Jag har börjat tröttna på alla konstigheter som sker i den här sporten.

Det känns allt tydligare som om en sorts mentalitet som verkar gå ut på att slicka uppåt och sparka nedåt, fått fotfäste hos de i ledande positioner, exempelvis tycker jag det märks alltmer på funktionärer och andra som styr inom sporten. En sorts "kompis-nepotism" som gör att de stora aktörerna inte alls döms lika hårt som de små, när något händer.

Många gånger känns det som om att en del missbrukar sina positioner och dessutom tar grova felbeslut som drabbar de små aktörerna i den här kostsamma branschen.

Men det är väl så att den breda massan får betala medan övriga klarar sig.

Något som i slutänden inte kan sluta på annat sätt med en katastrof, om man nu inte vill att sporten enbart ska ha en handfull utövare till sist?

Det mullrar lite i leden och jag vet inte riktitigt vad det ska mynna ut i. Det är dock väldigt många som börjat yppa sitt missnöje, även om de flesta fortfaande sitter "Stilla i båten" och väntar på vad som ska ske.

De styrande vill dock ge sken av att allt är frid och fröjd. Och är det inte det så kan man ju alltid hota med den nya möjligheten att straffa utövarna av vår sport om de inte följer den utstakade vägen och tiger still i framtiden.

Ett led i försöken att kväsa travsportsutövarnas protester, inte kanske lika våldsam och slutgiltig som massaker på himmelska fridens torg i Peking, men troligen lika effektiv, blir den nya "Code of Conduct"-reglerna som inträffar vid årsskiftet (det är bäst att skriva av mig nu år 2016 innan jag blir straffad för mina åsikter - något jag kan bli nästa år).

Men de/vi får väl den sport vi förtjänar till slut.

Svårare än så är det inte i längden.

Om tillräckligt många tappar förtroende för travsporten.

Och det gör man fortfarande, trots löftet om "Pokalåret 2018".

Att allt fler upplever att det inte längre är rättvist och går schysst till är inte konstigt.

Eftersom det enligt min mening är precis så det är.

Det är inte en slump att fyrtio procent av amtörlicenserna försvunnit sedan 2006.

De som delar ut direktiv och regler borde besöka verkligheten någon gång. Inte bara hälsa på hos Ja-sägare och de andra som står där med "slevarna i grytan".

Även om jag är trött på mycket så är jag fortfarande förtjust i hästarna.

Jag kommer fortsätta att köra lopp - trots att jag får orimligt mycket konstiga domslut mot mig. Åtminstone i jämförelse med andra som gör liknande saker.

Det hände senast igår. Då fick jag 1200 i böter samt avstängning tre veckor (drivningsböter 3:e gången sedan i somras innebär automatisk avstängning).

Anledningen var att jag manat på min häst åtta gånger med spöt under de sista 500 metrarna. Eftersom jag enligt dem var chanslös på pengar (hur jag nu kunde vara det redan 400 kvar) så fick jag inte driva på hästen alls.

Därav böterna.

Hade jag vunnit loppet hade jag troligen inte fått några böter lät det som. Vilket kan förklara att de två runt omkring mig som vevade som bara den innan kurvan, men med annan licenstyp än undertecknad, klarade sig från böter.

Att jag tappade position när jag inte fick loss huvan och hamnade efter i början av kurvan, och därefter jagade på hästen för att försöka komma ikapp, och när jag såg att det inte skulle gå, slutade köra på hästen sista 200 innan mål.

DET tog de ingen hänsyn till.

Jag trodde inte det var möjligt att det var drivningsböter, när de kallade på mig i tornet, möjligen att jag skulle få en reprimand för att jag släppte vänstra tömmen helt, för att slutligen få av huvan på hästen.

Jag hade inte en tanke på att det var någon drivningsorsak. Jag drog ju inte ens ner norsken på hästen, som definitivt inte var trött.

Nä det känns inte så kul det här längre.

Och jag kommer troligtvis i framtiden vara ytterst sparsam med att köra andra hästar än mina egna.

Det kostar alldeles för mycket. När man sätter sig upp och kör gratis och tar blygsamma fem procent på inkörda pengar, då går det inte att dra på sig godtyckliga böter på dryga tusenlappen.

Dessutom böter som ytterst sällan någon annan får för samma grejer.

Det borde som sagt vara lika för alla men det känns det sannerligen inte som det är.

Ett bättre slut på året öfr er än mitt, önskas er alla.

Årets statistik:

Här är siffrorna från årets tränarstarter för de hästar jag haft i min regi

Årets resultat för Parkin: 1 0-0-0 0 kr 18,1m

Årets resultat för Parkes: 18 1-2-2 80 000 kr 15,5k 14,1am

Årets resultat för Bonden: 1 0-0-0 0 0 kr 16,4ak

Kuskstatistik:

Nedan finns loppen fördelade enligt kronologisk ordning, häst, kusk, bana, resultat, tid och prissumma:

Tränarstatistik

Här följer lite andra siffror från 2016

Det sammanlagda bötesbeloppet som kusk är 9500 kronor (dessutom tre veckors avstängning)

Årets resultat för Björn Persson som kusk: 23 1-2-2 91 300 kr 15,5k 14,1am Segerprocent: 4%
Årets resultat för Björn Persson som tränare: 20 1-2-2 80 000 kr 15,5k 14,1am Segerprocent: 5%

Inkört: 3970 kronor per start (710 kronor mer per start än 2015)
Intränat: 4000 kronor per start (666 kronor mer per start än 2015)
Böter: 413 kronor per start (187 kronor mer i böter per start än 2015).

Bäst 2016

1. Att köra mitt första V75-lopp, synd bara att jag blev först utan pengar.

2. Parkes första seger på Östersund i juli

3. Att Quantum Bond hamnade hos rätt person - Anna-Lena Forsberg

Sämst 2016

1. Funktionärer som har ett ont öga till mig

2. Alla äventyrligheter med Willie Carr

Delad 3:a.. Parkins ovilja att springa som gjorde att han fick bli pensionär och att Daley inte blev klar i tid för att gå premielopp.

Vi tar nya tag. Åtminstone ett tag till.

Gott nytt år än en gång.

Ett Gott Slut önskas mina läsare. Jag ser gladare ut inför V75-starten i höstas, än jag känner mig nu. Foto: ALN ©

Björne

Årets sista blogginlägg, som går igenom året som gått, kommer strax innan nyår.

Hästarna tränar på som vanligt.

Allt går enligt planen.

Daley gick ett jobb igår på strax under 30/2140 meter med sällskap och kändes skaplig när hon väl bestämde sig för att hålla sig till trav, inledde med två kortare galopper från början. Men skärpte till sig och lufsade på bra sedan. Sista varvet efter 1.28. Hon travar bra, men är lite bekväm.

Jag körde även provlopp med två hästar och var tvåa med en och trea med en. Så det var fullt upp. Nordisen Eldmyran hoppade två gånger från start men ställde sig och kom upp i rygg på ledaren efter ett varv. Kom ut i svängen och ville "utmana" blodingen i ledningen över upploppet och fick då tusen ben och hoppade, men ställde sig och kom i mål som trea på ca 1.35/2140 meter. Den andra jag körde, Villagelecouersdeau startade ensam på tillägg men satt i rygg ledaren efter ett varv. Kändes lite seg men var tvåa hårt dövad och odriven på ca 21,5/2140m

Jag trodde jag hade kört lopp färdigt för året, men på onsdag har jag blivit jag uppsatt på en finsk häst från Umeå i Amatörpokalen på Bergsåker, Jag blev inte "vald" utan uppsatt tack vare position i "kuskligan" av de tillgängliga i loppet.

Kul ändå.

Hästen är tränad av en finsk proffstränare med verksamhet i Umeå och har en etta i raden. Ensam på springspår blev vi, så läget är ju bra, även om jag inte är säker på att det går att utnyttja spåret till att få ledningen.

Men vi kör väl får vi se. Jag har ju skrällt i den här typen av lopp förut...

Jobbar dagen på onsdag så det blir ite snärjigt att hinna dit, men det mesta brukar lösa sig...

Och som sagt God Jul till er alla

Tur det.

Hoppas det fortsätter så.

Han hade dock fått ett tramp i kronranden på ena frambenet, som han är lite småöm i. Han travar lite som en stövare, lite på tvären. Men jag får väl nöja mig med att han inte ligger på marken...Tids nog lär han sig väl trava som han ska.

Och så Daley då. Henne blir man ju inte klok på. Jag var ju så himla nöld efter förra jobbet men dagen efter hade hon svällt upp i höger framben. Hon ömmade lite, men ingen ömhet och svullnaden var borta på kvällen när hon varit ute i hagen hela dagen. På morgonen var den tillbakak igen, och så har det hållit på. Hon är fortfarande lite svampig på morgonen men ingen hälta och ingen ömhet. Vet Gunnar Rangul kommer och lyser igenom med ultraljud ändå i morgon.

Parkes har ju vilat i en knapp månad och nu var det fjorton dagar sedan hon blev behandlad. Körde motion med henne idag, och hon kändes jättefin och pigg. Blir en liten tur imorgon också eventuellt.

Återkommer senast runt nyår med en årsrapport. Om inte förr.

Men nu verkar det funka.

Igår var jag ner med henne på banan för endast det femte besöket på en travbana. Det har alltså bara blivit fem banbesök för henne så här långt. Vilket är ovanligt lite för en unghäst. Många jobbas ju på banan varje vecka under långa perioder. Det är väl betydligt mer än hur jag brukar lägga upp det, men fem besök är dock det minsta jag kört med någon tvååring någonsin tror jag. Men det har varit mycket strul längs vägen, med skador och liknande.

Nåväl igår så kändes det äntligen som om poletten ramlat ner och den här damen tog "tag i grejerna" och lufsade väg med lång käk och säkerhetsvagn distansen på 31/2140 meter. Med ett avslutande 29 varv och då fanns det spänst kvar i henne ändå.

Med god marginal hade hon klarat ett premielopp alltså. Om det är varit för tre veckor sedan. Enligt reglementet så ska loppen ska genomföras mellan mars och oktober.

Så lite surt är det ändå.

Men det här är nog den bästa hästen jag haft. I alla fall den som har det lättast för sig mentalt. Sedan om det blir något av henne det återstår att se.

Jag har i alla fall återfått en god portion hopp om framtiden i alla fall.

Vi jobbar på och fortsätter med några banjobb till om vädret tillåter.

Det var också kul att känna på Willie Carr själv, för första gången sedan han kom till Micke M och Kristina. Han var ju som vilken unghäst som helst nu när vi körde ilag alla tre. De körde nordisar medan jag körde "Wille" ungefär åtta varv runt hagarna, vilket motsvara ca fem kilometer.

Det kan inte understrykas tillräckligt vilket bra jobb de gjort med honom. En stor applåd. Micke är underskattad och jag tror att han skulle lyckas rätt bra om han fick rätt material att arbeta med.

Dessutom är han trevlig, social och hjälpsam.

Inte alla tränare som är det.

På onsdag nästa vecka hämtar jag hem honom och hoppas på att han funkar lika bra hemma. Gladast av denna hemkomst blir nog Tjock-Parkin som fått gå själv i hagen och ha det tråkigt medan Wille varit på Bergsåker.

Över till den fjärde och sista hästen att rapportera om och precis som jag skrev senast, så har jag väntat på att få till ett veterinärbesök på Parkes och i måndags var så äntligen veterinären Gunnar Rangul hit och vi gick igenom henne.

Och precis som jag hade på känn så var hon halt i båda framknäna.

Inget fel någon annanstans.

Det känns ju bra med tanke på uppträdandet de sista loppen, då hon stumnade till slut. En styv grads hälta och ändå har hon vilat helt efter sista starten den 5:e november.

Det hjälper inte mot hältor i leden med bara vila, ska det bli bra behöver man ofta hjälpa till med en ledinjektion för att de ska bli helt kuranta. nu fick hon kortison och fortsatt vila några veckor. Så får vi se hur det verkar, om det krävs ombehandling eller om vi kan köra igång med vinterträningen.

Vi siktar in oss på start i slutet på februari eller början av mars.

Nu är det lite lugnare, för att inte säga mycket lugnare. Så nu kommer en ny blogg.

Om vi börjar med en rapport från travverksamheten så blev jag lite less senaste starten med Parkes.

Från tredje spår och volt hade jag räknat med att vara med och köra om ledningen. Men eftersom det ska strula mest hela tiden så blev det likadant då. Först åkte jag på en tjuvstart, vilket jag själv tyckte var helt fel efetrsom jag ända till kör hade min hästs huvud en decimeter bakom den på spår två, för att ha säkerhetsmarginal.

Men jag ä ju "van" att betala böter så det var ju inte konstigt att jag fick en till böteslapp.

När den giltiga starten går tar jag ännu mer säkerhetsmarginaler, men är ändå ganska säker på att ändå få ledningen när Parkes börjar få upp farten efter hundra meter, men icke. Då blir det som att köra in i en "strut". Det blev smalare och smalare eftersom nr fyra kör rakt ner i vårat spår och sätter hjulet innanför vårat högerhjul. Jag skriker och skäller på pojken som kör, vilket inte kanske är så snällt, men jag blev vansinnig över "alla tings jävlighet" och sinnet rann på mig. Nåväl jagh ade ingt annat val än att dra tvärstopp för att inte tippa ur honom och ge upp körningen om ledningen. Därefter blir pojkvaskern hängande i tredjespår utanför oss och när den framför oss galopperar i utgången på första sväng och drar stopp då han inte kan ta ut hästen (eftersom pojkfan är utanför) så galopperar Parkes för första gången när hon blir lite generad. Hon ställer sig fort men tapapr ändå lite. Eftersom jag är synnerligen frustrerad så går jag på, för ovanlighetetns skull, i tredje spår 700 kvar när de aviserar bakifrån och hon är raskt uppe vid den i dödens, men hon blir snabbt trött och vi håller bara farten in i mål på en usel tid.

Hon hade hög puls efteråt och jag vet inte men även om hon gick med skor så borde hon ha varit bättre rent allmänt. men jag tror hon har en smygande dubbelsidig framhälta, även om hon inte visar något travet, så påvisar hon sama symptom som "ärliga" och normalt gåvilliga hästar brukar göra när de har ont i framknäna. Det vill säga att de stumnar rejält sista biten.

Därför ger jag upp för det här året och gör vintervila. Så nu väntar veterinärbesök och vila någon månad för henne innan vi kör igång och tränar inför 2017.

Alltså har jag bara en körhäst hemmahär nu och jag och Daley har börjat på att åka uppöver mot Kvällsjön. Tanken är att on ska ner och göra några banjobb ändå här under förvintern. Hon har ju bara hunnit med fyra banbesök under tvåårssäsongen på grund av allt strulande, så jag tror vi behöver köra på lite där, även om vi mest kör mängdträning hemma.

Willie Carr är de mycket nöjda med på Bergsåker hos Micke M och Kristina. I veckan fick han skor och de gullar och håller på med honom mest hela tiden. Körningen verkar också fungera bra nu, även om han är lite tjurig och bekväm så gör han som Micke vill när han körs. Han blir kvar där november ut. Jag åkerner lite ännu nästa vecka och kör honom själv några gånger där nere så att jag vet att det går.

Willie Carr friserad och fin och med skor på hovarna. Foto: Kristina Wimark ©

I övrigt har jag haft mycket med marknadsföring att göra av min nya (den tredje) deckare "Synden straffar sig själv". Det har varit signeringar, Svenska Deckarfestivalen och lokalradio (Lyssna här) och tidningsgrejer.

Roligt att prata med norske författaren och förre utredaren hos polisen Jörn Lier Horst som berättade för mig att han varit den som utredde travtränaren Atle Hamres utpressning av en skeppsredare.

Selfie med författarkollegan Jörn Lier Horst. Foto: Björn Persson ©

Kul att det rullar på även om det tar lite tid.

Dessutom så har jag hunnit med ett visst antal 12-timmarspass på fabriken, samt fyra kursdagar i "bättre arbetsmiljö", på Hotell Södra berget sedan senaste blogginlägget.

Nu ska jag ut och ta emot ett hölass. Så det ligger på...

Vi hörs

På lördag är det dags för en ny start. Hade anmält till breddloppen på Bergsåker, men trodde inte vi skulle komma med med tanke på de kvarstående poäng vi hade efter söndagens start på Hagmyren.

Men det gjorde vi. I ett stolopp där ingen känns som en given segerkandidat.

Jag var lite besviken på Parkes senast med tanke på det fina lopp hon fick, men hon bjöd inte till riktigt sista biten, utan höll bara farten. Inget speciellt efter loppet mer än aningen högre puls än vad hon brukar.

Kan ha varit att hon inte fick fäste riktigt. Nu kör vi med skor på lördag så får vi se hur det går. Bra läge med 3:e spår i volten, men efter åtta starter i rad med bilstart så kan nog vad som helst hända, även om hon brukar vara förnuftig.

Hade hjälp i onsdags med körningen då Erik Remnehag kom hit och "hjälpkörde". det blev inte så tufft med tanke på lördagens start. Men han tyckte Parkes kändes bra, själv körde jag Daley som börjat släppa till som det verkar. Jag hoppas hon känns lika bra nästan gång vi åker ner på Bergsåker, som hon gjort på slutet här hemma.

Håller hon ihop och fungerar så tror jag det här är den värsta av dem allihop.

Märk mina ord.

Dessutom grattis till Faster Sigbritt som fyller 79 år i morgon den 4:e november. Hoppas dagen blir bra för dig faster.

Vi ger oss iväg mot hagmyren, som är ca 8 mil hemifrån. Lagom söndagstripp. Det är tyvärr sista loppet, så det blir ju ändå en heldag.

Vi har fått ett halvtaskigt läge. Spår 7 bakom bilen, medan favoriten fått ett perfekt tredje spår. Känns tråkigt att vi inte får några bra lägen när det är "lämpligt" motstånd.

Men det är väl bara att gilla läget.

Nere på bergsåker sköter sig Willie Carr bättre och bätre. Nu har han även varit ute och joggat på travbanan lite. Känns bra. Jag ska väl ner och köra honom själv där också innan jag tar hem honom. Han får dock stanna en månad till hos Micke M och Kristina.

Daley har börjat fungera riktigt bra här hemma. Jag har ju sagt hela tiden att det är en riktig häst om hon bara håller ihop och släpper till och hon är lite på väg att göra det som det känns. Synd bara att jag inte haft en månad på mig. Då hade premien varit i hamn som en liten dans.

Men så är det. Vi får väl hoppas att hon tjänar sina pengar ändå.

Parkin är tjock som en boll och ser mer ut som en julgris än en travhäst just nu. Men är man pensionär så är det väl inte så noga hur man ser ut bara man trivs.

Imorgon skulle för övrigt min farsa Benny ha fyllt 70 år. Nu dog han 7 februari 2014. Tänk vad tiden går fort.

Farsan utanför sitt eget lilla sommarställe. Foto: Björn Persson ©

Hej med er.

Så här långt uppehåll i bloggandet har jag nog inte haft på väldigt länge.

Det händer inte så mycket att skriva om.

Parkes tjänade de första pengarna sedan segern i juli förra veckan.

Hon slutade 5:a efter en invändigt lopp och tjänade 4500:- på tiden 15,7/2140a

Jag hade chansen att byta 3:e inner mot 2:a ytter länge, men chansade på att det skulle lösa sig ändå, även om det gick fort därframme.

Nu kom jag ut i tid när de kallnade framför mig, tyvärr så blev jag ändå kvar bakom den jag slank ut i rygg på, när den galopperade i andra spår (ca 5-600 kvar) och med en trött häst innanför mig och en annan som avancerade utanför mig i 3:e spår drogs jag bakåt. När jag väl kunde komma förbi den som galopperade var de framför nästan i mål, kändes det som.

Hon spurtade bra, men fick ändå släppa förbi sig en som liftat i rygg på oss strax före mål. Vi var egentligen 6:a i mål men de diskade en för passgångpå upploppet och vi fick 5:e platsen.

Svårt att säga vad vi blivit om jag gått ut i andra ytter 1500 meter före mål. Kanske 2-3:a? om hon orkat.

Nästa start Gävle den 27, om vi får typ "önskvärt" spår.

Det blir inget premielopp för Daley i alla fall. Surt att loosa 20 000:- Det är första gången sedan premieloppen kom till som jag missar det med någon av mina hästar.

Typiskt att det skulle bli med den absolut dyraste hästen man någonsin fött upp...

Var in på banan igår och hon bara dummade sig och galopperade flera gånger, när vi skulle köra rätvarv. Micke M Andersson (som har Willie Carr i träning) fick även testa han och han menade att det var en oerhört fin häst, men att hon var bortskämd.

Hon"drev" med både mig och honom tyckte han. Hon ger "fan i det" när det blir lite jobbigt och då bromsar hon sig i galopp..

Det var bara att bli lite tuffare och kräva mer av henne, "köra" henne mer på bettet, så att hon lärde sig.

Han gav henne ändå gott hopp.

Om man ska göra något fel med en häst, så var det "bästa" felet att göra att man varit för "snäll".

Vi får väl försöka kämpa på med det då. Hon är ju väldigt munvek och det är väl kanske därför, hon inte vill ta bettet på riktigt. Nytt bett och kolla munnen igen kanske. Vargtänderna känns ju bara pyttelite, men kan ju ställa till det ändå.

För övrigt så har Micke och hans sambo Kristina fått till Willie riktigt bra. Han småbråkar lite, men de kör honom ensam runt hagarna som bara den nu.

En nånad till kan han få hos dem så att olaterna försvinner.

Om vi går över till annat så säljer boken hyfsat även om ALLA media är totalt kallsinniga till att skriva/prata om min tredje kriminalroman, "Synden straffar sig själv"

Så det är ju bra om ni låter ordet gå runt så det blir någon form av reklam. Även om Svenska Deckarfestivalen gav mig (och de andra författarna som deltar) bra reklam när vi fick en helsida i "Norrlandsupplagan" av tidningen Expressen härom dagen.

Festivalen går mellan den 9-11 november i Sundsvall. Jag är med den 9:e klockan 13.30 se hela programmet på hemsidan.

Vi hörs

Jag klantade till det med Parkes när vi var ut sist i V86.

Och det är ju såna där gånger det är skönt att man inte är ute på långresa, utan har nära hem.

Hon hade ju aldrig startat från 8:e spår och med helstängt huvudlag så började hon vrida på sig för att se hästarna innanför när vi körde upp mot bilen. Jag lade an höger sidostång och rätade upp henne och felet sedan var att jag behöll stången på höger sidan när bilen släppte.

Eftersom hon vill ut med höger bakben lite extra när hon trycker iväg, för att inte slå sig på höger bakota, blev det inte speciellt lyckat när jag höll kvar hennes bakdel med stången. Hon galopperade därmed för första gången sedan debuten och med facit i hand var det inte så konstigt. När jag väl släppte på stången var det försent. Sedan blev det inte bättre att jag jagade ikapp invändigt när de öppnade 10 första 500.

Hon blev av naturliga skäl trött.

Vilket jag får ta på mig.

Nu provar vi igen i ett "vanligt" lopp på Bergsåker på tisdag. 10:e spår bakom bilen är väl sådär. Hoppas att någon av de framför kan öppna lite så att vi får ett vettigt lopp åtminstone.

Vi går ner i klass och jag hopaps vara med därframme.

Willie Carr har nu varit i drygt två veckor på Bergsåker hos proffstränaren Micke M Andersson och han börjar sköta sig. Efter helgen skulle det bli vagn på. Nu tror jag inte DET är något problem då just den delen aldrig stört honom.

Om jag inom en snar framtid blir gråhårig så beror det uteslutande på Daley . Har böjt igenom henne på klinik, haft hem equiterapeuten Laser-Stefan och så har "Tandmannen" Ingvar Larsson gått igenom munnen.

Ändå hoppar hon kråka när hon springer.

Tröttsamt när den dyraste satsningen man någonsin gjort verkar slå totalt fel...

Å andra sidan är hon gigantisk och det är väl kanske som sambon (som inte är någon hästmänniska) säger att hon måste växa i kroppen innan det fungerar.

Den som lever får se.

Över till roligare grejer.

Idag släpptes min senaste deckare "Synden straffar sig själv" bor ni i närheten kan ni köpa signaerade exemplar direkt av mig, annars finns den hos välsorterade bokhandlare och på www.bokus.se och www.adlibris.se ca 200 spänn kostar den beroende på var man handlar.

Hej svejs

Min tredje deckare är nu släppt. Foto: Anette Svanberg ©

Willie Carr är på Bergsåker hos proffstränaren Micke M Andersson och efter en inledning som var helt overklig, då han synade gruset nästan mer än han stod på alla fyra så verkar detha lugnat ner sig en aning. Ingen vagn på ännu, utan Micke vill "börja om från början".

Han har dock sagt att går det inte på fjorton dagar är det nog bara att lägga ner det hela. Han hade aldrig träffad på dummare häst i alla fall. Och jag är böjd att hålla med honom - även om hästen är snäll och vänlig, så är han väldigt besvärlig på många sätt när det inte är han som bestämmer.

Jag hoppas Micke får ordning på det. Det gäller att nöta på tills han ger med sig. Och det har inte jag tid med här hemma då jag även har ett annat jobb att sköta och ett par andra hästar att ta hand om och träna.

Daley var på återbesök på Bergsåkerskliniken iförrgår och allt var perfekt vad det gällde böjproven. Inga hältor. Problem kvarstår dock. Hon kan ändå inte trava.

Surt!

Parkin mår som en prins och enda negativa är väl att han nu går ensam i hagen. Han kan dock ha koll på tjejrna när han vill. Så det går ingen nöd på honom.

Hej svejs

Vi gör ett nytt försök i ett V86 lopp på Bergsåker nästa onsdag. Därefter får vi väl kanske söka oss till lite enklare motstånd.

Daley var på besök på Bergsåkerskliniken förra tisdagen och inga större grejer, men däremot var det flera småhältor. Det var väl egentligen bara höger framknä och bakkotorna som inte uppvisade någon som helst hälta. Behandlades dock i bakknäna och i vänster framknä. Återbesök på måndag och är det OK då så hoppas jag hon "travar" igen. Med lite tur hinner vi om det stämmer för henne göra en chansning på premieloppnågon av de sista skälvande dagarna där i elfte timmen i oktober.

Tror att hon klarar det lätt om hon håller sig på benen och är fräsch.

Odågan Willie Carr kastade omkull sig och var allmänt besvärlig innan jag åkte till Kreta på semester. Nu har han körts ett par gånger här hemma utan missöden med assistans på sidan av Janne Falk.

Ändå har jag bokat plats hos proffstränaren Micke M Andersson, som är den enda tränaren som håller till inne på Bergsåkers travbana för tillfället.

Han får göra ett försök på en lämpligare plats än här hemma på Storjorden. Det är för mycket stök och bök för att hålla på med en sån här strulig häst här nu när det byggs två hus och det är traktorer och lastbilar och allt möjligt längs vägen.

Imorgon ska han lämnas där.

Tråkigt för Parkin som får gå ensam utan kompis i någon månad.

Nedan följer några foton på "stollen" som är en fin häst förutom alla idéer...

När han skärper till sig är han ju snäll och beskedlig. Foto: Björn Persson ©

Men så rätt som det är passar inget och då kan det sluta så här... Foto: Björn Persson ©

Han gillar nog bäst att äta gräs. Foto: Björn Persson ©

Det är helt avgörande vilken position man hamnar i, i de här loppen, om man inte har en femjävligt bra häst. Och det är det inte så många som har och konkurrensen är stenhård.

Nu öppnade vi allt som gick och med en öppning på 10,5 första 500 så hamnade vi, ändå inte bättre än som senast i 4:e par invändigt. Och då är det kört redan från början. Vi tog oss ut ett spår på upploppet och hon spurtade som vanligt bra, men slutade först utanför pengarna, bara 3/10-delar från sista pengen.

Men nu så är V75-debuten avklarad och förhoppningsvis har hon fått lite mer hårdhet och lyckas bättre mot "normalare" motstånd framöver.

I övrigt är det mest nedåt i stallet.

Willie Carr är ju snäll men hopplös. Provar vagn igen i eftermiddag eller i morgon beroende på om jag får någon hjälp. Daley är halt och ska på nytt veterinärbesök imorgon.

Och Parkin gör ju som sagt inte mycket väsen av sig.

Hej så länge

Jag har varit lite klen på att uppdatera bloggen på slutet.

Det har inte funnits så mycket att skriva om.

Jag har varit sjukskriven några veckor för något som heter Entesopati, som är någon sorts inflammation i fingrarna. Jag har haft svårt att klämma åt om saker på grund av smärtan och dessutom lever ett av fingrarna ett eget liv. Det hette Triggerfinger och KAN vara en reumatologisk sjukdom men troligast en överansträngning i mitt fall.

Nu känner jag mig ändå lite bättre, möjligen på grund av den senaste veckan i värmen nere på Kreta och börjar jobba igen den kommande veckan.

Semestertrippen till Grekland var trevlig som vanligt. Det var Anette och jag som åkte.

Selfies är ju populära. Foto: Björn Persson ©

Vi solade och badade samt åt god mat. Och var man än är i världen så brukar det finnas Matforsbor. Så också på Kreta där det dök upp några bekanta, vilket innebar väldigt trevligt samkväm med dem några av kvällarna.

Trevligt hotell med pool nästan utanför dörren och havet 20 meter lägre bort. Foto: Björn Persson ©

Resan inleddes dock väldigt dramatiskt då en tysk turist i 60-årsåldern avled mitt framför våra solstolar direkt på måndagsförmiddagen. Flera personer arbetade med att få upp mannen ur vattnet och även med att försöka få liv i honom utan att lyckas. Jag har inte såna kunskaper men var med och flyttade upp honom längre på land och bar vatten åt de som gjorde hjärt och lungräddning, medan vi väntade på ambulansen.

Min bedömning är att han var död redan direkt.

Tråkigt att behöva dö på semestern.

I vattenbrynet nedanför våra solstolar avled en tyskturist. Foto: Björn Persson ©

Även hemresan blev lite kaotisk då en ung tjej fick ett epilepsianfall och ramlade ihop och krampade på golvet i bussen på väg ut till flygplanet.

Flygplatspersonalen blev lite stressade och tänkte nästan inte låta henne åka med hem, men efter lite diskussioner och att tjejen hämtade igen sig kunde vi ändå lyfta aningen försenad. Grekerna skällde på tjejen och tyckte att hon skulle ha talat om sin sjukdom innan, men i Sverige är det väl ingen "big deal" att lida av epilepsi längre, så det var väl inte konstigt om hon inte tänkt på det?

Jag var även med där på ett hörn och hjälpte till att prata med grekerna och hjälpte tjejens kompisar med att få henne ombord på planen. Viktigast för grekerna var nog att det fanns en semestrande distriktsköterska med på planen och att tjejen skrev på ett papper där hon tog på sig fullt ansvar om något hände på hemresan.

Det händer en hel del när man är ute i världen.

På travfronten så är det som det är. Vi har försökt hålla igång så gott det går. Willie Carr lade sig och spelade död när han kördes senast. kastade ikull sig flera gånger innan vagnen kunde tas av och han fick gå hem.

Otroligt snäll men dum häst. Funkar jättebra tills han får ett bryt. Ska prova igen nu när jag är bättre i händerna, men han får bara några månader på sig innan det får bli en annan lösning.

Parkin har blivit både körd och riden av olika folk som gärna kommer hit och underhåller honom. Kul. Och bra för honom även om han är pensionär.

Daley är halt. Vet inte riktigt vad det är men kan vara en framhov. Nu har jag dragit av henne skorna och ska testa om det blir bättre då. Kan ha varit en söm som legat för nära kötthoven.

Premieloppet känns lika avlägset om inte mer sen senaste blogginlägget.

Glädjeämnet i stallet är yrvädret Parkes som trots att hon är som hon är, ändå kämpar på och försöker så gott det går. Har fått vila lite när jag varit frånvarande, men tror att hon gör ett bra lopp på lördag då vi gör V75-debut både hon och jag.

Parkes och jag ska göra V75-debut på Hagmyren på lördag. Foto: Björn Persson ©

Vi fick spår tre bakom bilen och det är bara att köra det som går från start och möjligen släppa till någon bra om vi lyckas hålla upp ledningen.

Hade loppet varit två veckor efter Östersundssegern hade jag trott på chans. Nu är det nästan två månader och då känns det som att pengar är mer än godkänt. Förberedelserna hade kunnat vara bättre men hon är så pass bra att jag ändå vill prova. Ungefär tre veckor drygt sedan senaste starten gör ju att hon inte är helt ringrostig.

Hon är ju ingen tränings eller värmningsvinnare men en riktig tävlingshäst så det känns ändå positivt. Får en liten genomkörare på tisdag sedan så är vi redo hoppas jag.

Hur som helst ska det bli roligt att vara med i "Elitserien" som kusk också. Tidigare har jag bara varit med som ägare och även tränare.

Hej med er.

Det känns så i alla fall.

På travfronten har det inte blivit så mycket startande.

Två av hästarna, Willie Carr och Parkin har ju varit på bete sedan början av juni. Gamlingen Parkin kom hem i slutet av veckan och är tjock som en boll. Medan lillhingsten också är på väg hem.

Ska bli spännande att se hur de båda trivs med varandra i höst eter att de inte sett varandra sedan i början av sommaren.

Parkin är ju "förtidspensionär" men om tiden räcker till ska jag försöka hålla igång honom i träning så pass att han kan vara hjälphäst åt både Willie och Daley under snabbjobben framöver.

Att använda Parkes till det lämpar sig inte speciellt bra, Hon har svårt att enbart koncentrera sig på sig själv när hon har med sig någon. Hon har ett otroligt kontrollbehov och stressar oerhört inne i stallet om hon inte har full koll var "kompisen" är.

Är hon däremot ensam är det inga problem.

Solängettrippen i tisdags och vår första start inom rikstoton blev ingen riktig succé även om hon gjorde vad hon kunde.

I starten öppnade hon hyfsat men en av hästarna innanför var lite snabbare och då jag bedömde det som chanslöst att komma om - utan att det skulle kosta för mycket - så tog jag upp och lade mig i rygg på denne i vinnarhålet, eftersom dödens inte är något jag eftersträvar direkt.

Mitt val visade sig tyvärr innebära 4:e inner innan vi var ur den första svängen. Ledaren släppte ifrån sig ledningen till nästa häst som testade framåt och denne i sin tur släppte också ifrån sig ledningen när en tredje häst kom farande. Och blir man sittande i 4:e inner så löser det sig inte särskilt ofta i de här sällskapen. Speciellt inte om två av de tre man har framför sig är sämre än ens egen häst.

Nu blev jag sittande där jag satt, och när vi väl kom in på upploppet så låg vi sist.

Hon spurtade sedan bra men tog naturligtvis inte så många placeringar utan vi blev andra häst utan pengar. Ändå bara 5/10-delar efter vinnaren.

Märren gick bra och gjorde vad som gick att begära. Hon gick sin näst snabbaste tid 15,4 trots det var en månad sedan hon startade senast.

Med bättre löpning, placerad längre fram i fältet från början tror jag hon lätt fått pengar.

Nu tränar vi på igen några veckor och provar "riktiga" V75 den 10:e på Hagmyren.

Ska bli spännande.

Vidare till ännu tråkigare saker.

Daley har jag kört två gånger här hemma sedan hon tappade skon på Bergsåker. Och det har inte varit speciellt roligt. Det är något som inte är som det ska med hennes rörelsemönster.

Tråkigt, men det är väl som det är. Bara att träna på och försöka lista ut vad som är fel.

Premieloppet känns dock långt borta just nu.

Dessutom har jag själv fått någon form av senutragning av fingrarna i händerna. Har haft lite besvärligt att greppa saker och räta ut fingrarna då de varit svullna i nedre lederna, dessutom har det smärtat när jag tar i.

Inte idealiskt när man ska köra häst och sko.

Var på vårdcentralen i fredags och fick utskrivet inflammationshämmande tabletter så jag hoppas det ger med sig snart.

Annars blir det inte så kul framöver

Vi hörs

Det är första gången jag kör ett lopp som benäms med ett "r" i statistiken.

En milstolpe på sått och vis.

Även om det inte är en riktig V75 omgång så är det väl den här typen av lopp som man drömmer om att köra när man börjar som kusk.

Och nu är jag där.

Det tog ett längre tag än jag trott.

Ikväll kör jag mitt 257:e lopp som kusk sedan första loppet 1986.

Det tog trettio år, ha ha.

Slowstarter eller slowlearner det är frågan. Men med tanke på att det tog 125 lopp innan jag vann för första gången så är det väl det senare som gäller i mitt fall.

Men utan rätt häst så går det inte.

Jag har haft några riktigt bra hästar, men ingen av de som varit av "den bättre sorten" har sprungit särskilt bra med mig bakom. Nu äntligen, har jag en häst som trivs med mig som kusk, därför ska det bli skoj att prova nu när poängen räcker.

Även om jag ligger lågt på förhand.

Vi hade ursprungligen spår 6, en god bit ut på vingen bakom bilen.

Men nu har man precis strukit en av hästarna innanför så nu fick vi lite bättre förutsättningar att komma i väg vettigt. Och även om det är ett hårt lopp ökar förhoppningarna om en fin slant.

Nu har hon inte startat på en månad, så det är svårt att veta var hon står riktigt. Dessutom då hon fick en riktig vilopaus på tio dagar med enbart gröngräs direkt efter starten sist.

Jag var in på Berrgsåker i onsdags och testade av henne och hon kändes riktigt fin ensam på 22,5/2140 meter på väldigt tung bana, så det känns alltså inte omöjligt att hon gör ett bra lopp idag, även om jag håller nere förväntningarna lite.

Jag hade även med mig Daley som fick sällskap utvändigt av Parkes (som värmde samtidigt som Daley gick sitt jobb, med Janne Falk i sulkyn).

För en gångs skull kändes det som om det skulle gå bra hela vägen, men då tappade hon travet totalt in i sista sväng och galopperade ett par gånger innan vi var i mål. Vi hade kört första varvet efter 1.45 och ökade till en tid neråt 35 på andra varvet i alla fall, då hon tappade fart och steg.

Hon tog sig i mål på 1.45/2140 meter ändå.

I stallet upptäckte jag att hon tappat vänster framsko. En 20x8 samt en grönsula. Inte så konstigt att hon tappade stilen.

Nu fick jag ändå upp hoppet lite om ett premielopp innan oktobers utgång.

Det känns som att bara hon växer i kroppen så kan det bli en jäkla häst av den här damen också. Men till dess är det väl bara att träna på och vänta ut henne.

Men 20 000 i premielopp vill jag helst inte skänka efter så vi siktar på det.

Nästa vecka kommer de andra två hästarna hem också. Ska bli spännande att se vad de tycker om att stanna inne på nätterna igen.

Vi hörs

I morse var jag till PH-Vet och de lyste igenom Daley en sista gång. Det såg riktigt bra ut och nu behövde jag inte komma tillbaka något mer.

Bara att träna på och hoppas på att vi hinner med premieloppet innan oktobers utgång...

Imorgon kör jag ett sällsynt banjobb med Parkes som annars bara gått lite intervaller efter betet sedan vinsten på Östersundstravet i mitten av juli. Jag tror hon behöver en liten urblåsare om hon ska ut i ett rikstotolopp på Solänget nästa vecka. Jag hoppas att vi kommer med - anmälan i morgonbitte, och på ett bra läge så hon kan tjäna en slant, även om det säkert blir hårt.

Hon ska få gå ilag med Daley på värmningen, därefter ska hon gå ett jobb på egen hand. Janne Falk har lovat att hjälpköra.

För övrigt så hämtar jag hem de andra två den 23 augusti, sedan så är det full sprutt på verksamheten igen.

Hade det bra :)

Jag är tillbaka i travlivet efter en kortare semester.

Dagen efter Parkes vinst på Östersundstravet åkte hon och lillasyster (som är större) Daley ut på bete. Jag hämtade hem dem i fredags morse och nu är vi igång och tränar igen. Båda kördes första gången i går och allt kändes OK.

Vi tränar på några veckor och sedan får vi se när det är dags för nästa start.

Daley och Parkes när de var på betet. Foto: Björn Persson ©

Direkt när hästarna försvann satte jag igång med att rengöra stallet och bräda upp några väggar som behövde fixas.

Därefter hann jag även måla boxarna så att allt var fräscht och fint när de skulle hämtas hem.

I fredags spånade jag upp boxarna och det känns bra när det är rengjort och i ordning i ett stall.

Även om det bara är för en stund.

Renoverat, uppfräschat, nymålat och nyspånat. Foto: Björn Persson ©

Förra torsdagsnatten drog jag och Anette till Arlanda, parkerade bilen och satte oss på fredagens morgonflyg till Berlin. Ifjol var vi dit för första gången och det är en stad som passar oss perfekt att semestra i.

Mycket att se och god mat.

Även om ordningen på flygplatsen när man ska hem igen har en del att önska, så kan jag varmt rekommendera en tripp till Berlin.

Under de tre dagar vi var där hann vi med en hel del.

Bland annat ett travbesök på gamla slitna Karlshorst-anläggningen under fredagskvällen. Ifjol var vi ju till Mariendorfs travbana.

Så nu har vi bevittnat trav på Berlins båda travbanor.

Här nedan följer lite foton på vad vi haft för oss.

Sjuvåningsvaruhuset, klassiska KaDeWe fick ett besök. Priserna låg en bra bit över vår budget kan man lugnt säga. Men roligt att se. Foto: Björn Persson ©

Alexanderplatz är ett favoritställe i Berlin där man gärna tar sig en öl på någon av uteserveringarna. Foto: Björn Persson ©

Den gamla entrén till Karlshorst är inte speciellt uppdaterad. Hade vi inte träffat en tysk kille vid namn Christian Herenz (som för övrigt var astrofysiker och skulle flytta till Stockholms universitet för ett nytt jobb i höst) hade vi kanske gått vilse. Han guidade runt oss och berättade om travbanan. Foto: Björn Persson ©

Sliten travbana och anläggning. Hästarna höll ingen högre klass och första priset i alla lopp var ca 4000 spänn. I bakgrunden ser man nybyggnation på mark som travbanan sålde för några år sedan för att få ihop kapital till driften. Foto: Anette Svanberg ©

Är man i Berlin ska man naturligtvis äta deras gatumat. Favoriten är Currywurst. Foto: Björn Persson ©

DDR Museum var en spännade upplevelse även om man hade lite koll redan innan på vad som hände på östsidan av Berlin innan muren föll. Foto: Anette Svanberg ©

Ett av många populära utflyktsmål för Berlinarna är Neuersee mitt i Tiergarden. Där kan man alltid få sig en öl eller en matbit. Foto: Anette Svanberg ©

Det byggs konstant i och runt Berlin. Här vid floden Spree som rinner genom Berlin. Foto: Anette Svanberg ©

Avslutningskvällen gick vi till en klassisk tysk restaurang och åt "små" Wienerschnitzlar. Ingen av oss klarade av mer än en schnitzel. Foto: Björn Persson ©

Tyskland och Berlin bjöd på strålande väder.

Inte lika varmt som förra året, men nästan. Det pendlade runt 25-28 grader.

Bra då att ha ett hotell med väl fungerande aircondition. Vi bodde även i år på Wyndham Excelsior ett stenkast ifrån Kurfustendamm och det är nog det bästa hotell jag bott på rent sovmässigt. Jag har sovit som en prins.

Enda störande momentet var brandlarmet och utrymningen på lördagsmorgonen klockan halv sju. Tur att det bara var en kock som glömt en toast...

Vi hade en trevlig liten minisemester.

Även besöket uppe i Siegesäule (betyder Segerkolonnen och är ett minnesmärke från 1864) var trevligt om än lite arbetsamt för en fetlagd man i medelåldern även om det gick bra att ta sig upp.

Annars så är det inget att rekommendera för konditionssvaga att ta sig uppför en avsmalnande spiraltrappa som snirklade sig 50 meter rakt upp i luften, samtidigt som man mötte de som var på väg ner.

Kunde lätt ha blivit lite väl trångt och aningen olustigt i den värmen...

Vi var även upp en sväng i Siegessäule som är en av Berlins största turistattraktioner. Foto: Björn Persson ©

Väl hemma var det lite svalare.

När vi kom hem till Sverige igen styrde vi kosan mot Rättvik där Anettes moster och morbror bor. Vi brukar hälsa på dem varje sommar och kolla läget i Dalarna.

Anettes lillasyster Terese bor i Bjursås, ett par mil därifrån, där med sambo och en liten son, så vi var även dit en sväng för att kolla läget.

Anetets moster Rut Inger och hennes man Lars Eghamn gillar också Rättviksglass, även om det kanske inte ser ut så på fotot... Foto: Björn Persson ©

Nu är det slut på den här turistbloggen.

Nästa gång handlar det mer om trav skulle jag tro.

För övrigt så vann Quantum Bond som jag sålde i vintras till Anna-Lena Forsberg sitt första lopp sedan försäljningen i fredags på Umåker.

Han har nu sprungit in mer än han kostade.

Således en bra affär och roligt för Anna-Lena som gör det fantastiskt bra med honom. Och jag är glad åt att hon till slut köpte honom efter en del övertalanden.

Hon har visat sig vara "rätt" köpare precis som jag trodde på förhand.

Roligt att hästen trivs och ser så fin ut.

Vi hörs

I söndags var det dags igen.

Efter ett helt års väntan så var det min tur att få segerdefilera på en travbana som kusk igen.

Jag har tyckt det suttit onödigt hårt åt. Me med tanke på allt så var det väl värt att vänta på. Precis som jag skrev i bloggen innan så har Parkes varit i mycket bra slag och med formen i stigande, vilket inte någon som sett henne borde ha kunnat undgå att märka.

Ändå så får hon ytterst sällan någon cred för sina insatser.

Det är alltid andra hästar som är bättre på förhand. Trots att hon alltid levererat sitt bästa och hela tiden varit med därframme så är det som om hon inte räknats i tipsen.

Det kände därför extra bra att hon fick vinna ett lopp regelrätt den här gången och visa alla hur bra hon är utan att någon kan säga något annat.

Bra för alla följare att kunna hämta ut 10 gånger pengarna. Grattis till er som läst bloggen och följt hästen.

Själv var jag också nöjd med både mig själv och hästen.

Jag har nog aldrig varit så stolt och glad som jag var över söndagens seger.

Den här segern var min förtjänst helt och hållet.

Och det känns oerhört bra.

Det finns ju de som tvivlat på om jag kan det här med att ta fram hästar hela vägen från föl ända fram fram till att vinna lopp med dem själv. Framförallt med tanke på att de två andra hästarna jag fött upp, och som blivit riktigt bra, både Hibbitt och Parkin slagit igenom först när andra tränare "tagit över", så kan ni ju själva förstå att det här känns riktigt bra.

Även om jag själv aldrig tvivlat på mina kunskaper, så är det i alla fall ett litet bevis för utomstående att jag åtminstone har en liten aning om vad jag gör.

Men det kan ju vara bara tur också...

Hur som helst var det jättekul.

Hästen var hur bra som helst och spetsade på hundra meter från sjunde spår bakom bilen. Hon blev lite pigg och låg på bettet aningen mer än vad jag önskade, men höll ändå lätt hela vägen hem och vann avstannade på 16,1/2140 m. Trots två små tryckare på inledningsvarvet så kunde hon svara och gå ifrån när det attackerades bakifrån i sista sväng.

Hur Open-eye huvudlaget fungerade fick jag väl inget riktigt bevis för, men hon svarade ju självmant och jag satt mer eller mindre och "Kyrkåkte" upploppet ner.

Mäktig känsla.

Parkes på väg över mållinjen som 1:a på Östersundstravet. Foto: Foto Finish ©

Nu får hon och syrran Daley lite vila och ut och beta gröngräs en dryg vecka.

Jag måste rengöra stallet och renovera lite boxar och sånt samt "pusta ut" några dagar själv med. Jobbar man konstant själv kan man behöva få ett litet brejk ibland.

Kanske inte optimalt att skicka ut henne på bete när hon är i så gott slag, men ska man ha en häst att tävla med länge, tror jag det kan vara bra med små pauser ibland.

Efter en vecka med bara gröngräs behöver de några veckor på sig när de återgår till kraftfoder och hö igen. Och att grundträna lite igen.

Nästa start blir om en månad ungefär skulle jag tro.

Vi får väl se hur hon har formen då.

Ha en fortsatt trevlig sommar där ute

Skriver några korta rader.

Det gick ju rätt så bra för Parkes senast precis som jag räknade med. Hästen är i bra slag och jag kör inte direkt bort mig i loppen heller, oavsett motstånd.

Nu gick hon fantastiskt fina tiden 14,9/2140 meter autostart vilket är mycket bra för en amatörtränad och amatörkörd fyraårig märr från medelpad.

Det tycker jag är bra i alla fall.

Däremot så fick jag återigen böter och det känns lite grann som om att man verkligen vill att man inte ska köra lopp. Den här gången hela 3500 spänn, eftersom prissumman i loppet var så pass hög.

Först fick jag 2000 för felaktig drivning, och det ser kanske lite väl yvigt ut, och estetiken är ju viktig när det är amatörer som jag som kör slutfinish, det har jag ju förstått.

Om man som exempelvis Björn Goop och en del andra professionella kuskar, nästan klär skinnet av hästarna genom sista sväng och gungar mer än en speedad nittioåring i en gungstol, då är det däremot OK. D

essutom hade jag fört spöt framåt fem gånger, istället för de fyra man får...

Jag är ganska säker på att den här damen mår betydligt bättre av mina viftningar än 90 procent av de som utsätts för den slutfinish som storfräsarna ibland kör - och det utan några böter.

Dessutom fick jag 1500 kronor för att jag bröt ut ett halvt spår på upploppet. Den som var fyra fick inte riktigt chansen, menade de i tornet. Fyran tappade ca en längd på mig sista biten mot mål så det tror jag inte var mitt fel att den inte kom fram Däremot så bröt hon helt klart ut en liten bit. Det köper jag. Men inte anledningen de skyllde på för att kunna ge mig ännu mer böter.

Bara dåligt men som amatör är det inte bara en dans på rosor även om jag var den kusk som tjänade mest i loppet.

Ny start på söndag. 7:e spår bakom bilen över medeldistans. Vi får väl se hur det går.

Eventuellt kan det bli någon liten ändring av huvudlaget för att få henne att se var de andra är på slutet då hon stannar till lite mot slutet när hon inte vet riktigt var de andra är.

Även om inte många rankar oss så högt i tipsen så tror jag på bra chans.

Enligt travoraklet B-O Månsson som snart tippar i vartenda travprogram här i Norrland, så är det fem som slåss om segern. Jag är ingen av dem. Det är däremot två av dem jag slog regelrätt senast. De är alltså bättre än min häst ändå den här gången?

Tror inte att de har riktigt koll på läget, de som tippar.

Å andra sidan har vi ju inte vunnit något lopp än, så hittills har de ju haft rätt ;) Men en seger borde väl komma när som helst med tanke på formen hon visar.

Det är dock inte så lätt att bara vinna rakt av.

Jag var även in på Bergsåkers travbana med Daley en andra gång förra veckan.

Och det var ju meningslöst så här i efterhand.

När vi direkt efter att vi kommit ut på banan och passerat den sista reklamskylten i bakvarv kom det naturligtvis en buss ute på vägen i full fart. Hopp och studs och några "parerade" tilltänkta bakutsparkar senare fortsatte färden som om inget hade hänt.

Travet inte 100 procentigt dock.

Vände upp och skulle köra 2140 meter. Men eftersom hon bråkade varje varv vid "defileringsutfarten" (där vi åkt in förra gången från bakvarv) och ville in där blev det ett tredje varv.

Hon kan springa fort men den här gången var hon tjurig så in i helvetet.

Helstängt nästa gång och sällskap kanske?

Annars är det lugnt!

Glöm inte att surfa runt på hemsidan lite. Finns mycket som ni inte hittat än :). Foto: Anette Svanberg ©

Kul att ni inte gett upp. Jag finns kvar även om jag inte skriver så mycket här. Händer inte så mycket utan jag tränar på. Känns nästan som semester när det bara är två hästar att ta hand om. Mocka två boxar tar ju ingen tid alls jämfört med fyra. För att inte tala om att en del dagar gör jag ju i princip ingenting mer än mockar skit. Vilket inte tar så lång tid av dagen.

Tur ändå att det finns annat att göra. Har rengjort och spolat ur de två tomboxarna. Ska måla på dem lite när det blir läge och sedan så flyttar jag väl över damerna dit tillfälligt medan jag gör rent deras boxar. Där ska jag även bräda upp en halvvägg på väggen bakåt. De har varit lite åverkan bakåt där, speciellt i Parkes box där det finns lite spår av hovar som skadat väggen lite. Blir bättre med brädor än skivor som det är nu.

Parkes startar för övrigt imorgon på Hagmyren. Travronden rankar henne som den häst som de tror har minst chans att vinna. Jag är ju van att vara lågt rankad så det är ju som det är.

Även om jag själv tycker att hon borde ha en bra chans att vinna.

Men det är klart.

Hästen har ju inte vunnit på 20 försök även om det varit nära två gånger. Och jag är ju inte heller någon direkt segermaskin. Men hästen är ju riktigt bra och hon har ju mött betydligt hårdare motstånd än detta flera gånger, och då placerat sig bra.

Om vi har lite flyt för en gångs skull tror jag vi är med där framme.

Vi har ju åtminstone fått ett vettigt utgångsläge, vilket vi inte varit direkt vana med.

Jag tror hon går en 15-tid på distansen. Jag hoppas det räcker til en plats bland de tre åtminstone.

Men jag har ju som sagt haft fel förut.

I måndags var jag för övrigt ner på Bergsåkers travbana med Daley för första gången. Jag hade inte lyst senan ännu, men bedömde det ändå som om jag inte skulle köra så hårt som det ändå blir här hemma, och dessutom på bättre underlag, så att det var hugget som stucket hur senan skelle påverkas.

Körde som sagt inte så våldsamt. Mer en koll över hur hon skulle agera så där första gången på en travbana. Den delen var dock inget som helst problem.

Oerhört smart häst kunde jag konstatera.

Tre lugna bakvarv först därefter vände vi upp och körde ca 2.00/2140, med ett avslutande varv efter en kilometertid på 1.48 när hon verkade ha förstått vad som var meningen med det hela.

Som sagt klok häst.

Hon kändes hyfsad även om hon fuskade lite med bakdelen i travet och snubblade även till någon gång. Svårt att sätta fingret på vad som är felet, man ser inte såbra heller i en speedcart med stänkskydd.

Det behöver inte ens vara något fel. Kan ju vara så att hon känner av böjsenan vänster bak, men hon är ju också oerhört stor och klumpig, så jag avvaktar ett tag och ser om det blir någon bättring av sig själv, heller om det är en balansfråga. Dessutom var det lite smetigt på banan och hon behöver ju fäste som det verkar.

Nytt försök på tisdag tror jag, även om jag tyckte hon kändes lite sämre igen här hemma igår så var hon inte varm någonstans.

Ska ändpå boka tid för en sista lysning av senan så att allt verkligen är OK igen.

Är hon frisk och kry har jag svårt att se att hon inte ska kunna sänka tillräckligt för att klara premieloppet innan oktober. Känns som om det finns oerhörd kapacitet, även om hon är lite lat.

Så är läget just nu.

Planerar annars för endast en start till under den här hektiska perioden med Parkes efter Hagmyren, och det är den 17 på Östersund.

Därefter får hon och Daley också chansen att käka lite grönt i en vecka till tio dagar, innan vi avslutar pausen och kör igång med träningen igen.

Nästa start blir då troligen i mitten av augusti.

Vi hörs

Sedan sista inlägget har jag varit till Östersund och kört trav. Parkes var riktigt bra än en gång men fick stryk men huvud och hals, så vi väntar fortfarande på första segern. Hästen känns bra men får nu lite lugnare och vi träna på lite innan nästa start som förhoppningsvis blir den 4 juli på Hagmyren. Två olika lopp, båda anmälda med spårförbehåll, så vi får väl hoppas på lite tur.

Fick böter igen på Östersund.

Den här gången för sen ankomst till defileringen (Första gången någonsin) Dubbla summan mot normalt dessutom. Var ju lite klantigt att nästan missa loppet, men när man placeras längst ifrån banan i ett litet annex utan vare sig möjligheter att se till banan eller höra utropen i högtalaren (där jag upptäckte efteråt att sladden var avsliten) så borde man ha lite överseende.

Måldomaren tyckte att det var eget ansvar som gällde.

Tur jag fick vara med i alla fall när jag kom ut på banan med en minut till start.

Vi har även varit och hälsat på Willie Carr i Fränsta där han är på sommarbete med fem andra småhingstar. Han verkar ha det bra. Troligen blir han kvar där tills i september.

Willie Carr är inte svår att känna igen där han går med sina nya polare på hingstbetet i Fränsta. Foto: Amanda Persson ©

Daley tränar på och känns lite seg. Rockard och sandbana är kanske inte optimalt en sån stor unghäst men jag tror resultatet i slutändan kommer blir bra. Och faktiskt kör vi första banbesöket på måndag om allt ser ut som det ska.

Parkin verkar ha det bra på sitt bete. Har inte varit där pånågon vecka nu, men planerar att åka dit en sväng i morgon och kollar läget.

Trevlig fortsatt midsommar påer då kära läsare.

Inte mycket att skriva om.

Både Willie Carr och Parkin är ju som tidigare nämnts på sommarbete. Parkin har jag varit och kollat till en gång men inte Willie än. Men det blir väl en tur på fredag till för att se hur han har det. Vi passar på när Anette ändå ska till Stöde och plantera sommarblommor på några gravar så tar vi en avstickare upp till Fränsta i samma veva.

Daley tränar på som vanligt. Inget banjobb än och hovbölden vet jag inte vart den tog vägen, men ohalt är hon efter att jag lade på grönsulor fram. Ibland behövs det inte så mycket.

Hon behöver nog lite mer stimulans än jogga omkring på sandbanan så jag hoppas på att det kan bli några banjobb framöver. Senan verkar inte bekymra henne i alla fall. men en lysning till är kanske bäst.

Vore synd att ha för bråttom om det inte håller.

Parkes har visat fin form på slutet och jag hade inbillat mig på förhand att vi skulle ha en god chans till första segern på Östersund i fredags. Tyvärr lyckades jag inte hålla ut Ulf Ohlsson om ledningen. När sedan Bergharn kom med favoriten så hamnade jag naturligtvis ett hack för långt ner i banan för att kunna ta dem.

Det är lite tråkigt att man bedöms efter vem man är och inte vilken häst man har. Nu kör ju alla sin egen häst och får göra som de vill. Men man har ingenting gratis i loppen som amatör och det är ju som det är.

Hon spurtade sedan bra efter sen lucka från tredje inner (Ohlssons häst svimmade i det närmaste och jag blev kvar bakom för länge) till ett fjärde pris efter en kraftig sidledesförflyttning som hette duga i tre spår när jag väl fick luckan. Nu satt jag där jag satt alldeles för länge med en obrukad häst bakom en mur av tre hästar i bredd som gick för full drivning över mål när jag kunde ta ut henne.

Tyvärr har hon ju en svaghet än så länge att när man flyttar ut henne, oavsett om man har henne på bettet eller ej, trampar hon liksom luft och förlorar därmed ofta en längd när hon styrs ut. Det är svårt att komma ikapp då, speciellt när det är mindre än 100 meter kvar. Jag hoppasdock den lilla detaljer försvinner med tiden.

Förutom den grejen så är hon den absolut trevligast och roligaste häst jag har haft när det kommer till lopp. Och hon utvecklas hela tiden dessutom. Numera är hon också rätt startsnabb, förutom att hon inte ligger på speciellt och att hon krigar hela tiden. Och går på alla distanser.

Hon förtjänar en seger nu.

Förhoppningsvis kommer den på söndag på Östersund.

Byngligt läge i breddlopp dock. 10:e spår bakom bilen. Hon är i mina ögon bästa hästen. Men det är ju ingen garanti att hon vinner ändå.

Hon ska ju släpa på mig med.

En annan som var nära att vinna lopp var Quantum Bond som jag sålde i vintras till Anna-Lena Forsberg. Han var mycket förbättrad mot tidigare och blev nu tvåa i ett montélopp, slaget med huvud efter att ha fått utstå tryck i omgångar på nytt rekord över voltstart med en tiondel.

Det var roligt att se.

Dessutom känns det bra att man kunnat hjälpa till med det som inte funkat i den nya regin. Hon har gjort ett bra jobb med hästens mentala status och hans trivs verkligen bra, precis som jag hoppades.

Bra då att kunna hjälpa till så att de fungerar igen.

De flesta vill ju göra på sitt eget sätt och det är inte säkert att det blir bättre. Då är det bra om man som Anna-Lena är ödmjuk och inte kör ner huvudet i sanden. Och när hon frågade om råd och verkligen vill ha en lösning så ställer åtminstone jag upp.

Och blir det bra som nu så känns det naturligtvis ännu bättre

Hoppas också han fortsätter fungera nu då.

Det är inte kul när det går dåligt för de hästar man säljer.

Bättre reklam om de funkar.

Hej svejs

Folk är lediga alldeles för lite.

Själv har jag ju fullt upp så jag ska kanske inte säga någonting om att folk arbetar för mycket, jag som arbetar på Ortviken, tränar travhästar och skriver böcker.

Dessutom så skriver jag några rader här också ibland.

I helgen har jag dock varit sjukskriven från tre nattskift på Ortviken. Mitt högra knä har opererats ett antal gånger och då och då är det sämre än normalt, då sväller det invändigt och jag har svårt att böja det riktigt. Förutom att det gör ont då jag går, speciellt uppför och nerför.

Jag hoppas det ger med sig till på lördag då det är dags för arbete igen. Här hemma är det lättare att hanka sig fram än på ett arbete.

Idag vid 12-tiden ska jag "uppträda" på Litteraturscenen utanför Vängåvan klockan 12.50. Jag blir väl intervjuad och lite sånt. Det är flera författare som är på plats under dagen.

Annars så är det lite lugnare här hemma nu på hästfronten.

Willie Carr och Parkin är på sommarbete.

Wille är på unghästbete för hingstar uppe i Fränsta och kommer väl hem i början på september om allt går som det ska. Samma gäller väl för "junior" som jag kanske får börja kalla för "Senior" framöver då han är äldst av de hästar jag har. Han är i Töva med ett gäng andra gamla valacker.

Jag tror de får en bra sommar båda två.

Parkin är ute på riktigt sommarbete för första gången sdan han var 1,5 år. Foto: Björn Persson ©

Jag var lite orolig för själva resan då hämtningen av Wille i vintras blev något av de värsta jag varit med om i hästtranporteringsväg i hela mitt liv.

Nu hade vi last- och åktränat litegrann innan och det gick hur bra som helst. Jag tror att en stor anledning till det var att Parkin var med på resan.

Bra med gamla hästar som åkt runt halva Europa. Jag hade fått ut både Domosedan och Plegisil i pastaform men jag använde inget av dem. Så han var sig själv hela dagen och fixade det hela ändå.

Vi får väl se hur det blir till hemfärden, men det är väl bäst att ta med "den gamle" även då. Trots att de då inte sett varandra på hela sommaren.

Körde även ynglingen en sista gång utan någon som helst assistans och det gick riktigt bra. Så målen inför betessläppet har förverkligats. Känns bra inför i höst när träningen drar igång på riktigt.

Stort tack till Janne Falk som ställt upp och hjälpt mig med inkörningen. Det som varit omöjligt på egen hand gick som en dans med hans hjälp.

Ovärderligt.

1-årige Willie Carr och jag tog en första tur ensam några dagar innan betesläppet. Foto: Anette Svanberg ©

Kvar på hemmaplan blir både Parkes och Daley.

Parkes gjorde ett fullt godkänt lopp i torsdags på Bergsåker. Stod på tillägg över 2640 meter och jag körde väldigt defensivt. Vi hamnade i femte invändigt (Kunde ha valt tredje utvändigt) eftersom jag ville ge henne ett snällt lopp.

Man brukar ju få chansen att komma ut i tid ändå på lång distans, men nu var jag omringad av dåliga hästar in i sista sväng och vi blev sittande där vi satt tills alla därframme i princip var i mål redan. När jag väl fick luckan var det för sent, men hon spurtade bra och gick med full kraft över mållinjen.

Hon landade på 16,8 med krafter kvar. Hade en puls på 78 efter loppet. Det är bara hoppas hon får ett vettigare läge i nästa start, som kan bli redan på fredag i Östersund. Anmälan är i dag.

Körde även den minst betrodde hästen i uttagningarna till Amatör-SM i torsdags. Vi blev fyra efter sen lucka och bra spurt efter ett egentligen omöjligt utgångsläge med spår 8 bakom bilen på kortlopp.

Jag trodde jag skulle kunna nå den som blev trea på upploppet, då den brukar ge sig sista biten, men nu gick den naturligtvis hela vägen in i mål för en gångs skull. Ägarna och jag var båda nöjda ändå med prestationen, som var hästens bästa på länge.

Kul sånt.

Tvåårsmärren var jag med till PH-Vet och det var troligen en hovböld som störde henne förra veckan när hon var så halt. Per Jonsson hittade puls bak på vänstra framkotan. Efter mycket om och men så kände jag den också (man är dålig på det där med känslighet, även om han åtminstone hittar rätt ben för hältan ;).

Ingen värme eller annat än en liten ömhet vid tryck på sulan. Jag verkade hovarna på henne när jag kom hem och la påhenne gröna sulor på framhovarna, sedan så var hon fit-for-fight igen. Mycket skönt att det inte var något värre. Det har jäklats nog med den här damen nu kan man tycka.

Däremot så hostade hon till lite sist när hon kördes.

Vi får väl se om det blir värre.

För övrigt är det roligt att barnen (20 och 27år) är hemma från sina skolor och jobbar här i stan i sommar och inte i Örebro där de bor. Kul att få rå om dem lite, även om vi mestadel sitter med huvudet i en dator alla tre när vi är inne ;)

Så är det. Trevlig sommar.

Jag har kunnat träna på som vanligt och hästarna har känts skapliga.

Runt mitt skrivande har det blivit en del uppmärksamhet sista veckorna.

Bland annat har jag varit i Stockholm och hämtat ett Stipendium utdelat av min fackförening Pappers för mitt deckarskrivande.

Fick en statyett - Cellulosaarbetaren - och ett stipendium av pappers för mitt skrivande. Foto: Anette Svanberg ©

Här finns en länk till Dagens Arbete som skrev om det hela.

Mycket trevligt och hedrande att bli uppmärksammad över hela landet. Stipendiumet var på 15 000 kronor och det motsvarar en krona från varje medlem, i ett av landets större fackföreningar.

På kvällen var sedan Anette och jag och kollade på Rod Stewart på Globen.

Två mycket trevliga dagar.

Dessutom ett trevligt reportage i kvartalsbladet från Matfors IF "Matforsmagasinet"

Pryder framsidan på gratistidningen Matforsmagasinet. Foto: Jonny Hellström ©

Vad det gäller travet så var Parkes mycket bra senast på Hagmyren. 15,5 och bra avslutning som fyra i voltstart är starka papper, även om det var ett kortlopp.

Formen sitter där.

Hade hoppats på att få vara med igen på Hagmyren på måndag då förutsättningarna varit optimala, men vi kom inte med.

Nu blir det 2660 meter på Bergsåker den 2 juni. 20 meters tillägg, springband och springspår är ju långt ifrån bra. Mycket långt anlopp ca 40 meter att löpa in sig på och då är det ännu lättare att missa från start.

Vi provar men chanserna är långt ifrån goda.

Har även varit ner och kört ett jobb med Quantum Bond åt Anna-Lena Forsberg. Han kändes väldigt bra. Avslutade 17/500 meter och gick med full kraft över mål. Startar i monté på måndag

Daley hade jag hoppats komma igång med på riktigt snart. Men det verkar ska häxa hela tiden med henne.

Premieloppet måste göras innan oktobers utgång och nu nytt bakslag när vi kom hem från Stockholm och grannnfrun ringde och sa att hon var halt.

Gick igenom henne och hittade att det var vänster fram som var problemet. Svullen runt senan straxt under knät, men ingen ömhet vid tryck. Vila i box under gårdagen, men ny koll i morse och troligen är det någon "bogförsträckning" som gör att hon inte kunde lyfta vänster framben riktigt. Jag masserade med liniment och stretchade henne, och när vi gick ut i hagen så rörde hon sig betydligt bättre igen.

Jag hoppas det släpper mer och mer de närmaste dagarna. Hon får dock gå ensam i en liten hage tills vidare.

Willie Carr har körts i speedcart två gånger nu och det har gått över förväntan.

Snart kör jag honom ensam, Vilket jag planerar att göra några gånger närmsta veckan innan det bär iväg på bete nästa helg.

Vi har "lasttränat" ett par gånger till med kompisen Parkin bredvid och till och med åkt 20-30 meter framåt och bakåt utan några katastrofer. Har laddat med lugnande medel så jag hoppas det går bra när det blir skarpt läge.

Vi ska väl ta en lite längre provtur endera dagen också.

På torsdag ska jag köra uttagningen till Amatör-SM igen.

Trots seger förra året och relativt bra statistik i amatörsammanhang så är jag (minst sagt) inte direkt efterfrågad som kusk ens i de här sammanhangen.

Var 5:e alternativ på EN häst (Lassabo Palema) av alla som var anmälda.

Tur för mig så tackade de andra fyra nej, så jag fick köra loppet åtminstone. Kul att någon tror åtminstone lite på mig.

Man kan ju inte tvinga folk att tycka att man är bra, så det är ju som det är, även om jag tycker det är lite konstigt då jag allt som oftast placerar mig i den främre träffen oavsett häst i amatörloppen.

Dåligt läge blev det också med spår 8, men vi gör vad vi kan.

Fick även ett email från Wången.

E-mail från Wången som innebär att är berättigad att söka till Proffstränarkursen. Foto: skärmdump

Intressant att veta att man har de förkunskaper som behövs för att kunna bli professionell travtränare.

Är ju ett stort steg att ta om så blir fallet.

Och kundunderlaget lär väl inte vara alltför stort med tanke på intresset för mig som kusk, men roligt att ha det svart på vitt - ÄVEN om man inte duger som kusk i amatörloppen

Njut av Elitloppshelgen nu - Oavsett om ni ser det hemma i tv-soffan som mig - eller är på plats.

Det hade läkt mycket bra och enligt prognosen, men senan var ännu inte hållbar för hårdare träning, så vi får fortsätta "lalla på" en dryg månad en och en halv till enligt Per Jonsson på PH-Vet, så vi får väl lyssna på honom.

Hon har ju till oktobers utgång på sig innan premieloppet måste ha körts, så vi får väl se hur hon hinner med sig. Hon är ju förnuftig och så, och det är väl bara hoppas att hon lär sig fort när det är dags för banbesök.

Parkes har fått några ganska lugna träningspass efter tredjeplatsen (jag tycker nog själv att jag var tvåa när vi passerade mållinjen, men nosarna har varit emot oss på slutet, se bild) på Bergsåker förra veckan.

Jag tror formen är på väg rakt upp.

Parkes invändigt ser ut att vara före den längst ut men vi blev trea. Foto: Skärmdump ATG

Nu blir det närmast start på Hagmyren på tisdag.

Vi är lågt rankade precis som vanligt, men jag räds egentligen ingen, även om det är bra hästar.

Med lite bättre spår än ett andra, hade jag nog nästan kunnat "lova" en plats om formen hållit i sig. Från spår två är det dock svårt att öppna snabbt med henne.

Nu beror det på hur vi kommer iväg.

Bara fem hästar på start så med lite tur hamnar vi ändå bra till.

Lägger ut ett foto som Karin Halvarsson tog från vämningen senast.

Hon ser fin ut nu.

Parkes sträcker ut i en provstart under värmningen på Bergsåker senast. Foto: Karin Halvarsson ©

De övriga två går det också bra med. Parkin gör ju inte något mer än går in och ut ur hästtransporten, där han agerar läromästare åt Willie Carr vars inledning på livet i en hästtransport blev allt annat än positiv, då han kastade sig ut ur den i vintras. Han har varit inne tre gånger nu och jag har även stängt och det har gått bra. Senast startade jag även bilen och då blev han blev lite stressad , men gjorde inga dumheter. Vi skyndar långsamt så fort det går.

Betessläpp den 5 juni.

Inkörningen däremot har gått bättre än jag trodde var möjligt. Senast körde jag honom sittandes på vagnen och han fick gå själv medan medhjälparen Janne Falk mestadels gick bredvid mig.

Å andra sidan så är det ju när han får ett bryt som han blir galen. Innan dess är ju allt frid och fröjd. Han känns dock tryggare och tryggare så vi hoppas han slutar med de dumheterna också.

För övrigt så blev jag godkänd på examineringen nere på Hästsportens Hus när jag var i Stockholm förra veckan. Jag har ju gjort Valideringen av Fördjupningskurs trav på distans. Tillsammans med de otroligt duktiga hästmänniskorna Nicklas Westerholm, Jerker Bjurman och Zandra Vidén gjordes avslutningen den 4 maj.

Ska bli spännande att följa dem ala framöver

Nu kan jag också söka till Proffstränarkursen om jag vill. Frågan är om jag vill och om det är någon ekonomisk mening med att jag blir professionell travtränare?

Vilka av ER skulle kunna tänka er att ha häst i träning hos mig? Det är inget krav på att jag ska köra loppen ;) Skriv gärna era svar i gästboken. Inget är bindande :)

Hej med er!

Parkes var väldigt bra igår på Bergsåker. Trodde vi blev tvåa men återigen tappades en placering på ritsen. Hästen var dock riktigt bra på nya rekordet 16,4 voltstart över 2140 meter. Fick ett fint lopp i rygg på ledaren som bröt ut nästan ett helt spår mitt på upploppet, vi fick nästan helt fritt invändigt och hon spurtade bra, men ett hjul satte stopp för oss. Jag satt mest och balanserade oss innanför pinnarna för att inte bli diskad, men hade vi kunnat köra för fullt så är jag inte främmande för att vi räckt till. Avslutade 12/500 meter. Barfota fungerade precis så bra som jag trott.

Vi hoppas på start på Hagmyren den 17:e. Vi får se om jag får ledigt från jobbet.

Daley kör jag på med och det känns bra. Hon har fått jogga på lite grann och senan ser bra ut. Vi har tid den 12:e hos PH-Vet för genomlysning av böjsenan, och jag tror att blödningen är utläkt även om man aldrig vet säkert förrän man lyst den.

Är allt OK så blir det inom några veckor besök på Bergsåker för första gången för hennes del. Känns skönt.

Idag så "lasttränade" jag Willie Carr för första gången sedan vinterns missöde.

Jag ställde in Parkin i hästtransporten först och med honom redan i transporten så klev "rödfräsen" in ganska godvilligt. De fick stå där en stund, innan jag backade ur dem igen. Ingen starta v bilen eller stängd lucka än. Vi skyndar långsamt.
Parkin blev nog lite brydd över vad i helvete vi höll på med. Men han stod snällt kvar som vanligt. Han fortsätter att göra nytta den gamle pensionären.

På eftermiddagen var det dags för nästa steg i "Willies" utveckling. Jag trodde inte riktigt på att det någonsin skulle gå, även om han inte visat upp någon som helst bakräddhet, så har hans beteende gjort att vi varit tveksamma till att häkta på en vagn, även om tömkörningen gått bra.

Men idag chansade vi och det gick fantastiskt bra.

Jag till och med satte mig upp några gånger på vägen hem och åkte. Det gick bra det med.

Skönt att det funkade bra första gången åtminstone.

Nu kör vi vidare och hoppas på att han fortsätter på den här banan.

Det kanske går det här med.

Willie Carr fick prova vagn för första gången. Foto: Björn Persson ©

Hej då!

Men det gäller bara att bita i och hoppas på utveckling i hästarna.

Parkes har ju inte varit riktigt sig själv sedan i slutet på januari, men vi kämpar på och tränar. Hon känns bra i träningen. Stark och rejäl, men det räcker inte riktigt i loppen som det verkar.

Hon sänkte ju rekordet igen senast, men var ändå långt ifrån pengarna. Hade kanske nått en matlapp om jag sluppit vika ut i tredjespår 800 meter kvar till mål då den framför stumnade totalt.

Men som sagt nytt rekord (17,2/2140m) ändå och hon kämpade på trots att hon var rejält trött. Hon hade lite väl hög puls efter loppet men ingen sjukdomsbild.

Hon har även känts bra här hemma i träningen efteråt och vi provar igen på torsdag på Bergsåker i ett amatörlopp. Hårdare motstånd men vi gör så gott vi kan. Blir vädret bra kanske det blir barfota runt om. Vi får se.

Ingen vagn på Willie Carr än.

Även om han sköter sig skapligt för det mesta så får han sanslösa "mentala härdsmältor" ibland. Då blir han helt galen och hoppar och slår åt alla håll, totalt blockerad och ögonvitorna rullar i ögonen på honom, tills det går över och han är hur snäll och skötsam som helst igen.

Senast fick han spel när vi varit och tömkört i "åttor" på en lägde. Det gick hur fint som helst tills han fick nog reste och hoppade och studsade tills han for omkull och höll på att bryta nacken, innan han hoppade runt ett tag till tills han blev trött och slutade dumma sig. Vi gick några korta svängar till utan problem. Sedan gick det bra resten av tiden vi var ute.

Ett riktigt dumhuvud kan man lugnt säga.

Vi får väl se hur det går framöver, men det är INTE roligt.

Jag gruvar mig våldsamt för att försöka köra honom på bete, med tanke på hur han betedde sig i vintras. Och hur han uppträder nu...

Jag har varit med om mycket i det här gebitet, men tror nog att jag aldrig träffat på en mer opålitlig häst än den här. Hoppas han skärper till sig med tiden, även om det just nu inte känns så lovande.

Mer glädjande då med Daley som också är en hårding, men inte dum på samma sätt som Wille. Jag hoppas får klartecken att börja träna "på riktigt" snart. Tre månader har ju gått och dags för ny lysning bara jag bokar tid hos Veterinär. Hon känns som om det är en helt annat sorts häst än någon jag haft tidigare.

Fungerar hon och får vara frisk så blir det absolut det värsta jag suttit bakom. Det är jag helt övertygad om.

Men det är ju det där OM som ska ramla på plats också.

Pensionären Parkin börjar se ut som en "medidcinboll" i formen. Skulle nog behöva någon som red honom eller något annan form av motion snart innan han väger ett ton. Lär ju bli ännu fetare efter tre månaders bete. Men det är ju som det är med det.

På onsdag är det dags för min resa till Stockholm och Examinera mina kunskaper i enlighet med "Fördjupningskurs trav". Ska bli spännande att se hur det går. En heldag på Hästsportens hus väntar.

Någon professionell travtränare blir jag nog aldrig, men som sagt man vet aldrig vad som händer i framtiden.

Det var allt för nu.

Vi hörs!

Bockhopp och krumsprång så man tror han är en unghäst.

Känns ändå som ett bra beslut så här en vecka efter även om han säkert fått ihop några matlappar längre fram i sommar om jag trulat på och startat.

Men jag tror det blir bäst så här.

Willie Carr fortsätter inkörningen i ovanligt lugn takt för att vara mig, men tiden räcker inte till allt.

Det går ändå i huvudsak rätt så bra än så länge med körningen. Han är dock inte så speciellt intresserad av att man håller på med hovarna på honom. Häromdagen fick jag faktiskt skära loss honom då han kastade sig runt i kättingarna och blev hängande, då jag höll på med framhovarna. Han har inget tålamod där. Och blandning mellan egensinnighet och lite rädsla är ingen bra kombination.

Förhoppningsvis blir det väl bättre så småningom. Nu fick jag vänta tills jag hade hjälp så vi kunde bremsa honom och då gick det lite bättre.

Bakhovarna kvar nu bara. Senast vi tog bakkärran hade jag ett ben på knäna och höll i medan han fäktade i luften med det andra samtidigt. Inte speciellt bra förutsättningar för att göra ett gott jobb med hovarna då. Än så länge orkar jag ju hålla i honom hjälpligt på det viset, men i takt med att han blir tyngre hoppas jag att han lärt sig...

Daley har motionskörts i drygt 2,5 månad och nu är det bara ett par veckor innan vi ska lysa böjsenan nedanför hasen igen. Hon springer ju i hagen och så och hoppar och studsar så jag hoppas det börjar bli läkt. Hon känns dock lite varm där emellanåt efter lite anstträngning, även om svullnaden i princip är borta.

Jag håller tummarna ör att hon snart är helt kurant så vi kan börja träna mot premielopp. Någon tidig tvåårsstart är nog inte att tänka på med tanke på starten. Det är en fin häst i alla fall.

"Surpuppan" Parkes har ju tränat på sedan rekordsänkningen på Hagmyren och är väl lite bättre hanteringsmässigt. Långt ifrån som tidigare men hon sköter sig under träningen åtminstone, som numera åter sker på sandbanan/backen hemma här på Storjorden.

Träningsmöjligheterna har varit långt ifrån bra sista månanden, men nu börjar jag se en ljusning.

Startar igen på Bergsåker på torsdag. Med springspår och tillägg i Svensk Travsports Grundserie. Tufft gäng men vi hoppas på en slant.

Parkes i värmningen på Hagmyren senast. Ser läcker ut om jag får säga det själv. Foto: Matilda Persson, Skogsrusset.se ©

Eventuellt så kör jag barfota för första gången. Dock gör jag en Bergharn och avvaktar med beslutet in i det sista. Jag är inte helt säker på att hon är mogen för det ännu, men jag har en känsla av att det kan bli riktigt bra för henne att gå barfota framöver. Om det blir nu på torsdag återstår dock att se.

Fick även sms från Anna-Lena Forsberg att Quantum Bond känts fin i ett kortvagnsjobb på banan och att det nu var dags för honom att även göra sulkydebut för sin nya ägare. Det blir på tisdag på Östersund.

Ska bli spännande att följa.

För övrigt så har jag blivit klar med alla uppgifter inför Valideringen av "Fördjupningskurs Trav 2016"

Det har varit ett tufft jobb hittills även om jag tror det tuffaste återstår, det vill säga själva "redovisningen" som sker den 4 maj i Stockholm på Hästsportens Hus.

Blir spännande att se hurjag fixar det, men en utmaning är aldrig fel.

Här kan ni läsa lite om vad valideringen innebär.

Klarar jag det så har jag alla de förkunskaper som krävs för att kunna söka in till Proffstränarutbildningen. Sedan om jag någonsin gör det är ju en annan femma.

Men man vet aldrig.

Livet är för kort för att inte försöka göra det man verkligen vill.

Hej svejs

Det gick ju inte så bra i årsdebuten så nu är karriären över för Parkin.

Följande inlägg lade jag ut på hans Facebookgrupp igår kväll.

"Idag så visade Parkin en sista gång att han inte tycker det är roligt längre.

I vinter har han fått chansen att träna ordentligt, han har gåtts igenom grundligt av veterinär och blivit behandlad i framkotorna så inför dagens start var han pigg, frisk och kry.

Han var glad före och fin i värmningen och lika glad efteråt när han kommer in i stallet med en puls på 83 innan han ens fått av sig selen.

Han vill inte kämpa längre och då får det vara slut.

Från och med imorgon så är han pensionär och den enda uppgift han får framöver är att uppfostra en 1-årig hingst.

Jag hoppas han trivs med det kommande livet, för även om slutet inte varit så roligt så är han en härligt fin häst som glatt oss många gånger ?

Han kommer stanna här på gården tills han inte vill längre, med enbart sommaruppehåll för bete.

Tack alla som stöttat honom under de här åren

Men nu är det slut

Den här gruppen kommer stängas ner om en dryg månad. Tack för all support!

Parkin inför sin siosta start. Foto: Björn Persson ©

Nu är det full satsning på de andra som gäller istället.

Jag har hunnit starta med Parkes på Hagmyren och hon gjorde ett bra lopp efter tappstart från spår 4 och krigade på hela tiden och blev 6:a på nya rekordet 17,6/2140 voltstart.

Nu får hon hämta igen sig lite från startande genom att träna på hemmaplan.

Hon är fortfarande lite grinig och "pissmärrig" men lite bättre är det.

Vi siktar på ny start i Östersund den 19:e nästa gång.

På torsdag är det dags för Parkin att göra årsdebut.

Förutsättningarna är usla på många sätt med dubbla tillägg och tunt jobbad sista 1½ månaden. Hästen är fräsch i alla fall efter behandlingen av kotorna, men jag orkar inte åka någon längre bit med honom innan han visar bättre tag. Och även om en nolla i ett comeback-lopp är skämmigare än en nolla i ett Gudldivisionslopp så är det som det är.

Hästen känns ändå bra på hemmaplan även om han sett sina bästa dagar, och normalt sett så bjuder han ju inte till speciellt mycket nu för tiden. Han får prova på att starta igång lite ändå.

Å andra sidan har han väl inte mött så "omeriterat" motstånd som nu på flera år. Och även om man brukar säga att "form slår klass" så känns det inte som det är något direkt "formtoppat" gäng han möter.

Parkin och Willie Carr. Foto: Björn Persson ©

Oavsett hur det går så är det i alla fall nära hem.

Willie Carr och Daley är båda igång på sitt sätt. Wille tömkörs lite sporadiskt. Är lite tjurig och funkar inte ensam då han blir olydig. Vi får fortsätta vara två även om "hjälpen" inte behöver göra annat än gå bredvid mig. Hade han gått att tömköra ensam hade det blivit lite oftare men förhoppningsvis fungerar det snart. Daley har tre veckor kvar på sin lätträningsperiod innan vi ska lysa senan.

Känns som om hon är på rätt väg, men vi skyndar långsamt.

För övrigt fyller jag 49 år idag.

Åren går och det är väl inte så där jättekul att bli äldre, men betydligt bättre än alternativet...

Ha det bäst!

Besvärligt underlag och mycket farthinder på vägen upp. När vi väl kom fram blev det lites tressigt och då sedan travbanan bjöd på uruselt underlag så blev det första nollan i den trettonde starten.

Inte mycket att sägfa om. Vi hamnade bra till i andra par ytter direkt i första sväng. Efter ett varv tröttnade den i dödens och kom ner på innerspår och lämnade oss utan rygg, var det bara att löra framåt. Jag såg en lucka mellan ledaren och den som var tvåa som jag försökte ta mig till utan och lyckas, varpå hästen tröttnade totalt och hon höll knappt styrfart sista femhundringen.

Men jag tror det var den tunga banan och delvis löpningsförloppet som ställde till det för oss.

Nya tag nästa torsdag på Hagmyren.

Här hemma tränar Parkin för fullt igen. Känns bra och troligen provar vi från dubbla tillägg i ett comeback-lopp på Bergsåker den 7:e april.

Jag har inga förhoppningar på honom ännu, men jag är lite less på att åka iväg och samla "nollor" och då kan jag lika gärna göra det på Bergsåker där det är nära hem.

Här hemma har inkörningen av Willie Carr börjat. Går förvånansvärt bra. Klok och fin hittills. Janne Falk har hjälpt mig några gånger och det har gått riktigt bra.

Willie Carr har påbörjat sin inkörning. Foto: Anette Svanberg ©

Daley körs också hon. Blödningen i böjsenan ser ut att dra ihop sig, men det går rätt sakta. Hon börjar bli lite otålig och jag med.

På lördag gör även Quantum Bond debut för sin nya ägare Anna-Lena Forsberg på Dannero i ett montélopp. Ska bli spännande att se.

Glad Påsk på er förresten. Själv ska jag arbeta hela helgen...

Avslutar med den tråkiga nyheten att europas bäste fotbollsspelare och kanske tränare genom tiderna, Johan Cruyff avlidit idag. Må han vila i frid.

Han fick därför gå i "hingsthagen" som inte är större än kanske 12x25 meter och gjord av svetsade rör. Lite tråkigt för vilken häst som helst, och kanske speciellt en pigg unghäst.

Då fick jag ett samtal av Patric Svensson som läst om mitt problem och tipsade mig om en variant av "fransk elband" där man bara drog en separat tråd kopplad till aggregatets jorduttag ca 5-10 centimeter under den övre eltråden. Effekten när hästen tryckte sig mot båda trådarna samtidigt skulle vara mer än nog för att få honom att avhålla sig från vidare utbrytningsförsök, trodde han.

Sagt och gjort jag var och köpte lite mer elstråd, kopplade ihop det hela längst den sida där hästen brutit sig ut tidigare. Och en sak är säker. Och det är att jag tror att det funkade alldeles utmärkt.

Hästen hade tydligen redan testat när jag gick ner för att kolla på tisdag eftermiddag. Och resultatet blev över förväntan.

Själv stod han mitt i hagen och såg sur ut.

Efter en liten inspektionstur i hagen kunde jag se att övertråden och jordtråden redan hade blivit avslitna.

Övertråden hängde två meter upp i luften i en trädtopp, så tydligen hade Wille fastnat på något vis och fått sig en riktig stjärnsmäll och ryckt av trådarna för att komma därifrån.

Det tog nog mer än ordentligt skulle jag tro.

Åtminstone antar jag det då han troligen också stod i några centimeter vatten som smält och gjort ett litet dike längst med där han provat att gå ut.

Jag tror att den kombinationen påverkade strömmen bra nog.

Efter det har det gått fyra dagar och hagen är fortafrande hel och hästen har hållit sig kvar i hagen. Mycket till Parkins glädje då ha nu får ha sällskap igen.

Förhoppningsvis räcker det så.

Vi har även varit ute på en tömkörningstur. Nyblivne avtalspensionären Janne Falk var här och hjälpte mig. Först hjälptes vi åt med hovarna, som nu ser riktigt skapligt ut, även om hästen är extremt besvärlig.

Därefter på med sele och huvudlag och så gick vi en sväng. Gick rätt bra även om det lever en liten djävul i den här "rödfräsen".

Provar att tömköra lite imorgon också. Bra att få hjälp några gånger innan jag testar själv. Det brukar räcka med ett par tre gånger så att de fattar vad som gäller.

Parkes och Parkin var jag ute med idag. Båda känns i hyfsat skick. Parkes startar i Lunch-V4:an på Östersund på tisdag. Lite tråkigt läge med 5:e spår på 20 meters tillägg. Men lång distans och överkomligt motstånd gör ändå att det känns värt att åka.

Parkin har lite att ta igen efter dubbla kortisonsprutor och motionskörning en längre tid. Är i valet och kvalet om jag verkligen ska orka fara till Umeå den 8:e. kanke blir dubbla tillägg i ett P21 på Bergsåker istället dagen innan bara för att se hur han beter sig.

Daley får en tur i morgon och nu har mer än halva konvalescenstiden gått och senan ser bättre ut vid en okulär besiktning. Återbesök i början av maj.

Tyvärr tappade vi vinsten som vi hade på gaffeln då hon bröt ut några spår mitt på upploppet. När jag väl fick ordning på henne så hade vi tappat de meter som vi inte hade råd med.

Ändå fick vi bara stryk med nosen, så hon spurtade storstilat.

Anledningen till utbrytningen kan ha varit att parerstången på bettet kan ha fastnat i spärrgrimman. Jag får ta på mig det eftersom jag glömt att dra åt spärrgrimman och kom på det när jag åkte ut till defileringen. Jag bad en tjej vid räcket hjälpa mig, men hon kunde inte spänna åt det riktigt så hårt som det skulle ha varit, då hästen bråkade lite, så det kan ha varit den detaljen som ställde till det.

Hon var riktigt bra ändå. Även om det är surt att förlora med så lite. framförallt då jag innte vinner så många lopp - Än ska jag tillägga ;)

Parkes är nära att hinna dit. Foto: ATG-skärmdump ©

Hon avslutade 13,7/500 efter ett lopp i rygg på ledaren, som kört lite väl sakta för vår del det första varvet (runt 22 första varvet och dessutom ett halvt spår utanför bangränsen), så det var lite svårt att växla tempo när ahn provade att rycka undan, men Parkes gick riktigt bra över upploppet, ivrigt påhejad av mig, dock ingen spödrivning, men det ser väl lite yvigt ut.

Inga böter dock.

Nu siktar vi på ett långlopp med tillägg nästa tisdag på Östersund.

Parkin får börja jogga nu och vi tränar på. Årsdebut någon gång i april om det stämmer för oss. Vi åker inga längre sträckor med den hä herren förrän han visar lite av sin forna gnista. Daley fortsätter skritta men hon gör några ryck då och då i hagen. Hoppas det inte skadar henne.

Willie Carr ser oskyldig och snäll ut men är ju en handfull att hålla på med så liten han är. Vi får väl hoppas han bättrar sig.

Just nu är han nästan värre än utbrytarkungen Harry Houdini. Antingen är strömmen är för dålig eller så har han för tjock päls, för hur än mycket jag lagar hagar så tar han sig ut ändå.

Nu får han vara i rörhagen några dagar så jag - förhoppningsvis - vet var han är...

Parkin tycker det är tråkigt att vara ensam, men till veckan får väl de två herrarna gå häruppe och damerna där nere. Jag hoppas det funkar i alla fall.

Angående Valideringen jag håller på med så har jag fått godkänt i alla fem inlämningsuppgifter.

Kul.

Nu återstår "bara" Examinationsuppgiften den 4 Maj på Hästsportens hus i Stockholm den 4:e maj.

Kul!

På återhörade.

Och som vanligt får ni gärna skriva någo rad så jag vet att någon läser bloggen

Går inte att begära mer.

Hon var bättrei hanteringen före än på hemmaplan, men ändå besvärlig och bökig.

Nu är det anmälan i morgon fredag till nästa torsdag då vi provar i en breddloppsomgång på Bergsåker. Då hoppas jag på bättre utdelning.

Tack till Erik Remnehag som tog hand om markservicen efter det loppet då jag körde en häst i loppen efter också. Där blev jag 4:a med Somekindofmonster efter ett perfekt kört lopp.

När luckan kom straxt före mål hade hästen dock inte så mycket sparat, men vi var ändå på linje med trean så det var rätt nära en "plats" i alla fall.

Det var en trevlig häst att köra så det var en rolig upplevelse.

Parkin var på återbesök idag hos PH-vet och fick som planerat en ny omgång kortison i framkotorna. Nu blir det lugnt de närmaste fjorton dagarna edan ska han kunna tränas för fullt. Årsdebuten planeras till den 7 april i något så "osexigt" som med tillägg i ett comeback-lopp. .. Skandallöst dåligt med lopp i hans klass som passar de dagar jag är ledig. Jag vill ju inte direkt åka till Solvalla med honom som han varit de senaste säsongerna.

Daley kör jag motion med och hon känns som om hon brukar, svullnaden runt senan har börjat minska, så jag hoppas den är under full läkning. Det tar dock lång tid.

Willie Carr är ju svår att bedöma statusen på. Häromdagen var han tjock på utsidan av ett bakben men visar ingen riktig hälta. Verkar skaplig annars och i morse fick hanpröva sele och huvudlag. Han gillade väl det inte riktigt, men på det stora hela fungerade det bra att sätta dit grejerna.

Vi fortsätter med det några dagar till innan vi ger oss på någon tömkörning, men det blir nog snart det med. Även om han ser ut som han gör verkar han ju ha bra spänst i de där vingelbena, med tanke på att han inte hade några problem med att hoppa ur rörhagen.

Willie Carr är inte så imponerad av att ha på sig en sele. Foto: Björn Persson ©

För övrigt är det imorgon precis 28 år sedan min farfar Sven dog.

Det är ingen överdrift att tiden går fort.

Men så länge minnena finns kvar är han lika levande för mig ändå. Det känns som det var igår jag kramade om honom på sjukhuset några dagar innan och lämnade honom för vad som var sista gången.

Själv gjorde jag lumpen i Östersund men skolkade, och skyllde på att jag missade bussen på söndagskvällen så jag kunde åka upp på sjukhuset och hälsa på honom på måndagen inna jag åkte. Vilket jag fortfarande är glad för.

Människor man tycker om är alltid mer värda än att passa tider och att arbeta.

Kom ihåg det ni där ute.

"Stollpäran" Parkes är den som ska ut och göra årsdebut. Hon känns bra i träningen men är ju fullkomligt fläng just nu. Blir intressant att se ändå hur hon beter sig på travbanan.

Enda gången hon varit skötsam de tre senaste veckorna har ju varit när vi var ner och gjorde snabbjobb på Bergsåker för 14 dagar sedan så jag hoppas hon fungerar, annars vet jag inte riktigt vad jag ska göra.

Det blir dock lugnt upplägg och smyga med och ta vad vi får, om hon inte känns som en rund miljon, då kanske jag tänker om...

Jag ska även köra en häst med på förhand hyfsad chans i morgon då jag blev uppsatt på en i Amatörpokalen. Eftersom jag var en av fåtalet tillgängliga kuskar som var medlemmar i Amatörklubben blev jag uppsatt, vilket var ett tydligt krav i propositionen för att få köra, (alltid bra att vara noga med att betala medlemsavgifter!)

Jag var som vanligt annars "ingens val" på förhand, men jag är glad för chansen. Förr eller senare måste väl ändå resultaten skina igenom så att jag får lite fler styrningar (min statistik i Amatörlopp de senate åren går väl knappast att klaga på)

Hästen heter Somekindofmonster, och från spår två bakom bilen kan vi få ett fint lopp.

Parkin var ju knackig i travet när jag var ner och körde provlopp med honom. Vi var till PH-Vet och där konstaterades det att han var dubbelsidigt framhalt i kotorna redan vid "antydan" till böjprov och nu är han behandlad med kortison och ska åter dit igen för ombehandling den 2 mars.

Parkin behandlad med kortison i framkotorna. Foto: Björn Persson ©

I övrigt fick jag beröm för hur han såg ut. Han var "tipptopp" på alla sätt förutom då framkotorna.

"Vilken fin häst" fick vi höra både en och två gånger. Och fin det är han ju verkligen :)

Han motionskörs nu i ett par veckor framöver, precis som Daley som också är konvalescent, men det visste ni ju redan.

På återhörande

Förresten så har illbattingen Willie Carr hållit sig i hagen den senaste tiden. Hoppas han fortsätter så...

Hej svejs

Men det är bara att bita ihop och köra på.

Parkes var lika "pissig" igen när vi skulle ut i lördags. Svansen gick som en virvelvind i stallet när hon skulle selas och hon hyttade med bakbenen och höll på tills jag väl bundit fast svansen på henne i vagenn..

Väl på väg ut är hon bättre, men minsta lilla som inte faller henne på läppen då kommer det ut en "skvätt".

Körbarheten är det än så länge inget att klaga på. Hon springer fort och bra i intervallerna, men det är ett rent helsicke att hålla på med henne. Gick intervaller idag igen på bra sätt. Men som sagt jobbig att sela.

Har beställt munkpeppar som tydligen ska lugna ner märrar som har problem med brunsten. Vi får väl se om det fungera.

Planen är fortfarande start den 24:e.

Parkin känns fortfarande dunderfin hemma, men i lördags på Bergsåker var han allt annat än fin i provloppet.

Inget fel på travet men loj och ointresserad. Och trots snällt rygglopp i makligt tempo hela vägen, spottade han ut bettet sista 200 och över mål var det även lite knackig stil när han bromsade sig över mållinjen.

Har beställt tid hos PH-Vet till på torsdag för att kolla upp honom. Körde honom idag tisdag och han var återigen mycket fin och gåvillig här hemma. Men det delas inte ut några prispengar på rakorna i Kvällsjön

Är det ingenting så vete fan om jag orkar bry mig att försöka jaga igång honom.

Det är lite tidigt än att bestämma sig, men fan vet.

Det var INTE roligt i lördags när hästar som han normalt är 50 meter bättre än joggar ifrån honom till slut. Och även om han vet att det inte är "på riktigt" när det är provlopp och det är jag som kör, så känns det inte bra

Daley har ju sin böjseneskada, men har fått börja motioneras den här veckan. Vi har skrittat tre gånger den här veckan och det är ju tråkigt både för henne och mig, men det ger väl alltid något även om det är långt till maj...

Willie Carr verkar läka ihop bra. Inte lika halt de senaste dagarna, även om dagens äventyr kunnat gå riktigt illa då han hoppade ur den lilla rörhage han var i när jag var ute och körde Parkin i förmiddags. Full fart och över rören och sedan ett nytt hopp över bräderna in till damerna, som fick lite sällskap ett tag tills jag var tillbaka och han åter fick vara med sin "farsa"

Willie Carr på väg ut ur "damhagen" efter sitt besök där. Foto: Anette Svanberg ©

Väl på väg ut ur hagen igen så passade Parkes på att ge honom ett par "bakutsparkar" i sidan innan jag han öppna och få ut honom, men det såg inte ut som om hon träffade honom med broddarna då han befann sig väldigt nära.

Han får nog vara inomhus fortsättningsvis när jag kör Parkin.

Fyra deltagare, Sveriges dyraste auktionshäst för något år sedan, Bungle Rain och en som heter Golden League stod start. Parkes och jag hade innerspåret på tjugo meetrs tillägg och meriterade Inez Fri startade bredvid mig.

Vi körde i kapp efter 4-500 meter och fick tredje invändigt på den smetiga banan, Golden League i dödens. I sista sväng följde jag med i ryggar, Inez Fri rundade oss mitt i svängen och jag ut i tredje spår på upploppet. Parkes höll farten skapligt och slog av Golden League odriven som trea, men nog kändes det att det var första banjobbet sedan starten i november.

Hon kändes rejäl och fin annars och gick att köra genom svängarna med ett vanligt ledat bett och vanliga framskor. Ifjol var det entömsbett och bakvända som gällde för att få runt henne, så det är ju bättre i alla fall, även om hon nickade lite med huvudet nu också.

Bäst av allt var att hon varken pissade eller slog med svansen idag. Måste ha varit brunst som ställde till det förra veckan.

Provlopp på lördag för Parkin som kan det där, men behöver lite sällskap för att vara på gott humör, och ska köras i ryggar.

Jag och ryggskadade hovslagaren Janne Falk tog tag i hovarna på Willie Carr också. Janne höll i och jag raspade, så nu står han i alla fall någorlunda som en häst.

Om jag skulle ha önskat något, så hade det varit att jag åkt till Ortsjön och fixat verkningarna själv, även tidigare.

Men nu får vi göra det bästa av situationen. Han har dock varit lite stel och halt i höger bakben efter den vådliga hemresan, men annars verkar han okej. Vi får väl avvakta och se.

Willie Carr står bättre på hovarna nu. Foto: Björn Persson ©

Först fadäsen med lille Willie Carr, som dock verkar ha klarat sig skapligt efter "åkturen" i lördags. Endast en brännblåsa blev det av alla skrapmärkena, men den får självläka.

Sedan att han i övrigt inte ser så lovande ut kroppsligt för att bli en bra travhäst, det är ju en annan och senare fråga.

I måndags var jag till PH-vet i Laggarberg och kollade upp Daley som inte varit sig riktigt lik de senaste veckorna.

De två senaste gångerna jag kört henne har hon markerat hälta vänster bak.

Och minsann var det inte en rejäl skada.

En blödning på en böjsena vid hasen, dock godartad och sällsynt enligt den prognos som veterinär Per Jonsson ställde (han hade sett den två gånger på drygt 25 år som veterinär), men ändå ett träningsavbrott på tre månader, med endast skritt-träning.

Skadan var i princip omöjlig att få genom träning, så det var så att säga yttre påverkan det handlade om.

Nu skulle hon vila helt i tio dagar, därefter skrittas fram till början av maj då det vankades återbesök. I bästa fall premie i höst om det går bra...

Två hästar kvar att hoppas på då.

Och det känns ju inte direkt upplyftande att då är gamle, de senaste åren så trötte Parkin som visar upp minst problem. Han känns riktigt bra, men det återstår ju att se hur han ställer sig till tävlandet.

Det är ju en viss skillnad mot att träna.

Då återstår bara Parkes som förutom att hon alltid varit allmänt hispig tidigare, och endast varit lite besvärlig att sela på benskyddpå bakbenen och svanskappan, har blivit helt vild och dummat sig konstant den senaste veckan.

Hon viftar på svansen och skvätter urinliknande sörja så fort man säger något när man kör henne, eller ska göra något bakom henne.

Hon har haft de här tendenserna tidigare, förutom pissandet, men nu verkar det ha brutit lös på riktigt. Känns inte så jävla muntert, med tanke på att jag haft förhoppningar på henne i år.

Jag hoppas det är övergående och att det bara är något som har med brunst att göra, för annars agerar hon precis som en klassisk "pissmärr"

Det enda positiva i det hela är att hon ändå tar i och springer när vi tränar.

I alla fall än så länge.

Det känns som om det är ett halvt rätt av fyra möjliga just nu.

Tråkigt läge alltså.

På återhörande.

I lördags lämnade Quantum Bond Storjorden efter nästan tre år här och 47 starter. Han vann fem gånger i min regi, varav tre i monté. Han kostade lika mycket som han såldes för och på de här tre åren genererade han 121 850 spänn.

På länken kan ni titta när han och jag vinnner totalt överlägset på Bergsåker 2013 Quantum Bond vinner lopp

Jag önskar Anna-Lena Forsberg lycka till med honom. Det var en snäll och trevlig herre som jag tror får det bra.

I samma veva som vi levererade "Bonden" åkte vi för att hämta lille Willie Carr på Ortsjöns Hästgård.

Och det blev ju den värsta travresa jag varit med om på de dryga 30 år jag skjutsat hästar.

I efterhand borde jag ju förstått hur det skulle ha kunnat gå, då han aldrig tidigare åkt.

Alla andra föl och unghästar jag haft har ju tidigt fått prova på att åka transport, på beten och liknande med sina mammor. Nu ställdes den här 8 månaders lille hingsten själv på finkan för första gången och sedan for vi.

Det var som upplagt för kaos.

Vilket det också blev.

Han levde rövare redan då vi sakta rullade från gården, trots bomull i öronen för att få en lugnande inverkan så barkade det löst. Vi stannade och kollade till honom och ändrade lite på grimskaften. Vi körde iväg igen och då det var livat i transporten hade jag som tur var ett öga i sidospeglarna hela tiden. Vi hade väl kommit ca 500 meter från Ortsjöns Hästgård då han kom som skjuten ur en kanon ut ur framdörren. Jag tvärnitade och vi sprang ut och lyckades få lös honom där han hängde. Han hade skrubbat upp sidan rejält, men verkade annars OK så vi lastade in honom igen innan chocken släppte för honom. Efter en kilometer till var det oroväckande tyst och vi stannade och kollade till honom, då hade han ksatat sig över frambommen och hängde där. Lyfte ner honom och provade igen. Efter ytterliggare en bit var det livat. Vi stannade och då låg han med huvudet i en underlig vinkel, under mellanbommen. Skära lös hästen och in i kaoset och lyfta bort mellanbommen. Få upp hästen och prova igen. Så där höll det på tills han var på väg ut genom framdörren (som nu gick sönder i låsanordningen) med bakdelen. Vi stanande knuffade in honom igen, och då var han så trött och slut så han blev liggande på golvet under mellanväggen. Vi lyckades då köra hela vägen hem utan att han klev upp. Det tog en och en halv timme att köra drygt två mil.

Väl hemma när han hörde de andra hästarna klev han upp och gick ur finkan.

Otroligt nog var han nog mest skakad och skinnflådd.

Efter rengöring och insmörjning av sårskadorna så ställde han sig och åt hö som om ingenting hade hänt.

Har kollat febern för att se om han fått någon infektion, men hittills ingenting.

Igår gick han i hagen.

Först ensam några timmar sedan med Parkin och det verkar vara en häst med järnpsyke. Han bryr sig inte speciellt i någonting. Han strosar runt och bekantar sig med omgivningen.

Han verkar inte gilla att vara ensam för när jag tog in Parkin före honom hann jag bara ställa in honom i boxen innan jag hörde hur "den lille" tryckte av ingångsbrädan till hagen för att komma efter oss.

Vi får väl se hur det går framöver.

Frågan fram över är väl om jag törs köra honom i en hästtransport någon fler gång utan att ge honom lugnande. Då får han nog ha sällskap i såna fall.

Men den tiden den sorgen.

Nu är han i alla fall här.

Parkin och nye kompisen Willie Carr. Foto: Björn Persson ©

Det hade jag inte mycket för.

Vi blev sist trots ett fin lopp i rygg på vinnaren, som ledde hela vägen.

Men å andra sidan hade ju "Bonden" inte varit på en travbana sedan starten i november (utkörningen på Bergsåker räknar jag inte) så jag hade inte så stora förhoppningar innan heller.

Han var nog liteväl ringrostig samtidigt som det blev dagens snabbaste lopp, där flera av hästarna gick nytt rekord.

Han var annars lugn och fin och tiden var godkänd.

Från och med i lördags ägs han dock av Anna-Lena Forsberg, men han stannar här tills den 30:e januari då hon är bortrest.

Annars rullar det på som vanligt.

Det är lite lugn nu med startandet och inte så mycket att rapportera om.

De andra tre hästarna tränar på.

Den tyngre träningsperioden är nu snart slut. De har gått mycket backe de senaste 6-7 veckorna och nu är det dags att börja "släppa upp" dem med mer tempoträning.

Nästa veckoslut kommer min "släkting" Magnus Eriksson upp från Hällefors för att köra sin favorithäst Parkin lite och gå på V75-trav på Bergsåker.

Då han kommer redan torsdag hoppas jag vi kan hinna med att "intervalla" hästarna lite tillsammans både då och på söndag innan han åker hem..

Dessutom får jag lite assistans när jag ska hämta lille Willie Carr när Magnus är här. "Wille" har ju knappt sett en hästfinka, än mindre åkt i en, så det kan ju bli en upplevelse bara att lasta honom.

Vi hörs.

Det första inlägget kom den 14:e mars 2006.

Då hade jag precis börjat köra licenslopp med gamle Hibbitt för att ta körlicens för tredje gången, och veckan innan blivit påkörd av lös häst så att jag flög i luften, men landade på sulkyn.

Ont i bröstet av några ihoptryckta revben och helt demolerade hjul blev dock enda skadan som tur var.

Parkins blivande morsa, La Bigi hade dock veckan efter sparkat gamlingen på skenbenet, så resten av licensloppen fick jag ofta låna hete Joskin av dåvarande grannen Åke Stridh. En del andra snälla människor lånade ut häst ibland också.

Sedan den senaste licensen togs där 2006 har jag kört 197 lopp och varit på plats 42 gånger (6 segrar) och kört in 471 550 kronor.

Skapliga siffror kan jag tycka.

Jag har för övrigt fått godkänt av Svensk Travsport att "Validera" mina kunskaper om travsport och hästar under vintern istället för att gå "Fördjupningskurs Trav", vilket innebär att om jag lyckas med detta, kan jag därefter söka proffstränarkursen, om jag nu skulle vilja det.

Nu tror jag ju att om jag vore proffs skulle jag väl svälta ihjäl, men som sagt kunskap är inte tung att bära och det känns som en bra grej att göra, för man vet aldrig vad framtiden har att erbjuda.

Ortviken går väl inte i all evighet och hamnar man söderut efter det, så vet man aldrig vad som händer.

Men vi ska inte gå saker och ting i förväg.

Först och främst gäller det att klara valideringen.

Det har varit en rolig tid med bloggen de här tio åren, och det är egentligen ofattbart att det gått att skriva så mycket. Och även om motiveringen ibland varit dålig, så har jag oftast lyckats knåpa ihop några rader med jämna mellanrum.

Vi får väl se hur det fortsätter.

Jag fortsätter skriva även det här jubileumsåret.

Sedan får vi se.

En liten rapport från stallet kan väl också vara på sin plats så här i början på året.

Det är kallt som fan, just nu här i medelpad..

Idag -24° och då är det inte kul att träna häst, så det har varit lite lugnare senaste dagarna. Inte optimalt för träningsupplägget, men det gynnar nog inte hästarna att vara ute och kämpa i kylan heller.

Parkin var ute i torsdags, medan märrarna fick en omgång i tisdags.

Nu hoppas jag det lättar upp så jag kan ge mig ut med Quantum Bond i morgon.

Han är för övrigt såld till ryttarinnan Anna-Lena Forsberg och lämnar Storjorden i slutet på månaden. Uppgörelsen är den att jag startar på tills dess om det finns lopp och eventuellt blir det ett lopp i alla fall, den 15:e på Östersund om vi får vettigt spår. Har gjort spårförbehåll på 6,7,8 och 12.

Känns bra att hon som känner hästen köper honom. Det blir nog rätt bra det.

Parkes slog sig lite illa i hagen igår. Jag upptäckte det när jag skulle ta in henne, att hon precis slagit upp ett rejält sår i hovleden samt en lång broddreva på skenbenet höger bak.

Hon är ju alltid lite "exter" när hon ska få komma in och troligen så blev det full fart när grannen startade sin nya fyrhjuling i mörkret. Hennes syster Daley såg ut att ha gått omkull också, snöig på hela huvudet, men annars inga skador jag upptäckte på henne.

Parkes ben gjorde jag ren och lade om. Ingen feber i morse och det såg inte infekterat ut heller, men hon var lite halt och lite svullen. Hon fick vara ute i kylan utan omslag, ingen större infektionsrisk där tror jag. Ikväll lägger jag om igen så får vi se när hon är haltfri.

Med lite tur går det fort över, men det känns lite surt.

Grannen brukar annars vara försiktig med sina motorfordon, så jag lägger ingen skuld på honom, även om det är tråkigt att det ska hända en massa, men så är det med djur.

Ibland är oturen framme.

Tråkigt med sårskador på hästarna. Foto: Björn Persson ©

Emil från Ortsjöns Hästgård ringde även han igår.

Tydligen så hade Willie Carr fått en hovböld och dessutom några djupa hovfickor som de ville jag skulle titta på. Jag får åka dit på måndag och kolla.

Min ganle vän och hovslagare Janne Falk får jag nog inte med mig den här gången, då han ramlade och slog sig i ryggen för några veckor sedan, och han är ännu inte bra som det verkar.

Men jag ser väl hur det ser ut. Bara tre veckor kvar nu till avhämtning. Ska bli oerhört skönt. Och i ett slag får jag en billigare månadskostnad på hästarna med drygt 3000 spänn.

Det kan behövas.

Kämpa på. det gör jag. Vi hörs

Och lycka till under 2016.