Erik Remnehag får tråkigt nog leta sig en annan träningskompis i år.

Synd.

Synd var det också att jag bommade starten uppe i Östersund med New York City. Stod i och för sig illa till redan från början och förhoppningarna var inte så stora. Det var ju mest för att se om hon pallade med resan som jag anmälde när det blev lite hästar. Hon pallade med resan väldigt bra och lösningen var att ta bort mellanväggen i finkan. Hon stod med benen brett isär när vi kom fram och såg lugn och harmonisk ut.

Så nu är jag lugn inför sommarens starter.

Loppet i sig blev lite konstigt. En omstart då min kollega på springspåret brände över med 20 meter. När rätta starten sedan gick så hörde jag bara kommandot "Klart", räknade in och vände upp samtidigt som jag väntade på "Ett", som jag aldrig hörde och därmed hade jag tappat all fart när väl "Två" kom, så då blev jag ohjälpligt sist iväg.

Försökte ta mig framåt i tredjespår vid ett par tillfällen men fick ingen riktig fart på hästen. Hon kändes aldrig riktigt på tårna, men gick på skapligt i sista sväng då hon lyckades trampa på snöret till "det norska huvudlaget "och höll på att gå omkull när huvudet rycktes tvärt åt vänster.

Där tappade hon nog en längd och sedan fick hon aldrig riktig kontakt. Tog ändå ner en häst som låg invändigt på upploppet men hade för långt fram för att bli bättre än andra häst utanför pengarna.

Ska jag leta ursäkter så saknade hon snabbjobb i kroppen eftersom vi bara tränat hemma sedan förra starten den 2 januari, som inte heller blev någon riktig värdemätare.

Hon blev inte speciellt trött men kändes seg. Sedan är hon ju inget lejon heller.

Men med det här loppet i kroppen och en bättre kuskinsats så kan hon nog tjäna en slant nästa gång. Om det inte dröjer allt för länge tills dess.

Parkin fick lite träning han med idag. Kändes lite stel och kantig i början men blev allt bättre eftersom. Var löpglad och tog dessutom i lite mer än vanligt när jag testade av honom i några intervaller. Nu ska vi skruva upp träningen lite eftersom karensen gått ut. Och vi siktar på att testa autostart i början av mars.

"Oldboy" Hibbitt lider ju av överskottsenergi och håller efter "junior" i hagen så jag blir nästan orolig. Se länk

Benet ser ju ut som det gör men jag blistrade på det lite förra veckan. Och idag när jag hade lite tid över så selade jag ut honom för en joggingtur. Det var två veckor sedan sist. Skillnaden mot då var att nu travade han bra hela turen. Han markerade ingen hälta och han var inte varm i benet heller efteråt.

"Ta i Trä"

Som en parentes kan man ju säga att fast han är i princip helt okörd sedan i somras så är han otroligt nog i nuläget både värre, snabbare och starkare och villigare att springa än de andra tre - tillsammans.

Konstigt.

Det är synd att han är tolv år.

Och att han är mer eller mindre slut i benen.

För det här ÄR fortfarande en riktig häst som är mentalt helt obrukad.

Det är väl för mycket att tro på att han ska komma ut igen...

Här hemma känns hon bra.

Så det borde vara frid och fröjd.

Men det är det där med resan upp.

Sist vi var till Östersund så la hon sig i transporten på väg hem. Hon visade samma tendenser senast på Bergsåker också. Så det ska bli intressant att se hur hon gör imorgon.

Jag har förhört mig lite om vad som kan ha varit anledningen och lösningen, så jag ska prova på att ta bort mellanväggen och se om hon blir lugnare av detta. En del har sagt att hon kan vara "bredåkare" och behöver mycket plats för att hitta rätta balansen medan en del tror att jag kan ha kört för fort och det är därför hon vill lägga sig.

Hur som helst så måste jag prova något. Hon är inte bra nog för att jag ska ha råd att skicka henne med hästbuss så vi får prova oss fram.

Börjar hon jäklas så får jag väl vända och stryka.

Parkin har börjat att träna lite lätt igen efter behandlingen. Känns som vanligt. Men det ska alltid vara något som det verkar. Såren som Hibbitt åsamkat honom på ryggen hade precis läkt ihop då det var dags igen. Junior hade på något vis fått av sig täcket och då tog naturligtvis den gamle valacken chansen.

Det var bara att räkna in två nya bett idag.

Ett 10 centimeters blodspår efter tre framtänder i flanken och ett mindre i halsen. Dessutom ett litet broddtramp i kotleden höger bak med lite blodflöde.

På gamlingen syns inga fel mer än benet. Nu börjar jag bli lite less på det här och skärper han sig inte blir det väl ingen annan råd än slakt.

Han trivs ju inte heller med att gå själv, så vi får väl se vad som händer.

Det kan ju vara överskottsenergi också för oftast så går det ju bra mellan de här två, och de har ju gått tillsammans i mer än två år.

Det kan ju vara så att junior försöker mopsa upp sig också. Han låter ju mer än vanligt när vi är ute och kör, men annars är han inte speciellt hingstig av sig.

Vi får väl se.

Norma N.Bell är fortfarande lite bakhalt även om hon medicinerats med Metacam. Rörelsestörningen är svår att definiera men hon kan inte trava när det blir moddigt eller lutar uppför då tar hon till galopp. På "platten" travar hon, även om det inte går lika smidigt och fint som tidigare. Genomgång hos Per Jonsson på PH-Vet väntar på torsdag morgon.

Förresten, 4 300 kronor gick räkningen på från ATG-kliniken.

Snart så är man ruinerad.

I den berördes travets nära död som folksport, och det presenterades även intressanta siffror ur en undersökning om kostnadsökningarna inom travet från år 2000.

Förutom då omsättningen på spelet som ökat enormt så har kostnadsbiten för oss som står för "spelobjekten" ökat lavinartat. Eller vad sägs om följande siffror. Veterinärkostnaderna har stigit med 95 procent sedan år 2000. Transportkostnaderna har ökat med 70 procent och så då den del som jag slipper undan som amatör, tränarnas fakturering för häst i träning har ökat även den, men med "bara" 40 procent.

Prissummorna för "bredden" - de som kämpar på om matlapparna - har inte ökat alls. Medan man har höjt första priset lite grann i alla fall.

Frågan är hur länge man står ut.

Nu har jag varit till veterinär två gånger den senaste veckan.

Det har varit tur att det inte varit så ofta de senaste åren (Ta i Trä) men nu börjar jag minnas hur det var när Hibbitt var som mest igång. Veterinärräkningarna "en masse".

Den första fakturan från ATG-kliniken har inte dykt upp ännu.

Den innehåller lysning av senor med ultraljud samt en del röntgenplåtar. Blir knappast speciellt billigt.

Fakturan från privatägda PH-Vet lät dock inte vänta på sig, den var nästan i postlådan samtidigt som jag och Parkin kom hem.

Skämt åsido.

En dag efter i alla fall.

Den var på 2670 kronor. Det var för böjprov, medicin och undersökning. En liten bytta muskelmedicin, Metacam tillkom för Normas räkning. Den gick på 575 kronor. 3300 kronor i ett nafs.

Tur att "Junior" sprungit in 10 000 den här månaden. Nu är det ju så att de allra flesta hästar inte springer in just några pengar och att få in 10 "brakare" på ett 6:e och ett 7:e pris är ju bara unghästarna förunnat, normalt ligger ju matlapparna på 2000 spänn, i bästa fall.

Om man undantar fjolåret, så får man gå tillbaka till 2003 innan jag hade en häst som tjänade mer än 1000 kronor på ett år.

Det är den verkligheten en stor del av amatörtränarna och hästägarna lever i.

Då vill det till att man har en häst som har chansen att tjäna lite pengar.

Att prioritera rätt är något som ATG hittills lyckats otroligt dåligt med.

Det är därför travet som folksport håller på att dö.

Men jag håller ut.

Förresten så var Parkin i det närmaste "prickfri". En knapp grads hälta höger framknä efter 18 månaders kontinuerlig träning. Det hoppas jag är ett tecken på hållbarhet.

Det var den behandlingen som gick på 2700. Hoppas det inte blir något mer nu sedan.

Först var det Norma som vid dagens träningstur visade sig bakhalt när hon sprang i uppförsbackar. Det brukar tyda på bakknän. Hon har varit lite mystisk i travet de senaste två gångerna jag kört henne, men endast på slutet av träningspassen, jag har misstänkt bakknäna och det faktum att hon fått gå lite i backar.

Som lök på laxen gick sedan "fotstödet" av på speedcarten i en nedförsbacke mittemellan Åsta och Kvällsjön när vi var på väg hem, varvid jag "drösade" ur vagnen framstupa när jag inte hade någonstans att sätta fötterna, och liggande på magen när det gick allt fortare hade jag inte mycket mer val än att släppa taget om tömmarna när jag inte fick stopp på henne. Som tur var vet hon vart hon bor även om det var 3 kilometer hemifrån.

När jag kom ner på Kvällsjövägen såg jag henne en kilometer bort i lite lugnare tempo men på rätta vägen hem. Jag ringde till Anette som fick gå ut och vänta på gården. Jag var mest orolig att det skulle komma en bil på Skölevägen eftersom jag inte trodde att hon skulle stanna innan hon drog över vägen.

Som tur var kom det en bil precis där jag var som jag stoppade, och han skjutsade mig genom skogen och släppte av mig 6-700 meter hemifrån där "bilvägen" tog slut. Precis då ringde Anette och sa att Norma var hemma, men att hon stannat vid "sin" hage där Newyorken gick.

Jag sprang i snön genom skogen och på 5-10 minuter var jag på plats och kunde efter lite bestyr vända henne åt rätt håll och köra in i stallet och sela av. Hon var turligt nog helt oskadd.

Jag gjorde en böjtest på bakknäna med anledning av hältan och det verkar som om hon är väl ansträngd i vänster bakknä. Får se hur jag gör med detta. Smörjde på båda bakknäna med "Gröngröt" men jag tror nog det krävs värre åtgärder.

Det är därför man inte ska köra backar med unghästar. Jag frångick mina principer med Norma och har fuskat lite för att stärka hennes bakkärra (som varit svagare på ena sidan sedan hon föddes). Det här var en medveten chansning som inte gick hem. Nu blir det alltså någon form av åtgärd. Får se vad som händer, hur som helst blir det platt backe ett tag nu för henne.

Nästa aber var när jag skulle ta in hästarna för kvällen. Då hade Parkin (som förövrigt gjorde ett godkänt lopp i fredags som 7:a på 20,7) skrapat upp en femton centimeters reva mitt emellan ögonen. Det var ett spår som var cirka en centimeter brett från pannan och neråt. Inget blodflöde just men det såg rätt jävligt ut. Jag vet inte om det är Hibbitt som skrapat honom med tänderna eller om han fastnat på något vis i vindskyddet. Dom härjar ju något jävulskt i hagen dom där två.

Ja,ja. Vi får väl se vad som händer. Han ska i alla fall på ett sedan tidigare beställt veterinärbesök imorgon för en koll. Vi får väl se vad som hittas.

I fredags var han rätt bra på Bergsåker. Han börjar fatta att han ska gå upp i rygg och sådant nu. Som vanligt så gick loppet inte helt smärtfritt. En del beror på kusken som både är alltför snäll med sin häst och dålig på att köra.

Parkin inför travet på Bergsåker i fredags. Foto: Amanda Persson

Nu blev vi i och för sig störd av en galopperande häst från början, som gjorde att vi tappade fart. Men sedan så blir det en del felval som gör att jag fastnar bakom en häst som är lite segare än min alltför länge. Hade chansen att gå ut i andra spår efter både 400 meter 700 meter men jag somnade till och innan tanken övergått i handling, så hade Lasse Lindberg slunkit ut före mig och täppt till.

Nu blev det istället lustempo till sista sväng med oss i fjärde par invändigt. Alla som hade felat fick därmed chansen att komma i kapp. Luckan kom inte förrän på upploppet och då sprintade han förbi en, sedan blev han liksom nöjd. Gick rätt bra slutvarv efter 18,5 men han tappar lite i kurvorna. På upploppet gick det ändå undan och han avslutade ändå med underkant 15 sista 200. Var inte "flåstrött" när han kom in i stallet och han fattar ännu inte att man ska springa om alla.

Eller så vill han inte.

Nu blir det hur som helst vila från startandet tills mars då det inte finns några lopp. Tråkigt när han börjar komma igång, men jag vill helst låta han slippa möta äldre hästar ännu. Årgångsloppen passar bra åt mig. Bra priser och lite hästar. Synd bara att jag varit för snål/fattig för att anmäla honom till E3 för då hade han haft några fler lopp även i februari och mars.

Men så är det.

Hej

Vi får se hur det blir.

Under förra veckan höll det på gå riktigt åt helvete när jag var ute och körde eftersom vädret ställt till det lite häruppe.

Jag skrev i förra bloggen om att han svall upp lite i bakkotorna. Och i vänster bakkota gjorde han med besked. Jag var så pass oroad av "ansvällningen" att jag till och med ringde till ATG-kliniken och fick komma ner för att eventuellt lysa igenom senorna. Väl på kliniken konstaterade dom en svullnad i kotleden, men ingen hälta då dom böjde honom.

Det röntgades och kördes ultraljud (det lär ju kosta), utan att finna några andra fel än en svullnad i kotleden. Tydligen så har han bara "vrickat" sig, och eftersom han inte var halt tyckte Veterinären att det inte var lönt att spruta honom, och eftersom jag eventuellt tänkte starta var ju avsvällande mediciner inte att tänka på det heller. Det blev ett "spritomslag" som skulle sitta på under fredagen och över natten.

Och svullnaden har faktiskt gått bort.

Jag har kört lite motion med honom och det kändes OK.

Ska testa av honom lite bättre under morgondagen och se hur han reagerar på detta.

Ser det bra ut så blir det start.

Norma N. Bell tränar på och bygger muskler genom att lufsa på upp och ner i kuperad terräng. Är lite slafsig i travet, men det känns som om hon kan springa hur fort som helst när man släpper på lite. Har en tendens till att tappa rytmen och fela, när det går lite för fort. Nu har jag ju inte testat av henne så där värst mycket men det händer emellanåt att hon får gasa på lite en bit på 1200-1300 meter och på slutet då har hon tappat travet lite när det gått som fortast.

Men hon är ju nyss fyllda två år så det tar jag inte så hårt på.

Ska i alla fall bli spännande att åka ner på Bergsåker i början av mars. Jag TROR att hon är en värre häst än Parkin i alla fall, även om han inte är direkt dålig.

Har även kört några korat turer med gamlingen Hibbitt också. Känns väl "sisådär", Han vill ju gärna springa men är ju väldigt stel och kantig, milt sagt

Har svårt att tro att han ska komma ut på en travbana igen, men man vet ju aldrig.

Vänster bakben ser inte så skoj ut rent visuellt, framförallt på morgonen, men det ser ändå riktigt skapligt ut efter det att man kört eller efter att han gått i hagen hela dagen.

Jag tror ingenting, men fortsätter köra honom lite då och då. Han har fortfarande det där "odefinierbara" i sig som säger att det här är en riktig HÄST.

Det är skönt att känna den känslan ibland, även om han aldrig kommer ut på en bana.

Jag hoppas att man någon gång framöver får chansen att sitta i ett lopp och veta att man har "bästa hästen"...

Jag tror att han kanske är en blivande fotomodell. För det var väl knappast mig dom ville åt

Några dagar senare var jag inne på ALN.se för att se om fotografen möjligen kom därifrån och då dök där upp ett riktigt bra foto av oss där.

Jag beställde naturligtvis direkt en kopia och nu hänger den på väggen här hemma. Jag har även passat på att byta ut bilden på startsidan, så nu har Hibbitt fått ge plats åt nästa "stjärna".

Jag hoppas junior håller ihop lite längre än sin hagkompis.

Han var ute och halkade omkring på skogsvägarna här igår. Efter blidväder och snö var det inte så speciellt skojigt underlag att köra på. Det var nästan blankis på en del ställen som låg gömd under snötäcket så han höll på att gå omkull vid ett par tillfällen. Brodd i skorna hjälper inte långt när snön "klibbar" fast under hovarna.

Jag tror det gick bra men han var lite "gallig" i bakkotorna idag. Det brukar han inte vara, jag hoppas det är en tillfällighet och att dessa försvinner inom ett par dagar. Han visade ingen hälta utan sprang omkring som vanligt i hagen idag.

Kan vara så att det är något annat också, då han haft lite små sårskorpor i regionerna runt kotsenskidorna, som jag hållit på med några dagar för att försöka få bort. Jag tror de härstammar från gröngröten, som kan ge lite "blistereffekt" om man har otur. Det kan ju vara de som ställer till det, men man vet ju aldrig.

Har chansat och ändå smörjt honom med gröngröt ikväll, så vi får se om det försvinner eller om han får mer sårskorpor som en reaktion.

Idag har jag kört både Newyorken och Norma. Det var halt underlag även idag. Speciellt besvärligt var det för gammelmärren som går med öppen tå. HOn var väldigt försiktig och det gick inte att köra riktigt som jag hade tänkt. Norma däremot bryr sig inte speciellt om underlag. Hon bara kör på hon tills hon styper. Det gjorde hon i måndags när frambenen försvann på henne och hon landade platt på vägen. Hon klev bara upp av sig själv, ruskade på sig och fortsatte gå. Inget fel vare sig på henne eller vagnen. Otroligt psyke på henne. Hon blir inte brydd i första taget.

Starkalendern är som följer: Newyorken räknar jag med ett P21-lopp för på Bergsåker nästa onsdag. Anmälan i morgon. Parkin hoppas jag är hundraprocentig i benen på måndag då det är anmälan till Bergsåker den 30:e. Är han det går vi ut ännu en gång från 20 meters tillägg i ett av Kraffts unghästlopp.

Fina pengar att köra om, och nu kanske det är dags att börja "tävla" om pengarna också

På återhörande

I lördags när lille Parkin friskade runt Bergsåker på 20 blankt och därmed bärgade 5 000 spänn, så innebar det att hästar "tränade" av Björn Persson sprungit in mer än en halv miljon sedan starten 1986 (Det dröjde i och för sig tills 1990 innan någon häst sprang in något överhuvudtaget).

Nu har jag ju haft hjälp med att träna in de här pengarna också. Men de hästar jag räknat pengar på har i alla fall stått på min träningslista och dessutom ägts av mig.

Nu tror jag att det varit betydligt mer intränat om jag inte envisats med att köra själv i så många lopp. Men det är ju löpkörningen som är roligast av allt, och så länge jag tycker det så får det bli som det blir.

Gjorde jag det här för att tjäna pengar så skulle jag lätt kunna hitta en mer inkomstbringande bisysselsättning.

Kan jag köra in lite pengar (så att jag inte behöver ta så mycket av mina egna) så är jag mer än nöjd även om resultatet säkert skulle bli bättre med ett proffs, dock kan jag ju glädja mig lite extra de gånger jag lyckas själv.

Hur som helst.

Junior skötte sig bra i lördags. Banan var hård och fast och det trivs han med, sedan var det hemmaplan och det verkar han också gilla.

Han slutade 6:a av 7 hästar och sänkte sitt (i och för sig tidigare svaga) rekord på 1,24,0 med 4 sekunder och gick 1,20/2160 meter. Han hade samma sluttid som trean i loppet, men eftersom han startade med 20 meters tillägg så blev vi lite efter vinnaren.

Han kändes väldigt fin 700 kvar, men då var det en konkurrent i vägen så vi tappade lite kontakt med klungan innan vi kom förbi den.

Och sedan hann vi aldrig ikapp även om det kändes som om vi skulle kunna nå både 5:an och 4:an i början av upploppet. Jag ville dock inte jaga på honom alltför mycket på grund av bötesrisken, men om så han hade kanske kunnat öka lite till, men jag tyckte han var riktigt bra ändå.

Han avslutade ju med ett 17,5 varv och det är väl inte så dåligt av en treåring i januari?

Skönt att kunna visa att han kan springa fortare än de tider han registrerades för i höstas då han var väldigt trög och lite oinspirerad. Många har tyckt att jag var dum som startade med honom i höst när han inte kunde springa fortare än 24, Och har menat att han inte varit mogen för att starta.

Jag tycker dock att han varit omogen på ett sånt sätt som gjort att det inte skadat honom något att starta, och att han inte brukat sig efter det han kunnat.

Att dessutom få in lite enkla pengar till rörelsen är ju inte fel det heller. Det har ju varit som betalda provlopp.

Själv har jag kunnat följa mitt upplägg nästan till punkt och pricka, och jag vill ju gärna tro, att eftersom jag är den enda personen i världen som kört honom så borde jag väl i alla fall ha lite koll på vad han klarar av och inte?

Jag menar något borde jag ju ha fattat efter mer än 20-år i branschen, och även om jag är en simpel amatör så har alla hästar jag fött upp och tränat fram, kommit till start och även tjänat lite pengar.

JAG inbillar mig att jag vet vad jag gör i alla fall

Parkin har i alla fall börjar att fatta vad det hela går ut på ,och jag tror nog att innan sommaren så har han greppat vad det här med trav handlar om på riktigt.

Och då får vi se om jag gjort fel eller ej.

Jag hoppas det blir rätt.

New York City anmäls mest hela tiden och har vi tur kommer vi med redan på fredag till Bergsåker, men mest troligt är väl ett comebacklopp för hennes del i slutet av månaden också det på Bergsåker. Norma går sin mängdträning tre gånger i veckan ungefär. Känns ganska bra. Ska väl börja åka in på banan i början av mars. Då kör vi samma upplägg som ifjol med Erik Remnehags tvååring som sparring.

Ska bli intressant.

Är i valet och kvalet om Hibbitts framtid. Han börjar bli mer vild än tam i hagen så det känns som om det kan vara läge att slå på lite skor och jogga igång honom nu. Han har fått en "förhårdnad" vid området för klyningen av gaffelbandet, men ömmar inget så det är möjligt att det går att träna igång honom igen.

Vi får väl se vad som händer.

Känns inte som någon höjdare om jag slår på skor och han klappar på Parkin i hagen heller. Han har ju i alla fall har en framtid som tävlingshäst. Det har ju inte Hibbitt som är inne på sitt sista år på banan.

New York City överraskade med att fela i starten. I och för sig var det en horribel start man släppte iväg, men med ett amatörlopp som sista lopp för dagen, och med 10-12 gradig kyla så kan man ha viss förståelse för att startpersonal är lite avtrubbad och vill hem, men ändå inte så kul när man känner att det inte blev direkt bra.

Dessutom hade jag själv klantat till det före, då jag längde handstropparna lite efter värmningen då jag flyttade bak vagnen ett hack och det blev för långt när hon började "piggna" till lite, och jag fick ligga mer eller mindre raklång i defileringen. När jag efter mycket möda hade lyckats korta ena handstroppen (inte så lätt med läder och kyla) så kallade dom till start, så där satt man med vänstertömmen i normalposition och den högra 30 centimeter längre fram i volten. Jag tror inte det var därför hon felade men normalt sett så är hon travsäker.

Sedan ville hon inte ställa sig i trav heller så vi galopperade med i fältet med bibehållen position för att inte störa någon, och när jag väl tyckte alla passerat mig straxt före mål, så flyttade jag henne lite utåt i banan och då hittade hon benen igen, tyvärr så befann sig pajasen Magnus Olsson ensam kvar någonstans bakom mig i det läget och skrek att jag störde honom när jag tog ut henne.

Då hade jag ändå väntat i 130 meter, släppt förbi alla, behållit mitt spår tills det var fritt och då tagit ut henne i banan, om än bara lite, precis som man ska. Då precis kommer Olsson farande bakom mig och skriker och jag får 900 kronor i böter. De första böterna jag fått för "felaktig nedtagning av galopperande häst som stört medtävlare" sedan 1990, tror jag.

Men om gaphalsen Olsson inte lyckats ta sig ner på innerspår och passera mig där på över 100 meter så säger väl det mer om honom än om mig, hoppas jag. Att sedan skrika okvädningsord och att jag var en "jävla idiot" och att jag "förstörde loppet" för honom när han redan hoppat lika mycket som min och vi båda är 100 meter efter fältet när vår "incident" inträffar, säger väl ännu mer.

När Olssons häst väl hoppade en tredje gång och blev diskad var jag dock i det läget långt före honom, så det kan han väl ändå inte beskylla mig för .

Surt ändå med böter, när man följt reglementet till punkt och pricka. Kanske jag skulle ha dragit tvärstopp och ställt henne i trav direkt istället och fått en chans att vara med i loppet om jag ändå ska få böter när man gör som man blir lärd?

Nåväl, Newyorken är tydligen en helt annan häst om hon inte får vara med där framme och kändes aldrig riktigt löpsugen, även om jag var ikapp fältet efter ca 400 meter.

Sladdade på där bak utan att komma någon vart, och det trulade lite även när jag väl gav mig av bakifrån vid varvningen då Lars-Göran Magnusson fick böter för att han trängde sig ut framför mig 900 kvar, det ser ju lite bryskt ut på filmen, men "Newyorken" mer eller mindre flyttade på sig självmant när Magnusson sökte platsen, så jag tappade bara lite fart. Hon kändes aldrig riktigt bra någongång i loppet. Över upploppet var hon sedan bara slak på en dålig tid...

Idag hade hon dessutom 38,5 i feber så det är möjligt att det var något sånt som störde. Vi tränar väl på och siktar på ett P21 lopp i slutet av månaden.

Parkin gladde desto mer under dagens snabbjobb. Tänkte testa att starta den 10:e om det blir något lopp vill säga, (treåringar med högst 22 000 i början av januari lär väl knappast dra så många och det är 8 priser) och därför kändes det tvunget att ge honom ett par täta jobb innan. Senast gick han ett avslutande 1,24-varv med sällskap. Idag var jag ensam och då drogg han iväg med ett inledande 24-varv och avslutade med ett varv straxt över 21 i 15 graders kyla och på hård bana vilket ger en sluttuid på 1,23 ca. han kändes väldigt pigg och löpvillig, kanske börjar han släppa till lite.

Står han bara på på fyra friska ben efter den här omgången så ska han väl inte behöva bli distanserad i alla fall.

Körde även Norma här hemma och hon är en fin häst som gillar att springa på och gör oftast allt man ber om. Hon känns dock lite knölig för dagen, men jag tror inte det är så mycket att bry sig om. Hon kanske växer lite just nu även om jag nog tycker att hon kan hålla igen lite på "växtligheten" så hon inte blir alltför as-stor. Hon är 1,57 med skor redan.

Hibbitts vänster bakben är fortfarande tjockt, men han ömmar inget för tryck eller så. Verkar vara sugen på lite träning. Får se om jag skor honom till veckan och börjar smyga igång honom lite igen så jag får känna på att köra en "riktig" häst igen.