Tyvärr så har året som varit varit det sämsta sedan jag vet inte när. Även om jag vunnit lopp och fått rekordlite böter i år så har det varit motigt mest hela tiden.

Det var länge sedan det var sån här uppförsbacke.

Kostnaderna har skjutit i höjden och intäkterna minskat. Men jag har ju ändå kört in drygt 33 000 som kusk och som tränare har det blivit 44 000.

Trots det så räcker det inte när utgifterna bara stiger. Jag tycker synd om de som inte får in några pengar alls.

Trots att jag minskat ner från fyra till två hästar så har vissa månader varit tunga. När man dessutom haft veterinärkostnader och kostnader för equi-terapeuter på närmare 30 000 tillsammans så blir det tufft.

Tråkigt att lägga bort så mycket pengar när hästen inte fungerar ändå.

Dessutom så hade ju Willie Carr kostat mer än han smakade så att säga, närmare 150 000 kronor blev det från födseln, pengar som också spolats ner i toaletten, ungefär på samma sätt som veterinärkostnaderna för Daley som också känns lite sura att svälja ner och som också de nästan känns som bortkastade.

Även om hon börjar se lite bättre ut nu i december så, vet jag inte om veterinärbehandlingarna i juni, juli och augusti spelade så stor roll.

Resorna till Skyttmon har dock givit lite mer resultat känns det som.

Ändå är det mycket pengar som blött ur min sargade plånbok.

Daley gick för övrigt ett jobb idag 28/2140 meter och travade bra på stallrakan och sämre i kurvorna, men ändå ett litet steg framåt. Det känns som om hon kan springa rejält fort när hon får det att stämma.

Frågan är bara när.

Eller kanske OM travet kommer stämma för henne.

Tur då att Parkes kämpar på och försöker hålla oss flytande så gott det går.

Hon har ju inte räckt riktigt och hade ju ingen riktig form i somras. Tycker att hon varit riktigt bra i höst utan att få någon utdelning. Startar igen på söndag, men är chanslös från dåligt läge.

Möjligen om några galopperar och de stryker några innanför, så läget blir vettigt.

Men vi får väl hoppas på bättre resultat nästa år.

Jag ger mig inte så lätt.

Vi hörs.

Och God Jul på er förresten om jag inte överraskar och skriver något mer innan jul...

Parkes har varit ut tre gånger sedan senaste blogginlägget. Först var vi till Gävle den 17 oktober. Och körde barfota på en sanslöst smetig bana. Det var som blötlagd lera och hon fick inget som helst fäste. Och höll till och med på att gå omkull efter mål. Så här i efterhand är det ofattbart att hon ändå blev fyra, och det på en 14-tid, framförallt med tanke på att benen for både hit och dit.

Själv blev jag avstängd för felaktig drivning, då bland annat båda benen ramlade ur fotstegen på jänkarvagnen jag lånat mitt på upploppet, och man måste absolut ha fötterna i fotstegen enligt reglementet. Nu tog det väl för lång tid för mig att få upp dem igen. Då det härvar min andra förseelse för drivning på "kort tid" fick jag förutom böterna även en tre veckors avstängning.

Dessutom ringde Staffan Falk från förbundet och förmanade mig eftersom jag fått två drivningsböter på de senaste åtta loppen. Att jag kört 15 lopp i år och bara fått böter två gånger tycker jag annars är ett bra facit på att jag bättrat mig, men Travsporten har ju stramat åt reglerna ännu mer, och i vanlig ordning är det ju vi som inte kör så mycket som oftast får bära hundhuvudet...

Nåväl. nog om detta.

Parkes fick istället Mikael M Andersson i sulkyn den 2 november på Hagmyren. Eftersom det var lite smetig bana blev det aluminiumskor runt om. Slutade femma på blygsam tid, trots bra lopp i rygg på ledaren. Men hon hade hög puls efter loppet och en bra stund efteråt. Ingen sjukdom har dock visat sig efteråt, så det var väl en ren tillfällighet att hon inte funkade.

I fredags var det dags igen. Nu fick min gamle vapendragare när det gällde framgångssagan Parkin, Henrik Svensson i sulkyn på Bergsåker. Hästen och kusken gjorde det bra och slutade 6:a på tiden 17,5/2140 meter efter en fin slutspurt från att ha varit sista häst i in i slutsvängen.

Kusken var nöjd, och utan en grov störning i sista sväng hade hon nog hamnat några hack längre fram. Rycktussarna sparade.

Parkes och Henke Svensson inför start. Foto: Kennet Olsson ©

Nu tränar vi på och fortsätter anmäla. Nästa start blir troligen Bollnäs nästa vecka. Om vi kommer med. Henke var intresserad a att köra om han skulle dit.

Och han förtjänar väl en till chans då han fick bra fart på hästen.

Daley var in i torsdags och gick sitt andra banjobb. Inte lika bra som senast, även om hon var fin i värmningen. Tappade en framsko någon gång under andra heatet och då kom "gristravet" fram direkt.

Provar eventuellt igen nästa vecka.

Vi kämpar på.

Annars blir det Bergsåker, en vecka senare.

På Gävlöe senast var hon klart bra. Kul att hon höll i hela vägen och det var nära en andra plats.

Ändå för lite poäng i nuläget. Men vi kämpar på.

Hon känns i alla fall fin i träningen.

Har varit på två besök till Skyttmon (18 mil) och Equiterapeuten Monika Nilsson, vilket varit mycket positivt för Daley som känns mycket bättre i dagsläget.

Fick träningsförbud i fjorton dagar mellan första och andra besöket, då hon överansträngt vissa muskelgrupper i vänster bakoch ryggen. Nu efter behandling och daglig stretching av ryggen och övningar för musklerna på ryggen så får v jogga på igen. Och det gör hon faktiskt rätt så bra i trav, igen, vilket var ett tag sedan.

Nytt återbesök den 23 oktober igen.

Passar även på att berätta att Willie Carr klarade sitt premielopp på Solänget, bara veckan efter det misslyckade försöket på Bergsåker.

Nu när han fick starta på egen hand och ensam i volten, samt tjugo meter bakom tre kvalhäster gick det bättre, även om han konsrade lite i volten även nu, och det gick som på nålar i inledningen, då han öppnade på 1.37 första 500 och 1.35 på varvet. Avslutningen var dock vass och han kom i mål på en sluttid på 1,31,5 vilket innebar ett avslutande varv runt 1.28.

För egen del var det roligt att ATG-live inteklippte av sändningen döruppe. Utan jag kunde följa det hela i "lajven"

Bra gjort och stort grattis till Pär Ländin som nu fick hundra gånger pengarna på sina satsade 200 kronor, vilket var summan han betalade när han köpte honom.

Jag är ju helt klart ingen stor affärsman, men det bjuder jag på.

Kommer man inte överens med hästen ifråga, såska man inte hålla på med den heller. Och Wille och jag hade en lång historia kantad av besvär, som de flesta vet.

Hoppas ändå han springer in lite även i framtiden, så jag får fortsatta uppfödarpengar. För springa kunde han.

I övrigt är det lugnt.

Min hjälpreda Kennet är förkyld så jag har kört hästarna själv för det mesta den senaste tiden, funkar ju det med när man bara har två.

Vi får se vad som händer framöver. Men två är väl idealiskt att ha egentligen om man vill hinbna med annat än bara köra häst.

Kör hårt därute.

Klantigt och oturligt att "Norsken" fastnade och något som innebar att hon stannade till och tappade fart. I det läget låg vi femma och utvändige hästen galopperade så när vi fick luckan trodde jag på att kunna nå någon av de framförvarande genom att rycka i norsken. Istället tappade vi vår pengaplacering och blev först utan istället.

Mycket surt.

Nu gör vi en långresa till Gävle den 22:a. Nöden har ingen lag då vi varken har poäng eller några passande lopp på närmare håll.

Surt också att statusen på Daley är oförändrad.

Trots veterinärbesök för ca 15 000 kronor så skuttar hon fortfarande upp och ner med vänster bak. Och galopperar när det går lite fortare än joggingtempo.

Finns inga ledhältor.

Och inget annat specifikt att ta på.

Har även regelbundet haft en Equiterapeut här och grejat utan någon särskild bättring.

Jag hade önskat att Agge Engblom levat. Det känns som den typen av "urbogning av en sena" som han fixade förr i tiden. Har fått tips om en kvinna i Jämtland, och det blir väl nästa steg.

Det som stör mig mest att det är en sån jävla fin och kapabel häst.

För övrigt så trodde jag att jag möjligen skulle kunna få in lite uppfödarpengar på Willie Carr som gick premielopp i måndags. Men några månader hos den nye ägaren, proffstränaren Pär Ländin hade inte ändrat speciellt mycket, utan han galopperade direkt från start (och därefter konstant i två varv) när det nu blev allvar igen.

Bra alla fall att han inte lade sig.

Misslyckandet berodde i alla fall inte på att han såg mig innan loppet då jag inte visade mig för honom förrän efteråt. Han såg dock glad ut då han såg mig, hästen.

Annars såg han ut som vanligt.

Såg att han skulle prova igen på Solänget på söndag. Vi får väl hoppas det går bättre då, då han är ensam på sin volt och endast har några nordisar 20 meter bakom sig.

Nä nu avslutar jag det här lilla inlägget.

Hoppats ni har det bättre i travvärlden än jag just nu.

Men jag uppdaterar lite om läget så att det inte ska vara helt dött här på sidan.

Parkes knep en matlapp där i tredje veckan av juli på nytt rekord över voltstart och distans men var inte helt hundraprocentig, som jag ju redan visste.

Tyckte ändå hon var skaplig.

Även om jag fick årets första böter - för drivning, men jag tror nog både Björn Goop och Åke Svanstedt klarat sig undan i liknande situation...

Två dagar efter starten behandlades hon i vänster hovled och höger bakknä, med tuppkam som har kortare karens, även om det är lite dyrare, och inte lika verkningsfullt som kortison.

Hältorna bedömdes som mycket lidriga, 0,5 grad på hovleden, och mellan 0,5-1 grads hälta på bakknät. Lite lyxbehandling kanske, men nu är hon förhppningsvis mycket bättre till nästa start, som är planerad till den 20:e på Hagmyren.

Breddlopp och "Punkt 22".

Hon borde komma med.

Hjälptränaren Kennet Olsson tycker att hon känns bättre och springer rakare i vagnen än någonsin. Så vi får väl se var det slutar.

Ett vässande banjobb nu på måndag (förövrigt en för mig en sällsynt företeelse, med banjobb på starthästar), pekar väl ut färdriktningen och vilka förhoppningar vi kan ha på henne i inför starten.

Daley var också hon iväg på ett tredje besök hos Veterinär "Sisso" i Hudiksvall.

Hältorna är borta, men hon stöter fortfarande med ena bakbenet.

Antagligen både psykologiskt och lite från korset. Hon fick ett par kortisonsprutor till, den här gången på båda sidorna i SI-leden.

Några dagars vila sedan är det styrketräning som gäller för att försöka få henne att bryta mönster.

Hoppet är det sista som överger en.

Veterinärräkningarna hittills i juli och augusti har gått på ca 18 000 kronor. Det är lätt att hålla sig för skratt, men ofräscha hästar kostar ändå mer i längden.

En halt häst springer inte in särskilt mycket pengar.

För övrigt hinner man med en hel del när man bara har en häst att köra. Passade på att bygga om min spånvagn och målat lite stalldörrar när jag hade lite tid över.

Man kan "fuska" sig fram både som snickare och målare också, om nöden kräver det...

Nymålade stalldörrar gör att det ser lite trevligare ut. Foto: Björn Persson ©

Har även passat på att bygga om och renovera spånvagnen nu när tiden funnits. Foto: Björn Persson ©

Min tredje häst Parkin lämnar betet på måndag fören leasingperio som skolhäst på Bergsåkers travskola.

Så ni som är sugen på att lära er köra häst har chansen att köra en 5-faldig V75-vinnare och (nästan) dubbelmiljonär om ni anmäler er på någon av travskolans kurser i höst.

Hästen är lite tjock som man ska var efter betet, men verkar trivas fint med livet.

Jag var dit och verkade hovarna på honom förra veckan och han var lika glad som vanligt när han blev lite ompysslad.

Även om han blev lite konfunderat över att han mer eller mindre behövde hoppa in i en gammal ladugård genom en sidodörr som var placerad en trettio-fyrtio centimeter över marknivån.

Men han är ju en klok häst, den gamle.

Parkin fick hovarna verkade i förra veckan, och nu på måndag bär det av till Bergsåkers Travskola. Foto: Björn Persson ©

Det var allt för den här gången.

Lev väl där ute!

Minst sagt.

Endast två hästar i stallet gör det ju lite lättare rent ekonomiskt när det går dåligt resultatmässigt.

Och det är ju alltid något. Dessutom hade jag ju köpt hö för fyra hästar i sommar och nu är det bara två som ska äta, så det borde ju räcka september ut i alla fall, om inte längre.

Ny start idag igen för Parkes och jag tyckte det kändes som en bättring i formen senast på Bollnäs, även om det blev ett mediokert slutresultat när hon dalade ner till en slutlig 6:e plats efter snabb öppning till ledningen. Det gick nog en bra bit under 10 första 200 metrarna och det satt väl lite i benen till slut.

Då hade hon också gått på bete en knapp vecka och ätit gröngräs och bara varit inne tre nätter och bara lite lätt träning tre dagar innan loppet. Nu har hon ju varit inne på nätterna och haft det som vanligt sedan förra starten. Med det loppet i kroppen tror jag att hon gått framåt.

Tjockisen och Parkes laddar inför starten på Bollnäs senast. Foto: Björn Persson, självutlösare ©

Ikväll blev förutsättningarna också rätt bra med spår 8 i voltstart och direkt i rygg på den förmodade favoriten från start.

Kan vi behålla dennes rygg och hänga med in på upploppet så tror jag på en framskjuten placering. Ävn om Börje Andersson i Tips-Tv Bergsåker bad om ursäkt för att han skrivit in fel häst i programmet, när han hade henne som outsider. Och jag som för en gångs skull trodde han lyckats läsa loppet på rätt sätt...

Hade för övrigt en liten "familjefest" i efterdyningrna av min födelsedag i våras, i helgen och då kom Parkins störste supporter, Magnus Eriksson upp och hälsade på både släkten och sin favorit, som just nu går på bete. Rolig att hästen är så klok och igenkännande när man kommer dit.

Parkin och Magnus Eriksson. Foto: Björn Persson ©

Och Magnus gillar han ju som man ser på fotot :)

Daley är under behandling. Vi harvarit två gånger till den isländske veterinären som har sin klinik på Jan-Olov Perssons gård innan Hudiksvall. Första vändan sex kortisonsprutor. Hovled fram, framknän och bakknän. Inga stora hältor men många små.

"Värsta" hältan var exempelvis på "bara" 1,5 grad på vänster bakknä.

Vid återbesöket i måndags blev det ombehandling av vänster hovled och höger bakknä, som han sprutade från både inre och yttre ledingång. Dessutom behandlde han SI-leden uppifrån, det är ju typ bäckendelen som behandlas om man beskriver det lite enkelt och luddigt. Prognosen är väl att det kan gå, men att det är långsiktighet som gäller. Så vi får väl trula på och träna lite lätt tills nästa återbesök om ca 14-18 dagar.

Han kollade även upp Parkes när vi var där och hon var helt OK och i klart startbart skick, även om vi kanske kunde behandla en hovled och ett bakknä framöver.

Janne Falk verkar hovarna på Parkes. Foto: Björn Persson ©

Har även varit lite sliten i kroppen så jag är glad att Janne Falk var här och hjälpte mig med verkningen av både Daley och Parkes senast. Hans verkningsapparat är betydligt mindre slitsam att använda, när man verkar hovrna än om jag ska stå där själv med klubba och klinga. Att slå på skorna fick jag dock sköta själv.

Hej på er.

Dels har det gått lite dåligt och dels har det inte varit mycket att skriva om. det har varit svårt att hitta vettiga lopp åt Parkes och även om hon kännts bra så har det inte fungerat i de få loppen hon gjort.

Men vi tränar på. Troligen start den 14 juli.

Har även tränat på med Daley som bara blivit sämre tycker jag och nu ska vi till veterinär för koll så fort jag får en tid. Hon fungerar skapligt i 25-28 tempo, men går det fortare stämmer det inte. Tråkigt då hon känns både stark och löpvillig.

Willie Carr's karriär har ju varit en enda lång uppförsbacke med stora besvär. Efter oerhört mycket hårt arbete så hade han äntligen börjat fungera och vara stabil. För två veckor sedan körde jag provlopp och det gick rätt bra. Ni kan se det här (Provlopp) och jag var ganska övertygad om att besvären var borta för got då han accepterade nya saker på rätt sätt, åtminstone fram till i fredags när det var dags för premielopp då hamnade vi på noll igen.

Det var lite mycket folk och lite mer grejer än vanligt i och runt banan och när det väl var dags för start så "ballade" han naturligtvis ur på riktigt och reste i volten så att jag for ur baklänges och han la sig på banan. Det var några otäcka sekunder då jag låg där med hans bakhovar runt huvudet, innan jag kom upp och han gjorde sin klassiska manöver och kastade omkull sig på marken och spelade död.

Det kom folk från alla håll och tog av honom grejerna och efter att jag kastat lite grus i huvudet på honom så klev han upp och vi traskade iväg tillbaka in i proffstränaren Pär Ländins stall där vi selat ut.

Ingen av oss gjorde illa sig men jag bestämde där och då att han borde få avsluta sitt liv.

Att en häst kan skada den som kör har man alltid i beräknande när man kör häst. Om dom däremot även blir farlig för andra kuskar, som nu i voltningen och han reser rätt upp, och kanske slår ner hovarna i huvudet på någon annan, så ska man nog inte vara på en travbana. Samma om han blir ridhäst och han lägger sig med någon på ryggen och med fötterna i stigbyglarna kan ju vad som helst hända.

Nu övertygade Pär Ländin mig om att ge hästen en chans genom att skänka honom till honom. Och funkade det inte så skulle han i sin tur ta bort honom och inte sälja honom vidare.

Ländin har ju sett hästen när han varit både på banan och hos Mikael M Andersson, så han vet ju alltsom hänt runt omkring hästen och hur han varit.

Eftersom man inte ska skänka bort djur, så betalade han en symbolisk summa av 200 kronor. Vilket kan bli en bra affär för honom. Klarar hästen premieloppet har han ju 20 000 kronor som i en liten ask. Och tiden har han ju sprungit.

Själv är jag klar med Willie Carr. Och han fick fler chanser än han förtjänade med tanke på alla bekymmer han orsakat och de pengar han kostat.

Nu tar vi nya tag.

Med en tom box i stallet. Den ska väl troligen fyllas upp innan vintern.

Eventuellt kan det bli en Andelshäst i stallet framöver hösten. Är det någon som är intresserad av att eventuellt vara med så skicka gärna en icke bindande intresseanmälan. Inget är dock klart om vad det blir för häst, antal delägare och vad det kommer att kosta, men inte fler än tio andelar hade jag tänkt. Eventuellt en unghäst på kriterieauktionen i slutet av september, eller en nordis.

Skicka intresseanmälan hit medelpadsfemman@telia.com

Vi hörs!

Hur som helst så någonstans mitt emellan Gällö och Bräcke på E14 på väg mot Matfors, flyger både hjulen på vänster sida av hästtransporten och hamnar någonstan ute i skogen.

Vi hade oerhörd tur att inte finkan gick omkull, men eftersom Parkes var lastad till höger så höll sig vagnen troligen i upprätt läge då hon antagligen lev en motvikt, precis som bilen, som fick ett rejält ryck bakåt men höll sig på vägen och vi kunde bromsa in och stanna.

Jag trodde först att vi fått punktering då jag såg hur det svischade tillvid hjulskyddet i sidobackspegeln.

Men mina ögon blev nog bra nog klotrunda av den förvåning som drabbade mig, när jag kom ur bilen och såg att både däck och fälgar var spårlöst försvunna på den sidan.

Hjulen bara frsvann på väg hem. Foto: Björn Persson ©

Vi klarade oss bra alla tre, men finkan fick dras av bärgare till Ånge och Parkes fick lift hem av Ingemar Söderberg som snällt stannade och erbjöd sig att ta med henne hem i sin hästbuss.

Mycket schysst gjort.

Hur det hela gått till vet jag inte.

Bärgarkillen sa att de andra två däcken satt som berget, och han hade aldrig varit med om något liknande. Han hade med sig reservdäck som han kunde skruva dit temporärt så att han kunde dra finkan till en verkstad i Ånge.

Jag har ju inte rört hjulen sedan i början av april då jag lade om till sommardäck. Och jag har ju kört en hel del sedan dess.

Mycket mystiskt.

Men jag är glad att det gick bra.

Parkes lastas om längs vägen på E14 och fick åka hem med Ingemar Söderberg. Foto: Kennet Olsson ©

På fredagen innan hade vi arit ner med både Daley och Willie Carr Vi körde först tre bakvarv och vände upp. Wille invändigt och Daley utanför. Kennet Olsson körde henne. Vi körde då 1.45/2140 meter. Därefter fick Wille duscha och Daley pusta en stund innan hon gjorde 3140 meter efter ca 30.

Bättre än på länge men inte riktigt bra. Lite entömd även nu.

Vi gör ett nytt försök i dag i lånad finka.

Parkes startar antagigen en 16 Juni nästa gång. I ett amatörlopp på Bergsåker.

Vi hörs

Tråkigt.

Jag vet inte riktigt varför, men det är en massa strul

Ingen större fara med Parkes som inte fick chansen riktigt på V75 när Ulf Ohlsson körde. När hon blev hängadnde i tredje spår och sedan dödens en bit, då ledsnade hon. Och med tanke på att hon trivs bäst intill sargen i vanliga lopp - så var det ju inte konstigt att hon gav upp i det där sällskapet.

Nu "missade" ju Ohlsson att värma henne också som han lovat, men det hade nog ingen större betydelse. Han har ju hamnat i tredje spår runt svängen i vilket fall. Men jag tyckte att hon inte kändes liak smidig och fin som hon gjorde i värmningen innan starten på Bollnäs. Inga stora grejer, men så fin som hon var då har jag nog aldrig känt henne, så det var ju synd att det blev sämre den här gången.

Hon har varit fin i träningen efter och nu provar vi igen på torsdag den 18:e på Bergsåker. Och nu kör jag själv igen. Bra läge, men oerhört startsnabba hästar både innanför och utanför oss gör att jag tonar ner förhoppningarna lite. Dessutom 1640 meter så jag tror nog att "alla" laddar.

Daley fungerar inte alls för tillfället. Körde provlopp för 10 dagar sedan och det var INTE kul. Galopperade efter 50 meter i både provstart och ordinarie start. Därefter entömd något djävulskt. Jag hade kunnat släppa högertömmen helt och bara använt mig av innertömmen och ändå så bröt hon utåt i banan.

Fungerade inte alls trots ett sista varv i styvt 20-tempo.

Vände om direkt efter lite nedvarvning och körde ett till jobb i trettiotempo och det var bättre, men långt ifrån bra. När jag skulle ut och köra henne tre dagar senare var hon blockhalt. Hittade inget, drog av framskorna och lät henne vila en knapp vecka, och körde igen med bakvända skor och då var hon inte halt.

Knepigt problem, då man inte hittar något märkbart.

Hon är ju stor och behöver mer muskler, men var ju riktigt fin i kvalet, men hon har i princp bara blivit sämre i travet sedan då jag tog bort broddskorna. Vi får väl se vad jag hittar på.

Har ringt Bergsåkerkliniken för att försöka få Catharina Fischerström attt kolal igenom henne, men inte hört något från dem.

Willie Carr är ju ett problem för sig. Har varit svullen i princip i tre veckor, svullnaden gick ner rätt bra efter penicillin och smärtstillande behandling ochjag kunde börja köra lite lätt. Prognosen såg skaplig ut, men eftersom han tydligen är helt hjärndöd och ovarsam påa lla sätt, så lyckades han skada sig själv igen, Och har lyckats skära sig på något, på baksidan av samma ben under knät, hittade jag en trekantigt öppen flik, som jag fick göra ren,. Dagen efter stod han där igen med ytterligare svullnader på samma ben.

Den här "röda faran" kommer nog inte ge sig förrän han brutit ett ben eller något befarar jag.

Vi får väl se hurt det går med svullnaderna, han är dock inte halt, men risken för ett "elefantben" är ju överhängande.

Jävla skit.

Som om han inte hade problem så att det räckte till redan innan...

Hej med er.

Det är en "extra" V75-omgång på Bergsåker och då jag tycker Parkes varit rätt bra på slutet (trea med allt sparat på Bollnäs senast) och vi hade poäng som räckte, så tänkte jag att jag skulle anmäla, problemet är ju att jag jobbar egentligen, och att det dessutom är ett lönepåslag med 200 procent då det är 1 maj.

Nu har jag tagit ledigt ändå, och jag hoppas naturligtvis att det ska bli en rejäl slant in, åtminstone så att det täcker upp min uteblivna extralön.

Men enligt den lokala expertisen så är det nog inget problem, nu när jag satt upp Ulf Ohlsson imorgon. Han är ju Sveriges segerrikaste kusk under fjolåret, och ständigt den som är med och vinner mest.

Hade tänkt att Micke M Andersson skulle få chansen, men då han numera har B-licens så fick han inte köra, eller Henrik Svensson, men han var avstängd såg jag när det skulle anmälas.

Tror det blev rätt bra ändå...

Skämt åsido så är det väl aldrig så lätt, så att hon bara vinner med 30 meter tack vare att inte jag kör, det krävs ju att hon är bra också, vilket jag tycker att hon är just nu.

Jag hoppas att experterna har rätt och att hon nu visar det också.

Det är som jag sa åt han från Travronden som ringde, men som han aldrig skrev i tidningen " Det är ju roligast att köra själv, men å andra sidan är det roligt med 100 000 också"

Vi får väl hoppas det blir så...

Övriga hästar tränar på även om gamlingen Parkin ledsnade och fotade till Willie Carr på vänster framben, så att skenan på fuxen ser ut som en "knölpåk". Han är dok bara svullen och inte halt, men jag får ju ta det lugnt i träningen ett tag tills dess att svullnaden gett med sig.

Annars så verkar han växa mycket. Och ojämnt.

Willie Carr växer en hel del just nu och ser lite "ojämn"ut. Foto: Björn Persson ©

Gamlingen ska annars iväg till Micke M och hans Kristina på torsdag och vara körhäst, då det kommer ett gäng dagisbarn dit. Kul för honom att göra något annat än gå här och skrota.

Daley har svårt att få till travet och är inte helt hundraprocentig. Var och körde igår på Bergsåker och då gick hon ca 24/2140 meter med ett avslutande 22-varv. Travet stämmer dock inte och hon drar ett bakben lite i kurvorna, även om hon känns stark och fin annars.

Knepigt, men jag ska byta till tvärtåade bakskor, som hon hade i höstas, så får vi se om det blir bättre igen. Med broddskor fungerade hon bättre, men det sliter ju väldigt på dem med såna under sommaren.

Vi kämpar på

Trevlig valborg på er.

Hästarna känns skapliga och itisdags fick Willie Carr träna med Daley för första gången. Gick bra att sela ut båda samtidigt och han har blivit lite annorlunda "den röde" mot för tidigare. "Wille" gick tre gånger i backen medan Daley fick sex intervaller.

Kennet var tillbaka efter sin vecka i fjällen och var körsugen så han fick köra Daley, något han bara gjort en gång tidigare, och det var nere på Bergsåker när hästarna var hos Micke M.

Hon har ju slagits lite när hon var yngre, men det gick bra. Däremot hoppade "röden" upp och fotade till sidostroppen som jag haft på honom för att han skulle springa lite rakare i vagnen, var väl inte mer än ett litet skutt, men han kan han också, tydligen.

Ikväll blir det start för Parkes. Hon och jag åker iväg till Bollnästravet ikväll och är med i V64-2. Där vi lottats till spår 2 bakom bilen. Jag provar antagligen med norsken även jag. Enda andra ändringen är att jag lånat B-tränarföreningens nyligen inköpta Mastervagn, en variant av en så kallad "jänkarvagn".

Har bara kört henne i en liknande en gång tidigare och det var i V75 i höstas, så jag vet inte om det har någon större effekt, men det är ju skoj att prova när förutsättningana är skapliga. 500 meter längre än senast när Micke var tvåa med henne, men vi hoppas på ett bra resultat.

Hej med er.

Daley (Kennet Olsson) och Willie Carr (Björn P) på väg hem efter intervallsträning i tisdags. En svag vårkänsla har börjat kännas även på Storjorden. Foto: Anetet Svanberg ©

Jag har varit lite dålig på att uppdatera. Minst sagt. Men nu kommer i alla fall en liten rapport om vad som hänt sedan senast.

Senast jag skrev firade jag och Anette att vi varit tillsammans i 30 år. De två senaste veckorna har vi firat min 50-årsdag på Dominikanska Republiken. Anette bjöd mig på resan i present, vilket var synnerligen trevligt och snällt av henne.

Hästarna har vi haft alla fyra hos Mikael M Andersson på Bergsåker medan vi var borta. Inte särskilt billigt men ändå det bästa alternativet med tanke på att vi skulle vara borta så länge.

Micke och hans sambo Stina är väldigt seriösa och duktiga så det kändes tryggt att lämna hästarna i deras vård.

Turligt nog så passade Parkes på att bli tvåa medan vi var borta och bidrog lite till träningsavgiften. Otur att hon inte fick vinna då hon torskade med en nos. Galopperade två gånger i inledningen och hamnade i tredje inner, ändå hade hon bästa spurtkrutet kvar när luckan kom ca 100 före mål.

Det såg ut som om hon sprang dubbelt så fort som de andra när Micke drog norsken 50 kvar (Första gången den användes) men hann inte dit även om det var nära.

Slutade således 2:a på tiden 15,9 med galopp på volt 1640 meter och tjänade 10 000.

Otur för Micke som väntar på sin 100:e seger som kusk (vilket jag i princip lovat att han skulle ta med Parkes med rätt förutsättningar).

Han trodde själv att galopperna kom för att han satt ett boots på ett bakben för att kompensera för att hon drar ena bakbenet en aning. Nu har hon ju aldrig varit "snebalanserad" förut och troligen fixade hon inte det och blev orytmisk, men eftersom hon inte vill annat än trava så redde hon ut det och höll sig i trav resten av loppet, även om det inte såg så snyggt ut. men det har det ju aldrig gjort direkt.

Men hon är ju en riktig krigare

Veterinär Gunnar Rangul hade ju kollat upp henne efter senaste starten då hon var helt under isen travmässigt, men hittade inget. Och nu visade jhu hon att även om stilen är lite underlig så kan hon springa fort ändå.

Nu siktar vi på Bollnäs den 20:e och hoppas på vettigt spår.

Alla hästarna har körts hela tiden medan vi varit borta av Micke och Kennet Olsson som varit med på Bergsåker och kört mest hela tiden.

Till och med gamle Parkin har fått vara med och agerat "pacer" lite då och då under de här två veckorna. Vilket han verkar ha gillat för han har varit på bra humör hela tiden säger dom och inte sugit luft så mycket. Stina blev väldigt förtjust i honom och har bokat in ett lån av honom till någon "dagiskörning" i början av maj.

Kul för gamlingen att få göra något.

Daley har gått några banjobb, ett efter 30/3000 meter och ett 1640 meters efter ca 22. Har skott henne nu idag sedan hon kom hem och hon ska jag känna på lite imorgon.

Hon är ju stor och lite slapp och helt annorlunda byggd än mina andra hästar. Hon behöver nog sätta lite mer muskler innan det blir aktuellt med start.

Fanns ett skapligt lopp för 3-åriga ston i mitten/slutet av maj på Bergsåker som jag hoppas ha henne i ordning till.

Willie Carr har ju bivit valack och det har gått jättebra med allt. Han har ju varit två veckor längre än de andra i och med kastreringen. Han fick ett återfall och la sig en av dagarna där som nyskuren, men därefter har det gått som en dans enligt Micke.

Han har till och med kört ett banjobb efter 1.45/2140 meter med honom, om jag inte hörde helt fel. Och det är ju bra med tanke på förutsättningarna.

Körde honom idag här hemma och det verkar OK med allt.

I alla fall än så länge. Vore ju kul om han åtminstone kunde betala tillbaka lite, genom ett godkänt premielopp vad det lider.

Avslutar med några bilder från Dominikanska..

Hej med er!

Parkes var stresssig och besvärlig innan start senast och även efteråt. Hon har ett "eget" psyke och fixar inte att ha med sig någon från "stallet" hemma när hon ska tävla. Nu chansade jag ändå då vi fick stå hos Micke M Andersson med både henne och Daley (som skulle kvala), och där det är galler mellan boxväggarna såa tt hon kunde ha koll hela tiden. Det fungerade icke. I loppet blev hon trött på ett par steg och hade hög puls efteråt. Även om det öppnades på 09,5 första 500 och vi var med och sökte position så var hon inte alls "med i matchen" och jag drog inte ens bomullen då jag tyckte att hon var för seg.

Ska kollas upp av veterinär imorgon.

Daley klarade kvalet galant och även om det blev två omstarter och hon hade 4:e spår var det aldrig någon fara. Avslutade under 20 sista varvet helt obrukad.

Kan bli skoj det här framöver - Klasshäst.

Annars är det idag exakt 30 år sedan jag och Anette träffades. Otrligt lång tid som gått väldigt fort.

Hej med er

Här på Storjorden tränar vi på som vanligt. Jag är mycket tacksam att Kennet Olsson är här och hjälper mig med lite av varje, även om körningen av Parkes är det primära.

I lördags var vi ner på Bergsåker med Daley som gick provlopp med den äran. Första gången tillsammans med fler hästar än en och det gick bra.

Hon fuskade lite med travet in i första sväng, men sedan var det aldrig några problem. Kom imål på 24/2140 meter efter ett avslutande varv efter 1.22. Jag körde henne i ryggar hela tiden och hon fick ett lopp i tredje inner, och när jag tog ut henne ett spår in på upploppet så försökte hon öka farten.

Vad mer kan man begära?

Nu provar jag och kvala henne den 14:e mars. Samtidigt som det är tänkt att Parkes ska ut i ett spårtrappelopp. Anmälan imorgon den 8:e

Nu brukar det ju bli lite besvärligt för henne då hon helst ska vara ensam startande från stallet, eftersom hon har ett väldigt "huvudbry" över var hennes eventuella kompis är, när hon åker iväg hemifrån med sällskap. Det kan innebära att nästan vad som helst kan hända om hon inte ser polaren hela tiden, så vi får väl se hur det går.

Helt klart så fungerar hon bäst när hon får åka iväg "ensam".

Willie Carr fick göra resan ner på Bergsåker och till Mikael M Andersson redan idag. "Wille" ska tillbringa en månad där igen, mest för att vi ska resa bort, men även för att bli kastrerad. Vilket känns passande att göra under tiden då vi är borta och han kan bli ompysslad på rätt sätt varje dag efter "stympningen".

När vi är borta kommer alla hästarna att vara hos Micke och Kristina.

Det kostar en del, men de får ju omvårdnad, träning och mat. Och alternativen till detta är ju inte direkt många om jag vill åka iväg. Förhoppningsvis kan Parkes springa in någon krona också till kostnaderna under tiden.

Willie Carr återigen på Bergsåker och lyckligt ovetande om morgondagens kastrering. Foto: Björn Persson ©

Wille gick annars rätt bra att frakta ner den här gången, även om han skrapade och levde om nästan hela vägen til travbanan, så var han ganska lugn ändå och klev av snällt när vi kom fram

Han hade inga problem med att acklimatisera sig i hagen igen heller som det såg ut.

Svårare för ensamheten hade hans hagkompis gamle Parkin, som inte alls verkade tycka om att slippa den efterhängsne tvååringen. Och gick och ropade efter honom mest hela tiden nu här på eftermiddagen.

Han joggade och kvastade i sin ensamhet i hagen och att damerna Daley och Parkes är inom nästan ständigt synhåll brydde han sig inte om nämnvärt.

Eller så var han bara nöjd med att han var välbehövligt nyskodd och lätt på fötterna igen, då jag offrade en dryg timme åt att fixa hovarna på honom.

Passade på att verka hovarna och sko om Parkin igår när jag hade en timme över. Foto: Björn Persson ©

I övrigt är det inte mycket att orda om.

På återhörande.

Troligen som nybliven 50-åring.

Om inte förr

Jag är ju inte så flitig på bloggfronten. Men då jag lyckades vinna redan i årets andra start är det väl på sin plats med en liten rapport.

Parkes årsdebuterade ju förra måndagen och eftersom vi bara kört ett banjobb så ville jag inte klämma ur henne allt som gick. Dessutom hade vi bakspår bakom bilen. Hon fick ett snällt lopp då och vi satt i ryggar mest hela tiden. Både för att jag ville köra snäll (och kanske mest för att jag inte såg någonting i leran, ha ha).

Eftersom det bara blev en åttonde plats men ändå en matlapp och hon inte behövde förta sig, så anmälde jag till måndagens lopp också, då hon bara skulle få möta ston. I och för sig hade de lite mer pengar på sig än henne och ett för henne opassande tillägg. Men med få hästar så hoppades jag på ett bra utgångsläge. Och springspår med Ulf Ohlsson utanför mig blev ju rätt bra.

Räknade med att om jag bara var på rätt ställe på "Klart" så skulle jag pricka starten perfekt bara jag hade koll på när Uffe vände. Och det blev ju riktigt bra kan man ju lugnt säga när jag satt i ledningen efter 300 meter från mitt tillägg.

Med den andra femhundringen i underkant av 27-tempo, så hade hon inga problem att freda sig efter ett avslutande 17,5-varv.

Kul att få vinna igen.

Det här var åttonde segern för mig som kusk. Och jag kan inte säga annat än att året börjat bra.

Bara det inte blir som 2011 när jag inledde med en andraplats och 12 500 in med Willie Carr's morsa Prevenue på Gävle och det tog ända fram till oktober samma höst och drygt 20 körda lopp innan jag var på plats igen.

Jag hoppas jag är stabilare nu för tiden...

Jag hopaps därför att det inte bara blir en vinst i år som det blivit de senaste åren. Några till hoppas jag kunna ta.

Även om Parkes gör det bra så ärd et väl Daley jag har de större förhoppningarna på. Har försökt hitta något provlopp åt henne men jag har ju haft en hel del annat att stå i när det körts provlopp på Bergsåker. Men inom någon vecka hoppas jag det blir av.

Skulle gärna vilja ha henne inkvalad innan jag drog till Karibien. Men jag vill testa henne i ett provlopp först.

Willie Carr sväller lite i haserna, men annars tränar han på bra. Han kan lägga iväg rätt bra en bit, även om han är lite svagare i en abakbenet som det verkar. han travar dock utan problem, än så länge i alla fall. tanken är att han ska kastreras inom några veckor. Han är ju snäll och så, men kanske han torkar ur lite i haserna och ben om han blir valack.

Parkin ser mer och mer ut som en fölmärr. Han blir bara tjockare och tjockare. Men han verkar trivas även om han inte blir körd

Det var det om travet för den här gången.

För övrigt skulle min älskade farfar Sven ha fyllt 104 år idag.

Vi hörs..

Det var nästan tre veckor sedan senaste inlägget, så jag gör väl ett försök att beräta om vad som händer. Vinterträningen fortgår och som jag skrev senast så har vi börjat köra snabbare och kortare intervaller nu.

Att hästarna har svarat bra på det fick jag en fingervisning om i tisdags då jag och Kennet var ner och körde banjobb med både Parkes och Daley. Båda såg jättefina ut och eftersom jag körde daley själv och Kennet Parkes, så kan jag inte säga så mycket om hur Parkes kändes, hon såg dock väldigt fin ut. Vi körde 24/2140 meter med Daley på innerspår och det avslutande varvet efter ca 23. Därefter fick Parkes fortsätta ett varv till i samma tempo med en snabbare avslutning.

Det anmärkningsvärda är att treåriga Daley bara lunkade på och funderade på annat emellanåt. Dessutom var det ju bara sjunde banjobbet i livet för henne och kanske det första som hon gick helt felfritt.

Nu har hon ju tränats rejält på hemmaplan så jag är inte direkt brydd över att hon kunde springa kvaltiden redan, men vi får väl se vad som händer. Nu blir det vä lite stopp då hon strykit sig i på insidorna av hovlederna på frambenen (Oerhört ovanligt, men hon är extremt trång när hon går och nystar lite med hovarna, det hjäpte inte ens med karledskydd i neopren) och nu har såren spridit sig till karlederna och inflammerat dessa. Vi får se hur hon läker ihop. Mjukgörande barnolja och våtvärmande är väl det jag får försöka med.

Daley bakom och Parkes framför i stallet på Bergsåker efter värmningen i tisdags. Foto: Björn Persson ©

Parkes startar på Östersund den 13 om allt går som det ska. Tror hon kan behöva något lopp i kroppen, men man vet aldrig...

Parkin fick även han "träna" lite i helgen. Två pass blev det för gamlingen när Magnus Eriksson kom upp från Hällefors på besök och passade på att känna på pensionären lite.

Kul för mig och även för Willie Carr som fick träningssällskap ett av passen. "Wille" funkar annars skapligt just nu. Han har vuxit mycket och är lite överbygd, men travar på så ofta det bara går. Enda problemet är att han tog sig ur den större hagen ett par gånger förra veckan, då han bara gick rakt igenom elbanden, så nu har han och Parkin fått byta hage med tjejerna.

Jag hoppas han håller sig kvar i den han är nu. Den har ju både slanor OCH ström.

Även om han är snäll och beskedlig just nu så kommer han att kastreras i början eller mitten av mars i samband med att han får tillbringa en månad hos Micke M igen.

Precis som antagligen övriga hästar också får göra också en kortare period då jag och Anette åker bort och firar min 50-årsdag...

Det kan gå hårt till när Parkin och Willie Carr bråkar med varandra i hagen. Foto: Björn Persson ©

Det var väl allt jag hade att berätta om vad som händer för tillfället.

För övrigt så har min tre veckor långa avstängning nu avtjänats. Vi får se hur länge det dröjer innan nästa smäll...

På återhörande.

/Björn

Hästarna tränar på och det känns bra. Jag har fått lite körhjälp av en pensionär, Kennet Olsson på slutet och det är ju roligare för hästarna när man kan köra dem tillsammans. Jag trpr att både Parkes och Daley får ett fint år om de får vara friska. Båda känns starka och löpsugna. Parkes börjar gå intervallträning med tempo nu till veckan efter att ha fått gå i "mördarbacken" den senaste månaden. Planerad start för henne är om en knapp månad på Östersund.

Willie Carr fungerar nöjaktigt även han, även om det finns en hel del "moln" på himlen för hans del. Han är ju lite väl krokig i benen och dessutom lite svag mentalt, så vi får väl se vad som händer. Det blir inte bättre av att Parkin "fotar" till honom ibland då han är för besvärlig...

Jag kör honom var annan dag - om jag har möjligheten - och springa gillar han ju som det verkar.

Vi ser tiden an.

"Oldboy" Parkin äter av nöjets lust och blir allt tjockare. Han går mellan stallet och hagen och det är väl den motion han får förutom när han ska hålla efter "Wille", som är lite besvärlig ibland. Skulle vara roligare för honom om någon hade tid att greja lite med honom eller rida honom lite, men det är ju som det är.

Han verkar trivas rätt bra ändå med att lata sig.

Så där.

Nu har det kommit en liten rapport för er som är intresserade.