Tur som tokiga hade vi, eller så var vi tokiga som köpte stället överhuvudtaget. Det hade stått mer eller mindre tomt sedan 1973 och sporadiskt använts som sommarstuga av barnen till dem som bott där..

Jag fick tips om att huset var till salu av Gösta Lodin bara en par veckor efter det att jag bett honom att kolla om det inte skulle säljas, eftersom jag var intresserad i såna fall.

Jag brukade vända på gårdsplanen där när jag körde häst och hade upptäckt att huset stod tomt. Gösta bodde granne med en av sönerna i huset, men trodde knappast att det skulle bli aktuellt med något köp för min del, eftersom flera personer tidigare velat köpa huset men nekats, inte ens släktingar hade fått köpa lös det. Men precis när vi blev sugna så var det helt plötsligt till salu.

Det blev lite budgivning men till slut fick vi köpa stället som var en jordbruksfastighet.

Huset, ett "Per-Albin torp" räknades på något mystiskt sätt "utom" jordbruksdelen och endast verksamhet som gällde marken och stallet räknades till "jordbruket" ändå krävdes det ett så kallat "Förvärvstillstånd", något som tidigare varit problematiskt för människor utan släktanknytning till jordbruksverksamhet .

Trots att jag är uppväxt i asfaltsdjungeln och inte hade någon anknytning överhuvudtaget till jordbruk fick vi ändå ett tillstånd och kunde därmed handla.

Det innebär att allt hö och kraftfoder måste köpas in. Men det fungerar bra även om höpriset varierat starkt genom åren. Och just nu är "all time high"

Utevistelse är viktigt för djuren och i dagsläget har jag tre tre hagar att välja på. Och en som är igenväxt och som stått tom i femton år men som jag ska röja fram innan våren 2021

Två konventionella trähagar av större modell, med dubbla slanor, båda har även eltråd dragen runt om. Den "nedre" hagen har utökats med ytan av en fotbollsplan där det bara är eltråd. Den tredje och minsta hagen är av modellen "hingsthage" gjord av stålrör (rör som ursprungligen var räcket på den gamla Matforsbron).

I en av de större hagarna finns även ett vindskydd med tak. Det är väldigt populärt och hästarna gillar att stå därinne när det blir blåsigt och regnigt eller om det bara är för varmt.

I den största hagen, kallad "den nedre hagen", finns massvis med träd som hästarna kan klia sig mot eller gömma sig under om det blir sämre väder.

Den ligger dock i lite "sank" mark så det kan bli lite väl lerig där på vår och höst. Annars är den bra..

Stallet
Vi fixade till både stallet och huset redan under den första sommaren vi köpte stället och vi och hästarna flyttade in i augusti 1988.

I stallet som tidigare varit en liten ladugård, på en yta av uppskattningsvis 25 m², fick vi i första omgången plats med två normalstora boxar och en ganska smal stallgång där man kunde sela ut, även om det var väldigt trångt.

Plats för utbyggnaden fanns innanför den lilla befintliga stalldelen, eftersom övervåningens höloft var byggt längre än själva ladugården.

Övervåningen fortsatte åtta meter längre bakåt medan undervåningen bakom själva stallet var oinredd.

Den bakre delen bestod endast av trästolpar, reglade för att hålla upp logolvet ovanför, inget mer.

Där byggde vi ut.

Att man inte utnyttjat den ytan tidigare beroende antagligen på att ladugård var byggd intill en utskjutande bergknalle, samma bergknalle som bostadshuset står på, och en stor del av berget "stack ut" och vidare in över en stor del av det blivande "stallgolvet".

Efter en hel del sprängningsarbeten så kunde vi göra plats för ytterligare 60 m² stall. Den nya delen var klar för inflyttning under vintern 1990.

Den innehöll i färdigt skick, ett par boxar till och en riktig fullbred stallgång (3 meter) med tillräckligt utrymme på längden för att kunna sela ut två hästar samtidigt om man så ville det och även ett öppet utrymme för en duschbox (som en period byggdes om till ytterliggare en box)

Det har investerats en del i stallet, bland annat nya slagportar åt båda hållen och fönsterbyten kan nämnas.

Utfarten bakåt är också lite väl tvär på grund av bergets läge, men när hästarna väl vant sig brukar det gå bra.

I alla fall hittills..

Under slutet av 1990-talet byggdes duschboxen om ytterligare en gång, den här gången till en låsbar selkammare. I dagsläget efter senaste ombyggnationen har jag numera sex boxplatser. Fyra i det gamla stallet och två i det nya.

Det äldre stallet- fyra boxar, stallgång och en selkammare.

Som mest har det varit fem hästar här samtidigt.

Under 1990-talet hade jag en hel del gästande hästar i stallet, men det har jag valt bort numera, Det tenderar att bli alltför mycket spring i stallet annars och det vill varken jag heller hästarna.

Det är därför ganska lugnt och skönt på min ""ranch" nu för tiden.

Här trivs vi, hästarna och jag!