Det har varit ett händelserikt travår för mig personligen.

Många har ju som vanligt haft åsikter om Parkin och det är ju som det är. Han har ju ändå sprungit in ca 160 000 kronor och för mig så är det bra pengar, även om det inte räcker för att försörja sig i proffsträning. Hade han varit i amatörträning hade det varit lysande siffror.

Men som jag (och andra) upptäckt så går han ju ingenting när han är här hemma. Varför vet jag inte säkert, men jag tror att han tidigare sett det här som ett avbrott i tävlandet när han kommer hem och då "bryr han sig inte".

Det kan ju även vara så att jag är oduglig. Men då borde ju inte de andra hästarna fungera heller.

Det finns ju även ett tredje alternativ och det är att han inte klarat av att växa in i klassen mentalt. Tidsmässigt så har han ju satt nya rekord på alla distanser, även om placeringarna ofta uteblivit.

Det känns som om han ger upp om han märker att han inte rår på motståndarna. Kunnandet har han ju fortfaranmde. De lopp han vann under året så slog han ju av så pass bra hästar som Kadett C.D. och Drillbit Ås över upploppet.

Jag tror dethandlar om den mentala styrkan. Och där har vi alla som hållit på med honom under året mer eller mindre misslyckats med att få honom att fungera.

Men så är det ibland så får en häst nog. Om det är för evigt återstår att se. Vi får väl se hur han uppträder i Frankrike framöver.

Nästa start där är planerad till den 23 Januari.

Under året som gått har jag haft tre egentränade till start och det har varit Proud Bee (som gjorde 4 starter och sprang in 3300:- innan hon såldes i slutet av februari), Quantum Bond (som kom i april och gjorde 11 starter under året - 2 segrar och sprang in 22 500:-) samt Parkin (då som gjorde 4 starter och sprang in 7500:- för mig).

Inga speciellt vassa siffror som tränare. det blev ungefär som vanligt i pengar. 33 000 in som tränare på 20 starter. 2 segrar som tränare var det dock några år sedan jag hade, vilket i sig var bra.

Däremot så var det oerhört glädjande och nyttigt för mig själv (och andra, kanske) att se att jag inte är så dålig kusk.

Tre segrar och en med en häst, Damita som inte vunnit på de föregående 37 starterna och inte heller de 6-7 närmaste efter tyder väl på att jag åtminstone har någon sorts förmåga.

Många tror att jag är dålig på att köra. Det är väl delvis mitt eget fel eftersom jag knappast skrytit upp mig själv som kusk. Problemet har väl varit att jag trots att jag varit på "plats" i var 5:e lopp jag kört genom livet så har jag sällan eller för att inte säga aldrig vunnit loppen tidigare.

Nu har jag ju kört väldigt många fler "dåliga" hästar än bra och det är väl en anledning till det tidigare resultatet. Jag får ju inte så många uppsittningar än mina egna och i amatörloppen blir jag sällan "vald" av någon utan det är väl mer av "kuskbrist" jag blir uppsatt tråkigt nog. Men så är det. Inte mycket att säga om. Travet är en utslagssport och upplevs man inte som bra nog så får man inga chanser heller

Jag är dock väldigt tacksam mot en sån som Patrik Jacobsson som jag kom i kontakt med när jag blev lottad på Damita i amatörkuskmatchen jag vann här på Bergsåker. Han brukar normalt låta Hasse Bergh köra amatörloppen, men när han kom upp hit från Stockholm med fina Bella Toscana till uttagningarna inför Amatör -SM valde han att låta mig köra. Nu blev vi bara tvåa i uttagningen efter ett omöjligt lopp, men förtroendet han visade för mig som kusk stärker. Tack för det, om du skulle läsa det här Patrik.

Förhoppningsvis så fortsätter kuskframgångarna även nästa år och då kanske det blir annat?

Patrik Jacobsson, Damita och Jag efter segern i Amatörkuskmatchen på Bergsåker. Foto: Foto Finish ©

Hur som helst så blev det på 21 starter tre segrar och två tredje platser. Med en segerprocent på 14 ( vilket är samma som Johnny Takter och lite bättre än Ulf Ohlsson - inga andra jämförelser ) och inkörda pengar 62 800. Vilket gör 2013 till mitt andra bästa år genom tiderna som kusk.

Jag körde sju olika hästar och fick pengar med fem av dem. Dock inte med Parkin och Messy Dolores, vilka jag körde båda vid ett tillfälle.

Framtiden då?

Jag hoppas på ett ännu bättre år 2014, även om jag tror det blir tufft ekonomiskt för alla i sporten och vi kommer att fortsätta se en utslagning som heter duga.

Bra för oss småhandlare att matlapparna blivit större. Då kanske det går ihop att starta emellanåt.

För egen del hoppas jag också på ett välskapt föl efter Chocolatier framåt början på juni. Jag hoppas även på att lilla Parkes fortsätter att utvecklas som hon ska och att ett premielopp och eventuellt kval skall vara klart till hösten.

Mindre förhoppningar har jag på "Junior" som får chansen i Frankrike framåt hösten. Beroende på hur det går så får vi se hur hans fortsatta karriär ser ut. Om det blir gårdshäst och hjälpreda för unghästar här hemma eller om det blir fortsatt tävlande.

Den som lever får se.

Närmast dock så går "Bonden" ut från ett kasst läge - igen -på fredag, så vissa saker är oförändrade när vi går in i 2014

Bästa 2013:

1. Mina tre segrar som kusk Inget slår känslan av att vara först i mål. Att veta att man duger.

2. Att Norma var en av de som lyckades bli dräktig med Chocolatier inger hopp om framtiden. Större investering i ett föl har jag aldrig gjort och kommer nog aldrig att göra igen heller. Måtte det lyckas...

3. Quantum Bond och Parkins vunna lopp. "Bonden" är besvärlig och krånglig men har kapacitet vilket han visade genom att vinna två lopp på ett överlägset sättt med mig som kusk. Hoppas han utvecklas ytterliggare och börjar tjäna lite pengar också. "Junior" har haft ett med hans mått mätt ett tungt år i Guld. Han blixtrade dock till vid ett par tillfällen och visade sitt rätta jag när han slog av "stjärnorna" Drillbit Ås (på Bergsåker) och Kadett C.D. (på Dannero).

Sämsta 2012:

1. Tränarstatistiken. Lite väl dåligt med insprugna pengar och Parkins uppträdande när han var i min träning. Pigg och glad samt fin i värmningarna för att vara geistlös och oduglig i loppen.

2. Fuskarna. På något sätt så slank de ur nätet även denna gång, vilket var precis vad jag skrev om då det begav sig. Vi kommer aldrig att få reda på hur det egntligen var...

3. Böter - Precis som vanligt så imponeras jag inte av domarna i tornen. Även i år känns det befogat att kritisera dem där uppe. Inte så mycket för egen del men de silar verkligen mygg och sväljer kameler...

Nu tar jag nya tag igen och som vanligt hoppas jag att jag presterar bättre än någonsin 2014.

Gott slut till er alla, men framförallt ett Gott Nytt År

Hoppas er jul varit bra.

Kan inte klaga på min jul heller även om jag arbetat mest hela tiden.

Vi "firade" redan i lördags här hemma då äldsta dottern Amanda (som också arbetat hela julhelgen) kom hem och umgicks med oss andra. Mest synd ha det varit om yngsta dottern Matilda som fraktats runt hit och dit eftersom hon går i gymnasiet och är den ende som inte jobbat under jul. På julaftonskvällen efter jobbet var jag bjuden till syrran och där blev det käk.

Jag har otroligt vackra barn tycker jag :) Foto: Anette Svanberg ©

Jag har även hunnit med att träna hästarna även om det är lite vanskligt på isen. Först var det stormen som stängde mina körvägar med diverse nedfallna träd så jag fick hitta alternativa vägar för att komma någon vart. Sedan så har det varit regn och plusgrader mest hela tiden. Det har inneburit blankis överallt, så det är inte lätt att träna på ett vettigt sätt. Det går ju alltid att köra, men tappar de en sko så kan det bli besvärligt att ta sig hem igen, så man tränar med "andan i halsen" just nu.

Tanken är att Bonden ska ut och starta nästa fredag. Jag hoppas bara at han äntligen ska få ett vettigt spår.

Bonden får hitta nya vägar att träna på. Foto: Björn Persson ©

Parkin har det tufft i loppen i Frankrike och fick inget med sig igår när han gjorde sin tredje start på Vincennes stora bana. Jag vet inte riktigt vad som gör att de hela tiden hamnar så illa till med honom. Han som körde igår misslyckades ju kapitalt med att komma iväg vettigt och att sitta sist i för klassen lågt tempo är inget vidare när de börjar köras. Han såg lite less ut sista biten, hästen. Vi får väl se om de väntar till mars och landsortsbanorna nu då. Eller vad som hittas på. de påstår att han känns väldigt fin i alla fall och det är ju bra så.

Arvtagerskan Parkes känns som om hon har samma talang som "junior". Hon är för min del tacksamt nog, dock mer sugen på att springa än vad han var. Det är ju på gott och ont, men hon är lite vassare i sättet.

Det känns dock som om "det" finns även hos henne.

Jag kör mest mängdträning men ibland drar hon iväg och enligt GPS:en så har hon redan 1,45 tempo i kroppen ett par hundra meter i klockrent trav. Nu är det ju inte vad jag vill köra redan men jag vill inte heller dra i henne för mycket så hon blir het av den anledningen.

Det gäller att ta det lugn och fint.

Man riskerar dock en viss hetsighet hos hästar som uppträder så här, men jag försöker hålla henne lugn. Jag försöker mestadels få henne att bara jogga "kontrollerat" där underlaget tillåter men det behövs snö.

Hur som helst så känns det som om det är en spännande häst framöver.

Jag tror det blir bra bara hon håller ihop.

Vi kämpar.

Det blev också den första franska prispengen insprungen för hans del, och även om det blev blygsamma 540 Euro så kändes det bra att han fick en slant.

Många tycker kanske att han ska sopa banan med många av dem därnere och tycker att det är för dåligt att han inte är längre fram.

Men jag inbillar mig inte att det är så lätt där nere heller.

Årets säsong här hemma visade också på att han haft svårt att ta steget upp i eliten. Även om han både sprungit snabbare än tidigare på alla distanser, så har resultatet varit mediokert om man jämför med de två åren tidigare trots likadant upplägg.

Varför det är så kan jag inte svara på. Det är dock inget okänt fenomen och "junior" är varken den första eller sista travhäst som detta händer med.

Allt har en gräns.

Hästar är djur och inte maskiner.

Det är något som väldigt många, som inte håller på dagligen med att hantera dessa underbara varelser, har svårt att förstå. Det verkar som om de tror att det är bara att lägga i en ny växel eller träna hårdare så blir allt som förut.

Så enkelt är det aldrig.

Även om hästarna trivs med livet så kanske de ändå inte räcker till längre.

Nu tror jag inte att Parkin är slut riktigt ännu.

Rapporterna från Frankrike är positiva och hästen känns riktigt bra, smidig och fin i träning. Och han glänser i värmningen. I loppen är han dock lika trög och bekväm som han var i yngre år.

Han har fått två olika lopp och frågan är om inte utfallet blivit bättre om loppen körts tvärtemot, så att han körts i det andra loppet som i det första och vice versa, så hade det gått bättre rent resultatmässigt.

Senast fick han utstå en hel del både yvig och hård drivning "på franska maner" och jag vet inte om han tar undan så mycket mer för det. Han har ju alltid svarat bäst på att man "pratat" med honom och haft honom på bettet, även om jag själv haft svårt att få fart på honom på senare år.

Och trots att Henke alltid tyckt att han "tävlat" mot de andra hästarna, så har jag själv alltid tyckt att han enbart brytt sig om kusken och aldrig de andra hästarna i loppen.

Det gäller bara att komma på hur det ska göras.

Enlig Sofia Aronsson så var han bara normaltrött senast och hon vill inte ge upp Vincennes-tävlandet riktigt ännu, utan det låter som om hon tycker att han ska räcka till där med tanke på vad han visar i träning.

Vi får väl se vad som händer närmast. Han är i alla fall anmäld till ett lopp på Juldagen, men jag vet inte om han kommer med. Det är lite hårdare proposition än senast.

Blir det inte bättre resultat än vad det varit hittills så tränar hon väl på tills i mars då landsortsbanorna kommer igång.

Han har det säkerligen bättre där än hur det är här hemma oavsett.

Här är det blankis överallt och på de skogsvägar jag normalt har tillgång till ligger det massvis med nedblåsta träd som gör framkomligheten minimal. Bonden och jag var ute i måndags och provade att ta oss fram, men efter att ha klivit över fyra eller om det var fem passager med träd så gav vi upp och vände. Jag chansade istället och körde under samma gångtunnel som jag körde ifjol med både Norma och Parkin. Det gick bra med Bonden också. Så han fick en lagom tur ändå. Parkes däremot fick nöja sig med vägen.

Vet inte om det blir något mer skrivet innan jul så jag önskar er God Jul redan nu.

Det har jag faktiskt investerat i. Tyvärr så provkördes inte grejerna när det var installerat och det fick jag ju lite problem med nu, då strömmen inte räckte alls till vad det var tänkt. Nu klarade vi ändå vatten, kyl och frys medan spis och annan värme inte var att tänka på. Dessutom låg cirkulationspumpen på en av de säkringar som jag var tvingad att ta bort för att få det övriga att fungera så det var till att elda aktsamt och hoppas på självcirkulation. Det innebar värme på 13 grader i sovrummet och 16 i köket imorse.

Ikväll kom strömmen tillbaka så nu är bekymren ur världen till nästa gång. Elbyrån som fixade installationen för reservkraften skulle komma och mäta upp det hela igen till veckan så får vi se vad som händer. Om det är riktigt eller om aggregatet ger för dåligt. Det skulle kunna ge upp till 6 kw i alla fall och det borde ju räcka lite bättre än det gjorde i alla fall.

Hästarna klarade det hela bra även om Quantum Bond var mer stressad av att ha ett dieselelverk "smattrandes" bredvid hagen än lilla Parkes som inte var lika skärrad. Norma, vars hage ligger en bra bit från de andras brydde sig inte alls. Fick ställa in träningen för de båda körhästarna i fredags då det låg träd både här och där. Men eftersom de vaccinerades i tisdags skadade det inte med några dagars extra vila från träning.

På måndag kör vi igen.

Jag jobbar hela helgen så det ska bli spännande att se om jag får några minuters ledighet för att titta på Parkins lopp imorgon eller om jag får se det i efterhand hemma.

Det lär som om de var positiva och Sofia Aronsson hoppades på pengar i alla fall. Hon skickade ett foto på honom och han ser ju blank och fin ut så han trivs nog i Frankrike.

Parkin ser blank och fin ut. Foto: Sofia Aronsson ©

Vi hörs...

Har haft lite ont i ryggen efter att ha blivit mörbultad i torsdags på Bergsåker.

Amatörlopp är ingen dans på rosor.

Blev uppsatt på en häst jag aldrig kört förut som hade många nollor i raden, så det var ju kul att kunna leverera en matlapp i alla fall efter ett smyglopp i tredje/fjärde inner. Däremot så trodde jag aldrig att man skulle lyckas bli "påkörd" både framifrån, bakifrån och från sidan i samma lopp.

Som lök på laxen så sneddade jag lite över knäna på en jag med i sista sväng och fick 900 i böter då jag "svarade" lite sent mot den i tredjespår när jag tråcklade mig ut i sista sväng. Lönsamt att köra då jag brukar ta 5 procent och ingen uppsittning. Backar 800 på torsdagens körning alltså.

Inget att säga om de böterna ändå.

Men jag är ändå jävligt förbannad på de i måldomartornet som verkar ha tittat på filmen med solglasögonen på eller i alla fall inte som de borde. Det fanns en hel del att önska av de bedömningar de gör av vad som händer övriga delar av loppet. Åtminstone två av de som kör på mig blir ju utan böter och den som ställer till så att hela fältet håller på att gå omkull varvet från mål verkar ju också ha klarat sig.

Det är ofattbart egentligen men jag har sagt det förut och jag säger det igen. Det är för dåligt. Det kostar oss alldeles för mycket i böter som det är och det känns orättvist när de i tornet inte har full koll på när en del rent livsfarliga grejer händer.

För dåligt säger jag.

Jag hade hur lätt som helst kunnat bryta ryggen när jag får en häst som inte hinner dra stopp över mig straxt innan varvningen. Något händer längst fram i fältet och det blir tvärstopp. Jag hinner ta upp men den bakom mig dundrar rakt in i mig. Jag ligger som en fällkniv framåt och hästens knän smäller på mig i ryggen samtidigt som jag får hela hästhuvudet och bogen som pressar ner mig framåt. Det är ren tur att inget allvarligt händer innan han bakom lyckas ta upp sin häst..

När jag med värk i ryggen kommer hem och ska titta på ATG-live för att se vad som händer så ser jag att det är ren klantighet/hänsynslöshet som ställer till det.

Om man kommer undan utan straff när man kör ner i en lucka bakom ledaren, som knappt rymmer enbart en häst, med ett helt ekipage så att man håller på att "strika" ett helt fält och den som sitter i vinnarhålet blir "tvingad" att dra tvärstopp för att inte bli påkörd och du får en följdverkan i hela fältet som har kunnat sluta hur som helst, då gör man inte sitt jobb i måldomartornet på Bergsåker tycker jag.

Vi var fyra som fick böter i det här amatörloppet. Det skulle ha varit minst tre till om jag fått bestämma. Men det kommer aldrig att hända.

Jag hoppas bara jag blir bättre i ryggen. Jag har snart kört 200 lopp i mitt liv och jag har aldrig varit närmare döden än jag var i torsdags kan jag säga.

Parkin startar igen på söndag som det lät på Sofia Aronsson senast jag pratade med henne. Hästen hade tagit premiären bra och åt som han skulle efter loppet. Har det inte hänt något speciellt så räknar jag med start på söndag.

Quantum Bond tränar på och lika med Parkes. Idag var Veterinär Westin hit och vaccinerade båda så nu får de ta det lugnt några dagar. Jag hade kört båda innan och det fanns inget att anmärka på.

Eventuellt startar "Bonden" i början på januari. Jag har alltså mer eller mindre gjort bokslut för året.

Med 14 i segerprocent som kusk (3 segrar på 21 starter) slår jag de flesta i det här landet. Trodde aldrig jag skulle få skriva det

Siffrorna generar knappast några fler styrningar men ändå. Kanske det där med "Profet i sin egen hemstad" osv.

Passade även på att dräktighetskolla Norma när Kjell ändå skulle hit. Och hon var fortfarande dräktig. "Han hade bläs" sa Westin och skrattade. Vi får väl se om han har rätt.

I dag kom för övrigt Travronden sVinternummer och det är alltid roligt att kolla igenom hingstannonserna. Glad att jag betäckte Norma medan fölavgiften på Chocolatier fortfarande var oförändrad. Höjt pris med 15 000 till nästa säsong. Kostar 60 000 plus moms för de som betäcker i sommar. Förutom bokningen på 5000 då och alla andra kringkostnader.

Det sista fölet (troligen) jag föder upp blir alltså det klart dyraste ändå.

Nu kom jag i alla fall rätt på det den här gången. Om det nu blir något föl vill säga.

Höres

Både Sofia och kusken Eric Raffin var dock nöjda med prestationen.

Raffin hade direkt efter loppet sagt att nästa gång då kör vi bakifrån. Han var villig att köra hästen igen om ingen av hans vanliga "uppdragsgivare" hade någon häst han "måste" köra.

Enligt honom så hade han fått lite "tjuvsvar" från början och fick gå i dödens första 600 metrarna innan han övertog ledningen. Då fick han genast tryck av en häst som han inte ville släppa till eftersom den brukade avsluta dåligt. Han hade hoppats att favoriten skulle komma tidigare, men denne kom inte förrän med 1000 meter kvar och i början av uppförsbacken (om jag kommer ihåg rätt) och då släppte han ledningen. Därefter fick han jobba med honom lite för att få igång honom, Han ryckte både norsken och tussarna då, men annars körde han inget på hästen de sista 200 metrarna på upploppet, vilket Sofia tyckte var lite klantigt eftersom han blev av med en eventuell 6:e plats sista 50 metrarna.

Parkin i ledningen på Vincennes igår. Foto: Equidia skärmdump

Sofia trodde det var mycket mjölksyra, men tyckte hästen hade kämpat. Ändå trodde hon att han med snällare lopp säkert varit bland de 6 första. Det är inte speciellt lätt i loppen på Vincennes, och det blev långt ifrån optimalt för att vara första gången på en så speciell bana.

Speciellt när han inte varit på en bana sedan han startade på Bollnäs i min regi i mitten av oktober.

I morse hade han både ätit bra och varit pigg enligt skötaren Satu, så det är bara att ta nya tag.

Nästa start blir söndagen den 15:e i ett liknande lopp. Har han tagit loppet på rätt sätt kanske det bli lite bättre resultat.

Vill ni se loppet från igår är det bara att trycka HÄR

På torsdag var det tänkt att jag skulle köra två lopp. Ett i amatörloppet och så min egen Quantum Bond.

Bonden har jag dock tvingats stryka eftersom han sparkat sig själv på en bakkota. Idag hade han ett stort sår efter en brodd mitt på vänster bakota, ur vilket han blödde rejält. Nu är det omlagt och jag tror det inte ska innebära några bekymmer framöver, men jag tycker inte han ska starta på torsdag.

Annars är det bra. tränas igen även om det är lite svårt att få tilll någon kvalitet när det inte är någon snö. Det känns dock som om den här damen blir lite vassare, än vad "junior" var i sin ungdom, vilket är tur för mig. Kanske jag klarar av att vinna lopp lättare om de är lite piggare. Hon känns väldigt fin i alla fall de bitar hon springer.

Hon börjar även bli snäll att sela av ute. I början hade hon lite bekymmer med det. Det är ju bra att kunna göra det i vinter så att man inte behöver släppa ut all värme i stallet varje gång man öppnar dörrarna.

1½-åriga PARKES börjar lära sig ett och annat. Exempelvis stå själv ute när vagnen tas bort . Foto: Björn Persson ©

Fantastiskt egentligen att min lilla skithäst tagit sig hela vägen från Storjorden och Matfors till att få tävla på kanske världens mest kända travbana.

Nu har man ju ingen aning om hur det går. Sofia Aronsson ringde i lördags och funderade lite kring starten och hon påstår att han tränar bra och är faktiskt ganska pigg för att vara han enligt rapporterna.

Som vanligt ligger han låg i puls när dom tränar, lägre än de andra träningskompisarna så det verkar ju bra i alla fall och har han smittats bara det minsta lilla av den form som hagkompisen, danske New Line har för tillfället (700 000 svenska kronor in på två starter sedan han kom i samma hage som "junior") så kan det bli bra.

Det är nog mest frågan om han tänt till av miljöombytet.

Jagh ar inga stora förväntningar egentligen men jag tror nog att det är ett stort plus att han får den välkände franske kusken Eric Raffin i sulkyn.

Det ska hur som helst bli jäkligt spännande. 22 500 Euro i första pris och sista matlappen är på 7:e plats och är värd 500.

Jag vet inte om loppet går på ATG-live men annars kan man nog se loppet eller bilder från loppet någonstans på den HÄR länken i efterhand. Klickar ni nu får ni startlistor och annat matnyttigt. Han startar i lopp 1 i alla fall och har nummer 15. Det är fri voltstart om jag har fattat det hela rätt.

Han går barfota och det lät som om det skulle bli norskt huvudlag. Det har han inte haft sedan fyraårssäsongen.

Loppet går ca 13.50 på måndag.

Har haft mycket att stå i. Jobb nu tre dagar och när det är bara 12-timmarspass så blir det lite över till annat. Idag avslutades den här arbetsperioden så nu så är jag ledig en vecka. Förutom julbord med jobbet på onsdag. Tur att det var då och inte torsdag för då är det trav på Bergsåker och då är jag uppsatt på Emmerantia i Amatörpokalen och så ska Bonden ut i ett vanligt lopp senare.

Full dag alltså.

Jag tränar på så gott det går men träningsförhållandena är långt ifrån optimala. Imorgon lördag får dock både Parkes och Quantum Bond ett träningspasss efter tre vilodagar.

Förösker återkomma i början av veckan efter Parkins start med en ny rapport.

Som lök på laxen, så körde jag även bort "ettan" längst upp i raden och många värdefulla startpoäng flög där sin kos.

Dåligt beslut att starta under liknande förhållanden. Jag tänkte stryka oss efter värmningen för banan var svårbemästrad, men valde att chansa och starta.

Är huvudet dumt får kroppen lida säger dom och det höll jag nog med om den dryga timmen det tog att sanera all utrustbning efter dettta gyttjebad. När man sen inte ens hade något varmvatten att spola av grejerna och hästen med så kändes det inte lättare direkt.

Tråkigta tt behöva betala för en boxplats när man har så dåligt underhållna stall att inte ens det finns fungerande varmvatten. Dåligt av Bergsåker, min hemmabana dessutom.

I själva loppet löste det sig väldigt bra och från svårt läge hamnade vi i tredje par utvändigt. In i sista sväng låg vi femma och jag var bombsäker på pengar.

Men eftersom mitt minne är kort så lyckades jag klanta till det ändå.

I somras i ett lopp på Östersund så vinglade vi ut nästan ända längst ut i bankanten då jag skulle flytta ut honom ett spår när jag fick lucka i sista sväng. Precis samma hände nu, då jag släppte taget en aning om högertömmen för att kunna rycka upp norsken, så försvann han rakt ut i periferin och dessutom tappade han all fart.

Så var den dagen förstörd.

Hade jag suttit kvar hade jag nog fått en slant åtminstone.

Tråkigt och klantigt på samma gång.

Nu har jag tappat sugen lite. Så vi får se om det blir någon mer start i år med honom.

Vi kanske tränar tills vädret blir stabilare och banorna blir hårda och fasta.

Parkes har slutat hosta i alla fall men jag har inte kört henne något på snart tre veckor. Lång tid men hör jag ingen hosta så börjar jag träna på lördag igen och sedan så är det bara att hålla tummarna.

Parkin är anmäld till ett lopp över 2700 meter på Parisbanan Vincennes den 2 december. Det är 22 500 euro i förstapris med prispengar ner till 7:e plats och där en matlapp på 500 euro.

Bra priser alltså.

Ska bli spännande att se hur det går.

Sofia Aronsson är dock väldigt nöjd med honom i träningen, men vet om att det kanske saknas lopp i kroppen och vi får väl se vilket humör han är på.

Han brukar ju gå bra efter vila.

OM jag gör bokslut nu så har det varit mitt bästa år som kusk med tre segrar men ett av de sämre som tränare om man ser till intränade pengar.

Tänk vad konstigt det kan vara.

Kuskstatistiken kan ju förbättras om jag får köra någon häst i Amatörpokalen ännu nästa torsdag. Jag hoppas jag får chansen på någon bra.

OM jag får chansen överhuvudtaget.

Hej

Inget fel på det då man får tid över till annat, exempelvis blogga lite.

Men jag är ju van att ha något att göra mest hela tiden så det känns lite si så där, även om det troligen är bra med lite lugn och ro ibland. Nu är det ju ofrivilligt då jag hoppats kunna komma igång på riktigt med Parkes men hon hostar fortfarande lite trots att hon avslutat två omgångar Hippotrim. Veterinären ville att jag skulle lugna mig någon vecka till för han tyckte inte vi skulle behandla om henne.

Så det är väl bara att vänta ut henne.

Har dock givit henne en dos av en gammaldags "hästkur" nu. En av den sort som gamla sorters hästfolk använde sig av på "svårsläckta" förkylningar och som inte används längre.

Vi får väl se hur det går.

Körhästen Bonden fick ett lättare pass igår inför tisdagens start på Bergsåker. Han känns väldigt pigg och alert för dagen, kanske lite för pigg för hans eget bästa.

Jag tyckte ändå han är förvånansvärt hanterbar i dagsläget, i alla fall jämfört med hur han uppträder emellanåt.

Även om han nästan blev lite förbannad och hyttade åt mig ett par gånger. Då han ville springa fortare än jag tillät. Så "bulade" han inte ner sig och "tokrusade" som han brukar göra titt som tätt.

Vi får väl se hur det är på tisdag då det är dags för start. Tyvärr så brukar han ju göra av med mycket av de krafter han har redan i värmningen. Kan han hålla sig något så när lugn i defileringen och provstarten så är mycket vunnet där.

Kapacitet har han för åtminstone en 16-tid om han inte är helt slut redan innan start. Sedan så är det väl lite viöja inblandat också.

Han är ju annars urtypen för en "rusare" - en häst som ger allt tills han blir trött och saktar sedan ned när krafterna tryter. Oavsett vad som händer runt omkring.

Oftast har den här typen av häst svårt att hushålla med krafterna och vill man vinna loppen gäller det att skaffa lite försprång mot slutet.

Ungefär som det sett ut när jag vunnit loppen med "Bonden".

Bonden är dock lite bättre i ryggar nu än när han kom. Då sprang han ända in i hjälmen på framförvarande ekipage innan han tog stopp. På slutet tycker jag det varit lite bättre.

Pappan Double Eagle ska visst ha varit en sån häst och många av de avkommor jag sett efter honom ser inte så roliga ut i loppen, rent hanteringsmässigt.

Heta eller allmänt dumma.

Det kan ju naturligtvis bero på inkörningen och hanteringen också, vilket inte känns helt osannolikt med tanke på de erfarenheter jag har av Quantum Farms.

Bonden är ju oerhört dåligt inkörd men annars verkligen snäll och foglig i alla lägen utom framför en vagn.

På tisdag fick vi ett läge som jag gärna bytt ut mot ett framspår. Å andra sidan så kan vi få ett fint lopp i ryggar om vi kommer ner någorlunda från början.

Det är dock väldigt utlämnat och med minsta lilla oflyt så kan vi bli hängande i spåren eller hamna sist.

Vi kör för en slant och hoppas på lite draghjälp sista 500.

Speeda fort kan han om han har ork och lust.

En liten rapport från Frankrike har också nått mig då jag även kommit i kontakt med Parkins skötare Satu via Twitter.

Hon berättade att de börjat ridträna honom och att han gillade det. Hon skulle även fixa lite foton åt mig framöver.

Ska bli spännande.

Nu ska jag gå ut i stallet och skotta skit och fixa lite med foder och sånt inför intagningen i kväll.

Det är en syssla som ska göras ändå varje dag oavsett om hästarna körs eller inte.

Hej!

Och det känns ju ofta "som igår" mycket av det som hänt.

Kollade på en videofilm med gamla lopp igår och där fanns även loppet då jag första gången körde in pengar med en häst. Det var 1990 i april.

Det är snart 24 år sedan, ändå kommer jag ihåg hur uppfylld av glädje jag var när vi svängde in på upploppet som tredje häst och jag förstod att ingen bakom skulle komma ikapp oss.

Jag smög till och med upp en liten näve i en "smygsegergest" fastän jag bara blev trea. Jag gav hela 229 tillbaka på en spelad tia i platsodds. Jag kommer ihåg att jag ringde min hovlagare, den nu sedan några år tillbaka döde Bengt Sandin från telefonautomaten utanför fiket på Solänget och jublande glad berättade att jag blivit trea.

Att jag skulle bli intresserad av trav var det nog ingen som trott. Allergiker och så med ett i det närmaste osunt fotbollsintresse, som upptog i princip all min tid fram till gymnasietiden.

Men det var något med de där hästarna som drog.

Redan som liten ville jag ha en egen häst. Lite svårt när man bor i en lägenhet i ett förortsghetto till Sundsvall. Jag fick i alla fall börja på en ridskola, men då ögonen rann och jag snorade och det väste i halsen på mig var det bara att lägga ner.

Men i gymnasiet så slog det slumrande hästintresset upp med full kraft.

Ingen nära släkting hade någonsin hålllit på med hästar eller trav, eller någar större djur för övrigt. Morfar hade en bror som under efterkrigstiden haft proffslicens på Östersundstravet men han hade nog slutat med hästar redan på 50-talet och jag var ju född 67 så det hade ju knappast påverkat.

Det enda egentliga travkopplingen var att farfar och jag spelade trav, ett 32 raders system på V65 varje helg.

Vi hade flyttat ut till Matfors när jag var 13 år, där morsan och min styfar Börje hade köpt ett hus. Med skolgång inne i Sundsvall när jag började gymnasiet så dök det upp lite nya polare och där gick en grabb vars farsa var proffstränaren Agge Engblom. Han som hade tävlat med den senare någorlunda kände avelshingsten Joe Spin.

Det innebar att det blev lite travbesök på plats då det belv fribiljetter och travprogram. Plus känslan av att man typ kände "någon" av de som körde.

Jag fascinerades direkt av stämningen och spänningen.

Jag var ju annars en oerhört dålig spelare.

Man fick ju sina favoriter bland hemmahsätarna som sprang på Bergsåker i mitten av 80-talet (de var ju egentligen ena riktiga löss) och som man höll koll på, och spelade en tia på då och då. Den oerhört snygge och karismatiske Limit Fisherman en kolsvart hingst, ofta körd av Ingemar Hallberg, en kusk som ofta lovade mer än vad han höll, men som stack ut i sin snygga läderdress i gult och lila. Hästen galopperade i tid och otid och det var fler än en gång han hoppade i ledningen straxt före mål och man svor ve och förbannelse över honom likförbannat så stod man där veckan efter med samma förhoppningar.

Hallberg hade även gamle slitaren Top Dot som lurat av mig både en och två tior på sympatispel som aldrig gick in. Också en häst som stack ut lite och som var undan fina amerikaimporten Scotch Dot, som lämnade en drös av fina hästar. Hallberg flyttade sedemera till Mälsåker och där träffade jag honom egentligen för första gången på riktigt då jag faktiskt köpte Viviann Brante (hon jag blev trea med i början av texten) av en hästägare hos honom.

Hallberg var trevlig, men snål som bara den och jag tror inte jag överdriver om han viggade minst ett halvt paket cigg av mig under de timmar jag var där och kollade på hästen.

Senare fick jag även en räkning på två dagars proffsträning av honom på hsäten jag köpt. Inget jag räknat med. Hästen betalade jag på plats på eftermiddagen innan jag for därifrån och hon gick hem till mig på morgonen därpå.

Ett beteende som jag upptäckt är synonymt med en del travtränare av tveksamt slag. Men det är om inte glömt så i alla fall förlåtet nu.

Hallberg fick något trassel med hjärtat senare och fick sluta som tränare. Vad han gör idag vet jag inte.

Åter till spelandet.

Min kompis Staffan, som också gick i samma klass borde ju egentligen ha blivit mer biten än mig på trav.

Vi spelade V5:or i hop och det gick ju aldrig bra.

Vi hade chansen på en femma med för den tiden hyfsade pengar för två 18-åringar en gång, men sprack naturligtvis i sista lopet som var ett snabblopp.

En period under den här tiden så stod ju snabbloppet allt som oftast mellan två hästar. Det var Åke Svanstedts första stjärnhäst, Bombi Boy (en lite vek vallack som knappt sprang ett steg utanför medelpads gränser men hemma på Bergsåker slog han oftast allt och alla och Gustaf Persson-ägde bångstyrige kanonkula Batong, i träning hos Åke Bäckström och oftast körd av dennes son Lars.

Systemet vi gjorde satt klockrent fram till finalen då vi hade en markering och den var den här gången för Batong som inledde dagen till ära med en inte alldeles ovanlig 150-meters galopp direkt i starten. Bombi Boy vann den gången tämligen lätt en av sin karriärs 38 segrar till lågt odds och vi spr4ack på V5:an precis som vanligt.

För staffan kom det en liten bonus senare på kvällen då han spelade en tia på Furir Noon (körd av nyligen bortgångne Bergsåkerstränaren Peter Buhlers pappa Jens) i noll-loppet.

Glädjen var total när ekipaget vann till 72 gånger pengarana.

När vi for hem till Matfors senare på kvällen så satt Staffan och räknade sina 720 kronor medan jag satt och räknade en kronor.

Så kan det gå i travets värld.

En liten historia om ingenting så här i höstmörkret.

Nu ska jag iväg och leverera en flaska Whisky till en kompis som fyller 50-år. En kille som också var med på den tiden och som fortfarande kämpar på i det tysta med travet.

Grattis Örjan Westerlund på födelsedagen.

Annars så startar Bonden på tisdag på Bergsåker. Anmälan i morgon.

Han har fått backträning och så även gått ett 21,5/2140 meters jobb ensam på tung bana sedan senast. Hur långt det räcker vet jag inte men han kändes bra i alla fall.

Parkes har fått en ny kur Hippotrim och har därmed fått körförbud i några dagar till.

Adios

Inga passande lopp och lite "småklater".

Det är ju lerigt som bara den.

Det var hårt och fint för bara någon vecka sedan men så började "survädret" och nu är det bara lervälling i stora delar av hagarna. Och då ökar skaderisken vad det gäller trampskador. Och naturligtvis så trampade ju Parkes av sig en sko i leran och dessutom så rev hon upp ett tramp på sidan av hoven/kronranden så hon var riktigt halt i några dagar och fick vila i närmare en vecka.

Nu så verkar det bättre och jag har kunnat köra henne ett par gånger. Dessutom tar jag nu varje dag på henne ett par "trampskydd" som hon får ha i hagen.

Hon känns ananrs väldigt rytmisk fin men tyvärr så har inte hostan gett med sig så jag har fått ta det rätt så lugnt ännu. Imorgon kommer dock den ambulerande veterinären Gunnar Rangul hit med sin "halskollarutrustning" så får vi väl se vad det blir för medicinering efter det.

En kur med "Panne de Monteur-medicinen" Hippotrim hjälpte ju inte tidigare i alla fall så vi får väl se.

Fick SMS från Sofia Aronsson om att Parkin anlänt till Frankrike och att han verkar trivas med sin nye "bästis" New Line som för övrigt var trea i det Harpers under elitloppshelgen som "junior" blev 6:a i.

Innan avresan behandlades han i framkotorna så nu får han väl vila någon vecka innan träningen tar vid igen.

Bonden har inga lopp som passar, men det närmar sig lite i alla fall. Den 19:e på Bergsåker har han en proposition som inte är lysande men ändå skaplig.

Till dess tränar vi på.

Han har de sista veckorna fått lite tyngre träning i "vinterbacken" och vi får väl se hur han tar den.

Det sliter ju lite mer, men jag försöker balansera det så att det inte blir för mycket.

Troligen så måste jag väl in på banan och köra ett jobb innan start eftersom en månad kan vara lite i längsta laget för hästar av hans typ.

Frågan är väl när.

Jag har även haft lite väl ont i mitt sargade knä den sista tiden så jag tar det lite lugnt med det mesta just nu.

Jag hoppas på lite foton från Frankrike framöver och då dyker dom upp här.

Över till lite "travpolitiska" frågor.

Fick hemsänt en lite folder häromdagen. Den hette "Travarhälsan" och innehöll instruktioner om hur man ska gå igenom sin häst och typ; besikta den innan start så att den är "startklar".

Det kommer nya regler angående den här typen av "egenkontroll" av hästen innan den ska starta eftersom man bedömer att veterinärbesiktningen som numera görs i defileringsvolten inte räcker till.

Det är ju i och för sig bra att man har lite koll men jag har hållit på med det här i 30 år och endast vid två tillfällen har jag fått startförbud för att hästarna presterat sämre än förväntat. Vid båda tillfällena så har hästarna blivit typ "tjuriga" och helt enkelt skitit i att ta i på slutet.

Det har ingen kontroll i världen kunnat förhindra.

Så vad vinner man med det här?

I mitt och säkert i 999 fall av 1000 så åstadkommer man ingenting, mer än irritation med denna folder.

Det är ju ingen som är så dum så att den startar och chansar med en häst som inte är tävlingsmässig. det borde väl de flesta fatta.

Nu tror jag en del blir ännu mer less på den här skiten med allt mer pålagor och onödiga bestämmelser hit och dit, och sämst av allt ännu en liten skvätt med påfyllning i den mugg som snart runnit över för väldigt många.

Men fortsätt ni bara ni som bestämmer, hitta på ännu mer ni, snart så har ni nog knappt några amatörer kvar att bestämma över.

Läste även att Östersund saknar pengar inför de sista två månaderna och måste sänka de redan låga prispengarna ytterliggare. Var i helvete ska det här sluta?

Det är ju bara att räkna själv. Ingen mer än vinnaren i loppen med 10 000 i första kommer ens att gå ihop om dom måste åka en bit.

Om jag hade exempelvis en häst i proffsträning som ska åka från typ Sundsvall de knappa 18 milen till Östersund så betalar man 40 kronor plus moms per mil för en plats på tränarens hästbuss. (17,5 mil x 2 = 1400+350 spänn)

Väl på plats ska en skötare sela ut hästen och ta hand om den. En nätt liten utgift på 400+moms tillkommer då.

Sedan så vill ju tränaren ha en slant för att han kör.

Säg att din häst blir tvåa och får 5000 kronor.

Momsen på den summan den ser du inte för den betalar ST (Svensk Travsport) in direkt.

Den moms DU betalar på fakturorna (om du deklarerar en gång om året) konfiskeras i närmare två år eller tills du får ut dina momspengar i december året efter loppet gått (nya regler från och med i år i och för sig).

Normalt är det 10 procent kusken vill ha, om han kör själv (en del som lejer andra vill ha 15 procent så att dom ändå får behålla tio procent själva).

Det blir en ny "femhundring" att punga ut med. Glöm inte momsen på 125 spänn som också skall betalas (En del tar ett par hundringar i uppsittning också, men kanske inte om de tränar hästen).

Sedan vill ju travbanan ha betalt för att hästen får tillgång till en boxplats.

200 spänn tar Östersund (och moms 50 spänn). Gävleborgsbanorna suger ut 250 spänn för samma tjänst.

Sedan ska man inte glömma de 30 kronor (lägre moms dock som ska betalas om anmälan skett via datorn (en hundring om din tränare inte lärt sig använda datorn).

Du kanske åker iväg själv också för att titta på din häst?

Ni vet ju själv vad bensinen kostar och även om inträdet är gratis för två ägare, så ska man ju äta och sånt också när man är borta.

Om man bortser från de "egna" kostnaderna så får du följande kostnadsbild.

Summa, kostnader: 3157 kronor.

Det innebär att du fått en "vinst" på 1843 kronor för att din häst blivit tvåa i ett travlopp och "tjänat" 5000 spänn.

Placerar den sig ett snäpp sämre (3500 in som trea) så är det ju knappt "kaffepengar" kvar och om den inte är bland de tre så går man back.

Är det enda gången den startar den här månaden, så kan du ju lägga in månadskostnaden och behandlingar och liknande i kalkylen också.

Även om man inte är något "mattegeni" så förstår man ju att den här "Ebberöds Bank-verksamheten" som pågår som hästägare är dömd att misslyckas för "vanligt" folk om prispengarna sjunker ännu mer.

Även en amatör har ju tveksam ekonomi i travet med så här låga prissummor.

Nej, man vill ju vara optimist - men det är ju fan så svårt när spiralen snurrar nedåt allt fortare.

Vintern.

Inte min favoritperiod på åren, men jag tycker sämre om senhösten då man bara går och väntar på snön. Då det är hårt i marken så att det inte går att träna som man vill.

Det enda som är positivt med vintern som travtränare det är att det brukar vara fina körvägar och bra att träna på. Om det blir en riktig vinter vill säga.

De senaste vintrarna har det varit bra träningsmöjligheter i Matforstrakten åtminstone.

Jag har gjort färdigt det som skulle göras inför vinterperioden nu i alla fall.

Omklädningsrummet är så klart det kan bli. Ska bara spika dit några golvlister så är det helt klart, förutom då att det ska upp några segertavlor som ligger inne och skräpar.

Det är ju otroligt egentligen att jag har fått ihop över 30 segrar som hästägare. Det har blivit som sagt en hel del tavlor genom åren och tråkigt nog så ligger säkert hälften av dem i högar både här och där istället för på väggarna.

Men jag kan ju inte typ tapetsera hela väggarna med mina tavlor.

Annars är det ju fort gjort att spika upp lite tavlor bara andan faller på.

Idag dracks det kaffe där för första gången i alla fall. Jag hade besök av en höleverantör och då tog vi en kopp där när vi kastat färdigt hö.

Gemytligt ställe faktiskt.

Vi blev nog sittande närmare en halvtimme och pratade trav.

Omklädningsrummet är taget i bruk. Foto: Björn Persson ©

Därefter gav jag mig på Spånboden.

Jag har ju fått portarna men vare sig gjort något åt dem eller den öppning som jag ska använda "till vardags" så jag skruvade fast portarna och spikade upp en presenning så länge där jag ska in med skottkärran.

Det får duga så i vinter så får jag se om jag kommer på någon bra lösning till sommaren.

Ser skapligt ut ändå.

Den nya spånboden är "klädd" för vinter och snö. Foto: Björn Persson ©

Vad det gäller hästarna så är det lite stiltje.

De körs och tränas för fullt men det finns ju inga passande lopp för Bonden. Nu har han ju två "ettor" i raden, varav en i varje ände på resultatraden så man vill ju ha "rätt" förutsättningar för att gå ut.

Att slösa bort en etta på att stå 20 meter bakom är ju inte så kul. Nu kan det ju gå åt helvete än då, men jag vill ju inte bjuda bort några poäng i onödan på att starta från ofördelaktiga lägen.

Den kvaliteten håller han ju inte. Och inte jag heller kanske. Både han och jag behöver nog alla fördelar vi kan få.

Jag får träna på och sikta in mig på ett av få autolopp jag hittat med någorlunda proposition, och det är på Bergsåker den 19 november.

Lite tufft och lång väntan, men inte mycket annat att välja på.

Konstigt att propositionerna allt som oftast ska vara så opassande till just "mina" hästar.

Undrar just om det är fler hästägare som tycker lika

Jag har hittills haft ett riktigt bra kuskår och lyckats bra i de få styrningar jag fått.

Det känns bra att kunna visa att man är "på gång" även om det inte generat några fler styrningar så är jag väldigt tacksam mot Solvallaamatören Patrik Jacobsson som valde att komma hit och låta mig köra hans hästar i de här amatörloppen.

Två styrningar som inneburit en 1:a och en 2:a plats.

Såna uppsittningar är jag inte van vid att få.

Desto skönare att lyckas.

Fick även erbjudandet i höstas att köpa fina Damita som jag i somras lyckades vinna med och spräcka hennes drygt 35 lopp långa svit utan vinster för.

Det var ju en fantastiskt fin häst men det "trolleritricket" jag lyckades med då tror jag inte jag mäktar med igen. Jag tror hon hade typ 10 raka nollor innan en 5:e plats i loppet innan jag vann med henne.

Efter mitt vinstlopp så fortsatte trenden nedåt igen och nu så är hon exporterad till Malta.

Så är travlivet.

Hästar byter ägare och när marknaden i Sverige är i princip död så hamnar hästarna hos de som vill betala.

Jag tror nog hon får det bra där.

Malteserna är kanske lite tuffare än många av oss svenskar, men de har sina hästarna som symboler för status och sköter nog om dom efter konstens alla regler, även om förutsättningarna för hästhållning inte är de bästa. De får exempelvis importera allt foder, så det är ingen billig hobby på den där ön.

Jag hoppas hon trivs och går bra även på Malta.

Jag tyckte mycket om den där märren men jag kan ju inte köpa hästar bara för att jag tycker om dom.

Det var en härlig seger för både Patrik och mig ialla fall.

Jag var ju också tvåa med hans delägde Bella Toscana i uttagningarna till Amatör-SM här på Bergsåker i höstas.

Det loppet hade jag nog också vunnit om inte Jessica Sidbäcks enorme Navaronne hittat storformen lagomt till det loppet.

Kul som sagt och jag hoppas att någon annan också får upp ögonen för att jag nog inte är så dålig kusk ändå.

Vi får väl se om det kanske blir något uppsittning för mig i amatörpokalen i december?

Lilla Parkes känns bra men hon är lite lik sin morbror emellanåt det vill säga mindre sugen på att springa vissa dagar. Hon har dock fin teknik redan nu även om hon inte får någon "hårdträning", det är mer teknikträning på sandbanan som gäller, även om vi också varit upp till Kvällsjön och vänt.

Det blir mest mängdträning framöver.

Både hon och Bonden ska ut och träna i morgon.

Tyvärr så kan jag inte köra dom tillsammans eftersom jag vill köra båda själv.

Bonden blir ju "störtdum" och våldsamt het ibland så jag vill inte riskera livet på någon bara för att "lilltussen" ska få sällskap.

Hon känns alldeles för fin för att jag ska våga låta någon annan köra henne än. Det är lätt att det händer något.

Parkin var ju drygt tre år på sommaren innan jag lät någon annan än jag själv hålla i tömmarna. För övrigt så verkar de nöjda med honom därnere i Nossebro/Axevalla.

Sofia Aronsson är ju hemma i Sverige nu och de har kört honom några gånger: "Han känns fin men lat" är omdömet hittills. Precis som vanligt alltså.

"Junior" på plats i Axevalla. Foto: Sofia Aronsson ©

Planen är väl att han ska ner till Frankrike någon gång nästa vecka. Sofia och jag håller kontakten så att jag får veta vad som händer. Det är fortfarande "planen" att han ska göra ett par lopp på Vincennes i december som gäller.

De loppen ser jag nog på datorn.

Idag hade papperen registrerats på ST såg jag. Kontraktet gäller till 21:a augusti 2014.

Nu står det Sofia Aronsson, Nossebro (Leasingtagare) som ägare på honom.

Känns lite konstigt, men det ska bli spännande att se hur det går.

Vi hörs.

Där stannar han några dagar och fortsätter till Frankrike troligen någon gång i slutet av nästa vecka.

Det känns lite konstigt och lite ledsamt, men ska han kunna hävda sig något mer så är det väl därnere. Alternativet att gå här och skrota är väl sämre.

Han måste väl få chansen i alla fall.

Själv så får vi se när vi åker ner och tittar till honom.

Med tanke på svårigheterna med att få hjälp med skötsel av de kvarvarande hästarna och se till att inte huset fryser sönder så blir det väl inte förrän till våren.

Förhoppningsvis kan man se eventuella lopp på ATG-live eller på Fransmännens internetkanal.

Hästtransportören Gunnar Olsson leder på Parkin som nu är på väg mot Frankrike Foto: Björn Persson ©

Bonden slog ju till och vann tämligen enkelt i lördagens poänglopp.

Han tog ledningen tämligen enkelt efter det att bilen släppte fältet även om jag körde på säkerhet från början, och efter en hyfsad öppning så drog jag ner tempot rejält i femhundra meter för att sedan öka farten i efterhand med början vid varvningen. Trots att han tappade lite fart sista biten, precis som vanligt (och något som jag hade i beräkning när jag försökte skaffa så stort försprång som möjligt) så vann han med osannolika nio längder trots att han gick 23,5 sista femhundringen!

En riktig kuskseger med andra ord

Sluttiden blev nya autorekordet 19/2140 meter.

Loppet kan ni se om ni klickar HÄR

Nu finns det inga bra lopp i närheten för honom på hela november så vi tränar på och hoppas att decembers propositioner ser bättre ut.

Å andra sidan har han två ettor i raden med mig som kusk och bara det kan ju vara en resultatrad att spara på ett tag...

Quantum Bond passerar linjen som etta! Foto: Skärmdump Bergsåkers travbana

Den som blev mest olycklig över att "junior" försvann var tveklöst hagkompisen Parkes som nu fick en nygammal polare i "Bonden" istället. Han är inte lika snäll som Parkin och det första han gjorde var att han kastade sig fram och bet lös en "hårtuss" på hennes bål. Sedan så passar hon sig lite för honom, även om hon är glad åt lite sällskap.

För övrigt så verkade jag hovarna och slog på henne skor för första gången i förrgår.

Idag så var jag ute för första gången och körde henne med skor.

Fungerade bra både att sko och sömma henne trots att jag var ensam och det var första gången.

Bra när dom är kloka.

Hoppas det fortsätter så.

Vi tog skogsvägen och körde upp mot Kvällsjön i morse.

Dit har vi inte varit förut så det var premiärturen dit upp. Vilket innebar att vi även korsade "sörvägen" till Stöde för första gången också. Vi vände inte förrän i slutet av vägen vilket gick bra trots att det är rätt trångt att vända där.

Jag tyckte även att hon var ovanligt pigg i början tills jag kom på att jag glömt att stoppa bomull i öronen på henne.

Det gick det med, även om jag var lite orolig emellanåt.

Norma är ju van att gå själv, men har ju funkat väldigt bra med "Bonden" så hon har gnäggat lite frustrerande när han inte dykt upp i hennes hage. Hon ser ju de andra ändå från vissa lägen i sin hage så det går ingen nöd på henne.

Nu blir det vila för den alla i tre dagar då jag ska jobba lite.

Roligt med lite kommentarer också efter senaste inlägget här på bloggen.

Tack för dom!

Men å andra sidan är det ingen som kommenterar något så det är ju inte ens säkert att det är någon som läser heller?

Parkin har ju varit rent ut sagt usel sedan han kom hem. Nu är det ju inte så konstigt egentligen eftersom han gör som han alltid gjort sedan han började "kämpa" i loppen som fyraåring. Han skiter i det hela när det blir september/oktober. Det är ganska lätträkneliga lopp som han sprungit "bra" i efter augustis utgång.

Inte ens Henke fick fart på honom i Bollnäs i måndags. Hästen kände oerhört fin innan men bjöd inte till alls i loppet. nu fick han ju en stygg första sväng i fjärdespår innan han backades sist, så lite ursäktad är han väl.

Men för dåligt!

Tråkigt för mig att han inte springer när han är hemma här ,men jag borde ju ha förstått att han ser Storjorden som ett vilohem och inte en träningsanläggning.

Det är mycket därför han nu också får ta ett nytt steg i karriären.

Under året som gått så har han, som de flesta väl märkt?, inte räckt till i Guld och därmed så har även förtjänstmöjligheterna för honom varit begränsade här hemma. Det kostar ju också oftast mer än det smakar med hästar i proffsträning, och i år så har det ju inte varit lika enkelt som ifjol att hålla fogden stången när räkningarna dimper ner.

När han inte heller springer i min träning eller när jag kör honom i lopp så är det ganska meningslöst.

Valet stod då mellan att vinterträna som vanligt och hoppas att han tar sig till våren igen eller skicka honom till varmare breddgrader

Valet blev i slutänden ganska enkelt då jag inte har något att förlora.

I dagarna har jag muntligen kommit överens med Axevalla-tränaren, den Frankrikebaserade Sofia Aronsson (se hemsidan www.sofiaaronsson.com för att se hur det ser ut där hon håller till) om att hon, för enkelhetens skull, leasar "junior" i tio månader och tar honom till Frankrike.

I Frankrike finns det väldigt mycket fler hästar och banor. Och "klasserna" har tydligen inte lika stora "glapp" som här så där nere slipper han ju möta "halva elitloppet" i de lopp han kan delta i.

Det ska bli väldigt spännande att se om de får snurr på honom.

Han lämnar Storjorden innan oktober är slut och återvänder sedan i slutet av augusti nästa år om inget oförutsett inträffar. Papperen ska bara skrivas under av oss både och skickas in till Svensk Travsport sedan så är "showen" i gång.

Se intervju från Bollnästravet på ATG-play HÄR

Över till Quantum Bond då. Han gjorde ett riktigt bra lopp i fredags på Bergsåker.

Tyvärr körde inte kusken (jag) lika bra.

Jag gav mig i vanliga ordning iväg alldeles för tidigt. Satt i rygg på en häst som såg ut att kallna 600 kvar och då kunde jag inte hålla mig längre, utan styrde på. Hästen framför fick nya krafter när jag kom upp utvändigt och svarade ut oss. "Bonden" blev lite väl trött av en sista sväng i tredje spår, och stumnade på upploppet men tangerade ändå rekordet och blev 7:a.

Han startar igen i morgon från spår 2 bakom bilen på Bergsåker under en sån där "poänglördag". Inget spel men väl 3500 i första pris.

Vi kämpar på.

Det är ju nära hem i alla fall...

Jag är ganska övertygad om att jag har en till riktigt fin häst på gång. Jag har kört "spring" med lilla Parkes tre gånger nu och snacka om att ha lätt för sig.

Se film HÄR

Ska bli spännande att se hur långt den här damen kan gå. Hon blir väl knappast någon ny Parkin, men jag tror nog hon har talang som räcker en bit.

Skriv gärna någon kommentar emellanåt om ni är här och läser.

Det uppskattas!

Hej svejs

Fullt upp med allt möjligt.

Inne är det kaos tack vare vattenskadab som vi fick i somras. Byggnissarna är inne på "sluttampen"och turerna går hit och dit. I förra veckan var vi utan vatten i tre dagar när det skulle spacklas och donas i "tvättstugan" och golvet helt plötsligt blivit för högt för golvläggaren att komma åt och spackla där vatten skulle in så de fick köra hit såna där stora plasttankar med vatten åt hästarna.

Nu är det dags igen, och vi har vatten men varken toalett heller dusch sedan i måndags.

Det är lite besvärligt ska jag säga.

I dag kom beskedet att vi inte får någon dusch förrän tidigast nästa onsdag heller för att något "pundhuvud" på Bauhaus lyckats sälja "vår"dusch (som byggfirman bokat men som låg kvar på Bauhaus eftersom inte alla grejer hade kommit) en gång till.

Det var ju sagt att allt skulle vara klart på fredag.

Det hade varit ett jävla liv där idag när duschen var borta och det inte fanns någon fler när de skulle hämta den men det hjälper ju inte oss.

Innan det var färdigt så hittade dom en likadan någon annanstans som skulle skickas hit

Det är bara för oss att vänta.

Men som sagt lite besvärligt är det. Speciellt när det var sagt att vi max skulle vara utan dusch en dag från början.

Ja ja så är det.

Parkin gjorde en bra insats i V75 i lördags.

Lite i skymundan och läser man löpningskommentarerna efteråt så verkar han ju ha varit helt värdelös.

Henke var dock fly förbannad efteråt och menade att: "va fan ska dom ut och köra i spåren när dom inte har något att köra med" och tyckte att han inte fått chansen riktigt då han tvingades att ta upp och backa sig loss ur ryggen på uppskrivne Pastor Stephen, som enligt samma löpningskommentarer "gjorde ett så fint intryck" då han fick luckan då de andra var i mål.

"Jag har fan fått pengar om vi fått chansen" menade han.

Parkin spurtade som sagt bra men kom ingen vart och ledsnade lite sista biten.

Om man jämför insatsen med den förre Hambletonian-tvåan Pastor Stephen stod för, förstår man att förutfattade meningar ligger bakom mycket av det som skrivs i diverse löpningskommentarer.

PS spurtade rätt frisk i typ hundra meter och fick fritt när de andra var typ i mål. Han slutade ett par längder före "junior" i mål i och för sig.

Men tittar man på loppet med öppna ögon så klättrar ju Junior i ryggen på PS i sista sväng innan Henrik tar upp honom och backar sig ut för att få fritt.

Han spurtar också ursinnigt ungefär lika lång bit som PS gör lite senare på upploppet, men eftersom han först backats ut och startar speeden betydligt tidigare så ledsnar han lite och så ebbar spurten ut straxt före mål.

Med rygg på Pastor Stephen en bit längre och lucka senare så hade han nog slagit av honom, men det hade ju inte blivit några pengar då heller.

Bästa hade varit om El Sueco i rygg ledaren inte kastade in handduken så tidigt att de båda drogs allt längre och längre bakåt...

Men det är historia nu.

Känns bara lite som om bedömningnivåerna är lite olika.

Hade tänkt fara till Borlänge och Rommes V75 om två veckor, men eftersom det fanns folk på jobbet så att jag kunde ta ut en semesterdag på måndag anmälde jag till Bollnäs istället.

Inte lika långt och lite lämpligare motstånd kanske på Bollnäs om man ska försöka få ihop någon slant.

6:e spår bakom bilen blev det.

Inte det allra bästa, men inte lika dåligt som de lägen han brukar få.

Vi får se om det blir barfota igen då han blev lite ömfotad i bakhovarna senast. Kan bli superlätta aluminium bak och barfota fram.

Det är inte samma klipp i honom med skor, men han fungerar skapligt i alla fall.

Formen var det i alla fall inget fel på i lördags enligt Henrik. Tiden han gick, 13,2 auto medel var faktiskt den fjärde snabbaste han presterat över distansen.

Vi får väl se vad som händer framöver.

Jag kan väl avslöja att det finns vaga planer på Frankrike i vinter.

Men det är inget bestämt ännu.

Quantum Bond fr inte han heller några lämpliga spår för hans del.

Är ju fasligt trög att vända på och det blir ju inte lättare på fredag, då vi naturligtvis inte kom med i autoloppet utan det fick bli voltstart och så då springspår (igen!) på 20 meters tillägg.

Det gick ju inte senast, så man är ju lite dämpad i förhoppningarna till denna gång även om 6:e kan vara bättre än 7:e.

Han kändes inte lika vass i intervallerna heller i måndags så jag tror ingenting nu även om han har mycket kapacitet.

Parkes kör jag varannnan dag ungefär. Hon har mer eller mindre slutat hosta efter att ha fått Hippotrim i fem dagar. Senaste turen vi tog så fick hon testa att "joggg på" lite också för första gången. Det skötte hon bra även om hon rullade över i galopp emellanåt.

Mer "fartlek" i morgon då hn ska ut och motioneras med Parkin som sällskap för första gången.

Så är läget i stallet.

Hörs

Jag vet inte hur många amatörtränare som brukar starta hästar i Gulddivisionen på V75 men jag inbillar mig att det inte är så vanligt.

Det är lite kul faktiskt att jag får den chansen även om "poängen" som gör det möjligt är Henkes förtjänst.

Den här gången så är ju förhoppningarna små på en framskjuten placering. Men det är roligt att träna en starthäst i Gulddivisionen.

Han har dock känns bättre och bättre eftersom här hemma och jag tycker att han blivit lite aggressivare i hagen. Ikväll sprang han omkring och "småskriade" till lite när jag skulle ta in honom.

Jag hoppas och tror det är ett gott tecken i alla fall.

Skulel han göra en lika slät figur som senast på Solänget, då blir jag dock djupt bekymrad.

Jag tror dock, som jag skrivit tidigare, att det var undertecknad som var orsken till detta. Han har alltid haft svårt att "bjuda till" för mig.

Troligen tar han mig inte på allvar.

Och det är klart jag har ju varit efter honom sedan han var liten och vissa hästar gillar inte att blanda ihop skötsel och tävlingsbiten och tar helt enkelt inte i på samma sätt för den som sköter om dom hela dagarna.

Jag hoppas Henrik får samma fart på honom som vanligt. Sedan om det räcker någonvart det är en annan femma.

Har dock kollat upp honom genom ett blodprov då hans hagkompis snorar och hostar. Svaret var dock av det positiva slaget och inga världen var utanför normen, så han är inte nedsatt av någon infektion i alla fall.

Jag hoppas på en bra insats men som sagt man vet aldrig.

Bonden har inte hostat något mer, än den enda gången i måndags. Inga andra skavanker heller som verkar störa honom. Han går intervaller för fullt och känns enormt stark.

Han är dock fortfarande halvgalen.

Vi provar förhoppningsvis autostart på Bergsåker på fredag.

Han är anmäld till två lopp, men jag hoppas det blir autoloppet.

Parkes har ju hostat och snorat ett tag, men jag har ändå kört skritt med henne, men nu har min gamle husveterinär Kjell Westin varit hit och lyssnat på lungorna och skrev sedan ut Hippotrim. Nu hoppas jag att hon slutar "snora".

Jag gav dock första dosen först ikväll, för att inte hon skulle komma i kontakt med Parkin (och kontaminera honom inför V75-starten) och imorgon så får han vara ute i hagen direkt på morgonen en stund, när jag kör henne sedan tar jag in honom då hon släpps ut.

Kjell Westin kände även på Norma och konstaterade att hon var dräktig eftersom han inte kände livmodern genom tarmen. Han kände inget föl, men eftersom det var precis i gränsläget för att kunna känna och livmodern hade "sjunkit ner" som den gör på de som är dräktiga så använde han sig av uteslutningsmetoden den här gången.

"Jag kan komma igen vid jul och känna igen om du vill, då känner jag fölet bättre" sa han, den evigt unge 91-åringen.

Jag har även i det närmaste gjort klart mitt omklädningsrum. Jag har målat väggar o tak (saknas en strykning i taket), dragit in el och lyse samt satt in ett element.

Det enda som fattas egentligen är en golvmatta och att borra upp ett hål för ett luftuttag.

Jag är rätt nöjd.

Omklädningsrummet är nu nästan klart. Foto: Björn Persson ©

Nu gäller detbara att hitta en lämplig garderob innan jag "flyttar in".

Som lite extrainformation kan jag berätta att Danskan startade ikväll på Rättvikstravet. Hon såg fin ut före loppet såg jag på ATG-live. I loppet gick hon bra men kusken var nog lite för optimistisk när hon attackerade i spåren, men hon höll farten bra och blev 5:a.

Bra att hon fungerade.

Avslutningsvis så ger jag er en uppmaning att hålla tummarna allt ni kan, så att jag inte blir till åtlöje imorgon åtminstone ;)

Hej

Men då det ändå var V75 på hemmaplan så tänkte jag om efter lite påstötningar från min kompis Greggan, som tyckte att det var "nervärderande" för hästen att starta i 20 000-kronors lopp.

Om det kan man ju ha olika meningar, speciellt då han inte varit speciellt bra i år och defenitivt inte i de senaste två starterna.

Men hästen är ju i grunden bra och det känns som om han är i bra författning, och det är ju inte mer än 5-veckor sedan han gick 10,8 så även om han tappat lite på flytten så borde han ju inte vara helt talanglös helt plötsligt.

Starten på Solänget var ju ingen direkt fingervisning om formen då det var länge sedan han brydde sig om mina förehavanden i sulkyn. Tre års frånvaro från mig i sulkyn hade inte ändrat på det.

Hemma känns han dock smällfin. Gick nio intervaller i backen i fredags i bra tempo. Ett tempo som han valde "på egen hand" och han var pigg och glad och hade inga som helst problem med detta. Han går nio nya intervaller imorgon tisdag i lite lugnare tempo och får en motionssväng på onsdag eftermiddag.

Som vanligt när han anmälts till V75 blev det ett "pissigt" läge med 12:e spår. Han har inte fått ett vettigt slagläge sedan i maj ifjol i V75 och nu när typ halva fältet är av klassen"elitloppsmotstånd" så det är ju knappast troligt att han ens får pengar på lördag.

Jag tänker även ta ett blodprov på honom innan loppet på lördag då de andra tre hästarna i stallet nu hostar lite. Senast så var det Quantum Bond som hostade för första gången i morse.

Parkes har ju hostat och snorat lite senaste två veckorna och är väl antagligen den skyldige till de andras hostningar, men det brukar ju vara normalt för 1½-åringarna när kommer in från betet på hösten.

Norma som står i boxen intill har även hon gett ifrån sig några grymtningar som kan ha varit hosta det med, men hon och Parkin har mer eller mindre oberörda hittills.

Men när nu "Bonden" också börjat snörvla så kan det vara så att de övriga står på tur.

Jag tempar och kollar så gott det går så får vi se.

Starta en sjuk häst det gör jag inte i alla fall.

Hörs!

Hästen kändes piggare och smidigare i värmningen än han gjorde på Dannero men i loppet ville han ingenting från 500 kvar ungefär.

Troligast berodde det väl på att det var jag som körde.

Han bryr sig föga eller lite om att ta i när jag begär lite av honom. Det har tydligen inte blivit någon skillnad på den fronten. Nu stannade han mer eller mindre helt i sista sväng vilket är för dåligt.

En annan ursäkt har jag dock och det är att han hade dock trampat igenom rejält på bakkotorna så att han blödde under kotorna efteråt.

Så här i efterhand kanske jag inte skulle ha kört barfota runt om. Även om hovarna tillät det, så var banans beskaffenhet inte optimal.

Problemet som uppstod var att de självhäftande powerflex-bandaget som jag använde för att skydda honom mot genomtrampen, lossnade på båda benen i vätan, och då blev han helt oskyddad mot nedslagen.

Det är väl troligen så att det gjorde väldigt ont därefter och då gav han kanske upp?

Det häxade även lite i loppet men vi hamnade ändå skapligt till men vad hjälpte det. Per Linderoth tyckte att jag skulle ha böter och avstängning för att jag smet ut i tredje par ytter efter 500 meter men som tur var tyckte de som bestämmer inte lika.

Tråkigt hur som helöst. Nu får han träna på i några veckor så provar vi på Umeå den 10:e.

JAG kör inte då.

Troligast kör jag honom aldrig mer i lopp överhuvudtaget.

Det är ingen mening.

Å andra sidan finns det ju inga snabblopp längre någonstans häruppe, så vi får väl se vad vi ska hitta på om det ska bli några mer starter efter Umeå.

De andra hästarna går mestadels i hagen just nu men imorgon måste jag försöka få tid till att köra både Bonden och Parkes.

Bonden har ju fått penicillin men ser bra ut nu och borde komma igång igen lite snabbt. Han har också ett lopp på Umåker samma dag som Parkin.

"Lilltussen" har jag helt enkelt inte haft tid att köra mer än en gång sedan jag kom hem. Hon hostar lite från och till men verkar fin i övrigt.

Tidsmässigt är det kaos. I och med vattenskade-arbetet inne som tar oerhört lång tid och är långt ifrån färdigt så har jag insett att jag måste ha ett nytt ställe att byta om till hästkläder på.

Tidigare hade jag en väl-isolerad (nåja) garderob, där jag hade de hästkläder som jag bytte om till innan jag gick ut i stallet. Nu får jag gå ut på logen i kalsongerna och byta om där.

Vilket börjar bli jävligt kallt.

Jag hade tänkt bygga ett omklädningsrum i framtiden, men nu har nöden tvingat fram detta bygge redan nu.

Och det måste bli klart så fort som möjligt innan jag förfryser mig. Så nu är det fullt upp med att vara snickare, samtidigt som det ska skos, mockas och köras hästar.

Dessutom ska allt annat skötas som vanligt. Tur att jag har frivecka i alla fall.

Jag hade ett oisolerat förrådsutrymme i anslutning till logen som är ca 3x2 meter som jag nu städat ur, och kapat upp för en ny dörr åt lämpligt håll. Reglat för isolering och allt sånt förarbete. Idag så blev jag klar med golvet och halva innertaket. Imorgon hoppas jag bli helt klar med innertaket och isoleringen av innerväggarna.

Golvet i det nya omklädningsrummet är nu på plats. Bara resten kvar. Foto: Björn Persson ©

Jag är ju ingen "händig" kille egentligen, men i år har jag överträffat mig själv med både en spånbod och nu detta omklädningsrum.

Det är ju bra att jag är nöjd med något i alla fall...

Här hemma blev det som vanligt. Nästan varje gång jag åker bort så ställer någon av hästaran till det för sig själv. Det har varit allt möjligt som inträffat under semesterresorna så man undrar ju om det är någon högre makt som inte vill att jag ska få fara bort.

Den här gången var det Bonden som ställde till det för sig. Igår morse ringde Amanda och talade om att han var svullen i en has och att han hoppade på tre ben när hon skulle ta ut honom ur boxen. Amanda tempade och han hade feber så jag ringde Janne Falk som åkte ner och tittade han med, sedan var det var bara att ringa distriktsveterinären.

Amanda hittade ett sår på insidan benen ovanför hasen som det vätskade ur så han hade troligen rivit sig på någon buske och sedan fått något skit i såret så det blivit lymfangit. Veterinären skrev ut Penicillin och Metacam. Dessutom hittade hon något fel i ett öga! Han hade ju en liten suddig fläck när han kom, men nu såg det annorlunda ut. Så vi får väl se vad vi gör åt detta.

Helt klart är att han blir struken på Östersund på lördag.

Jävligt synd då han fått perfekt utgångsläge över en distans jag tror passat.

Ska väl släppa ut honom i morgon så han får röra sig lite då han stått inne sedan igår morse förutom en liten promenad igår.

De övriga verkar ha klarat sig utan missöden. Erik Remnehag har kört Parkin och tycker att han känns bra. Ska ut med honom på en liten tur imorgon för att se att alt är OK inför måndagens start på Solänget.

Han var ju inte som bäst senast och med mig i sulkyn på måndag ska man väl inte heller räkna med några stordåd, med tanke på hur "vår" historik ser ut.

Det ska bli kul dock då vi fått ett vettigt smygläge.

Vi hörs.

Men nu "hastar" jag ner nägra rader för kanske det är någon som är intresserad av hästarnas framfart under de senaste dagarna?

Bonden var stolligare än vanligt i fredags och det fanns inte en chans att han skulle gå iväg. Jag missade lite i vändningen och då blev han tjurig och bockhoppade iväg. Han galopperade kort tre gånger på 75 meter och när han väl ställde sig var vi hundra meter efter. Han fick gå på ändå hela loppet och höll samma fart som klungan men tog inget.

Startar igen den 21:a skulle jag tro, då med autostart.

I Amatör-SM uttagningarna samma kväll blev jag dock tvåa med fina Bella Toscana, som var en trevlig bekantskap även om hon var lite väl löpsugen och låg på lite.

Hon gjorde ett fantastiskt bra lopp, vilket man inte kan säga om mig. Tvåa blev hon trots tredjespår, förvisso i ryggar, de första 800 metrarna och sedan dödens i vansinnigt tempo (10 första 500 och varvade på 11,5. Kröp ner lite i sista sväng men kunde inte utmana vinnaren men hon var klart bra på snabba 13,5/1640 auto.

Parkin startade i söndags och det var nästan på dagen tre år sedan han vann det enda loppet han vunnit när jag haft honom i träning. Å andra sidan är det även tre år sedan han startade i min träning.

Han gjorde ett bra lopp som trea, trots en omöjlig resa, där han drogs bakåt och hamnade sist innan det var färdigt, och fick sedan i mitt tycke onödigt svar varje gång han försökte söka sig framåt.

Nu fick han gå 800 kvar och då hade han väldigt långt fram.

Han var även lite dålig i magen och "lössket" både under värmningen och under loppet.

Det brukar han inte göra.

Jag har mina misstankar om varför, då det var några här och gav honom morötter i hagen dagen innan. Jag brukar aldrig ge hästarna något hårdsmält dagen innan de ska tävla.

Det kanske inte spelar någon roll, men jag har ändå valt att vara försiktig med sånt som kan påverka magen negativt.

Ibland kommer det människor hit med goda avsikter och vill ge hästarna något. Och det här paret brukar dyka upp med ett barnbarn ibland och ge "Junior" morötter. Nu har han ju bara varit hemma vintertid och inte varit i startkondition så jag har inte brytt mig speciellt om att säga något åt dem.

Den här gången var jag inne i stallet och selade på Parkes och såg att de stod vid hagen när vi körde ut.

Jag sa åt dom att inte ge honom något idag, men då var det redan försent, och jag vet inte om dom gav honom några morötter som var dåliga (en del tror ju att det som inte människor vill äta duger gott åt hästar, men så är det INTE).

Dom frågade om dom kunde ge honom äpplen istället, men det får aldrig mina starthästar, men dom kan ju ha hunnit ge honom såna också innan jag kom ut.

Det blir väl till att sätta upp en skylt om att "inte mata djuren utan lov". Kanske lite "kinkigt" av mig, speciellt om det inte är säkert att det var på grund av dåliga morötter han var dålig i magen, men det KAN ju ha varit skillnaden mellan att få som jag nu fick 7500 kronor för tredjeplatsen, vilket inte alls är dåligt men ändå en väsentlig skillnad mot de 20 000 som det var i första pris.

Något fel var det ju i alla fall eftersom han ALDRIG varit dålig i magen på de 62 starter han gjort tidigare.

Travhästarna är ju atleter som sköts om på bästa möjliga sätt för att prestera på topp när de startar så det är ju synd att spoliera resultaten i onödan, det är ju svårt nog ändå.

Nog om detta nu.

Parkin var bra ändå tycker jag även om en del förväntar sig att han ska vinna med 40 meter varje gång.

Så lätt är det aldrig.

Det är inte ens säkert att han vinner ett enda lopp till i sitt liv.

Vi provar igen den 23:e på Solänget. Då kör jag ghonom själv för första gången sedan november 2010. Det ska bli spännande. Men rådet är väl att hålla i lädret även då.

Nu väntar en vecka i Grekland för Anette och Mig. Amanda flyttar hem tillfälligt och hjälper Matilda att sköta om hästarna och Erik Remnehag är ju hästlös numera, så han har lovat att komma ut och köra "junior" medan "Bonden" får klara sig med ridträning av Amanda.

Parkes hon får en veckas vila.

På återhörande

Och skriva en blogg emellanåt.

Jag har dock i det närmaste byggt färdigt min nya spånbod. Väntar på ett par dörrar bara.

Blev rätt nöjd med min insats som snickare och konstruktör. Speciellt nöjd är jag med lösningen med det öppna hörnet som går att montera bort när spånet ska in.

Planen var ju att jag skulle vara klara med "projekten" så att jag kan ägna mig åt hästarna i höst och vinter.

Den nya spånboden är så gott som klar. Foto: Björn Persson ©

Har tränat på några veckor nu sedan senaste starten men nu är vi på gång med starter igen.

Bonden går ut på tillägg på hemmaplan på fredag.

Han känns starkare (och galnare!) än tidigare och flyger nästan upp för backen i intervallerna. Han är ju stollig men jag hoppas han går bra.

Han har varit lite snorig en period men ingen feber eller något annat.

Jag ska även köra en jättefin häst i uttagningarna till Amatör-SM på Bergsåker, Bella Toscana. Det är samma ägare på den som på Damita som jag vann med i somras.

Tråkigt att vi fick så dåligt läge med spår 12 bakom bilen. Det är svårt nog med att komma till i kortloppen men vi gör så gott vi kan.

Det är en riktigt bra häst i alla fall som gått 12,8 och vunnit tre lopp i år.

Kul ändå att någon tror på en som kusk.

Som tränare är jag väl heller inte så betrodd, men på söndag på Dannero är det så dags för Parkin att göra sin första start i min regi sedan november 2010.

Ska bli spännande att se.

Nu har han ju fått både foderbyte och miljöbyte efter flytten hem den 25:e.

Det brukar ju kunna påverka lite. Åt båda hållen (kanske svårt att tro på att det ska bli bättre än 10,8 som han gick i senaste loppet, dessutom måste han gå med bakskor).

Det har dock gått några veckor och han känns bra i träningen. Han har gått intervaller i backen och inte utmärkt sig speciellt.

Han går ju också med sin 1,5-åriga systerdotter som kommit från bete, men ingen av dom har visat upp några "förkylningstendenser" trots ny miljön.

Loppet ser inte heller så tufft ut på förhand, men som sagt det är nya förutsättningar.

Henke hade ingen annan i det loppet så han kör, så "kuskdelen" är i alla fall oförändrad.

Vi hoppas på en bra helg.

Här på Storjorden föddes det en helt vanlig travhäst sommaren 2006.

Han döptes till Parkin efter min barndomsidol i fotbollslaget Wolverhampton.

Ingen kunde väl tro att den hästen sju år senare skulle springa så fort som 1,10,8/1640 meter.

En tid som skulle ha räckt till en 5:e plats i Elitloppet samma år han föddes.

Fantastiskt.

Mindre fantastiskt är det faktum att han i lördags "handikappades" av sitt bakspår så att han, trots att han tog in på alla hästarna över upploppet, ändå inte fick med sig några pengar.

Det är tufft i högsta klassen.

Men hästen har formen och en låg 10-tid med rätt förutsättningar är inte omöjligt, enligt Henke.

Nu får vi väl se hur det blir med den saken eftersom jag igår enligt vad vi kommit överens om sedan tidigare, hämtade hem honom hit till Storjorden.

Nu blir det ju foderbyte och annat som påverkar så vi får väl se hur formen är om några veckor.

Han hade slitit bakhovarna rejält senast, men Henke hade fixat till fötterna men sa att barfota bak går nog inte nästa gång om det skulle blir start den närmaste tiden.

Vi får se hur det blir.

Tanken är väl att Henke kör emellanåt om han är ledig annars får vi se. Jag kommer även att köra något lopp själv framöver. Även om jag naturligtvis inte håller samma klass som dom som kör hela tiden så villjag naturligtvis ta chansen..

Första träningspasset på hemmaplan blir i morgon tisdag.

Kul att få ha en 1,10-travare i träning i alla fall. Händer väl inte så många amatörer ;)

En annan som också fick komma hem under gårdagen var lilla Parkes. Hon såg rätt bra ut i kroppen ändå och var snäll att få på grimman trots att hon varit utan sedan första veckan i juni.

Däremot ville hon inte gå på finkan.

Det blev lite krångel, men med lite hjälp av grabbarna som ordnat betet så löste det sig ändå på ett bra sätt, så att jag slapp gå med henne genom skogen.

Nu fick hon gå med "junior" direkt igår och de två är väldigt lika varandra så det blev inga problem.

De nya hagkompisarna hälsar på varandra. Foto: Björn Persson ©

Kul.

Nu är stallet fullt igen och nu läggs allt annat än travträning åt sidan för att få tiden att räcka till.

Ska bli spännande.

Hon får nog en tur även hon i morgon efter att jag fixat till hennes hovar som såg onödigt stora, men ändå förhållandevis bra ut efter en sommar på gräs.

Bonden tränar på och går i nedre skogshagen med Norma och dom verkar ha det bra båda två.

Vi ser framtiden an med tillförsikt.

Det var glädjande.

Men glädjen förbyttes mot förstämning innan hemfärden då jag pratat med Håkan Skoglund och undrade över hur det var med hans far, och fick veta att det var inget vidare och att det kunde vara slut när som helst.

Samma kväll fick jag också beskedet att en av mina läromästare inom travet lämnat oss.

Hans-Erik Skoglund levnadsbana efter en lång sjukdomstid var över.

Hans-Erik Skoglund på Bergsåker för något år sedan. Foto: Björn Persson ©

När jag började med travet var HES i slutet av en karriär som var som bäst under 60-talet, då han blev Champion fyra gånger.

Tre gånger på hemmabanan Bergsåker och en på Hagmyren.

Han vann ungefär 550 lopp i en tid då det inte var trav varje dag. Sista segern tog han med Great Hurricane.

Hans-Erik var född 1938 och mer om honom och hans karriär kan ni höra i detta youtube-klipp från tidigare i somras i "Börje möter".

I mitt fall så hjälpte han mig inledningsvis med inkörningen av min första uppfödning, Big Earth och han körde även Viviann Brante i några snabbjobb då jag fick chansen att köra utvändigt med hans sista riktigt bra häst, Speedy Tim.

Det var en uppleveslse att köra en häst som drog iväg i 13-14 tempo en bit när man var van att som fortast köra runt 20 en bit i bästa fall.

Han körde även in Rebel Yell och körde även något kval med honom också.

Det jag lärde mig mest av honom var att med våld kommer man inte långt och att man ska vara snäll och lugn med hästarna.

Det är ledord som jag alltid haft med mig.

Hans-Erik Skoglund kör Big Earth i ett kvallopp. Foto: skärmdump

Hans-Erik hade det jobbigt de sista åren och var länge märkt av sjukdom men han kämpade på för att kunna vara med och se sönerna Alexander och William växa upp.

Att ha det ensamma ansvaret för två små pojkar efter det att hustrun Elisabeth avled av en hjärntumör i mitten av 1990-talet, kan inte ha varit det lättaste för Hans-Erik, men resultatet blev två fina unga män som han var väldigt stolt över.

Och det med rätta.

Sista gången jag träffade Hans-Erik var i mitten av juni då jag var hem till honom för att prata lite.

Han ringde då och då för att berömma Parkin och prata lite om allt möjligt.

Han var inte speciellt pigg men glad över att han överlevt yngste sonen Willliams studentdag som inträffade samma dag som jag var och hälsade på.

Han hade mycket värk och trodde inte att han skulle klara sig speciellt länge till.

Vi pratade om allt möjligtsom vanligt.

Jag tyckte mycket om Hans-Erik och det känns vemodigt att han lämnat in.

Tankarna går till pojkarna och jag hoppas och tror att de är redo för livet även om jag hoppats de haft sin far kvar längre i livet...

Tack för kunskapen och vänskapen, Hans-Erik

R.I.P

//Björn

Vi tränar någon vecka och testar igen sen. Jag passade på och verkade alla hovarna efter loppet så vi får väl se hur det växer. Kan nog bli skor nästa gång.

Junior gjorde ett strålande sista halvvarv uppe i Skellefteå och spurtade storstilat ute i spåren från sista plats till ett sjättepris. Bra gjort och jag skojade med Henke och tackade för att han "ställer iordning honom" lagom tills jag ska ta hem honom.

Han startar igen på söndag på Dannero. Dåligt spår och ett par riktigt bra hästar emot så vi får väl hoppas på det bästa.

Annars så har även Norma kommit hem igen och hon är ungefär som vanligt. Ska bli intressant att se hur det går när jag släpper henne i lag med Bonden på lördag. Jag jobbar tre dagar nu så det är väl bäst att vänta tills jag kan hålla mig hemma. Inte så kul för Anette om det händer något och hon är själv.

Norma hemma igen. Foto: Björn Persson ©

Men båda är ju snälla hästar så det går nog bra.

Parkes ser lite tunn ut och det blir bra när hon får komma hem och äta upp sig. Bara en dryg vecka kvar nu. Jag sa till att det vore ju bra om dom la ut lite hö sista veckan om hon skulle gå kvar som sällskap den här exttra veckan, så det skulle dom göra.

En spännande tid väntar här hemma nu. Jag längtar nästan till september även om det blir mer att göra så ska det bli riktigt roligt.

Först så kör jag 125 lopp innan jag vinner överhuvudtaget som kusk (Prevenue, 2010).I början av juli körde jag mitt 180:e lopp och då lyckades jag äntligen vinna igen, nu som "lånekusk" på stoet Damita i ett amatörlopp.

Det är många lopp och lite segrar, så jag trodde nog inte att den tredje kusksegern skulle komma redan i lopp 183. Men det gjorde den, så jag är väldigt nöjd med flytet på slutet.

Speciellt roligt var det att det var Bonden som fick vinna, då det var väldigt länge sedan jag hade en egentränad "vinnare". Dessutom så känns det som om jag gjort ett bra jobb med den här hästen för visst är det skillnad på honom nu än när han kom.

Även om jag var väldigt glad så passade jag även på att berätta i vinnarcirkeln vad jag tyckte om Quantum Farms agerande i samband med att jag köpte hästen.

Jag hoppas att det order hjälper någon från att göra affärer med skojare som inte håller ord.

Bonden vann ju ganska enkelt, även om han saktade ner väldeliga till slut.

Jag tror inte han var trött riktigt. Han tycker inte om när man rör honom med spöt så jag försökte undvika det så länge som möjligt. Jag ryckte ju undan tidigt och försökte jaga på honom lite på annat sätt mot slutet, men det var lite med andan i halsen vi tog oss över mållinjen.

Då hade ett trettio meters försprång, från när vi svängde in på upploppet minskat betydligt...

Men han vann och det är ju det som räknas.

Quantum Bond håller undan till seger. Foto: Skärmdump Ösd Trav Tv

Vi startar igen på måndag i ett hårdare lopp.

Det är lika bra att starta på för det är lite "svårtränat" här hemma. Grannen Wikner, som äger banan jag tränar på har anlitat ett skogsbolag som är och avverkar runt banan.

Det är både lite sönderkört och en massa virke liggande här och där.

Jag röjde undan lite pinnar och sladdade av banan hjälpligt i går och kunde sedan köra lite intervaller, med det är allt annat än bra underlag just nu.

Träningsbana är i dåligt skick just nu. Foto: Björn Persson ©

Förhoppningsvis blir dom klara snart.

Junior startade även han på Östersund och fick återigen en ganska stygg resa i hårt tempo. Han tappade tredje platsen på linjen när han stannade av. Henke trodde att han kunnat vara tvåa om han kört för ett andra pris, men han ville vinna och då blev det så här.

Inget att säga om.

Så länge det ramlar in en och annan krona så är jag nöjd. Han är ju där den sista månaden och den här sista sejouren har väl inte varit direkt någon succé för hästen men så är det ibland.

Jag är ändå oerhört nöjd med alla inblandade som sliter hårt. Men det är inte alltid det lyckas.

Direktivet till Henrik är att han ska försöka starta på några gånger till innan jag tar hem honom och nästa lopp blir på Skellefteå på lördag i V75. Henke missade tydligen att läsa på för han hamnade 20 meter fel mot vad han trodde och står nu lika start med både elitloppsvinnaren Nahar och fjolårssegraren Caballion.

men det är som det är med den saken.

Vi hoppas åtminstone på en slant som täcker resan. Jag tror det behövs drygt 4000 in för att täcka resekostnaderna om jag går efter fjolårssiffrorna. Resebidraget om han blir oplacerad, är på 3000 så det finns ju hopp oavsett men det är ju roligare om han tjänar in dom penagrna själv.

Vi får se.

Norma är dräktig säger dom och kommer hem även hon. Imorgon som det lät. Ska bli roligt att se henne igen.

Här hemma är det fortfarande kaos och det rivs och torkas i hallen och badrummet. Nu har jag inte sett någon alls här sedan i måndags så jag vet inte vad som händer riktigt.

Men förhoppningsvis så går det framåt ändå.

Hej!

Anettes släkt på mammans sida har släktträff var tionde år och nu var det dags för fjärde gången (och jag har faktiskt varit med på hela tre av dem).

Den här "släktträffen" var nere i Halmstad så det blev lite tågåkande under några dagar. Vi avreste redan i torsdags och kom hempå natten till måndag.

Bonden hade jag hyrt in på Alnö hos en av mina arbetskompisar som också är amatörtränare, Håkan Berglund.

När vi väl var hemma igen så möttes vi av att nästan hela hallen var blöt och att det rann vatten ur "tvättstugan". Det var en sådan där slang med metallskydd runt som spruckit och det hade sprutat vartten medan vi var borta.

Om det började redan i torsdags eller när det började har vi ingen aning om. Däremot så är det vatten både här och där. I golv och i väggar. Tur i otur var ju att det fanns ett avlopp därinne så en hel del har ju runnit ut "rätt väg" men Försäkringsbolaget sa att vi fick nog räkna med 3-4 månader innan allt var färdigrenoverat.

Idag började dom riva och sedan så ska det torkas och fan och hans moster.

Så nu är det ren kaos här.

Rivningen påbörjad. Vattnet har runnit ända ut i yttre hallen. Fukten syns till höger mot badrummet. Foto: Björn Persson ©

Men vi kämpar på.

Det är inte så mycket man kan göra själv det är bara att låta dom hålla på tills dom är klar.

Nu blev det ju en automatisk renovering av badrummet i alla fall.

Alltid något.

Både "Farmer" och "Junior" startar på fredag på Östersund. Bra tid mellan loppen också. Att Parkin startar i det tredje loppet och jag i det sista, innebär att jag i lugn och ro hinner se hans lopp innan jag behöver koncentrera mig på Bonden.

Bra det.

Har ingen aning om hur formen är på någon av dem. Den sistnämnde var ju bra i Östersund senast efter galopp. Men nu har han ju varit på "semester" några dagar även han. Körde intervaller igår och då kändes han helt OK i varje fall.

Sista loppet ser ni som vanligt när det är Östersund på deras hemsida eller på länken här. Det är lopp 9 (gå åt sidan med hjälp av pilen och klicka på lopp 9)

Jag har inte pratat med Henke sedan innan den tilltänkta starten på Axevalla, så jag har ingen aning om formen. det får vi väl se på fredag.

Annars är det fullt upp hela tiden på ledigheten jag hinner inte med att kolla till hästarna som är borta som jag skulle vilja. Jag bygger bland annat för fullt på min nya spånbod som jag måste få klar innan jag tar hem mer spån. Taket på inom de närmsta dagarna och förhoppningen är att både väggar och tak är på plats när jag börjar jobba på måndag.

Portlösningen och andra smågrejer får vänta i värsta fall. Jag är ju en fenomenal snickaren så det löser jag nog ;) Skämt åsido, en presenning har ju funkat förr.

Kan ju få vara så framöver också.

Jag hade även anmält mig till returmötet i Amatörmatchen mot Skellefteå den 17 augusti. Chansen var ju liten på förhand då företräde var för de som inte körde här hemma. Den här gången gick lotten dock inte min väg alls trots att det skulle vara 12 kuskar. Av de som körde senast var det bara Hasse Bergh som blev med och Tomas Nilsson som blev reserv.

Men det är ju som det är.

Jag fick ju vinna här i alla fall.

Bra så.

Damita som jag vann med då har hunnit starta en gång sedan dess och blev då oplacerad med Jorma Kontio i sulkyn. I morgon startar hon igen. Nu på V86 på Solvalla.

I Aftonbladet idag stod det: "Vann efter smörresa får det svårt"

Vi hoppas hon får en slant i alla fall.

Ha det!

Jag provade lite ny utrustning men jag vet inte om det blev bra eller fel eftersom han var lika stressig innan som vanligt. Bosse Eklöf frågade innan start: "går det bra det där?"

Så detvar ju lika besvärligt som vanligt. När vi dessutom fått fjärdespår tre gånger av fem så har vi ju redan där marginalerna mot oss.

Nu hoppade han ca 100 meter direkt när vi vände upp så att vi var klart sist när han ställde sig, ungefär vid tornet. Jag låg sist i kön ett varv och han kändes gåvillig ändå trot galopp och ikappjagning. Vi provade i spåren 700 kvar men fick sent svar av en häst som inte gick framåt och fick krypa in igen och prova invändigt istället. Det blev sedan lite "slalomkörning" i sista sväng men när han väl fick fritt på upploppet spurtade han bra till ett 6:e pris värt en tusenlapp.

Alltid något...

Han var klart bättre än på Hagnmyren då han bara stannade i sista sväng. Pulsen var dock lika hög efteråt så troligast ligger han väldigt högt i puls. Det finns ju en del som gör det.

Vi provar igen nästa fredag om vi kommer med. Östersund igen där även Parkin är tänkt att starta.

Hade tänkt gå och se Gyllene Tider på Norrporten Arena då här i Sundsvall, men det skiter jag nog i och far på trav istället, även om jag har biljett. Finns inte så många lopp åt Bonden så det gäller väl att passa på...

Äldsta dottern får väl offra sig och ta även den biljetten, även om hon bara ville gå på lördagen

Parkes går kvar på betet och nog har hon blivit lite större även om jag inte tyckt det märkts speciellt. Hon har dock fått överben fram på kotorna igen så hon växer nog ändå även om inte jag tycker det.

Hon kommer hem efter Open Trot-helgen på Bergsåker och då börjar vi träna inför nästa år.

Ska bli spännande att se hur hon utvecklas i höst.

Parkes (närmast) och hennes nordis-kompis betar vidare en månad till. Foto: Björn Persson ©

Från Menhammar meddelas det att Norma är dräktig igen på första kollen, ska kollas igen i början av augusti men den här gången tar jag inte ut något i förskott.

Oavsett så kommer hon väl hem i mitten på augusti även hon.

Förhoppningsvis dräktig även då.

Kan vara stressen vid själva loppet och han uppvisar även en del av symptomen som man kan se vid "överträning".

Sjuk verkar han inte vara i alla fall. Han äter och springer omkring i hagen och han har ingen feber eller är snorig.

Jag ska ändra på lite utrustning och ta bort lite grejer sedan så ändrar jag även på förberedelserna litegrann och provar att starta en gång till innan det blir en riktig genomgång hos veterinär.

Jag har ju pytsat ut en halv månadslön på veterinärräkningar nyligen så jag drar mig lite för det om det inte är akut.

Bland annnat fick jag ju "ta över" betalningen till Bergsåkerskliniken som Quantum Farms egentligen skulle betala, men som dom inte gjorde.

Kassan sinar fort när det bara är utgifter och lite inkomster och då har jag ingen lust att få en till veterinärräkning direkt om jag inte måste

Vi startar alltså på onsdag nästa vecka på Östersund.

Parkin ska ut på Axevallas extra V75:a på söndag och det känns ju inte så hoppfullt med 12:e spår på 1640 meter.

Oavsett om det är långt upplopp nere i Skara så springer ju hästarna i den här klassen ända in i mål och då hjälper det inte om man sitter sist själv.

Nej det är nog bara att förbereda sig på en ny reseräkning. ST bidrar med 30 kronor milen i alla fall om han blir oplacerad och det är ju alltid något.

Prispengarna i de nedre regionerna av loppet är dock så dåliga att blir han sämre än fyra så backar jag ändå på den här resan.

Då säger det sig själv att det inte känns så upplyftande på förhand.

Men vi kämpar på.

Det är i uppförsbackarna man förbereder sig.

Avslutar med en målbild från kuskvinsten med Damita

Segergesten känns igen från första segern. Här vinner vi Amatörkuskmatchen på Bergsåker den 5 juli. . Foto: Foto-Finish ©

Nu fick vi dödspositionen men det gick ju så sakta så i vanliga fall eller som han kändes i den första starten och som han känns i träning så skulle han lätt ha klarat av det.

Men nu kastade han in handduken totalt 400 kvar. Jag provade att "jaga" på honom lite men insåg direkt att han helt enkelt helt slut. Så jag lät honom lunka i mål och han var väl bland de sista i mål på dåliga tiden 21,3

Det kostade mig för övrigt 600 i böter för drivning (ni som har ATG-live kan ju titta på filmen och kolla om ni hittar de böterna någonstans).

Jag vet av erfarenhet att måldomarnämnden har papper på "syndarna" och kollar alltid extra på dom som haft någon drivning tidigare eller andra förseelser. Därför gäller det att hålla sig i skinnet.

Nu har jag ju inte haft någon förseelse sedan i vintras och satt långt bak i fältet och som sagt titta på filmen ni som kan, så inte vet jag.

Hagmyren är dock det ställe jag överlägset fått mest böter på så jag är ju egentligen inte förvånad.

Nu får hästen vila sig några veckor från startandet och jag hoppar Oviken på fredag.

Får se vad jag hittar på.

Parkin startar på söndag på Axevalla i extra V75. Jag stannar dock hemma och tittar på tv:n. Spår klart vid lunchtid idag.

Hej svejs

Det gick annars bra att smälta segern med fina Damita även om jag fortfarande går lite som i ett glädjerus. Ovan som jag är att vara en vinnare som kusk så suger jag på den karamellen så länge det går.

Jag är fortfarande brydd över hur hon kunde vara så bra med tanke på raden.

Det hade gått nästan lika lång tid sedan hon vann senast som det var för mig. Jag tror hon slog mig med styvt två månader. Hon hade varit segerlös i sina 38 senaste starter när hon nu slog till med mig (som väntat i 55 lopp sedan förra segern) i sulkyn.

Ägaren Patrik Jacobsson som håller till i Norrtälje verkar ha ett formtoppat stall för tillfället då han även hade en vinnare på Rättvik i måndags. Jag var även på plats och tittade på den och det var också en väldigt fin häst.

Roligt att se så fint skötta hästar.

Jag har ju kört ganska många dåliga hästar själv så det är roligt att få chansen på en bra också emellanåt. Speciellt om det går så här bra.

Nu över till de egna djuren.

Bonden startar på Hagmyren på söndag i ett P21-lopp.

Nu fick han nästan sämsta möjliga spår från början då han fick ett 11:e vilket egentligen är lika trångt som ett fjärde. Och det visade han ju i debuten vad han tyckte om ett fjärdespår, då han reste rakt upp i luften på kör.

Jag hoppas han sköter sig bättre nu.

Amanda red på honom i söndags och jag körde honom i går och han känns smidig och fin. I normala fall borde han räcka långt men som sagt läget kan ställa till det.

Jag planerar även att åka med honom till Oviken den 19:e och förhoppningsvis blir det ett bättre läge där. Om vi kommer med vill säga. Anmälan på måndag dit.

Henke snackade om Axevalla den 21:a för Parkin. Men det hängde väl även lite på om han får med någon till häst. Han for väl ner i dag för att försöka kvala in Todays Butterfly till Stochampionatet i morgondagens kval.

Vi får väl se hur det går.

Norma är ombetäckt med Chocolatier. Besked i slutet av nästa vecka om hon är dräktig.

De hade tagit prover och fått behandla henne för E-colibakterier och streptokocker. Frågan är väl kanske varför man inte gjorde det redan inför första betäckningomgången?

Det är ju jag som får betala i alla fall.

Den första levande avkomman Parkes verkar det inte gå någon nöd på i alla fall. Hon växer väl inte så det knakar och hon når knappast mammas storlek, men hon ser smällfin ut. Ska bli skoj att börja på med träningen i slutet på augusti.

Det ser jag fram emot.

Min "femte" häst, den bortlovade och icke hemmaboende Prevenue var även hon ute på äventyr när jag var borta.

Hon skulle iväg på en "snabb-betäckning" i Huli under helgen, men tyvärr blev det inget "språng" då hon inte var brunstig ännu.

Enligt den kommande ägarinnan var hon dock på gång igen nu.

Vi får väl se om det blir något nytt försök.

Jag överlämnade det i hennes händer och betalar istället avgifterna.

Bjuder som avslutning på en bild av en glad vinnarkusk :)

Det finns även lite uppdateringari Mediaarkivet

Bloggaren Björne nöjd och glad efter seger med Damita på Bergsåker i fredags. Foto: Skärmdump

För andra gången i min kuskkarriär fick jag vända upp som en vinnare. Hästen jag körde igår Damita var en oerhört fin häst och redan i värmningen fick jag upp förhoppningarna.

I loppet löste sig allt på bästa sätt och jag hade lucka att gå ut hela sista sväng men sparade speeden tills vi svängde in på upploppet och då bara "blåste hon till" åt de två som var innanför henne.

Fantastiskt roligt att lyckas med en häst som hade 10 raka nollor innan de två senaste då hon blivit sjua och femma. Stort tack till förre Bergsåkerstränaren John Östman som alltid varit en fantastiskt hjälpsam och trevlig mot mig (och många andra). Jag ringde honom igår innan loppet och fick lite råd och tips om hästen då jag tyckte han körde henne gången före på ett bra sätt.

Frågan är bara om det blir en vana att vinna nu när jag vunnit fler gånger än en?

Har det tagit 180 lopp hit så ska det väl i alla fall inte behöva ta lika lång tid till nästa seger.

Hoppas jag i alla fall ;)

Glad är jag i alla fall.

Återkommer i mitten av veckan med ny blogg.

Det ska bli roligt att vara med.

Uttagningen skedde med lottens hjälp, för såväl kuskar som de hästar vi blivit tilldelade. Vi får väl se hur loppet blir för min del.

Bra spår och en häst (Ett tyskimporterat åttaårigt sto) som ändå verkar ha lite (med betoning på lite ändå) smygform enligt vad man kan utläsa av de sista loppen då hon fått pengar två gånger i rad och satt nytt rekord efter att tidigare varit utan pengar i tio lopp i rad.

Lite lustigt att hästen är tränad på Visby och ägd i Stockholmstrakten.

Lite långt att åka för att låta en "kuskpajas" som mig köra, men det kan ju gå bra också.

Och har man lite poäng så vill man väl vara med där man får chansen. Det är ju i alla fall 25 000 att köra om.

Den är i alla fall inte struken ännu vid 15-tiden idag så jag räknar med att det blir lopp.

Amatörklubben bjuder oss på käk efteråt i ett tält på stallbacken, så det ska bli trevligt att träffa de andra också. Om vi inte kört på varandra innan vill säga ;)

Parkin gjorde ett riktigt bra lopp på Bollnäs i tisdags.

Henke körde vaket till spets då det strulade lite för hästarna innanför och släppte sedan till vinnaren Orrechietti . Det gick väl lite för sakta på mellanvarvet för att det skulle passa "junior" perfekt och han såg väldigt vass ut i sista sväng när han letade lucka.

När "ledarparet" successivt ökade farten allt mer så hade han dock svårt att hänga på i "överljudsfarten" sista biten in mot mål och tappade även tredjeplatsen på linjen mot den som suttit i andra ytter.

Klart godkänd insats mot ett gäng där halva gänget varit aktuella eller forna deltagare i Elitloppet och där flertalet tjänat mer än dubbelt så mycket pengar.

Nu får vi se vad nästa mål blir.

Henke "hintade" att det kunde bli "långresa" och start under Stochampionatshelgen på Axevalla. Det finns ett bra lopp för honom där under söndagens extra V75:a.

Själv blir jag nog hemma i såna fall.

Helgen efter ska jag ju till Halmstad och sambons släktträff och att åka fram och tillbaka genom "hela" Sverige varje vecka är ju inte riktigt min grej.

Dessutom kanske jag ska starta på Oviken den 19:e. Det är ju en lämpligare resa för mig det.

Men huvudsaken är ju att hästen är på plats.

Dessutom kan det ju vara bra att spara lite pengar.

Räkningen från kliniken som Quantum Farms inte ville betala har jag fått ta. Jag ringde kliniken igår och sa att de skulle skicka den till mig istället.

Jag hade ytterligare några samtal med Stig Hjellström på Quantum innan jag inte orkade tjafsa något mer.

Han tyckte för övrigt, kanske med rätta att kliniken borde ha kollat även med dom innan de drog på med alla undersökningar. Men eftersom jag var så säker på att de skulle betala tyckte dom väl att det skulle räcka med att jag godkände det hela.

Och i efterhand så får jag väl ta på mig en del jag också.

Klokast har ju varit om jag sagt åt dom att behålla hästen när de sa att han blivit sparkad.

Men vi får väl se.

Hästen är ju inte så dum och kanske han springer in en massa och då spelar det ju mindre roll.

Quantum skulle dock bidra som Hjellström sa: "med några tusenlappar" om jag skickade ett kontonummer.

Vi får väl se hur det blir med den saken...

En ny "motgång" fick jag i torsdags när man ringer från Bergsåkerskliniken och meddelar att Quantum Farms inte betalat räkningen för undersökningen på sparkskadan som Bonden hade när han kom hit i april.

Då lovade ju Stig Hjellström, som är någon slags "föreståndare" på Quantum att de skulle stå för veterinärbesöket eftersom de skickat upp en häst som var skadad.

Nu så var det han lovade inte värt någonting tydligen.

Jag pratade med honom och då tyckte han att det blivit för dyrt med undersökningen. Jag menade att det kan man ju inte påverka. I ett sånt här fall måste man väl ändå låta veterinärerna bestämma vad som behöver göras?

Å andra sidan skulle jag naturligtvis vägrat att ta emot hästen redan när den kom, men det är ju lätt att vara efterklok. Men det är ju nästan så man börjar undra om det är jag som är korkad eftersom de två senaste gångerna jag köpt häst av typ "företag" så har det bara blivit bekymmer.

Det går tydligen inte att lita på någon i hästförsäljarbranschen. Det är ju inte konstigt att folk ledsnar när det bara är lögner och skit mest hela tiden.

Nä vi får väl se hur det här löser sig. Jag har även kontaktat deras "tränare" Ulrik Pedersen och han har ju varit mycket behjälplig tidigare. Exempelvis när Stig Hjellström aldrig skickade något pass på hästen fixade Pedersen det på två dagar. Vi får se vad som händer.

Stig Hjelsltröm får man nog sortera in i samma fack som skojaren Robert Ericson på Scantrav, som också är en av dem som inte står för vad dom säger.

Men så är det.

Förhoppningsvis fortsätter hästen att springa så att pengarna räcker till veterinärvården också.

Samma dag som kliniken ringde var vi till Östersund och blev 7:a.

Hästen gjorde ett bra lopp.

Han galopperade kort efter hundra meter men tappade ingen position utan satt mestadels i tredje ytter som blev andra ytter 800 kvar. I sista sväng när jag skulle ta ut honom i tredjespår "vinglade" vi till och fortsatte ytterligare något spår ut och tappade några längder där.

Utan den fadäsen är vi kanske trea/fyra. Nu spurtade han ändå godkänt på en väldigt tung bana och blev avslagen om sjättepriset precis på linjen, medan han närmade sig de framför.

Loppet ser ni här på Östersundstravsts gratisvisning Här (klicka på lopp fem) Vi har spår 5 bakom bilen..

Nu tar vi nya tag och anmäler till på fredag på Bergsåker.

Jag tror dock inte han kommer med då vi tappade lite väl mycket poäng. Troligast så blir det på Hagmyren den 14:e istället då det finns ett P21-lopp där som passar bra.

På fredag ska jag troligast köra lopp ändå på Bergsåker då jag lottats fram till att vara en av sex Bergsåkersamatörer som kör en kuskmatch mot sex amatörkuskar från Skellefteå.

Det ska bli roligt att se hur det går. Med lite tur lottas man på en skaplig häst.

På tisdag är det återigen dags för Parkin att möta "de bästa" igen.

Det blev ett stenhårt lopp på Bollnäs, där flera riktigt bra hästar möts i ett lopp med 100 000 kronor i första pris.

Startlistan här

Får vi med oss en matlapp därifårn så är jag helnöjd.

Vi hörs

Nu är väl det en sanning med modifikation då han nästan inte startat på medeldistans med voltstart på länge. Som kuriosa kan nämnas att han exempelvis gick 13,9/2140 meter också som 2:a, så tidigt som 2010 (i min träning dessutom) men det förringar ju inte den här insatsen.

Många tycker ju att han bara borde kunna "städa av" den typen av hästar han mötte igår.

Men så lätt är inte travet. Det finns många bra hästar i den klass han är i även i "vardagstravet" så minsta lilla problem på vägen så kan man vara körd även i såna lopp.

Nu gjorde han ju ett väldigt bra lopp i mina ögon, då han hamnade långt bak och den i ledningen lyckades hålla ett konstant bra tempo.

Då är det inte så lätt att ta något ute i spåren till slut.

Dessutom så fick ju vinnaren Rocky Race och Kajsa Frick det mesta kört i halsen. Hon fick lucka och kunde köra rakt ut från tredje inner med 5-600 meter kvar alldelels framför nosen på "junior".

Dessutom fick dom en rygg att gå på ända tills Frick tyckte det var dags att gasa. Parkin fick ju gå ut ytterliggare ett spår, med orkade inte riktigt få tag i den undflyende vinnaren över upploppet. Medans det var god marginal till övriga hästar när mållinjen passerades.

Han gjorde det bra tycker jag. Dessutom hade han ju bakskor på. Och det var väl första gången som han sprang in några pengar överhuvudtaget för Henke med någon form av beslag på hovarna.

Någon fortsatt planering har jag inte hört något om, så vi får väl se vad det blir.

Troligen fortsätts det väl att startat på i lite lägre klasser.

Han kommer i alla fall hem hit efter Bergsåkers Open Trot-helgen. Resultatet hos Henrik är ju omöjligt att klaga på. I och med gårdagens andra plats har han sprungit in 1.499.000 kronor hos Stall Henrik Svensson.

Fantastiskt.

Fattas bara en tusenlapp till en och en halv miljon.

Över till "hemmahästarna"

På torsdag är det min tur att hoppa upp i vagnen igen. Bonden har fått ett i "normala fall" skapligt läge bakom startbilen. Nu har han ju knappt startat bakom bilen (en gång bakom vingen, med galopp direkt och en gång i bakre led) så jag vet inte riktigt hur det kommer att gå.

Håller han sig på benen och inte klappar igenom som senast så tror jag vi är med därframme i alla fall.

Och så avslutar jag med ett tråkigt besked.

Norma har tydligen tappat sitt befruktade ägg för när dom kollade igen på 25 dygn så var hon inte längre dräktig. Nu väntar man på nästa brunst och på att då skicka in en ny dos sperma från Chocolatier.

100 kronor dygnet får alltså fortsätta rinna ur min plånbok i minst 42 dagar till.

Men det är bara att köra hårt och hoppas på det bästa.

Det är inte gratis att hålla på med trav...

Den här gången i ett ännu "vanligare" lopp än senast.

Nu är det lunchtrav på Bollnäs som gäller.

Och det ser ju inte direkt hårt ut på förhand men alla lopp måste ju köras innan man kan räkna in några segrar.

Är han som sist så borde han dock vinna även nu. Även om han troligast går med bakskor denna gång.

Fick några bilder av skötaren Hanna på "junior" iklädd sin segerkrans från i torsdags när vi var dit med smörgåstårta efter vinsten i torsdags.

Det var för övrigt 13:e gången vi var dit med någon form av tårta på tre år. Parkin har vunnit 14 lopp men en av vinsterna tog han faktiskt i min träning och då blev det ingen tårta ;)

Lagerkransen har dom för övrigt spikat upp ovanför huvudet på honom på utsidan av den box han står i hos Henke.

Parkin fick sin första lagerkrans i torsdags Foto: Hanna Svensson ©

Loppet på måndag är voltstart för hästar med högst 2 miljoner intjänat och han står tillägg med 20 meter.

Tur för mig som jobbar 12-timmarspass att det är lopp 2 och att jag har det "första" nattskiftet då och följdaktligen borde hinna hem till klockan 18 och Ortviken.

Ska försöka hinna röra på Bonden också en sväng samma dag.

Kan eventuellt bli efter jobbet på söndag istället om jag har rätta orken efter en midsommarhelg i arbetets tecken.

Jag kör intervaller i backen imorgon, men han behöver nog jogga lite under söndag eller måndag om han ska ut och starta på torsdagen.

Det är anmälan för honom i morgon till Östersund. Ska bli intressant att se hur det går där.

Han känns väldigt fin här hemma och jag har varit och köpt en ny tunn spärrgrimma som jag testat här hemma och det kändes som om det kan bli riktigt bra.

Om det blir tredje gången gillt är svårt att sia om då han var sämre senast jämfört med gången innan. Hemma har jag kunnat köra på rätt tufft utan att pulsen varit så onormalt hög efteråt som den var efter loppet på Solänget.

Jag har förhoppningar om att det inte var något speciellt utan att det bara hade med luftintaget att göra. Möjligen att värmningen blev lite tuff också då han är dålig på att dricka efter den och utan vätska blir man ju svag när det är varmt. Jag körde ju avslutningsvis 09/200 meter med honom där och det sög kanske musten ur honom lite.

Det gör jag inte om nu.

Med spärrgrimman på ska han inte heller kunna andas med både mun och näsa samtidigt i fall att det var det som var orsaken senast.

Nu har jag ju bara sett honom bakom bilen två gånger varav en av starterna var från bakspår och den andra från långt ut då han hoppade nästan direkt, så jag vet inte hur han fixar starten, men det får vi väl se på torsdag.

Kapacitetsmässigt så är det här nog den snabbaste häst jag kört i alla fall, om man undantar Parkin då. Men å andra sidan körde JAG aldrig 09 med honom någon bit på banan som jag gjort med den här.

Jag hoppas också att hästen blir lite lugnare innan loppen så småningom för han är rätt så stollig, men det är väl bara att "nöta på" och hoppas att han lugnar sig eftersom.

Hur som helst önskar jag en Trevlig midsommar på er om jag inte hinner skriva något mer.

Det var ju nästan så att jag hade räknat ut Junior som en vinnarhäst efter de senaste loppen. Han har heller inte sett så rolig ut när jag varit och hälsat på honom.

Men nu stod han där som en vinnare igen och jag är glatt överraskad ska jag säga.

Men det är ju lika roligt för det.

Hästen gjorde det riktigt bra som kunde nå ikapp dem och avgöra till slut med huvudet. Om den i rygg ledaren fått chansen tidigare så hade han nog blivit tvåa, men det förringar ju inte insatsen. Allt ingår ju i trav.

Där har skötaren Hanna och Henke gjort det bättre än jag trodde var möjligt med tanke på de tendenser han visat i loppen.

Henrik har ju inte velat säga att han varit "slut" heller när jag frågat vad han tror om framtiden. Och på på direkta frågor från annat håll så har han också sagt att hästen känts bra i träningen hela tiden och naturligtvis hoppats att det även skulle visa sig i lopp.

Nu är han ju i den hårdaste klassen och det är ju naturligtvis tufft där.

Det ska man ju inte glömma bort.

För min egen del så fundera ju många om framtiden med hästen och det kommer förslag från olika håll.

Nu är det ju så att jag är ju inte "kär" i pengar på det viset att jag absolut vill ha en massa över, men eftersom jag håller på med trav för att det är roligt, och inte för att tjäna pengar (då skulle jag ha gjort något annat) så tänker jag kanske annorlunda.

Till travet har jag en begränsad budget vilket inte är konstigt eftersom jag har ett vanligt lönejobb.

De senaste åren har ju Parkins framgångar gjort att jag kunnat göra en mängd förbättringar på hemmaplan och även satsat lite hårdare genom att gå ifrån "billighetstänket" som jag fått använda mig av i hela livet för att kunna hålla på med det här.

Jag har kanske varit generös i överkant åt många håll.

Men att pengar rinner genom fingrarna på mig är ingen nyhet.

Man får ändå inte ta med sig något då man dör.

Men man måste ju ändå se på vad det kostar mig och vad man får in också.

Jag hade ju inne i huvudet börjat räkna på att ta hem honom eftersom om han ska fortsätta vara i träning så måste han ju försörja sig själv.

Och innan gårdagen så var det väl på håret att det skulle ha "gått ihop" hittills i år.

I vintras så bestämde jag ju med Henrik, eller rättare sagt jag sa att "du får behålla honom till Open Trot-helgen, sedan så tar jag hem honom".

Och i och med de pengar han sprang in igår så räcker de ju nu i alla fall bra precis "ända fram" även om han inte skulle springa in något mer.

Vilket jag hoppas att han gör nu när han visade bättre takter igen.

Än en gång - Bra jobbat av Stall Svensson där.

Men för MIG är det inget självändamål att ha häst i proffsträning hur bra han än går där, jämfört med hemma hos mig.

Kostar det mer än det smakar och det inte är roligt längre (och det dessutom blir en massa "pajkastning" från såna som borde veta bättre), så kan även den mest stoiske människa även han få nog av hela skiten.

Jag ser inte att jag har någon skyldighet att "göra någon till lags" bara för att MIN häst går bra.

Jag har nog gjort mer än många andra för att hjälpa till under åren.

Tycker JAG att det är roligare och att det ger MIG mer att titta på honom här hemma i hagen i framtiden och att han då i bästa fall blir sjua i ett vanligt snabblopp så är det ju JAG som bestämmer det.

Ingen annan.

Även om det är trevligt i vinnarcirklar så är det inte det trav handlar om för mig.

Nu ska jag iväg och jobba natthelg.

Trevlig helg på er.

Han blev väldigt trött i slutet av loppet så jag vet inte riktigt vad jag ska tro. Han bjöds en fin resa, bästa tänkbara, i rygg på ledaren i lämpligt tempo, men redan i ingången till sista sväng när tempot ökade kändes det som om det var tomt i tanken.

Han höll ändå en femteplats 30-40 meter före mål, men stannade nästan helt lagom till mållinjen och med någon meter längre lopp så hade han blivit utan pengar helt.

Tiden han gick var 17,8 men det var inte alls samma "krut" i honom som senast. Han var ungefär lika stollig i början av värmningen men jag ändrade lite på upplägget och körde bara två bakvarv (då jag fick molhålla i honom) och gick sedan ett halvvarv innan jag värmde 2000 meter i rätvarv i 40-tempo med en rejäl avslutning sista 200. I rätvarv funkade han bättre och låg inte på lika hårt.

Innan och under defileringen var också lite "pärig" men det funkade nöjaktigt. I voltningen innan loppet gick det också skapligt och även om han tog några galoppsprång i starten, så var det inget problem att blåsa till ledningen och sedan släppa den redan i mitten av första kurvan.

Jag hade ändrat lite i utrustningen och bytt "käk" och det tycker jag fungerade bra. Däremot så tog jag bort spärrgrimman eftersom jag tyckte den blev lite klumpig och det kändes som om det var därför han var svårstyrd i värmningen när vi skulle vända upp.

Det sitter ju en fast typ av "spärrgrimma" på halsbygeln som jag trodde eventuellt skulle kunna räcka, men det gjorde den inte eftersom han mest sprang och gapade. Både innan loppet och även när jag tog upp honom för att släppa ledningen.

Det är möjligt att det påverkade andningen på honom också men inte kanske så troligt.

Efter stund efter loppet så kollade jag pulsen på honom och den var väldigt hög. 109 slag och efter en halvtimme var den nere på 75, vilket också är lite högt så lång tid efteråt. Parkin brukar normalt ligga på 83-87 slag efter loppen och Danskan låg oftast på runt 93.

Nu hade han lite hög puls efter förra loppet på Bergsåker också tyckte jag, men då låg han på 98 slag, så det känns som om den här gången var det för mycket för att vara riktigt bra.

Han visar dock inga andra symptom så vi får väl träna på och prova igen om några veckor. Finns ett lopp i Östersund veckan efter midsommar som jag kanske siktar på.

Loppet ser ni på ATGplay (V4-fyra Solänget tisdag 11/6)

Imorgon är det dags för Partkin att visa upp sig på hemmabanan.

Det var så länge sedan som 2011 senast han startade här hemma. Jag har inga höga förhoppningar men det skulle inte skada med ett tillskott i kassan.

Man är ju bortskämd med att det är han som brukar försörja de andra hästarna (och mig med för den delen), men hittills i år har han inte kunnat försörja sig sig själv.

Hoppas han får tillbaka sitt självförtroende och att det åtminstone blir en liten slant.

Det mest glädjade denna vecka har hittills varit att när jag kollade hur det gått för Norma och betäckningen.

Jag hade ju mina dubier med tanke på att hon bara fick en dos sperma av Chocolatier när hon var brunstig. Och med tanke på hans svaga dräktighetsprocent så kändes det inte alls optimistiskt i överkant, även om kära Norma tidigare haft oerhört lätt för att bli dräktig.

Men det otroliga hade hänt. Någon av de där "vimmelkantiga" stackarna till Chocolatierspermier verkade ha klarat av att simma åt rätt håll för en gångs skull och dessutom överlevt länge nog för att fastna på ägget.

Så visst var hon dräktig.

Tjejen på Norrby skrattade och tyckte även hon det var roligt att det lyckats.

Nu ville dom ändå ha kvar Norma tills efter 42:a dygnet för att vara säker att "det" satt kvar.

Hon skulle kollas två gånger till för att i såna fall kunna betäcka om igen om ägget skulle ha ramlar bort. Tog jag hem henne nu fick jag göra det på eget bevåg, men med ett sådant "sällsynt" föl på gång så chansas det inte.

Hon får väl stanna tills dess.

100 kronor dagen från 14 maj till 14 juli kan ju vara ett "billigt pris" för att i framtiden få sätta sig upp bakom en kolsvart hingst efter Chocolatier.

DET kan ju bli nästa stjärna ;)

Jag har även frivecka från jobbet så det är ganska smidigt att få ihop det hela. Dessutom med bara en häst hemma just nu är det rätt så lugnt.

Lilltussen Parkes har ju varit på bete i en vecka och förutom då första natten, då det verkligen hällregnade så har det varit bra väder för henne och "nordisen" hon går med. Jag har åkt förbi där någon gång men bara varit in och matat dem med morötter en gång. Han som äger den andra ettåringen bor ju bara ett par hundra meter därifrån så han har koll vilket känns tryggt.

Parkes ser lite undrom ut - ska jag vara här? Foto: Björn Persson ©

Här hemma verkar det gå skapligt ändå för Bonden som enbart har katten Puh som sällskap, men hon gör dock sitt yttersta för att "låtsas" vara häst och hon är nästan lika ofta i hagen som hästen...

Imorgon tisdag är det dags för andra starten i min regi för Quantum Bond.

Vi ska till Solänget och lunchtrav.

Han var ju hetsig som bara den senast innan loppet men förutom i startögonblicket så skötte han sig bra sedan. Jag har väl inga stora förhoppningar på att han ska vara lugnare, men jag har ändrat lite i utrustningen så vi får väl se hur det faller ut. Det kanske bara blir "tok" det också, men jag hoppas det ska fungera.

Sällskapskatten rullar i hagen. Foto: Björn Persson ©

Spåret borde i alla fall passa bättre.

Kapacitetsmässigt så räcker han i det här sällskapet även om han i nuläget har minst med pengar i fältet. Jag tyckte han var lite väl svettig efter den korta transporten till Bergsåker senast, så jag lägger in en brasklapp för hur han hantera att åka 17 mil i hästfinka också.

Antars så tror jag han är god för en tid på runt 16,5 full väg.

Det borde räcka en bit om inte loppet blir omöjlig.

Och det vet man ju aldrig.

Parkin var jag och hälsade på igår och det är med blandade känslor. Han går ju i en stor gräshage med 7-8 andra valacker och det är ju bra så.

Han brukar ju komma direkt när jag visslar.

Men igår såg jag inte honom alls.

Och han kom inte heller när jag visslade så jag frågade Sofia Frilén som jobbar åt Henke om han inte var i den stora hagen med de andra längre.

Men, jo det skulle han vara.

Dom brukar vara längst upp och då ser man dom inte, sa hon. Då hon ändå skulle börja ta in hästarna där så gick hon med mig in i hagen.

Och när vi gick uppåt mot hästflocken så såg jag honom längst bort med huvudet i marken och arslet mot oss.

De andra hästarna upptäckte oss ganska snart och började gå mot oss. Parkin hade fortfarande inte upptäckt oss så när vi kom uppför slänten så gick jag en sväng bortåt åt vänster, medan de andra hästarna gick mot Sofia och utgången.

Jag visslade igen och då så såg jag att öronen åkte upp på honom och sedan med blixtens hastighet tvärvände han och tog fart och det var rörande att se hur han inte fort nog runda de andra hästarna och direkt utan minsta tvekan ta sikte på mig och inte mot de andra i flocken.

Parkin höll sig intill mig hela tiden. Foto: Björn Persson ©

Det borde ju betyda att han gillar mig i alla fall.

Sedan gick han inte ifrån mig trots att de andra gick när morötterna var slut. Han stannade vid min sida hela tiden medan de andra gick mot utgången.

Och sedan höll han sig bredvid mig.

Jag hjälpte till at ta in honom och en annan häst och det var lite jobbigt att lämna honom kvar där när han visar mig sådan tillgivenhet.

Nu har jag ju lovat sedan tidigare att han skulle få stanna tills "Open Trot- helgen" i augusti och eftersom jag alltid försöker hålla det jag lovar så tänker jag försökagöra det den här gången också även om det tar emot såna här stunder.

Skulle han däremot fortsätta visa upp en svag tävlingskurva får jag väl ändå kanske tänka om.

Det inte är direkt gratis att ha hästar i träning och springer han inte ihop till sina kostnader så blir det ju tufft för mig att fixa det hela på en fabrikslön.

Hittills har han bara backat några tusen i år så än så länge är det lugnt.

Men om hästen inte kämpar längre så trivs han väl inte och då är det väl inte något annat att göra än att ta hem honom i förtid.

Nu får han ju möta i alla fall "lite" snällare motstånd på torsdag på Bergsåker men jag tyckte inte hästen varit sig riktigt lik på slutet så jag misstänker att det inte blir några stordåd då heller.

En del har ju hört av sig och tycker ju att Henke uttalade sig dumt i TV i lördags, då han i princip sa att Parkins resultat i år berodde på att han inte hade hästen hela året och att det var därför han inte fungerat i år.

Det är ju upp till var och en och bedöma vad man vill lägga i det.

Det enda jag kan säga är att hästen var riktigt bra i årsdebuten för att sedan vara sämre.

Alla har rätt till en uppfattning och även om det ingår att döma ut mig som travtränare i den, så kan jag ju inte göra så mycket åt det.

Dessutom så talar väl resultaten för att det är sant - att jag inte är en speciellt bra tränare.

Det kan jag leva med

Hästarna verkar i alla fall tycka om mig.

Här i princip lovar man seger, men som vanligt så strulade man till det. För femtielfte gången ungefär.

Nu är det ju som det är.

Men jag deppar inte ihop den här gången heller utan det blir nya tag.

Hästen fick dock visa att han nog har en hel del att hämta framöver bara han sköter sig.

Körde 16,1/2000 meter efter startgaloppen och då även en vid sista sväng för att få med sig något överhuvudtaget.

Nu stumnade han lite sista biten samtidigt som han var "lite" entömd på upploppet. Entömdheten gjorde att jag inte kunde "driva" på honom just något, då han liksom gled ner i banan mot ekipaget innanför oss när jag inte drog i högertömmen.

Han var ju precis lika stressig och "rusaraktig" i värmningen som första gången vi var in på banan. Nu värmde jag mestadels i rygg på Amatörklubbs-kollegan Hasse Lindgren och då blev det ju lite lättare, även om Raymond-käken riskerade att förstöra lacken på Hasses hjälm.

Quantum Bond yrslar på inför starten. Foto: Peter Bergström ©

Innan start så var han också mer eller mindre omöjlig och låg på rejält. Dessutom gjorde han "störtdykningar" med skallen för att komma undan på något sätt.

Nu hade vi också naturligtvis fått spår fyra.

Det absolut sämsta spåret att vända upp från även med snälla hästar.

I den första starten kastade han sig nästan rätt upp i luften på kör och galopperade. Jag tyckte inte jag var i vägen för någon i alla fall men enklast för alla tyckte väl måldomarnämnden det var att ge mig 900 i böter för att jag "stört medtävlare i starten".

Starten blåstes av rätt sent och det var en del som fick problem med utrustningen som skulle åtgärdas innan det blev en ny start.

Vi han exempelvis GÅ tillbaka ända till utfarten avbanan innan dom meddelade att det var jag som skulle ha böterna.

Nåväl.

Det blev inte mycket bättre i den giltiga starten, men den här gången koncentrerade jag mig på att vi skulle befinna oss exakt i spår fyra när starten gick.

Även om det innebar att vi stod rakt upp i luften så tänkte jag se till att vara 100 procent säker på att inte inkräkta på någon annans plats i alla fall.

Det blev ett nytt luftsprång och en galopp direkt naturligtvis.

Själv höll jag på att ramla ur framlänges då det kändes som om han tog sats för att hoppa hinder eller något när starten gick, men jag höll mig kvar i vagnen och vi tappade inte så fasligt mycket mer än position.

De öppnade sakta så efter 500 meter var vi ikapp invändigt som sista häst. Efter 8-900 meter hade jag en tanke på att gå ut ett spår men tvekade antagligen bort en ännu bättre placering än den blivande fjärdeplatsen där, då jag satt kvar för att "spara" hästen när det kom upp en till häst utvändigt om oss.

Bonden blev då lite pigg invändigt och då jag försöker köra honom utan att "hålla igen" honom så sprang han nästan upp i huvudet på John Östman som satt framför oss vid varvningen, så jag fick ta lite i honom och det blev det lite bättre.

Quantum Bond (längst bak) tar ett luftsprång i starten. Foto: Skärmdump ATG

Kändes lite stressande att sitta sist invändigt med "fulla linor" och det är 800 meter kvar när de utanför går för fullt utan att komma framåt.

Jag backade lite och ut i rygg på den utanför, men efter några hundra meter kändes det som om de inte gick framåt och då var det bara att styra ut ett spår till och då bara "Pang" så svepte jag nästan hela fältet i sista sväng, men då stack dom där framme i samma veva så vi nådde aldrig ikapp dem.

Fyra i mål men en bit efter vinnaren. Foto: Skärmdump ATG

Med snällare resa och bättre position så är vi längre fram.

Nu tar vi nya tag och siktar på Solänget den 11:e.

Och då hoppas vi på bättre spår.

Kapacitet finns men det går inte att lägga bort så mycket krafter innan och vara lika "stollig". Det är konstigt för att i stallet är han "coolheten" själv och visar inte alls upp några "stresstendenser".

Passar även på att gratulera Andreas Büström vars Villagelecoursdeau som jag kvalade in för två veckor sedan, var den som vann loppet. Det var "Bysses" första tränarseger.

Körde gjorde Henke och det gjorde han bra.

Parkes och Quantum Bond är trygga med varandra och vilar ut i hagen. Foto: Anette Svanberg ©

Imorgon tisdag så försvinner Parkes på sommarbete. Hon och "Bonden" har ju kompat förträffligt sedan han kom och jag tror inte hon saknat mamma Norma speciellt.

Det blir intressant att se hur det går för Bonden som blir ensam här ett tag med bara katten som sällskap. Han verkar inte så speciellt känslig av sig så jag tror det går bra.

Med lite flyt kommer kanske Norma hem också snart.

De hade betäckt henne förra söndagen (den 26:e).

Nu verkar dom ju snåla in på sperman (kanske inte finns så mycket?) så det lät som om dom bara inseminerar en gång mot för i vanliga fall både två och tre gånger på en brunst.

Och det är möjligt att dom vet vad dom gör och har full koll men alla andra gånger så brukar man skjuta in varannan dag under brunsten för att vara säker på att det ska bli något.

Jag minns även att när "lilla" "tillverkades" så fick dom också väldigt lite sperma från Tap In som hade svårt att leverera några större mängder så på Överby stuteri tyckte dom att jag skulle kolla efter en ny hingst, men då tog hon i alla fall på den lilla mängden de fick då, så jag hoppas det räcker nu också.

Hon skulle kollas runt den 11:e och är hon dräktig så får dom väl skicka hem henne med nästa transport. Troligast ändå är väl att det blir en vända till minst, så vi får väl se vad som händer.

Och så över till Parkin.

Jag vet inte så mycket.

Jag har varit dit och hälsat på honom och allt verkar bra. Jag får väl inga direkta rapporter från Stall Henrik Svensson, men Henrik säger att han känns bra när jag frågar, även om det låter som om han varit lite besviken på resultatet hittills.

Det är väl tänkt att han ska starta på hemmabanan Bergsåker för första gången sedan 13 maj 2011. Det är i Akademisprintern den 13 juni.

Kan ju vara roligt att få visa upp honom på hemmabanan. Även om inte formen och resultaten i år varit strålande direkt så var han ju väldigt fin i årsdebuten.

Sedan så ser det ut som om "självförtroendet" har naggats något i kanten på hästen.

Jag hoppas ändå han kan knapra åt sig lite pengar till månadskostnaderna här i alla fall.

Blir det ingen succé så är det ju ingen katastrof. Dessutom på plussidan är ju att det inte blir så dryga resekostnader den här gången heller.

Med lite tur och om hästen håller sig någorlunda lugn, så har jag som jag ser det bästa hästen i fältet.

Nu har jag ju bara vunnit en gång på 176 starter så min trovärdighet kanske inte är den bästa ;)

Men allt kan ju hända och det känns som om det är dags att förbättra statistiken lite.

Kom igen nu Bonden så visar vi var skåpet ska stå...

Vi avreste redan klockan 8.15 för att om möjligt hinna med oss så bra som det bara gick. Jag hade aldrig varit ute på Ekerö så det skulle bli spännande att se om vi hittade. Med oss i bilen hade vi den blivande motorcykelägaren Erik Remnehag som åkte med oss ner för att eventuellt köpa en motorcykel.

Han hade varit på Menhammar en gång på 70-talet men han kom inte ihåg någonting just i dagsläget.

Erik Remnehag laddade upp på Ekerö inför kommande motorcykelaffär. Foto: Björn Persson ©

I och med att mitt lokalsinne inte är av det vassaste slaget så har jag ju ofta problem med att hitta till ställen jag aldrig varit på så det brukar ju nästan alltid bli lite "bestyrigt" innan jag hittar fram dit jag ska.

Färden gick bra och med en snittfart på straxt över 100 så tog det inte mer än just 3,5 timme innan vi var ute på Ekerö. Norma är huserad på ett ställe som hette Norrby Gård som skulle ligga längre ut än Menhammar, ute på Munsö.

Norrby Gård på Munsö. Foto: Björn Persson ©

När ön tog slut och vi stod till färjeläget som tog folk över till Adelsö, så insåg vi att vi missat en avfart någonstans och eftersom "Norrby Gård" inte fanns på någon karta så fick vi fråga oss fram bland de tre bilar som köade för att komma ombord på färjan.

En lite "förfriskad" karl hade lite klart för sig och han sa att vi skulle köra tillbaka och ta av vid "gamla affären".

Nu tog vi av lite tidigare och chansade när vi såg ett gårdsliknande ställe en bit in bakom några träd.

På vägen dit frågade vi en "trädgårdsmästare" om vi var på rätt väg och si det var vi.

Norma sökte sig till oss direkt när hon såg och hörde oss och det var roligt att se. Sämre att hagen hon vistades i inte hade så mycket gräs. Men blir hon bara dräktig snart så väntas det frodigt medelpadsgräs för henne resten av sommaren. Foto: Björn Persson ©

Vi träffade stallchefen och hon sa ungefär var Norma var någonstans och vi gick och tittade i en hage med en massa olika märrar.

Jag ropade på henne och vips så kom det en stor svart dam med målmedvetna steg som banade sin väg fram mot oss. Jag blev nästan lite rörd när hon direkt kände igen oss när hon hörde oss och kom till oss.

Hon blev lite omklappad och fick sina morötter innan vi med tunga steg gick mot bilen igen.

Det är konstigt att man helst vill ta med sig hästarna hem när manhälsar på dom. Nu är det bara att hoppas att hon tar sig med Chocolatier som har lite svårt med att få märrarna dräktig som det verkar.

Vidare tillbaka mot Stockholmshållet och då på vägen stannade vi till på Menhammar för en snabbvisit.

Menhammar Gård på Ekerö. Pampigt värre. Foto: Björn Persson ©

Det är ett imponerande ställe dom har där ute och med såna förutsättningar kan man väl nästan inte misslyckas. Speciellt inte med tanke på att mina hästar får växa upp och tränas upp i en "grusgrop" på Storjorden.

Det är skilda världar kan man säga.

Bildbeviset. JAG har varit på Menhammar. Foto: Anette Svanberg ©

Det gick tre avelshingstar i de tre närmaste hagarna från där vi parkerade.

Det var Jaded närmast vägen (han hade en namnskylt på grimman så den var lätt) och i mitten gick en brun en, möjligen From Above? men det vet vi inte.

Chocolatier kände vi igen på huvudet. Och det var han vi ägnade vår uppmärksamhet åt att naturliga skäl.

Chocolatier lyckades stå bra på ett foto i alla fall. Synd på staketet bara. Foto: Björn Persson ©

Chocolatier var en verkligt trevlig individ som även han nappade åt sig några morötter. Han var dock lite ovillig för posering och de två första fotona blev faktiskt de som blev bäst.

Chocolatier verkar vara en trevlig individ. Foto: Björn Persson ©

Därefter full fart mot Bromma där vi släppte av Erik och sedan vidare till hotellet i Råsunda.

Fixade till oss lite snabbt sedan drog vi iväg och käkade på Jensens Böfhus på Sergelgatan inne i Stockholm.

Bra käk och lite vin.

Sedan mot Stadion och Bon Jovi som bjöd på en bra konsert.

Han började vid 20.15 och höll på till ca 22.45 med två inrop, så det var trevligt även om det inte var samma drag som när jag såg Springsteen där på 90-talet.

Bon Jovi underhöll oss i två och en halv timme på Stockholm Stadion. Foto: Björn Persson ©

Lite nattkrubb ocgh sedan var vi åter på hotellet vid 01-tiden.

Lördagen inleddes med frukost och sedan vid 12-tiden kom min nyopererade barndomskompis Peter Bergström till vårt hotell för att åka med oss ut till "Valla" och sedan åka med oss hem till Sundsvall.

Alltid trevlig att träffa Peter.

Väl på Valla sökte vi upp Parkin.

Henke och gänget runt om hade fullt upp så vi klappade om hästen och pratade lite innan vi gick över på platssidan för att känna av stämningen.

Det var för övrigt kanonväder både fredag och lördag och stämningen var som vanligt god under Elitloppshelgen.

Vinnaren av Sweden Cup, Pietro Gubellini väntar på spårlottningen inför finalen. Foto: Björn Persson ©

Vi kollade mest på folk och gick omkring men vi såg även några lopp.

Imponerade mest gjorde nog italienaren Owen's Club med kusken Pietro Gubellini som vann Sweden Cup efter en fin styrning både i försök och final.

Lite skoj att bevittna lottningen av startspåren till finalen på bara någon meters håll.

Annat att minnas var ett snabbt möte och "handskaking" med den levande legenden Anders Lindqvist.

Sedan var det dags för dagens begivenhet och det var klassiska loppet Harper Hanovers lopp där "junior" skulle tampas om 500 000 kronor i första pris.

Han var en av förhandsfavoriterna men mina egna förväntningar var lågt ställda med tanke på förra loppet och även efter att ha träffat hästen innan. Han såg inte så fokuserad ut som han brukar heller när han är "i slag".

När så starten gick så fick han hästen utanför sig rätt över sig och att man undvek att blåsa till omstart är en gåta. Nu hamnade han något hack sämre till än vad man förväntade sig, men det löste sig ändå väldigt bra och Henke körde ett i det närmaste perfekt lopp.

När han fick luckan på upploppet sköt han till en bit och var fyra mitt på upploppet men sedan ledsnade han alternativt tröttnade och stannade till, men blev ändå 6:a och fick därmed i alla fall någon månadskostnad framöver betald.

Inte mycket att säga om det.

Han tangerade ju sitt personliga rekord över distansen, men såg inte ut att ha kvar samma "klipp" i steget längre, så kanske har han nått sin gräns.

Parkin och Hanna Svensson lämnar banan efter den första värmningen inför Harpers. Foto: Björn Persson ©

Jag är rätt nöjd med honom ändå.

Nu får han väl hämta igen sig lite tror jag innan han får prova på några enklare uppgifter för att se om det passar bättre.

Han slet ner utsidorna på hovarna rätt så mycket också igår som det såg ut, för han gick ungefär som Zeb Machahan när han lastades på hästbilen igår kväll.

Vi får se framtiden an.

Henke tyckte att han skulle ha blivit åtminstone fyra för att få godkänt och så är det kanske.

Efter loppet for vi hem över och nu är det nya tag.

Själva Elitloppet ser man ju ändå bäst från TV-soffan, eller hur?

Ganska stort ändå, då många aldrig har en starthäst på Solvalla ens under en hel livstid.

Men det är ju som det är. Även om det är kul att vara med så ska man ju räcka till också.

Och det ska ju bli intressant atts e hur "Junior" fixar det hela.

Derek Parkin som hästen är döpt efter spelade säkert 95 procent av matcherna i Wolves i tröja nummer tre och det är samam nummer som Parkin "har på ryggen" på lördag i Harper Hanovers lopp (för övrigt ett internationellt grupp II-lopp).

Dessutom fyller junior 7 år samma dag, den 25:e, så om Fru Fortuna är med oss på lördag så kanske, kanske det kan räcka en bit.

Med senaste insatsen i bakhuvudet så ligger jag dock lite lågt även om jag hoppas att det ska gå vägen.

Allt är i alla fall bra med honom och han känns bra i träningen enligt Henke.

Så vi får väl se hur långt det räcker.

Anette och jag åker redan fredag morgon och har planerat in en tur mot Menhammar och deras filial i Norrby där Norma står för att ta en titt.

Med lite flyt hinner vi även med ett kortare besök på Menhammar så vi kan titta på Chocolatier också.

Annars så är det konsert med Bon Jovi på Stockholm Stadion som gäller för fredagskvällen. Lördagen trav och ssedan hemfärd. På hemmaplan sköter döttrarna stallet som tur är.

Bond känns oerhört bar härhemma men har lite träningsvärk i bakknäna efter sandträningen. Räknar ändå med start den 31:a.

Han reste på bakbenen och han gick av och an, och "stressade" på mest hela tiden innan vi kom iväg. Jag höll mig lugn och selade på i lugn och ro och lät honom hållas.

Ut i värmningen utan halsbygel, men med uppdragen Raymondkäk. Det blev bara ett varv sedan in igen och "korrigera utrustningen" för han blev alldeles för het och då jag tog i honom blev det lite väsningar så det räckte inte med bara en "raymond" utan det blev till att sätta dit även en halsbygel.

Nytt försök. Och hej vad det gick från början. Jag vill ju inte "våldsdra" i honom eftersom jag försöker lära honom att lyssna på signalerna lite grann, men det var bara att blåsa på ett par varv i rejält tempo. Sedan lugnade han ner sig lite och jag provade att låta honom skritta ett varv med lösa tömmar och då höll han sig lugn. Sedan körde jag ett varv brevid Henke som var ute med en unghäst och då "peppade" han upp sig igen. Därefter fick han gå ett varv till innan han fick ännu ett varv i lite lugnare tempo och nu började han bli lite lugnare.

Men det tog ungefär 6000 meter i bakvarv.

Och det är kanske som gubbarna i Champion-böckerna brukade säga: "Det är inte förrän en häst blir lite trött som den lär sig någonting" för så kändes det verkligen idag.

Ut i stallet och vila en halvtimme på gången innan provlopp.

Och faktiskt så var han otroligt cool varje gång vi var in i stallet när han väl fått vara ute en gång. När jag fixade dit halsbygeln så stod han still i gången utan att ens vara fastsatt i kedjorna.

När vi väl for ut igen så gick jag lågsamt med honom i bakvarv till startplatsen medan den första provstarten gick. Lagom till den andra var vi på plats och jag hade valt ett bakspår.

Vi tog rygg på Jonas Martinsson när när den andra provsstarten gick och hästen var återigen rätt så het och när vi körde varvet runt till start igen bad jag honom knacka till Quantum Bond på mulen med hjälmen för att se om han skulle backa undan lite så att jag slapp sitta och dra i honom när han skulle springa i ryggar. Jonas puffade till honom lite försiktigt bakåt och direkt så funkade han nöjaktigt i rygg utan att jag behövde hålla i honom speciellt.

När sedan starten gick så ryggade jag Jonas igen och när han körde till ledningen backade jag ner i tredje par inner som blev fjärde och där jag satt och gottade mig tills sista sväng då han framför gick ut ett spår och jag följde med. När vi sedan kom in på upploppet så vek jag ut i tredje och han spurtade snabbast av alla upploppet ner och han var straxt före på mållinjen utan att jag drev på honom något.

Avslutningen var på 14 sista 500 ungefär och sluttiden runt 21.

Ett bra första jobb.

Dessutom en klar bonus att travet var riktigt bra och att han inte hade petat sig någonstans trots att allt han hade på sig på benen var ett par gamascher.

Bra för hästen att vara riktigt balanserad och skodd också. Det borde också innebära att han blir lugnare om han inte slår sig hela tiden när han springer.

Kan bli bra det här så småningom.

Men även om det "funkar" så här så gör det ju inget om han blir mer harmonisk. Förhoppningsvis blir det bättre och bättre med tiden och jag tror ju att den här typen av hästar gillar när det är samma en som håller på med dom hela tiden och att även det kan göra underverk.

Och då kan det bli riktigt roligt.

Planen är att han får gå ut på tillägg här på Bergsåker den 31:a

Parkes verkar nöja sig med "Bonden" som enda kompis och det verkar inte som om hon saknar mamma så länge hon har "någon" med sig.

Idag fick hon vara inne i boxen tills vi kom hem från Bergsåker och då det gick bra med båda i samma hage i går, så fick det bli lika idag också och det fungerar riktigt bra.

Båda är snälla med varandra även om det märks att det är åldern som avgör vem det är av dom som bestämmer.

Om några veckor försvinner hon på sommarbete och då får vi se hur det går för "Bonden".

Norma har kommit fram till Menhammars filial i Norrby där "singel-stona" står. Vi får väl se när hon blir brunstig och när hon kommer att betäckas.

Ska bli spännande att höra av dem framöver.

På söndag är det anmälan til Solvallas Elitloppshelg. Ska bli spännande att se om Parkin kommer med.

Det mesta blev fel och jag vet inte riktigt vad jag ska säga.

Både hästen och kusken blev det fel för, men det är ju så det är i trav. Och jag dömer ingen för jag vet sannerligen att det kan bli knäppt i bland.

Nu blev det väl fel rygg från början och sedan blev det fel att gå fram i dödens och sedan så blev hästen trött av att måsta gå i dödens i 12-tempo i ett varv då ledaren blev lite väl het och tempot stegrades så att ingen annan ville komma fram och avlösa honom.

Och det på en inte alltför torr bana.

På senare tid har det verkat, även i träning, som om han är beroende av mer fäste än tidigare. De "plattmatcher" han gjort har oftats kommit på smetig bana så det är väl en liten del av anledningen till lördagens insats.

Jag pratade med Henke och frågade om han trodde att det berodde på att han inte räcker till i Guld.

Men det trodde han inte. Han menade att han kommer väl inte gå som ifjol, men han kommer att räcka till det var han övertygad om.

Nu testar vi Harper Hannovers ändå under Elitloppshelgen även om 3000 meter nog inte är hans grej i högsta klassen. Men vi chansar ändå.

Sedan får vi ta några "vanliga" lopp för att bygga upp humöret på honom.

På onsdag kör jag banjobb eller provlopp med Quantum Bond Mest som en test om han blir het eller om han börjar ge sig lite. Funkar han i värmningen blir det provlopp. Är han het så kör jag ett vanligt banjobb för att testa utrustning.

Ska bli spännande.

Idag for även Norma iväg med lastbil mot Menhammar och den väntande betäckningen med Chocolatier. Hon klev på snällt och imorgon kommer hon fram till stuteriet i Norrby där hon ska gå tills hon är dräktig.

Parkes var inte speciellt imponerad av att mamma flyttade, och hade lite besvärligt ett tag tills hon fick gå in och ställa sig i sin box brevid "kompisen" Quantum Bond.

Vi får se om hon klarar sig bättre imorgon.

Oerhört spännande och oavsett hur det går så är det otroligt egentligen att en sån som jag - en helt vanlig "svensson" utan egentliga förutsättningar - kan "ligga bakom" en häst som nu är i yppersta eliten, i en så pass stor sport som trav.

Det är roligt men å andra sidan, så är ju en stor del av anledningen att alla de pusselbitar som finns för att ta fram en topphäst måste falla på rätt plats.

Och det har det helt klart gjort den här gången.

Nu tror jag inte att han vinner den här gången även om jag naturligtvis hoppas på det.

Hästen verkar i alla fall vara i bra slag enligt tränar-Henke men det är som sagt mycket som skall falla på plats även i morgon.

En bra slant hoppas jag på i alla fall även om dom skurit bra på prissummorna i Guldloppen. Nu är det ju stora pengar ändå men det kostar en hel del.

Senaste starten på "Valla" inbringade 11 000 kronor och när sedan månadsräkningen kom så hade jag ändå backat ca 3 000 spänn.

Det är inte konstigt att "vanligt folk" inte har råd att hålla på med trav längre.

Kostnadsbiten är den största anledningen till att folk slutar.

Inte ointresse och andra påhitt.

Det är för dyrt helt enkelt numera.

Och även om jag tillhör de lyckligt lottade som har en häst som försörjt de andra hästarna i stallet och även kunde få en liten slant över ifjol så känns det som om "Drömmen" att få till en kanonhäst ändå är ett litet luftslott.

Missförstå mig rätt nu.

Jag är glad över alla upplevelser och chansen att hålla på med det här och gå lite vinst.

MEN det är inte "högsta vinsten" direkt.

För när man äger en häst som var den 88:e mest vinstrika travhästen i landet under fjolåret, och ändå inte får mer än ca 10 procent av den insprungna summan över och kan stoppa i den egna fickan (efter skatt) så tar det lite udden ur det hela.

Det är helt enkelt för dyrt.

För mig är framtiden för mig enkel.

Slutar Parkin springa in dessa "fantasi-summor", som han gjort senaste åren, så får han väl avsluta "Elit-karriären" och vara hemma här och tjäna ihop småslantar istället.

Det kanske blir till och med "mer över" med en mindre kostnad, och det utan att han behöver speeda under 1,10 ute i spåren sista varvet.

Jag håller ju på med det här för att ha roligt, inte för att hålla travet och de som lever på det här under armarna, i alla fall inte till vilken kostnad som helst.

Speciellt inte när jag helst av allt vill hålla på med mina hästar själv.

För andra hästägare som inte håller på själva så antar jag att lösningen blir att sluta med trav när plånboken inte räcker till längre.

Och det är dit vi är på väg.

Och har så varit ett tag.

Men nu håller vi "tömmarna" för morgondagens tävlingar.

Jag ska inte vara allt för negativ.

Det är ju fortfarande roligt (så länge man inte tittar på räkningarna ;)

Det har varit fullt upp hela veckan.

Men inte så mycket trav.

Först så tvingades min dotter Amanda ta bort sin lilla hund, Valencia på måndagen då hon drabbades av akut hjärtsvikt. Det var verkligt sorgligt för det var en väldigt glad och fin liten hund som kommer att bli saknad av de flesta som träffat henne.

Lite oväntat var det, även hon var född med ett hjärtfel så trodde man inte att det skulle gå så fort för det lilla livet.

Lilla Valencia har somnat in. Foto: Johan Sjölén ©

Hon skulle blivit fyra år till hösten, ingen ålder för en hund egentligen.

Och även om "Jugoslaven från Skåne" som sålde henne med ett falskt veterinärintyg, blåste Amanda ordentligt så tror jag inte Amanda ångrar en endaste minut av tiden hon fick med "Frallan".

Men nu är den slut.

Vila i frid lilla "Frallan".

Över till hästarna då.

Quantum Bond var på återbesök hos veterinären och det blev konstaterat att det skulle bli ett "överben" där ovanpå sträcksenan där han fått sparken. Ser inte så kul ut men ska inte påverka honom speciellt trodde veterinären.

Jag har ju börjat köra intervaller med honom på sandbanan och idag fick han en omgång med sex svängar i backen och han blir väldigt trött eller kanske jag ska säga lite "matt" i slutet av backen, innan han hämtar igen sig lite på "platten".

Han är inte riktigt vad jag skulle vilja kalla "het" egentligen men han vill gärna springa i full fart men efter ett tag så lugnar han ner sig och det är ju bra.

Just nu har jag utrustat honom med svansgaffel, tungband och en spärrgrimma och det funkar bra så här långt. Jag är inte riktigt nöjd men som sagt han har en lång väg att vandra vad det gäller körbarhet.

Amanda red en kortare sväng på honom i lördags morse också och hon konstaterade precis som jag gjort tidigare, att även om han är snäll så har han hade inte en aning om vad hon ville när hon tog i tyglarna.

Där har vi lite att jobba med som sagt.

Quantum Bond och Amanda. Foto: Björn Persson ©

Så över till Parkin som på lördag i Ö-vik debuterar i Gulddivisionen på V75.

Ska bli oerhört spännande att se hur han står sig mot eliten.

Nu fick han ett spår som både kan bli en fälla eller en vinstlott, nummer 9 bakom bilen, men oavsett så kanske det inte behöver kosta så mycket från början. Hur det sedan blir beror mycket på hur snabba och framförallt intresserade ettan och tvåan, som är i ledet framför, är av att öppna snabbt.

Hur som helst så ska det bli spännande.

Själv ska jag iväg till Dannero på tisdag. Då ska jag köra Messy Dolores åt Andreas Büström. Dåligt spår (nr 7) och det faktum att hon bara startat bakom bilen en gång och då från bakspår, gör att jag tycker det hela är iskallt.

Men vi kör framåt och hoppas på så bra placering som möjligt.

Hej svejs

Igår var jag ner på Bergsåker och körde två hästar åt min arbetskollega Büsse. Normalt stekheta Messy Dolores gick fint och var trea i ett provlopp och gick straxt under 20. Tanken är som det låter att jag ska köra henne i årsdebuten den 7:e på Dannero. Jag körde även ett banjobb med "Ville" och jag tror faktiskt aldrig han kännts bättre än igår. Tror han ska kvala framöver.

Därefter hem och träna nykomlingen Quantum Bond som fick en till motionstur. Svullnaden ser nästan likadan ut fast det gått fjorton dagar nu. Ringer väl veterinären för ett utlåtande till veckan.

Körde även idag söndag och då fick han springa på för första gången.

Han fick fem intervallen i backen. Och han hade inte ett enda skydd på sig. På de ställen han var helt sönderslagen när han kom hit, fanns inga märken trots att han nu sprang med broddskor.

Känns som om jag kommit rätt i balansen på fötterna i alla fall.

Däremot så är det en svår häst som stöter fram huvudet då och då och liksom sätter huvudet i en sån vinkel som gör så att han möjligen kan komma att "kväva sig" om man måste ta i honom hårt.

Dessutom "kvastar" han med svansen titt som tätt.

Jag förstår varför dom haft Halsbygel och "Bunden svans" på honom i loppen.

Dessutom är han erbarmligt dåligt inkörd.

Han är ändå ganska så "körbar", men mest för att han verkar fatta redan innan vad man vill och inte genom tryck på tömmarna. Det verkar som om det är många som bara hängt i grejerna när dom kört honom.

Eftergifter och sånt har han haft lite svårt för hittills, men det kändes litegrann idag som om det skulle kunna gå att få till. Han är dock väldigt svår att få "kontakt med" via tömmarna och väldigt hård i munnen så det kommer att krävas en hel del jobb om man ska lyckas få honom fullt körbar.

Egentligen är det otroligt att en så fin häst inte tagits tillvara på bättre sätt. Återstår att se om det går att få honom lugn och fin. Kan bli tufft men vi får väl se.

Han var i alla fall inte halt av "gallan" på benet även om den inte ser så snygg ut.

I onsdags nere på Solvalla så hade dom ett "specialarrangemang" för de som var på plats. Anders Malmrot och Per Skoglund intervjuade två kuskar (Marcus M Melander och Henke) om vad de trodde om hästarnas chanser under kvällen.

Ett bra upplägg som kanske skulle kunna vara något att ta upp på Bergsåker för att locka folk till banan för lite "extra" information.

Försnack. Solvallas koncept för att locka folk tillbaka till banorna. Foto: Björn Persson ©

Jag har tagit det lite lugnt med Parkes under senvintern på grund av halkrisken, men nu när det blivit bart har vi varit ut några gånger igen och det har gått rätt så bra.

Jag kör ju bara i skritt och inte så länge. Idag blev hon lite uppskrämd av några grannar och då tog hon och drog iväg en bit i klockrent trav och frågan är om inte det finns lite "förutsättningar" här med.

Ska bli spännade att se till hösten.

Men kan blixten verkligen slå ner på samma ställe flera gånger?

Den som lever får se.

Tabbade mig lite för övrigt i förrgår genom att sätta upp en elektrisk flugfångare i stallet. Den "fräser" liksom till som elekriska stolen när en fluga fastnar och när jag kom ner för att natta hästarn så stod både Norma och Bond intryckta i hörnen av sina boxar ocgh såg livrädda ut.

Det var bara att slå av den och ha den på när hästarna är ute för det där ljudet vänjer dom sig aldrig med.

Flugdödaren som skrämmer vettet ur hästarna. Foto: Björn Persson ©

Fick även ett samtal förra veckan av dom som köpte "Danskan" för drygt två månader sedan.

De hade kört en del jobb och efter senaste banjobbet hade hon svullnat upp i vänster bakkota enligt vad dom sa och åkt till veterinären som röntgat kotan och hittat någon han kallade "ringkota" (jag har slagit på nätet och det är tydligen någon slags pålagringar på skelettet).

Deras veterinär påstod tydligen att de här pålagringarna hade funnits där länge.

De var så klart inte direkt nöjda vilket jag kan förstå. Dom hade behandlat hästen med kortison men utsikterna skulle tydligen inte vara lysande.

Dom sa ju inget om att dom ville försöka häva köpet eller så, och jag kan ju inte heller ta tillbaka hästen på grund av detta.Jag var ju lika ovetande som dom då hon aldrig varit halt i någon bakkota under tiden hos mig.

Jag har ju i och för sig bara haft henne sedan oktober 2011 men varit både på Bergsåkerskliniken och hos PH-Vet utan att dom hittat något fel i bakkotorna.

Hästen startade dessutom en dryg vecka innan jag sålde henne och hade startat och varit både 3:a och 4:a bara månaden innan.

Och hon gjorde ju några riktigt bra lopp under 2012 så det här kom ju som en blixt från klar himmel kan man ju säga.

De provkörde ju henne här och de har även kört flera banjobb efter att dom hämtat henne utan att det varit något fel så det känns inte riktigt som om jag ska behöva ta på mig något heller.

Hon har ju behandlats i bakknäna och framkotorna tidigare, men det var ju ingen hemlighet eftersom jag berättade allt jag gjort och varför jag ville sälja henne.

Dessutom så skrev jag ju i annonsen att hästen fått startförbud vid senaste starten och att jag därför sänkte priset med drygt hälften och i kontraktet står det som brukligt är vid försäljning av billiga travhästar; "I befintligt skick".

Det känns ju tråkigt naturligtvis att det blev så här. Med facirt i hand kanske det varit bättre om jag tagit bort henne.

Vi får väl se vad som händer.

Hej så länge

Har varit mycket senaste tiden och ska nu iväg och jobba igen strax.

Parkin var jättefin både före och under tävlingarna igår. Årsdebuten nu avklarad, och även om han inte vann i årets första start som han gjort de senaste två åren, så gjorde han det fantastiskt bra med tanke på hur loppet blev.

Henke hade bestämt på förhand att inte försöka ladda något. Och i starten blev han naturligtvis hängande i tredje och fick backa sig sist istället för att köra framåt i dödens.

Tempot för klassen låga 14,5 första varvet innebar ju att alla andra hästarna också skulle kunna bjuda på en snabb avslutning.

Sitter man sist då så blir det svårt att få något i det läget. "Junior" spurtade dock storstilat och Henrik hade 10,4 hela sista varvet på honom. Och om loppet varit en meter längre så hade han blivit tvåa. Nu blev han fyra och tjänade 11 000 kronor vilket jag är mer än nöjd med.

Efter ett varv trodde jag inte han skulle få en spänn.

Ett litet orosmoln upptäckte jag och det var att han spruckit upp i karlederna fram och det kändes ju lite tråkigt med tanke på att han klarat dom så fint i vinter, men nu så har dessa, förvisso små problem uppkommit.

Hoppas de lyckas få till detta snarast.

Annars såg hästen helt lysande ut och det var en stolt ägare, som om han inte hade den bästa hästen, så hade han nog kvällens snyggaste häst på "valla" i alla fall.

Enligt ett SMS från Henrik så mådde hästen bara fint så här dagen efter loppet också.

Och det är det viktigaste.

Planerna närmast är inte bestämda men det är inte omöjligt att det blir Gulddebut i V75 på Solänget den 11:e maj.

För övrigt så är ju journalisterna roliga. En sak har dock Per Skoglund fått om bakfoten och det är när han sa att Henke tagit "hem" Parkin.

Hemma för den hästen är inte hemma hos Henrik Svensson utan det är här på Storjorden.

Men det är ju petitesser.

Mer till veckan.

Hej

P.S.

Och så avslutningsvis ett Stort Grattis till min yngsta dotter Matilda som idag fyller 17 år. Tänk vad tiden går!

Idag fyller detta lilla troll 17 år. Foto: Björn Persson ©

Quantum Farms skulle ju stå för undersökningen och det kändes ju bra i alla fall.

Nu gick det ju rätt bra även om det tar ett tag innan hästen är helt hundra igen.

I bästa fall är svullnaden så gott som borta på fjorton dagar. Det fanns ett viss "men" med i bilden och minskade inte svullnaden så kanske man måste in och tappa ur vätska ur benet. Nu är det som en liten påse på framsidan av skenbenen och det är den man i såna fall måste tappa ur om det inte ger sig själv. Det var köra motion, smörja in och bandagera som gällde närmaste fjorton dagarna.

Igår körde jag honom för första gången och det var en väldigt fin häst. Nu var han ju nyskodd och det på ett sätt som han definitivt inte varit förut (i alla fall såg det inte ut så på hovarna) och han "knackade lite sko" i början.

Annars var han väldigt fin att köra på hemmaplan i alla fall. Den hetsighet och stress som han visat i loppen på ATG-live syntes inget av nu i alla fall.

Det blir väl säkert annat när vi ska till att starta antar jag, men han var annars riktigt följsam i tömmarna och även om han var sugen att springa då och då, var det aldrig några problem att få honom att fortsätta skritta.

När jag körde honom idag gick han dock helt perfekt och om jag jämför med exempelvis Prevenue som de också sa var hetsig när hon kom, så är jämförelsen inte ens på samma planet.

Quantum Bond under dagens träningstur. Foto: Björn Persson ©

Det här är en fin häst som jag hoppas ska fortsätta vaa det även sedan.

Lite fundersam är jag dock inför hur han uppträder på banan då man kört honom med halsplatta i loppn och det är ju i det här fallet för att man inte ska kunna "kväva" honom när man tvingas ta i honom om han blir för het.

Nu var ju "Danskan" också rätt "pigg" innan loppen i början när hon kom hit, men hon lugnade ju ner sig efter ett tag här ,så jag har förhoppningar om att den här också blir tryggare ju mer han fått ha med mig att göra.

Han blev även klippt och tvättad under måndagen, och även om jag fick rådet av några välmenande personer om att inte klippa honom av olika, förvisso goda anledningar, så kändes det ändå som om rätt beslut fattades även i efterhand. Det ser ut som en helt annan häst och bara sedan i måndags så har nästan alla små sår och "fjäll" försvunnit.

Hela hästen ser ut att trivas med sig själv på ett annat sätt än när han kom förra veckan. Idag sprang han till och med omkring ute i snön som han tidigare undvikit, och "brallade".

Härligt att se!

Även Parkin var härlig att se när han gick ett banjobb även det i måndags.

Henke körde en annan häst invändigt och skötaren Hanna Svensson fick köra sin passhäst.

Det strulade med klockan för mig men efteråt sa Henrik att dom kört 20 första varvet och 18 hela andra vilket följaktligen ger en sluttid på 19/2000 meter.

Hannna flinade med hela ansiktet och alla var mer än nöjda. Igår var hästen omärkt av banjobbet så nu blir det årsdebut nästa onsdag på Solvalla.

Parkin vilar upp sig i stallet på Bergsåker efter värmningen. Foto: Björn Persson ©

Anmälan i morgon och det är väl bara att hoppas på skapligt läge i alla fall.

Spännade värre även det hur som helst.

Ha det!

Det är ju alltid någonting som strular som det verkar.

Nu ringde ju han delägaren Stig på Quantum Farm straxt innan transporten skulle komma dit och hämta upp Quantum Bond och berättade att han upptäckt att hästen slagit sig i hagen. Antingen hade han gjort det själv, eller så hade hagkompisen klappat till honom på ett bakben och att hästen fått en liten bula på skenbenet där.

Hästen var ohalt men det såg väl inte riktigt bra ut. Han Stig var väldigt beklagade och jag tror att det han sa var sant, och det var ju inte så mycket att orda om.

Det var lite väl mycket otur bara.

Det var ju svårt att bestämma vad som skulle göras med så kort varsel och utan att ha sett skadan. Hästen skulle ju iväg så jag sa åt honom att göra rent ifall det var något sår där, och inte bandagera något.

Med facit i hand kanske han skulle ha bandagerat det hela ändå, men eftersom hästen skulle övernatta på Skråmsta stuteri i Stockholm innan vidare transport mot Matfors dagen efter så ville jag inte att det skulle stängas till om det fanns ett sår där någonstans.

Nu såg det ju antagligen värre ut än vad det är när han kom hit.

Vi talades vid i telefon och vi bestämde att jafg skulle fara till veterinär och få en bild på skadan. Quantum skulle stå för röntgenkostnaderna och det var ju schysst. Nu fanns det dock ingen tid förrän på måndag morgon.

Quantum Bond svullen på sträcksenan och skadad redan innan han kom fram hit. Foto: Björn Persson ©

Nu var ju inte det det enda problemet som hästen var behäftad med.

Han hade även fått "regn-skåller" berättade Stig. Det är en typ bakterieutslag som orsakas av värme och fukt och som drabbat närmare 30 procent av hästarna där på Quantum.

Det skulle ju inte vara farligt på något vis, men det ser ju inte så kul ut med Psoriasis-liknade fjäll spridda över hela hästen. Dessutom hade han börjat fälla hår helt nyligen enligt Quantum-Stig och det gör ju inte att han ser roligare ut.

Parkin hade ju något liknande åkomma i höstas men det var ju bara på ett enda ställe och bara några enstaka bulor. Även om jag var förvarnad om de här "skållorna"så var jag inte beredd på att de satt överallt på hela hästen.

Det kändes hur som helst inte speciellt kul när jag såg honom.

Han var dessutom "sönderslagen" och "blåsprejad" på insidan kotorna bak där han verkar slå sig när han springer, men det är det många hästar som gör, även om det inte heller ser så skojigt ut.

Att han startat för bara tre veckor sedan känns ju ofattbart för mig med tanke på hur han ser ut just nu. Men det är klart alla har ju olika preferenser för hur man vill ha hästarna.

Nu ska jag ju inte BARA klaga för hästen har en oerhört fin uppsyn och klok blick. Det verkar vara en fantastiskt snäll och trevlig häst och jag tror och hoppas att det blir bra i förlängningen.

Nu har jag ju av naturliga skäl inte kört honom ännu, men det ska ju bli spännande att se om han är så het som han sett ut på film och som dom berättat.

Han ser lite spänd ut emellanåt och han tycker nog att det är lite väl lugnt här för han vandrar runt mest hela tiden i hagen.

Förhoppningsvis finns det en hel del att göra på honom. Om jag är mannen nog att klara av det återstår att se. Jag har skott om honom fram redan men jag ville vänta med bakdelen tills han varit på kliniken.

När jag ändå är nere på Bergsåker tänkte jag duscha av honom och badda honom med Hibiscrub för att döda bakterierna.

Dessutom har jag beställt klippning på honom för att få bort fällningen.

Förhoppningsvis ser han lite roligare ut då.

Jag hoppas svullnaden på benet går ner och att det inte är en spricka. Med lite tur är det "bara" sträcksenan på framsidan av skenbenet som fått sig en smäll.

Är det så brukar det bli en liten konturstörning kvar på själva benhinnan, men oftast hindrar det ändå inte hästen.

Förhoppningsvis blir det en ny rapport på måndag om jag hinner med mig. Jag jobbar dagen i helgen och natten både måndag och tisdag.

Men jag ska försöka skriva några rader på måndag.

Över till gladare nyheter.

I början på den kommande veckan så ska Henke ner på Bergsåker med Parkin och köra ett snabbjobb.

Hästen hade var riktigt fin i torsdagsjobbet i backen berättade Henrik. Funkade det bra på banan nu så blir det årspremiär antingen på Solvalla den 24/4 eller i Gävle den 30:e.

Ska bli spännande att se.

På återhörande.

Quantum Bond i sin nya hage. Nyskodd på framhovarna har han hunnat bli i alla fall. Foto: Björn Persson ©

Igår kväll köpte jag en ny starthäst.

Jag har ju letat och tittat mest hela tiden den senaste månaden utan att hitta någon passande. Och jag har väl inte haft någon brådska heller egentligen, men hur som helst så fick jag tips om att Quantum Farms sålde ut unghästar och gick in på deras hemsida för att kolla upp detta.

Väl på sidan hittade jag inget om unghästarna, men väl att de aviserade att de skulle dra ner på verksamheten för att så småningom sluta och att alla deras hästar var till salu.

Jag kollade runt lite på vilka hästar jag skulle kunna tänka mig att köpa med stammar och sånt. Sedan kontaktade jag dem och frågade lite om ett par av de hästarna jag kunde tänka mig, om prisuppgifter och liknande.

Den jag helst köpt var ju klart dyrast, medan den andre var faktiskt billigare än jag trott. Jag funderade lite med Anette och sedan så gav jag dem ett bud.

Och vips så var saken klar.

Pengarna betalades in igår kväll och hästen, Quantum Bond kommer hit redan imorgon efter lunch om allt går väl.

Nu är det ju knappast så att det går att tälja guld med träkniv, bara för att man köpt en häst.

Hästen visar dock potential men även lite väl mycket hetsighet enligt vad jag kunnat se på ATG-live så vi får se hur det går. Han har en meriterad halvsyster i miljonärskan Quantum Joyride och "rätt" mödernelinje för att springa (Nervolo Belle), så man kan ju hoppas att han hittar stilen här hos mig.

Det är i alla fall värt att prova, för det ser ut som en riktigt fin häst.

Den har i alla fall vunnit ett lopp i år på tre försök, och har ettan "mitt i raden" så han kommer ju med i loppen direkt när jag vill starta och han startade ju såsent som i slutet av mars och är i full träning, så han är ju i full i tävlingskodition.

Nu vill jag ju känna på honom lite här hemma först och kolla upp hetsigheten lite innan det blir någon start.

Spännande ska det bli i alla fall.

Quantum Bond håller undan knappt i februari 2013. Foto: Skärmdump ATG-live

Hästannonserna på Hästnet lockar inte mig att öppna plånboken för tillfället. Förhoppningsvis kan det ändå dyka upp något "projekt" där vad tiden lider.

Igår kväll var jag på årsmöte med Bergsåkers Hästägarförening. Det var ett trettiotal tappra själar av de 240 medlemmarna som var på plats.

Parkin hade blivit utsedd till Årets Äldre Varmblod för andra året i rad och fick en lika stor pokal som förra året.

Även jag fick en pokal av samma storlek då jag utsetts av en styrelsegrupp till Årets Medlemshästägare.

Storleken var av den digniteten att man trodde nästan att man vunnit VM i något stort sportevenemang.Trevligt värre och inget man räknat med även om jag fått förhandsbesked om priserna via kallelsen.

Ifjol har jag för mig att man fick en blomsterkvast också, men i år så hade man sparat in på dessa och det hade väl av mindre betydelse.

Stora pokaler när Bergsåkers Hästägarförening delade ut pris. Foto: Björn Persson ©

Jag skrev ju för någon vecka sedan om att jag skulle ner till Stockholm och se VM-kvalet mellan Sverige och Irland.

Det var en trevlig resa men dålig fotboll.

Och även ett visst mått av besvikelse över att man inte tänkt riktigt färdigt när man byggde själva Friends Arena.

Ska man ha en "Nationalarena" i kanske 50-60 år måste man tänka till lite och det kändes som om man slarvat bort alla möjligheter till detta.

Nu är ju inte jag direkt någon Einstein men nog borde man ha planerat lite bättre med tanke på de faciliteter som krävs om drygt 50 000 personer ska kunna köpa något att äta och dricka samt eventuellt gå på toaletten i en 15 minuters paus..

Nu kändes det som om dessa detaljer slarvats bort ordentligt. Långa köer till försäljningsställena som var av typen "hål i väggen". Det kändes nästan som om det var bättre uträknat i EON-arena som tar 4500 personer på Timrå IK's hemmamatcher.

Likaså långa köer till toaletterna som dock var fräscha och fina.

Ett underbetyg till den som planerat arena var att drygt 7-8 minuter in på andra halvlek så var det fortfarande stora glipor i publikhavet där folk inte hunnit tillbaka efter pausen. Något som naturligtvis skapade irritation då folk skulle kliva upp och ner för att ge plats åt de som skulle in igen efter att ha varit och handlat eller gått på toaletten.

Framtidens publik kräver nog mer än långa köer för att gå på evenemang.

Exempelvis var det så trångt på läktarplats att det omöjligt skulle kunna gå att sälja någonting med "en låda på magen" som man gör på amerikanska arenor.

Dessutom inte speciellt gott om plats mellan stolarna heller. Det är som vanligt att det tänks alldeles för smått, om det tänks överhuvudtaget.

Frågan är ju om de som planerat det hela överhuvudtaget sett på det hela ur alla synvinklar?

I övrigt var det fräscht, snyggt och man såg bra.

Friens Arena, den nya nationalarenan. Foto: Björn Persson ©

En gigantisk jumbotron i taket gjorde att man såg allt lika bra som på tv om man missat något.

Ljudnivån på publiken var väl si så där, ganska hög men ingen direkt stämning, möjligen beroende på matchens karaktär och det dåliga spel som uppvisades.

Däremot så hörde inga signaler från domaren eller några spelare från där vi satt, möjligen att man gjorde det längre ner ifrån. Med 50 000 på läktarna ska man väl inte kunna göra det heller.

När vi skulle därifrån så gick det, precis som när vi skulle in i arenan oerhört fort att komma ut. Det är frågan om om inte det bästa med hela bygget var trapphusen och in- och utsläppet.

Men sedan tog det stopp.

Gigantiska köer av typen "massvandring" med myrsteg väntade och det tog säkert en halvtimme att tränga sig igenom och komma fram till pendeltåget som gick en dryg kilometer från arenan.

Nu är det ju inte på långa vägar färdigbyggt utanför, men ändå så var det mer besvär än glädje med dessa strapatser för att se undermålig fotboll.

Nä underbetyg på det stora hela och jag är tveksam till fler besök.

Nu har jag ju varit där i alla fall.

Men drygt 800 spänn för det här är helt klart för mycket om man ska betala för den här upplevelsen. Jag skulle faktiskt överväga om jag skulle ett nytt besök till och med om det varit gratis.

Men annars var Stockholmsresan trevlig.

Jag blev dock väldigt "uttittad" vid ett par tillfällen av Stockholmare med Iransks/Irakiskt ursprung. Två tjejer i 25-årsåldern kunde inte slita sina ögon från min person när vi käkade på Pizza Hut.

Peter och jag höll på att skratta ihjäl oss.

Det var ju knappast på grund av mitt utseende. Och jag hade gylfen stängd.

En stund senare möter vi en man vid en busshållplats och han tittade så intensivt på mig och flinade så att han höll på att gå rakt in i en lyktstolpe.

Peter och jag tittade på varandra och började fundera va fan glor dom på?

Så är den någon av er läsare som har en aning, om jag ser ut som någon sorts persisk kändis eller något så skulle det vara roligt att veta.

Jag blev även mobbad av en del irländare på Bishops Arms på kvällen när dom såg min Wolverhamptontröja. Dom påstod att Wolves skulle ramla ur Championship. Tro det.

På Bishops hade vi stämt träff med min gode vän Staffan Persson som jag gick gymnasium med och som bott där nere i kanske 22-23 år.

Jag brukar försöka träffa på honom när jag av någon anledning besöker huvudstaden. Lika trevligt varje gång.

Så där.

Då fick jag ihop en blogg av ingenting även denna gång.

Ha det!

P.S.

För övrigt så är Henke nöjd med junior när jag pratade med nonom igår och inom två veckor till en månad trodde han på start.

D.S.

Och Henke hade inga speciella planer för säsongen som det lät, men sa att det var aktuellt med start i slutet på april.

Så det är väl så.

Det är bara att vänta och se.

Bjöd på en häst på ASVT:s internetauktion i tisdags. Trodde det skulle kunna gå att "fynda" på en av hästarna där som inte fungerat tidigare, men då priset drog iväg lite så gav jag upp ganska tidigt.

Det hade varit en chansning även för det jag var beredd att betala, men dyrare än det så skulle det ha varit bara dumdristigt. Så jag klev av.

Händer absolut noll annars så det blir inte så mycket att skriva om.

Inte helt oväntat men tråkigt.

Nu blir det avel på heltid för henne för jag gillar inte att "plåga" henne med träning om hon har ont eller alternativt visar att hon inte vill hålla på längre.

Synd men så är det.

Hon visade ändå 15 i 400 meter nu sist när hon gick i kapp så farten finns ju där men inte fräschören.

Över till en annan med problem med just fräschören, det vill säga Parkin som efter återkomsten till Henrik S inte verkar vara på topp direkt.

Kanske mitt fel med vinterträningen eller så är det åldern som börjar ta ut sin rätt.

Han har ju trots allt fem säsongers hård träning/tävling bakom sig och kanske det är så att kroppen börjar ge vika.

De jobbar och sliter med honom i Stall Svensson med främst muskulaturen då han är väldigt stel. Han känns annars bra och pigg när de kör honom men han ömmar i ryggslutet. En massör/equiterapeut var där igår och han hade mycket låsningar tydligen men då det bara var en av extraskötarna där på plats så visste inte Henrik så mycket mer än detta igår, men han skulle ringa och prata med hon som behandlade honom och höra exakt vad som sagts och gjorts.

Vi får väl se vad som kommer fram så småningom.

Han lät väl ändå lite hoppfull.

Själv var jag dit i lördags en sväng och hälsade på hästen, och då såg han i alla fall glad ut när han såg att jag kom. Jag visslade på honom på 50-60 meters avstånd och han var den enda som reagerade och ställde sig och kolla var jag var så han känner nog igen en i alla fall.

Jag blev dock lite brydd då han, efter att han och hagkompisen ätit upp alla morötterna, satte fast sig med munnen på staketstolpen och drog in luft som en så kallad "krubbitare" brukar göra, det har jag aldrig sett honom göra förut.

Nu har jag ju inte haft full koll på honom varje minut när han var hemma så jag kan ju inte säga med säkerhet att det är något helt nytt han kommit på, men jag har aldrig sett heller hört honom göra det tidigare i alla fall.

Jag har för övrigt aldrig sett någon annan häst göra så heller för den delen så jag vet inte hur jag ska tolka detta riktigt.

Positivt är det väl inte i alla fall. Hur det påverkar löpförmågan vet jag dock inte. Det kanske inte har någon betydelse men lite oroad blir jag i alla fall.

Henke hade aldrig sett Parkin göra det heller när jag frågade honom i telefon, men han skulle hålla lite koll.

Vi får väl se vad som händer.

Jag litar på att om någon får till honom så är det Henke och tjejerna. Räcker han inte till eller om han inte fungera framöver så får han väl komma hem så jag får lalla på med honom.

Min tur ska väl ta slut den också någon gång.

Jag får väl vara mer än nöjd med hur det gått så här långt

Annars tycker jag det är rätt så tråkigt rent allmänt i travbranschen när jag inte har någon häst att köra.

Från fyra till noll är det ett långt steg.

Och inga lopp blir det heller så det är rätt värdelöst.

Men i april kan jag väl köra lill-Parkes några gånger här hemma igen, om hon nu kommer ihåg hur man gjorde när man hade en vagn bakom sig.

Jag ska dock åka ner till Stockholm på fredag och titta på Sverige-Irland i VM-kvalet i fotboll med min barndomskompis Peter Bergström.

Det ska bli skoj.

Med stallet fullt hade det varit svårare.

Nu passar Anette och Matilda hästarna.

Inte så vanligt men när det bara är de här två hemma, som precis som Parkin är av det "snällare" slaget , så funkar det nog.

In och ut ur hagen och mocka skit två dagar fixar dom lätt.

Själv återkommer jag på lördag eftermiddag.

Då ska Anette och jag ut och fira att vi varit ihop i 26 år.

Bra jobbat av oss båda

Jag vet inte om det var psykiskt betingat ,men jag började få ont i halsen och blev väldigt täppt i näsen i fredagskväll. Hela helgen har sedan avlöpt med täppt näsa och huvudvärk och jag har kännt mig allmänt sjuk.

Trots det har jag arbetat.

Kändes inte optimalt att inleda med en sjukskrivning så jag härdade ut så gott det gick och det vände i tisdagskväll och nu känner jag mig rätt skaplig.

Men nu har jag ju ledigt igen fram till måndag morgon då det är dags att gå till "gruvan" igen..

Ska inte klaga det är ju fortfarande ett hyfsat jobb som dock stadigt blir sämre och mer stressigt för varje nedskärning. Men det är väl bara att gilla läget så länge man "stoppar".

Travet ligger på rätt lugn nivå här hemma.

Underlaget gör att jag inte kört "Lilltussen" på några veckor då hon går barfota och det är halkigt på det isiga underlag som råder nu.

Kör väl lite fler gånger när vägarna tinar fram i vår.

Norma kvalar inte än på ett tag (om någonsin) men hon känns ojämt stabil här hemma. Hon har lyckats tappat en sko (på olika ben), vid de två senaste träningspassen här hemma när jag gasat på lite för att testa med galopper som följd så det är svårt att säga hur hon är i travet.

Men hon går snabbjobb igen imorgon så då får vi väl se..

Har testat lite ny utrustning här hemma som också ska provas på banan i morgon.

Funkar det så kan det bli kval om några veckor.

Snackade med Henrik Svensson igår och han var lite bekymrad över Parkin som uppträder lite stelt.

Han känns dock fin när de kör honom, men han är väldigt stel och öm i muskulaturen.

De masserar och grejar och Henke skulle ta dit någon "riktig" massör, för att se om de fick bort detta.

Svårt att veta var stelheten kommer ifrån, kan ju komma efter vinterträningen. Veterinären Fischerström tyckte ju inte att det var något speciellt med honom när hon gick igenom honom, och det gjorde hon grundligt, innan han behandlades för hältorna i lederna.

Hon påpekade bara att han var lite spänd på det "vanliga" stället på ena ländmuskeln vid ryggslutet som han varit till och från sedan treårssäsongen.

Annars var det inget att anmärka på.

Hoppas det går tills ig för annars blir det nog ingen vidare säsong det här.

Jag har dock fullt förtroende för att Henke och tjejerna fixar till det här på bästa sätt.

Själv är jag ju ingen "massör" och det kan ju vara det som är felet också...

För övrigt så fick han tydligen byta hage ganska snart efter att han flyttade, då en annan häst mobbade honom där i valack-hagen. Nu går han istället ilag med bara en annan valack och det ska tydligen fungera fint.

Mer rapporter så fort jag hör något matnyttigt.

Hej då.

Det blev väl inte helt lyckat. Varför vet jag egentligen inte, men det finns väl några halmstrån att gripa efter.

På kända travtränar/ägare manéer så brukar man ju försöka hitta bortförklaringar, så att det ändå känns skaplig även om det skett ett misslyckande...

Nu sprang hon ju runt banan felfritt men tiden är väl lite osäker. Det var dock ganska dålig bana, lite sugande så där och knappast lätt bana, och tiden blev nog inte 23/2140 meter i alla fall.

Problemen var att hon vägrade gå iväg felfritt de första tre försöken, hon bara rullade och krängde och galopperade utan att hitta någon rytm.

Efter tredje försöket "körde" jag på henne rejält i bakvarv bort till kurvan innan jag tog upp och vi provade igen och då funkade det. Det var precis som om hon glömt bort hur man "travade", men genom den manövern fann hon rytmen igen.

När vi väl kom iväg så hade istället "sparringpartnern" Lilla Gun ledsnat på alla omstarter. Hon ville knappt springa framåt från början och det gick sakta direkt.

Vi varvade kanske på 24-25 någonting. Jag i rygg och i rygg på mig ytterligare en häst som körde med oss. Norma var lite entömd och jag fick hålla henne på vänster töm i kurvorna annars "kavade" hon ut ett halvt spår hela tiden.

Efter 1500 meter stannade dock Lilla Gun till helt och både jag och hästen bakom oss fick vika ut. Hästen bakom mig (tror det var Treess Ribston) drog iväg i bra tempo och Norma svarade så gott det gick men tröttnade rejält på upploppet.

Kusken på den hästen, Lars Holm påstod att det gick runt 22 när vi drog iväg och han påstod att vi kom i mål på ungefär 23 hela vägen.

Den tid som vi sagt innan.

Lilla Gun fick fart på benen igen och kom ikapp i alla fall Norma och mig, trots att hon knappt gick med styrfart, som Janne Falk sa efteråt.

Han hade ingen riktig tid han heller, men sa runt 26.

Min GPS den tappade ju bort sig i och med alla omstarter, men den hade väl runt 24 de först tusen metrarna i alla fall.

Så det är svårt att säga.

Går Norma inte iväg från start, så finns det ju inga marginaler i ett kvallopp för henne i nuläget, men vi får väl se.

Jag har som sagt hittat några anledningar till misslyckandet.

Hon har ett litet överben på insidan av skenan på ena frambenet och jag tror att hon petar till sig där emellanåt, därför hade jag satt på henne senskydd på frambenen. Hon hatar att ha grejer på frambenen oavsett om det är bandage eller likande, så försöker hon oftast dra bort dem.

Det här var första gången hon hade dom på sig.

Vi for dessutom ner på morgonen.

De andra jobben har varit mitt på dagen eller eftermiddagen. Då har hon varit med fölet på morgonen och hon har diat och fått mjuka upp lite ute i hagen.

Nu for vi in vid 9-tiden.

Inget diande så juvret var lite ifyllt och det kan ju ha stört också. Dessutom var hon påtagligt stressad före och "lössket" konstant från det att vi kom fram och tills dess att vi for hem igen.

Det brukar hon inte göra annars.

Dessutom har ju två hästar lastats på därhemma den senaste veckan och sedan inte kommit tillbaka hem igen, och man vet ju aldrig hur mycket en häst uppfattar!

Hon trodde kanske att hon inte skulle få komma tillbaka till fölet?

Om vi återgår till banjobbet så hade jag dessutom dragit upp käkremmet redan när vi for ut på banan.

Jag har en så kallad "automatkäk" på henne och kan moderera längden på den därifrån jag sitter när jag kör henne. Jag kommer faktiskt inte ihåg om jag brukar dra upp den när vi kommit iväg en bit i de tidigare jobben.

I vanliga fall brukar jag alltid ha lång käk från start och dra upp den efter en bit när de travat till sig. Nu var den i och för sig rätt lång nu också men det kan ju ha stört henne också.

I ett eventuellt kval kommer jag i alla fall inte att ha käken uppdragen eftersom det kan ju underlätta för henne i voltningen med en lång käkrem.

OM jag kvalar nästa fredag så hade jag tänkt mig några ändringar.

Jag har införskaffat ett "oklätt" entömsbett av samma typ som det raka stålbett hon går med nu.

Det borde underlätta styrningen av henne i kurvorna.

Jag gillar dock inte att "parerstången" är så liten och kort på just det här bettet, så jag är rädd att det ska glida in i munnen eller fastna.

Men jag ska försöka förlänga dom med en bit gummislang om jag hittar någon tillräckligt tunn. På ett vanligt bett kan man trä på en liten bit av en vanlig vattenslang, men den här parerstången är så liten så en sån är inte ens att tänka på, möjligen en plastslang till ett litet filter i en bilmotor skulle kunna gå.

Eventuellt kanske jag kan sätta dit såna där gummiskivor på sidorna om munnen som gör att bettet ligger still på plats också.

Jag testar det på fredag när det är dag för nästa träningspass.

Anmälan till kval sker på måndag.

Vi får väl se hur jag gör.

Jag gillar ju att chansa lite.

Friskt vågat hälften vunnet

Själv gjorde jag lumpen i Östersund och det var fredag och "muckardag" för de som ryckt in omgången för mig. Själv hade jag några månader kvar.

När jag kom hem till Sundsvall på kvällen så fick jag besked att farfar gått bort på natten eller på morgonen. För mig var det ett hårt slag eftersom han var den som förstod mig bäst av alla, och vi var mer kompisar än farfar och barnbarn.

Många av de värderingar jag har har jag fått från honom, precis som förmågan att blanda humor med allvar.

Jag har saknat honom, om inte varje dag så i alla fall ofta nog för att inte glömma bort honom.

Hade jag varit religöst lagt hade jag väl trott på att få träffa honom någon gång igen, men då jag inte är det så är det väl kört, så det gäller att vårda minnena.

Idag var jag iväg till Attmars kyrka och stampade runt lite i djupsnön för att så småningom skrapa fram tillräckligt av gravstenen så pass att jag kunde sätta dit en ros åt honom och farmor.

Idag är det 25 år sedan min farfar Sven Persson avled 76 år gammal 4 mars 1988.

Farfar bodde i Norrhassel och var ganska så travintresserad, även om han aldrig hade vare sig råd eller lust till att äga en travhäst.

Han och jag spelade V65 (som det hette på den tiden) varje vecka till dess att han dog och man kan nog säga att det var han som sådde fröet till mitt travintresse.

Det var genom hans historier jag fick berättat om alla möjliga sorters historier med hästar och spel inblandat, precis som en massa andra historier om livet.

Som sagt han har betytt mycket för mig och nu har det gått ofattbara 25 år sedan jag fick veta att jag träffat honom för sista gången.

Jag kommer ihåg det så väl när jag var till honom på måndagen på sjukhuset.

Jag skulle ha åkt redan på söndagkväll till Östersund, men hittade i vanlig ordning på något svepskäl för att slippa måndagen och det var ju tur det, så jag kunde fara upp till Farfar på sjukhuset.

Han låg på avdelning 7 eller 8.

Det var på intensiven i alla fall, även om inte jag riktigt förstod hur allvarligt det var den här gången.

Han hade fått åka in redan under veckan som gått tror jag, och när taxin skjutsade in honom så höll dom på att krocka med en älg, berättade han.

Det var ju nära ögat redan då.

Farfar var ju blind under i stort sett hela min uppväxt, förutom när jag var riktigt liten, så det var taxichauffören som berättade att det varit nära krock.

Dessutom hade han fått hjärtstillestånd och "sett ljuset" när de kom in på sjukhuset. Han berättade och förundrades mest över att, trots det skick han var i, hade krävts tre sjukvårdare för att hålla emot honom när han "väcktes" åter till livet.

"Tror du verkligen att man kan vara så omedvetet stark?" funderade han med mig.

Jag kom även ihåg att vi lite "galghumoristiskt" pratade om EKG-monitorerna som, satt i taket och visade pulsen för varje vårdplats, och att det var en som troligast "strök med" när signalen dog ut på ett av ställena. Vi trodde väl aldrig att det var farfars tur så snart även om hans EKG också såg lite svajig ut.

Jag är oerhört glad över att jag for och hälsade på honom på sjukhuset den där måndagen istället för att fara till Östersund och F4.

Han var en fantastisk människa i mina ögon och en bra förebild.

I alla fall för mig.

Nu över till lite trav också.

Parkin är hos Henrik Svensson sedan igår. Pratade med honom i morse och det var bra det mesta. Skulle gå motion idag på eftermiddagen.

Det var tänkt att Norma skulle gå snabbjobb idag, men då "körkompisarna" Janne Falk och Lilla Gun inte kunde komma ifrån så tar vi det imorgon tisdag istället.

Funkar det utan missöden kanske det blir kval den 15:e.

Vi får se.

Hej då för den här gången.

Endast en halv grads hälta fanns kvar (det var på vänster framkota) men veterinären bedömde det som så litet att de inte behövde behandlas om.

Liniment och lugn igångkörning några dagar sedan så.

Det kändes bra att det tagit så bra och att allt var borta på bara fjorton dagar.

Nu flyttar han till Henke någon gång nästa vecka.

Mer bloggande då.

De var här och kollade och provkörde i söndags och idag så hämtades hon och från och med nu är Bollnästravet hennes hemmabana.

De som köpte henne bodde i Rengsjö, strax norr om Bollnäs och hade några hästar sedan förut.

Det är ju alltid tråkigt att skiljas från hästar man håller på och jobbar med varje dag. Men eftersom vi inte lyckades så bra som jag hoppats på tillsammans var det här enda vettiga lösningen.

Jag vill ju ha hästar som jag kan köra lopp med och som "duger" bra med mig som kusk. De sista loppen Proud Bee gjorde gav bara negativa svar, så då blev valet att sälja relativt enkelt.

Speciellt då övriga familjemedlemmar inte varit så förtjusta i henne heller.

Jag är dock glad åt de lopp som hon slutade tvåa i under förra året, då hon gjorde några riktigt bra lopp utan att vinna, men gamla meriter ska ju vara bättre än så om man ska kunna leva på dom. Dessutom så ska man ju känna sig förhoppningsfull inför framtiden.

Och det gjorde jag inte vad det gällde henne och mig

Vi får se vad som sker härnäst.

Det är ju ingen brådska att hitta någon ny häst. Framöver hösten har jag väl att göra i alla fall så vi får se vad som händer.

Parkin går motionskörning och ska på återbesök med böjprov på fredag igen.

Det är möjligt att han försvinner till Henrik Svensson redan nästa vecka om böjprovet slår väl ut.

Annars har värmen sett till att träningsmöjligheterna blivit väldigt dåliga den senaste tiden. Den som drabbas värst i nuläget är ju Norma som det är svårt att hitta något vettigt ställe att köra med på. Banjobb på måndag, men det vore ju bra om hon fick åtminstone jogga på rejält en gång till innan dess.

"Lilltussen" Parkes hon får väl vara tills isen försvunnit på vägen innan vi tar nästa tur. Ingen höjdare om hon slår en frivolt på blankisen för att hon inte får något fäste.

Det är ju som sagt ingen brådska för hennes del.

Parkin ska ju till Henke så fort han är fräsch, vilket borde vara inom någon/några veckor. Återbehandlad i dag och kollas igen nästa fredag.

Vad det gäller Danskan gjorde hon inget för att jag skulle ändra mig angående försäljning av henne i onsdags.

Snarare tvärtom.

Nu så har jag sänkt priset med mer än hälften och tar den smällen.

Lägre går jag inte.

Vill ingen ta chansen och betala hälften av vad hon är värd, så tar jag en ännnu större smäll och åker till Delsbo slakteri med henne.

Om dom tar emot hästar fortfarande efter alla skriverier?

Även om jag inte är så förtjust i henne, så vill jag ändå inte att hon ska åka runt eller hamna på Malta.

Här är hon i alla fall färdig.

Då återstår Norma och Parkes, vilka blir de enda som blir kvar här från och med i början av mars när jag börjar arbeta igen.

Norma gick ett banjobb efter 24,7/2100 meter och det var mer än väl godkänt.

Gick 20 en femhundring på mellanvarvet när hon skulle svara ut Lilla Gun som fick gå utvändigt denna gång och blev följdaktligen lite seg sista biten.

Men för en 6-årig fölmärr som tangerade det snabbaste hon någonsin sprungit tidigare och det som tvååring, blev jag rätt nöjd ändå.

Speciellt med tanke på att det bara var tredje banjobbet sedan februari 2010.

Hon var dock lite entömd på innerspåret, men jag tror det beror på att hon nog hade lite "träningsvärk" sedan dagen innan då hon blev rejält uppskrämd av en älg som parkerat utanför hagen.

När jag väl upptäckte livet i hagen och älgen utanför så var Norma redan alldeles vitskummig och svettdrypande efter alla rusningar hon gjort i hagen.

Troligtvis sprang hon för att skydda fölet. Parkes själv var dock oberörd och fattade nog aldrig varför de sprang hit och dit.

Att Norma sedan var lite kantig dagen efter var kanske inte så konstigt.

Nästa jobb är planerat till nästa måndag.

Ska bli spännande och se om hon gått framåt ytterliggare fram tills dess.

Planen om betäckning i början av juni ligger dock fast även om tankarna på kval dyker upp.

Hon är ju trots allt "Parkins syrra"

Däremot så är knäna på Parkin i samma slag som efter fjolårets vinterträning.

Det vill säga lite ömma.

Var nere på Bergsåkerskliniken idag och kollade upp honom innan han ska till Henke och precis som förra året var han halt vid böjprov.

Det innebar ledbehandling och någon veckas konvalescens.

Tråkigt att han inte håller ihop och tål min vinterträning.

Varför har jag svårt att begripa då det inte går fort, utan det är mest tyngre backträning i rätt så läga farter. Enligt GPS:en så går det oerhört sällan fortare än 2-minuters tempo, utan hastigheten ligger oftast mellan 2.15-2.45 i backen. Det kan bli 1,40 i några hundra meter på någon raksträcka där det är plant men aldrig några högre farter.

Han har inte heller visat någon hälta eller ens minsta "nickning" som jag upptäckt utan han har har faktiskt känts oerhört fin. Och jämfört med förra vintern har han sprungit mycket rakare i vagnen och jag har upplevt honom som betydligt smidigare detta år.

Men ser jag riktigt kritiskt på det hela så kanske han visat en antydan till att vara lite stelare de sista två, tre passen. Nu kan ju det lika gärna vara en mental efterhandskonstruktion av mig.

Men vi får väl se hur det går..

Det är väl hans svaghet just framknäna, något som Vet Fischerström sagt även förut.

Nu är han i alla fall behandlad och hon Fischerström var inte alltför orolig inför framtiden. "Oroa dig inte han kommer springa i år också" sa hon.

Så vi får väl hoppas att hon har rätt även om det känns lite tråkigt att han ska bli så sliten i knäna. Humöret på honom är dock på topp.

Alltid något.

Nu över till Parkins syrra Norma som var ner på Bergsåker i onsdags och gick sitt andra banjobb sedan tidigt på treårssäsongen (det senaste i mitten på januari).

Jag kan inte annat än vara jättenöjd med henne.

Nu gick hon i och för sig blygsamma 1,27/2140 meter (med sällskap av Janne Falk och Lilla Gun), med det avslutande varvet på 23,5.

Men sättet hon gjorde det på lovar väldigt mycket mer och det trodde jag aldrig.

Att hon kan springa nu som sexåring är egentligen ofattbart för hon ser likadan ut i korset som tidigare.

Klockren i travet och hon betedde sig väldigt förnuftigt.

Utvändigt drygt 1200 meter och sedan rygg i 5-600 meter innan hon veks ut och gick i närkamp över upploppet, utan att ta sig förbi, men ändå.

Vi ska köra igen nästa vecka och vi får väl se hur det tar sig.

Danskan startar på Bergsåker på onsdag och spåret är väl ingen höjdare den här gången heller, men vi testar helstängt för första gången så får vi se om hon blir mer fokuserad.

Känns som vanligt annars.

Och, nej det är fortfarande ingen som hört av sig på annonsen.

Lilla Parkes har varit ute med vagn fyra gånger och det går skapligt.

Senaste gick jag inte bakom något alls utan jag satte mig upp och "körde" hela turen (första gången med speedcart) och det gick förvånansvärt bra, även om hon har lite svårt för att svänga i vida svängar. Hon vill gärna vända lite tvärt och då tar skalmarna i ändan på henne och det giller hon definitivt inte.

Det finns en kortare film utlagt på Youtube här

Eftersom jag aldrig gått på galan tidigare och som skäl alltid angett att jag inte tänkte göra det heller förrän jag blev nominerad på någotvis, så hade jag denna gång inte något val då "Junior" blivit nominerad som en av tre kandidater till att bli "Årets äldre Varmblod".

Även om vinstchanserna var små på förhand så var det en självklarhet att gå.

Det ångrar jag inte för det var en verkligt trevlig tillställning, med en förvånansvärt bra tre rätters middag.

Mellan tuggorna var det prisutdelningar och kvällen avslutades sedan med dans eller disko. Anette har ju alltid föredragit disco medan jag är mer för "styrdans" så vi minglade runt både här och där.

Vi delade bord med nyblivne proffstränaren Jonas Martinsson (som tidigare jobbat hos bland annat Henke) och hans hästägarkompis Jonas Björkman, och vi hade det som sagt väldigt trevligt.

Hoppas det lyckas för Jonas, som är en bra kille och även en mycket duktig hovslagare.

Det var som sagt en trevlig kväll.

Nahar ägd av hockeybröderna Sedin och inköpt till Robert Berghs stall i våras, fick för övrigt priset i Parkins kategori. Med tanke på motståndet i högsta klassen, så får man väl vara nöjd att han överhuvudtaget kom i fråga för en nominering min lille Tap In-valack.

Henke var nominerade i några andra kategorier också, men fick även han gå hem tomhänt, vilket kändes mer tråkigt än att Parkin inte vann sin klass.

Henrik han haft ett makalöst år och har lyckats öka på hästbeståndet i sin rörelse med mer än 100 procent sedan 1 januari 2012 och har nu runt 50 hästar i träning mot drygt 20 för ett år sedan.

Starka papper.

Och frågan är om det finns någon tränare i landet som ökat så mycket sista året?

De stora vinnarna på galan blev annars "som vanligt" Robert Bergh och Svante Båth som båda haft ett fint år.

Och även om de haft bättre säsonger tidigare, så visar de här två tränarna alltid på bra siffror och dessutom är dom "alltid" med i de stora loppen.

Det var en liten "kortblogg" om gårdagen

I måndags kom äldsta dottern Amanda ut för att hjälpa mig att tömköra henne med vagn för första gången. Det är bra att vara två om det blir något strul första gången.

Nu gick det väldigt bra redan från början, även om hon var rejält misstänksam mot sulkyn när jag satte fast den. Eftersom en sulky "ger med sig" mycket lättare, än exempelvis en speedcart eller andra "tyngre" vagnar så brukar jag använda en sån första gångerna med vagn. Det vill säga om inte hästen visat upp ett aggressivt beteende tidigare (vilket dock inte är så vanligt om man kör in dom så pass tidigt som i den här åldern) och man behöver lite tyngd som motvikt.

Kör man in dem som 1½-åringar som är det vanligaste så kan man dock använda en speedcart lika gärna, då hästen även är starkare i kroppen än nu som knappt nio månader gammal. En del använder slanor och liknande men det är ju onödigt trulande ifall de skulle börja backa och fastna eller något.

Vissa inkörningmetoder passade bättre förr.

Parkes med vagn för första gången. FOTO: Amanda Persson©

För Parkes del så gick det väldigt bra första kilometern men när vi skulle vända så gillade hon inte att skalmen tog i sidan på henne och hon hoppade upp och "kände på grejerna" ett par gånger. Det var bara att ta det lugnt och parera och försöka få henne på bättre tankar lite snabbt, vilket också gick bra.

Den här reaktionen kom lite grann som en blix från en klar himmel då hon inte visat uppd etta tidgare under tömkörningen. Inte heller brydde hon sig nämnvärt inne i stallet före när jag flyttade vagnen på prov mot hennes sidor.

Det gäller dock att vara beredd på det mesta när man har med unghästar att göra. Det var därför jag utrustat henne med en slaggjord (och en käkrem).

Det är mycket möjligt att det kan ha varit den som var "boven i dramat" också, då en del hästar kan känna sig lite "instängd" av en slaggjord.

Hur som helst var det bra att den satt där och ATT den gjorde verkan så att hon inte slog över med ett ben över skalmen eller så.

Det är ju det som är det viktiga i såna här lägen.

När hon väl lugnat ner sig, så fortsatte vi med att träna på att svänga, medan jag fortsatte prata med henne och sedan var det inga mer problem.

Vi mötte även postbilen både på väg hem och på väg därifrån utan några missöden.

Sista biten hemåt satte jag mig upp en bit och även det gick bra, även om det såg "lite tungt ut" för henne. Men som sagt hon är för ung för att börja tränas, men inte för att läras.

Här och Här har ni ett par filmer som Amanda tog när vi var på väg hemåt.

Jag var även ut i tisdags på egen hand och även då gick det riktigt bra.

Det ska tilläggas att hon har bomull i öronen också när vagnen kommer på. Det skadar aldrig att de första upplevelserna som travhäst blir så skonsamma som möjligt.

Det vinner man på i längden.

För övrigt så har INGEN vare sig ringt eller mailat på Danskan försäljningsannons. Det är helt klart en "död marknad" vad det gäller hästar om dom inte är i princip gratis, så det är väl bara att bita ihop och köra på. Nästa start Bergsåker den 20 eller något sånt. Hon kändes riktigt bra i förrgår så jag hoppas hon får ett vettigt läge bara.

Ska även berätta om ett samtal från Danmark som kom igår.

Det var från Magnus Ladegaard som sett att jag skrivit om honom på bloggen (i och för sig ifjol men ändå) och ville berätta att han var oskyldig i Robert Ericson-affären.

Enligt Magnus så hade han bara förmedlat försäljningen av hästen åt Kent Friborg samt transporterat henne till Halmstad. Han hade ingen aning om att Robert skulle stå för resan, utan trott att jag beställt den. Han menade att Robert lurat oss båda och att fakta skulle vara rätt.

Vi hade ett trevligt samtal och även om jag inte förstår danska klockrent så verkade han var en bra kille ändå den där Magnus.

Nästa fredag (15:e) ska för övrigt Parkin på koll på Bergsåkerskliniken. Är allt OK så ska jag väl kolla med Henke hur han ser på säsongen som kommer och därifrån avgöra vad som sker härnäst.

Det är inte mycket att rapportera om. Jag tränar på och hästarna känns bra här hemma i alla fall.

Danskan var till Bollnäs och gjorde bort sig med galopp. Testade barfota fram då banan verkade bra. Nu hoppade hon på samma ställe på båda varven så det var väl det som spökade skulle jag tro.

Hon kändes skapligt bra annars. och vi satt i dödens när hon felade första gången och i andra ytter när hon felade sista gången och blev då diskad.

Jag är som det kanske har märkts lite less på henne och har nu lagt ut henne på annons på både Blocket och Hästnet. Marknaden för att sälja hästar (om dom inte är i princip gratis) är dock stendöd, så jag får väl bita ihop och köra på.

Eventuellt finns det något lopp i slutet på februari.

Parkin känns bra men är lites eg för tillfället och det är väl kanske normalt då han tränat lite tyngre i backen i drygt två månader så det ska bli spännande atts e hur han är i fräschören när han ska till veterinären om ett par veckor för att kollas av innan han ska till Henrik igen.

Tömkörningen av Parkes går bra men det har inte stämt riktigt med assistans så att jag kunnat testa med vagn än men nu snart så måste det ske.

Får se till veckan då jag hoppas få tid.

Norma känns som väntat lite ojämn i travet nu när hon fått tre månaders träning under västen och det börjar slita lite på henne. Hon har dockl bra ork och tränar faktiskt "längst sträcka" av allihop när hon är ute och idag blev det nästan 2 mil.

Tänkte fara in på Bergsåker igen till veckan om jag får något sällskap till henne.

Så några ord om prissänkningarna inom travet.

Det är klart att går det dåligt så måste det sparas och det är klart att det känns säkert rätt att ta i högsta klassen.

Tyvärr så innebär det ju att det blir i just Parkins klass summorna minskar drastiskt och 40 procents sänkning av förstapriset i Gulddivisionen kommer ju att märkas.

Framförallt då sänkningen på platserna närmast är ännu större, så lär det ju kännas då det är där "Junior" ska skrapa ihop till "lönen".

Med tanke på hästbeståndet som ständigt minskat, så tror jag mer på att minska på antalet lopp och travdagar som "besparingsåtgärd".

Men det drabbar ju "omsättningen" och på det örat vill man inte höra antar jag.

Förtjänstmöjligheterna blir nu sämre, även om hästen är av allra högsta klass.

Frågan för mig är då?

Har jag råd att betala för häst i proffsträning?

Det är det som återstår att se framöver våren när han börjar starta igen. Jag får ta ställning till hur mycket som kommer in och hur mycket som går ut.

Går han "dåligt" under våren så kanske det blir mindre kostsamt om han är här hemma i amatörträning och bara springer in "korvören".

Det är väl så dom som styr skutan har tänkt och jag får väl göra som ST då, och skära in på omkostnaderna jag med.

Hur det ska bli bättre snurr på "travet" på det sättet begriper dock inte jag.

Men det här ÄR ju hur JAG drabbas.

Men jag har ju bara en enkel fabrikslön att ta av till alla omkostnader.

Andra med bättre inkomster kanske tycker det är OK.

Vad vet jag.

Den som fortfarande håller på får väl se hur det blir...

Det är tur man är "ledig" så man hinner med sig.

Det är nästan så att jag förstår de som är pensionärer och säger att dom hinner ingenting.

Den här veckan har det varit fullt upp.

Det har tömkörts, och tränats på hemmaplan och tränats på Bergsåker, och det har skotts och det har mockats och det har fodrats och sopats, och lagat hästfinkan och dessutom har jag varit iväg och startat i Östersund.

Det är något mest hela tiden så det ÄR verkligen tur att jag är ledig från jobbet för annars har det aldrig gått att hålla på så här.

Danskan var trea i Östersund. Kanske man ska vara glad åt att ha en häst som kan bli trea i ett lopp. Det är ju många som inte ens kommer till start.

För några år sedan har jag varit överlycklig över ett tredje pris.

Det är jag inte så ofta längre.

I alla fall inte med den här hästen.

Det är inte det att jag är missnöjd med placeringen. Utan mer att jag är missnöjd över att det är omöjligt att vinna ett lopp. Proud Bee har ju kapacitet för att kunna vinna båda de här senaste loppen hur enkelt som helst.

Men hon bjuder inte till för fem öre på upploppet.

Spelar ingen roll om jag kör sakta eller fort, hon pallar inte när hon blir ansatt av de andra hästarna. Då kastar hon in handduken direkt som det känns.

Danskan vägrar vinna. Trea från ledningen på Östersund i torsdags. FOTO: Skärmdump ATG ©

I torsdags trodde jag det skulle räcka då hon på lätta ben drog iväg ifrån de övriga 500 kvar. Men mitt på upploppet så började hon tappa modet och saktade in så pass mycket att två av de "minst" dåliga i fältet hann ikapp oss strax före målgången.

Det är väl möjligen så att hon inte klarar av att gå i ledningen.

Trött är hon då inte.

Och pulsen är normal för hennes del.

Dessutom i det här loppet var ju alla så erbarmligt klena ,att det gick ju inte att göra på något annat vis, möjligen om jag hade tagit upp och backat bakom de som startade 20 meter bakom mig i såna fall.

Men det är ju och kasta sig på rygg direkt.

Nej jag är lite missnöjd.

Nu gör jag något jag sällan eller aldrig nästan gjort förut och startar henne nästa vecka igen.

Det innebär hela fyra starter på en månad.

Vilket nog är i det mesta laget för de flesta hästar.

Jag har faktiskt startat med en häst tre gånger på en vecka en gång (Det var med min första uppfödning, Big Earth som faktiskt 1994 blev 4:a, 5:a och 2:a inom loppet av 7 dagar).

Nu står hon väldigt bra inne i ett bilstartslopp på Bollnäs så vi testar väl.

Det finns inte så många lopp åt henne i februari så vi får väl pausa lite efter detta lopp.

Nu över till syskonparet Norma och Parkin som faktiskt var med in på Bergsåker i onsdags eftermiddag båda två.

Norma fick då sitt första snabbjobb sedan mars som treåring (2010).

Och hon skötte sig väldigt bra, även om hon var lite stressad i början. Det var dock inga andra hästar ute på banan och det underlättade ju för henne som lätt blir lite ivrig.

Hon små trixade lite när vi skulle ut ur stallet men hon slog aldrig och sedan när vi väl var igång så var det lugna gatan.

Hon sprang 2140 meter på 1,33 och kostade på sig ett mindre utbrytningsförsök i sista sväng som resulterade i en lite tidsödande galopp innan hon fick ordning på benen igen, innan hon avslutade rätt så bra. Vissa bitar sprang hon i farter runt 25 så vi får väl se om hon håller ihop bättre nästa gång.

Ska se om jag kan få lite "pace" av någon lämplig medlöpare framöver.

Jag vill inte kliva in i några provlopp med henne än innan jag vet hur hon beter sig med mera liv och rörelse på banan.

Jag har väl inga direkta planer, men jag håller väl ändå igång henne tills hon blir ofräsch, eller ska iväg på betäckning.

Norma på Bergsåker igen. FOTO: Björn Persson ©

Medresenären, "junior" var ju med ner för att duscha och bli behandlad med "antibakterie-medel" mot några små hudutslag han haft som varit svåra att bli av med.

När vi ändå var nere på banan så fick även han jogga 4-5 bakvarv innan vi vände upp och han fick känna på ett par "rätvarv" i lugnt tempo.

Det var faktiskt första gången någonsin, så vitt jag kommer ihåg i alla fall, som han låg friskt på i bettet när jag körde honom på en travbana.

Annars har jag fått jaga honom jämt.

Nu har jag ju inte kört honom på banan sedan i februari 2011 och det har ju hänt mycket sedan dess.

Nu körde jag bara 1,30/2140 meter med honom. Men han fick ändå avslutae lite som han ville på upploppet och då visade GPS:en i alla fall 1,16 sista 300.

Han kändes ganska oberörd tyckte jag.

Det ska bli roligt att se hur han går längre fram i år.

För han känns väldigt fin.

Parkes har jag fortsatt tömkörningen med på egen hand och det går bra för det mesta. Härom dagen blev hon dock lite skrämd av en hund som kom ut och skällde på oss, och då skulle hon pröva att vända hemåt.

Nu hann jag ju med så det var ju ingen fara, men jag törs nog inte ge mig ut med vagn ensam förrän det går helt smärtfritt.

Hon har dock fått testa att ha vagnen förspänd bakom sig i stallet och det gick i alla fall bra även om hon inte tyckte det var så där jättekul som det såg ut.

Inga dumheter dock. Så vi får väl se när det är dax.

Dessutom är det ju en hel del skoterförare här i faggorna och det är ju inte alla av dom som har huvudet med sig i hjälmen som det verkar.

Skoterleder och hastighetsgränser verkar det inte vara så många som bryr sig om på Storjorden.

Jag bryr mig egentligen inte om att de kör utanför skoterleden, och de flesta visar hänsyn när man möter dem med hästarna, men en del bara gasar på och det är nog bara en tidsfråga innan någon av dem ställer till med en olycka.

Det är ju inte bara hästar som är ute och går på skogsstigarna här. Det är ju även barn och vuxna som är ute och går i naturen. Möter dom en skoter som kör uppemot 100 i en svacka, så tror jag inte skotern hinner stanna innan den mejar ner någon.

Det är ju bara att hoppas på att det inte blir jag och någon häst.

Imorgon är det Prix de Amerique och jag tror att Ready Cash vinner igen. Svenskarna har nog inget att komma med trots allt haussande, även om jag hoppas på en bra placering för Maharajah och de andra.

"Flytet" håller i sig.

I torsdags var det dags för nästa missöde. Hade varit ute och kört Norma på förmiddagen och sedan tömkört Parkes ensam för första gången och det gick väldigt bra.

När jag sedan skulle ut med "lilltussen" i hagen till mamma, blev hon lite ivrig och innan jag hann vara med så "skallade" hon mig rakt över näsan. Blodet sprutade och jag blev lite vimmelkantig.

Jag tror att näsbenet höll även om det fortfarande gör ont när jag snyter mig och näsan ömmar mitt på samt är lite svullen. Den är i alla fall rak fortfarande.

Man brukar ju få blåmärken under ögonen när näsbenet går av men eftersom jag ytterst sällan, för att inte säga knappt någonsin fått ett blåmärke i hela livet oavsett hur illa jag slagit mig (på sin höjd kan jag bli lite gulaktig där jag skulle ha haft ett blåmärke efter någon vecka) så vet jag inte riktigt.

Jag har lite småont i huvudet också fortfarande men annars är det som vanligt.

Snyggt va? FOTO: Björn Persson ©

Jag har tränat på med hästarna och de känns ungefär som vanligt.

Danskan kom med i comeback-loppet på Östersund och det blev bara sex hästar, vilket innebär i alla fall fem priser och med tanke på vad jag tyckte om hennes insats senast så ska enbart sträcka mig denna gång till att säga att hon borde få pengar i alla fall.

Allt annat är en bonus och även om ingen av de hästarna hon möter nu, normalt skrämmer mig så törs jag inte tro på henne mer än så.

Vi får väl se hur det går.

För övrigt så var min styvfar Börje här idag och hjälpte mig att få hjulen att snurra på hästfinkan. Det var vajrarna* som fastnat. Vi kopplade bort handbromsen och sedan så sköt jag tillbaka vajrarna lite och vips så snurrade alla hjulen.

Nyu står finkan inne på Bilfix igen, hoppas de hinner fixa detta till på torsdag så jag slipper hyra en transport för den resan.

Dessutom så sprack sidoruta i tusen bitar på dottern Amandas bil när hon skulle iväg på besiktningen. Som lök på laxen fick hon sedan fyra tvåor, så det blir till att öppna plånboken igen.

Hon har ju inga pengar till att betala bilreparationer.

Det känns ju ändå bra att man kan hjälpa ungarna när det behövs.

Men si det gick inte den här gången helller och jag var väldigt besviken på Danskan igår.

Det var ett på förhand dåligt lopp och det var som upplagt för oss.

Men trots att jag fick ledningen väldigt lätt och sedan fick vara ganska så "ifred" där framme första varvet. Fick en liten tryckare efter 5-600 meter men annars lågt, jämnt och fint tempo tills vid varvningen, då Robert Bergh kom ångande i tredjespår.

Hon höll emot bra tyckte jag och det kändes skapligt ända tills mitt i slutsvängen. Då "Bergharns" häst fick huvudet före oss kastade hon in handduken fullständigt. Jag tittade bakåt i början på upploppet och då de andra var långt bakom, trodde jag att vi ändå skulle kunna bli åtminstone trea, men en snabbt spurtande häst långt ut slog av oss straxt före mål.

Det var oerhört tråkigt att vi inte räckte fram. Sämst var att hon inte var så bra som jag trodde trots att hon fick bestämma allt.

Och frågan är om det är omöjligt för mig att vinna lopp för det verkar nästan så. Nu när jag för en gångs skull körde exakt som jag skulle, så går det inte ens då.

Det är inte utan att man blir frustrerad.

Nu tittade jag ju på resultaten från de andra loppen och såg att alla hästar i varmblodsloppen som körts i ledningen, gav sig helt till slut, så det är möjligt att det var banan som ställde till det och att hon fick mjölksyra ändå.

Men jag är less på att hitta på ursäkter när det egentligen inte finns några.

Det var bara för dåligt av henne.

Jag provar att komma med på Östersund nästa torsdag igen. Är hon lika dålig då så får jag nog fundera på att byta ut henne mot någon annan häst.

Hon gick ju i och för sig riktigt bra i somras, men det räcker ju med en häst som bara kan starta på sommaren.

Det är ju inte så lite tråkigt heller då man lagt ner så mycket jobb på att få henne att fungera, men det är ju inget roligt att lägga ner tid på någon som inte bjuder tillbaka heller.

Det finns ju många hästar där ute.

Äh, vi får se vad som händer.

Tråkigt var det i alla fall.

Roligare var det inte dagen före heller. Det började jäklas redan då.

På morgonen skulle jag fara och vaccinera Norma.

Finkan trilskades och hjulen hade låst sig, det gick att backa hur bra som helst, då snurrade alla fyra hjulen, men när jag skulle framåt då stod alla stilla.

När jag väl lastat hästen så orkade inte bilen dra finkan framåt då hjulen låste sig igen.

Jag gasade och slirade, backade och försökte igen och till sist så stod jag alldeles utanför stalldörrarna utan möjlighet att ens få upp baklämmen och lasta av hästen.

Det var bara att ringa efter hjälp och släpa fram hela ekipaget så pass att det gick att lasta ur hästen och ringa återbud om vaccineringen.

Sedan ringa och låna en annan transport eftersom jag skulle iväg och frysmärka Parkes på eftermiddagen, plus att jag skulle starta dagen efter.

Nu är det bara att hoppas på lite varmare och bättre väder så att hjulen tinar upp och jag kan få iväg min hästtransport på verkstad.

Ca 5000 spänn skulle det gå på, om de måste byta både vajrar och bromsbackar och sånt.

Kul va?

För övrigt fick jag även 400 kronor i böter för illa ledd volt igår.

Det är PRECIS som vanligt med det mesta alltså.

Hej

I förrgår "tvingade" jag med Anette ut att gå med och hålla i grimskaftet och vara "ledstjärna" åt fölet, medan jag gick bakom och höll i tömmarna.

Det var lite små tveksamheter i stallet innan då hon tjurade och inte ville ställa sig vid de "främre" kättingarna i stallgången. När vi väl fick ordning på det så gick det rätt så bra när vi väl kom iväg.

Anette gillar inte det här något vidare, men det var ju bra att hon ställer upp när det behövs.

Parkes ser ut som en drömhäst. Men frågan är om hon är det? FOTO: Amanda Persson ©

Idag så kom Amanda ut. Hon är ju mer "hästvan" och då gick vi en lite längre sväng. Vid båda tillfällena så har Parkes fått gå "själv" på vägen hemåt. Hon har skött det hela med glans måste jag säga, även om hon naturligtvis gör lite små protester emellanåt.

Just att gå ut ur stallet åt "fel håll" mot för vad hon är van är nog största problemet som det verkar. Men hon vänjer sig väl med det också så småningom.

Parkes sköter sig i alla fall något så när exemplariskt vid tömkörningen. FOTO: Amanda Persson ©

Amanda passade även på att hoppa upp på Norma och red på henne en sväng för att se om det gick. Hon var bara tränsad men red barbacka och det var inga problem.

Jag ledde dem första biten, men hon är ju en så oerhört snäll häst så hem fick dom klara sig själv.

Det gick det med.

Norma N.Bell fixar att bli riden också. FOTO: Björn Persson ©

Vi fortsätter tömkörningen så mycket det går så får vi väl se när hon är mogen för vagn.

Danskan, Proud Bee har jag anmält igen och vi fick första spår i ett P21-lopp på Bergsåker nästa vecka. Hon känns väldigt fin i träningen precis som Parkin som nu kommit igång på riktigt.

Vi hade ju väldig otur i senaste starten då vi först hamnade bra till i rygg ledaren i första sväng. När sedan denne släppte till en häst som sedan stannade helt i sista sväng, kunde jag bara sitta och titta på alla som körde om oss i spåret utanför. "Danskan" var pigg, och jag "touchade" i vagnen på han framför när jag höll igen henne när det blev tvärstopp, och då tog hon några galoppsteg. När vi väl fick fritt var ju chansen borta och vi sist.

Det var bara att glömma.

Hon var lite entömd på upploppet men det tror jag berodde på banan för hon känns som sagt väldigt bra här hemma efteråt.

Båda kändes faktiskt som "demoner" i "mastbacken" senast, och faktiskt för första gångerna någonsin så kan jag verkligen känna vilken klass det är på "junior".

Det är en vansinnig utväxling i honom när han tar i uppför backen, en utväxling som jag aldrig känt i någon häst tidigare. Inte i honom förut heller ska erkännas även om han dragit iväg bra förut också.

Ska man ge sig på en jämförelse mot hur han var under förra årets vinterträning, så känns han betydligt bättre denna vinter. Och då ska man veta att han ändå så sprang han in drygt 800 000 under 2012.

Jag ska inte säga att han var så dåligt förberedd då heller, men det ska väl sägas att han kanske inte var hundra fräsch på hela förra vintern.

Då han kom hem på hösten 2011 var han nybehandlad och det bedömdes inte som om det behövdes något återbesök, utan bara vila efter den första behandlingen så skulle han bli fräsch.

Nu var han ju fortfarande lite halt vid böjprovet 5 månader senare när han skulle till Henrik Svensson där i mars 2012 och blev han inte hundra av behandlingen där på hösten, så är det ju inte omöjligt att han kan ha varit lite småhalt under hela vinterträningen.

Det var en "svårsläckt" hälta som krävde lite tid, så vis av detta så kollades han dock upp denna höst och behandlades flera gånger till dess att han var helt haltfri igen. Först då fick han fortsätta vila upp sig i en månad till.

Är han halt igen när jag ska lämna ifrån mig honom, då vet jag definitivt att det är jag som "tränat" på honom hältorna.

Nu tror jag inte att det är så, men det får vi ju se för det blir väl ett nytt böjprov innan han ska iväg härifrån så att vi vet att han är OK.

Som han känns nu så tror jag även 2013 blir ett bra år.

Men mycket brukar ju kunna hända.

Det är ju som sagt mycket som spelar in och i princip så är det bara ett "snesteg" från att allt rasar samman.

Jag hoppas på fortsatt tur för såväl ER som mig.

Nu kör vi på!

Det ska vara möjligen då att Parkin kanske gör någon start i min regi senare i höst. Han känns för närvanade väldigt fin. Och när han tar i upp för backarna så känns det verkligen annorlunda mot för hur andra hästar jag kört känns.

Han är verkligen något speciellt.

Angående "Danskan" och morgondagen så är chansen till någon större framgång väldigt små. Det är nog så pass stor galopprisk som runt 80 procent skulle jag tro.

Fjärdespåret är nog det sämsta tänkbara då vändningen blir väldigt snäv. Det som talar för att det ska kunna gå ändå, är att vi kanske kan ta det väldigt lugn från början och direkt komma ner mot innerspåret när de andra hästarna ger sig iväg.

Då det bara är fem hästar på start, så kanske hon hinner trampa iväg skapligt ändå och hitta rytmen innan hon blir "överfallen" av någon av dem som kommer bakifrån.

Lyckas det så kanske vi kan få åt oss en slant i alla fall för det känns som om hon har lite form i alla fall.

Tränar även på med Norma som tar sig helt klart.

Drog i väg en repa på ett par hundra meter efter 18,5 enligt GPS:en, och det gick undan rejält, nästan så att man blir rädd.

Nu törs jag ju bara träna tempo och "mängdtränings-liknande" träning med henne med tanke på baknäna och hennes skevhet i bakkärran.

Backträning är ju inte att ens fundera på för hennes del.

Nu ska hon ju inte i tävlingsform, utan bara gå ner i vikt tills hon ska iväg på betäckning i slutet av maj, men det är ju roligt att hon visar upp lite "kapacitet"och inställning i alla fall, även om hon aldrig kommer att tjäna en krona på en travbana.

Fölet Parkes är ju väldigt skötsam och foglig, nu har hon provat selen också, sedan tidigare har hon haft huvudlag och bett i munnen. Hon har även provat med käk-bett.

Parkes har börjat vänja sig vid de grejer som behövs om man ska vara travhäst. FOTO: Björn Persson ©

I helgen kan det bli så att hon får sin första lektion tömkörning.

Vi skyndar långsamt.

Jag är ju ledig drygt två månader till men veckorna går fort...