Dags att göra en sammanställning av året som gått.

Och även om mitt eget "travår" tog slut redan i slutet av november på Östersund. Då Parkes gjorde sin sista start för året och hennes treårssäsong var fullbordad, precis som hela travåret för min del, tycker jag att hennes debutsäsong var fullt ut godkänd

Och även om jag nog tycker att vi borde ha vunnit åtminstone ett lopp för att det skulle varit mer än just godkänt drar jag inte för stora växlar av det. Nu lyckades det inte bli någon vinst och vi kan väl säga utan att överdriva att vi inte haft något riktigt flyt i loppen och även om hon fått (kämpat till sig, är väl ett bättre ord kanske, eftersom man inte FÅR speciellt mycket) pengar varje start, så hade hon kunnat haft ännu bättre resultat med lite flyt.

Men vi tar väl det nästa år hoppas jag.

Efter en hittills dåligt snöfylld vinter hoppas jag på lite bättre att träna på de närmsta månaderna (mer snö alltså) för då kommer vi ut med förnyad kraft i mars/april någon gång.

Jag tror att hon kommer få en bra fyraårssäsong. Och att hon blir bättre och bättre i travet när hon blir starkare. Och då ska ni få se på fan :)

Morbror/storebror Parkin har väl inte direkt haft någon bra säsong, snällt sagt. Men han var inte i bästa formen (även om rund också är en bra form) när han återkom från sejouren på Bjertorp, vilket var synd då han börjat våren bra därnere, men han hade nog inte tränats så hårt månaderna innan och det tog nästan en och en halv månad här hemma i sandbanan innan han började vakna till, och då var ju hösten redan i antågande.

Eftersom han sällan eller aldrig gjort någon människa glad på en travbana mellan oktober och mars, efter det att han blev "bra", så var det bara att lägga ner startandet och vila ett tag, och därefter börja om från början igen efter sex veckors hagvila.

Daley skymtar i hagen, äldsta dottern Amanda passade på attt rida Parkin medan jag själv sitter upp bakom Parkes när hon var hemma och hälsade på under jullovet. 27/12-2015. Foto: Björn Persson ©

Nu är han igång igen och tränar nästan full dos, och han känns inte helt slut även om han fyller tio år nästa gång. Efter en vinter på hemmaplan hoppas jag att han till sommaren lyckas skrapa ihop de dryga 70 000 som fattas för att han ska bli dubbelmiljonär.

Jag hoppas min plan fungerar och att det fungerar som jag tänkt. I februari börjar vi köra provlopp. Och då borrar vi fast oss i ryggar och bryr os inte om luckor ochj sånt, utan vi hoppas att han till slut blir lite mer löpsugen av detta.

Stallets tredje starthäst, den nu snart åttaårige vallacken, Quantum Bond är ju en historia för sig sjäv.

Annonserade ut honom i våras och tipsade om att han nog skulle vara en mycket bra montéhäst, ingen seriös hörde av sig. Jag tänkte starta på så länge, men då skar han sig under armbågen på höger fram när han snubblade i hagen och fick vila någon månad medan såret läkte.

Därefter kvalades han så äntligen in i monté, men hittade inget lopp förrän i början på september. Resten har varit, som de brukar säga en historia för sig. Han har sedan dess vunnit tre av fyra lopp i den genren. Senast blev han dock so sagt utkörd på minst sagt underliga grunder, vilket det stått om både i Sundsvalls Tidning och i Travronden.

Jag ids inte bry mig mer om detta även om hela situationen är helt utan förklaring, de allra flestajag träffat som såg det hela fattar inte vad som hände, allra minst jag, och inte blev jag klokare av att läsa uttalandena från huvudstartern i "Ronden" heller:

För hans egen skull hoppas jag han blivit felciterad:

"Ryttarinnan drog i vänstertömmen" och "Han har fungerat med huvudstång" tyder ju på att karln måste ha sett helt fel häst.

OM man bara drar i vänstertömmen från spår två i voltstart kör man nog på den på spår ett, och om den som rider inte vill att hästen ska springa på någon i voltningen så borde hon väl dra i den andra, den högra tömmen, när hon har spår två. Eller?

Dessutom har hästen aldrig haft en huvudstång på sig. Men han kanske menade sidostänger, och dessa brukar jag väl inte behöva använda heller speciellt ofta eftersom voltningen aldrig varit det minsta problem med honom.

Tråkigt bara eftersom det ställer till det i onödan för mig och för hästen.

När jag nu ska försöka sälja honom igen, så var det ju inte så kul att få "Ej tävlingsmässigt skick" i programraden och 10 dagars startförbud, speciellt inte på en häst som är i toppform och klart startmässig.

Men men.

Det är historia nu.

Även om jag tycker det borde vara enkelt att bara erkänna att man gjort en felbedömning och att det inte var "Bonden" som var den felande länken i den voltningen, utan möjligen ettan som inte kunde leda volten i rätt tempo.

Han blir väl inte speciellt lättsåld nu antar jag.

Tråkigt också om jag måste åka till Delsbo slakteri sista veckan i januari, för att ingen vågar köpa honom tack vare den där utkörningen (och startförbudet) som drogs fram lika överraskande som en kanin ur en trollerihatt.

Förhoppningsvis finns det någon som inser att de kan göra ett första klassens fynd och handlar honom innan dess. För det vore synd på en så fin travare.

Köpesumman 30 000 borde väl vara billigt för en häst med 1220 startpoäng och tre ettor i raden. Men det är klart, travet håller ju på att dö ut, så det är väl inte konstigt om en del tvingas göra hundmat av felfria hästar.

Nu är det ju några som hört av sig, och Anna-Lena, som ridit honom till vinsterna vill ta honom men måste ha en boxplats där hon har sin andra häst för att det ska gå i lås.

Men jag hoppas någon "bra" köpare dyker upp, jag vill inte sälja honom till vem som helst heller. Skulle jag skänka bort honom försvann han nog snabbt, men då kan ju vad som helst hända. Jag tycker att om man köper något, så ska det ha ett värde för den som köper det så att det inte bara är slit och släng.

Speciellt när det gäller hästar.

Jag har ju som sagt bara fyra boxar och sista januari kommer ju lille Willie Carr hit, så vi får väl se vad som händer, men det är ju synd på en fin häst, men just nu kostar det mig 3200 i månaden extra för att ha fölet på Ortsjöns Hästgård och det är ju pengar som ska tas någonstans ifrån de med.

Stallets fjärde och yngsta häst, Daley blir ju två år nu vid årsskiftet och det är ju en välstammad häst som blandar och ger i träningen. Ibland travar hon felfritt och ibland känns det som om hon har tusen ben. Kan ju bero på underlaget också, så inte varit mycket att hurra för i vinter. Hon är även lite vass i humöret och biter en gärna i axlarna eller i armen när man ska hämta henne från hagen, dessutom har hon en ful ovana att hon gillar att försöka "slå" lite när man kör henne.

Annars är hon lätt att hantera på stallgången på alla sätt och fin när man kör, inga andra problem och jag tror nog hon kan bli riktigt bra bara allt faller på plats. Nästa säsong är väl målet som vanligt åtminstone ett godkänt premielopp.

Jag ska väl ta lite om årets samlade resultat också.

Här är siffrorna från årets tränarstarter för de hästar jag haft i min regi

Årets resultat för Parkin: 6 0-0-0 11 700 kr 16,9m 12,4ak (+ 4 0-0-0 10 400 kr 11,4ak hos Sofia Aronsson)

Årets resultat för Parkes: 10 0-0-3 44 000 kr 17,9m 16,8ak

Årets resultat för Bonden: 16 3-0-0 51 000 kr 16,1k 15,7ak

Nedan finns loppen fördelade enligt kronologisk ordning, häst, kusk, bana, resultat, tid och prissumma:

Mitt eget år som kusk är väl inte mycket att orda om. Jag tog precis som 2014 bara en seger. Glädjande nog kom årets seger i uttagningen till Amatör-SM på Bergsåker med Thomas Claesson-tränade stoet Cash'em Online.

Märkligt nog så följer den här segern samma mönster som det brukar när jag vinner som "lånekusk". Hästen jag kört har inte vunnit på lång tid före, och precis som i fallet med Damita på Bergsåker (2013) och Supplier i Skellefteå (2014) så har hästarna inte heller vunnit lopp efter min seger med dem. Så har inte heller den här märren.

Mycket konstigt.

I finalen av Amatör-SM blev vi dock utslagna redan i försöket. Vi blev först utanför prispengarna i det snabbaste försöket. Hästens tid i vårt försök hade räckt till seger med 20 meter i det andra försöket, men så är det.

Man ska ha tur också.

Jag tar nya tag och kämpar på.

Hoppas på fler kusksegrar nästa år.

Annars är jag rätt nöjd med året som gått. Pengar i 20 av 27 körda lopp är bra siffror. dessutom så har jag enligt den löpande kuskstatistiken jag fört sedan jag började köra lopp, kört in pengar i mer än hälften av alla de lopp jag kört i livet, vilket känns som en bra prestation med tanke på inledningen av "kuskeriet" då det inte gick direkt bra...

Det var som sagt mycket roligt och stimulerande att ha varit med och kört i ett SM.

Det hoppas jag på att ska ske fler gånger. Och då jag ska naturligtvis ta mig till final någon gång också.

Här nedan finns årets lopp som kusk fördelade enligt kronologisk ordning, häst, bana, resultat, tid och prissumma:

Året i stort har varit ett av de bättre som tränare rent siffermässigt och det absolut bästa som kusk om man räknar i inkörda pengar.

I år tränade jag in 106 700 kronor och som kusk körde jag in 88 000.

2009 (som var mitt tidigare bästa år) körde jag in 86 850 kronor, så det var marginellt, men ändå det bästa året. Även om jag inte var så ofta "på plats" som jag brukar.

Det segerrikaste året var dock 2013 då jag vann tre lopp. Det är nästa mål att spräcka.

Kunde ha varit mer inkört i år om jag fortsatt starta Parkes, då det fanns fina stolopp, och hon avslutade säsongen på bra sätt och med nytt rekord och i fin form, men jag hade ju redan bestämt mig för att avsluta där efter november, så jag hoppas som sagt jag har igen det nästa år.

Annars så blev det högre böterna i år.

43 kronor mer i snitt per start mot för i fjol och det var ju inte så bra. Där får jag skärpa mig. Dessutom en avstängning för en tredjegångsföreelse. Det var nog fem eller sex år sedan jag senast var avstängd.

Glädjande dock att inkört per start ökade med 265 kronor per start, jämfört med ifjol. Ännu mer ökade intränat per start, där summa steg till hela 800 kronor mer per start än ifjol.

Montéstarterna drog upp snittet bra, då både Parkin och Bonden startade i monté. Bonden mest framgångsrik med sina tre vinster på fyra starter. Parkin blev 4:a i debuten och så den misslyckade starten då han skurit sig under magen i värmningen då han både galopperade och gick i passgång. inte så vanligt för att vara han. Han tog dock lite illa vid sig av montéstarterna och behövde lång återhämtning, medan Bonden var helt oberörd efter sina eskapader med Anna-Lena Forsberg förtjänstfullt i sadeln.

Här följer lite siffror från 2015

Det sammanlagda bötesbeloppet är 6100 kronor (dessutom tre veckors avstängning)

Årets resultat för Björn Persson som kusk: 27 1-0-3 88 000 kr 17,4k 14,0ak Segerprocent: 4%
Årets resultat för Björn Persson som tränare: 32 3-0-3 106 700 kr 16,1k 12,4ak Segerprocent: 9%

Inkört: 3259 kronor per start
Intränat: 3334 kronor per start
Böter: 226 kronor per start.

Det blev en glad segergest i amatör-SM uttagningen på Bergsåker. Sämre gick det i Sverigefinalen där vi blev utslagna i försöket. Foto: Skärmdump ATG ©

Bästa 2015:

1. Att jag lyckades vinna ett uttagningslopp till Amatör SM som kusk.

2. Bondens tre montésegrar med Anna-Lena Forsberg i sadeln.

3. Att Parkes ständigt utvecklades och avr som bäst på slutet av året.

Sämsta 2015:

1. Den ofattbara funktionärsstrykningen av Quantum Bond mitt i voltningen den 16 december. Ingen fattade någonting

2. Veterinärkostnaderna i samband med Willlie Carrs födsel på Ortsjöns Hästgård. Kändes som att spola ner 25 000 i toaletten, speciellt då han ser ut som han gör.

3. Parkins prestationer har inte varit något att applådera direkt, de heller. Men det är upp och ner i travbranschen.

Det får avsluta det hela.

Gott Slut och Ett Gott Nytt År på er allihop.

Så får vi se om vi hörs nästa år...

Men så är det. Översittarfasoner finns överallt.

Jag författade en insändare igår som jag skickade till Travronden. Vi får se om den kommer med eller ej.

Så här skrev jag i alla fall:

Igår var jag arg och besviken. Idag är jag mer sansad, men jag kan ändå inte fatta hur det gick till när min häst Quantum Bond blev utkörd ur Montéloppet på Bergsåker igår 16 december.

Jag har haft hästar till start och kört lopp själv sedan 1986 och aldrig varit med om något liknande. Det hade tydligen inte flertalet av de som bevittnade gårdagens cirkus heller då många hört av sig efteråt, alla lika oförstående.  Det var så pass anmärkningsvärt att till och med Sundsvalls Tidnings travreporter gav plats åt händelse i sin korta travsammanfattning i torsdagens tidning (17/12).

Här är bakgrundsinfon, för de ej insatta. Loppet var voltstart och över 1640 meter. När första startförsöket går iväg åker Nr 1 på illa ledd volt. Min häst har spår 2 och går iväg problemfritt. När hästarna börjar volta inför det andra startförsöket och cirkulerat, kanske ett knappt varv, blåser man av starten och i högtalarna meddelas att Nr 2 Quantum Bond stryks ut loppet.

Jag blir minst sagt förbannad och frågar varför, ryttarinnan som ridit över 400 lopp fattar ingenting, vilket i princip ingen på hela stallbacken heller gör, efter vad jag förstår med tanke på alla frågor och kommentarer jag fått sedan dess.

Sagt och gjort hästen av banan, jag ringer måldomaren och frågar vad i helvete de håller på med. Under tiden blir det ännu ett startförsök, varpå Nr 1 åker ut för en andra illa ledd volt. Ännu ett startförsök innan loppet kommer iväg efter tre omstarter och en avbruten start. När jag väl får tag på måldomaren säger han sig inte veta någonting: ”Ring huvudstartern” säger han.

Jag ringer huvudstartern och får till svar att min häst skrämde de andra i volten. Och han kunde inte volta. Han gick inte att styra påstår han. Något som endast han verkar sett, eftersom inte ens hon som red märkte av detta.

”Det var ju inga problem i första. Och förresten så har du väl sett mig med honom i varenda start han gjort här och det har ju alltid gått bra” sa jag.

”Nej men då voltade han” var svaret jag fick. ”Ja men vad fan” säger jag. ”Nu fick han ju inte ens chansen, du blåste ju av starten och körde ut honom nästan direkt. Han fick ju inte ens chansen att straffa ut sig först. Du tog ju inte honom för någon förseelse?”.

”Han kunde inte volta. Nu har jag inte tid något mer. Ring måldomaren och kolla filmen” säger han och lägger på.

Jag ringer måldomaren igen, de kopplar upp filmerna från starten, och då har man naturligtvis lyckats radera startförsök två. Finns ingen film att titta på. Huvudstarterns ord väger naturligtvis högre än mitt. Oavsett att i princip alla andra aktiva och publik på plats fann det hela helt horribelt. Hästen, som är i kanonslag och andrahandsfavorit blir struken och får startförbud i tio dagar för ”För dagen ej i startmässigt skick” Nu spelar väl det mindre roll då det inte finns några passande lopp närmsta tiden.

Men det är helt oacceptabelt att utan någon som helst bevisföring kan göra på det här sättet. Det finns tydligen ingen rättsäkerhet inom travsporten. Är det den här typen av sport man vill ha. Godtyckliga beslut utan någon som helst bevisföring? Tänk om jag varit i Umeå eller på Solvalla och haft 30-40 mil hem och blir utkörd utan anledning. Tror ni jag fortsatt med trav efter en sån upplevelse?

Hade man erkänt att man gjort fel. Tagit bort startförbudet och eventuellt gett mig ett fjärdepris (även om det har mindre betydelse) så hade jag kunnat ta det här. Fel kan man göra. Det gör jag hela tiden, men då erkänner jag det, men ska man få förtroende för funktionärskåren inom travet måste man tänka om på många banor. Och i det fallet måste jag nog säga att min hemmabana Bergsåker borde ta ett första steg i den riktningen snarast, för det här är inte OK.

Det tar bort glädjen och tron på travsporten. Och DET har man nog inte råd med längre om man vill ha några aktiva kvar!

Björn Persson, Matfors

Jag kommer med en "riktig" avslutningsblogg innan nyår.

Just nu orkar jag inte.

Hej med er

Nu är det snart 10 år sedan jag började blogga på den här sidan.

Jag vet inte om det är speciellt många som läser längre, men jag skriver ändå några rader då och då.

Säsongsavslutningen för Parkes på Östersundstravet förra måndagen var av bästa märke. Hon slutade 4:a på nya rekordet 16,8 och tjänade hela 12 500 kronor på den starten. Mycket bra insats.

Hon avslutarnu treårssåsongen och går till vintervila och uppbyggnadsträning inför 2016 med 44 000 på kontot och ett rekord på 16,8 auto kort och 17,9 på medel efter 10 starter..

Om man jämför med Parkins treåringssäsong så är de lika i mycket (även om han tjänade 22 000 som tvååring också) summan de båda sprungit in under treåringssäsongen är nästan identisk, även om "juniors" 14 starter som treåring inbringade 500 kronor mer och en andraplats som bäst, medan Parkes har som bäst varit trea. Båda var dock på "plats" vid tre tillfällen vardera.

Ska bli spännande att se om hon tänker fortsätta efterlikna honom också resultmässigt i framtiden. Tror inte hon når hans resultat men förhoppningsvis utvecklas hon en bit. Det är en fin häst i alla fall.

Parkin har också han kommit igång lite lätt med försäsongsträningen nu, efter nästan sex veckors vila. Han är tjock och fet men verkar trivas med livet. Vi var ut en sväng igår och fortsätter jogga på lite mer och mer somen första förberedelse inför vad som troligen är hans sista säsong på tävlingsbanorna.

Vill han inget i sommar lägger vi ner. Han har ju gjort det bra ändå.

Quantum Bond kallad "Bonden" tränar på men det finns väldigt lite lopp. Anmäls till Montéloppet på Bergsåker den 16:e.

Blir det vinst där måste han väl bli inbjuden till Travgalan som Bergsåkers mest vinnande Montéhäst under 2015. Om de nu inte tagit bort den kategorin, vilket inte är omöjligt. Den fanns då i alla fall senast jag var på galan vilket var när Parkin var nominerad till Årets häst.

Han vann dock inte, utan det gjorde Nahar, vilken också var mer förtjänt av priset. Det har gått några år sedan dess nu så det vore ju skoj att komma med igen. Jag går ju bara på galan om jag har någon nominering, så det förstår ju vem som helst att det inte blir så ofta.

Men nu finns ju chansen igen i alla fall :)

Och viktigast av allt är att hästen fortfarande känns helt OK.

Och frågan är hur det går om jag säljer honom innan galan :)

Daley kör jag också hela tiden. Idag fick hon för första gången lämna Storjorden och ge sig av ut i skogen. Det verkade hon gilla.

Idag har jag också varit en sväng till Ortsjöns Hästgård och kollat till Willie Carr som verkligen varit "den fula ankungen". Min polare och gamle hovslagare Janne Falk hängde med och vi fixade till hovarna på honom.

Bara sju veckor kvar innan han flyttas hem.

Ska bli skönt att kunna börja jobba med honom på hemmaplan och se om det går att få till honom. Blir lättare när han är hemma än att åka två mil och försöka göra något mitt i en hög med hästar.

Han verkar i alla fall snäll och foglig.

Willie Carr och jag inne i ligghallen på Ortsjöns Hästgård. Foto: Jan Falk ©

Den enda av mina hästar som eventuellt fortsätter starta på i vinter är Bonden som har några montélopp kvar som passar.

Han får starta på tills han säljs i slutet av januari, oavsett hur det går.

Gjorde ett bra lopp senast men pullade bort lite för mycket krafter ibörjan.

Känns ju onödigt att "ligga på" så där, när det redan går i 10-tempo. Han lugnade ju ner sig lite efterhand, men han blev lite seg sista biten. Hade ju inte startat på en månad och lite dåligt att träna på innan har vi ju haft så jag är inte alltför missnöjd, trots att han för en gångs skull blev oplacerad. Inte blivit så många "nollor" för mig i år, men de kommer väl nu...

Dessutom gick han med broddar runt om.

Borde ändå ha bra chans den 16:e på Bergsåker i monté. Planen är att han ska starta där.

Hade haft en tanke på att starta på V75 på Romme nästa helg. Men dåligt väder, lång resa och en i princip chanslös häst är ju i faktorer som talar mot en, även om det hade varit roligt att köra på V75 åtminstone en gång.

Men jag avstår, är ju alldeles för bekväm. Kanske fel egenskap när man håller på med trav.

Parkes gjorde ett skapligt lopp över 2640 meter på Bergsåker senast, men tappade lite för mycket i början. Gick ikapp och fick ta upp då tempot bedarrade. På igen som andra häst i tredje spår i rygg 6-700 kvar. Den framför segade sig framåt och utnyttjade två spår, så det var svårt att ta sig framåt. När jag trodde vi skulle komma ut i svängen, kom de bakifrån och täppte till och när vi kom in på upploppet och hade någorlunda fritt, då hade hon ledsnat på alla "tempominskningar" så då gav hon sig lite. Den som var framför (och som jag tyckte mest i vägen) var seg, men stark. Och med facit i hand skulle jag väl ha stannat kvar i den ryggen då den till slut blev tvåa.

Vi har inget flyt i loppen kan jag lugnt säga.

Nytt försök imorgon på Östersund. Autostart har jag bara testat innan tävlingarna, och då var hon faktiskt riktigt snabb. Men flytet sitter i och vi fick 11:e spår.

Daley kör två till tre gånger i veckan och känns bra. Parkin vilar på ett tag till, även om han nu är vinterskodd åtminstone.

Det närmar sig.

Vi kämpar på i uppförsbacken.

Det är de som har det värre..

Tragiskt och onödigt att inte kärlek och medmänsklighet får råda över allt.

Nog om detta nu. Småhandlare som vi vanligt dödliga, har annat att bekymra oss om, än sådant vi ändå inte kan påverka.

Det har inte blivit så mycket bloggande på slutet.

Parkes startade i lördags på Östersund och blev 6:a på en opassande och sörjig bana. Hon sjönk ner ett par decimeter i gruset på innerspåret och kämpade förtvivlat för att ta sig framåt från köposition. Hade tagit sig upp som tredje häst in på upploppet men orkade inte behålla positionen när mjölksyran sprutade ur öronen. Godkänd tycker jag efter en månads startuppehåll.

Nytt försök på lördag på Bergsåker. Vi provar ny balans och eventuellt rycktussar för första gången. Loppet är på 2640 meter och motståndet är inte jättetufft men alla utom en har tjänat mer pengar än hon gjort tidigare.

Funkar det som jag tror och hon är på humör tror jag vi är med på linjen.

Bonden kämpar på här hemma. Anmäls ikväll till V86 på Bergsåker nästa onsdag. Med bra läge hoppas jag han tjänar en slant, även om det är sulky och jag som kör. Nästa montélopp kan bli i mitten på december. Innan dess hoppas jag på att vi även hunnit vara med i V75 på Romme den 5 december. Det gäller att utnyttja poängen, när man har några...

Daley har jag vinterskott. Men hon har fått pausa en dryg vecka på grund av tidsbrist, då jag arbetat och haft en massa annat att fixa också. Körs igen i morgon och det verkar bra. Parkin vilar också han fortfarande. Ska försöka få tid att sko honom också någon dag. Väntar in i december innan han börjar förberedas för nästa säsong. Går det trögtäven nästa år efter en riktig vinterträning får han väl avsluta tävlingskarriären.

Det var det.

Vi är tippad bland de sista men jag har ändå goda förhoppningar då hon känns fin här hemma. Enda negativa är väl att hon inte startat på en månad. Hon har slagit eller varit nära de flesta av de som är tippad före henne så jag känner mig inte slagen på förhand, även om innerspåret på tillägg kan ställa till det.

Jag hade tänkt starta Bonden på Gävle nästa vecka, men då jag inte är så sugen på att åka långt så tog jag bort anmälan, även om han känns riktigt bra för dagen. Vi provar väl på V86 på Bergsåker den 25:e istället. Lite närmare, speciellt om jag planerat en lite längre resa med honom i början av december...

Parkin vilar fortfarande. Inget fel på honom men han kan behöva ladda batterierna lite till innan vi drar igång ett sista försök att få honom i form.

Daley tränar jag på med och det går som förväntat.

Fin häst det.

För övrigt är det roligt att se att man toppar en lista. Inte så ofta, ha ha

Lille Willie Carr är fortfarande kvar på Ortsjöns Hästgård enligt vad som avtalats. De gör ett bra jobb men jag har varit lite missnöjd med alla verkningar som gjorts i tid och otid.

Nu senast fick jag nog och satte jag stopp på detta, efter att deras hovslagare ville börja plasta utsidan på fölets ena bakhov.

Bakgrunden är den att Wille är hjulbent och föddes med bena pekande åt alla håll.

Jag har ju varit mer eller mindre skeptisk till det mesta om utsikterna för honom, med tanke på starten han fick, och inte lagt mig i så mycket, mer än påpekat några gånger att jag tycker verkningarna inte alls märkts av på bakhovarna, som varit platta och spetsiga hela sommaren.

Något som enligt min mening påverkar stabiliteten negativt.

På de föl och unghästar jag fött upp hemma har jag varit noga med att då och då runda av tårna på bakfötterna för att de ska bli stabila, och med tanke på resultatet så tror jag nog det varit rätt väg att gå (Hibbitt, Parkin och flera andra uppfödningar som sprungit) Nu när jag haft den här lilla hästen på ett "riktigt" stuteri har jag inte brytt mig om speciellt mycket själv utan trott att man gjort på samma sätt.

Efter den tredje verkningsräkningen på 6 veckor i början av september bestämde jag mig dock för att gå in i hagen och kolla om han hade någon hov, kvar med tanke på att 6-8 veckor mellan verkningar brukar vara ofta nog, för övrigt har jag fått faktura för hovvård på både märren och fölet följande datum: 9/5, 11/6, 7/7, 13/8, 3/9 samt 28/10 trots att det gått på bete, känns som lite väl "noggrannt" för min smak när det dessutom ofta inte ens märkts på hästarna att de verkats.

Känns kanske lite som om de anlitar fel hovslagare, när räkningarna kommer så tätt.

Men det är ju min åsikt.

Efter att ha fått fakturor på "verkningar" i princip varje månad sedan jag ställde dit modern i mitten på april, utan att hästen blivit något bättre tyckte jag att jag måste dra åt handbromsen för vad det får kosta framöver. Han har redan kostat mig mer än 60 000, pengar som troligtvis är bortkastade då jag inte tror han kommer att hålla.

Eftersom jag redan fött upp en svårt födsloskadad häst, och en lite mindre skadad innan den här, vet jag hur liten chans det är att de håller för tävling och om de gör det, så är det de som klarar sig bäst de som med enbart hjälp av de förutsättningar naturen gett dem, utan speciellt mycket mekanisk påverkan ville jag inte hålla på att experimentera mer.

Jag har hållit på med hästar sedan 1985 och även om jag inte är någon superstjärna på hästar, så tror jag nog att jag ändå vet vad jag pratar om erfarenhetsmässigt efter de föl jag fött upp och sett genom åren.

Men det är som det är.

Här Willie Carr hjulbent som få. Foto: Björn Persson ©

Här är en bild på hasen och dess vinkel framifrån. ser inte så kul ut. Foto: Björn Persson ©

Ortsjöns Hästgård ville ha en intyg av mig där de fråntogs ansvar för hur det gick med hästen i framtiden, om jag inte gick med på att de fick plasta honom. det säger jag inget om.

De är ju seriösa och vill ju inte ha dåliga rekommendationer, så jag har gått med på att skriva ett intyg, OM de lämnade hästen ifred resten av tiden han är där och låter mig själv fixa hovvården.

Känns ju ändå inte speciellt positivt att byta ut Bonden mot en hjulbent ettåring, men det är ju som det är.

Jag kan ju inte behålla båda.

Vi får väl se vad som händer med honom. Han är ju fin i övrigt och verkar ju go och snäll i alla fall.

Men det känns ju lite tråkigt även om jag redan när han föddes förstod hur det troligast skulle bli.

Jaja.

Vi kämpar vidare

Precis som senast hade jag fullt upp med annat än trav (jobb den här gången), jag hade inte tänkt anmäla men då Anna-Lena Forsberg gärna ställde upp även denna gång och hämtade hästen samt skötte allt inför starten, så kunde jag ju själv vara hemma.

Och det gick bättre den här gången än på Hagmyren, kan man lugnt konstatera.

Bonden var riktigt bra och Anna-Lena red ett helt igenom perfekt lopp med honom, hon smög i ryggar och när slutspurten sattes in hade han modet kvar att avväpna de två andra hästarna som var framför honom.

Mycket bra ridet.

Hästen såg dock inte lika bra ut i travet som tidigare, han verkarändå inte ofräsch, så det är möjligt att det var den lösa banan som ställde till det, eller att Anna-Lena fick ta i och "dra ihop" honom lite då och då när han kom lite för nära den framförvarande hästens ända.

Han får väl vila några dagar sedan kör jag väl honom och känner hur det verkar. Det finns dock inga passsande montélopp närmaste månaden, så det blir väl några sulkylopp istället.

Ska bli spännande att se.

Parkin var ju ute i stenhårt gäng förra onsdagen, och han räckte helt enkelt inte till i det sällskapet. Även om han inte var som bäst gick han 12,4 vilket är den 8:e bästa tiden han sprungit i hela sitt liv.

Det säger en del om hur tufft han har det numera.

Han får vila några veckor och hämta mod, sedan tränar vi väl på i vinter och så får han några chanser till våren.

Räcker han inte alls till då så är det färdigtävlat.

Parkes har tränat på under min avstängning och känns mycket bra. Startar nästa lördag om allt går som det är tänkt. På Östersund.

Yngsta hästen i stallet, Daley tränar på även hon.

Glimrande teknik har hon den märren, det känns som om man flyter ovanpå sanden när man kör henne. Hon är ju lite uttåad på båda fram och stryker sig lite nära skenbenen fram, men ojojoj vilken travare det här kan bli.

Tyvärr är hon lite lat, men det kan ju ändra sig.

Avslutar med att berätta att i morgon skulle min pappa Benny ha fyllt 69 år om han levat.

Nu har han snart varit död i två år och det har nog inte gått en enda dag utan att jag tänkt på honom.

Hoppas du har det bra där du är.

Skickar även ett stort Grattis till hans storasyster Sigbritt, min faster alltså, som fyller 78 år den 4 november.

Här är en bild på dem båda någon gång på 70-talet när båda är betydligt yngre än vad exempelvis jag är nu. Foto: Björn Persson ©

På återhörande

Bonden var ut på Hagmyren i söndags, jag var själv inte med eftersom jag var på väg hem från Örebro efter ett besök hos döttrarna. Anna-Lena Forsberg ställde upp och hämtade honom här hemma och fixade allt.

Otur för honom att loppet sedan blev som det blev.

I det första försöket ledde han tydligen överlägset med 80-100 meter efter drygt 800 meter och en skaplig öppning, när en av de andra ryttarna ramlade av och loppet avbröts.

Ny start efter drygt en timme och då blev det samma visa, Han pullade friskt i ledninen men nu tog krafterna slut in i sista sväng. Två varvöppningar under 13-14 fixar han inte.

Och sedan så stannade han bara när Anna-Lena drog huvan.

Precis som han brukar för sulky.

Inte mycket att säga om med allt strul. Sånt passar inte hästar som Bonden. Men vi tar nya tag.

Önskemålet var ett kortlopp nästa gång.

Imorgon är det Parkins tur igen. Kortlopp och hårt motstånd. Hyfsat läge, även om ett par spår längre in inte skadat. Jag hoppas på en peng, medan hjälptränaren Greggan, i vanlig ordning tror på seger...

Han känns dock fin för dagen här hemma.

Näst senast tog han i så att Greggan flög av när hästen genade över en stubbe inför sista intervallen och hästen själv kom i kapp mig och Parkes innan backens slut och "klossade" oss i rygg.

Tur hästen är snäll för när jag upptäckte att hästen var utan kusk, var det inga problem att fånga honom med vänsterhanden och sedan med tömmen i armkrok fara ner med Parkes och leta redan på en mörbultad grek.

Greggan klarade av att kliva på igen och skritta hästen hem, och nu ärdet färdigkört för honom på ett tag. Nu sitter han hemma och äter värktabletter och vilar upp sig lite.

Tur ändå att det gick förhållandevis bra.

I går mjukade jag upp honom lite och allt verkade OK.

Kul även att se att mina idéer funkade på Pånis Pajas som jag tipsade ägaren om att sätta på ett par tåvikter för att få framsteget kvar aningen längre i luften. Det funkade tydligen bra och hästen gick nu nytt rekord och blev trea ör ägaren själv i starten efter jag körde honom.

Roligt att kunna hjälpa till.

Parkes känns fin i träningen och start är planerat till 7/11 på Östersund då min avstängning är över, eftersom jag vill köra henne själv.

Quantum Bond och Anna-Lena Forsberg och jag efter förra segern. Foto: Bert Magnusson, FotoFinish ©

Trav-oktober har börjat sanslöst bra för mig och hästarna.

Det började med Parkes på Bergsåker. Hon värmde lite sämre än vanligt, men skärpte till sig när det blev allvar och gjorde ett riktigt bra lopp då hon fick gå med i ryggar och vreds ut i ingången till upploppet, då hon avslutade bra och blev trea. Tiden blev nytt rekord på distansen, 17,9/2140 meter och hon tjänade hela 8500 kronor.

Och jag fick inga böter heller då jag inte tordes vika fram körspöt ens, men jag gungade lite och manade på med tömmarna lite, det gick det med. Det är en ärlig häst det här.

Hon har ju en lite udda stil med huvudet, men benen sätter hon rätt så det är svårt att räkna ut vad som stör henne, om det inte är "bullarna" på kotorna fram.

Därefter var det Parkins tur att visa att han inte är helt slut som artist. Efter att ha gjort ett mediokert intryck sedan hemkomsten från Sofia Aronsson i juli, verkar han börja hitta tillbaka till sitt gamla jag.

Eller så är det ett nytt "jag" som han plockat fram.

Nu avslutade han riktigt bra och slutade 5:a efter att ha fått ett fint lopp av körande Susanne Osterling som verkar passa utmärkt som kusk åt honom. Välbetalt var det och 7000 spänn in.

Jakten på milstolpen, att komma över 2 miljoner fortsätter.

En nymodigghet han börjat med är att han "hingstskriker" och gnäggar så fort han är på en travbana nu för tiden. Det är riktiga hingstvrål när man åker ut ur stallet på banan för att värma.

Det är liksom "Här är jag" eller så ropar han efter någon.Underligt ändå när det kommer från en snart tioårig valack.

Men inte så lite skoj är det att se att han trivs med livet.

Han blev dock lite hovöm höger bak i onsdags, men efter att fått på sig nya skor och sulor så var han som vanligt igen. Vi siktar på ett nytt försök i V86 den 21 om han verkar OK.

Både han och Parkes går lugna intervaller imorgon igen, de har båda fått ta igen sig i hagen sedan onsdagsstarterna. Parkin vaccinerades också direkt efter loppet, men nu för tiden är det bättre vacciner än förr, så det har inte märkts något på honom.

Så över till Bonden då som fick ta sig an några kamrater i ett Breddlopp på Bergsåker igår, då vi inte kom med till Solvalla. Trots att han hade näst minst pengar på sig i loppet sopade han banan med dem även denna gång och det på fina 17-blankt över medeldistansen. Spännande och roligt. Och tio friska tusenlappar till in på kontot.

Otroligt bra. Snart är omkostnaderna för hela vintern i hamn. Det har man inte varit van, de sista åren.

Han har tagit två ganska enkla segrar hittills, med det blir nog lite tuffare nu när han gått över "breddpoängen".

Duktiga Anna-Lena Forsberg i sadeln som vanligt.

Quantum Bond och Anna-Lena Forsberg vinner andra raka i monté. Foto: Skärmdump ATG ©

Nästa start för Bonden blir nog Hagmyren redan nästa söndag. Bra montéproposition där.

Men då är jag upptagen så fröken Forsberg har lovat att fixa allt.

Bra tjej det.

Jag körde nordsvensken (eller kallblodet som de egentligen heter) Pånis Pajas åt min kompis Thomas Andermyr i lördags. Det var en spännande och trevlig upplevelse. Det var väldigt länge sedan jag körde en "palt" och jag trodde förbannelsen var bruten (jag har faktiskt aldrig kört in en enda krona med en "nordis" på, tror jag åtta försök), när jag lyckades lotsa honom i princip hela loppet i rygg på ledaren, trots två jättekorta galopper under vägen, till vad som såg ut att kunna bli en fin fjärde plats. Men hästen ville annat och hoppade även en tredje gång i början av upploppet så vi blev diskade.

Tråkigt för Thomas och för mig med. Speciellt då ledaren också hoppade över mål och vi då skulle ha blivit trea.

Det var faktiskt hela tre och ett halvt år sedan hästen senast placerat sig på plats.

Men vi tar nya tag.

Och jag stärks allt mer i tron att jag nog inte är så jävla dålig kusk ändå.

Nu är jag närmast avstängd i tre veckor från och med tisdag. Nästa lopp jag kör kommer att tilldra sig efter den 2 november. Men det kommer väl några blogginlägg innan dess.

Avslutar med att gratulera Patric Svensson (om påstår att han brukar läsa den här bloggen, kul att NÅGON gör det) till gårdagens seger med Lillaosåfin

Hej för den här gången

Tyvärr blev jag lite ivrig i överkant när jag fick segervittring och jag drog på mig ännu en böter för drivning. Nu var det tredje gången på några månader och då väntar naturligtvis en avstängning för 3:e gångs förseelse.

Eftersom jag ligger i kategorin som kört under 30 lopp det senaste året får jag tre veckors avstängning där en som kör, säg 500 lopp om året får två dagar för samma typ av brott.

Inte mycket att säga om.

jag hinner dock köra några till lopp innan avstängningen ska börja avtjänas den 13:e oktober.

Närmast på onsdag med Parkes igen, där hon går ut i ett lopp för de som tjänat högst 20 000 kronor. Vi fick andra spår och det är väl hyfsat för hennes del. Några bra men jag hoppas vi är med där framme när checken skrivs ut.

Och att jag håller mig lugn med spöt.

Parkin startar också i ett sulkylopp samma dag. I sulkyn Susanne H Osterling. Hon skötte sig bra och gillade hästen när hon red honom och får nu chansen i sulky också. Vi lånar en jänkarvagn av Grafströms och hoppas på att det blir en slant.

Han kasnke måste starta med skor bak, och det är ju ingen höjdare för hans del, men jag har utrustat honom med de där nya Propad-sulorna och ett par Razer-barfotaskor, så vi får väl se hur det blir.

Han måste bara vara bättre än senast.

Annars är det tack och godnatt för iår.

Propadsulor och Razerskor. Sulorna kommer skäras ur för bättre grepp på onsdag. Foto: Björn Persson ©

Jag har även slagit på Daley skor för första gången idag.

Hon var oerhört snäll måste jag säga. Annars är man ju lite orolig varje gång det är "debut" för något. Speciellt vad det gäller att slå fast skor på hovarna för första gången. Rycker de åt sig en hov när man ska sömma fast skon kan det gå riktigt illa.

Det gäller att hålla i och känna av.

Nu gick det bra i alla fall och hon har skor på alla fyra. Ska bli spännande att köra henne i morgon igen och se om det går bättre nu. Vägen är ju hård och hon har nästan känts lite hovöm och gått försiktigt tills vi kommit bort på sandbanan.

Hon har fått börja jogga på lite grann och det här är en "långstegad" dam som det känns har rätta rytmen i steget. Och om allt annat ramlat på plats och hon inte blir alltför storväxt, kan det bli skojigt framöver även med den här damen.

Daley har fått sina första skor. Foto: Björn Persson ©

Hade med skräckblandad förtjusning sett fram emot fredagen, då tanken var att släpa med sig Bonden till Solvalla och dominera i Montéloppet där nere under lunchtravet. men 487 poäng räckte inte till annat än att bli förstareserv.

Nu får vi nöja oss med Breddtrav på Bergsåker på lördag istället. Montéproppen var kanske inte superbra, men får han bara vettigt utgångsläge tror jag han vinner där med, även om det är 500 meter längre än senast. Anna-lena Forsberg upp i sadeln även denna gång. Anmälan i morgon.

Dessutom så kan det bli så att jag som lånekusk även kör en tidigare segerlös nordis åt en kompis på lördag. Det ska bli kul. Det var ett tag sedan.

Ha en trevlig travvecka därute.

Farfar Sven blev blind när jag var liten, i sviterna av den diabetes han levt med sedan 25-årsåldern. Han åkte ofta på undersökningar inne i stan och det var inte få gånger jag blev upplockad av farmor och farfar i taxi inne i Sundsvall för vidare resa till Norrhassel.

De var båda två fantastiska människor att vara med för en liten grabb. Farfar oerhört intelligent och funderade ständigt på livets gåtor. Han hade kort skolgång som det var när han var barn, men hade alltid en oerhörd vetgirighet och var allmänbildad som få. Han lärde sig som 60-åring Brailles blindskift och for ofta på kurser både hit och dit när han var i 60-årsåldern. Han och jag låg ofta sida vid sida i hans sovalkov där han berättade historier för mig. Både sanna och osanna med stor inlevelse.

Jag känner hur tårarna rinner ner för mina kinder nu när jag skriver det här.

Jag saknar honom fortfarande så oerhört mycket trots att det gått 27 år sedan han dog.

Farmor var oerhört streetsmart och var en kvinna med klara åsikter, men ett kärleksfullt hjärta för de sina. Hon hade fått klara det mesta göromål själv då Farfar bodde inne i stan på veckorna, där han jobbade på Gränges Aluminium, som Kubal hette då.

Själv jobbade hon med det mesta och hon "tog aldrig någon skit", även om det uttrycket inte fanns då.. Hon var en utmärkt sömmerska, jobbade på matbespisningen när de hade skola i Norrhassel När jag var liten arbetade hon på Plyfas boardfabrik i Hassela. Tills hon var med om en bilolycka och fick sjukpension.

Farmor skötte om det mesta i hemmet i Norrhassel. Hon tapetserade och målade och plockade bär. Hon skickade små brev med "hemlisar" till mig, där hemlisarna bestod av pengar så att jag skulle ha lite att röra mig med.

När det var Stöde marknad (Som när jag var liten var ett gigantiskt skådespel i tre dagar) brukade hon mer eller mindre kidnappa mig från morsan och mormors och köpa leksaker till mig: "Det var typ peka på det du vill ha". Och jag pekade till morsans förskräckelse.

I normala fall kanske det inte är sunt att bli så där bortskämd som jag blev av Farmor. Men för det och mycket annat älskade jag henne oerhört.

Farmor Vilma 2003. Foto: Björn Persson ©

Framförallt för att hon helt oreserverat älskade mig och väldigt många gånger så lät hon förstå att hon var rädd att jag som var "ensam" och särkullsbarn skulle bli bortglömd. Min faster Sigbritt och hennes Kurt var ju gifta och fick tre barn medan Morsan och farsan var aldrig gifta och de flyttade ifrån varandra när jag var tre år.

Farmor och Farfar var båda väldigt angelägna om att jag skulle få komma till dem så mycket jag kunde, och det känns nästan som om jag var där mer än hos Farsan när jag var barn, även om farsan och jag också höll kontakten, så var det farmor och farfar som la manken till för att jag skulle komma och hälsa på dem. Själv bodde jag hos morsan i Nacksta medan jag egentligen inte vet var Farsan bodde innan han träffade Elise, som han gifte sig med och som är mor till mina yngre syskon Andreas och Sara och de bodde i Ortsjön, Njurunda.

Det känns bra att jag vet med mig själv att all den kärlek hon la på mig kunde jag med glädje betala tillbaka ända till slutet.

De sista åren hon bodde i Norrhassel spelade jag fotboll med Hassels IF och inför nästan varje träningspass for jag hem till henne en sväng och åt gröt eller hjälpte henne med att klippa gräs eller något. Sedan när hon flyttade till lägenheten i Matfors var jag dit både en och två gånger i veckan och hjälpte henne att handla och betala räkningar och sånt.

När hon därefter flyttade till äldreboendet Tunastrand missade jag inte många veckobesök under de åtta år hon bodde där innan hon avled på exakt det datum hon själv förutspått. Samma daum som hennes egen mor Hanna dog på, den 20 december.

Idag skulle hon ha fyllt 100 år.

När hon nyligen fyllt 90 år tyckte hon att det gått så lång tid att hon nu måste jag väl vara 100 år snart? Vi skrattade och sa att du får nog vänta lite till innan dess

Nu blev hon aldrig 100 år som levande.

Men idag har jag och Anette varit iväg och lagt blommor på hennes grav.

Älskade farmor, tack för allt

Blommor till en som skulle ha fyllt 100 år idag den 28 september. Foto: Björn Persson ©

Avslutar med lite trav. Imorgon går resan till Dannero. Parkes gjorde ett bra lopp senast men fick ju inte riktigt chansen i tid. Vi provar igen imorgon i ett treåringslopp. Bra smygläge med bakspår och rygg på favoriten. Tappar vi inte för mycket från start så hoppas jag vi åtminstone är på plats.

Men det är en förhoppning.

Övriga hästar tränar på. Bonden år lugn och harmonisk för dagen. Såret i karleden bekymrar honom inte och vi siktar på Solvalla och monté nästa fredag, den 9:e.

Parkin får göra ett lopp till, innan jag bestämmer mig för om det blir vintertråning och ett sista försök till våren eller om han får prova lite till. Han var urusel senast, men Greggan som oftast kör honom nu för tiden, tycker att han i senaste intervallpasset kändes bättre än någonsin. Så vi får väl se. Blir troligen i breddloppen nästa lördag. För sulky.

Daley försöker jag köra så mycket jag hinner. Inga långa svängar, men ändå regelbundet. Hon har småjoggat lite några gånger och hon känns rytmisk och fin. men hon har redan hunnit "känna på grejerna" så det är ingen lättkörd dam, även om det hittills oftast gått bra. Bilar och sånt bryr hon sig inte om, det är mer att hon verkar vilja bestämma själv, och får hon inte det kan det smälla, ha ha.

OK

Hej med er.

Med lite bättre tempo i loppet så tror jag vi är längre fram. Fick även böter för felaktig drivning. Men det är ju mer eller mindre standardtaxan när jag kör lopp så det hade jag nästan räknat med.

Hon är inte helt hundra i travet men det blir bättre och bättre. Både sambon Anette och kompisen Micke Lagergren tror att det handlar om att hon inte orkar med sig riktigt än, och så kan det ju vara.

En del tycker att jag ska sluta köra själv, men som jag har sagt förut så gör jag det här för att jag tycker det är roligt och jag vet inte riktigt hur statistisken står sig mot andra kuskar, men jag har i alla fall fått pengar i mer än hälften av de 234 lopp jag kört och det tycker i alla fall inte jag är direkt dåligt.

Men allt är ju relativt.

Vi siktar närmast mot Dannero den 29/9. Med mig i vagnen.

Just Dannero skulle jag till imorgon men då Bonden trampat sig i karleden fram blir det inget av med det. Han får hämta igen sig och så blir det antagligen Montélopp på Solvalla i början av oktober för honom.

Monté ja. Parkin gjorde en slät figur igår på Bergsåker i monté.

Jag kände inte igen honom riktigt även om han brukar vara sämre från september och fram till typ april. Helt klart var det något som störde honom. Han tappade en framsko med sula i värmningen och höll på att gå omkull, dessutom höll han på att sparka bakut i samma veva, något han i princip aldrig gjort. Vi fattade inte varför, men efter själva loppet när jag duschade honom och jag skrapade bort vattnet under buken på honom kom det en kaskad med blod. Jag kröp under magen på honom och tittade och då hade han ett centimeter stort jack precis bakom där bukgjorden hade suttit. Teorin är att möjligen så flög skon av så precis att någon av sömmen från skon rev upp det där såret. Väldigt underligt.

Det är ju lätt att hitta bortförklaringar, men även om han inte är i sin bästa form ska han inte vara så där.

Nu får han möjligen ett lopp till innan han går till vinterträning. Kan bli ett comeback-lopp på Dannero, den 29:e det med. Då för sulky.

Avslutar med en bild från när Bonden susade över mållinjen på Dannero förra veckan.

Anna-Lena Forsberg och Quantum Bond ohotade över mållinjen i montédebuten på Dannero förra veckan. Foto: Bert Magnusson, FotoFinish ©

När han slipper en vagn bakom är han grym. Och att han vann i det närmaste oberörd med 40 meter säger väl en del om vad viktigt det är att hästarna trivs med det de gör.

Inte alla som får en sån klar vinnare till drygt fem gånger pengarna.

Anna-Lena Forsberg gjorde inget misstag när hon vände lite bakom fyran för att komma iväg, efter att han var alldeles för snabb iväg i den första ogiltiga starten.

Nytt rekord på voltstart blev det också 16,1 så formen sitter där.

Nu får han ett sulkylopp på måndag innan vi troligen siktar på ett passande montélopp på Solvalla i början av oktober.

Konstigt att ingen köpte honom i våras när jag skrev att jag trodde att han skulle vara en mycket bra montéhäst. Men det är klart det är väl så att folk tror att alla ljuger i annonserna.

Inte jag dock.

Det står väl klart nu om någon trodde något annat.

Imorgon är det dags för ett nytt Montélopp för Parkin som tränat på i vagn sedan förra gången.

Loppet blev kanske lite tuffare än senast på papperet även om propositionen ser bättre ut, men den här gången slipper han 200-grams bootsen fram och dessutom så har ingen av de hästarna med ettor i raden sprungit i närheten av hans tid i montédebuten över aktuell distans.

Jag tror nog han kan överraska den här gången.

Mitt "första val" som ryttare när det gäller Monté, Anna-Lena Forsberg rider den här gången, även om Susanne H Osterling gjorde det bra sist.

Parkes startar också. Hon var inte riktigt bra i travet i senaste loppet, men hittar inget speciellt som är fel på henne och hon känns som vanligt i intervallerna, så vi gör ett nytt försök.

Hoppas och tror på en bra placering ändå.

Vi hörs.

Nu är ju "Bonden" en mycket svårstyrd häst i vissa lägen, och inte utrustad med något löphuvud överhuvudtaget, men han har en skaplig överkapacitet i det här gänget och springer lika fort med någon på ryggen som med en sulky bakom.

Dessutom har Anna-Lena Forsberg, som ridit honom en gång i jobb och även i kvalet lyckats mycket bra när hon testat honom.

Det är ju ett litet orosmoment i starten då han blir lite ivrig direkt när man vänt upp honom, men jag hoppas hon vänder lite sent och kommer ner bakom den på spår fyra, så att hon har plats att manövrera honom.

Går han bara iväg tror jag att han "skentravar" runt med henne på en 15-tid. Och räcker inte det då är det ju så då.

Själv har jag varit på Kreta en vecka. Mycket trevligt även om det lades på några "extrakilon" tack vare god mat och dryck, dessutom inget kroppsarbete som kunnat hjälpa till.

På Kreta serverades nog världshistoriens största Vitlöksbröd. Foto: Björn Persson ©

Bonden startar som sagt i morgon. Övriga hästar har starter planerade nästa lördag. Jag hoppas att både Parkes och Parkin kommer med i sina lopp. Parkin anmäls till både Monté och sulky så han får nog komma ut, medan Parkes får hoppas på att poängen räcker.

Båda har körts idag och båda var fina i sju intervaller var. Greggan körde Parkin medan jag satt bakom Parkes. Parkes i ledningen de tre första sedan växlade vi och körde varannan gång i spets.

Avslutade med att kasta in ett och ett halvt ton hö på hövinden, Höet uppe i tre kronor kilot plus moms nu. Alla äter mellan 8-10 kilo om dagen plus 3-4 kilo kraftfoder om dagen till en kostnad av ca 9 kronor kilot. Travet kostar mig ungefär 65 kronor per häst och dag. Sedan tillkommer spån, stall, resor och allt annat som behöver inskaffas då och då, så det är ju bra om det kommer in lite. Och även om det är MYCKET billigare än att ha en häst i proffsträning så är det mycket pengar som ska in för att täcka upp.

Därefter for jag ut med 1,5-åriga Daley som började med sin kommande travkarriärs uppträning idag. Vi kör som vanligt skritt de första tre-fyra veckorna för att sätta ett lugnt och harmoniskt sätt bakom vagnen, innan vi någon gång i mitten av oktober börjar jogga lite. Ska bli spännande.

Tror det här är en flygmaskin om senorna håller.

Vi hörs

Jag fick i hop två penningplaceringar men jag tyckte det var mycket solpe ut den här kvällen, så man får väl vara nöjd ändå.

Parkes startade ensam från springspår i ett kortlopp som var stängt vid 40 000 och tillägg vid 15 001 kronor. Hon var den enda treåringen i loppet och det blev lite tufft. Från början fick hon inte till travet, dessutom utsattes hon för lite väl snäva körningar in i kurvan, men hon klarade det även om det kändes som om det gick på nålar. Det tog väl säkert 4-500 meter innan det gick att köra något med henne, samtidigt som de öppnade första 500 på 14.

Vi låg säkert 100 meter efter i utgången på första sväng. Men hon kändes allt bättre och 700 kvar kände jag att hon fått upp farten. Tyvärr så körde han som körde tufft mot oss i början av loppet, även snävt en gång till när denne först gick ut sedan drog tvärstopp framför oss så vi tappade fart igen och därefter hakade han fast i ett annat ekipage och ramlade ur (jag tror det gick bra i alla fall som det såg ut på filmen).

Trots denna andra störning så fick hon upp bra fart mot slutet av loppet och trots vida spår så tog hon hela tiden på klungan. Och då jag för första gången någonsin manade på henne med spöet ordentligt så svarade hon riktigt bra och nådde ett 7:e pris samtidigt som hon passerade mållinjen gott gåendes. Jag tror att hon behöver lite längre distanser, för hon var i det närmaste obrukad när hon kom in i stallet på nya rekordet 17,9/1640 meter..

Jag är dock inte riktigt nöjd med hennes trav och något är det som stör henne. Men det har det ju varit hela tiden. Det är kanske dags för ett till veterinärbesök, även om de fyra som kollat henne hittills inte hittat någon att ta på riktigt.

Nu får hon ta det lugnt någon vecka så får vi se vad som sker. Körde lite motion idag och det var OK och öronen framåt, även om hon är lite knackig emellanåt.

Quantum Bond startade i kvällens sista lopp och där hade vi ganska mycket otur kan man ju säga.

Fick iväg honom från andra spår på tillägg genom att köra utan automatkäkremmen uppdragen i volten. Löste sig bra in i första sväng, även om den som valde dödens nästan tvärnitade när han kom ner framför oss (det var många som körde med små marginaler mot oss den här dagen, ändå brukar det vara jag som får böterna, hmm), nu hoppade den redan i utgången på första sväng och lämnade över dödens åt oss. Inte så bra för vår del, eftersom "Bonden" är en rusare och dessutom lite svårare än vanligt att hejda utan käkrem när han inte har någon rygg, fick jag släppa efter tömmarna och dra upp käkremmen, vilket gjorde att tempot blev lite uppskruvat en bit.

Ledande Rikard Skoglund hade lite synpunkter på det (både då och efter loppet), men det tog väl bara ett par hundra meter innan vi kunde krypa ner i rygg på honom, varpå min häst lugnade ner sig. Där låg vi som tredje häst in på upploppet när Skoglunds häst i ledningen felade. Jag tvekade en stund innan jag tog ut Bonden ett spår och knuffade till den stackarn som satt utanför.

Klantigt gjort och det kostade mig 600 spänn.

Bonden höll farten bäst av dem i klungan och höll till en 5:e plats på 17,4/2140 vilket gav 2100 kronor in.

Han verkar ha fixat loppet utan några bekymmer och går intervaller i morgon fredag tillsammans med Parkin som närmast siktar på Bergsåker den 19 september om han kommer med.

Bonden hoppas vi på att han kommer med nästa söndag på Dannero i monté.

Det ser jag fram emot!

Avslutar med ett foto från Amatör-SM

Här är alla kuskarna som deltog i Amatör-SM 2015 på Bergsåker. Foto: Bert Magnusson, FotoFinish ©

Jag har anmält framförallt Bonden både här och där utan att komma med. Men nu så har både han och Parkes kommit med i var sitt lopp på Östersund på tisdag.

Ingen av dem är väl toppad i formen, men vi försöker att starta på.

Bonden fick andraspår på tillägg över medeldistans. Kan gå att komma iväg hyfsat även med honom därifrån, och Parkes är ensam på springspår i ett kortlopp.

Om jag inte bommar för mycket från start borde hon få ett bra lopp. Sedan så tror jag inte hon räcker riktigt till seger, men bakom nummer ett, som såg oslagbar ut, så borde det vara öppet om hon är frisk och kry. Hon är dock enda treåringen i loppet så det blir intressant att se hur hon räcker.

Gamlingen Parkin verkar OK efter montédebuten, men eftersom han är lite allmänt sliten och till åren, så behöver han hämta igen sig lite extra innan nästa montélopp.

Eventuellt blir det ett sulkylopp nästa gång. Vi avvaktar några veckor till och ser hur det blir.

Han ser annars väldigt bra ut i träningen just nu och springer glatt sina intervaller, i sällskap med antingen Quantum Bond eller Parkes, beroende på vem som passar in i hans schema. Min kompis Greggan kör honom för det mesta, även om min systers "kusinbarn" Magnus Eriksson kommer hit och kör honom i morgon, då han är här uppe för att besöka Bergsåkers Open Trot.

Idag så verkade jag även hovarna på Daley och sedan så körde jag henne en liten sväng för första gången sedan hon släpptes på betet. Fin häst det här. och även om hon fortfarande är lite för mager och har lite vinda ben så är hon oerhört klok och lättlärd.

Idag var jag även och kollade till Wille Carr på Ortsjöns Hästgård. Han börjar se riktigt fin ut. Faktiskt. Trots att han är röd...

Willie Carr börjar gå till sig. Fin häst fast han är röd, ha ha. Foto: Björn Persson ©

Vi hörs

Cash'em Online och jag blev utslagen i semifinalen med en längd

Inte mycket att säga om egentligen.

Varken hästen eller jag själv gjorde väl bort oss direkt. Vi räckte bara inte till riktigt även om det var nära en finalplats i alla fall.

Starten avbröts när vi var på väg upp mot bilen då ett ekipage hade fått problem med utrustningen. Sedan blev den ytterliggare fördröjd då en annan häst knäckte käkremmen och det kändes som om hästen tappade lite fokus medan vi "lallade" runt och väntade på start, för när bilen väl släppte ruskade hon på huvudet och tappade några längder.

Vi hamnade i fjärde inner och trots att vi kom ut i svängen så hann hon inte få upp farten riktigt och i mål var vi en längd i från att ta den sista finalplatsen, men prestationen räckte inte längre än till att bli sexa och därmed utslagna, trots att hon sprang i tider runt sitt rekord.

I det andra heatet hade hennes tid (14,1) räckt till seger med 20 meter så det var lite otur att vi hamnade i det tuffaste heatet kan man säga.

Defilering inför semifinalen av Amatör SM på Bergsåker i lördags. Foto: Peter Backlund ©

Finalen vanns sedan av Danneros Ingvar Nyberg med Bergsåkershästen P.J. Winner.

Det var dock oerhört spännande och hedrande att ha kvalificerat sig till Amatör-SM för första gången (jag hoppas det inte var den sista). Även om jag i praktiken inte är en av Sveriges 20 bästa amatörkuskar, så kändes det kul att vara en av de 20 bästa den här helgen i alla fall.

Loppet innan semifinalen var det dags för Parkin att göra Montédebut. Solängetproffset Susanne Osterling fick chansen när Anna-Lena Forsberg lovat bort sig och jag kan inte vara annat än nöjd med hjälpen hon gav oss.

Nu blev det kanske lite fel med ett par tunga boots på honom fram, eftersom han blev "en annan häst" i loppet än han var i värmningen och det kostade väl kanske ett par placeringar till slut då han blev lite trött, även om han kämpade väl, men det är "lärpengar".

Han slutade fyra och gick 16,9/2680 meter och han tog in två tillägg på ett bra sätt.

Till nästa gång ändrar vi på en del grejer så får vi se.

Han var lite sliten efter loppet och det var inte konstigt med tanke på att ingen ridit honom sedan kvalet i maj hos Sofia Aronsson.

Jag körde lite motion med honom idag och han fick även jogga lite i sandbanan.

Han var lite stel i början men blev bättre efter hand. Helt klart sliter täta starter på "gamlingar" och Monté kanske speciellt med tanke på att han är ny i disciplinen, även om han är en rutinerad häst.

Han får väl pusta ut någon vecka innan vi kollar efter nya lopp. Han har ju sin sämsta tid under oktober och framåt så vi får väl se hur det blir med starterna senare i höst.

Parkin och Susanne Osterling värmer upp inför montédebuten på Bergsåker i lördags. Foto: Anette Svanberg ©

Helgen var intensiv. Men det tog inte slut med "travandet" bara för att den var slut.

Igår blev det en tur till Örnsköldsvik och start för Parkes. Det har ju strulat mest hela sommaren för henne med hög feber i två omgångar och problem med travet till och från.

Nu var det äntligen dags att prova igen och hon gjorde det väldigt bra med tanke på att det enda banjobb hon gått sedan starterna i maj var när Greggan och jag var ner på Bergsåker och hon med en misslyckad balansändring (barfota fram) knagglade sig runt på 24,5/2140 meter med flera galoppinslag.

Nu var hon skapligt fin i värmningen, men med huvudet på sned. Jag tog bort huvudstången som jag värmde med (fungerade inte) och chansade istället på en annan "balansändring" och satte dit en käkpinne istället för bara en kindstropp som hon gått med tidigare.

Hon öppnade bättre än tidigare i loppet och vi hamnade i andra par utvändigt. Hon har börjat lära sig att hålla ihop travet bättre från början på hemmaplan, så jag hade lite förhoppningar redan innan på en bra start (även om man aldrig vet förrän det är skarpt läge) och nu var hon som ett lås.

Vi satt kvar och väntade på anfallen bakifrån så länge jag vågade, men när jag förstod att någon var på väg drygt 500 kvar så styrde jag ut innan denne dök upp, för att anfalla på egen hand, tyvärr så accelererade hon inte lika fort som den bakifrån kom fram, så jag blev kallad både det ena och det andra av en svärande John Östman som kom farande betydligt snabbare än mig i tredjespår och som fick fortsätta ut i fjärdespår in i svängen (den manövern kostade mig 900 spänn för snäv körning), även om jag tyckte att jag var ute i tid så blev det trångt då hästen bakifrån travade betydligt snabbare än Parkes i det läget då jag tog ut henne. Östman tog dock upp och följde mig i rygg genom svängen och vann ganska enkelt ändå, medan Parkes avslutade fullt godkänt som trea utan att kunna få slag på den i ledningen, som blev tvåa även om jag tror vi hunnit förbi den om det varit en liten bit längre.

Men även om loppen är lite längre på Solänget så var det lite för kort den här gången.

Jag var ändå nöjd med insatsen med tanke på allt strul med henne i sommar. Tråkigt dock att hon inte är helt hundra i travet.

Hon tjänade 4400 kronor genom att trava 18,2/1646 meter.

Lustigt att hon och Parkin har samma resultat på sina tre första lopp i livet. 6:a, 5:a och 3:a. Han var dock ute som tvååring och fick sina pengar mer till skänks, dessutom dubbla summan mot vad Parkes tjänat, trots att hon verkligen fått arbeta för sina slantar.

Vi tränar väl på och försöker hitta en lösning på hennes problem. Planen just nu är dock ett lopp på Hagmyren den 31:a augusti eller i Östersund dagen efter.

Det är hur som helst en riktigt bra häst som känns rejäl att köra.

Men det har jag skrivit förut.

Parkes tog sin första "pallplats" som trea på Solänget i måndags Foto: ATG skärmdump

Bonden anmäls hela tiden men kommer inte med. 20:e reserv tror jag i P21 på Gävle och nästan lika långt bak på Breddlopp i Östersund. Kanske han kommer med till Östersund den 1:a september.

Han känns dock bra i träningen.

Ettåriga Daley går fortfarande sysslolös och äter upp sig. Det går lite trögt för henne att bygga upp något hull trots avmaskningar, oljor och kraftfoder samt mer eller mindre fri tillgång till hö. Efter vår semestertripp till Grekland så kör jag igång och tränar även henne.

Ska bli spännande att se vad det blir av henne.

Nu jobbas det ett par dagar medan hästarna hämtar igen sig i hagen.

På återhörande.

Det har varit ett svag sommar med lite möjligheter till starter av olika anledningar och dessutom lite sjukdomar i stallet. Därför känns det bra nu när allt börjar rulla på på det sätt som jag önskar.

I lördags startade både Parkin och Bonden på Dannero.

Parkin som gick ut mot några av de allra bästa hästarna i Sverige just nu, i V75:s Gulddivison, fick det som väntat tufft. Men kördes smart av kusken Krister Söderholm som körde ner på innerspår och kände sig för. Hästen slog av på takten sista biten när kusken förstod att han inte skulle nå pengar och det var bra inför framtiden. Tanken var ju också att han skulle få lite bättre tempo i kroppen genom att starta i lopp, eftersom han är så bekväm i träningen. Han känns också bättre och bättre för varje träningspass.

Söderholm var nöjd med hästen och trodde att loppet nog gjort nytta för framtiden, och att han nog skulle räcka bra i vanliga lopp. Och att han gärna körde igen.

Bonden hade ju inte startat sedan i maj så jag förstod att han skulle vara löpsugen om han bara gick iväg. Och det gjorde han även om det var nära några missöden i början. Men genom att köra slalom och hålla i mig så hamnade vi till slut i andra par ytter efter 700 meters körning från bakspår på tillägg. Det hade naturligtvis gått alldeles för fort (framspårshästarna öppnande efter 15 första tusen) för hans del, så när vi kom in i sista sväng hissade han "nödflagg" men höll ändå till sista slanten.

Vilket bekostade både resan, startavgifterna och kusken på Parkin.

Han är nyttig och tjänar allt som oftast en slant, även om han kan så mycket bättre än han visar, Bonden

Båda startar snart igen.

Parkin gör debut i Monté på lördag, han får rutinerade Susanne Osterling i sadeln då Anna-Lena Forsberg redan lovat bort sig. Ska bli spännande att se hur det går. Lämpligt lopp på papperet i alla fall, även om han inte slår Linda S Hedströms häst.

Bonden anmäls till breddlopp på Östersund den 21:a eller P21 på Gävle samma dag.

Parkes har tränat på och känns också nöjaktigt bra. Har kört henne med huvudstång de senaste tre passen och det fungerar bra. Nu är ju det bara en "mekanisk lösning" på ett svårlöst problem, så det är ju inte idealiskt, men vad göra?

Testar att gå ut på Solänget på måndag. Tyvärr är det et kortlopp och frågan är väl om hon hinner med från början. Gör hon det så tycker jag hon ska ha en bra chans, även om det var några hyfsade med.

Mest spännande annars är väl finalen av Amatör-SM för kuskar som går av stapeln på lördagskvällen på Bergsåker.

Jag och Cash'em Online fick tredjespår bakom bilen i det första försöket. Ska bli spännande att se. Jag är en av de minst meriterade kuskarna i loppet med mina 6 vunna lopp. Exempelvis har Samuel Rehn, som är den som vunnit mest lopp av oss i årets SM, vunnit hela 180 lopp. Bäst segerprocent har Hanna Lähdekorpi som vinner 22 procent av sina uppsittningar. Själv har jag bara en segerprocent på knappt 3.

Men jag känner mig inte slagen på förhand.

Stort känns det för mig i alla fall.

Travronden hade mig som "omslagspojke" på sin nätsida, vilket var skoj även om det var en gammal bild. Se länken här:

http://www.travronden.se/nyheter/sport/mastare-ska-koras-76562

För er som är intresserade att se vilka som tidigare vunnit eller deltagit, rekommenderar jag att ni tittar in på Kurt Anderssons travsida på länken:

http://www.qhurth.com/trav/lopp/amatorsm.htm

Det är fri aentré på Bergsåker på lördag så jag hoppas några av er är där och hejar

Vi hörs

Nu kommer han ju att agera "statist" men han behöver en del lopp i kroppen för att komma igång och då är det väl bara att pröva där han får vara med. Vi siktar på ett helstängt huvudlag med ett fyrkantigt hål i mitten, ett så kallat "Open eye-huvudlag" för första gången och så skulle kusken Krister Söderholm försöka låna en jänkarvagn av en kollega som skulle till Dannero. Han hade tänkt ta med sin egen, men då fick han inte med sin häst i klass två, trots att den hade över 1100 poäng (Parkin kom med på 129) så han får naturligtvis inte plats med den när han åker i en vanlig bil, men det kanske ordnar sig ändå. Annars blir det den gamla vanlig Grafströmsulkyn.

"Junior" gick ett banjobb efter 24,5/2140 meter med Greggan i sulkyn i måndags utanpå Parkes. Parkin såg fin ut men tar ju inte i så han blir svettig direkt. Parkes hade dessutom stora problem med travet, efter det att jag testade att köra henne barfota fram, vilket inte fungerade alls.

Greggan kör snabbjobb med Parkin på Bergsåker. Foto: Björn Persson ©

Farten har hon men det kändes som ett steg bakåt i måndags, även om vi avslutade efter 15 sista 200.

Hon kändes annars fin i värmningen i bakvarv och rätt skaplig i "provstarten" i rätvarv och genom kurvan, Men sen när skorna togs av fick hon inte till det riktigt, blev entömd och allmänt besvärlig. Hon tappade benen och rytmen helt efter 700 meter så vi fick stanna och börja om, så det blev ju nästan 3000 meter i skapligt tempo för dem båda.

Nu är hon nyskodd med bakvända skor igen och nästa barfota test får väl dröja. Kanske vi startar den 15:e men jag har inte bestämt mig ännu.

Jag vill ju att hon ska fungera.

Quantum Bond känns väldigt fin och det ska bli spännande att prova honom på Dannero nu på lördag. Står ju lite illa till men å andra sidan kanske han går felfritt när han är sista häst i volten. Vi får se.

Provar att köra honom helt dövad och med goggles den här gången. Förhoppningsvis vet han inte vart han är när det är upploppsdags.

Daley börjar ta sig, men är fortfarande mager som bara den. Hon är avmaskad och medicinerad efter konstens alla regler, så jag hoppas hon går till sig så att det går att börja träna lite smått.

Jag siktar på att dra igång med henne när vi kommer hem från Grekland i mitten av september. Inkörningen gjorde jag ju redan i våras, så förhoppningsvis är det bara att börja köra.

Nästa lördag, den 15:e är det Amatör-SM på Bergsåker. Ska bli oerhört spännande att representera hemmabanan och helt klart så är det det största som jag personligen får uppleva inom travet, i alla fall som kusk.

Jag hoppas hästen jag ska köra Cash'em Online håller formen, eller är ännu bättre än vid uttagningarna..

Det är försök och final och jag känner mig inte chanslös på förhand, även om det är många bra hästar som kvalat in. Med bra spår i försöket så är allt möjligt!

Hoppas ni kommer och stöttar från publikplats

Parkin sprang ner i en "svacka" i banan i första sväng och det kändes som om han höll på att gå omkull. Redde ut det hela efter galopp. Kändes fin när vi körde ikapp, men ville inget trots lågt tempo sen. Var lite andfådd och hade 90 i puls efter måttliga 18,8/2100 meter.

När han gick 11,2 på Bollnäs för några år sedan hade han 82 i puls.

Han har inte haft någon feber och inte något speciellt snorig eller något sånt, och han tränar på nöjaktigt, men något är inte som det ska riktigt.

Kanske lite dåligt tränad på slutet innan hemfärden, eller så har han något skit i kroppen?

Vi tränar på och siktar mot Danneros guldlopp den 8:e augusti. Ove A Lindqvist hade lovat men har nu blivit avstängd så Krister Söderholm har lovat att köra om vi kommer med. Spännande att prova någon annan kusk.

Något skit i kroppen har definitivt Parkes, som inledde förra veckan med 40 graders feber. Febern avtog på onsdagen men det var bara att stryka till det lopp som skulle ha gått i dag. Hon hade fått perfekt spår men det är som det är.

Dessutom har hon svullit i bak-kotorna under nätterna. Konstigt är det då hon hade feber för 6-7 veckor sedan också. Men kanske lillasyrran smittat henne med något den här gången då hon kom från betet? För Daley är väldigt snorig förutom att hon är mager som stryk och ser ut som en "benget".

Den ende som verkar opåverkad av det hela är stallets fjärde och sista häst, Quantum Bond han har ingen feber men är faktiskt lite blöt i näsan även han. Det hindrar dock inte honom från att träna som en demon. Tyvärr finns det inga lopp som passar så han fick ge sig iväg på ett Montékval idag på Dannero.

Lite överkurs att åka 13 mil för ett kval men det är som det är. Det var dock roligt att han såg ut att trivas med det livet.Han skötte sig väldigt bra och kvalade på 18,1. Det var bara andra gången i livet som han rds på en travbana och det såg spännande ut. AnnaLena Forsberg har ridit både gångerna och jag tycker nog hon verkar lite optimistisk inför fortsättningen.

Vi anmäler till Gävle den 6:e.

Cash'em Online som jag ska köra i Amatör SM för kuskar den 15:e såg jag att provade V75 på Hagmyren. Fick en tung resa i dödens men höll bra till 6:e pris.

Jag hoppas hon slipper dödesns det den 15:e.

Jag hoppas ni är där och stöttar :)

På återhörande

Cash'em Online gott gåendes över mållinjen i Amatör-SM uttagningen. Hoppas på repris den 15:e augusti. Foto: FotoFinish ©

Men det gick det med, men jag vet inte hur länge det fungerar, så jag vet inte riktigt hur det blir.

Hur som helst så vann jag faktiskt uttagningen till Amatör-SM på Bergsåker i torsdags.

Årets första seger.

Mycket efterlängtad.

Speciellt kul var det att det var Amatör-SM

Och det var ju som jag skrev i näst senaste bloggen, att hästen hade bättre form än raden antydde. De som följde mitt tips kunde hämta ut drygt 11 gånger pengarna :)

Jag har sett fram emot det här länge.

Amatör-SM har alltid varit ett stort mål för mig.

Ett mål som länge var ouppnåeligt, men nu är jag där.

När jag började med trav krävdes det fem segrar för att få vara med. Något som kändes omöjligt för mig.

När jag vann mitt första lopp i december 2010 hade reglerna ändrats så att det enligt hur det var skrivet räckte med en seger i karriären eller 25 körda lopp de senaste fem åren.

Jag var oerhört glad när jag kunde få vara med i uttagningarna 2011. Efter att ha längtat efter att få chansen ända sedan när jag började köra i mitten av 1980-talet, kändes det stort att få vara med.

Det "stora" förbyttes till en liten besvikelse när jag upptäckte, att när jag väl nådde upp till det där med en seger, så hade man ändrat reglerna (eller att man börjat tolka reglerna väl liberalt) och nu räckte det minsann med 25 lopp och ingen seger.

Nåväl.

Jag har kört i uttagningarna sedan dess och var tvåa 2013 med fina Bella Toscana och trodde väl när jag inte vann då att chansen att gå till en final var borta.

Men så nu så fick jag äntligen vinna.

Och nu är jag och duktiga Cash'em Online ett av 20 ekipage från landets alla travbanor som gör upp om att bli Amatörmästare 2015.

Försök och final den 15 augusti på hemmabanan Bergsåker. Jag hoppas på mycket stöd av hemmapubliken.

Loppet som sådant blev väldigt lyckat även om det inte blev den start jag hoppats på. Det var smetigt på banan och då hon gick barfota kunde vi inte öppna så bra som jag trodde bakom bilen, utan vi tappade från start så vi låg som i femte par ungefär, när vi kom in i första sväng.

Det kördes för fullt, precis som jag räknat med och jag hade på förhand hoppats kunna nå ryggen på Jessika Sidbäck och Inez Fri, som jag trodde skulle kunna få ledningen.

Men då vi tappade så mycket i starten hade jag inga såna förhoppningar när starten just gått, men trots den svaga "säkerhetsöppningen" av oss så kunde vi ändå nå positionen i rygg på ledaren efter 400 meter.

Det hårda tempot till trots, gick inget annat ekipage ner på innerspår, och vi hade en "autostrada" rakt fram när vi fick upp farten.

Med varvet kvar ökade Sidbäck tempot och jag fick rycka ur propparna för att hänga med. 800 kvar funderade jag på om jag skulle gå ut i rygg på den i dödens, men eftersom jag kört mycket mot Jessika och även sett henne köra så förstod jag att jag nog skulle få chansen, även om jag satt kvar. Dessutom trodde jag inte att den i dödens skulle vara så modig heller mot slutet så jag satt kvar och väntade.

Nu kvällade den i dödens redan innan ingången till sista sväng och jag kunde vika ut i god tid. Sidbäcks häst kämpade emot bra och såg ut att svara även på "mina" drivningar så jnär jag ryckt upp norsken på min häst straxt innan upploppet och ag vek ut ännu ett spår då "skrynklade" den i ledningen också ihop sig när den inte fick någon närkontakt.

Sedan var det bara att defilera i mål och vi vann med fem längder på 14/1640 meter autostart.

Cash'em Online och undertecknad på väg över mållinjen. Segergest bjuder jag på också . Foto: Skärmdump ATG-live

Skönt som tusan var det.

Cash'em Online var en oerhört fin häst att köra. Tack för chansen Thomas Claesson, och även om jag inte var vare sig första, andra eller tredjevalet som kusk, så tror jag nog alla är lika nöjda som jag.

Nu ser vi framemot finalen.

Årets största segersmile kommer när vi är på väg mot segerdefileringen. Foto: Skärmdump ATG-live

På tisdag blir det Oviken med Parkin och chansen är väl obefintlig att vi vinner. I alla fall om man ska tro Travrondens ranking där vi inte ens fick vara med.

Och detta som enda häst på hela V4 rankingen.

Snacka om att slå ur underläge, ha ha.

På återhörande

Men det blev ju som vanligt några riktigt bra.

Bland annat tiofaldiga miljonären Sanity som känns oslagbar i det här gänget. Men vi är i alla fall med i leken igen och jag kör som sagt själv. Hoppas han är bättre än sist jag testade för två år sedan i alla fall. Läget är också vettigt för en gångs skull. Bra med ett tredjespår tror jag.

Vi har kört på och han fick lite tuffare intervaller i sandbacken tillsammans med Bonden igår.

Och både verkade hyfsade, även om Parkin flåsade mycket som vanligt. Efteråt när vi kollade pulsen hade Bonden betydligt högre puls. Om man lyssnade på andningen på hästarna så borde det ha varit tvärtemot.

Den grekiske lånekusken, min polare Gregoris trodde inte det var sant, men det var det.

Min polare "Greggan" körde Parkin under tisdagens intervaller. Här under förvärmningen. Foto: Björn Persson ©

Nu får han lite lugnare intervaller i backen imorgon tillsammans med . Sedan blir det hage och laddningen inför nästa tisdag.

Hoppas han är på gott humör och löpsugen på Ovalla.

Quantum Bond kom inte med till Oviken och det finns väl inga vettiga lopp för honom helelr innan montékvalet den 4/8 så vi tränar väl på. Eventuellt får han gå ett banjobb mot Parkes på måndag, om jag hittar någon lånekusk till honom.

Fick även åka och hämta Daley från betet i lördags. De ringde och sa att hon var halt vänster bak. Det var bara och åka upp och hämta hem henne.

Vilket inte var så lätt baland alla kompisar. Efter mycket om och men fick vi tag i henne och kunde lasta.

Det var en spark på skenan som orsakade hältan. Troligen inte så farligt. Däremot var hon mager och ynklig trots att det bara gått fem veckor och hon hade rejäla karledssår, så det kändes inte bra att åka upp med henne dit igen, så hon får stanna hemma så får jag se om jag får till småsåren och kan göda upp henne lite.

Ingen träning är planerad förrän i slutet av augusti för hennes del.

Hon var svår att få tag i däruppe i Fränsta men väl fasttagen (bra jobbat av tillsyningsmannen Roland Falks kompis och hjälpreda som lyckades fånga henne) var hon lika go och snäll som vanligt.

"Go och snäll" är inte ett epitet som jag vill fästa på lille Willie Carr som tillbringar de första 6-8 månaderna av sitt liv på Ortsjöns Hästgård.

Det är en argsint och orädd rackare som har lätt för att slåss både med framänden och med bakänden. Ingen respekt för människan verkar det som och det är interiktigt hälsosamt.

Men vi får väl hoppas han går till sig.

Avslutar med en talande bild på honom.

Två månader gamle Willie Carr är en argsint liten herre. Foto: Björn Persson ©

Efter nästan 22 månaders frånvaro hemifrån så var Parkin återigen på plats här hemma, Vid 12-tiden hämtade jag "junior" nere på Bergsåkers stallbacke där han just stigit ur Grens hästtransportbuss.

Väl hemma så släppte jag honom vid ingången till stallet för atts e om han kom ihåg var han bodde.

Och det gjorde han.

Utan minsta fundering stegade han iväg in och valde att gå in i den box han alltid stått i här hemma.

Fantastiskt.

Man fick nästan en tår i ögonvrån.

Därefter blev det utgång i hagen och i dag fick han gå med sin systerdotter/syrra och efter lite skrik och hyttningar från båda håll så gick det ändå bra. De har ju gått tillsammans förut. Jag tordes dock inte släppa dit Bonden.

Parkin är hemma på Storjorden igen. Foto: Björn Persson ©

Ikväll har jag skott honom och imorgon blir det ett första träningspass för att känna hur han känns. Är allt någorlunda OK så åker vi till Oviken den 21 då det är lunchtrav där.

Då kör jag själv.

Mest för skojs skull.

Parkes och Bonden tillbringade ju några dagar ute förra veckan när Anette och jag var en helg i Berlin. Både hästarna och vi hade det trevligt.

Vi passade på att titta på trav på Mariendorf-banan, där Parkin vann ifjol, när vi ändå var på plats och de körde trav under söndagen. Det var en fin, men sliten anläggning där man tävlade i bakvarv.

Vi hade några gemytliga timmar med avsvalkande och god tysk öl och god mat. Inte så mycket folk men ändå trevligt att uppleva trav i ett annat land.

Trav i högervarv på Mariendorfs trabrennbahn i Berlin. Foto: Björn Persson ©

Vi var hemma igen på måndagen och hästarna hämtades under tisdagen och båda kördes i onsdags. Kändes OK. Nu omgång i helgen då vi skruvar upp tempot och intervallerna lite.

Bonden kanske startar i slutet av juli om jag hittar något lopp annars är det montekval den 4:e augusti. Parkes siktar jag på Dannero den 27:e, men vi får väl se.

Blev även tilldelad en häst i uttagningen till Amatör-SM för kuskar nästa torsdag på Bergsåker.

Hästen hette Cash'em Online och tränas av Bergsåkersproffset Thomas Claesson.

Den vann faktiskt V75 förra hösten men har väl kanske ingen strålande rad men jag tror att hästen har lite smygform. Det såg i alla fall ut som om den spurtat riktigt bra på slutet så man vet aldrig.

Jag har ju skrällt förut.

Det var allt för nu!

Hej svejs

Var ett tag sedan.

I takt med att det mest är bekymmer på travfronten har det inte varit så roligt att skriva ner några blogginlägg.

Men har man haft såna framgångar som hästägare som jag haft så är det inte konstigt att det ibland måste gå lite sämre, för att inte säga mycket sämre, för att det ska bli balans i tillvaron.

Därför är det inte oväntat att perioder av tragiskt mycket motgångar kommer, även om jag naturligtvis helst sluppit dem.

Men å andra sidan så är det många som inte kommer någon vart alls med sina hästar, så jag får väl vara nöjd ändå då det ändå händer något emellanåt för mig, även om jag har svårt att bli tröstad av att det går ännu sämre för andra.

Jag bryr mig mest om hur dåligt det går för mig själv.

Inte hur dåligt det går för andra.

Nåväl.

Parkes är frisk. Körde henne i måndags för första gången på 18 dagar. Hon kändes skaplig även om det inte blev så våldsamt. En vanlig värmning och två svängar i sandbacken.

Nu blir det tyvärr lite uppehåll för henne igen då hon åker ut på lite bete tillsammans med Bonden en vecka då Anette och jag drar en weekend till Berlin.

Ungarna är ju hemma här, men då båda jobbar och ingen av dem kör någon häst och då Hanna (som passade och körde dem då vi var i Grekland i höstas) inte kunde hjälpa till den här gången så fick de åka ut på en veckas bete istället.

Är väl ingen kris nu när de ändå varit ifrån sedan tidigare, men det tar väl ytterliggare någon veckas extra träning innan de är i startbart skick.

Båda såg dock glada ut när de kom ut och fick mumsa på gräset.

Igår fick jag även ett samtal från Sofia Aronssons kontaktman Greger som meddelade att Parkin skulle komma hem redan under torsdagen. Transport var beställd med Grens transporter som skulle lasta honom på Bjertorp idag onsdag.

Jag höll på att ramla baklänges. Bråttom värre och lite brydd blev jag trots att jag tidigare sagt att hon fick bryta leasingen när hon ville hellere än att han skulle bli stående i ett hörn därnere och ingen brydde sig om honom.

Nu var han tydligen lite ofräsch. Vad som var felet visste han inte riktigt men det skulle inte bli någon start utan han skulle skickas hem istället.

Nu sköt de på hemresan några dagar eftersom jag bpåminde dem att jag sagt att de kunde skicka honom när som helst bara inte den här helgen då jag åker till Tyskland på torsdag.

Då tänkte hon ändå skicka honom exakt då jag sagt att det inte gick.

Förra veckan hade passat bra.

Som tur var så sköts det upp nu då.

Men planering har ju knappast varit ett ämne som Fröken Aronsson excellerat i tidigare heller, så jag blev ju inte förvånad. Å andra sidan är hon ju också väldigt flexibel så vi får väl se om han kommer nästa vecka istället nu då.

Ska bli kul att återse honom. Även om det blir en till veterinärräkning så att jag vet att han är OK.

Annars är allt OK.

Hoppas på en fin uppsittning till den 16:e då det är uttagning till Amatör SM. Troligen får jag väl stå på sidan trots bra statistik som "lånekusk" men så är det.

Ska jag få några styrningar får jag fixxa dem själv. Men jag är ju inte den som aktivt raggar styrningar direkt. Snarthar jag dock fulla stallet med starthästar.

Förhoppningsvis kommer det lite nya framgångar de närmsta åren.

Det är jag övertygad om.

Vi hörs.

Och lite kort information om vad som händer.

Parkin var veckans glädjeämne då han spurtade fint på Åmåls korta upplopp till en 5:e plats efter ett struligt lopp med många spårbyten, trots att han låg sist hela vägen.

Hästen ser fin ut men det känns som om han inte riktigt får chansen. De kuskar som kört honom på slutet har inte varit till hans hjälp direkt. Det var väl han Niclas Benzon då som körde riktigt bra, men annars så känns det lite som om de inte tror på honom riktigt "vanstedtspojkarna".

Den närmsta framtiden är inte riktigt planerad ännu, men tydligen så siktas det på ett Montélopp nästa fredag på Solvalla. Sedan får vi se.

Tur att han bidrar lite till alla utgifter.

Parkes har haft fortsatt hög feber på morgonen och lägre på kvällen. Det blev alltså ingen anmäla till Hagmyren för henens del. Nu har hon varit helt feberfri sedan i tisdags, men är snorig. Det är klart och tunt, men det rann bra nog i näsborrarna hennes ända tills i dag.

Hon har bara gått i hagen sedan i tisdags förra veckan, det vill säga tio dagar nu. Och det innebär att hon får skjuta på startandet, kan nog dröja en månad för att det ska bli rättvist för henens del.

Hon får gå i hage en vecka till innan vi drar igång igen.

Vill inte dra på henne någon hjärtmuskelinflammation eller något i onödan. Hon hinner nog starta på ändå även om vi förmodligen missar fina och för den delen välkomna pengar genom att vi tvingas stå över nu.

Tidsmässigt hade hon lätt kunnat vinna ett av de delade loppet på Hagmyren, med 50 000 kronor i första pris.

Men så är det.

Helt klart så ska man inte sälja skinnet förrän björnen är skjuten.

Bonden hade ett för honom mycket passande lopp. Eftersom han inte startat på nästan en månad trodde jag han absolut skulle komma med. Nu gjorde han inte det utan blev tredje reserv.

Att de när tävlingara var igång strukit tre hästar gjorde inte saken lättare att smälta.

Vi får ser när han kommer ut nästa gång. Vi ska ju ut och resa lite också, så vi får väl se när det passar in i planerna.

Istället för två hästar till start och en förvisso stressig dag, blev det till att ta det lugnt och "softa" i väntan på helgens nattskift på Ortviken. Inget stort midsommarfirande för mig.

Däremot blev det en trevlig lunch som Anette fixat till.

Vi var även och kollade till Daley på betet igår. Ingen av hästarna var speciellt intresserade av oss.

Så de verkar ha det bra.

Fölet Willie Carr har jag inte kollat till den sneaste veckan.

De håller på med en massa tramsande och oroar sig lite i onödan eftersom han inte rätat upp sig helt ännu, istället för att släppa ut honom och morsan på betet och låta dem vara.

Hittills har det varit en dyrbar historia och nu har jag sagt till på Ortsjöns Hästgård att jag inte vill ha några mer utgifter.

Släpp ut dem och låt dem vara ifred har varit mitt råd. Det brukar vara det bästa

Vi får väl se på nästa räkning om de gjort som jag sagt.

Ha en trevlig helg nu alla!

Nu har jag fått sammanlagt sex fakturor från dem, och slutsumman överstiger 20 000 kronor.

Mycket pengar för vem soom helst. Speciellt med tanke på att de inte gjorde så mycket.

Även om jag köper att de ska ha betalt så finns det väldigt lite rim och reson i summan i förhållande till vad de i själva verket gjorde i behandlingsväg.

Jag har skrivit brev och delgett dem mina synpunkter samt varit och diskuterat det med den som är deras "chef" i Västernorrland.

Jag har inga förhoppningar. Det är bara att betala, men någonstans måste man sätta ner foten.

Nästa gång man behöver akut djurvård så tar man nog sig en allvarlig funderare på om man istället ska ringa någon med ett gevär...

Undra just om det är såna tankar Jordbruksverket vill man som djurägare ska tänka?

Man kan ju fundera.

Djurskyddet kan ju inte komma i första hand i alla fall inte med den här typen av prissättning.

Nu är ju både lille Willie Carr och modern utom fara. Och det borde ju vara huvudsaken.

Men det är inte utan att man förbannar sig själv över vad man håller på med ibland.

Annars går det inte så bra med de andra hästarna heller för tillfället.

Var till en annan veterinär, PH-Vet med Parkes och gjorde böjprov för att kolla upp henne eftersom travet varit lite sisådär i de två starter hon gjort.

Dessutom påpekade jag att jag upplevde det som om hon inte får undan vänster framben, vilket även stod i journalen han tog fram från ett besök förra vintern.

Innan vi började undersökningen visade jag Veterinären Per Jonsson hennes två lopp i ATG:s lopparkiv.

Efter att ha sett hur hon rörde sig där och sedan när jag sprang med henne på "Hältgången" så ansåg han att problemet sitter i vänster fram.

Efter undersökning trodde han att hon troligen skadat sig i bogen någon gång. Genom någon hastig inbromsning eller något liknande.

Det var även på vänster sida han hittade ömhet och stelhet.

Han böjde även igenom henne i alla leder utan att finna någon hälta

Massage och liniment ordinerades och tanken var att jag skulle starta henne på Midsommarafton på Hagmyren, vilket han tyckte var OK.

I morse när jag skulle ut och köra intervaller hade hon dock 39,9 i feber, så det blev ingen körning och troligtvis ingen start, även om feber inte sätter ner dem så mycket, om den försvinner snabbt vill säga.

Troligen har hon haft febern några dagar, då hon inte haft någon riktig morgonaptit, vare sig torsdag eller fredag. Men jag tolkade det, troligen felaktigt, som att det var för tidigt på morgonen då jag gav dem mat 4.45 och sedan släppte ut dem redan 5.20 de här två dagarna då jag arbetat dagskift, mellan 06-18.

Varfifrån febern kommer vet jag inte. Finns inga sår eller annan åverkan. Kan vara tänder igen. Hon är ju trots allt bara tre år och allt är möjligt.

Är hon feberfri på måndag, då det är anmälan så får vi se hur jag gör. I dagsläget planerar jag inte för någon start.

Ettåriga Daley har lämnats av på sommarbete uppe i Fränsta. Hon såg jättefin ut när man jämförde henne med de andra. Såg ut som en kanon helt enkelt. Hur det blir sen får vi väl se. Hon inger förhoppningar i alla fall.

Daley trivs på sommarbetet. Foto: Björn Persson ©

Parkin skulle till Österrike, eller Tyskland senast, men eftersom Fröken Aronsson har haft lite svårt att få till det med logistiken, så blir han kvar i Sverige. Tror jag.

Startar på Åmål i V86-1 och går det dålig, vilket är det troligaste då han återigen fått ett uselt spår, så är han nog snart här hemma igen.

Han körs återigen av Rickard Svanstedt.

Bonden har testat ett banjobb för sadel med Anna-Lena Forsberg på ryggen.

Han höll på som vanligt innan, men när det väl vändes upp i rätvarv såg det ut som om han inte gjort annat.

18,5/2140 meter och ryttarinnan var mer än nöjd.

Får väl se när vi får tid till att kvala in honom. Först blir det Hagmyren för honom också på Midsommar. P21-lopp. Kan man hoppas på ett vettigt spår? Bakspåren 9 eller 10 bakom en snabb, passar mig utmärkt.

Han är ju fortfarande till salu, men jag har som sagt ingen brådska. ett par segrar, varav någon i Montè borde ju öka intresset åtminstone.

NÅGON häst jag har måste väl kunna få ett vettigt spår snart kan man ju tycka, eller?

Kändes som mycket gnäll från mig nu, men det känns inte så jävla kul heller.

Men det blir väl bättre tider.

Hej då!

Parkes gjorde än en gång ett mycket bra lopp, men kändes lite sämre i travet än senast även om hon inte var helt perfekt då heller, så kändes hon ändå bättre den gången.

Viljan och inställningen är det dock inget fel på.

Hon kämpade på i det hårda tempot och blev 6:a på fina tiden 18,2 över medeldistans, utan att få slag på de framför även om hon avslutade med ett 16-varv.

Hon har nu tjänat 5700 på två starter. Pengar som går till ett veterinärbesök hos PH-Vet nästa tisdag för en säkerhetskoll för att se så det inte är någon ömhet som stör henne eftersom hon travade lite sämre och kändes lite sliten igår när jag körde henne. Å andra sidan fick hon två hårda lopp på bara 10 dagar och det kan ju sätta sina spår i kroppen även om hon är fin i psyket.

Det gäller att passa på medan det finns några pengar.

För en massa pengar lär ju gå åt till Prevenues "föl-strul" eftersom jag oklokt nog inte hade någon försäkring på henne längre.

Nu verkar det ju ändå ha gått bra, så här ett par dagar efter och den lille hingstfölet hon fick, namngiven som Willie Carr studsar omkring på vinda och vingliga ben och verkar i fnt skick trots att själva fölningen blev i det närmaste kaotisk.

Det var stor tur ändå att de befann sig på Ortsjöns Hästgård där märrarna är övervakades, eftersom Prevenue inte hade några krystvärkar och i princip bara gav upp själv, så att de fick dra ut fölet utan hjälp av modern.

Dessutom lossnade inte efterbörden från livmodern så de fick kalla ut jourveterinär från Distriktveterinärerna i omgångar under söndagen.

De behandlade henne i sin tur efterkonstens alla regler både med mediciner och metoder och till slut så lossnade efterbörden.

Idag har de fått komma ut dit igen och spola ur henne eftersom infektionsrisken är stor. Vlket de också ska göra imorgon.

Jag känner hur tusenlapparna bara fladdrar iväg.

Men huvudsaken är väl ändå att de klarar sig.

Frågan är ändå var notan slutar?

Som jag tidigare sagt så är det här med stor sannolikhet det sista fölet jag föder upp. Kostnaderna kan lätt bli astronomiska nu för tiden.

Fölet är fuxfärgad och har fyra vita kotor, som dessutom är oerhört långa, något som brukar indikera svikt och snabbhet. Kan bli en snabb en på banorna om han lär sig hantera sitt vänstra framben, som ser ut att vara krokigt som en banan utåt.

Det brukar gå till sig det mesta så jag får väl hoppas på det även för den här "liraren"

Fölungen Willie Carr har fått komma ut i gräset på Ortsjöns Hästgård. Foto: Björn Persson ©

Hade förhoppningar om att komma med med Bonden till måndagen på Bergsåker, men icke sa nicke. Konstigt att det ska finnas så lite passande lopp för en häst med drygt hundratusen på kontot när det är så mycket trav.

I vintras kunde jag starta varje vecka om jag ville. Nu räcker det inte med tre veckors uppehåll ens i P21-loppen.

Tråkigt att propositionerna alltid är så enkelspåriga.

Nu finns det inget passande loppet för honom på hela månaden, åtminstone inte när jag är ledig från jobbet.

Nu ska han istället få prova monte med Anna-Lena Forsberg nästa onsdag på Bergsåker. Funkar det bra blir det kval första travdagen i juli.

Fungerar han bra i den disciplinen så kanske han blir såld fort nog. Framförallt eftersom Parkin verkar vara på väg hem om jag tolkar signalerna från fröken Aronsson rätt.

Två mer eller mindre misslyckade lopp på slutet som oplacerad, trots bra tider och bara småpengar in hittills i år är väl orsaken, samtidigt som hon står för hela kostnadsbiten gör det naturligtvis kännbart.

Så vi får se vad som händer.

Rätt var det är så står han kanske här i stallet vilken dag som helst.

Hej svejs så länge

Blev lite osäker när jag tog i henne från 8:e då den framför bröt ut lite, när vi skulle tillbaka på innerspåret rullade hon över i galopp. Ställde sig snabbt men tappade säkert 50-60 meter på klungan eftersom hon travade lite knackigt i början. Blev även omsprungen av en annan kamrat i utgången på första sväng, så hon fick trava till sig lite bakom denne tills 1200 meter från mål då jag tänkte att hon får väl löpa på för att se om hon kommer ikapp. Hon hade kontakt med det ledande fyrahästarsfältet i sista sväng, efter 1000 meter på 14,5 men då blev jag lite överoptimistisk och styrde på redan i svängen istället för att vila henne lite och speeden ebbade ut lite grann mot slutet.

Vi var ungefär 5 längder efter vinnaren så hon gjorde det fantastiskt bra, även om jag kanske körde lite väl tufft med henne efter fel.

Men hon har varit som vanligt efter loppet och idag var jag ut och kände på henne lite efter starten i tisdags och det kändes bra.

Öronen framåt och pigg.

Vi provar igen på Bergsåker i E3 Bonusloppet på torsdag. Sedan får hon kanske spara sig till midsommar.

Bonden och jag var iväg till Östersund igår. Bonden hade springspår och 40 meters tillägg. Han blev 8:a.

Lite strul som vanligt.

Igår gick den nya automatkäkremmen av direkt i första starten (måste varit dålig kvalitet. en såg torr ut invändigt så det blir nog ett reklamation). Vi fick hjälp med att stoppa dit huvudänden i magasinet, så han fick lite stöd åtminstone (den andra delen fick jag hålla i vänster handen under loppet, men det gick det med).

Han hoppade sedan i den giltiga starten naturligtvis. Men bara kort och jag chansade med att köra direkt invändigt men hamnade bakom en som var trött på kommandot "kör".

Vi fick vänta tills alla 13 startande var före mig innan jag kunde vrida ut honom med ca 650 meter kvar, då överraskade han genom att "blåsa" om hela fältet i tredje/fjärdespår och i början av upploppet var han uppe utvändigt om ledarna i fjärde spår, men när han hörde de andra kuskarna "tjoa" insåg han att det var upplopp och saktade ner som vanligt.

Tråkigt att han är så upploppsrädd.

Dessutom bröt han snett utåt när jag jagade på honom lite med tömmarna, så han tappade tre-fyra placeringar precis på mållinjen och jag fick 400 i böter tack vare den manövern.

Tur att vi fick den sista slanten åtminstone.

Hästen är bra men har inget självförtroende sista biten.

Synd det.

Men vi kämpar på.

Han är i och med de där två tusen kronorna igår den häst jag själv kört in mest pengar med (85 450 kronor) trots allt, då han passerade Parkin med 650 kronor.

"Junior" hade otur i Elitlopskvalet måste jag säga.

Även om han inte räckt till så hade han kunnat bli trea-fyra någonstans om inte Lutfi Kolgjini klantat till det genom att köra i halvspår så att Anders Svanstedt tvingades köra halvt innan för banan för att inte få in Parkins framben i sulkyhjulet på "Ludde", som för några år sedan beklagade sig i stora rubriker i kvällspressen över att amatörer och liknande inte borde få köra, efter att han blivit generad av Umeåamatören Dick Sjöström på samma sätt).

Parkin, som bara galopperat två gånger i lopp i sitt travliv på över 85 starter (senast som 3-åring på hösten) hade fullt sjå att hålla reda på sina ben när han samtidigt skulle hoppa över banan markeringspinnar fixade inte detta i 08-tempo och tvingades till en galopp.

Men precis som vanligt så missade/brydde sig inte Åbys måldomare om att bötfälla Kolgjini, men det var väl inte annat att vänta.

Parkin tappade sugen och lunkade efter på behörigt avstånd.

Synd för han såg smällfin ut!

Nu skulle han ut i Europa en sväng enligt Sofia Aronsson och vi får väl se hur det går. Huvudsaken är att han är hemma här hos mig i augusti.

Travlivet är kanske på uppåtgående igen, även om jag inte tar ut något i förskott.

Hej svejs!

Loppet "Algot Scotts minne" är direktkvalificerande för elitloppsförsök på Solvalla sista helgen i maj. Spännande värre alltså, även om han sin vana trogen när det handlar om större lopp handikappas ytterligare av startspår 11, som om det inte var svårt nog att bara vara med...

Kul är det ändå, även om jag inte tror vare sig hästen, eller kusken för den delen hör hemma i de där sammanhangen riktigt. Sofia Aronsson har aviserat att han ska ner till Rudi Haller i Österrike en sväng i juni, så vi får väl se vad som händer. Han kommer oavsett resultat hem till Storjorden i augusti.

Efter de här turerna år det vara nog med flackande runt halva Europa för hans del. Nu blir det lite norrlandsäventyr istället.

På tisdag den 19:e debuterar även Parkes på Bergsåker i ett "noll-lopp". det såg lite öppet ut bakom de två andra treåringarna i loppet (Välstammade saker som är tränade av Bergh och Båth) som borde vara vinnarkandidaterna, men om det löser sig borde vi i alla fall kunna få en skaplig slant.

Åttonde spåret skulle normalt sett varit ypperligt bra, men frågan är om hästarna framför går iväg som de ska från start. Det kan ju häxa ordentligt med innerspår i de här loppen där hästarna är orutinerade och en del rent av dumma.

Men vi hoppas på det bästa.

Hon har dock trampat sig lite i ballen på höger framhov såg jag i morse. Troligen hände det igår när hon "härjade" i hagen när jag var ute och körde hennes lillasyster. Hon gillar ju inte att bli lämnad ensam.

Tror inte det är någon större fara.

Nu går hon motion i morgon och intervaller på fredag sedan så laddar vi för tisdag.

Ska bli skoj att debutera med en så fin häst.

Härlig känsla!

Ettåriga Daley har skött sig utmärkt och jag har varit ute och kört henne "på riktigt" längst vägen tre gånger på egen hand. Hon fungerar väldigt bra hittills. Bryr sig inte om bilar bakifrån. Det enda hon inte gillar riktigt är "vänstersvängar" men det kommer väl det med.

Bonden är tillbaka inne i träningsrutinerna igen och förhoppningsvis startar vi på Östersund den 21 maj.

Jag själv är bättre i ryggen. Jag är inte längre sjukskriven men jag är långt ifrån bra, men sjukgymnasten har gett mig lite råd om hur jag ska hantera ryggen på bästa sätt för att fortsätta som travkusk.

Jag hoppas hans träningsprogram fungerar.

Kände mig betydligt bättre efter helgen och trodde att jag var mer eller mindre fit for fight igen, men fick ett rejält bakslagefter att ha kört ett par hästar i måndags, vet ej om det bara är muskelvärk eller om det är disken som fortsätter jäklas, så istället för att börja arbeta igen, blev det förlängd sjukskrivning ett par dagar då jag knappt kunde lyfta högerbenet igår.

Som travtränare är nog ryggen det allra sämsta att ha ont i.

Jag hoppas dock att det ska ge med sig snart igen. Imorgon torsdag är det nytt besök hos sjukgymnast, så får jag se vad han tror.

Körde som sagt ett banjobb i måndags med Parkes. Hon avverkade distansen efter 21,6/2100 meter enligt GPS:en och då han hon även med att bryta ut ett par spår efter 800 meter när jag skulle dra upp käkremmen. Hon kändes mycket fin, framförallt andra varvet som gick efter 18,5 ca, med en avslutning på 17,5 sista 500.

Hon var inte bottnad och jag hoppas att jag är bra i ryggen igen så att jag kan köra henne själv i debuten.

Debuten skjuter jag upp från den 11:e, då jag ursprungligen tänkt fara till Bollnäs till den 19:e iställe. Då hittade jag ett hyfsat lopp på Bergsåkers under en "Lunchtravsdag" för hästar med 0 kronor insprungit.

Slipper resa och det kan ju vara bra när hon är lite hispig emellanåt.

Parkin var bra i debuten och igår begick han bandebut för sadel. Sofia Aronsson red honom själv i ett kvallopp som han efter en tappstart genomförde på godkända 19,9/2140 meter. Om jag fattade det hela rätt så hade man aldrig ridit på honom inne på en travbana förut. Och det kan man nästan se på hur han uppträdde från början då han ser ut att inte begripa vad som förväntas av honom.

Men sedan så springer han som om han aldrig gjort annat än monte.

Ska bli skoj att se hur det går framöver i den genren.

Kvalloppet ser ni här: http://www.axevalla.se/media/3177

Janne Falk har varit och hjälpt mig med att tömköra Daley för vagn, vilket vi hann med en gång innan min rygg ställde till det igen. Det gick förvånansvärt bra. Men lite tur är hon inkörd "på riktigt" innan betet i början på juni.

Då är det bara att köra igång med träningen när hon kommer hem igen i augusti.

Bonden ser bra ut och bara jag vågar för ryggen så ska jag börja köra honom igen. Två veckors vila har nog gjort honom gott.

Hej så länge!

Han årsdebuterade i ett stenhårt gäng och slutade på en hedrande 6:e plats och tjänade 4000 spänn.

Egentligen inte mycket att yvas över. Men det var förtsa gången på mycket länge som han såg intresserad ut av att kämpa, när han backades ut och nästan kom förbi Beer Summit på mållinjen.

Och när man sedan ser att han blev 6:a på för honom nya rekordet 12,0/2140 meter auto så känns det ännu bättre.

Liket ser ut att röra på sig, om man så säger.

Kanske inte sagan om travhästen Parkin är slut ännu?

Bra jobbat av Sofia Aronsson och de som varit inblandade och perfekt kört av kusken Niclas Benzon som körde precis som jag tror man måste göra nuförtiden med den här hästen.

Nu skulle det bli montekval den 5:e sedan får vi se.

Det lär på Sofia som om det var en liten europaturné på gång under försommaren, innan han återvänder hem hit i augusti.

Ska bli spännande att se hur det går.

På hemmaplan är det som det är. Själv har jag ont i ryggen. Enligt sjukgymnasten som behandlat mig intensivt så är det en disk som kommit ur läge. Nu har jag fått både elstötar och ulötraljud och känner mig betydligt bättre än i slutet av förra veckan, jag har fortfarande lite smärta i ryggen, men just nu störs jag mest av att jag har som "domningar" i armarna. Jag vet inte om det är för att någon nerv ligger i kläm någonstans eller vad det är men jag tror jag snart är på G igen.

Jag fick exempelvis anlita min kompis och före detta hovslagare, Janne Falk för att köra provlopp med Parkes i lördags. Hon var mycket fin på 23,5/2140 meter. Hon fick attackera i tredjespår från sista position utvändigt 800 kvar och avslutade efter 18 sista 500. Hon blev trea i mål, i linje med den som blev tvåa och det saknade kanske lite fart i benen, då det var första gången hon besökte en travbana sedan kvalet den 21 mars, men hon var inte trött och hade hämtat igen sig redan när de gick av banan enligt vad Janne tyckte efteråt.

Janne Falk i sulkyn bakom Parkes inför provlopp i lördags. Foto: Björn Persson ©

Förhoppningsvis kan hon få ett till banjobb nästa vecka och om inget oförutsett händer så blir det förhoppningsvis start den 11:e på Bollnäs.

Bonden är ohalt och svullnaden i framknät är borta. Såret på baksidan av armbågen har börjat att gro igen. Han verkar ha gott läkkött och just nu går han omkring barfota i hagen och ser pigg ut.

Tur i oturen att han gjorde illa sig samtidigt som jag är justerad eftersom det skulle vara svårt att få honom tränad när inte jag kan köra något. Men han mår säkert bra av någon veckas vila.

Hann med att tömköra en gång till med Daley innan min rygg protesterade. Hon verkar ha lätt för sig. Vi kommer väl igång snart igen om jag blir lite bättre.

På återhörande

Han brukar ju vara svår att få tag i när man ska ta honom ur hagen på dagtid. Eftersom han anar att något är på gång så brukar han försöka komma undan. Man får ju alltid tag i honom men det brukar dra ut på tiden ibland.

Vis av den erfarenheten bandagerade jag honom inför transporten redan innan jag släppte ut honom på morgonen. Eftersom jag tänkte att han kanske skulle försöka ställa till det så att vi kunde komma i tidsnöd. Bandage har han ju haft på sig väldigt ofta utan att hitta på något ofog.

Förra gången hade han dock lyckats dra av ett på vänster framben. Men jag tänkte att det var nog ett olycksfall i arbetet eftersom han aldrig tagit bort bandagen förut.

Men nu så hade han troligen hållit på att dra i det där bandaget även under den här dagen och sedan sprungit och trampat fast sig på något vis och antagligen gått omkull. Antagligen har han fastnat i bandaget beroende på att han fortfarande hade broddskor på sig (Det var tänkt att värma i dem, starta barfota och sedan slå på sommarskor efter loppet).

När jag skulle ta in honom för avfärd mot Bergsåker hade han bara en kort bit av bandaget kvar på vänster framben, och det hängde nere i karleden.

Han joggade runt ett par repor innan jag intet ont annande fick ta honom och vi gick in i stallet för att borsta av honom.

Då ser jag först att han skrapat av en stor bit päls från vänster framknä. Jag gör rent det och funderar vidare. När jag sedan kommer på andra sidan om hästen och ska borsta ser jag att han skurit upp ett V-format sår ett par centimeter under armbågen på det andra frambenet, och en flik på en tre-fyra centimeter hänger ner och ett långt skrapsår går ända ner mot baksidan av det högra framknät.

Quantum Bond såg till att bli konvalescent genom att riv aupp ett V-format skärsår under armbågen. Foto: Björn Persson ©

Det var bara att ringa in på Bergsåker och styryka och sedan ringa jourhavande distriktare.

Efter diverse telefon samtal och skickade sms-bilder beslutades det att det inte skulle sys något. Utan göras rent och avvakta.

Och där är vi nu.

Fortfarande ingen feber, vilket är positivt då det innebär att ingen farlig inflammation har slagit till. Negativt är att han är stel och halt, mest i det sönderskrubbade vänstra framknäet, som dessutom är stort som en ballong.

Stort och svullet vänsterframknä blev ett av resultaten av att gå omkull. Foto: Björn Persson ©

Det är väl frågan om hur lång konvalescens det blir på det här. Känns inte speciellt bra.

Sälja honom går ju i alla fall inte förrän han är frisk och kry igen.

OM han nu blir det.

Parkes tränar på och allt verkar skapligt även om hon inte imponerar speciellt på hemmaplan. Provlopp är planerat inför kommande lördag, fungerar det som det ska siktar vi på debut första veckan av maj.

Min gode vän Janne Falk var här och följde med mig på en tur med Daley.

Och det går inte annat än imponeras av denna dams kylighet och lugn. Det var i det närmaste storm och det blåste grjer överallt men hon bara gick som om hon knappt gjort något annat. Även om hon tydde sig till Janne med grimskaftet när vi gick hemifrån, så skötte hon sig på egen hand när vi gick hemåt.

Daley tömkörs för första gången. Foto: Anette Svanberg ©

Klok häst.

Hoppas det fortsätter så.

Parkin som är hos Sofia Aronsson på Axevalla är tänkt att göra ännu en årsdebut, nu den 27:e april på Färjestad.

Vi får väl hoppas den blir av den här gången, även om motståndet såg minst sagt respektingivande ut.

Han är dock frisk och pigg enligt rapporterna jag fått och tränas tillsammans med Anders Svanstedts hästar i grupp, vilket varit ett gångbart recept från tiden hos Henke, och Parkin brukar faktisktofta köras av Anders farfar Rune under träningspassen.

Jag håller tummarna för att han får en slant och att han ser bättre och gåvilligare ut än han gjort i de senaste framträdandena.

Kusk blir landet segerrikaste amatörkusk från i fjol Niclas Benzon, som även jobbade någon månad åt Sofia i vintras. Ska bli spännade att se.

Men som sagt vi är kvar i uppförsbacken ännu.

Det småjävlas med det mesta och då blir man lite nedstämd i humöret när inget fungerar som man tänkt sig.

Bonden är ju som vanligt.

Dum och het när man kör honom. Intervaller i dag och startar sedan på Bergsåker på söndag.

Naturligtvis 4:e spår. "Som vanligt" är jag benägen att skriva.

Lottningsgudarna vill inte att det ska bli så enkelt för oss eftersom de ger oss ständigt spår fyra i voltstart. Det är ju garanterat galopp i starten. Och eventuellt också böter för att vi stör någon när vi ska iväg. Det är precis som om det är något som ska klatra varje gång vi ska ut. Senast när vi för en gångs skull hade ett vettigt läge då knäckte han ju käkremmen,och så var den dagen förstörd.

Nu får han inga mer chanser, för nu har jag ledsnat och satt ut honom på annons på Hästnet.

Jag kommer inte längre än så här.

Jag hade hoppats han skulle springa in 100 000 åt mig innan jag gav upp och han är väl på strax över 80 000 i nuläget. Å andra sidan kanske han hinner gneta in de pengar som fattas innan han försvinner härifrån.

Det har gått två år sedan jag köpte honom, mager och jävligt och nu är han en mycket fin och lugn häst i stallet, dessutom vältränad. Men fortfarande så brinner det för honom för mycket bakom vagnen.

Jag startar ändå på och ser väl se vad som händer under tiden. Inte säkert någon vill köpa honom heller...

Hade tänkt spara på montetesten och ha det som försäljningsargument, då jag tror han blir riktigt bra i monte, åtminstone inledningsvis, men händer det inget på några veckor så får jag väl prova honom själv med någon ryttare.

Det är ingen egentlig brådska att bli fri honom.

Huvudsaken är att han är borta innan Prevenues blivande föl (om det blir något) skall stallas in här till vintern.

Prevenue körde jag och hennes ägare till Ortsjöns Hästgård i slutet av förra veckan, och där blir hon och det kommande fölet tills dess att de är avskiljda och klara. En tung ekonomisk post, men har man inte plats eller lust att sköta om en till fölmärr och ett litet föl så får man ju räkna med det.

Märren såg annars väldigt rund och fin ut. Jag har ju inte sett henne sedan vintern 2012 när jag skänkte bort henne till min gamla klasskamrat från låg och mellanstadiet, Anette Nyberg. Roligt att se att hon kommit till rätt ägare och trivs. Inte alla avdankade travhästar som gör det. Det är hon värd, min första vinnarhäst som kusk, som hon var då vi slog till 2010.

Prevenue, min första "vinnare" som kusk ser ut att trivas med tillvaron. Foto: Björn Persson

Parkes har inte hostat något mer sedan i måndags förra veckan, men har inte kunnat träna något speciellt hårt efter strykningen. Eventuellt provar jag ett provlopp i 25-tempo för att se hur hon känns om några dagar.

Inga starter planerade då det verkar gå lite för fort för henne just ännu.

Har dock siktet inställt på ett typ nollopp för treåringar på Bollnäs om 5-6 veckor. Om hon håller sig fräsch och kommer ner mer i tiderna tills dess, vill säga.

Daley är fortfarande snuvig, men ohalt. I samråd med veterinären ställde vi in dennes besök förra veckan, då hältan var på väg bort. Troligen ett klokt beslut, åtminstone ekonomiskt, då hon nu är ohalt igen.

Åtminstone tills nästa gång.

Sundsvalls Tidning gjorde ett stort reportage om mig och mitt författande förra veckan. Mycket bra reklam blev det och det satte lite fart på bokförsäljningen som det verkar.

Jag ska dock inte ropa hej ännu, men det blev ju inte sämre av det i alla fall...

På återhörande.

Det började med att det brann till i huvudet för Bonden. I defileringen före loppet knäckte han Check-remmen och eftersom han redan förstöra den ordinarie remmen (I Bollnäs drog han sönder den) så hade jag ingen i reserv (och för den delen så hade jag aldrig hunnat få dit någon ny hellerom jag haft någon) så det var bara att åka av banan innan start och skära av den.

Det innebar att när bilen släppte fältet, satte han ner huvudet mellan knäa och bara tokrusade. Jag drog allt vad jag kunde för att kunna släppa till någon, och det kom en direkt från start som inte ville ha ledningen när jag frågade, trots att han laddat. Det gick 12,9/första 500 och om han fått hade han nog gärna öppnat ännu snabbare, den galningen, det var bara för mig att fortsätta i ledningen och försöka få Bonden att lugna ner sig, vilket tog ett drygt varv, sedan höll han ändå emot tills den förste kom förbi i sista sväng. Då kastade han dock direkt in handduken. Med lite vilja hade han ändå fått pengar. Han tappade sista slanten på linjen. Snopet, men jag vet inte om han tagit i mer om jag jagat på honom men jag iddes inte efter den där öppningen.

Nu hade jag istället sett fram emot Parkes tävlingsdebut på torsdag.

Lagomt motstånd på papperet för en mjukstart som tävlingshäst. Men det gick också om intet då hennes lillasyster Daley som går i samma hage akut blivit förkyld. Grönt snor hänger i klasar ur hennes näsborrar med början i helgen.

Daley är väldigt snorig. Foto: Björn Persson

På inrådan från veterinären så har jag nu strukit Parkes, även om hon inte visar några riktiga sjukdomstecken. Men det kommer väl, då hon hostade till lite när jag körde henne. Hon har dock ingen feber.

Dessutom har klant Daley gjort sig illa igen. Hon var ju oförklarligt halt för någon vecka sedan, men gick till sig.

Nu har hon blivit framhalt igen.

Precis som då finns inga synbara fel eller någon onormal värme mer än över själva senorna och benet, hon visar ingen ömhet någonstans. Oavsett om senorna är belastade eller avslappnade.

Mycket konstigt.

Jag tror att hon rullat fast sig på något vis i boxen och fått kämpa för att komma loss och då klantat till det med sina långa ben på något vis. Hon lade ju fast sig mot innerväggen när hon var mindre ibalnd och sparkade sig lös. Hon ska rulla jämtså fort när hon kommer in, det har hon gjort sedan hon var liten, och nu när hon är större kanske det inte är lika lätt.

Vi får väl se vad som händer Veterinären skulle komma på torsdag och kolla.

Dessutom säljer böckerna dåligt också.

Det går inte bra nu, med andra ord.

Men jag kommer igen.

Hej då!

Det KAN bero på den nya svansgaffeln han varit utrustad med. Den är av annan modell än den han gått med tidigare, men då han böjt sönder den gamla efter idogt användande (han har den vid all körning) så tvingades jag köpa en ny.

Den nya har varit av en annan modell och jag tror inte han trivs med den riktigt.

Jag har därför lagt ut en ny femhundring på att köpa ännu en svansgaffel av samma "nordsvensk-modell" som han haft tidigare, så vi får väl se hur det går på torsdag då han startar på Bergsåker.

Jag återgår troligast till öppet huvudlag också så han ser alla hästarna från början.

Parkes verkar inte ha några men av kvalet, snarare tvärtom. Är pigg och nästan arg här hemma. Hon vill bara sprinag och det är ju svårt när underlaget på hemmaplan är under all kritik för tillfället.

I förmiddags åkte jag istället ner och körde henne i speedcart på Bergsåker. Uppvärmning i fem bakvarv och sedan in och vila en kort stund innan vi for ut och körde 30/2140 meter i rätvarv.

Hon vinglade och for och var inte direkt koncentrerad, men avslutade med 23 sista 500 och då hade hon varken tävlingsskoning eller någon käkrem utan bara ett motionshuvudlag. Dessutom körde jag henne utan handsstroppar på tömmarna.

Vi provar troligen att fara till Hagmyren nästa torsdag och gör där en lite smygande start på tävlingskarriären. Kan vara bra att hon får prova en gång då jag bara testar och ser hur hon beter sig när det är "på riktigt"

Ettåriga Daley har varit lite framhalt några dagar med början förra veckan. Syns inget på utsidan men kan vara en spark av storasyster på ett framknä. Bättre de senaste dagarna och imorse såg hon ohalt ut. Pigg och glad annars så jag har inte besvärat någon veterinär.

Jag lider fortfarande av sviterna från veterinärräkningarna i höstas och ser helst att jag slipper ta ut någon Veterinär i onödan. Har man hållit på så länge med det här så brukar man kunna räkna ut när det är "måste" läge eller om man kan avvakta. Och tur är väl det...

I lördags var jag ute och "promotade" min nysläppta deckare på Akademibokhandlen Vängåvan. Det gick väl sisådär. Det gick inte så många böcker, men det var spännande och roligt att få sällskap vid signeringen av en betydligt mer känd författare, då Jan Guillou var där och berättade lite om sin bokserie, innan vi signerade en stund med bord mittemot varandra. En mycket trevlig och sympatisk man,

Mycket trevlig var även hans fru förlagschefen Ann-Marie Skarp.

Roligt att träffa dem och byta några ord måste jag säga.

Författarna Björn Persson och Jan Guillou på Vängåvans bokhandel i lördags. Foto: Lennart Bergström

Det blev dubbla galopper från start för Bonden trots första spår och på tillägg. Han hamnade långt efter, men i de här sällskapen räddar han pengar allt som ofast ändå.

Med minsta lilla löphuvud på den här hästen så skulle han nått långt, men tyvärr så blir han väl knappast bättre av att få jaga ikapp fälten efter inledande galopper. Han har dock skrapat in lite matlappar i tio av de senaste elva loppen och är en hyfsad "brödvinnare" åtminstone.

Mer än 80 000 har han gnetat in sedan jag köpte honom för snart två år sedan. Det är bra pengar men han skulle ha kunnat ha tjänat så mycket mer

Roligare då men treåriga Parkes som tog några nya stapplande steg mot vad som möjligen kan bli en fin karriär som travhäst. Är precis som Parkin var i inledningen av karriären. Väldigt yrslig innan, men när väl vagnen är på plats är det full koncentration.

Nu var hon extra uppspelt när hennes boxgranne på hemmaplan (Bonden) också var med i finkan ner, vilket han inte varit förut (bara när de åkt på bete ifjol) då hon åkt ner på banan ensam.

När han försvann ur hennes synfältet hjälpte det inte att han stod i boxen bredvid utan det var full rulle på båda två inledningsvis, men medan Bondens rutin från tävling gjorde att han lugnade ner sig efterhand så fortsatte damen i fråg dock att "härja" hela dagen utom när hon stod på gången och selades ut.

Väl i kvalet så hade hon inga problem att gå iväg felfritt mennär vi kommit hundratalet meter så ryggade hon till till lite då ettan gjorde ett krumbuktsprång i sidled, för att därefter fela när samma häst och kusk drog först tvärstopp och sedan rakt ut med oss snett bakom.

Jag trodde då att det hela var kört, men tog upp jakten. Hade lite dålig koll på tiden, då klockan inte gick igång som den skulle (handhavandefel, ha ha) men tidtagaren pendlade mellan 20-24-tempo mest hela tiden tills dess att jag kom ikapp det enda felfria ekipaget i sikte i ingången till sista sväng (fanns en till längre fram).

I nuläget visste jag inte hur mycket vi tappat i tid på galoppen och tordes inte chansa på att köra bredvid det ekipaget, så jagbestämde mig för att passera dem, hon tvekade dock lite när vi skulle om, troligen beredd på en utbrytning som den i första sväng, men efter lite muntlig övertalning och lite petande med spöt så accellerade hon med lätthet förbi och hon speedade bra fort upploppet ner.

Vi kom i mål på 1,23,5 och klarade kvalet galant trots att jag var lite orolig.

Tyvärr så hoppade den hästen som jag körde om i utgången av svängen då han troligen blev rädd av mina tillrop och ljud, men jag såg att den klarade tiden ändå (Förlåt Pär!)

Jag kan bara konstatera att det här är en racermaskin.

Ska bli spännade att se om hon håller ihop, för då är jag övertygad om att jag får minst lika roligt som med Parkin, om inte roligare, då jag kör själv ;)

PARKES och undertecknad inför kvalloppet på Bergsåker i lördags. Foto: Karin Halvarsson ©

Annars var lördagen också en rolig dag på ett annat sätt som inte har med trav att göra.

Det var då på datumet 28 år sedan jag träffade min sambo Anette. Tiden går fort när man har roligt. Och roligt är det mestadels ännu. Puss på dig <3

Hej svejs

Då hade jag själv inga krafter kvar att ta i honom utan jag lät honom galoppera ur fältet och då blev vi diskade. Körde efter i fjärde-femte spår och han visade på god form.

Var bara att vända hem. Tunga 25 mil tillbaka till Matfors. Men det var inte första gången och jag får vara nöjd ändå då han innan den här diskningen fått pengar nio lopp i rad.

Vi tar nya tag på Bergsåker på lördag. Enklare och färre motståndare och ett för hans del, bättre spår.

Hur långt det räcker vet jag dock inte.

Vi kör barfota igen och troligen samma utrustning.

Jag provar även att kvala in Parkes samma dag. Kvalet går dock efter tävlingarna så det kan ju bli lite drygt för hennes del då hon får åka med direkt in.

Bondens lopp går redan klockan 10 och hennes kval börjar inte förrän 13.15, så mellantiden är ju perfekt då jag antagligen får klara mig själv med selning och sånt. Det är ju precis som vanligt och jag klagar inte men det brukar bli lite tidsnöd när man är ensam och ska sela två hästar som båda ska värmas och tas om hand.

Jag hoppas hon klarar kvalet även om jag är långt ifrån säker. Jag har ju bara kört 24,6/2140 meteroch även om det var långt ifrån bottnat så ska allt stämma.

Har hon bra "pacening" tror jag det är lugnt och det var ju fyra hästar till så jag hoppas hon hänger på dem till en bra tid.

Vi får väl se.

En som haft en lugn vinter under sin väntan på att de vita blodkropparna skulle rätta in sig i leden, är den femfaldige V75-vinnaren Parkin som verkar haft det väldigt bra, åtminstone av den tilltagande "rondör" som den nu nioårige bär runt på.

Enligt Sofia Aronsson fattades det "några veckor" innan han är startklar igen.

PARKIN verkar ha haft en lugn vinter. Foto: Sofia Aronsson ©

När han var yngre kallades han "köttbullen" och det verkar som om det smeknamnet i allra högsta grad är aktuellt igen ;)

Vi får väl se vad som händer.

Höres!

Provar Gävle på torsdag så får vi se. Femtusen spänn i första pris så man är ju tokig som ålker så långt men nu är det barfotagaranti och kortlopp. Det är väl det att 4:e spår innebär lite galoppvarning men har jag tur så är han på bra humör, även om han är lite bråkigare än vanligt när jag kör honom på hemmaplan. Åtta priser är det så en matlapp borde han väl kunna få.

Parkes var med i licenslopp igen och det kändes fullkomligt överlägset att köra upploppet ner med henne. Dåliga starter och jag försökte hjälpa ettan så han kom rätt. Blev bättre och bättre för varje gång och efter två starter lurade "startpersonalen" mig genom att ropa att det skulle bli en till provstart om det inte blev bra, så när jag lyckades "coacha" ettan till vad de tyckte var en perfekt start, så tog jag själv upp och väntade på signalen - som aldrig kom - så istället för rygg ledaren som blivit vår position om jag trott att det var lopp, så hamnade vi bland de sista.

Hon travade skapligt men var entömd lite även denna gång, ända tills vi kom in på upploppet och jag fick en lucka utåt. Då hon fick signal att gå, så speedade hon ikapp hela fältet av starthästar.

Jag bara höll i mig över mål och vi passerade mållinjen som tvåa eller trea på linje. Hade jag inte haft öron som stoppade mit flin över mål så hade huvudet trillat av mig.

Ojojoj.

Kan ärligt säga att det var en häftig känsla

Distansen på 24,8/2140 meter med tappstart och ändå inte helt hundraprocentig. I fältet fanns hästar med upp till 300 000 kronor på sig och den här damen är inte ens kvalad...

Håller hon kan hon bli hur bra som helst.

Men det lär hon inte göra, men vi kämpar på

Hej då!

Tanken var att hon skulle fått gå kvar till efter sommaren åtminstone, men då hon började halta på ett framben i förra veckan fick jag tänka om.

Ett väldigt tråkigt och ett mycket jobbigt beslut att fatta. Och definitivt det sämsta med att ansvara för djur som man tycker om.

Norma föddes ju här och har varit en del av det dagliga sysslorna i stort hela sitt liv, förutom då hon varit på bete och betäckningar.

Hela hennes liv har ju varit kantat av skador och bekymmer efter att hon föddes "windswept". Detta handikapp har ju gjort så hon var väldigt slitet även om hon i humöret alltid var glad och positiv. Redan som tvååring ville en veterinär ta bort henne på grund av den snedhet i korset hon dragits med hela livet.

Det känns väldigt ledsamt.

Även om det var jobbigt in i minsta detalj, så gjorde jag som jag gjorde med Hibbitt och var med henne ända till det sista andetaget. Det tyckte jag jag var skyldig dem efter alla stunder vi haft tillsammans.

Vila i frid kära "Strulmaja", även om du inte gjorde några avtryck på travbanorna så var du en härlig kamrat och jag saknar dig redan.

Norma på Bergsåker när det begav sig.

Annars är det inte mycket att rapportera om

Men Parkes var med i licenslopp i torsdags. Dåligt genomförda starter och ett snävt 4:e spår, för en häst som är med och voltar med andra hästar för andra gången i livet, är inte optimalt.

Hon klarade ändå varannan start, tyvärr så var det den första och den tredje. Den fjärde starten, som de släppte iväg, då blev det galopp direkt och vi tappade ca 50-50 meter, men hon jagade ikapp och kämpade sig även förbi en av de andra felfria hästarna in i sista sväng och gick jämsides med den i mål. Alla andra var starthästar och även om de var av varierande kvalitet och hon var lite väl mycklet "entömd" så kom vi imål på en tid runt 25,5 inklusive galoppen.

Hon ser inte halt ut och känns inte så helelr, men det stämmer inte riktigt. Byter bett igen, då hon verkar besvärad i munnen, och provar igen på onsdag.

Bonden känns oförändrat bra i träningen men har varit lite snorig. Verkar OK nu och kändes bra sista hemmajobbet. Anmäler troligen till Gävle den 12:e.

Fick sms om att Parkins senaste blodprov var OK, så nu skulle han montekvalas igen. Vi får väl se hur det blir med den saken...

Vi kämpar vidare.

Idag den 21 februari skulle min farfar Sven ha fyllt år. Han skulle ha blivit 103 år, även om han dog vid 76 års ålder 1988 så saknar jag honom fortfarande. Av alla människor jag känt genom livet så tror jag nog han är/var den bäste, ärligaste och den störste medmänniskan av alla jag träffat.

Jag hoppas jag åtminstone är likt honom lite grann.

Jag har även färdigställt min andra deckare. Den kommer finnas tillgänglig via Bokus och Adlibris inom en dryg vecka skulle jag tro.

Ska bli spännande att höra reaktionerna.

En del av handlingen är för övrigt förlagd till travsporten.

Baksidan på nya deckaren "Hålla tand för tunga".

Jag och Bonden var en sväng till Bollnäs. Han var fullt godkänd på 15,7/1uto på kortlopp so 4:a men det är surt när han har kapacitet att vinna och bara ger upp sista biten.

Återigen fick han bra lopp i andra par ytter. Den i dödens "kvällade" dock lite för tidigt, samtidigt som den i ledningen försökte rcka undan, så vi fick gå lite för tidigt igen i ingången till sista sväng. På 50 meter hade han kopplat grepp och vi ryckte åt oss ett par längder i början av upploppet, men när hästarna bakifrån dök upp, kastade han in handduken som vanligt och vi blev snöpligt av med tredjeplatsen strax före mål. Hade varit bra med lite fler bonuspoäng då vi nu är i poängnöd.

Ändå nionde loppet i rad han tar pengar så han är ju matnyttig i alla fall.

Nästa start kan bli i början eller mtten av mars. Det finns få lopp, speciellt när mycket av hans startpoäng nu är bortkörda.

Parkin skulle ha gått kvallopp i monte i mådags men även det här blodprovet visade på att han troligen har ett irus i kroppen. Han har låga värden på de vita blodkropparna, men är pigg och fin enligt Sofia Aronsson. Dagarna går dock med en rasande fart och nu har hon åkt på fjorton dagars semester till Mexiko med pojkvännen Anders Svanstedt.

Vi får väl se hur läget är när hon kommer hem.

NU har hon snart bara fem månader på sig och ddn 1 augusti är snart här. Då kan de som vill komma och ge honom morötter här hemma på Storjorden :)

Halvsystrarna Parkes och Daley har gått tillsammans i hagen den senaste veckan och det verkar gå ypperligt. Parkes skulle ha gått provlopp idag men det var tjällossning på Bergsåker så banan stängdes.

Daley och Parkes - mina pensionsförsäkringar ;) Foto: Björn Persson ©

Blir antagligen ett snabbjobb tillsammans med Bonden i mitten av veckan istället för att se hur hon fungerar.

Verksamheten med hästarna rullar på som vanligt oavsett vad som händer.

Nya böter i förra veckan med Bonden. Den här gången var de dock befogade då jag tog fel spår i starten.

Hästen är ju dum att vända upp med i voltstart, framförallt från spår fyra och jag vände därför lite tidigare än vad man ska för att han inte skulle stå rakt upp med framhovarna i huvudhöjd på någon, men då blev femman lite ängslig och körde innanför oss och då blev det så att jag hamnade i femte spår och fick 900 i böter. Inget att säga om. I den giltiga starten vände jag som man skulle och resultatet blev en hundrameters startgalopp.

Hästen gick sedan bra tills dess att upploppet närmade sig då vi var trea. han lade mer eller mindre av även denna gång men vi fick i alla fall sista slanten så att det räckte åtminstone till böterna och det runt i kring.

Åttonde loppet i rad han tar pengar tropts att han inte brukar sig. OM han tog i så skulle han vinna åtminstone ett par lopp i rad. Men det är väl utsiktslöst.

Vi tar nya tag i morgon på Bollnäs då förutsättningarna finns åtminstone. Vi gör några smärre ändringar och dessutom hoppas vi på att vädret håller i sig så att vi kan få en bra barfotabana.

Parkes tränar på men känns inte helt hundraprocentig. Min gamle husveterinär 92-årige Kjelle "Vesslan" Westin var här i veckan (vaccinerade Daley) och då kände han igenom Parkes. han hittade dock en galla i vänster knäled. Hon reagerade inte på böjning men han föreslog att jag skulle hålla efter gallan lite med liniment och inte köra i djupsnö. Funkade det inte skulle jag t amig in till någon annan veterinär som gjorde ledbehandlingar, något han själv med ålderns rätt själv numera inte gör längre.

Jag och min husveterinär, den 92-år unge Kjell Westin tar en "selfie". Foto: Björn Persson ©

Vi får väl se vad som händer.

Hon kan dock springa oerhört fort.

Antagligen kvalklar så fort hon fungerar.

Den styvt åtta månader gamla Daley växer och frodas. Jag har dock medvetet tagit det lugnt med eventuell inkörning och likande, även om vi börjar förbereda oss lite grann.

Jag brukar ju ha dem inkörda och klara i februari men det känns som om vi tar det lite lugnare med den här damen som är född aningen senare än de andra.

Även om jag tror hon är lätt att köra in så tänkte jag inte ha så bråttom den är gången.

DALEY provar hur det är att vara påklädd som en travhäst. Hon verkar inte bekymra sig. Foto: Björn Persson ©

Parkin är anmäld till montekval på måndag. Vi får väl se hur det går. Och om han håller för att ridas i lopp med tanke på hans framknän som varit hans akilleshäl hela karriären.

Vi får väl se.

Men då blandade sig måldomarnämnden i det hela och bötfällde mig för snäv körning mot proffstränaren Per Linderoth (som sedermera vann!) efter drygt 250 meter av loppet.

Det kostade mig 900 kronor i böter då jag smidigt och snyggt utnyttjade den lucka som fanns på utsidan när jag gled ut från fjärde inner och ut i tredje ytter. Linderoth skrek (som vanligt) att jag inte skulle gå ut, men det fanns mycket gott om plats (på filmen ser man att han sitter med sina hjul jämsides med den bakom mig) så jag körde snett framåt och ut. Linderoth kan köra för fullt hela tiden men han kommer ändå varken framåt eller bakåt i sin position vilket syns klart och tydligt på filmen.

Nu straffar idioterna i tornet mig för att Linderoth inte kan täppa till luckan.

Frågan är om Linderoth ringt och gnällt? Och har han det, så kan man ju verkligen ifrågasätta vilkens ärenden måldomaren på Begsåker går. Har de hittade det här "regelbrottet" på egen hand så vet inte jag riktigt vad jag ska tro. Även om deras kamera har andra vinklar, så borde ju Linderoth ha tagit upp om jag varit på väg att störa honom?

Att det körs riktigt snävt mot mig efter ca 100 meter det bryr man sig inte om, däremot så hittar man den här obefintliga grejen på mig.

Mycket dåligt, minst sagt.

Titta själv och bedöm på http://www.atgplay.se/#!/lopp/20150128-bergsaker-v4?id=4

Med sån här "kränkande särbehandling" är det inte roligt att vara en av de allt färre körande amatörerna inom svensk travsport.

Men sånt här agerande från måldomarnämnden slår inkompetensen ytterligare en spik i kistan på det sjunkande skeppet som travet av idag är. Men det är ju så med teoretiker och andra funktionärer där många inte har en aning om hur det är att köra häst i lopp.

Det är inte första gången jag blir brydd över domslut som drabbar mig. Jag gör också fel och de gånger har jag inget problem med att erkänna. Men med såna här bedömningar blir man ju bara brydd.

Vi kör på, men det blir allt tydligare att det finns olika regler beroende påvilken licens man har och det är jävligt dåligt.

Det enda glädjande med onsdagen var att Bonden nu passerat 100 000 kronor i insprunget. Kul milstolpe. Nästa mål är att han når 100 000 insprunget i min träning. Fattas drygt 24 000 spänn till det!

Vi provar igen på fredag om vi kommer med. Den här gången dövar vi hästen helt så får vi se.

Parkin skulle strykas igen. Tydligen höga vita blodkroppar.

De hade tagit blodprov. Ovanligt att han stryks så ofta. Han brukar ju alltid vara kärnfrisk annars.

Man får väl hoppas att det inte är något värre.

Tiden går och snart är det 1 augusti. Sex månader hos Sofia kvar sedan kommer han hem och då börjar vi på ny kula igen.

På återhörande.

Hästen kändes skaplig men han är ju bättre barfota. Vi gör ett nytt försök i ett "spårtrappelopp" på Bergsåker på onsdag. Lunchtrav. Han har minst pengar på sig och vi har spår ett. Siktet inställt på en matlapp så att han kravlar sig över 100 000 intjänat.

Kul om det lyckades.

Parkes var jag in med igen förra helgen och om mungiporna gick upp senast så gick de ner nu. Smällfin i fyra bakvarv sedan blev det bara en massa rullande och ett par galopper utan att hon fick någon ordning på travet. Körde runt 28-29 i 3000 meter med bitarna efter 21-22.

Inte är det så kul när man sitter bakom en kanon som inte fungerar och man inrte vaet vad man ska ta på... Kan ju ha varit banan, men jag vet inte jag.

Fölet Daley är ju väldigt fin och jag ska väl börja på så smått att köra in henne men det blir nog inte förrän i mitten av februari.

Långbenta DALEY när hon var några dagar gammal här hemma. Foto: Maja Löfgren ©

Utanför travets värld så upptäckte yngsta dottern Matilda hur några ungdomar försökte stjäla grannens skoter under natten till måndagen varpå hon ropade till mig som öppnade dörren i bara kalsongerna och skrek åt dem, men de hörde mig nog inte för de hade fått igång den tjuvkopplade skotern och drog iväg.

Vi ringde polisen som turligt nog var i Matfors, jag klädde på mig och vi sprang ner och väckte grannarna. Polisen mötte tjuvarna halvvägs in på storjordenvägen men kunde inte stoppa tjuvarna som vek ut på en lägde och förvann. Grannen tog dock upp jakten på sin enduro-crossmotorcykel och spårade dem till Töva, en mil härifrån mot Sundsvall där han hittade skotern, och en av tjuvarna fastnade där i polisens garn.

Någon dag senare var även de andra två tjuvarna gripna.

Polisen var glad att kunna få ta någon på bar gärning. Inte så vanligt och grannen fick igen skotern.

Kul att kunna vara till hjälp ibland.

Hästen var inte riktigt som bäst och har haft lite känningar i ett bakknä. Jag tror allt är i ordning nu. Dessutom så är han nyklippt och fin. Vi anmäler till Bollnäs nästa vecka så får vi se. Jag finns även tillgänglig som lånekusk där den dagen som är "Lunchtrav" med en del Breddlopp.

Var även ner på Bergsåker och körde Parkes för första gången på en travbana sedan i augusti. Före det var det premieloppet i maj. Så hon blir kanske inte "banless" i första taget. Körde i underkant 28/2140 meter med en rykande avslutning under 20 sista 200 metrarna. Där det enligt GPS:en gick 18 när det gick som snabbast. Travet var om inte hundraprocentigt så i alla fall bra nära. Har svårt för modd och backar men på platta backen travar hon om inte som en dröm så pass bra att det lovar mera. Tycker hon påminner i stilen om Damita som jag vann ett lopp med för något år sedan.

Provar eventuellt igen på lördag om vädret är med oss.

Parkin blev struken senast han skulle starta och jag tror det berodde mer på vädret än på hur hästen mådde även om Sofia Aronsson sa att han var lite snorig. Bättre att stryka än att chansa, oavsett.

Är han frisk nog så skulle man prova montekval så snart det bara gick.

Slutligen så kan jag meddela att det fortfarande kommer in "Spermaräkningar" för Prevenues betäckning.

Senast nu från Västerbo Stuteri där en fin liten faktura på 2250 kronor för spermaskick. Sammanlagt 15 000 spänn nu i omkostnader bara för att få henne dräktig.

Som sagt slå mig hårt i huvudet om jag börjar yra om någon fler betäckning. Det är rådet har jag gett åt mina familjemedlemar.

Nu får det vara slut.